UPPSATSER Kulturgeografiska institutionen

Transkript

1 UPPSATSER Kulturgeografiska institutionen Etnisk boendesegregation i Sveriges tätorter - En kvantitativ studie av den etniska boendesegregationen i Sverige Pär Holmberg Kurs: 2KU039: Uppsats STS - kulturgeografi, 15 hp Termin: VT2015 Handledare: Roger Andersson, professor i kulturgeografi, Institutet för bostads- och urbanforskning (IBF) Kursansvarig: Ann Grubbström

2 ABSTRACT Holmberg, P Etnisk boendesegregation i Sveriges tätorter. Kulturgeografiska institutionen, Arbetsrapportserie, Uppsala universitet. Den etniska boendesegregationen är ett flitigt diskuterat fenomen både i forskning och i allmänna debatten. Framförallt har fokus varit på Sveriges tre storstäder Stockholm, Göteborg och Malmö medan segregationen i övriga orter fortfarande till stor del är outforskad. Detta på grund av, bland annat, den konventionella synen att segregationen är högre i större städer. Denna uppsats ämnar till att göra en kartläggning över den etniska boendesegregationen i Sveriges tätorter. Därutöver undersöks huruvida det finns ett samband mellan invånarantal och segregation. Rapporten visar genom beräkningar av ett olikhetsindex för segregationen 1990 och 2010 att den etniska boendesegregationen även varit påtaglig i mindre städer. Deskriptiv statistik visar att segregationen svenskfödda relativt födda i Sydamerika, Asien och Afrika var påtagligt högre än den för svenskfödda relativt alla utlandsfödda. Däremot visar denna segregation enligt resultaten på en svagare utveckling. De deskriptiva resultaten visar att det fanns ett stort antal tätorter med både högre segregationsnivåer och snabbare utveckling än storstäderna men att majoriteten har en lägre nivå. Analytisk statistik visar ett signifikant samband mellan invånarantal och segregationsnivå, vilket emellertid främst gäller för segregationen svenskfödda relativt födda i Sydamerika, Asien och Afrika. Däremot visade den statistiska analysen inte på något samband mellan invånarantal och segregationsutveckling. Dessa resultat visar att sambandet mellan invånarantal och segregationsnivåer inte kan anses deterministiskt. Keywords: Etnisk boendesegregation, Olikhetsindex, Segregation, Tätort, Kulturgeografi Handledare: Roger Andersson, professor i kulturgeografi, Institutet för bostads- och urbanforskning (IBF)

3 Disposition Uppsatsen har följt ett grundformat som benämns IMRaD vilket står för Introduction, Method, Results and Discussion (Björk & Räisänen, 1996). I första delen, det vill säga Introduction, ska läsaren sättas in i ämnet som studien kommer behandla. Dels ska tidigare teorier och teoretiska begrepp förklaras och tillsammans med dessa ska sedan studiens slutgiltiga syfte och frågeställningar formuleras. Den andra delen Method beskriver vilken metodologisk ansats som valts för att besvara frågeställningar. Den innefattar ofta en kort motivering varför metoden blivit vald och vilka analytiska ansatser som studien baseras på. I Results redovisas informationen ska användas för att angripa frågeställningarna. Beroende på frågeställningen så kan informationen redovisas på olika sätt, exempelvis genom statistiska metoder. Discussion är där själva innebörden av resultaten diskuteras och vad de kan innebära. Detta kan vara en mer spekulativ del som med hjälp av till exempel tidigare forskningar binder ihop resultat och teoretiska begrepp. IMRaD är det format och de fyra huvuddelar som har använts i studien. I denna uppsats kommer delarna att benämnas som Introduktion, Metod och data, Resultat och analys och Avslutade diskussion. Anledningen till att den skiljer sig något från det ursprungliga formatet är att det i studien ingår mycket kvantitativ data som beskrivs närmare i Metodavsnittet.

4 INNEHÅLLSFÖRTECKNING 1. INLEDNING Syfte Avgränsningar Definitioner av centrala begrepp Etnisk boendesegregation Historisk återblick Tidigare forskning METOD OCH DATA Kvantitativ metod Litteraturstudie Statistisk data och urval Segregationsmått Regressionsanalys RESULTAT OCH ANALYS Den etniska boendesegregationen i Sveriges tätorter 1990 och Skiljer sig nivåer och utveckling beroende på ortshierarki? AVSLUTANDE DISKUSSION REFERENSLISTA BILAGA 1: REGRESSIONMODELLER OCH HISTOGRAM BILAGA 2: OLIKHETSINDEX FÖR RESPEKTIVE TÄTORT... 39

5 1. INLEDNING Etnisk segregation är ett fenomen som existerar i alla länder med en etniskt blandad befolkning och i Sverige visar studier en stor förändring i Sveriges befolkningssammansättning de senaste decennierna. Arbetskrafts-, flykting- och anhöriginvandring har ökat antalet utlandsfödda markant och har bidragit till en mer varierad befolkning (Nordström & Åslund, 2010). Det är emellertid inte bara en förändring i befolkningssammansättningen som skett utan det har även uppstått rent geografiska åtskillnader mellan befolkningskategorier. Dessa geografiska åtskillnader anses mest vara sammankopplade med Sveriges tre storstäder och kan definieras som etnisk boendesegregation. Eftersom etnisk segregation ofta sammankopplas med sociala problem och oroligheter har ämnet blivit mycket omdebatterat på dagens politiska arena. Ofta är det födda i Sydamerika, Asien och Afrika som hamnar under den allmänna debattens lupp då dessa födelselandsgrupper består av en större andel flyktingar och har generellt sämre position på bostadsmarknaden (Se till exempel: Andersson & Molina 1996, SCB demografiska rapporter 2007:2, Molina 1997) Den etniska boendesegregationen i storstäderna finns väldokumenterad och det anses allmänt inom forskningen att segregationsproblemen är påtagligare i en högre koncentration av människor som i större omfattning leder till polarisering (Bråmå, 2004). På grund av detta har få studier skett på orter utanför de tre storstäderna. Segregationsnivåer och utveckling i övriga orter är förhållandevis outforskade till trots ett fåtal rapporter om befintlig segregation även i dessa (Se till exempel: Bråmå 2004, Integrationsverket 2007, Jordbruksverket 2012). Eftersom dessa rapporter pekar emot att etnisk boendesegregation även existerar utanför storstadsområdena väcks frågor kring hur segregationen egentligen ter sig i andra orter? På grund av detta är det intressant att expandera fokus från storstäderna och även belysa övriga svenska orter i en studie av etnisk boendesegregation. Framförallt är födda i Sydamerika, Afrika och Asien av extra intresse då dessa födelselandsgrupper flitigt diskuteras i den allmänna debatten. Föreliggande rapport ämnar att för första gången göra en kvantitativ kartläggning över den etniska boendesegregationen i Sveriges tätorter och analysera om segregationen är högre i städer med större invånarantal. Rapporten omfattar både en deskriptiv och analytisk statistisk undersökning för segregationsnivåerna i Sveriges tätorter 1990 och Syfte Den etniska boendesegregationen i Sveriges tre storstadsområden är som nämns ovan väl utredd medan det finns få svenska studier av hur det sett ut i mindre orter. Därav syftar denna studie till att få en kvantitativ överblick över hur den etniska boendesegregationen sett ut i Sveriges tätorter 1990 och Utöver detta, eftersom det i teorin (Se till exempel: Bråmå, 2004 och Andersson & Molina, 1996) argumenteras för att segregationen är påtagligare i större städer än i mindre, ämnar studien till undersöka om nivåerna och utvecklingen av etnisk boendesegregation de facto skiljer sig i förhållande till invånarantal. Undersökningen har dels avsett att kartlägga den etniska boendesegregationen för svenskfödda relativt alla utlandsfödda men har även lagt extra fokus på 5

6 segregationen mellan svenskfödda relativt födda i Asien, Sydamerika och Afrika. Detta på grund av att personer från denna grupp av födelseländer generellt har sämre position på bostadsmarknaden och består av en större andel flyktingar. Således, syftet med denna studie är dels att kartlägga segregationsnivåerna och utvecklingen av etnisk boendesegregation i Sveriges tätorter 1990 och Dels att undersöka och analysera om nivåerna och utvecklingen skiljer sig beroende på ortshierarkin. Frågeställningar: Hur har den etniska boendesegregationen sett ut i Sveriges tätorter 1990 och 2010? Skiljer sig segregationsnivåerna och utvecklingen i tätorterna beroende på vilket invånarantal de har? 1.2 Avgränsningar I Föregående avsnitt framgår det att det ingått en stor mängd statistisk data i studien då den syftar till att kartlägga den etniska boendesegregationen för alla Sveriges tätorter. Detta har inneburit att en hel del generaliseringar och avgränsningar har gjorts för att kunna göra en studie som rymmer sig inom ramarna för en uppsats på kandidatnivå. En rad avgränsningar följer den data som varit tillgänglig för studien där befolkningssammansättning varit sammankopplad till respektive bostadsområde och tätort, se avsnitt Metod och data för en mer detaljerad beskrivning. De statistiska data som erhållits innehåller befolkningsstatistik endast för åren 1990 och 2010, vilket innebär att segregationens utveckling bygger på dessa två tillfällen och definieras som nettoförändringen av valt segregationsmått mellan dessa två tidpunkter. En ytterligare avgränsning som följer studiens statistiska data är att ett stort antal tätorter endast innefattar ett bostadsområde vilket innebär att en eventuell etnisk boendesegregation skulle vara omöjlig att mäta då alla segregationsmått kräver minst två områden. Dessa tätorter har uteslutits helt ur kartläggningen, det statistiska urvalet finns mer detaljerat i Metod och data. Socioekonomiska faktorer saknas i de data som erhållits vilket innebär att dessa inte tagits under beaktning i studien. För att kunna få en överblick över alla tätorter har dessa fritt delats in i olika hierarkinivåer grundade på antalet invånarantal, se avsnittet Metod och data för mer detaljerad information. Uppsatsen har således inte gått ner på detaljnivå för varje enskild tätort och frågeställning ett har besvarats utifrån deskriptiva resultat baserad på denna ortuppdelning. För att besvara frågeställning två, huruvida nivåer och utveckling skiljer beroende på invånarantal, har endast linjära korrelationer sökts mellan segregation och invånarantal. Icke linjära samband bortses ifrån eftersom studien syftar att undersöka hypotesen om att segregationen skulle vara högre i större städer. Sammanfattat består studien till stor del av generaliseringar. I största mån har enbart en explorativ statistisk kartläggning utförts av segregationsnivåer och utveckling, utifrån ett valt segregationsmått. Diskussioner kring eventuella orsaker och effekter saknas i analysen. Dels eftersom dessa kan skilja sig från ort till ort (Se Bråmå, 2004) och dels eftersom eventuella 6

7 kvantitativa generaliseringar kanske bör undvikas innan de kompletteras av mer kvalitativa fallstudier. 1.3 Definitioner av centrala begrepp Nedan definieras en rad begrepp som är relevanta för uppsatsen. Hur dessa används kommer framgå längre fram i rapporten. Boendesegregation: Begreppet boendesegregation definieras av Andersson & Molina (1995, s. 8) som En geografisk åtskillnad i en ort eller bygd av två eller fler grupper av individer som inbördes delar något bestämt kännetecken där grupperna sinsemellan inte delar detta kännetecken. Denna definition är den som har använts i denna studie. Etnisk boendesegregation: Den etniska befolkningssammansättningen i olika delar av en stad skiljer sig från den övriga sammansättningen i staden (Socialstyrelsen 2010, s ). Detta är den definition av etnisk boendesegregation som har använts i denna rapport. Befolkningsförändring: I denna rapport definieras befolkningsförändringen som ökningen eller minskningen av befolkningsmängden i en tätort från 1990 till Tätort: En tätort definieras enligt SCB som hussamlingar med minst 200 invånare där avstånden mellan husen normalt inte överstiger 200 meter och består till minst 50 procent av permanentboende (SCB 2010). Denna definition har sedermera använts i denna rapport. Segregationsmått: Segregation går att mäta på en rad olika sätt och i denna uppsats har ett så kallat olikhetsindex att använts. För en mer detaljerad beskrivning se avsnitt 2.4 under Metod och data. Ortshierarki: Detta refererar till antalet invånare per tätort. Desto fler invånare desto högre upp i Ortshierarkin. För en närmare beskrivning av hur tätorterna är uppdelade hierarkiskt i denna rapport, se Tabell 2 i avsnitt 2.3 under Metod och data. Bostadsområde: I denna uppsats har tätorternas bostadsområden definierats av SAMS (Small Area Market Statistics). SAMS är en områdesindelning som bygger på delområden i de större kommunerna och i de mindre kommunerna på valdistrikten (SCB). Se en mer detaljerad beskrivning i avsnitt 2.3 under Metod och data. 1.4 Etnisk boendesegregation Boendesegregation är ofta uppdelad i tre olika kategorier inom forskningen. Vanligen handlar det om följande inriktningar (SCB Demografiska rapporter 2007:2, s. 13): Demografisk boendesegregation: Denna inriktning inom segregationsforskningen behandlar främst den rumsliga skillnaden mellan individer. De kan kategoriseras efter kön, ålder och hushållstyp. Det kan till exempel handla om åtskillnader mellan studentoch äldreboenden. Socioekonomisk boendesegregation: Denna kategori inriktar sig på sociala och ekonomiska åtskillnader, till exempel den rumsliga distinktionen mellan höginkomsttagare och låginkomsttagare. 7

8 Etnisk boendesegregation: Den tredje kategorin handlar om den rumsliga distinktionen mellan inrikes födda svenskar och olika etniska grupper. Det är utifrån denna tradition som denna studie kommer att utgå. Den etniska segregationen kännetecknar i Sverige främst hur bosättningsmönstret för inrikes födda svenskar rumsligt skiljer sig från andra etniska grupper. Detta är ett fenomen som i första hand har studerats på de tre storstadsområdena Stockholm, Göteborg och Malmö. Att omfattande studier saknas på mindre tätorter baseras sannolikt på uppfattningen att boendesegregationen är större i storstäder, där koncentrationen av människor i en högre grad tillåter social polarisering (Bråmå, 2004). Denna polarisering kan i större städer bidra till att hela stadsdelar domineras av utlandsfödda grupper eller socioekonomiskt utsatta grupper. Även om den etniska boendesegregationen teoretiskt sett bör vara större i Sveriges storstadsområden (Stockholm, Göteborg och Malmö) så påpekar Bråmå (2004, s ) i en av de få studier kring mindre städer att tendenserna och mekanismerna i segregationsförlopp för storstäderna även verkar finnas i mindre städer. Hon påpekar emellertid att eventuella effekter av segregationen generellt uppträder i mindre geografiska områden i mindre orter. Detta gör till exempel att effekterna för sammansättningen i skolan inte blir lika stora Orsaker till etnisk boendesegregation Det finns en uppsjö av studier och teorier om varför etnisk boendesegregation uppstår och det är inget som det läggs särskild stor tonvikt vid eftersom denna studie endast syftar att kartlägga den etniska boendesegregationens nivåer i Sveriges tätorter. Däremot följer en kort sammanfattning kring dessa orsaker för att läsaren ska få en klarare uppfattning om vad etnisk boendesegregation är och grundar sig i. Ett problem med att kartlägga bakomliggande orsaker till etnisk boendesegregation är sammankopplingen med socioekonomisk och demografisk segregation. Det kan till exempel vara så att den etniska bakgrunden indirekt bidrar till segregationen men att den direkta orsaken är den socioekonomiska. IFAU (2010, s.6-7) nämner hur fall av etnisk diskriminering leder till ett visst yrke och inkomst som i sin tur bidrar till ett sämre läge på bostadsmarknaden. Den initialt dåliga positionen på bostadsmarknaden gör att en stor del av den utlandsfödda befolkningen bor i hyresrätter som ofta är geografiskt koncentrerade till vissa områden. Andersson (2007, s. 69) nämner en annan anledning till att en stor av invandrarbefolkningen bor i hyresrätter, som grundar sig i rent demografiska orsaker. Han beskriver hur unga vuxna överrepresenteras i hyresrätter och eftersom en stor del av dagens immigranter faller in under denna grupp ökar det andelen av utlandsfödda som bosätter sig i hyresrätter. Det faktum att många immigranter bosätter sig i hyresrätter leder dessutom till att de går miste om en eventuell värdeökning, vilket försvårar ett avancemang på marknaden (IFAU 2010, s. 6-7). Problemet grundar sig alltså inte bara på etniska grunder utan också från socioekonomiska och i demografiska faktorer. Den bostadspolitik som bedrivits har i vissa fall bidragit till ökad etnisk segregation och till exempel har nyanlända svårare att ta sig in på bostadsmarknaden på grund av privata aktörers höga krav. Samma problem har emellertid även visat sig bland institutioner som kommunala 8

9 bostadsförmedlingar. Bland andra beskriver Molina (1997, s. 92) hur de gamla miljonprogramområdena övergivits av svenskfödda och hur de nyanlända flyktingarna välkomnats till dessa billiga lediga bostäder av kommunerna. Den här hänvisningen av nyanlända till mindre attraktiva områden blir extra påtaglig då migrationen varierar och inte är jämn över tid (Socialstyrelsen 2010, s ). Etnisk boendesegregation kan också uppstå av att nyanlända själva väljer att bosätta sig nära andra av samma etniska bakgrund, vilket lättare ger tillgång till redan existerande kontaktnätverk som kan påverka val av bostadsförmedlare (Socialstyrelsen 2010, s ). Faktorer som kultur, språk och traditioner kan bidra till att personer med samma bakgrund tenderar att dra sig till varandra och att familjebildning sker inom grupper med samma etniska bakgrund (IFAU s. 7-8). Närheten till andra med samma bakgrund kan också leda till att en gemensam affärskultur uppstår, som kan attrahera andra med samma geografiska bakgrund. Detta kan leda till att bostadsområden får en högre koncentration av vissa etniska grupper. Givetvis är inte detta ett strikt bosättningsmönster men att det finns tendenser kan räcka för att segregation ska uppstå (IFAU s. 7-8) Eventuella effekter När det gäller eventuella effekter av den etniska boendesegregationen utreds dessa inte heller i denna studie. Att det kan finnas eventuella effekter från etnisk boendesegregationen motiverar emellertid en kartläggning som denna och kan därför vara av vikt att nämna i sin korthet. Den etniska boendesegregationens effekter är flitigt diskuterade både i forskning och det allmänna forumet och åsikten kring dessa är tudelade. Bland de mest belysta problemen återfinns rasism, diskriminering och bristande socialt tillit (Andersson 2007, s. 84 ). Andersson (2009) påpekar att ett problem i studier kring dessa effekter, som han benämner som grannskapseffekter, är huruvida de grundar sig i egenskaper från grannskapet eller från individer inom vissa demografiska grupper och med särskilda sociala egenskaper som skulle associeras med samma effekter även om individerna haft en annan omgivning. Det finns emellertid studier på att etnisk boendesegregation har haft effekter på arbetslöshet (Se till exempel Andersson, 2007 och Musterd et al 2009), skolresultat (Se till exempel: Brännström, 2007 och Szulkin & Jonsson, 2007), valdeltagande (se Andersson, 2007), språkinlärning (Se till exempel Socialstyrelsen, 2010, Van Kempen et al 2009 och Urban 2009) och hälsa (se Andersson 2007). Sammanfattat finns det många delade meningar kring grannskapseffekterna men förekomsten av dessa är av både akademiskt och politiskt intresse. Slutligen är det viktigt att påpeka, som redan nämnt, att konsekvenserna av dessa eventuella effekter kan antas vara mindre påtagliga i geografiskt mindre orter. 1.5 Historisk återblick För att kunna sätta studiens kartläggning i en historisk kontext kommer en kort återblick att ges i detta avsnitt. Det dras inte några slutsatser utifrån denna men en uppfattning om hur den etniska 9

10 boendesegregationen formats är enligt studiens författare en viktig bakgrund, dels för att få ökad förståelse för hypotesen om att boendesegregationen skulle vara högre i större städer, dels för att få en inblick över vilka politiska aktioner som funnits för att motverka att segregationen koncentrerats i storstäderna. Denna återblick tar avstamp i mitten av 1960-talet då flyktinginvandring började öka i Sverige och så småningom dominera över den tidigare arbetskraftsinvandringen. Boendesegregation och den etniska aspekten går att spåra avsevärt längre tillbaka än så men det var först kring denna tid som diskursen kring detta fenomen nådde det allmänna forumet (Hugosson & Maandi 2008, s. 6-8). Mot slutet av 1960-talet steg invandringen till rekordhöjder och även om den fortfarande dominerades av arbetskraftsinvandring från Finland så började den allt större andel flyktingar som anlände förändra förutsättningarna för invandringen. Som Molina (1997) nämner så innebar det en geografisk förändring i dubbel bemärkelse. Dels började de nyanlända komma från mer avlägsna länder från Sydamerika, Afrika och Asien, och dels började deras boendemönster förändras. Molina beskriver att den första vågen flyktingar koncentrerades i storstäderna och framförallt i Stockholm. Under samma tidsperiod hade miljonprogrammet, som skulle lösa bostadsbristen, börjat visa alltmer brister. Hugosson & Maandi (2008) beskriver hur det började uppmärksammas att dessa områden och bostäder inte höll den klass som de utgav sig för att göra. Bostadsområdena ansågs innehållsfattiga, tråkiga, dominerades av hyreslägenheter och var ofta belägna en bra bit från centrum. Detta gjorde att få familjer sökte sig till dessa områden och hyresvärdarna hade svårt att hitta hyresgäster. Molina (1997) utreder samma tidpunkt och nämner att myndigheterna, i och med den stora flyktingvågen, ställdes inför en rad praktiska problem och däribland boendefrågan. Detta ledde till att de nyanlända placerades i miljonprogramsområdena vilket i sin tur gjorde att personer med utländsk bakgrund koncentrerades till dessa. Enligt Hugosson & Maandi bidrog denna koncentration av personer med utländsk bakgrund tillsammans med ett växande socialt utanförskap till stigmatisering och sociala problem. Hugosson & Maandi återger hur den första politiska åtgärden kring boendesegregationen kom Den kallades Målsättningen om allsidig hushållssammansättning och innebar att upplåtelseformerna och typerna av bostad skulle varieras i den kommunala planeringen. Detta var enligt Hugosson & Maandi tänkt att hjälpa bostadsområdena att bli mer diversifierade ur främst en socioekonomisk synvinkel, men året därefter började även begreppet etnisk boendesegregation tas i beaktande. Den etniska faktorn ansågs förstärka segregationen på grund av konflikter mellan fattiga invandrare och fattiga svenskar som ledde till ytterligare polarisering. Från och med mitten av 1970-talet introducerades alltså etnisk boendesegregation som ett samhällsproblem i Sverige och i mitten av 1980-talet initierades Hela Sverigestrategin. 10

11 1.5.1 Hela Sverige-strategin Hela Sverige-strategin innebar att ansvaret för flyktingarna förflyttades till kommunerna, vilket var tänkt att sprida utlandsfödda från storstäderna ut i landet (Hugosson & Maandi 2008, s ). Strategin var tänkt att utgå från nya flyktingars individuella behov med målet att bosätta dem i kommuner där det kunde finnas arbete och bostad. Tanken var från början inte att involvera alla Sveriges kommuner men mot slutet av 1980-talet blev alla kommuner, bortsett från ett par undantag, involverade (Andersson 2000, s. 151). Andersson (2000) menar att även om Hela Sverige-strategin inte förändrade bosättningsmönstret i grunden så skedde en viss omfördelning. Framförallt menar Andersson att ett mönster kunde skönjas där kommuner med initialt liten andel utlandsfödda snabbare ökade denna andel än storstadsområdena. Detta gjorde att hela Sverige på kommunnivå fick ett mer etniskt blandat utseende. Både Andersson och Borgegård, Håkansson och Müller (1998) påpekar emellertid att något som bromsade strategins omfördelning var den s.k. sekundärmigrationen, det vill säga att de flyktingar som placerades i små kommuner flyttade vidare till större städer. Effekten av Hela Sverige-strategin började kring 1994 försvagas av olika anledningar. Dels minskade flyktinginvandringen och färre fick uppehållstillstånd och dels påverkade den ovan nämnda sekundära migrationen. Ytterligare en ny viktig faktor som uppstod parallellt var att flyktingarna, i samband med att strategin blev mindre styrande, själva började ordna boende (Hugosson & Maandi 2008, s ). 1997/98 släpptes bostadsstyrningen helt och regeringen ansåg att varje individ själv helt skulle få bestämma vart denne skulle bosätta sig (SCB Demografiska rapporter 2007:2, s. 16) talet initierades istället en områdesbaserad strategi kallad Särskilda insatser i invandrartäta områden vilken syftade till att förbättra sociala förhållanden för utlandsfödda i berörda områden. Avsikten var att förbättra utlandsföddas möjligheter på arbetsmarknaden och att förhindra diskriminering (Hugosson & Maandi 2008, s ). Palander (2006) menar emellertid att denna områdesbaserade strategi också bidrog till en ökad stigmatisering då vissa områden och dess invånare blev utpekade som grunden till hela problemet. Hon menar att dessa insatser inte bidrog till mindre boendesegregation utan att de var alltför koncentrerade på ett visst antal områden istället för att omfatta en hel stad. Vidare påpekar hon att många av boendesegregationens orsaker inte går att finna i själva området utan återfinns i andra processer som migrationsflöden, arbetslöshet, diskriminering etc. Dessa åtgärder kom att följas av liknande områdesbaserade strategier under 1990-talets senare hälft och in på 2000-talet (Hugosson & Maandi, s ) Storstadssatsningen 1998 initierades vad som kom att kallas Storstadssatsningen som syftade till att bryta den etniska, sociala och diskriminerande segregationen i storstadsområdena och särskilt sju utvalda kommuner (SCB Demografiska rapporter 2007:2, s. 17). Även om åtgärdernas första fas var tänkt att pågå fram till 2003 har dessa åtgärder fortsatt och fler kommuner har involverats (SCB Demografiska rapporter 2007:2, s. 17). Till trots att ett övergripande mål med satsningen var att 11

12 motverka den etniska boendesegregationen i storstäderna så visar forskning att segregationen fortsatte öka i storstäderna (Se till exempel: Nordström Skans & Åslund 2010, SCB Demografiska rapporter 2007:2, Biterman et al 2010 ). Biterman et al påpekar emellertid att segregationen stabiliserades något under 2000-talets första hälft men att det på längre sikt finns tendenser till ökad segregation. Under 2000-talets andra hälft ökade invandringen kraftigt till Sverige (SCB 2008). Även om rapporter har visat att de utlandsfödda koncentrerades till storstadsområdena efter Hela Sverige-strategin, så visar en rapport från Jordbruksverket (2008) att den utlandsfödda delen av befolkningen även ökat kraftigt i mindre städer och på landsbygden. Enligt rapporten så har tillväxten av andelen utlandsfödda till och med ökat kraftigare i städer utanför storstadsområdena och på landsbygden. Detta stöds också av en undersökning av Johansson & Rauhaut (2008) som påvisar att framförallt flyktinginvandrarnas bosättningsmönster i mitten av 2000-talet verkar ha större spridning och inte koncentreras till endast storstadsområdena. Detta menar de kan ha kopplingar tillbaka till Hela Sverige-strategin som fortfarande till viss del lever kvar för flyktingar som inte ordnar eget boende. De påpekar också, precis som Jordbruksverkets rapport, att storstadslänens överpresentation av utlandsfödda minskat något och att de utlandsfödda fått en jämnare fördelning över landet. Emellertid understryker Johansson & Rauhaut att detta inte gäller inomregionalt, där koncentrationen till invandrartäta områden istället ökat. Detta, förklarar de, beror på att det under 2000-talet skett en utjämning av boendemönstret då framförallt flyktingar hamnar i län med stora flyktinganläggningar. De påpekar att även om en allt större andel av dessa väljer att bosätta sig inom länet så sker i många fall en vidareflyttning till storstadslän där de koncentreras i områden med redan hög andel utlandsfödda. 1.6 Tidigare forskning När det gäller etnisk boendesegregation utanför de tre storstadsområdena finns det väldigt lite svensk forskning. Detta kan verka något besynnerligt då Andersson & Molina (1996) redan för snart 20 år sedan konstaterade i en undersökning av Sveriges till invånarantalet 25 största kommuner, att segregationen inte kan anses vara koncentrerad till storstäderna även om konsekvenserna troligen är mer märkbara i dessa. En av få studier som har fokus utanför de tre storstäderna är Utvecklingen av boendesegregationen i mellanstora städer under 1990-talet av Åsa Bråmå (2004). Hon har i studien koncentrerat sig på fem mellanstora städer och mer specifikt Uppsala, Västerås, Norrköping, Jönköping och Umeå. Hennes resultat visar att den etniska boendesegregationen ökat i alla dessa städer förutom i Uppsala mellan samt att tendenserna och processerna för segregationen har stora likheter med de tre storstäderna. Hon påpekar emellertid att även om segregationen i dessa städer har ökat så går de inte att jämföra med storstäderna. Varken när det gäller segregationsnivå eller den geografiska faktorn, vilket gör att segregationens effekter rimligtvis inte heller går att jämföra. Slutligen nämner hon att problemen 12

13 som associeras med segregationen i storstäderna lätt kan bli sammankopplade med andra städer vilket gör att debatten och de problem som ändå kan finnas i dessa hamnar i skymundan. Utöver Bråmås studie finns det få om ens några studier kring den etniska boendesegregationen utanför storstäderna, emellertid återfinns ämnet i ett par statliga utredningar. Bland annat har Integrationsverket (2007) gjort en undersökning för hur den etniska boendesegregationen sett ut och ändrats mellan i Sveriges 20 största kommuner. I rapporten menar de att även om segregation vanligtvis brukar sammankopplas med de tre storstadskommunerna visar deras undersökning på att den i högsta grad är befintlig i övriga 17 kommuner. Av deras siffror att döma har till och med segregationen bland utrikes födda minskat i några av de största kommunerna som Göteborg, Uppsala och framförallt Malmö, samtidigt som den ökat i de flesta mindre. Emellertid påvisar de att det är svårt att utifrån deras undersökning att hitta ett samband mellan kommunernas storlek och segregationens utveckling. En annan myndighet som belyst den etniska boendesegregation utanför de tre storstäderna är Jordbruksverket (2012) där de använt sig av församlingarna inom varje kommun för att beräkna den etniska segregationen. Bland de tio kommunerna som enligt rapporten påvisar högst segregation återfinns förutom de tre storstäderna även mindre kommuner som Karlskrona, Trollhättan, Lidköping och Kristianstad. Även i forskningen utanför Sverige är det svårt att hitta studier kring den etniska boendesegregation utanför storstadsområden men ett fåtal går att finna och däribland en rapport av Lichter et al (2007) som koncentrerar sig på småstäder i USA. Den etniska boendesegregation i USA skiljer sig från Sverige men Lichter et al kommer fram till ett par viktiga slutsatser som är viktiga att ta under beaktande. Framförallt kommer de precis som Bråmå fram till att mekanismerna för etniska boendesegregation i de mindre städerna verkar följa dem i de större. En annan viktig aspekt som Lichter et al nämner är att om den etniska segregationen minskar i de större städerna är det lätt att tro att så också sker i de mindre städerna även om så inte behöver vara fallet. Slutligen konstaterar Lichter et al att det endast finns ett fåtal studier kring ämnet och att det behöver belysas mer. En ytterligare studie av Gonzales-Wahl et al (2006) som fokuserat på städer i USA med ett invånarantal mellan och segregationen av latinamerikaner konstaterar att det finns stora likheter den dynamik som går att finna i metropolerna. De sammankopplar det faktum att segregationsnivåerna är lägre i mindre städer med att de socioekonomiska skillnaderna är mindre. De konstaterar att ökad socioekonomisk status för latinamerikanerna leder till ökad integration. Sammanfattat finns det väldigt lite forskning av etnisk boendesegregation kring mindre städer men den forskning som finns verkar överens om att etnisk boendesegregation även existerar i mindre städer och att dynamiken är lik den i storstäderna. I Sverige tyder rapporter på att segregationen ökat även i svenska mellanstora städer. I flera av städerna verkar dessutom ökningen vara kraftigare än den i storstäderna. 13

14 2. METOD OCH DATA I följande kapitel redogörs uppsatsens forskningsmetodik och dess ansatser. Kapitlet beskriver hur statistisk data har samlats in, hur informationen har använts och vilket urval som gjorts. Därefter kommer valt matematiskt segregationsmått att redovisas och förklaras för att sedermera klargöra hur det applicerats på statistisk data. I kapitlets sista delar beskrivs det hur studien statistiskt ämnat att besvara de två frågeställningarna, den ena besvaras främst genom beskrivande statistik och den andra främst genom analytisk statistik i form av regressionsanalyser. 2.1 Kvantitativ metod För att besvara studiens frågeställningar har ett par olika metoder använts. Huvudsakligen är det en kvantitativ explorativ metod som studien grundar sig på. Eftersom uppsatsens syfte innefattar en stor mängd tätorter i Sverige och mycket statistisk data, så lämpar sig en kvantitativ metod bäst för att undersöka hur den etniska boendesegregationen utvecklat sig. Analysen består både av ett deskriptivt och analytiskt tillvägagångsätt där de deskriptiva och analytiska resultaten presenteras genom tabeller, figurer och diagram. Detta val av metodik stärks av Denscombe (2013) som menar att kvantitativa studier främst associeras med en empiri som utgår från numeriska uppgifter och statistiska metoder, detta för att se mönster och göra jämförelser av händelser och fördelningar. Ytterligare argument för att ett kvantitativt metodval är lämpligt ges av Eriksson & Wiedersheim-Paul (2006, s. 120) som anger att en kvantitativ inriktning behandlar sifferdata och vilar på en analys med genomsnittsmått, variationer och samband. Resultatet redovisas därefter med hjälp av tabeller, grafer och diagram. Vidare förklarar Eriksson & Wiedersheim-Paul (2006, s ) att kvantitativa metoder oftast har ett positivistiskt synsätt på kunskap som utgår från objektivitetsideal och att dess ansats är deduktiv, det vill säga att den utgår ifrån redan befintliga begrepp. Detta gäller även denna studie. Studiens angreppssätt är i mångt och mycket explorativ och har inte utgått ifrån någon specifik teoriprövning. Emellertid kan inte ansatsen anses induktiv eftersom det är en rent statistisk kartläggning och analys, utan någon djupare diskussion kring orsak och verkan. Detta dels för att en stor del av studiens forskningsområde, bortsett de tre storstadsområdena, i hög grad är outforskad och få, om ens några, tidigare studier finns. Därtill grundas studiens analys på en stor mängd statistisk data och utan ett teoretiskt ramverk blir det en explorativ infallsvinkel där hypoteser och statistiska mönster i många fall grundas på författarens subjektiva tolkning. 2.2 Litteraturstudie För att kort belysa bakomliggande orsaker och effekter av etnisk boendesegregation har en litteraturstudie gjorts. Enligt Friberg (2006) är en sådan metodik lämplig för att få en överblick över dagens kunskap och tidigare forskning. En historisk litteraturöversikt har presenterats som är tänkt att som bakgrund komplimentera den kvantitativa analysen och sätta den i en kontext. 14

15 Litteraturstudien syftar även till att få en överblick över politiska åtgärder och utvecklingen i befolkningssammansättningen i övriga landet. Dessa översikter är inte menade att användas för att analysera studiens resultat utan för att få en uppfattning om fenomenet etnisk boendesegregation och som bakgrund till varför en kartläggning av Sveriges tätorter skulle vara intressant. Slutligen har en litteraturöversikt gjorts över tidigare forskning för kunna se om tidigare studiers mönster och tendenser sammanfaller med dem som påträffats i denna uppsats. I litteraturstudien har materialet främst samlats in från Google Scholar, DIVA, Uppsala universitetsbibliotek, LIBRIS och studiens handledare Roger Andersson. 2.3 Statistisk data och urval För att kunna göra en kvantitativ analys kring den etniska boendesegregationen i Sveriges tätorter har en mängd statistisk data samlats in. Aggregerad statistisk data har samlats in med hjälp av professor Roger Andersson från institutet för bostads- och urbanforskning. Den aggregerade data som studien använt sig av består av befolkningsstatistik från alla Sveriges tätorter från 1990 och 2010 med invånarantal, tätortskod, SAMS-områden och utlandsfödda, se Tabell 1. För att kunna jämföra olika bostadsområden i tätorterna har de blivit indelade och sammankopplade till SAMS-områden. Tabell 1: Kategorier och variabler för den aggregerade statistiska data som studien grundats på Kategori Variabel SAMS En kod på sju siffror för respektive SAMS-område. Tätortskod En kod på fyra siffror för respektive tätort. Baserad på 2010-års tätortslista Sverige Antal svenskfödda inklusive andra generationens invandrare för varje tätort. Data finns från 1990 och Västländer Antal födda i de EU-länder som var medlemmar före 2004, övriga EES-länder (Norge, Island och Liechtenstein) samt Nordamerika, Japan och Oceanien. Data finns från 1990 och 2010 Östeuropa Antal födda i övriga länder i Europa, Ryssland och andra länder från forna Sovjet. Data finns från 1990 och Övriga världen Antal födda i övriga länder i Asien inklusive Turkiet, Afrika samt Syd- och Centralamerika. Data finns för både 1990 och 2010 Total befolkning Totala antalet individer i varje SAMS-område både 1990 och 2010 I studien har, som tidigare nämnts, dels segregationen mellan kategorin Sverige och de tre övriga födelselandsgrupperna sammanslagna, det vill säga födda i utlandet undersökts. Utöver detta så har även, som redan nämnt, fokus legat på segregationen mellan kategorin Sverige och Övriga världen. 15

16 Sveriges tätortsindelning skiljer sig från år till år och i denna studie används 2010-års indelning (SCB 2010). Denna skillnad i Sveriges tätortslista kan ha betydelse för analysen men då ett urval med bestämda krav har gjorts, antas skillnaderna filtreras bort till en försumbar nivå. Vad som bör uppmärksammas i segregationsanalyser där SAMS-områden figurerar är att homogeniteten ibland dessa går att ifrågasätta. Amcoff (2012, s ) konstaterar att SAMSområdena kan anses föråldrade och att storleken skiljer sig från kommun till kommun. Han tillråder därför försiktighet i kommunala jämförelser. Denna fallgrop undviks till största del i denna uppsats då endast tätorter analyseras, inom vilka SAMS-områdena är mer ihopklustrade och homogent indelade än utanför tätortsgränserna. När områdena dessutom studeras över tid minskas problemet ytterligare. Det är emellertid viktigt att ha i åtanke att SAMS-områdenas varierande storlek kan påverka analysens utfall. Ett ytterligare problem är att vissa tätorter delar SAMS-områden. För att inte få dubbletter i de aggregerade data som används har ett SAMS-område som delats av en eller flera tätorter blivit tilldelad den tätort som har störst invånarantal inom SAMS-området. Vissa tätorter innehåller endast ett SAMS-område och att innefatta dessa orter i analysen skulle leda till ett undermåligt resultat då segregation bara kan mätas om en tätort består av minst två statistikområden. Därav har all data filtrerats för att sortera bort de orter som endast har ett SAMS-område. För att undersöka hur den etniska boendesegregationens nivåer och utveckling skiljer sig har tätorterna att delats in i sex olika grupper beroende på invånarantal. Grupperna har fördelats fritt av studiens författare och visas i Tabell 2: Tabell 2: Ortshierarki fördelade efter invånarantal Ortshierarki Invånarantal Storstäder Fler än Större städer Mellanstora städer Städer Mindre städer Mindre samhällen Dessa grupper används främst för att på ett enkelt sätt kunna få en bra deskriptiv bild av hur den etniska boendesegregationen sett ut 1990 och För varje hierarkinivå redovisas beskrivande statistik i form av tabeller och figurer. 2.4 Segregationsmått 16

17 Det finns en rad olika sätt att mäta etnisk segregation på och beroende på vad uppsatsen granskar så finns diverse segregationsmått med varierande egenskaper. I en känd studie av Massey & Denton (1988) delade de in den etniska boendesegregationen i fem olika dimensioner vilka fritt översatt var: Jämnhet; Exponering; Koncentration; Centralisering och Kluster. Bland dessa fem dimensioner har geografer främst använt sig av mått på Jämnhet i forskningen kring etnisk boendesegregationen. Ett sådant mått är ett olikhetsindex. Detta är enligt Massey & Denton (1993) ett mycket vanligt och effektivt sätt att mäta segregation. Det är ett mått som undersöker jämnhet mellan två befolkningsgrupper där indexet talar om hur jämnt fördelade en minoritetsgrupp är i delområden över en större region. Indexet sträcker sig mellan 0 och 1 där 0 är minsta möjliga segregation och 1 största möjliga segregation. För att mäta segregationsnivåer i undersökningen har ett olikhetsindex använts och förenklat säger indexet hur stor andel av en befolkningsgrupp i en, i detta fall, tätort som skulle behöva byta residens för att undvika segregation (Bråmå, 2004). Ekvationen ser ut som nedan: Olikhetsindex = 1 2 N av befolkningsgrupp1 i område i i=1 (Andel Befolkningsgrupp1 i hela tätorten Andel av befolkningsgrupp2 i område i ) Befolkningsgrupp2 i hela tätorten Noström Skans & Åslund (2010, s 9-10) påpekar att beroende på studiens förutsättningar och vilket syfte den ämnar att besvara, så finns det metoder som lämpar sig bättre än andra från fall till fall. Eftersom denna uppsats ämnar att fokuserar på etnisk boendesegregation är det viktigt med ett segregationsmått som inriktar sig på den rumsliga fördelningen och inte tar hänsyn till andra faktorer, som till exempel sysselsättningsnivå. Detta motiverar valet av olikhetsindex då detta endast innefattar andelar av två olika befolkningsgrupper i en tätorts bostadsområden. En svaghet jämtemot en del andra segregationsmått skulle emellertid kunna vara att bara två befolkningsgrupper jämförs (Wong 2003, s ). I denna studie undersöks dock svenskfödda mot alla utlandsfödda och svenskfödda mot födda i Sydamerika, Afrika och Asien. I båda fall är det alltså segregationen mellan två befolkningsgrupper som jämförs vilket gör att olikhetsindexet är lämpligt som segregationsmått. Antalet SAMS-områden som omfattas av tätorterna och antalet invånare inom varje SAMSområde varierar stort och detta påverkar indexet. Bråmå (2002) nämner en grundregel vilken säger att en uppdelning i få stora delområden alltid ger lägre indexvärde än uppdelningen i flera mindre. Indexet är dessutom känsligt för gruppstorlek, om den grupp som undersöks är liten relativt till totala antalet i tätorten blir indexvärdet högt. I denna studie har de befolkningsdata som använts filtrerats så att alla SAMS-områden som involveras är kopplade till tätorter med minst 5 procent utlandsfödda Därutöver har SAMS-områden där färre än 20 individer fanns bosatta filtrerats bort. Detta gör att dessa faktorers påverkan på indexet minskar. Segregationsindexen har beräknats i Matlab. För att kartlägga utvecklingen av segregationen har nettoförändringen av respektive olikhetsindex mellan 1990 och 2010 beräknats. Denna nettoförändring kommer i studien att definieras som segregationens utveckling. 17

18 2.5 Regressionsanalys Den andra resultatdelen som främst ämnar att besvara den andra frågeställningen består av analytisk statistik i form av regressionsmodeller. Framförallt är det en linjär regression som använts då det är ett effektivt verktyg för att undersöka hur en variabel påverkar en annan i kontinuerlig data (Pallant 2010, s.148). Mer specifikt består en linjär regression utav en beroende variabel och en oberoende variabel tillsammans med ett antal kontrollvariabler. Regressionsanalysen visar hur mycket av variansen från beroende variabeln som kan förklaras av gruppen oberoende- och kontrollvariabler (Pallant 2010, s ). Det är framförallt den oberoende variabeln som är intressant medan kontrollvariabler adderas då det finns misstanke om att andra variabler skulle kunna påverka sambandet. Denna studie kommer använda sig av både enkla regressioner där endast en beroende och oberoende variabel används, samt multipla linjära regressionsanalyser där en rad kontrollvariabler adderas för att undersöka linjära samband. Det finns vissa saker som måste tas i beaktning när en regressionsanalys utförs, dels är det viktigt att antalet mätpunkter är tillräckligt många. I samhällsforskning menar Steven (1996, s.72) på att 15 fall per oberoende variabel är minimum för att få ett tillräckligt tillförlitligt resultat. I detta fall är antalet mätpunkter densamma som antalet tätorter som ingått i analysen och är, även efter statistiska urval, betydligt många fler än 15. Två andra faktorer som linjära regressionsanalyser är känsliga för är så kallade outliers och multikollinearitet eller singularitet. Outliers refererar till mätvärden som extremt avviker sig från övriga värden vilket försvårar processen att hitta linjära samband. Multikollinearitet och singularitet innebär att de oberoende variablerna har för starka samband eller på olika vis betyder samma sak.(pallant 2010, s.48-52) I denna studie som syftar till att undersöka sambandet segregationsnivå och ortshierarki är segregationsmåtten de beroende variablerna och invånarantal den oberoende. För att undersöka ett eventuellt samband mellan utveckling och ortshierarki så är nettoförändringen av olikhetsindex mellan 1990 och 2010 den beroende variabeln och invånarantal den oberoende. Modellerna har därefter utökats med en rad kontrollvariabler för att undersöka den statistiska signifikansen och öka modellernas förklaringsgrad. För att utföra regressionsanalyserna har statistikmjukvaran SPSS använts. 18

19 3. RESULTAT OCH ANALYS För att besvara uppsatsens två frågeställningar och uppfylla studiens syfte presenteras i detta kapitel de resultat från den numeriska analysen som anses vara relevanta. De aggregerade data som studien grundat sig på har som tidigare nämnts filtrerats i Matlab för att undvika ett undermåligt resultat från analysen. Efter filtreringen bestod studiens statistiska data av 571 tätorter som analysen utgått ifrån, dessa finns listade i Bilaga 2. I Tabell 3 finns en översikt för hur många tätorter och SAMS-områden som finns inom respektive tätortsnivå. För att kunna besvara vilken utveckling och segregationsnivåer den etniska boendesegregation haft i Sveriges tätorter kommer deskriptiva figurer och tabeller presentera de resultat som anses relevanta. För att besvara om utvecklingen och segregationsnivåerna skiljer sig beroende på ortshierarki, det vill säga invånarantal, kommer dels nivåerna och utvecklingen för varje tätortsgrupp deskriptivt presenteras och därtill resultaten från regressionsanalyser att redovisas. Innan resultatkapitlet går in djupare på frågeställningarna kommer först en deskriptiv översikt att ges på variabler som inom studiens ramverk och utifrån dess data anses vara relevanta för resultaten. Det är viktigt både för den statistiska analysen och slutdiskussionen att få en bild över hur dessa variabler är fördelade i tätorterna. De innefattas dels indirekt i beräkningar av segregationsmåttet och är dels viktiga kontrollvariabler för regressionsanalysen. Tabell 3: Medelvärden och standardavvikelser för kontrollvariabler. Tabellen visar medelvärden för alla tätorter som innefattats i analysen. Antal bostadsområden och antal invånare per bostadsområde bygger på data från a SAMS är i denna studie detsamma som bostadsområden Antal SAMS a Antal Befolkningsföränd Födda i Alla per tätort invånare per ring : övriga utlandsfödda SAMS- världen % % område Medelvärde 9,3 1280,3 8,8 1,6 3,4 7,5 10,7 Standardavvikelse 36,3 832,1 45,2 1,3 3,0 4,0 5,4 Resultaten i Tabell 3 innefattar alla tätorter som omfattats i analysen. Det som går att utläsa ur resultaten är att snittantalet bostadsområden (SAMS) ligger kring nio men standardavvikelsen är så pass hög som knappt fyra gånger medelvärdet vilket innebär att det finns en stor varians där max antal bostadsområden och minsta antal skiljer sig mycket. Att genomsnittet ändå är så pass lågt beror på att antalet tätorter med endast ett fåtal områden istället är många gånger fler än de stora städerna. Hög standardavvikelse har också antalet invånare per bostadsområde och nettomigrationen över alla befolkningsgrupper. 19

20 När det gäller andelen av födda i övriga världen och alla utlandsfödda per tätort så har andelen ökat relativt kraftigt från 1990 till Andelen födda i övriga världen har ökat från 1,6 procent per tätort till 3,4 procentenheter och andelen utlandsfödda ökade ungefär 3 procent från 7,5 procent 1990 till 10,7 procent För att kunna få en bättre bild över dessa faktorer visas i Tabell 4 samma upplägg men för respektive ortshierarki där också antalet tätorter inom respektive grupp listas. Tabell 4: Ortshierarkinivåer med medelvärden och standardavvikelser (N avser antalet tätorter inom hierarkinivå) a SAMS är i denna studie detsamma som bostadsområden Ortshierarki Antal Antal Befolknings Födda i Alla SAMS a invånare förändring övriga utlandsfödda per tätort per världen % % SAMSområde % Storstäder: N=3 (Antal Medelvärde 440,7 1904,2 22,7 4,8 12,8 15,8 25,3 Standardavvikelse 241,9 1703,2 5,3 0,6 1,1 1,3 5,0 orter) a Större städer: Medelvärde 96,3 1221,9 22,3 4,4 11,2 10,6 18,5 Standardavvikelse 16,4 138,0 6,0 1,7 0,6 3,3 1,5 N=4 Mellanstora städer: Medelvärde 45,0 1766,6 17,8 3,7 9,9 11,7 19,0 Standardavvikelse 13,3 595,5 9,4 1,9 5,0 4,8 6,7 N=13 Städer: N=38 Mindre städer: Medelvärde 24,8 1488,3 12,1 2,6 6,6 9,0 14,8 Standardavvikelse 13,3 666,9 10,0 1,5 3,5 4,2 6,1 Medelvärde 7,3 1798,9 7,1 2,0 4,2 8,4 12,1 Standardavvikelse 6,0 1150,0 20,4 1,5 3,0 5,0 6,0 N= 162 Mindre samhällen: Medelvärde 2,5 996,1 8,6 1,2 2,2 6,7 9,2 Standardavvikelse 1,1 474,5 55,7 0,9 1,6 3,1 3,8 N=

21 Tabell 4 påvisar ett tydligt mönster att högre ortshierarki har inneburit större andel individer ur befolkningsgruppen Övriga världen där storstäderna har ökat sin andel av denna grupp med 8 procent från 4,8 procent till 12,8. Jämförelsevis har gruppen längst ner i hierarkin, Mindre samhällen, ökat med endast en procent från 1,2 till 2,2 procent. Samma tendenser går att utläsa för andelen av alla utlandsfödda. Storstäderna har högst andel på 25,3 procent och har ökat andelen med 9,5 procent jämfört med Längst ner i hierarkin har gruppen Mindre samhällen ökat från 6,7 till 9,2 procent. När det gäller andelen utlandsfödda är den alltså påtagligt lägre längre ner i ortshierarkin. Befolkningsförändringen tenderar att följa samma mönster där storstäderna ökat sin befolkningsmängd med i genomsnitt 23 procent relativt befolkningsnivån 1990 och de mindre samhällena 9 procent. Noterbart är emellertid att standardavvikelsen ökar relativt kraftigt lägre ner i ortshierarkin för vilket innebär att migrationen verkar variera kraftigt från tätort till tätort i de lägre hierarkinivåerna. Att antalet bostadsområden är fler i de större orterna är, som redan nämnts, inte särskilt överraskande. Snittantalet invånare per område verkar inte följa något hierarkiskt mönster, de mindre samhällena har visserligen ett lägre medelvärde men detta beror på att den gruppen innefattar orter från 200 till 5000 invånare. Övriga grupper verkar ha viss homogenitet i antalet invånare per bostadsområde men standardavvikelsen skiljer sig istället relativt mycket vilket påvisar stora skillnader inom framförallt grupperna Mindre städer och Storstäder. 3.1 Den etniska boendesegregationen i Sveriges tätorter 1990 och 2010 De kvantitativa resultaten kretsar kring det segregationsmått som studien grundar sig på. Det vill säga ett olikhetsindex. Detta index har beräknats för respektive tätort i Matlab och i Bilaga 2 går dessa att finna för varje enskild tätort som innefattats i analysen. I Tabell 5 finns en sammanställning för medelvärde och standardvariation för alla utlandsfödda och den grupp som ämnas extra fokus, det vill säga Övriga världen. Tabell 5: Medelvärde och standardavvikelse för olikhetsindex 1990 och a Olikhetsindex för svenskfödda relativt alla utlandsfödda b Olikhetsindex för svenskfödda och födda i övriga världen c Nettoförändring av olikhetsindex 1990 till 2010 Olikhetsindex: Alla utlandsfödda a Olikhetsindex: Övriga världen b Nettoförändring av olikhetsindex c Alla utlandsfödda Övriga världen Medelvärde 0,12 0,13 0,24 0,21 0,01-0,03 Standardavvikelse 0,08 0,10 0,15 0,13 0,07 0,13 Resultaten för alla tätorter visar att den etniska boendesegregation för alla utlandsfödda relativt svenskfödda i Sveriges tätorter hade ett lågt snitt 1990 och har inte ökat nämnvärt fram till 2010 (en procentenhet). Även om indexet för övriga världen är markant högre har nettoförändringen minskat med tre procentenheter från Standardavvikelsen är emellertid 21

22 relativt hög. För att tydligare kunna se hur segregationsnivåerna och utvecklingen sett ut har en sammanställning gjorts även här för respektive ortshierarkinivå, se Tabell 6. Tabell 6: Medelvärden och standardavvikelser för olikhetindex i respektive ortshierarkinivå tillsammans med nettoförändringen Ortshierarki Olikhetsindex: Olikhetsindex: Nettoförändring av Alla utlandsfödda Övriga världen olikhetsindex Alla utlandsfödda Övriga världen Storstäder Medelvärde 0,29 0,33 0,46 0,42 0,04-0,04 Standardavvikelse 0,03 0,02 0,01 0,03 0,03 0,03 Större städer Mellanstora städer Medelvärde 0,26 0,32 0,40 0,42 0,06 0,02 Standardavvikelse 0,07 0,07 0,09 0,07 0,09 0,12 Medelvärde 0,26 0,31 0,42 0,41 0,05-0,01 Standardavvikelse 0,06 0,06 0,10 0,08 0,03 0,06 Städer Medelvärde 0,21 0,27 0,37 0,36 0,06-0,01 Standardavvikelse 0,06 0,08 0,10 0,09 0,06 0,09 Mindre städer Mindre samhällen Medelvärde 0,13 0,15 0,25 0,24 0,02-0,01 Standardavvikelse 0,07 0,09 0,14 0,12 0,06 0,10 Medelvärde 0,10 0,09 0,21 0,17-0,01-0,04 Standardavvikelse 0,08 0,07 0,15 0,12 0,07 0,15 Resultaten i Tabell 6 ger stöd åt det förväntade resultatet att den etniska boendesegregationen är högre i städer med ett större invånarantal. Framförallt för hierarkinivåerna Städer, Mellanstora städer, Större städer och Storstäder går det att utläsa en hög segregation svenskfödda relativt födda i övriga världen, alla har ett genomsnittsindex över 0,3. I de tre högsta ortshierarkierna är dessutom boendesegregationen för svenskfödda relativt utlandsfödda över 0,4 år Standardavvikelsen däremot blir högre lägre ner i ortshierarkin vilket tyder på en större spridning i olikhetsindexet. I dessa grupper blir dessutom antalet tätorter fler inom gruppen, se Tabell 5. De två nedersta ortsgrupperna har också ett något lägre olikhetsindex än de ovanför. Något mer överraskande är resultaten för nettoförändringen , där finns inte samma hierarkimönster att utvecklingen av den etniska boendesegregationen skulle blir högre desto fler invånare en tätort har. Detta gäller framförallt för födda i Övriga världen där Mindre samhällen precis som Storstäderna har sänkt sin segregation med 4 procentenheter jämfört med Vid 2010 har Större städer nått samma nivå som storstäderna på 0,42. Detta är intressant 22

23 eftersom storstäderna har störst positiv befolkningsförändring och högst andel utlandsfödda. Standardavvikelsen för de mindre samhällena är emellertid väldigt hög vilket återigen innebär att det finns en större spridning inom denna ortsgrupp. Intressant att notera är att samtliga ortsnivåer förutom Större städer har minskat sin boendesegregation när det gäller svenskfödda relativt födda i övriga världen. Boendesegregationen svenskfödda relativt alla utlandsfödda har enligt resultaten lägre nivåer än segregationen för födda i övriga världen når emellertid de tre högsta hierarkinivåerna över ett olikhetsindex på 0,3. Även här är det ett litet hopp ner till de nedersta nivåerna som visar på lägre olikhetsindex under 0,2 för båda tillfällen. Resultaten i Tabell 6 för nettoförändring av olikhetsindex visar att segregationen ökat i samtliga ortsgrupper förutom Mindre samhällen, där standardavvikelsen, precis som i tidigare fall, istället är väldigt hög. Noterbart är att indexet för Storstäder har en svagare utveckling än grupperna Större städer, Mellanstora städer och Städer. Dessa generella resultat motiverade en närmare deskriptiv framställning av ortsgruppen Mindre samhällen där standardavvikelsen är anmärkningsvärt stor. I Figur 1 visas ett histogram över dessa tätorters förändring av olikhetsindex svenskfödda relativt alla utlandsfödda för att få en uppfattning om spridning och fördelning. Figur 1: Histogram för nettoförändringen i olikhetsindex för svenskfödda relativt alla utlandsfödda Från histogrammet i Figur 1 går det att se att det finns en stor variation i förändringen där det finns tätorter som både minskat och ökat över 20 procentenheter. Emellertid ser förändringen ut 23

24 att vara normalfördelad där de flesta tätorter finns inom spannet -5 till 5 procentenheter. Histogrammet för segregationen svenskfödda relativt födda i övriga visade på en snarlik fördelning och finns i Bilaga 1. Ett annat intressant resultat som föranledde en djupare undersökning var att resultatet i Tabell 6 visar att storstäderna har en svagare utveckling av boendesegregationen än de tre hierarkinivåer som kommer därunder. Figur 2 visar en scatterplot (spridningsdiagram) för olikhetsindex både 1990 och 2010 för svenskfödda relativt födda i övriga världen tillhörandes de fyra översta hierarkinivåerna. Eftersom 2010 års olikhetsindex visas på Y-axeln och 1990 års värde på X-axeln blir värdena viktade mot varandra vilken tydligt visar nivåer och förändringar. Figur 2: Scatterplot för de fyra högsta ortshierarkierna och deras segregationsindex för svenskfödda relativt födda i övriga världen. Y-axeln visar nivån på olikhetsindexet 2010 och X-axeln Referenslinjen visar om tätorten har minskat eller ökat sitt segregationsindex. Under referenslinjen är de tätorter som minskat sitt segregationsindex och ovanför är de som har ökat. Fördelningen av tätorter i spridningsdiagrammet från Figur 2 är intressant då det tydligt syns att de tre storstäderna alla ligger under referenslinjen som innebär att boendesegregationen svenskfödda relativt födda i övriga världen har minskat i samtliga, framförallt i Malmö. Visserligen hade storstäderna en hög segregationsnivå både 1990 och 2010 men som tydligt syns i spridningsdiagrammet finns det en rad orter som relativt storstäderna ligger högre på Y-axeln men lägre på X-axeln. Detta innebär att segregationen ökat i dessa städer och att de gått om 24

25 storstäderna i olikhetsindex från 1990 till Orter som sticker ut är framförallt städerna Borlänge och Karlskrona där segregationen ökat avsevärt från 1990 till Även i större städer som Linköping och Örebro har segregationen ökat kraftigt och gått om de tre storstäderna jämfört med Åt andra hållet utmärker sig framför allt Uppsala och Katrineholm som båda hade en högre segregationsnivå än de tre storstäderna 1990 men som 2010 hade en lägre nivå. Slutligen finns det ett fåtal orter som både ligger högre på Y-axeln och X-axeln, det vill säga att de både 1990 och 2010 hade en högre segregationsnivå än de tre storstäderna. Däribland Växjö, Eskilstuna, Trollhättan och Borås. I Borås har indexet visserligen minskat kraftigt men var fortfarande relativt högt När det gäller boendesegregationen svenskfödda relativt alla utlandsfödda så visas samma sorts översikt i Figur 3. Figur 3: Scatterplot för de fyra högsta ortshierarkierna och deras segregationsindex för svenskfödda relativt alla utlandsfödda. Y-axeln visar nivån på olikhetsindexet 2010 och X-axeln Referenslinjen visar om tätorten har minskat eller ökat sitt segregationsindex. Under referenslinjen är de tätorter som minskat sitt segregationsindex och ovanför är de som har ökat När det gäller alla utlandsfödda har segregationen ökat för i princip alla orter. Det är endast ett fåtal städer och den större staden Uppsala som visar på en utveckling mot minskad segregation. Annars ses här samma mönster som i Figur 2, det vill säga att det finns ett antal städer som både har ett högre index och haft en högre utveckling. Även här utmärker sig städer 25

26 som Borlänge, Karlskrona, Trollhättan, Kristianstad och de större städerna Örebro och Linköping. Dessa två scatterplots visar tydligt att den etniska segregationen inte bara är koncentrerad till Sveriges tre storstäder. Det finns orter som både har ett högre segregationsindex och en mer ökande utveckling. Emellertid ligger fortfarande majoriteten av de orter i de tre hierarkinivåerna under storstäderna fortfarande på en indexnivå som är lägre. 3.2 Skiljer sig nivåer och utveckling beroende på ortshierarki? För att tydligare kunna besvara frågan huruvida det finns en korrelation mellan antalet invånare och segregationsnivån har ett antal regressions- och korrelationsanalyser utförts. Dessa har utförts både för segregationen svenskfödda relativt utlandsfödda samt svenskfödda relativt födda i övriga världen. I dessa analyser har gruppen Mindre samhällen uteslutits eftersom de deskriptiva resultaten visade på en hög standardavvikelse för denna grupp och eftersom dessa orter utgör en majoritet av studiens data, skulle det kunna leda till undermåliga analyser där statistiska mönster i de övriga grupperna riskerar att bli försummade. Modeller har skapats för årtalen 1990 och 2010 med olikhetsindexet som oberoende variabel för att främst undersöka huruvida segregationen de facto ökar med ett högre invånarantal. Slutligen har två modeller tagits fram för respektive förändring i olikhetsindex för att undersöka om den skiljer sig beroende på invånarantal. Nedan redogörs för de regressionsmodeller som anses mest relevanta för studiens syfte och frågeställningar. Övriga återfinns i Appendix 1. Tabell 7 visar tre modeller för 2010 där olikhetsindexet för segregationen svenskfödda och födda i övriga världen. 26

27 Tabell 7: Regressionsmodeller för oberoende variabeln Olikhetsindex svenskfödda relativt födda i övriga världen a Invånarantal storleksordning ; b Antal bostadsområden storleksordning 10; c Medelantal invånare per bostadsområde storleksordning 100 Variabel Övriga världen B Std. Modell 1 Modell 2 Modell 3 Beta B Std. Beta B Std. Beta Error Error Erro r 1 (Constant),265,009,227,014,325,016 Invånarantal a,003,001,214**,002,001,124*,002,001,165** * Befolkningsförändring -,001,000 -,089,000,000 -,032 % Förändring födda i övriga världen %,039,010,737** *,035,008,657*** Födda i övriga världen -,013,007 -,307 -,009,005 -,263 % Alla utlandsfödda % -,011, ,000,002 -,013 Antal,000,002 -,019 bostadsområden b Medelantal invånare -,006,001 -,510*** per bostadsområde c R Square,046,203,453 *** Statistiskt signifikant på nivån 0,01 ** Statistiskt signifikant på nivån 0,05 * Statistiskt signifikant på nivån 0,10 I Modell 1 blir invånarantalet mycket statistiskt signifikant men inte helt oväntat blir modellens trovärdighet (R Square) låg eftersom den endast beror på en variabel. Modellen förklarar variationen till knappt fem procent. I modell 2 sänks den statistiska signifikansen för variabeln invånarantal men är fortfarande signifikant på nivån 0,1. Noterbart är att nettoförändringen i tätorternas invånarantal inte är signifikant. Däremot är kanske inte helt oväntat nettoförändringen och andelen av befolkningsgruppen övriga världen signifikanta. Modell 3 visar återigen på att signifikansen av variabeln Invånarantalet höjs men även på att Antalet invånare per bostadsområden är mycket statistiskt signifikant medan Antal bostadsområden inte uppfyller kraven. Denna modell har förklaringsgraden R square = 0,453 vilket är betydligt bättre än medelvärdet. Samma modeller har även utförts på gruppen Alla utlandsfödda som finns att se i Tabell 8. 27

28 Tabell 8: Regressionsmodeller för oberoende variabeln Olikhetsindex svenskfödda relativt utlandsfödda a Invånarantal storleksordning ; b Antal bostadsområden storleksordning 10; c Medelantal invånare per bostadsområde storleksordning 100 Variabel Alla utlandsfödda B Std. Modell 1 Modell 2 Modell 3 Beta B Std. Beta B Std. Beta Error Error Erro r 1 (Constant),124,004,132,011,195,012 Invånarantal a,004,001,258**,001,001,112*,001,001,111 * Befolkningsförändring -,000,003 -,059,000,000 -,043 % Förändring födda i övriga världen %,028,007,679** *,025,007,603*** Födda i övriga världen -,001,005 -,052,001,005 -,018 % Alla utlandsfödda % -,003,001 -,199** -,003,001 -,174** Antal,001,001,034 bostadsområden b Medelantal invånare -,004,001 -,411*** per bostadsområde c R Square,067,28,453 *** Statistiskt signifikant på nivån 0,01 ** Statistiskt signifikant på nivån 0,05 * Statistiskt signifikant på nivån 0,10 Från modellerna i Tabell 8 går att se vissa skillnader gentemot Tabell 7. Framförallt blir inte invånarantalet signifikant i Modell 3 men även visas att procentandelen ur befolkningsgruppen födda i Övriga världen inte uppfyller de statistiska kraven. Två enklare modeller har på samma sätt gjorts för olikhetsindexen 1990 som i Tabell 9 visas för segregationen svenskfödda relativt födda i Övriga världen. 28

29 Tabell 9: Regressionsmodeller för oberoende variabeln Olikhetsindex svenskfödda relativt födda i övriga världen a Invånarantal storleksordning ; b Antal bostadsområden storleksordning 10; c Medelantal invånare per bostadsområde storleksordning 100 Övriga Världen 1990 Modell 1 Modell 2 B Std. Error Beta B Std. Error Beta 1 (Constant),277,010,350,017 Invånare 1990 a,004,001,212***,003,001,154* Födda i övriga världen,022,006,253*** 1990 % Alla utlandsfödda 1990 %,002,002,059 Antal bostadsområden b,001,002,039 Medelantal invånare per -,008,001 -,564*** bostadsområde c R square,045,420 *** Statistiskt signifikant på nivån 0,01 ** Statistiskt signifikant på nivån 0,05 * Statistiskt signifikant på nivån 0,10 Dessa modeller visar på ett snarlikt mönster liknande modellerna för Det vill säga att Invånarantalet har viss signifikans. Det som skiljer sig är att procentandelen i tätorterna som var födda i Övriga världen blir signifikant på nivån 0,01. Motsvarande modeller för alla utlandsfödda 1990 finns i Tabell 10. Tabell 10: Regressionsmodeller för oberoende variabeln Olikhetsindex svenskfödda relativt födda i övriga världen a Invånarantal storleksordning ; b Antal bostadsområden storleksordning 10; c Medelantal invånare per bostadsområde storleksordning 100 Alla utlandsfödda 1990 Modell 1 Modell 2 B Std. Error Beta B Std. Error Beta 1 (Constant),150,006,171,011 Invånare 1990,003,001,245***,001,001,072 Födda i övriga världen,023,003,465*** 1990 % Alla utlandsfödda 1990 % -,002,001 -,113* Antal bostadsområden b,002,001,146* Medelantal invånare per bostadsområde c -,003,000 -,432*** R square,060,414 *** Statistiskt signifikant på nivån 0,01 ** Statistiskt signifikant på nivån 0,05 * Statistiskt signifikant på nivån 0,10 Precis som i modellerna för segregationen svenskfödda relativt födda i övriga världen så går det att se skillnader från Tabell 9. Den första modellen visar på ett samband att högre invånarantal skulle innebära högre segregation. Modellen har hög statitstisk signifikans men väldigt låg förklaringsvariabel. Den andra modellen med adderade kontrollvariabler hittar inget statistiskt signifikant samband mellan invånarantal och nivå på olikhetsindex. Samma mönster gick att 29

30 utläsa i modellerna för 2010, det vill säga att det är främst för segregationen svenskfödda relativt födda i övriga världen som olikhetsindexet är högre i större städer. Slutligen har tre regressionsmodeller utförts för att undersöka om nettoförändringen av olikhetsindexen har något samband med tätorternas ortshierarki. Dessa ses i Tabell 11. Tabell 11: Regressionsmodeller för beroende variabeln Förändring i olikhetsindex för svenskfödda relativt födda i övriga världen. a Invånarantal storleksordning ; b Antal bostadsområden storleksordning 10; c Medelantal invånare per bostadsområde storleksordning 100 Variabel: Nettoförändring Övriga världen B Std. Error Modell 1 Modell 2 Modell 3 Beta B Std. Beta B Std. Beta Error Error 1 (Constant) -,014,007 -,032,011 -,046,015 Invånarantal a -,001,001 -,006 -,001,001 -,054,000,001 -,018 Befolkningsförändring,001,000 -,131*,001,000 -,121* % Förändring födda i,004,004,130,004,004,105 övriga världen % Förändring alla,001,003,018,001,003,019 utlandsfödda % Antal -,001,002 -,057 bostadsområden b Medelantal invånare,001,001,091 per bostadsområde c R Square,000,031,043 *** Statistiskt signifikant på nivån 0,01 ** Statistiskt signifikant på nivån 0,05 * Statistiskt signifikant på nivån 0,10 Ingen av modellerna ur tabell 11 visar på något statistiskt signifikant samband mellan invånarantal och nettoförändringen av olikhetsindexet för svenskfödda relativt födda i Övriga världen. Detta stödjer de deskriptiva resultaten om att ett sådant samband inte existerar. Förklaringsgraden är också väldigt låg i alla tre modeller. Tre motsvarande modeller har utförts för olikhetsindexet svenskfödda relativt alla utlandsfödda som beroende variabel. Modellerna visade precis som Tabell 11 på tre svaga modeller och inget samband mellan ortshierarki och nettoförändring av olikhetsindex Modellen finns därav i Appendix 1. Att ett samband saknas mellan nettoförändringen av olikhetsindex och invånarantal är intressant. Detta innebär att sambandet mellan nivån på olikhetsindex och invånarantal inte kan anses vara ett deterministiskt samband eftersom nettoförändringen av olikhetsindex, eller utvecklingen, skulle kunna vara större i ortshierarkier under storstäderna. Sammanfattat visar resultaten på att det finns ett visst statistiskt signifikant samband mellan indexnivå och ortshierarki, detta gäller framförallt olikhetsindexet svenskfödda relativt födda i övriga världen. Däremot påvisar inte nettoförändringen av olikhetsindexen några tendenser till 30

31 samma korrelation vilket visar att sambandet mellan indexnivå och invånarantal inte är deterministiskt. 31

32 4. AVSLUTANDE DISKUSSION Den här studien har syftat till att kartlägga den etniska boendesegregationen i Sveriges tätorter med avseende på dels alla utlandsfödda men även med extra fokus på födda i Asien, Sydamerika och Afrika. Studien belyser också samband mellan segregationsnivå, utveckling och ortshierarki. För att uppfylla studiens syfte har både beskrivande och analytiska ansatser utnyttjats. Studiens forskningsområde, segregation utanför de tre storstadsområdena, är relativ outforskat vilket gör denna kartläggning av Sveriges tätorter viktig i den bemärkelsen att en sådan studie aldrig genomförts tidigare. Studien ämnar att ge underlag för vidare studier kring etnisk boendesegregation där fokus även kan förflyttas utanför storstäderna. Nedan kommer de resultat presenteras som enligt studiens författare anses vara mest relevanta för studiens syfte, frågeställningar och kontext. Då studien innefattat en stor mängd kvantitativa resultat hänvisas läsaren till rapportens resultatdel i kapitel 4 för mer detaljerade tabeller och figurer. När det gäller den första frågeställningen, som efterlyste en översikt över segregationen 1990 och 2010, visar de deskriptiva resultaten framförallt fem viktiga punkter: Den etniska boendesegregationen har vid båda tillfällen varit påtaglig även utanför de tre storstadsområdena. För segregationen svenskfödda relativt alla utlandsfödda hade förutom de tre storstäderna även ortshierarkinivåerna Större städer, Mellanstora städer och Städer höga nivåer både 1990 och Vid 2010 hade Storstäder, Större städer och Mellanstora städer gått över ett index på 0,3 vilket kan tolkas som att mer än 30 procent av stadens invånare skulle behöva flytta för att eliminera segregationen. Storstäderna hade visserligen högst index vid båda tillfällen men skillnaden till de tre hierarkinivåerna därefter hade krympt 2010 jämfört med 20 år innan. Detta till trots att storstäderna haft en större positivt befolkningsförändring. Mindre städer och Mindre samhällen visade ett lägre olikhetsindex och en liten nettoförändring mellan 1990 och För segregationen svenskfödda relativt födda i övriga världen visade hierarkinivåerna på ett ännu högre olikhetsindex. Storstäderna, Större städer och Mellanstora städer hade alla ett index över 0,4 både 1990 och Även här hade Storstäder högst index vid Till skillnad mot segregationen svenskfödda relativt alla utlandsfödda hade olikhetsindexen vid 2010 minskat för alla ortshierarkier förutom Större städer. Detta innebar att Storstäder och Större städer låg på samma segregationsnivå (0,42) vid Mindre städer och Mindre samhällen hade vid båda tillfällen ett relativt lågt index jämfört med övriga ortshierarkinivåer. Det mest utmärkande från resultaten kan vara att storstäderna visar på en nettoförändring av olikhetsindex som är lägre än de tre ortshierarkinivåerna under. Detta skulle kunna tyda på en utveckling mot att dessa grupper med tiden skulle 32

33 kunna gå om storstäderna i segregationsnivå. En djupare deskriptiv översikt över de fyra översta ortshierarkinivåerna (Se kapitel 4.1) visade tydligt hur vissa orter inom de tre ortshierarkierna under Storstäder haft ett högre index både 1990 och 2010 och hur vissa haft ett lägre index vid 1990 men vid 2010 gått om i segregationsnivå. När det gäller den andra frågeställningen, som prövade hypoteserna att segregationsnivå och nettoförändring skulle bero på ortshierarki, pekade både de deskriptiva resultaten och en rad regressionsmodeller mot två viktiga slutsatser: Det finns ett visst statistiskt signifikant samband för att segregationsnivåerna skulle bli högre med ett större invånarantal. Detta gäller framförallt för segregationen svenskfödda relativt födda i övriga världen. Däremot hittas inget statistiskt trovärdigt samband mellan nettoförändring i olikhetsindex och invånarantal, varken i de mer beskrivande resultaten eller från den mer analytiska ansatsen. Regressionsmodellerna går att finna i kapitel 4.2 och appendix 1. Dessa resultat följer delvis resultaten och slutsatserna från de få studier som gjorts tidigare kring etnisk boendesegregation utanför storstäderna. Tidigare rapporter från exempelvis Jordbruksverket och Åsa Bråmå antydde att det den etniska boendesegregationen även varit påtaglig utanför storstäderna. Vidare finns det en intressant koppling till amerikanska studier där ett varningens finger höjts för att dra allmänna slutsatser från den utveckling som sker i storstäderna kring segregationen. Precis som resultaten i denna studie menar de att även om den etniska boendesegregationen minskar i storstäderna så behöver inte så vara fallet i mindre städer. Att ett samband saknas mellan nettoförändring och invånarantal kan tolkas som att sambandet mellan olikhetsindex och invånarantal inte kan anses vara deterministiskt och att generaliseringar bör undvikas med storstäderna som mall. Även om undersökningen för studiens andra frågeställning till viss del stödjer hypotesen om att det etniska boendesegregationen skulle vara större i storstäder, ger övriga resultat en tillräcklig grund för att kunna expandera den allmänna debatten om etnisk boendesegregation till att även ha ett fokus utanför storstadsområdena. Att det dessutom finns orter med både ett högre segregationsindex och en högre nettoförändring än storstäderna bör motivera både vidare forskning kring etnisk boendesegregation utanför storstäderna och fallstudier för specifika tätorter. Exempelvis Borlänge och Karlskrona som från Figur 2 och 3 utmärker sig med höga segregationsnivåer och hög utveckling. Metoden att dela in tätorter i SAMS-områden skulle möjligtvis kunna utföras på ett alternativt sätt. Inte minst eftersom kontrollvariablerna i regressionsmodellerna visar att medelantalet invånare per bostadsområde i högsta grad är statistiskt signifikant för olikhetsindexen. Som tidigare nämnt finns det dessutom anledning att ifrågasätta systemet med SAMS-områdens aktualitet och trovärdighet i kommunala jämförelser. Likväl är det denna indelning som vanligen använts i tidigare kvantitativa svenska studier kring etnisk boendesegregation men det är nära till hands att tänka att en annan indelning skulle kunna ge en annan bild. 33

34 Den linjära regression som använts söker endast efter linjära mönster för kontinuerlig data vilket innebär att icke linjära mönster försummas. Resultaten från den deskriptiva delen påvisar att ortshierarkierna under storstäderna har en högre nettoförändring vilket även skulle kunna motivera en studie för icke linjära samband och med logistisk regression. Denna studie har avgränsat sig från socioekonomiska faktorer men då den mesta forskningen är överens om att socioekonomisk boendesegregation och etnisk boendesegregation är tätt sammankopplade vore det intressant att innefatta även den aspekten i vidare studier. Även upplåtelseformerna har en stor roll för etnisk boendesegregation och bostadsmarknaden skulle kunna innefattas i en liknande studie med exempelvis logistisk regression. Slutligen kommer studiens viktigaste slutsatser att listas nedan: Den etniska boendesegregationen finns även utanför de tre storstäderna och i flera fall har orter haft både högre segregationsnivå och snabbare nettoförändring. Majoriteten av tätorterna hade emellertid lägre segregationsnivå än storstäderna både 1990 och Det är främst i mindre städer och mindre samhällen som segregationsnivåerna generellt fortfarande håller en relativt låg segregationsnivå. Den etniska boendesegregationen för svenskfödda relativt födda i Asien, Afrika och Sydamerika har haft högre nivåer än för svenskfödda relativt alla utlandsfödda. Nettoförändringen av olikhetsindex mellan 1990 och 2010 är däremot lägre än för segregationen svenskfödda relativt alla utlandsfödda. Det finns ett signifikant statistiskt samband mellan ortshierarki och segregationsnivå där fler antal invånare skulle innebära högre etnisk boendesegregation. Detta gäller framförallt för segregationen svenskfödda relativt födda i Asien, Afrika och Sydamerika. Prövningarna visade inte på något samband för nettoförändringen i olikhetsindex, det vill säga nettoutvecklingen, och antalet invånare. Vilket innebär att sambandet mellan ortshierarki och segregationsnivå inte kan anses deterministiskt. Denna rapport och dess slutsatser väcker frågor inför framtida studier kring etnisk boendesegregation i Sverige. En rekommendation är att lägga större fokus på mindre städer för att få större förståelse för mekanismerna och dynamiken i den etniska boendesegregationen i Sverige. Framförallt eftersom denna studie dels visar att utvecklingen i storstäderna inte nödvändigtvis behöver följas i mindre städer, dels att segregationen även varit påtaglig i mindre orter. 34

35 REFERENSLISTA Tryckta källor Amcoff, J. (2012). Hur bra fungerar SAMS-områdena i studier av grannskapseffekter? En studie av SAMS-områdens homogenitet. Socialvetenskaplig tidskrift. 19(2):s Andersson, R. (2000). Segregerande Urbanisering? Ingår i: Hemort Sverige Norrköping: Integrationsverket Andersson, R. (2007). Ethnic Residential Segregation and Integration Processes in Sweden. Ingår i: Schönwälder, K (red.). Residential Segregation and the Integration of Immigrants: Britain, the Netherlands and Sweden. Berlin, Social Science Research Center Berlin Andersson, R. (2009). Boendesegregation och grannskapseffekter. I Graninger, G. & Knuthammat, C (red.). Samhällsbyggande och integration - Frågor om assimilation, mångfald och boende. Stiftelsen Vadstena forum Andersson, R. & Molina, Å (1996). Etnisk boendesegregation i teori och praktik. Ingår i: SOU 1996:55, Vägar in i Sverige Stockholm, Fritze Biterman, D. Gustafsson, B. O sterberg, T. Brännström, L. Sällström, E. Arnoldsson, G. (2010). Boendesegregation, s i Social rapport Västerås, Edita Västra Aros. Björk, L. & C. Räisänen (1996). Academic Writing A University Writing Course. Lund, Studentlitteratur. Borgegård, L.E. Håkansson, J. & Müller, D.K (1998). Concentration and Dispersion of Immigrants in Sweden, , The Canadian Geographer, 1998, Vol. 42, No. 1: Brännström, L. (2007). Making their mark. Disentangling the Effects of Neighbourhood and School Environments on Educational Achievement. Stockholm, institutet för Framtidsstudier Bråmå, Å. (2004). Utvecklingen av boendesegregationen i mellanstora städer under 1990 talet. Bilaga till Rapport Integration Norrköping, Integrationsverket. Denscombe, M. (2013). Forskningshandboken - fo r sma skaliga forskningsprojekt inom samha llsvetenskaperna (2:7 uppl.). Lund, Studentlitteratur AB. 35

36 Eriksson, L.T. & Wiedersheim-Paul, F. (2006). Att utreda forska och rapportera (8 uppl.) Malmö, Liber. Friberg, F. (2006). Att göra en litteraturöversikt. I F. Friberg (Red.). Dags fo r uppsatsva gledning fo r litteraturbaserade examensarbeten. Lund, Studentlitteratur AB Gonzales-Wahl, A.M., Breckenridge, R.S., & Gunkel, S.T. (2007). Latinos, residential segregation and spatial assimilation in micropolitan areas: Exploring the American dilemma on a new frontier. Social Science Research 36 (2007) Science Direct. Hugosson, J & Maandi, C. (2008). Boendesegregation i Sverige - Orsaker, konsekvenser och åtgärder. På uppdrag av Hyresgästföreningen. Uppsala. IBU Uppsala Universitet. Johansson, M & Rauhut, D. (2008). Invandrarnas bosättningsmönster i ett regionalt perspektiv I Cars, G & Engström, C.J. (Red). Stadsregioners utvecklingskraft - Trender och nya perspektiv. Stockholm, Kungliga tekniska högskolan Lichter, D.T., Parisi, D., Grice, S.T., & Taquino, M.C. (2007). National estimates of racial segregation in rural and small-town America. Demography, Vol 44 no 3, Massey, D. S. and Denton, N. A. (1988). The dimensions of residential segregation. Social Forces. Vol. 67 Massey, D.S, & Denton, N.A. (1993.) American Apartheid: Segregation and the making of the underclass. Cambridge, Harvard University Press. Molina, I. (1997). Stadens rasifiering - Etnisk boendesegregation i folkhemmet. Uppsala, Uppsala Universitet Musterd, S., Andersson, R., Galster, G. & Kauppinen, T. (2008). Are immigrants earnings influenced by the characteristics of their neighbours? Environment and Planning A, Vol 40, Nordström Skans, O. & Åslund, O (2010). Etnisk Segregation i Storstäderna Uppsala, Institutet För Arbetsmarknadspolitisk Utvärdering(IFAU) Palander, C. (2006) Områdesbaserad politik för minskad segregation en studie av den svenska storstadspolitiken. Geografiska regionstudier nr. 66. Uppsala, Kulturgeografiska institutionen, Uppsala universitet. 36

37 Stevens, J. (1996). Applied multivariate statistics for the social sciences (3rd ed). Mahwah, NJ: Lawrence Erlbaum. Urban, S. (2009). Is the neighbourhood effect an economic or an immigrant issue? Urban Studies Vol 46, Van Kempen, R & O zu ekren, S. (1997) Ethnic segregation in cities: New forms and explanations in a dynamic world, Urban Studies (35), (s ) Wong, D.W.S. (2003) Spatial Decomposition of Segregation Indices: A Framework Toward Measuring Segregation at Multiple Levels, Geographical Analysis, Vol. 35, No. 3. The Ohio State University Årsrapporter Jordbruksverket. (2012). Allt om att bo, leva och vara på landsbygden Integrationsverket. (2007). Statistikrapport - uppdatering av aktuella siffror, relevanta nyckeltal och indikatorer om integration. Norrköping, Integrationsverket SCB Demografiska rapporter 2007:2. Barn, boendesegregation och skolresultat. Stockholm, Statistiska Centralbyrån(SCB) SCB. (2008). Integration en beskrivning av la get i Sverige. SCB rapportserie 2008: 1 Socialstyrelsen. (2010). Social Rapport Västerås, Socialstyrelsen Statistiska centralbyrån (SCB) (2010). Tätorter (Statistiskt meddelande MI 38 SM 1101) (Sveriges officiella statistik). Stockholm, Statistiska Centralbyrån (SCB) Elektroniska källor Statistiska centralbyrån(scb). Postnummer- och SAMS-atlasen.. [Hämtad: ] 37

38 BILAGA 1: REGRESSIONMODELLER OCH HISTOGRAM Tabell 12: Regressionsmodeller för beroende variabeln Förändring i olikhetsindex för svenskfödda relativt födda i övriga världen. a Invånarantal storleksordning ; b Antal bostadsområden storleksordning 10; c Medelantal invånare per bostadsområde storleksordning 100. Modell 1 Modell 2 Modell 3 Variabel: Nettoförändring Alla utlandsfödda B Std. Beta B Std. Beta B Std. Error Error Error Beta 1 (Constant),031,004,001,007,013,009 Invånarantal a,001,000,089 -,000,000 -,008,000,001,071 Befolkningsförändring,001,000 -,028,000,000,043 % Förändring födda i,005,002,202**,005,002,218** övriga världen % Förändring utlandsfödda % Antal bostadsområden b alla,004,002,209**,004,002,210** -,001,001 -,101 Medelantal invånare -,001,000 -,128* per bostadsområde c R Square,008,150,166 *** Statistiskt signifikant på nivån 0,01 ** Statistiskt signifikant på nivån 0,05 * Statistiskt signifikant på nivån 0,10 Figur 4: Histogram för nettoförändringen i olikhetsindex för svenskfödda relativt födda i övriga världen 38