Den veterinärmedicinska biverkningsrapporteringen under Rapport från Läkemedelsverket

Transkript

1 Den veterinärmedicinska biverkningsrapporteringen under 2017 Rapport från

2 Vill du ha information från digitalt? Glöm inte att du även kan prenumerera på Nyhetsbrev för veterinärer. Vi skickar ut säkerhetsinformation, om nya produkter, samt andra nyheter från veterinärgruppen på. 2

3 Bakgrund Det har sedan mer än tjugo år tillbaka funnits möjlighet att rapportera läkemedelsbiverkningar hos djur till. Rapporteringen görs främst av veterinärer, men även djurägare och andra personer som har hand om djur har denna möjlighet. På görs kontinuerligt en analys av de inkomna rapporterna och sammanställningar publiceras på s hemsida ( och i Svensk Veterinärtidning. Sedan flera år tillbaka sker även en vidarerapportering av de svenska biverkningsrapporterna till den Europeiska läkemedelsmyndigheten i London (European Medicines Agency/EMA/). Biverkningarna från de olika EU-länderna läggs in i den databas (EudraVigilance Veterinary/EVVet/) som finns vid EMA och de analyseras och diskuteras sedan regelbundet av en arbetsgrupp (Veterinary Pharmacovigilance Working Party) med medlemmar från de olika EU-länderna, som arbetar med dessa frågor. Sammanställningen av ett stort antal biverkningsrapporter i EVVet-databasen ger ökade möjligheter att upptäcka nya biverkningar samt att få en överblick av de biverkningsproblem som kan vara förenade med den veterinärmedicinska läkemedelsanvändningen. EMA publicerar årligen sammanställningar av de biverkningar hos djur som rapporterats för de läkemedel som är godkända i alla EU-länder (centralt godkända läkemedel). Sammanställningen för 2017 (Veterinary pharmacovigilance 2017, Public bulletin) återfinns på EMA:s hemsida ( 3

4 Figur 1. Antal biverkningsrapporter för veterinärmedicinska läkemedel skickade till Rapporterade läkemedelsbiverkningar hos djur under 2017 Den veterinärmedicinska biverkningsrapporteringen har visat en ökande trend och 2017 inkom till 692 rapporter om misstänkta biverkningar av läkemedel till djur (Figur 1). I Tabell 1 (nedan) anges hur biverkningarna fördelas på djurslag och läkemedelsgrupper (läkemedlen har grupperats enligt ATCvet-systemet). Det framgår att de flesta rapporterna rör hund och därefter följer katt, häst och nöt. För sällskapsdjur är det oftast ett djur i varje biverkningsrapport, medan en biverkningsrapport för produktionsdjur ofta innefattar flera djur. I den följande texten redogörs för endast en del av de biverkningsrapporter hos djur som anmälts under De biverkningar som tagits med i sammanställningen är sådana som är frekvent förekommande, som är allvarliga samt som av andra skäl bedömts vara intressanta att diskutera. 4

5 Tabell 1. Rapporterade läkemedelsbiverkningar hos djur 2017, grupperade enligt ATCvet-systemet. ATCvet-grupp Häst Nöt Får Get Svin Mink Hund Katt Kanin Människa Övrigt Summa QA Matsmältningsorganen 3 3 QC Hjärta och kretslopp QD Hud QG Urin- och könsorgan QH Hormoner QI Immunologiska medel QJ Infektionssjukdomar QL Immunsystemet QM Rörelseapparaten QN Nervsystemet QP Antiparasitära medel QS Ögon och öron Summa

6 Häst Vaccinationer Liksom tidigare år hör reaktioner efter vaccinationer (grupp QI) till de biverkningar som rapporterats oftast hos häst under 2017 (48 rapporter). Biverkningar har rapporterats hos hästar som vaccinerats mot hästinfluensa, tetanus, botulism, virusabort och ringorm. I de flesta fallen sågs nedsatt allmäntillstånd och feber, oftast i kombination med lokala reaktioner på injektionsplatserna (ömhet och svullnader som i några fall utvecklades till bölder) samt stelhet och ovilja att röra sig och att äta, särskilt från marken. Vaccinationsbiverkningar är oftast immunmedierade reaktioner orsakade av vaccinantigenet eller av någon annan vaccinkomponent, såsom adjuvans eller konserveringsmedel. Antibiotika Det finns sex rapporter om hästar som reagerade akut efter intramuskulära injektioner av bensylpenicillinprokain (penicillinchock) (grupp QJ). Tre av hästarna dog medan tre återhämtade sig. Penicillinchock hos häst är ett välkänt fenomen. En enkät bland hästägare som gjordes för några år sedan indikerar att penicillinchock är relativt frekvent förekommande och att det främst är de allvarligaste fallen som rapporteras till. Hästarna reagerar i nära anslutning till injektionerna med symtom såsom avsaknad av koordination, vinglighet och tecken på att de är upprörda eller skrämda. De återhämtar sig som regel inom cirka 30 minuter, men i en del fall dör de. Troligen orsakas de 6

7 flesta fallen av penicillinchock av prokain, som efter injektionen spjälkas loss från bensylpenicillinet. Det är även möjligt att penicillinchock (men mera sällan) kan bero på en anafylaktisk allergireaktion. Sådana reaktioner kan i sällsynta fall även ses efter intravenösa injektioner av vattenlösliga kalium- eller natriumsalter av bensylpenicillin. Bensylpenicillin innehåller en β-laktam-enhet och har, liksom ett par metaboliter, en affinitet för proteiner och kan bilda komplex (konjugat) som kan ge en immunisering. Även prokain kan ge en immunisering, troligen främst orsakad av metaboliten para-aminobensoesyra (PABA). Det finns två rapporter där hästar som behandlats med trimetoprim-sulfadiazin (Hippotrim vet) drabbats av akuta chockreaktioner och dött. Det är känt att intravenös tillförsel av trimetoprim-sulfadiazin till hästar kan ge akuta reaktioner och även dödsfall. Mekanismen bakom reaktionerna är inte klarlagd. Det anges i produktresumén för preparatet att man för att minimera riskerna för intolerans bör ge injektionen långsamt och med kroppsvarm lösning. NSAID Det finns 13 biverkningsrapporter för hästar som fått NSAID (icke-steroida antiiflammatoriska medel) oralt eller intravenöst (grupp QM Rörelseapparaten ). De här aktuella substanserna är meloxikam, flunixin, fenylbutazon och firocoxib. Av de hästar som finns med i biverkningsrapporteringen har de flesta behandlats med NSAID pga. hälta. Exempel på andra indikationer är fång och ryggsmärta. Den gemensamma verkningsmekanismen för NSAID är att preparaten hämmar cyklooxygenas (COX-1 och COX-2), som är aktivt i bildningen av prostaglandiner från arakidonsyra. Hämningen av prostaglandinsyntesen ligger bakom de antiinflammatoriska och analgetiska effekterna av NSAID, men denna mekanism orsakar även de flesta biverkningar som NSAID kan ge. Hos häst är den vanligaste biverkningen av NSAID skador på slemhinnan i magtarmkanalen. I mag-tarmslemhinnan är COX-1 ansvarigt för syntesen av prostaglandiner, som ger en hämning av syrasekretion och en ökning av mukusproduktion och därigenom skyddar slemhinnan. När denna effekt störs genom inverkan av NSAID kan inte normal slemhinnefunktion uppehållas. Huvudsymtomet är oftast diarré, följt av letargi och feber. Vid intravenös tillförsel av NSAID till häst kan man även få akuta överkänslighetsreaktioner. Det finns under 2017 två sådana biverkningsrapporter för flunixin. Det finns sedan tidigare i Sverige ett flertal sådana biverkningsrapporter för flunixin och det finns även några rapporter för meloxikam. Hästarna reagerar i omedelbar anslutning till injektionen med symtom såsom 7

8 skakningar, muskelkramper, sparkningar med benen och flåsande. I en del fall ramlar hästarna omkull och dödsfall förekommer. Det anges i den av FDA godkända produktbeskrivningen för flunixin, som sammanställdes då preparatet först introducerades på marknaden, att anafylaxilika reaktioner, som kan vara fatala, observerats hos häst, och att risken för dessa reaktioner ökar om preparatet accidentellt injiceras intraarteriellt. Det är inte känt vad som orsakar reaktionerna. Nervsystemet Det finns fem biverkningsrapporter hos hästar i samband med sedering och analgesi. Aktuella substanser är detomidin (en alfa-2-receptoragonist), butorfanol (en opioid) och metamizol. Exempel på reaktioner som rapporterats är att hästarna blivit kraftigare sederade än väntat, blivit okontaktbara, ramlat omkull och haft kramper. Metamizol (Vetalgin vet) är förutom till häst, registrerat till nöt, svin och hund, men pga. risk för allvarliga blodbiverkningar hos människa (agranulocytos, aplastisk anemi) är det humana preparatet (Novalgin) inte längre godkänt för användning till människa. Det finns tre rapporter för hästar som vid eutanasi fick ett preparat som innehåller sekobarbital (som är en barbiturat) och cinkokain (som är ett lokalanestetikum), där de rekommenderade doserna var otillräckliga för att ge en lugn och snabb avlivning. Bristande effekter kan i sällsynta fall förekomma vid farmakologisk avlivning av häst. Orsaken till detta är oklar. Avlivning av hästar är en krävande uppgift och tillgängliga metoder har både fördelar och nackdelar. Vid eutanasi av häst bör alltid alternativa avlivningsmetoder finnas till hands. 78

9 Nöt Vaccinationer Det finns sju rapporter där det meddelas att kalvar fått bölder på injektionsplatserna efter vaccinationer mot ringorm med ett vaccin som innehåller försvagade mikrokonidier av Trichophytum verrucosum (Trichoben vet). Djuren drabbades cirka en till tre veckor efter injektionerna av bölder på injektionsplatserna. Bölderna gav inte någon allmänpåverkan. Även tidigare år finns rapporter om bölder hos kalvar efter vaccinationer med Trichoben vet. Orsaken till bölderna är oklar. Det anges i produktresumén för Trichoben vet att det i sällsynta fall på injektionsstället kan förekomma bölder upp till 20 cm i diameter. Det finns en rapport där det meddelas att en tidigare helt frisk kalv hittades död någon timme efter vaccination mot ringorm. Det finns sedan tidigare flera rapporter om akuta reaktioner och dödsfall en kort stund efter att kalvar vaccinerats mot ringorm. I några fall hittas kalvarna döda utan några synliga yttre sjukdomstecken, men i de flesta fallen ses skum och fradga ur mun och mule. Det är sannolikt att kalvarna drabbats av en anafylaktisk chock. Huvudorganet för anafylaktiska reaktioner hos nötkreatur är lungan och det är troligt att kalvarna får ett så kraftigt lungödem att de inte kan andas. Det är oklart varför en del kalvar reagerar med en så allvarlig anafylaktisk reaktion. Vaccin mot ringorm hos nöt har funnits tillgängligt i många år och under hela denna period har det förekommit sällsynta fall av anafylaktiska reaktioner och dödsfall. Antibiotika Det finns två rapporter där kalvar ramlade ihop, krampade och dog inom några minuter efter intramuskulära injektioner av bensylpenicillinprokain. Liksom hos häst kan prokain, om det snabbt spjälkas loss från bensylpenicillinprokainet, ge en allvarlig och potentiell fatal reaktion 9 7

10 som kan likna en anafylaktisk chock, men som är icke-allergisk till sin karaktär. I de svåraste fallen kan djuren drabbas av kramper och hjärtstopp. Liksom hos häst kan dödsfallen också ha orsakats av en anafylaktisk chock till följd av en IgE-medierad allergi framkallad av bensylpenicillinet eller av prokainet. Får Två biverkningsrapporter för får rör vaccinationer. De ifrågavarande vaccinerna är Hepatvac P Plus, som är ett kombinerat klostridie- och pasteurellavaccin och Anthrax Spore Vaccine, som är ett vaccin mot mjältbrand. Biverkningar som rapporterades är lokala reaktioner på injektionsställena och misstänkta reproduktionsstörningar. Två biverkningsrapporter rör ett spot-on-preparat mot ektoparasiter som innehåller deltametrin (en pyretroid). I rapporterna meddelas att preparatet hade bristande effekt för att förebygga av fästingangrepp hos fåren. Get För get finns endast en biverkningsrapport och den rör en bock som inför en kastration sederades med intramuskulär injektion av xylazin (en alfa-2-receptoragonist) och därefter fick lidokain injektionsvätska som lokalbedövning i testiklarna. Bocken slutade andas fem minuter efter att operationen avslutats. Upplivningsförsök var utan resultat och bocken dog. 10 7

11 Svin Hos svin, liksom hos andra produktionsdjur, rör de flesta rapporterna vaccinationer. I rapporteringen finns grisar som vaccinerats med olika vacciner. De här aktuella vaccinerna är: (1) ett vaccin mot rödsjuka (Erysipelothrix rhusiopathiae) och parvovirusinfektion, där gyltor (dvs hongrisar till och med första grisningen) vaccineras; (2) ett vaccin mot smågrisdiarré där dräktiga suggor, för överföring av antikroppar till grisarna via kolostrum, vaccineras med ett vaccin som innehåller adhesiner av flera Echerichia coli-stammar och en toxoid av Clostridium perfringens typ C; (3) ett vaccin mot proliferativ enteropati som orsakas av Lawsonia intracellularis, där grisar från tre veckors ålder vaccineras; samt (4) ett vaccin mot svincircovirus typ 2, som orsakar postweaning multisystemic wasting syndrome (PMWS), där vaccinationer görs av smågrisar eller av suggor och gyltor för överföring av antikroppar till grisarna via kolostrum. Biverkningar som rapporterats är anafylaktiska överkänslighetsreaktioner (för 1), reproduktionsstörningar (för 2) och bristande skyddseffekt (för 3 och 4). Ännu en rapport rör grisar som vaccinerades mot galtlukt med ett vaccin som innehåller ett GnRF-analog-toxoid-konjugat (Improvac) och samtidigt mot lunginflammation (elakartad lungsjuka) med ett vaccin som innehåller inaktiverat Actinobacillus pleuropneumoniaeserotyp 2-antigen och App 2-toxoider (Hyobac App 2 vet). Hos några av de vaccinerade grisarna sågs anafylaktiska reaktioner och ett dödsfall rapporterades. Mink I Sverige finns för närvarande 67 minkfarmer, där det sammanlagt per år föds cirka 1 miljon minkvalpar. Vid 6 8:de levnadsveckan vaccineras minkvalparna med ett vaccin mot virusenterit, smittsam lunginflammation och botulism (Febrivac 3 Plus vet). De aktiva komponenterna är inaktiverat minkparvovirus (mot virusenterit), inaktiverat Pseudomonas aerigunosa (mot smittsam lunginflammation) och Clostridium botulinum typ C-toxoid (mot botulism). Vaccinationsbiverkningar rapporterades i fem besättningar av varierande i storlek, från cirka 8500 valpar till cirka valpar. I de fem besättningarna vaccinerades totalt cirka valpar, varav cirka 2400 djur drabbades av biverkningar. Hos de drabbade valparna sågs en till tre veckor efter vaccinationerna lokala reaktioner på injektionsställena i form av ansvällningar, som i en del fall bildade abscesser som brast och lämnade svårläkta öppna sår. Många av de av de drabbade djuren dog eller avlivades. 11 7

12 Vaccinationerna görs subkutant med automatspruta i ljumske eller axill. Vaccinationsnålarna byts ut efter 50 vaccinationer. Biverkningar har observerats för tre olika vaccinationsberedningar (batcher), vilka har undersökts och befunnits vara utan anmärkning. Orsakerna till reaktionerna är oklara, men det är troligt att hanteringen av vaccinet och hur vaccinationerna utförs är av betydelse. Det kan nämnas att läkemedelsfirman (Nordvac Läkemedel) i en vaccinationsguide anger ett antal punkter för hur vaccinet ska hanteras och hur vaccinationerna bör ske. Vid massvaccineringar är det noga att hanteringsråden följs. Hund Vaccinationer Under 2017 anmäldes till 116 rapporter rörande vaccinationsbiverkningar hos hund. De basvacciner som finns för hund inkluderar vacciner mot valpsjuka, infektiös hepatit (HCC) och parvovirusinfektion. Till detta kommer vacciner mot kennelhosta (vaccin mot parainfluensavirus eller kombinationsvaccin mot parainfluensavirus och Bordetella bronchiseptica-bakterier), rabies, borrelios, herpesvirusinfektion, leptospiros och leishmania. Alla vaccinerna utom kombinationsvaccinet mot kennelhosta ges subkutant. För de vacciner som ges subkutant är troligen de flesta biverkningarna framkallade av allergiska reaktioner till följd av en IgE-medierad allergi (typ 1-allergi). Reaktionerna framkallas av att antigenet (dvs. någon vaccinkomponent) interagerar med IgE-antikroppar bundna till mastceller och basofila granulocyter. Detta leder till degranulering av cellerna med frisättning av histamin och andra inflammatoriska mediatorer. En del av hundarna reagerade cirka 15 minuter 3 timmar efter vaccinationerna med nedsatt allmäntillstånd, svullnad/angioödem i läpparna, på nosryggen och runt ögonen, blekhet, klåda, urtikaria, 12 7

13 andningssvårigheter, kräkningar och diarré. Hundarna återhämtade sig sedan som regel inom ett par timmar. I andra fall reagerade hundarna med en snabbt övergående chock-reaktion. I dessa fall anses levern vara det primära chockorganet. Dessa hundar kollapsade inom någon eller några minuter med nedsatt medvetande, bleka slemhinnor, svag puls, förlängd kapillär återfyllnad, slapp muskulatur, kräkningar och diarré. Efter de akuta reaktionerna återhämtade sig dessa hundar snabbt. Ett brett spektrum av hundraser finns med i biverkningsrapporteringen, men de sammanställningar som gjorts indikerar att det finns en överrepresentation för små hundraser. Det är möjligt att det dessutom kan finnas en genetisk predisposition hos en del hundraser, såsom chihuahua. NSAID De NSAID som finns med i rapporteringen är meloxikam (24 rapporter), karprofen (13 rapporter), firocoxib (8 rapporter), robenacoxib (3 rapporter) och pentosanpolysulfat (5 rapporter). Hos de flesta hundarna sågs kräkningar och diarréer, som i många fall var blodblandade. Hundarna återhämtade sig som regel, ofta efter intensivbehandling, men fem av hundarna dog eller avlivades. Hundar kan vara mycket känsliga för de negativa effekter som NSAID kan ge. Skador på mag-tarmslemhinnan är därvid de vanligaste biverkningarna. Andra biverkningar som kan ses hos hundar som behandlas med NSAID är njurskador, leverskador och blödningar. Som nämnts tidigare kan biverkningarna av NSAID härledas till en hämning av cyklooxygenas (COX), som är den primära verkningsmekanismen för dessa substanser. Hos en hund (jämthund, 11 år) som fick pentosanpolysulfat (Cartrophen vet injektionsvätska) sågs inom ett dygn en inflammatorisk reaktion på injektionsplatsen. Efter sex dygn sågs där en liten knöl som sedan fortsatte att växa och då den opererades bort efter två månader vägde den 650 g. Mikroskopisk undersökning visade ett väl differentierat fibrosarkom. Injektionsrelaterade fibrosarkom kan förekomma hos hund. Sådana tumörer förekommer även hos katt, där de anges vara mycket vanligare än hos hund. Det antas att patogenesen innefattar en inflammatorisk reaktion som leder till en okontrollerad proliferation av fibroblaster och myofibroblaster, som i en del fall kan resultera i en malign transformation. Detta har främst relaterats till vaccinationer, men även andra agens som ger en lokal inflammatorisk reaktion på injektionsplatsen kan orsaka dessa tumörer. 137

14 Antiparasitära medel De antiparasitära medlen delas in i medel mot endoparasiter (maskar), medel mot ektoparasiter (artropoder) och medel mot både endoparasiter och ektoparasiter (s.k. endektocider). För hundar finns biverkningar huvudsakligen rapporterade för endektocider och för medel mot ektoparasiter. Under 2017 kom det till in 144 biverkningsrapporter för antiparasitära medel till hund. De ifrågavarande substanserna är makrocykliska laktoner, såsom selamektin, moxidektin och milbemycin, pyretroider såsom deltametrin och flumetrin, fluralaner (Bravecto), afoxalaner (Nexgard) och fipronil (Frontline). De biverkningar som dessa substanser ger kan ibland ha en allergisk genes, men oftast är biverkningarna relaterade till substansernas verkningsmekanismer. Exempel på biverkningar som rapporterades är neurologiska symtom, såsom vinglighet, muskelsvaghet, darrningar, kramper och aggressivitet och gastrointestinala reaktioner såsom diarré, kräkning, aptitlöshet och dreglande. Nervsystemet Inom gruppen Nervsystemet (grupp QN) finns 29 biverkningsrapporter för hundar som fått sedativa, såsom alfa-2-receptoragonisterna medetomidin och dexmedetomidin, analgetika, såsom opioiderna butorfanol, buprenorfin och metadon, antiepileptika, såsom fenobarbital, gabapentin, imepitoin och kaliumbromid eller anestetika såsom ketamin och propofol. Exempel på biverkningar som rapporterades är cirkulationssvikt, bleka slemhinnor, andningsdepression, kräkningar, letargi och leverskada. Det finns i den tidigare svenska biverkningsrapporteringen ett avsevärt antal rapporter om allvarliga reaktioner hos hundar som fått preparat som verkar på nervsystemet. Ciklosporin Det finns två rapporter för West Highland white terriers som utvecklade diabetes mellitus efter behandling med ciklosporin mot atopisk dermatit (allergisk dermatit). En av hundarna behandlades med Sporimmune vet (ciklosporin) oral lösning under cirka 2,5 år. Den började sedan inom loppet av ett par veckor dricka mycket, blev trött och fick höga blodsockervärden. Den andra hunden insjuknade i diabetes mellitus efter behandling med Atopica vet (ciklosporin) tabletter under cirka 2 månader. Det finns information i litteraturen som anger att behandling av West Highland white terriers med ciklosporin kan vara förknippat med en ökad incidensen av diabetes mellitus. Det anges också i produktresumén för Atopica vet att 714

15 diabetes mellitus i mycket sällsynta fall har observerats främst hos West Highland white terriers efter behandling med ciklosporin. Den bakomliggande orsaken till detta är inte känd. Ögon och öron Inom gruppen QS Ögon och öron finns tolv rapporter om hundar som fått kraftigt nedsatt hörsel eller blivit döva efter behandling med antiinfektiva örondroppar. Det finns i den tidigare svenska biverkningsrapporteringen flera rapporter om hörselnedsättning och dövhet efter behandling med antiinfektiva örondroppar. Orsaken till hörselnedsättningen är inte klarlagd, men det är möjligt att preparaten i de flesta fall framkallar reaktioner i ytter- eller mellanörat som gör att ljud inte förmedlas in till innerörat (konduktiv hörselnedsättning). Katt Vaccinationer Av de biverkningsrapporter som anmäldes för 2017 för katt rör de flesta vaccinationsbiverkningar (52 rapporter). De basvacciner som finns för katt är vaccin mot kattens parvovirus, även kallat panleukopenivirus, vaccin mot kattens herpesvirus, även kallat rinotrakeitisvirus och vaccin mot kattens calicivirus. Kattens parvovirus orsakar kattpest. Viruset angriper och skadar slemhinnan i gastrointestinalkanalen (gastroenterit) och kan även ge en kraftig minskning av antalet vita blodkroppar (panleukopeni). Kattens herpesvirus ger en infektion i de övre luftvägarna. Kattens calicivirus orsakar konjunktivit, näsflöde och stomatit och kan även ge polyartrit. Kattsnuva är en övre luftvägsinfektion som ofta

16 involverar flera infektionsagens såsom herpesvirus och calicivirus och bakterier såsom Bordetella bronchiseptica och kattens klamydia (Chlamydophila felis). De flesta rapporterna rör katter som reagerat med allergiska reaktioner, med symtom såsom nedsatt allmäntillstånd, hastig andning, kräkningar och diarré. Andra symtom var hudreaktioner såsom angioödem, erytem, urtikaria och klåda samt lokala reaktioner på injektionsställena. Till detta kan det förekomma allvarliga akuta allergiska reaktioner (anafylaktisk chock) med effekter på hjärta och kärl (takykardi, vasodilatation, svag puls, sänkt blodtryck och bleka slemhinnor). Hos katt erhålls vid en anafylaktisk chock även effekter på andningsvägarna (bronkokonstriktion, lungödem). Hos en av katt, som vaccinerades med ett vaccin som innehåller försvagade parvo-, herpesoch calicivirus (Nobivac Tricat Novum vet) och ett vaccin mot rabies (Nobivac Rabies vet) sågs efter två veckor en nybildning på injektionsstället i nacken. Den växte till successivt och var då den två veckor senare opererades bort cirka 2 cm i diameter. Vid operationen sågs en infiltration i muskulaturen, men vävnadsprov för patologanatomisk diagnos togs inte. Det är välkänt att injektionsrelaterade sarkom kan förekomma hos katt. Som anges ovan kan sådana tumörer även ses hos hund, dock mera sällan än hos katt Antiparasitära medel Det finns fem biverkningsrapporter för katter som fått preparat som innehåller makrocykliska laktoner (selamektin och milbemycin), sju biverkningsrapporter för katter som fått fluralaner (Bravecto) och sju biverkningsrapporter för katter som fått fipronil. Biverkningarna hos katt liknar de som sågs hos hund. NSAID För NSAID finns för katt sex biverkningsrapporter för meloxikan och tre biverkningsrapporter för robenacoxib. Symtom som rapporterades var kräkningar, njursvikt, inappetens och letargi. Hos katt, liksom hos andra djurslag (och även människa) ger NSAID biverkningar främst i tarmar och njurar. 716

17 Tiamazol Det finns åtta biverkningsrapporter för katter som behandlats med tiamazol som är ett preparat mot hypertyreoidism. Symtom som katterna visade var främst hudbiverkningar i form av klåda och sår. Det anges i produktresumén för tiamazol att sådana biverkningar kan ses i sällsynta fall. Kanin Det finns sju biverkningsrapporter för kaniner som vaccinerats mot akut virushepatit (rabbit viral haemorrhagis disease; kaningulsot) eller mot akut virushepatit + myxomatos (kaninpest). I de flesta rapporterna meddelas att kaninerna fick nedsatt allmäntillstånd samt svullnader och sår runt ögon, nos och anus. Reaktioner hos människa Det finns åtta rapporter för människor i samband med läkemedelsbehandling av djur. De flesta rapporterna rör djurägare som reagerat efter att deras hundar eller katter behandlats med preparat mot ektoparasiter. Exempel på reaktioner är domningar samt irritationer i huden såsom rodnader, stickningar och klåda. Det är i dessa fall troligen fråga om allergier. Det finns tre rapporter, en som rör ett grisvaccin (Ingelvac CircoFLEX) och en som rör ett vaccin till kanin (Nobivac Myxo-RHD) och en som rör ett vaccin till får (Miloxan), där personerna 717

18 av misstag har stuckit sig på injektionsnålarna. Detta resulterade i övergående smärtreaktioner och i ett fall sattes antibiotikabehandling in. En kvinnlig hästägare intog till morgonkaffet av misstag en halv tablett (0,5 mg) Prascend (pergolid) avsedd för hästen. Efter 15 minuter började hon må illa, känna sig svag och kräkas och hon insåg då att hon intagit sin hästs medicin. Hon tog sig till sjukhus och fick där bl.a. vätska intravenöst och hjärtfunktionen övervakades. Dagen därpå hade hon återhämtat sig. Pergolid är en agonist till dopaminreceptorer i hypofysen och används hos häst mot PPID (pituitary pars intermedia dysfunction; Cushings syndrom). Hos människa har pergolid tidigare använts vid Parkinsons sjukdom. Den dos man då ger anges till cirka 4,5 mg pergolid per dag. Avslutning Godkännande och registrering av läkemedel föregås av omfattande farmakologiska och toxikologiska undersökningar. Det är emellertid endast möjligt att vid godkännandet av nya läkemedel ha klarlagt de vanligaste biverkningarna. Sådana som inträffar sällan eller som är specifika för vissa djurslag eller raser inom ett djurslag kan ibland endast upptäckas i samband med den kliniska verksamheten. Vid granskningen av biverkningsrapporterna är man därför särskilt observant på nya preparat under de första åren efter introduktionen. Man gör också vid granskningen av biverkningsrapporterna en kausalitetsbedömning, dvs. en uppskattning av hur troligt det är att de symtom som man ser hos djuret är relaterade till det läkemedel som getts eller om symtomen kan bero på annan orsak. Man tar härvid hänsyn till flera faktorer, såsom förekomst av kliniska och patologiska karakteristika (baserat på tidigare kunskap om preparatet), association i tid mellan behandling och negativa reaktioner samt uteslutning av andra orsaker än läkemedlet till de iakttagna symtomen (t.ex. en fortsatt sjukdomsutveckling). Det finns för veterinärer, liksom för viss personal inom human hälso- och sjukvård, en skyldighet att rapportera vissa biverkningar. För veterinärer anges detta i s föreskrifter (LVFS 2012:15) om säkerhetsövervakning av läkemedel som används till djur, 13. Även djurägare och andra personer som har hand om djur kan rapportera biverkningar. Rapporteringen av läkemedelsbiverkningar innebär möjligheter att upptäcka nya biverkningar hos djur och att bevaka kända negativa läkemedelseffekter. Rapporteringen av biverkningar utgör således ett viktigt instrument för att minimera riskerna för negativa läkemedelseffekter. 18 7

19 7