Förslag till åtgärdsplan, miljökvalitetsnormer och förvaltningsplan

Transkript

1 LULEÅ KOMMUN YTTRANDE Dnr 2014/ (12) Lena Bengtén Samhällsstrateg Energi och klimat Länsstyrelsen i Norrbottens län Samrådssvar dnr Att: Vattenmyndigheten Luleå Förslag till åtgärdsplan, miljökvalitetsnormer och förvaltningsplan Handläggning av yttrandet Yttrandet har tagits fram av en förvaltningsövergripande grupp med representanter från stadsbyggnadsförvaltningen, miljö- och byggnadsförvaltningen, fritidsförvaltningen samt samhällsutvecklingskontoret på kommunledningsförvaltningen. Kommunens vattenpolitiker (stadsbyggnadsnämndens ordförande) har getts tillfälle att ge synpunkter på innehållet. Yttrandet besvaras direkt från beredningsgruppen på uppdrag av kommunstyrelsen. Övergripande synpunkter på förslagen Stöd/metodbeskrivning för att genomföra utredningar och åtgärder saknas. Oklart ansvar för både utredningar och åtgärder för flera problem. Underlag som beskriver problemen fortfarande i många fall osäkra. Gjorda utredningar pekar på diffusa orsaker, vilket innebär stora svårigheter att utreda och åtgärda. Flera av de generella problembeskrivningarna känner vi inte igen lokalt, dvs för vår kommun. Oproportionerligt mycket text beskriver problem som t ex: kvantitativ status grundvatten, övergödning, försurning. Bedömningsgrunderna tar inte, som vi tolkar det, tillräcklig hänsyn till naturliga orsaker som inte kan åtgärdas. Kartor som redovisar hela distrikten är i en skala som gör det mycket svårt att tolka den information som ges. I arbetet med att ta fram underlag och samordna intressenter på olika nivåer krävs både tid och resurser och därför finns det behov av att tydliggöra hur detta ska gå till. Statliga myndigheter får uppdrag i åtgärdsprogrammet att upprätta vägledning vilket kommer att påverkar kommunernas arbete med åtgärder. Vad det kommer att innebära kan inte bedömas. POSTADRESS BESÖKSADRESS TELEFON/ VÄXEL MOBILTELEFON PLUSGIRO E-POSTADRESS Luleå kommun Rådstugatan lena.bengten@lulea.se Samhällsutvecklingskontoret DIREKT TELEFAX BANKGIRO LULEÅ

2 LULEÅ KOMMUN Dnr 2 (12) Förslag till Förvaltningsplan för Bottenvikens vattendistrikt Vi ger här mer detaljerade kommentarer till olika sidor i förslaget. S 28. Olämplig kommentar att en naturligt sur sjö, Blåmissussjön är mindre avundsvärd. Vad menar vattenmyndigheten egentligen? S 76. Kväve är inte det som i första hand påverkan övergödning i kustvatten, det är fosfor. Resonemang och slutsatser som handlar om kvävebelastning blir irrelevant. EUs dom från 2009 om kväverening vid svenska avloppsreningsverk ger undantag för Bottenhavet och Bottenviken. Importen av P/N från egentliga Östersjön är mycket begränsad. Under rubriken Kväve bör därför avloppsreningsverkens stora bidrag bytas ut till avloppsreningsverkens bidrag beror i huvudsak på att kväve inte renas. Jämförelsen med reduktion av fosfor är inte relevant då konventionell kväverening (2-stegs deni/nitrifikation) principiellt kan nå över 70-75% reduktion att jämföra med fosforrening som kan uppnå 95-98% reduktion. Skriv alltså inte kan renas i samma. S Diagrammen visar något helt annat än det som skrivs i texten. Om skog är den största påverkanskällan bör det även beskrivas i text. S 93. Att utsläppen från dagvatten bedöms ge en betydande påverkan generellt i distrikten känns som att slutsatser dras lite väl övergripande. Den areellt sett största ytan är väl områden som inte är hårdgjorda, bebyggda etc. S 102. Lämpligt att även nämna landhöjningen och att den upplevda landhöjningen kommer att avta på grund av den pågående havsnivåhöjningen. S 110. I texten uppges att det saknas ett gemensamt prissättningssystem för vatten och avlopp i Sverige. Vi har ett gemensamt prissättningssystem via Lagen om allmänna vattentjänster (LAV), som anger att enbart nödvändiga kostnader får debiteras VA-verkets abonnenter. Systemet är inte ekonomiskt utjämnande kommunerna emellan, tvärtom förbjuder LAV ett sådant förfarande. Varje kommuns kostnader ska exakt fördelas på kommunens VA-brukare. Skall VA-taxan vara utjämnande kommuner emellan krävs en lagändring. Beträffande siffrorna 263 respektive 37 mkr längre ner i texten gäller detta alla investeringar eller är det per år? Isåfall är 0,2%-siffran kopplat till årsomslutning? Skilj på driftmedel (inkl kapitaltjänst) och rena investeringsmedel. S 111. Olämpligt att skriva att kommunerna tävlar om den lägsta VAavgiften. Vi känner inte igen detta, se ovan. S 118. Bland föreslagna åtgärder bör det åtgärder som inte är relevanta för detta distrikt tas bort eller ändras, ex försurning, grundvattennivåer, jmfr texten under främmande arter.

3 LULEÅ KOMMUN Dnr 3 (12) Strandexploatering, muddringar och andra fysiska ingrepp i strandzonen är helt förbigångna i problembeskrivningar och ingår heller inte som grund för statusklassning av kustvattenförekomsterna. Det är en stor brist i systemet, inte minst med tanke på den höga exploateringsgraden längs distriktets kustlinje. S 176. Föreningen Svenskt vatten är en förening som också äger ett servicebolag. Svenskt Vatten AB bildades 1960 och är en verksamhetsföreträdare för forskning och utveckling av kommunala vattentjänster. Förslag till Åtgärdsprogram för Bottenvikens vattendistrikt Generellt är flera av åtgärdsförslagen för enskilda vattenförekomster schablonmässigt framtagna. Till exempel om en vattenförekomst har övergödningsproblem så föreslås samtliga standardåtgärder inom problemområdet. Detta är till begränsad hjälp när man ska ta ställning till vilka åtgärder som ska genomföras. I analysen av källfördelning och beräknat förbättringsbehov anges konkreta värden (antal, area, halt, volym, vikt). Dessa siffror är inte trovärdiga, eftersom de inte bygger på en djupare analys av det aktuella området utan, såsom vi förstår det, är schablonmässigt uträknade. Vi konstaterar att vattenmyndigheten inte nått ända fram med ambitionen att under innevarande förvaltningscykel ta fram underlag för bedömningar och göra användbara källfördelningsanalyser för de enskilda vattenförekomsterna. Flera av åtgärderna är därför ytterligare utredningar ( åtgärdsutredningar ). Ansvaret för dessa utredningar behöver vara tydligare, detta innebär att även ansvaret för själva åtgärderna behöver utredas. Sedan ska åtgärderna utföras och dessutom leda till mätbara effekter så att MKN för respektive vattenförekomst uppnås. Allt detta kommer knappast att hinnas till 2021, vilket i praktiken innebär att målåret behöver förlängas ytterligare 6 år för flertalet vattenförekomster. Vi vill påtala att ansvaret för åtgärdsutredningarna inte är tillräckligt tydligt. Alla berörda myndigheter och kommuner har ett ansvar enligt Miljöbalken, men enligt vår mening borde huvudansvaret falla på vattenmyndigheten, så länge orsakerna till problemen och därmed ansvaret för åtgärderna inte är klargjorda. Mycket av påverkan kommer från diffusa källor, såsom areella näringars markanvändning och atmosfäriskt nedfall. När det gäller till exempel

4 LULEÅ KOMMUN Dnr 4 (12) övergödning och försurning kan dessa vara de absolut största orsakerna (svårt att skilja ut naturligt/antropogent läckage dessutom) till vattnens status. Föreslagna åtgärder riktar i många fall dock inte in sig mot dessa stora källor (se synpunkter nedan för enskilda vattenförekomster). När det gäller skogsbrukets påverkan skrivs några få ord om att kunskapsläget är dåligt. Trots att närmare hälften av fosforläckaget till vattnet härstammar från skogsmark föreslås knappt några åtgärder kring detta problemområde. En viktig aspekt är att reda ut hur mycket som är naturligt och hur mycket tillskottet blir pga mänsklig verksamhet (avverkning, dikning, körskador etc). Det är ett komplext problemområde, där de verkningsfulla åtgärderna kanske handlar om att se över nationella regelverk (lagstiftning, föreskrifter). Flera av de kustvattenförekomster som anges som övergödda är grunda kustnära fjärdar med begränsat vattenutbyte med omgivningen. Sådana vatten genomgår snabba successioner där övergödningsparametrarna ofta rusar i höjden. Det är inte lätt att urskilja vad som är naturlig utveckling och vad som har antropogent ursprung. Statusklassningarna av dessa vattenförekomster kan diskuteras och det är tveksamt om det är meningsfullt eller önskvärt att vidta så kraftfulla åtgärder som i så fall skulle krävas för att åstadkomma förändring. MKN bör sättas med detta i beaktande, där man inte strikt alltid kan följa de centralt framtagna bedömningsgrunderna. I sådana vatten kan det också uppstå andra miljövärden som är värda att värna om. I Persöfjärden (SE ) anpassas MKN efter den gynnsamma bevarandestatusen i enlighet med Fågeldirektivet. För exempelvis Möröfjärden (SE ) som även den är ett Natura 2000-område borde man ha samma förhållningssätt. Åtgärd 1 Kommunerna behöver inom sin tillsyn och prövning av a) miljöfarlig verksamhet och andra verksamheter ställa sådana krav så att miljökvalitetsnormerna för vatten följs, b) förorenade områden särskilt prioritera och ställa krav på utredningar och åtgärder så att miljökvalitetsnormerna för vatten följs Åtgärden fungerar i teorin men svårare i praktiken. Myndighetsutövning kan bara användas om man kan visa eller misstänka att dessa verksamheter

5 LULEÅ KOMMUN Dnr 5 (12) är orsaken. Bevis som är mycket svåra att få fram eftersom vi ofta har diffus påverkan. Åtgärd 2 Kommunerna behöver bedriva tillsyn så att: a) utsläppen av kväve och fosfor från jordbruk och hästhållning minskas i de vattenförekomster där jordbruk bidrar till att miljökvalitetsnormerna för vatten inte följs eller riskerar att inte följas, b) tillförseln av växtskyddsmedel minskar till vatten inom områden med vattenförekomster som inte följer, eller riskerar att inte följa miljökvalitetsnormerna för vatten så att god kemisk status och god ekologisk status kan uppnås. Ingen kommentar. Åtgärd 3 Kommunerna behöver ställa krav på hög skyddsnivå för enskilda avlopp som bidrar till att en vattenförekomst inte uppnår, eller riskerar att inte uppnå, miljökvalitetsnormerna för vatten. När det finns underlag för att göra bedömningar fungerar detta. Utan tillräckligt säkra underlag finns risk att kraven inte kan ställas. Åtgärd 4 Kommuner behöver genomföra tillsyn på avloppsledningsnät och mindre reningsverk och införa krav på ökad rening, eller på annat sätt minimera utsläpp, som bidrar till att vattenförekomster inte uppnår, eller riskerar att inte uppnå, miljökvalitetsnormerna för vatten. Åtgärden är otydligt formulerad då man även skulle kunna tolka in dagvattennätet i avloppsledningsnätet. I motiveringen till åtgärden beskrivs resonemang kring miljöpåverkan från mindre avloppsreningsverk på Östersjön. Detta är inte relevant i avseendet Bottenviken/Bottenhavet. Avseende tillsyn på avloppsledningsnätet så ingår ledningsnätet numera vid miljöprövning av kommunala avloppsreningsverk och har så gjort under den senaste 10-årsperioden. Tillsynen har hittills lett till allmänna synpunkter på behovet av ständig förbättring. Även vikten av egen tillsyn av verksamheter och privatpersoner bör betonas.

6 LULEÅ KOMMUN Dnr 6 (12) Att inför bräddvattenrening och/eller höja reningsgraden vid avloppsreningsverk ger förvisso minskad tillförsel av ny fosfor till recipient. Detta kan dock kräva omfattande ingrepp eller utbyggnad där miljöbalken kräver ett balanserat ställningstagande i varje enskilt fall. Vad gäller eventuella krav på höggradig kväverening så skulle det strida mot generaljuristens dom vid EU-domstolen, se kommentar Förvaltningsplan sid 76. Noteras att miljöfarliga verksamheter beviljas tillstånd med villkor på tre olika instanser. Kommunens åtgärd 4 är starkt kopplad till Naturvårdsverkets åtgärd 1 och 2 samt Länsstyrelsens åtgärd 7. Framförallt Naturvårdsverkets åtgärd 1 och 2 påverkar kommunens åtagande avseende avloppsvattenrening. I motiveringen till åtgärd 1 anses Avloppsdirektivets krav på fosforrening för lågt ställda för att komma till rätta med övergödningsproblematiken i Sverige. Här diskuteras generella styrmedel som utvecklas på s 198 till bland annat generell föreskift avseende begränsningsvärde för fosforutsläpp till 0,1 mg/l. Detta innebär alltså inte att krav på reduktion kopplas till status i vattenförekomst/recipient. En kommentar till det generella begränsningsvärdet är att ett tekniskt och framför allt hydrauliskt väl fungerande reningsverk mycket väl kan nå 0,4 mg/l, möjligtvis 0,3 mg/l Tot-P i utgående vatten. Allt därunder kräver tillbyggnad av teknik som är klart kostnadsdrivande. Den angivna siffran behöver fördubblas (uppåt mkr), eftersom den teknik som idag ses som möjlig är membranteknik. För Uddebo avloppsreningsverk, Luleå kommun, räknar vi med åtminstone mkr för ett membransteg ( pe). Kostnaden per capita blir påtagligt dyrare för mindre anläggningar mkr för en anläggning som är en 10-del i storlek. Till den totala driftkostnaden tillkommer kemikalier för sekvensiell rengöring, el för att generera behövligt övertryck ( ca 0,5 kwh/m3 avloppsvatten) samt utbyte av membran vart 8 år. Total driftkostnad på en nationell nivå(ansatt membranteknik 100%) handlar om uppskattningsvis 250 mkr/år, alltså exkl investeringsmedel. Vad gäller investeringar för att åtgärda bräddning på ledningsnätet så är kärvs ett gediget förarbete för att landa i rätt på rätt ställe. Förarbetet är beroende av årstidsväxlingar och fältarbete där det krävs en följd av år för att få bräddsituationen klarlagd. VA-verkens ledningsnät står för 75 % av kostnadsmassan vilket indikerar att ingrepp och åtgärder är både tids- och

7 LULEÅ KOMMUN Dnr 7 (12) kostnadskrävande. Med hänsyn till den expansionstakt som sker i Luleå kommun krävs hela tiden ökad kapacitet i vårt ledningsnät vilket vi i stor utsträckning måste hantera i befintligt ledningsnät. För Naturvårdsverkets åtgärd 2 föreslås att Naturvårdsverket skall upprätta nationellt register över avloppsledningsnätens utsläppspunkter. Här bör vi understryka att det sannolikt handlar om långt över utsläppspunkter. Rapportplikten bör noga övervägas. Resonemanget runt nedläggning/utslagning av konkurrensutsatta branscher bör strykas i sin helhet. Frågan är om en myndighet får ta sådana hänsyn att den som har råd får ta på sig ett beting men den som är fattig får fortsätta att förorena? Noterbart är det redan idag ringa bidraget vad gäller närsalter som genereras av utgående vatten från kommunala avloppsreningsverk. Åtgärd 5 Kommunerna behöver minska närsaltsbelastningen, i de fall åtgärder rörande enskilda avlopp, avloppsreningsverk, jordbruk och liknande inte fullt kan bidra till att uppnå betinget avseende kväve och fosfor, genom att a) inom sina ansvarsområden genomföra kompletterande åtgärder så som odling och/eller skörd av marina substrat, behandling/hantering av näringsbelastade sediment, biomanipulation eller motsvarande, b) inom havsplaneringen utse områden särskilt prioriterade för näringsreducerande åtgärder och i dessa priorioritera etablering av exempelvis storskaliga musselodlingar. Är knappast aktuell för oss eftersom problemet nästan inte finns. Texten innehåller för många referenser till företeelser som inte berör Bottenviken. Åtgärd 6 Kommunerna behöver säkerställa ett långsiktigt skydd för den nuvarande och framtida dricksvattenförsörjningen så att miljökvalitetsnormerna för vatten följs. Kommunerna behöver särskilt a) inrätta vattenskyddsområden med föreskrifter för nuvarande och framtida, allmänna och enskilda dricksvattentäkter, b) göra en översyn av vattenskyddsområden som inrättats före miljöbalkens införande och vid behov revidera skyddsområdets avgränsningar och tillhörande föreskrifter så att tillräckligt skydd uppnås, c) bedriva systematisk och regelbunden tillsyn på både allmänna och enskilda dricksvattentäkter, som försörjer fler än 50 personer eller där vattentäktens uttag är mer än 10 m3/dag,

8 LULEÅ KOMMUN Dnr 8 (12) d) uppdatera översiktsplanerna med regionala vattenförsörjningsplaner, e) se till så att samtliga allmänna yt-och grundvattentäkter har tillstånd för vattenuttag, särskilt i områden med vattenförekomster som inte följer eller riskerar att inte följa miljökvalitetsnormerna för vatten. Åtgärden följer helt va-huvudmannens intention att skydda sina befintliga och framtida vattentäkter. Här bör poängteras att arbetet med att upprätta och fastställa skyddsområden är tids- och resurskrävande. Inte bara på kommunal nivå utan även för länsstyrelsen som skall delta i samråd och även i många fall fastställa skyddsområden. Idag finns inte de resurser på länsstyrelsen som krävs för att hantera den mängd ansökningar som utifrån åtgärdsmålet skall också ska fastställas. Genomsnittliga handläggningstiden i Sverige rörande vattenskydd är idag ca 22 månader från att ansökan kommer in till länsstyrelsen tills dess att ett vattenskyddsområde fastställs. Variationen är stor och det finns exempel på ärenden som tagit mellan 7 och 13 år. Arbetet med att inrätta skyddsområdet för Gäddviks vattentäkt tog totalt ca 9 år. För Norrbottens del saknas vattenskyddsområden för ca hälften av de 226 allmänna vattentäkterna. Av de vattentäkter som har ett fastställt skyddsområde är det endast 34 stycken som är inrättade enligt miljöbalken. Även en stor andel av dessa täkter saknar tillstånd för vattenuttag. Vår bedömning är att detta motsvarar ett tiotal kommunala heltidstjänster i Norrbotten för att mäkta med åtgärdsmålet under förvaltningscykeln Kommunen ställer sig tveksam till att ta ansvar för att inrätta vattenskyddsområden med föreskrifter för nuvarande och framtida enskilda vattentäkter. Formuleringen att uppdatera översiktsplan med regionala vattenförsörjningsplaner är felaktig. Som kommun avgör vi hur vi ska hantera uppdateringen av vår översiktsplan. En regional vattenförsörjningsplan är ett underlag vid översiktlig kommunal planering och inte tvärtom. Åtgärd 7 Kommunerna behöver utveckla sin översikts- och detaljplanering och prövning enligt plan- och bygglagen så att miljökvalitetsnormerna för vatten följs. Åtgärden behöver genomföras efter samråd med länsstyrelserna.

9 LULEÅ KOMMUN Dnr 9 (12) Samråd med länsstyrelsen är knappast något som kan krävas för åtgärden. Åtgärd 8 Kommunerna behöver utveckla vatten- och avloppsvattenplaner särskilt i områden med vattenförekomster som inte uppnår, eller riskerar att inte uppnå miljökvalitetsnormerna för vatten. Åtgärden behöver genomföras efter samverkan med länsstyrelserna. Att planer för vatten inte kan utvecklas förrän samverkan med länsstyrelsen är genomförd (efter) är en konstig formulering som inte stämmer med verkligheten. När vi tar fram kommunala planer har vi samråd med länsstyrelsen. Åtgärden följer helt va-huvudmannens intention att skydda sina befintliga och framtida vattentäkter. Här bör poängteras att arbetet med att upprätta och fastställa skyddsområden är tids- och resurskrävande. Inte bara på kommunal nivå utan även för länsstyrelsen som skall delta i samråd och även i många fall fastställa skyddsområden. Se även kommentarer under åtgärd 6. Åtgärd 9 Kommunerna behöver inventera, planera och genomföra åtgärder mot vandringshinder för fisk och andra vattenlevande djur vid vägpassager över vatten i det kommunala vägnätet, särskilt i områden med vattenförekomster där vandringshinder bidrar till att miljökvalitetsnormerna för vatten inte följs. Åtgärden behöver utföras efter samverkan med berörd länsstyrelse och Trafikverket. Åtgärden är en viktig fråga men i vårt kommunala vägnät marginell.

10 LULEÅ KOMMUN Dnr 10 (12) Synpunkter på olika vattenförekomster (VISS) Nedanstående synpunkter är inte heltäckande utan ett urval av våra vattenförekomster. En övergripande synpunkt är att vissa åtgärder dyker upp i områden där den inte är relevant, detta gäller tydligt för t ex översyn av vattenskyddsområde när det inte finns något sådant. SE Persöfjärden Betydande påverkan från diffusa källor och naturliga sulfidjordar. Ängesbyn har ett nytt vattenskyddsområde och detta uttag av grundvatten har ingen påverkan på problemen i Persöfjärden. Reningsverket i Ängesbyn är ett äldre verk och annan lösning utreds, åtgärder att minska totalkväve ifrågasätts eftersom det inte är ett problem. Otydlig information om bevarandekraven (Natura 2000) och vad det betyder för vilka åtgärder som är lämpliga. SE Bälingsträsket Saknar beskrivningen av förbättringsbehov. Översyn av vattenskyddsområde är inte relevant, Bälinge får vatten från Gäddviks vattenverk. Bälingsträsket är ingen vattentäkt och förväntas inte bli en framtida täkt. Vattentrumman är inte en kommunal åtgärd. SE Del av Råneåälven Vandringshinder efter tidigare flottled är den mest betydande påverkan. Vattenskyddsområde inte relevant. SE Gussöfjärden Diffusa orsaker till förorenade sediment. Översyn av vattenskyddsområde är inte relevant. Åtgärdsförslaget minskad miljögiftsbelastning är dåligt formulerat (vad är miljögifter?) och omöjligt att arbeta med. SE Mulöviken Övergödning, miljögifter, kväve och fosfor med diffusa källor. Här är problemet att det är mycket svårt att identifiera vad det är som är effektivt att åtgärda. Området är dessutom påverkat av andra vattenområden och eventuellt även fördämningen i Likskärsbanken. SE Grundvatten (Kallaxheden) Problemet PFOS från flygplatsen har en tydlig åtgärdsägare. En översyn av vattenskyddsområdet är relevant men att koppla detta till problemet är svårt. Flygplatsen kan inte stängas för att skydda grundvattenförekomsten.

11 LULEÅ KOMMUN Dnr 11 (12) SE Grundvatten (Högsön) Påverkan från sulfidjordar, ett naturligt förekommande problem. Översyn av vattenskyddsområdet är relevant. Om problemet med sulfat löses, för att få ett bättre dricksvatten, kommer inte statusen för förekomsten att förbättras. SE Björkskatafjärden I denna vattenförekomst är det extra svårt att skilja på naturlig succession och mänsklig påverkan. Det är ett fjärdsystem som är kraftigt avsnört ifrån havet, men genom utförda åtgärder (muddring, dämning) har utvecklingen bromsats och det är visat att vattenkvaliteten därmed upprätthålls bättre. Föreslagen MKN är knappast rimlig att uppnå, dels på grund av de naturliga avsnörningseffekterna och där internbelastning av fosfor rimligen är en viktig komponent, dels på grund av att det mesta av näringstillförseln kommer ifrån diffusa källor där skosmark torde vara en stor bidragare (vilket dock inte nämns i VISS). Det sistnämnda bekräftas av beräkningar som gjorts i tidigare utredningar (bl a examensarbete från LTU). Vattenförekomsten bör få undantag för hydromorfologiska kvalitetsfaktorer. Klassningen grundar sig på att stora delar av omgivningen består av anlagda ytor, något som knappast går att åtgärda. De två dammar som omsluter vattenförekomsten påverkar även hydrologin samt kan i viss mån utgöra vandringshinder. Åtgärder är dock vidtagna för att underlätta fiskvandring och en del av syftet med dammarna är att motverka igenväxning av fjärdarna, vilket också är motiv till undantag. Anslutning av enskilda avlopp till kommunalt VA pågår framförallt i området kring Hällbackens expolateringsområde. Ett mindre antal fastigheter i Björsbyn är redan anslutna till kommunalt VA men ytterligare anslutningar är att förvänta när kommunens planeringsunderlag är fastställt. SE Skurholmsfjärden I denna vattenförekomst är det extra svårt att skilja på naturlig succession och mänsklig påverkan. Det är ett fjärdsystem som är kraftigt avsnört ifrån havet. Föreslagen MKN är knappast rimlig att uppnå, dels på grund av de naturliga avsnörningseffekterna och där internbelastning av fosfor rimligen är en viktig komponent, dels på grund av att mycket av näringstillförseln kommer ifrån diffusa källor. Vattenförekomsten bör få undantag för hydromorfologiska kvalitetsfaktorer. Klassningen grundar sig på att stora delar av omgivningen består av anlagda ytor, något som knappast går att åtgärda.

12 LULEÅ KOMMUN Dnr 12 (12) SE Möröfjärden Vattenförekomsten är Natura 2000-område (Fågeldirektivet). Den gynnsamma bevarandestatusen för området torde kunna innebära en tolerans för högre värden bland övergödningsparametrar, på samma sätt som för Persöfjärden (SE ). Förutom ovanstående ifrågasätts förbättringsbehovet vad gäller kväve eftersom det inte är begränsande för primärproduktionen. Anna Lindh Wikblad Samhällsutvecklingskontoret