Efter dessa bestämmelser organiserades brandväsendet i Finspång år 1930, varvid dock borgarbrandkåren omfattade 20 man.

Transkript

1 Brandordning I juni 1923 antog Riksdagen ny brandstadga för riket att gälla från den 1 januari I denna stadga föreskrevs skyldighet för vissa kommuner att utarbeta och antaga brandordning. Redan samma år utsåg Risinge kommunalfullmäktige en kommitté med uppdrag att utarbeta förslag till brandordning för vissa tätbebyggda delar av kommunen. Sådant förslag avlämnades 1925 och godkändes av fullmäktige, varefter det överlämnades till Länsstyrelsen för fastställande. Förslaget återkom med erinran mot vissa delar och först efter några återremisser fastställde Länsstyrelsen den första brandordningen för Finspång den 14/ att gälla för "Finspångs brukssamhälle med undantag för de belägna, avstängda industriområden, ävensom Torstorps och Lotorps samhällen i Risinge socken och med de gränser, som å särskild karta närmare angives". Rätt unikt är väl att denna brandordning icke gällde för industriområdena. I brandordningen föreskrevs att kommunalnämnden skulle vara brandstyrelse. Brandstyrkan skulle bestå av brandchef, vice brandchef, borgarbrandkår om minst 15 man samt allmän brandkår bestående av underbefäl, förmän och 100 man. Denna senare indelades i vaktavdelning, släckningsavdelning, vattenanskaffningsavdelning samt bärgnings- och rivningsavdelning. Efter dessa bestämmelser organiserades brandväsendet i Finspång år 1930, varvid dock borgarbrandkåren omfattade 20 man. Sotningsväsendet ordnades enligt brandordningens bestämmelser fr.o.m. 1/1 1931, då skorstensfejare anställdes företogs den ändringen av brandordningen att brandområdet även skulle omfatta Rörstorp, Falla och Gullerstorp. Vid köpningsbildandet 1942 uppgjordes nytt förslag till brandordning att omfatta hela köpingen. Denna blev dock icke fastställd av Länsstyrelsen förrän 19/ De viktigare ändringarna i denna brandordning var att brandsyn och sotning skulle förrättas inom hela köpingen. Under år 1944 antog Riksdagen brandlag och ny brandstadga. En omfattande ändring av brandordningen för Finspång blev nu nödvändig. Nytt förlag härtill utarbetades och antogs av köpingsfullmäktige Detta inlämnades till Länsstyrelsen och efter en del ändringar fastställdes brandordningen den 31/ Beträffande brandväsendets organisation innebar den nya brandordningen en del ändringar. Skogsbrandskyddet ställdes under brandchefen och inordnades i brandstyrkan. En andre vice brandchef tillsattes som skulle vara skogssakkunnig. Borgarbrandkåren skulle omfatta 42 man, varav minst 12 man i Lotorp. Den frivilliga brandkåren där avlöstes således med en borgarbrandkår om 12 man. Heltidsanställd brandmästare skulle anställas. Minst 10 man av borgarbrandkåren skulle bo i brandstationen eller dess omedelbara närhet ändrades brandordningen, bl.a. infördes att avtal skulle skrivas med STAL-LAVAL Turbin AB och Svenska Metallverkens brandkårer om hjälp vid brandsläckning inom centralortens tätbebyggda områden. Borgarbrandstyrkan minskades till 36 man och reservstyrkan till 20 man. Kraven på brandskydd har under åren ökats och 1965 fastställde länsstyrelsen ny brandordning. Brandförsvaret skulle nu ha 8 heltidsanställda och 21 deltidsanställda brandmän. Kompetensföreskrifter för brandbefäl infördes i brandordningen liksom skyldighet att öva

2 personalen. De heltidsanställda skulle övas 4 ggr/vecka, deltidsanställda 24 ggr/år, bygdebrandvärn 4 ggr/år och skogsbrandvärn 1 gång/år i februari ändrades brandordningen på nytt beroende på sammanläggningen av Hällestad, Hävla kommuner och Finspångs köping till Finspångs kommun. Förutom brandchef och vice brandchef skulle nu finnas minst 11 brandmän varav 2 skulle vara brandmästare och 1 brandförman samtliga heltidsanställda samt deltidsanställd personal till ett antal av minst 52 härav i centralorten 21, Hällestad 16 och Rejmyre 15. Utryckningsstyrka och anspänningstid fastställdes till: - Centralorten 1 befäl och 3 brandmän inom 2 minuter. Heltidsanställda - Hällestad 1 befäl och 3 brandmän inom 6 minuter. Deltidsanställda - Rejmyre 1 befäl och 4 brandmän inom 6 minuter. Deltidsanställda Utöver den första utryckningsstyrkan skall finnas ytterligare 1 befäl och 6 brandmän utryckningsklara inom 6 minuter i centralorten. I sotningshänseende utgör kommunen en enhet. I mars 1974 utfärdades en ny lag där ansvaret för all räddningstjänst ålades brandförsvaret. 1 1 brandlagen står "Med räddningstjänst förstås i denna lag verksamhet som syftar till att vid brand, oljeutsläpp, ras, översvämning eller annat nödläge avvärja eller begränsa skada på människor eller egendom eller i miljö". Lagändringen föranledde ändring i brandordningen och i juni 1976 fastställde Länsstyrelsen ännu en brandordning. Från att ha varit en rätt så detaljrikt skriven brandordning blev den nya betydligt enklare och angav nu endast utryckningsstyrka, brandbefälets grad och det antal övningar som skall hållas med personalen. Dock tillkommer att brandmaterieldepå skall finnas i Byle och att de 14 frivilliga brandmännen där skall utgöra brandvärn. Sotningsväsendet är oförändrat. Brandredskap Då kåren startade 1930 ägde kommunen, som tidigare nämnts en brandbil av märket Ford (T- Ford) försedd med fast pump om 400 l/m, en 6 meters utskjutsstege och 300 meter slang samt brandposthuvud och stålrör, en mycket knapphändig utrustning. Bilen var dessutom synnerligen olämplig som brandfordon. Östergötlands läns Brandstodsbolag hade ställt en begagnad motorspruta av märket Renault till kommunens förfogande. I samband med förslag till organisation av brandväsendet, hade således brandchefen att föreslå inköp av nödig redskap. Medel till en ny brandbil beviljades och en sådan inköptes redan Denna var byggd på ett 1 ½ tons lastbilsschassi av märket Willis-Six och försedd med aktermonterad fast pump ALBIN-35

3 om l/m. I övrigt köptes slang, stegar och diverse annan materiel. Under de närmaste åren förekom arbetslöshet i rätt stor omfattning. På grund av de stora kostnaderna detta förorsakade kommunen måste sparsamhet på andra områden iakttagas. Endast det nödvändigaste för brandväsendet inköptes därför. Först 1937 kunde välbehövliga nyförvärv göras. Anslag beviljades för inköp av en begagnad lastbil som byggdes om till brandbil för en sammanlagd kostnad av kr 2.500:-. Slangförrådet kompletterades och annan redskap utökades. Brandstodsbolaget byggde om motorsprutan 1937, men ändå fungerade den inte fullt tillfredsställande. År 1940 bytte brandstodsbolaget ut den gamla motorsprutan mot en ny ALBIN-35 om l/m. I Lotorp bidrog industrier och fastighetsägare till inköp av brandmateriel för den bildade frivilliga brandkåren. Bland annat inköptes 2 st motorsprutor MOTOR-TRYGG om vardera 350 l/m. Under krigsåren utökades slangförrådet, rökskyddsmateriel, stegar och annan materiel inköptes förvärvades ett gott tillskott till kårens materiel. En brandbil av märket VOLVO inköptes. Den byggdes heltäckt med plats för 11 man och försågs med avbröstbar motorspruta, livräddningsredskap, 900 meter slang och diverse annan materiel. Bilen byggdes av Anderssons Karosserifabrik i Kisa och kostade fullt färdig :- kr. En avbröstbar mekanisk stege om 18 meter med förlängningsmöjlighet till 20 meter inköptes Denna monterades på bil nr. 2. Ytterligare en brandbil inköptes Denna byggdes heltäckt på ett Ford-chassi om 100 hkr och försågs med vattentank om 800 liter, frontmonterad Rubergspump om l/m, utskjutsstege om 12 meter, skarvstegar, livräddningsredskap, rökskyddsmateriel, skumrör och dimmrör samt diverse annan materiel. Bilen hade plats för 11 man. Kostnaden var sammanlagt :- kr. Samma år inköptes en begagnad DODGE-jeep om 87 hkr och utrustades för skogeldsläckning. År 1951 byggde kårens personal en släpkärra för jeepen försedd med vattentank om 470 liter och utrustad med skogseldsläckningsmateriel. Jeepen försågs med en mindre fläktremsdriven vattenpump. Civilförsvarsstyrelsen tilldelade Finspång år 1952 en motorspruta API-2200 vilken kunde lämna liter vatten i minuten. Denna spruta var ett gott tillskott till brandmaterielen. Stegbilen började bli sliten och ersattes år 1954 med en begagnad VOLVO med fabriksrenoverad motor om 90 hkr. Kaross byggdes och stege monterades av L.E. Ringborgs AB i Norrköping. Bilen kostade :- kr. Samma år förbättrades jeepen då den försågs med hytt. År 1955 inköptes en livräddningsbåt av lättmetall. Båten utrustades med draggningsredskap och diverse annan räddningsmateriel och apterades på en bogserbar släpkärra. Kårens vagnpark bestod nu av fem bilar i relativt gott skick, väl- och ändamålsenligt utrustade. Ytterligare en släpkärra var planerad. Denna skulle förses med lyftbockar för bilens vinsch, domkrafter, hävstänger, gördlar, linor, kätting m.m. för räddning av människor och djur, bilar och annat för vilket hjälp begärdes av brandkåren förnyades vagnparken då den gamla Forden utbyttes mot en modern brandbil av märket International Harvester Bilen var försedd med en vattentank på liter, frontmonterad pump med en kapacitet på liter i minuten. Ytterligare en International Harvester inköptes men denna var av jeep-typ. Bilen byggdes som slangutläggningsfordon och kunde lägga ut cirka 800 meter slang. Bilen har sedermera ombyggts till katastrofbil med materiel för olika nödlägen. Den nu ålderstigna stegbilen var sliten och krävde stor personalinsats för att kunna användas och byttes år 1965 ut mot en modern maskindriven stege som når en höjd av 26 meter. Även den här bilen var av International Harvesterfabrikat. Stegen kunde manövreras av en man. Nästa förnyelse av vagnparken blev en Volvo duett vilken skulle användas för att transportera

4 utrustning och personal. Inköpet gjordes år 1967 och bilen utrustades med bår och syrgasapparatur för att kunna användas som extra ambulans inom kommunen. Vid kommunsammanläggningen år 1971 inköptes ytterligare två brandbilar av märket International Harvester. Bilarna är utrustade med vattentank på liter och frontmonterad pump med en kapacitet av liter i minuten. Bilarna placerades i Rejmyre och Hällestad. Den gamla Dodge-jeepen utbyttes mot en Mercedes Unimog som byggdes till skogsbrandbil. Trots att det finns gott om sjöar och vattendrag i kommunen var behovet av en större tankvagn stort. I stora delar av kommunen är vattentillgången dålig och år 1977 erhölls pengar för inköp av en tankvagn. Det blev en Scania Vabis med en vattentank på liter. Ännu ett behov var täckt. Brandväsendets organisation Sedan kommunen anställt brandchef den 15 februari 1930, organiserades på hans förslag brandstyrkan och personal anställdes fr.o.m. den 1 maj. Borgarbrandkåren utgjordes vid starten av 20 man. Den redskap som kommunen ägde övertogs av kåren, ny brandbil och diverse redskap inköptes, personalen fick alarmklockor i bostäderna, alarmanordningar iordningställdes på arbetsplatserna. På framställning av kommunen betjänades telefonstationen dygnet om och brandkåren kunde få egen telefon, monterad i Finspongs Metallverks vaktlokal. Alarmeringsanordningarna betjänades också av Metallverkens portvakt. Detta företag ställde lokaler till kårens förfogande för brandredskapen. Ett mycket gott samarbete och ett värdefullt tillmötesgående förekom från industriernas sida då kommunen organiserade sitt brandväsende. Under arbetslöshetstiden kunde kårens numerär med möda hållas intakt. Byte av folk förekom ofta, vilket förorsakade besvär och kostnader. Vid krigsutbrottet 1939 började åter svårigheter då flera av kårens personal inkallades i beredskapstjänst. Anordningar vidtogs för att kunna utnyttja civilförsvarets brandtjänst i bygdebrandförsvaret under fredstid. I Lotorp organiserades år 1940 en frivillig brandkår om 16 man i samband med hemskyddets beredskapsår där ökades Finspångskåren till 23 man. Helgdagsvakter infördes under sommartid då ett befäl och fem man hade vakt. Vid vissa brandkårer utbildades vapenfria värnpliktiga i brandtjänst för att sedan krigsplaceras i civilförsvaret. Finspång fick uppdraget att år 1943 anordna två sådana kurser om vardera två månader. Härvid utbildades sammanlagt 18 brandmän och civilförsvaret fick därefter 20 vapenfria värnpliktiga krigsplacerade i brandtjänst. Under krigsåren togs brandväsendets befäl i mycket stor utsträckning i anspråk för civilförsvarsutbildning. Borgarbrandkåren ökades år 1946 till 25 man och 1947 samordnades skogsbrandskyddet. En andre vice brandchef, som skulle vara skogssakkunnig, anställdes. Kommunen indelades i 7 distrikt vart och ett under en skogsbrandförman med ersättare. Varje distrikt hade uppbådare och beredskapsmän. Finspångskåren ökades 1948 till 30 man och borgarbrandkår anställdes i Lotorp, varvid den frivilliga kåren slopades. Enligt den nya brandordningen anställdes nu en heltidsanställd brandmästare. Föreskriften om att 10 man skulle ha bostäder på stationen eller i dess omedelbara närhet kunde icke uppfyllas. På brandchefens framställning forcerades förberedelserna för byggandet av ny brandstation med bostäder. En heltidsanställd brandman anställdes Efter 29 år som brandchef avgick Henrik Bengtsson med pension år Från Eskilstuna

5 brandförsvar kom brandingenjör Stig Sommar. Under Sommars 1-åriga verksamhet avvecklades Lotorps brandavdelning. Några år senare togs tjänsten som 2:e vice brandchef och skogssakkunnig bort. Efterhand anställdes ytterligare personal till det antal som fastställdes i brandordningarna. Fram till kommunsammanslagningen 1971 förändrades inte brandväsendets organisation nämnvärt. Vid kommunsammanslagningen 1971 bibehöll brandförsvaret stationerna i centralorten Finspång, Rejmyre och Hällestad. Diskussioner har förts angående nedläggning av Hällestad brandavdelning, men kommittén som utredde frågan kom till den slutsatsen att det fortfarande fanns behov av en brandstyrka i Hällestad. 1/ tecknade kommunen avtal med landstinget angående ambulansens placering på brandkåren. 2 st ambulanser placerades på brandstationen i en utbyggnad som gjordes hösten 1976 och var klar 1/ / övertog Länsalarmeingscentralen i Norrköping all alarmering. Brandförsvaret kopplades till kommunens telefonväxel i Förvaltningshuset. 1/ beslutade kommunfullmäktige att sotningsväsendet skall drivas i kommunal regi och läggas under brandförsvaret. Personalen vid brandförsvaret utökades till totalt 79 personer fördelade på 1 brandchef, 1 vice brandchef, 3 brandmästare, 3 brandförmän, 2 deltidsanställda kontorister, 1 kvinnlig ambulanspersonal, 20 brandmän samt 48 deltidsanställda brandmän varav 9 brandförmän. Sommartid tillkommer 4-5 vikarier. Tjänstgöringstiden har under åren förändrats från omkring 104 timmar i veckan till 56 timmar. Lokaler för brandkåren Då kommunen organiserade sitt brandväsen saknades helt lokaler för förvaring av fordon och redskap. Finspongs Metallverk trädde hjälpande emellan och upplät lokaler som hjälpligt kunde användas för ändamålet. Dessa låg dock på sådan plats som var avsedd för tillbyggnad av deras verkstäder. Redan 1936 meddelade Metallverken att de nu avsåg riva bort de lokaler kåren använde för att bygga ut verkstaden. Kommunen började utreda möjligheten att snarast bygga ny brandstation. Under år 1937 gjordes denna utredning. Ett antal arkitekter inbjöds att tävla om förslag till bebyggandet av kvarteret Borgmästaren och där inrymma lokaler för den kommunala förvaltningen, polis- och brandstation. I tävlingen utgick Sven Lindgren, Stockholm som segrare. Brand- och polisstation byggdes enligt detta förslag och var färdiga för inflyttning hösten Under tiden hade Metallverken välvilligt berett brandkåren plats för dess materiel i den tillbyggnad, som uppförts vid verkstäderna. Den nya brandstationen innehöll bilhall med plats för tre bilar, verkstad, slangtvätt, kombinerat slangtorknings- och övningstorn, dagrum, brandtelegrafrum, förrådsutrymmen m.m. I källaren fanns duschrum för manskapet. Över polisstationen fanns bostadslägenheter för brandchef, brandmästare och en brandman. År 1948 inköpte kommunen fastigheten De Wijksvägen 4, där brandkåren fick disponera två bostadslägenheter. Under åren 1946 och 1947 gjordes ytterligare utredningar om bebyggandet av kvarteret Borgmästaren. Poliskårens lokaler var otillräckliga, kommunen skulle anskaffa lokaler för häradsrätten, vilken skulle förläggas i Finspång, övriga kommunala förvaltningar var också i

6 behov av lokaler. Brandkårens utrymme hade redan blivit små och enligt brandordningens bestämmelser skall minst 10 brandmän bo på stationen. Efter det kommittérade inbjudit ett antal arkitekter till tävling om bebyggandet av ifrågavarande tomt enligt uppgjort program, antogs ett för förslag inlämnat av arkitekterna Brolid och Wallinder, Göteborg. Detta upptog lokaler för brandväsendet, för häradsrätten och polisen samt kommunalhus och förvaltningslokaler. Programmet var så utformat att det kunde utföras i etapper. Den första etappen var lokaler för brandväsendet och byggnadstillstånd härför söktes redan Först 1953 erhölls byggnadstillstånd för bostadshuset och 1954 för hallbyggnaden. Åt byggnadsfirma Henry Ståhl uppdrogs att uppföra byggnaderna och arbetet påbörjades i början av år 1954 och har under år 1955 färdigställts. Kåren flyttade in sina redskap i februari, då också bostadslägenheterna togs i anspråk, fast byggnaderna då ännu inte var helt färdiga. Den nu färdiga brandstationen innehåller bilhall med plats för fem bilar, verkstad, telegrafrum, expeditionslokaler, dagrum, lektionsrum, duschrum samt arkiv och förråd. Under bilhallen är inrymt slangtvätt, rökgasrum, förrådsrum för brandkåren och civilförsvaret. Vid bilhallen är uppfört slangtorknings- och övningstorn. Bostadshuset innehåller två lägenheter om tre rum och kök samt åtta lägenheter om två rum och kök. Under 1976 har ett nytt garage tillkommit i anslutning till den befintliga verkstaden. Tvättning av bilar har under alla år fått göras utomhus, såväl vinter som sommar, vilket var besvärligt vid kall väderlek. En tvätthall stod därför ganska högt på önskelistan. I samband med att brandförsvaret åtog sig att svara för ambulansverksamheten fr.o.m byggdes två garage och en tvätthall i anslutning till verkstadsdelen. Och därmed var behovet av en tvätthall löst. Under den senaste 10-årsperioden har det befintliga bostadshuset omändrats i och med att den heltidsanställda styrkan ökat. 2 lägenheter på bottenplanet har sammanbyggts, där finns nu 2 elspisar, 4 kylskåp samt diskmaskin. En lägenhet på andra våningen utnyttjas till lektionssal. För närvarande finns det 2 tre-rums- samt 5 två-rumslägenheter och kök kvar från ursprungliga 10 lägenheter. Vi är i nuvarande läge ganska trångbodda varför ny brandstation inom en rimlig framtid är önskvärd. Brandtelegraf Till en början betjänade sig brandkåren av de brandskåp som industrierna hade ute i sina bostadsområden. På signal från dessa gjorde endast kommunens brandkår utryckning. Omedelbart efter det personal anställts iordningställdes alarmeringsaggregat för alarmering av kåren. Detta bestod av en induktor placerad i Metallverkens vaktrum och två slingor luftledningar med alarmklockor i personalens bostäder. Ledningarna byggdes så att brandskåp skulle kunna monteras på dessa framledes. Kåren drog in telefon i vaktrummet och telefonstationen började betjänas dygnet om efter särskild framställning från kommunen. Kårens personal var alla anställda på de två stora industrierna och här vidtogs anordningar för alarmering av dessa under arbetstid. I samband med att den första brandstationen var färdig 1938, inmonterades där centralapparat för brandtelegrafanläggning med alarmaggregat. Brandskåp uppsattes på de redan utdragna ledningarna. Till en början inkopplades 17 brandskåp, år 1955 är antalet 23 st. Den första automatiska brandalarmanläggningen som anslöts till brandtelegrafnätet var järnvägsverkstäderna år År 1955 var antalet 6 st. År 1930 var luftledningarnas längd 10 km, 1938 hade den ökat till 13,5 för att 1955 vara 15 km lång. Centralapparaten som var av morse-typ började bli omodern, varför en ombyggnation var nödvändig. Den gamla luftledningen, som under många år varit ett bra vårarbete då målning av skorstensjärn skedde i underhållssyfte skulle försvinna. Televerket fick i mitten på 1960-talet order på en ny telefonväxel som installerades på brandstationen. Våra alarm skulle i

7 fortsättningen gå över televerkets kablar. Branddammar Brandbrunnar var ett komplement till brandposter och fanns på olika ställen inom kommunen. Vid Lillsjöbäcken som rinner genom samhället ordnades brandbrunnar vid Sjövik, Lillsjövägen och Kalkugnsvägen åren Senare tillkom brandbrunnar vid Torstorp, Falla, Eliantorp, Össby, Gomma och ett antal på andra platser i ytterkommunen. Naturliga platser vid sjöar och vattendrag kompletterade brandbrunnarna. Efterhand har dessa brunnars betydelse minskat på grund av vattenledningsnätets utbyggnad, tankvagnen och att brandbilarna nu har vatten med sig för släckning. Antalet brandbrunnar har minskat och finns nu endast där vattentillgången är mycket begränsad. Upprustning och underhåll av de kvarvarande brandbrunnarna sker kontinuerligt.b