Den ryska björnen i Vietnams djungel

Transkript

1 DEL 13 VIETNAMKRIGET Den ryska björnen i Vietnams djungel Under Vietnamkriget kom Sovjetunionen att agera mer aktivt i Sydostasien än tidigare. Dessförinnan hade man varit mer återhållsam och den sovjetiska hjälpen kunde ibland vara av tveksam kvalité, inte minst vid ett tillfälle då man skickade ett stort antal tyska bytesvapen från andra världskriget. Orsakerna till den sovjetiska omsvängningen var bland annat Vietnams strategiska betydelse, den ideologiska konflikten med Kina och ledarskiftet 1964 då Chrusjtjov avsattes. Efter detta skedde en radikal omsvängning i den sovjetiska inställningen till Nordvietnam och det sovjetiska stödet ökade, främst avseende luftvärnet där man bidrog med såväl material som personal. av jörgen elfving, överstelöjtnant sovjetunionen kommer till undsättning Huvudsakligen inriktade man sig mot följande tre områden; Förstärkt politiskt stöd till det vietnamesiska folket i dess kamp mot den amerikanska aggressionen. Utveckling av de politiska kontakterna såväl med Hanoi som med representanter för de patriotiska krafterna i Sydvietnam. Ökning av det ekonomiska, och framför allt, det militära stödet till den demokratiska republiken Vietnam och de sydvietnamesiska patrioterna. tat mot det nordvietnamesiska luftförsvaret och omgavs av största sekretess vilket ledde till en mängd skrönor och rykten. Om kalasjnikovbeväpnade ryssar som smög omkring i Vietnams djungler och injagade skräck i amerikanarna eller sovjetiska flygare som under vietnamesiska namn i sina MiG sköt ned det ena amerikanska flygpla- Det sovjetiska stödet till Nordvietnam var i första hand inrik- Utöver robotar levererades även andra luftvärnsvapen till Nordvietnam. Här en sovjetisk luftvärnskulspruta, med kvinnlig besättning.

2 net efter det andra. Något som också kom till uttryck i den kända sången Fantom som handlade om en amerikansk flygare som skjutits ned av en sovjetisk kollega. De amerikanska bombangreppen på Nordvietnam hade tydligt visat på brister i luftförsvaret och den nordvietnamesiska regeringsdelegation som i april 1965 besökte Moskva bad om att få hjälp i form av sovjetiska specialister samt luftvärnsmateriel. Från sovjetisk sida gick man de vietnamesiska kamraterna till mötes och redan samma månad anlände de första sovjetiska luftförsvarspecialisterna under ledning av överste Dizi till Nordvietnam och i maj tillkom ytterligare personal. Deras uppgift var att så fort som möjligt få de första två nordvietnamesiska luftvärnsrobotregementena stridsberedda och för det ändamålet upprättades två utbildningscentra i närheten av Hanoi, Moskovskij och Bakinskij. Dessa hade ansvar för var sitt luftvärnsrobotregemente, 236. respektive 238., och beteckningarna syftade på de sovjetiska luftförsvarssektorer som instruktörerna tillhörde. De två utbildningscentra hade iordningsställts av nordvietnameserna som också byggde ut luftvärnsrobotställningar. Sannolikt var det dessa som amerikanarna upptäckte våren 1965, men som inte anfölls eftersom man ansåg att detta skulle avhålla nordvietnameserna från att använda sina luftvärnsrobotar. robotluftvärnet byggs ut Utbildningen vid Moskovskij och Bakinskij bedrevs i ett mycket högt tempo under timmar per dag i fyrtiogradig värme med nära hundraprocentig luftfuktighet. Efter tre månader, då man också tillförts robotar, omorganiserades respektive utbildningscentrum till luftvärnsregementen och fick order om att stridsgruppera vilket innebar att utbildningen fortsatte under fältmässiga förhållanden. Eftersom den vietnamesiska personalen ännu inte kunde lösa stridsuppgifter organiserades vid varje bataljon en stomme av Nordvietnamesiska flygvapnet använde sig av främst två sovjettillverkade modeller, MiG-17 och MiG-21. På bilden ses den förstnämnda i strid mot en F-105 Thunderchief. sovjetisk personal, det vill säga de tidigare instruktörerna, för detta ändamål. Den 24 juli skedde elddopet för 236. Luftvärnsrobotregementet då man sköt ned tre amerikanska F-4 Phantom. Detta kom som en chock för de amerikanska flygstridskrafterna som insåg att det varit ett misstag att inte anfalla de robotställningar som upptäckts tidigare under våren. Den 24 juli kom också att bli de nordvietnamesiska luftvärnsrobotförbandens dag även om det var en sovjetisk löjtnant som tryckte på avfyringsknappen Luftvärnsrobotregementet kom i strid för första gången i september 1965, under liknande förhållanden som sitt systerregemente. Under den period som den sovjetiska stommen till stor del svarade för verksamheten vid regementet, september 1965 april 1966, var förbandet i strid vid 61 tillfällen under vilka man bekämpade 48 mål och

3 avfyrade 71 robotar. De sovjetiska officerare som särskilt utmärkte sig var; Major Tersjtjenko, deltog i strid vid 11 tillfällen och sköt ned 11 flygplan. Major Rizich, deltog i strid vid 9 tillfällen och sköt ned 8 flygplan. Kapten Bogdanov, deltog i strid vid 10 tillfällen och sköt ned 8 flygplan. Löjtnant Tichomirov, deltog i strid vid 6 tillfällen och sköt ned 5 flygplan. Efter hand växte den nordvietnamesiska personalens förmåga och antalet sovjetiska instruktörer vid förbanden minskade till ungefär vid varje regemente medan övriga återgick till rena utbildningsuppgifter. Utbildningen skedde inte enbart i Nordvietnam utan även i Sovjetunionen, där man bara under utbildade personal för hela fem luftvärnsrobotregementen, cirka man. En inte helt enkel uppgift på grund av språkförbistring och den generellt låga utbild- Nordvietnamesiska piloter skyndar mot sina flygplan av typen MiG-21. ningsnivån hos nordvietnameserna. Men denna personal kom att utgöra kärnan i de nordvietnamesiska luftvärnsrobotförbanden och den grund på vilka dessa byggdes. Trots att man på sovjetisk sida inte hade full kunskap om de amerikanska flygplanens prestanda och taktik var luftvärnsroboten SA-2/S-75 Dvina till en början mycket framgångsrik. Inledningsvis behövdes bara 1 2 robotar för att bekämpa ett mål vilket skall jämföras med 4,9 robotar i snitt för perioden Totalt orsakades 31 % av de amerikanska flygplanförlusterna över Nord- Genom tillförsel av robotar från Sovjetunionen och utbildning av sovjetiska luftvärnsspecialister fick Nordvietnam ett luftförsvar väl värt att räkna med.

4 vietnam av robotluftvärn. Att det efterhand krävdes fler robotar för varje mål berodde att effekten av den inledande överraskningen klingade av och taktikanpassning från amerikansk sida. inte bara robotar Den hjälp som från sovjetisk sida gavs till det nordvietnamesiska luftförsvaret omfattade förutom instruktörer och utbildning, 37 och 57 mm luftvärnspjäser, 95 utskjutningsanordningar och 7658 luftvärnsrobotar av typen SA-2 samt jaktflygplan av modellerna MiG-17 och MiG-21. Sammantaget gjorde detta det nordvietnamesiska luftförsvaret till en formidabel motståndare. Genom kombinationen av flygstridskrafter, pjäs- och robotluftvärn blev det nordvietnamesiska luftrummet det mest välförsvarade sedan det Tredje rikets dagar. Vietnamkrigets karaktär innebar också att det blev en plattform för försök och utveckling av materiel, teknik och taktik. Detta var kanske mest uttalat i luftarenan och innebar för de amerikanska flygstridskrafterna en taktikanpassning och utveckling av vad som benämns SEAD, Suppression of Enemy Airdefense. Det vill säga att neutralisera, förstöra eller tillfälligt begränsa förmågan hos motståndarens markbaserade luftförsvar. Inte minst genom elektronisk krigföring i form av både störning och radarmålsökande robotar. Eld! en SA-2/S-75 har precis avfyrats mot sitt mål. Introduktionen av SA-2 innebar också en ny era inom underrättelsetjänsten. Att genom traditionell flygspaning inhämta underrättelser om systemet och de nordvietnamesiska robotförbandens gruppering innebar en stor risk för förluster. Därför var man på amerikansk sida tvungen att finna andra lösningar vilket ledde till att obemannade flygande farkoster i stor omfattning kom att utnyttjas för underrättelseinhämtning. slutsats Totalt uppges det att 6359 sovjetiska officerare samt 4500 soldater verkade i Nordvietnam mellan Av dessa cirka så stupade 13 När väl amerikanska flygplan upptäckts gällde det att vara snabb här rusar besättningen till sin stridsgrupperade robot. Notera även dragfordonet med ytterligare en SA-2/S-75 i bakgrunden.

5 till följd av stridshandlingar och tre dog av sjukdom. Förutom personal ur luftvärnet ingick också instruktörer vid det nordvietnamesiska flygvapnet och en grupp av specialister ur den sovjetiska försvarsindustrin som under ledning av GRU bland annat hade till uppgift att utvärdera amerikansk materiel för att utveckla egna motsvarigheter eller befintlig materiel samt att utvärdera amerikansk taktik. Dessutom sändes stora mängder amerikansk materiel till Sovjetunionen för utvärdering. Den sovjetiska insatsen i Nordvietnam var på grund av sekretess i stort sett okänd innan Sovjetunionens fall och de som deltog fick med stor sannolikhet inte bära de utmärkelser de fått. I dag vet vi mer då insatsen beskrivits i att antal böcker och inte minst uppmärksammats genom en konferens som det ryska försvarsministeriets militärhistoriska institut höll i Moskva år q En SA-2/S-75 robot på väg mot sitt mål, ett attackflyg av modellen F-105 Thunderchief. SA-2/S-75 kom inte enbart att användas av Sovjetunionen och Nordvietnam, faktum är att den är världshistoriens mest använda luftvärnsrobot. Bilden visar två stycken stridsgrupperade i Vietnam.