Mammors upplevelser av det första mötet med sitt barn på intensivvårdsavdelning för nyfödda

Transkript

1 Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap Mammors upplevelser av det första mötet med sitt barn på intensivvårdsavdelning för nyfödda En deskriptiv studie Författare Maja Gunsjö Eriksson Emma Möller Heikkilä Handledare Ylva Thernström Blomqvist Examinator Maria Grandahl Examensarbete i Vårdvetenskap 15 hp Sjuksköterskeprogrammet 180 hp 2018

2 SAMMANFATTNING Bakgrund: Mammor till barn som vårdas på intensivvårdsavdelning för nyfödda upplever ofta stress och oro relaterat till barnens ohälsa, en förlossning de ej varit förberedda på, den avancerade medicinska behandling barnets tillstånd kräver samt att en del av omvårdnaden kring barnet tas ifrån dem. Dessa känslor påverkar deras, och indirekt barnens, hälsa negativt. Syfte: Syftet med studien är att beskriva mammors upplevelser av det första mötet med sina barn på intensivvårdsavdelning för nyfödda samt att identifiera områden som enligt mammorna kan förbättras. Metod: En deskriptiv enkätstudie som analyserats med kvalitativ innehållsanalys samt en kvantitativ del där deskriptiv statistik använts för analys. Resultat: De flesta mammor upplevde det första mötet med sitt barn som känslofyllt med både positiva och negativa känslor samt att upplevelsen av mötet påverkades av en rad faktorer. De beskrivna upplevelserna och de faktorer som påverkade dessa placerades efter analys under kategorierna Mötet med barnet, Att vara på intensivvårdsavdelning för nyfödda samt Att bli mamma. Slutsats: Faktorer som påverkade det första mötet med barnet positivt var att få vara nära barnet, personalens hjälp, adekvat information, bra samarbete mellan avdelningar samt hjälp från BB-personalen. Det som påverkade negativt var separation från barnet, otillräcklig information, en stressig avdelningsmiljö, den medicinska utrustningen som barnets vård krävde samt ohälsa hos mamman. Nyckelord: Spädbarn, mammor, intensivvårdsavdelning för nyfödda, omvårdnad, upplevelser

3 ABSTRACT Background: Mothers of children cared for in the neonatal intensive care unit often experience stress and anxiety related to their children s poor health, the advanced medical treatment the child requires and the fact that the care of their children partly is taken away from them. These feelings affect their, as well as their children s, health negatively. Objective: This study aims to describe mothers experiences of the first encounter with their child at the neonatal intensive care unit as well as to identify areas that, according to the mothers, can be improved. Method: A descriptive survey study analysed by a qualitative content analysis and a quantitative part analysed with descriptive statistics. Results: Most mothers experienced the first encounter with their child as both positive and negative and the experience of the encounter was affected by a number of factors. The described experiences and the affecting factors were identified in the categories The encounter with the child, Being at the neonatal unit and Becoming a mother. Conclusion: The factors that, according to the mothers, affected the experience of the first encounter with their child positively were being close to the child, the help from the personnel, information, good cooperation between units and help from the staff at the maternity unit. The factors that had a negative effect on the experience of the encounter were separation from the child, insufficient information, a stressful unit environment, the medical equipment required by the child s care and the mothers poor health. Keywords: Infants, mothers, neonatal intensive care unit, nursing care, experiences

4 INNEHÅLLSFÖRTECKNING BAKGRUND... 1 Barnets behov av närhet... 1 Att vårdas på intensivvårdsavdelning för nyfödda... 1 Att bli förälder... 3 Att bli förälder till ett barn som behöver intensivvård... 3 Teoretisk utgångspunkt... 4 Familjecentrerad omvårdnad... 4 Familjecentrerad omvårdnad på intensivvårdsavdelning för nyfödda... 5 Problemformulering... 6 Syfte... 6 METOD... 7 Design... 7 Urval... 7 Datainsamlingsmetod... 8 Tillvägagångssätt... 8 Forskningsetiska överväganden... 9 Bearbetning och analys... 9 RESULTAT Mötet med barnet Separation Första mötet Att kunna vara nära Att vara på intensivvårdsavdelning för nyfödda Avdelningsmiljön Personalens roll Att bli mamma Känna sig som mamma Att tänka på sig själv Att själv få ta hand om sitt barn... 18

5 DISKUSSION Resultatdiskussion Metoddiskussion Trovärdighet Svagheter och styrkor Forskningsetiska överväganden Kliniska implikationer och vidare forskning Slutsats REFERENSER BILAGA 1 BILAGA 2 BILAGA 3 Enkät Följebrev Påminnelsebrev

6 BAKGRUND Under 2016 föddes drygt barn i Sverige (Statistiska centralbyrån [SCB], 2017) och enligt FN:s barnkonvention har alla dessa barn rätt att utvecklas, överleva och få den sjukvård de behöver. Barnen har rätt att i största möjliga mån få sin omvårdnad tillgodosedd av föräldrarna och inget barn ska mot sin vilja behöva skiljas från sina föräldrar om det inte är för barnets eget bästa (UNICEF, 2017). Barnets behov av närhet Flacking och medarbetare (2012) menar att den naturliga miljön för ett nyfött barn är i en förälders omedelbara närhet. När det nyfödda barnet får ligga hud-mot-hud hos en förälder stimuleras frisättning av oxytocin, ett hormon som bidrar till fysiologisk stabilitet och har en lugnande effekt hos både barn och förälder (Thernström Blomqvist & Hedberg Nyqvist, 2013). Den fysiska närheten till föräldrarna, att kunna höra deras röster och känna deras lukter, skapar en trygghet hos barnet och en tillit till föräldrarna byggs upp när barnet får sina grundläggande fysiska behov tillgodosedda av dem (Erikson Homburger, 1971; Pineda et al., 2017). Anknytning är ett begrepp som används för att beskriva det känslomässiga band ett barn får till sina föräldrar. Barnets behov och föräldrarnas benägenhet att tillgodose behoven är grunden till hur anknytningen utvecklas (Thernström Blomqvist & Hedberg Nyqvist, 2013). Anknytningsprocessen pågår under hela uppväxten men grunden läggs de första levnadsåren och man har sett att den allra första tiden efter förlossningen är viktig. Forskning har visat att tidig och nära fysisk kontakt mellan barn och förälder har en signifikant betydelse för det efterföljande samspelet dem emellan (Baylis et al., 2014). Vidare är det visat att en trygg anknytning är en förutsättning för barnets känslomässiga utveckling och framtida hälsa (Erikson Homburger, 1971; Pineda et al., 2017). Att vårdas på intensivvårdsavdelning för nyfödda Närmare 10 procent av de barn som föddes i Sverige under 2016 vårdades en tid på intensivvårdsavdelning för nyfödda (Svenskt Neonatalt kvalitetsregister [SNQ], 2017). Omkring hälften av barnen som behövde vård var för tidigt födda (SNQ, 2016) vilket innebär att de var födda före graviditetsvecka 37 (World Health Organization [WHO], 2012). För många av barnen handlar det om en kortare vårdtid på några dagar, då de kan behöva återhämta 1

7 sig efter en komplicerad förlossning eller behöva extra hjälp med att ställa om till livet utanför livmodern (SNQ, 2016). Barn som är extremt för tidigt födda, det vill säga födda före graviditetsvecka 28 (WHO, 2012), eller fullgångna barn som föds med komplicerade sjukdomar eller missbildningar kan ha en vårdtid på många månader (SNQ, 2016). Forskning har visat att barn som vårdas på intensivvårdsavdelning för nyfödda upplever stress. Detta då de under den känsliga period som omställningen till den nya miljön utanför livmodern utgör utsätts för omfattande medicinsk behandling med ständig konfrontation av utrustning (Kitase et al., 2017; Olausson, Ekebergh, Österberg & Almerud, 2014; Olausson, Ekebergh & Lindahl, 2012). Det är vanligt att mor och barn blir separerade om barnet behöver akut vård i samband med födseln. Detta medför att barnets anknytning till mamman och hennes bindning till barnet fördröjs (Baylis et al., 2014). Under tiden barnet vårdas på intensivvårdsavdelning bidrar många faktorer till att separationen fortsätter. Ofta vårdas barnen i sluten eller öppen kuvös, på värmebädd eller i säng (Thernström Blomqvist & Hedberg Nyqvist, 2013). Barnets tillstånd kräver inte sällan avancerad medicinsk och teknisk vård i form av andningshjälp, matsond, övervakningssensorer och intravenösa infarter vilka alla fästs på barnets ansikte och kropp med fixeringstejp. Dessutom störs barn och föräldrar ständigt av vårdpersonal som behöver utföra nödvändiga undersökningar, ingrepp och åtgärder. Att mamman själv behöver vård på annan avdelning efter förlossningen bidrar även det till separation (Kleberg, 2013). Förutom att separation försenar och hindrar anknytningen menar Baylis och medarbetare (2014) att den även ökar stressen hos både barn och föräldrar. Hos barn som föds för tidigt har nervsystemet inte hunnit bli fullt utvecklat vilket gör att de har svårt att hantera de stimuli i form av ljud, ljus och beröring som de utsätts för. Av samma anledning ger för tidigt födda barn ifrån sig färre och svagare signaler och då de sover mer än friska, fullgångna barn, har de mindre tid att samspela med föräldrarna. Detta innebär att föräldrarna får svårare att tyda och svara på barnets signaler, vilket bidrar till en långsammare anknytningsprocess (Hwang & Nilsson, 2012). 2

8 Att bli förälder Att bli förälder är en omvälvande händelse och det är naturligt att föräldrar upplever stress i samband med barnets födelse (Hwang & Nilsson, 2012; Purdy, Craig & Zeanah, 2015). Hwang och Nilsson (2012) menar att de nyblivna föräldrarna kan uppfatta att de befinner sig i kris när livet tar en ny riktning, invanda förhållningssätt inte längre är hållbara och de får andra krav och nytt ansvar. Det är vanligt att mamman några dagar efter förlossningen upplever humörsvängningar, nedstämdhet, oro och irritation, ett tillstånd som för de flesta går över efter några dagar (Hwang & Nilsson, 2012). Omkring 8 till 15 procent av alla nyblivna mammor i Sverige får en depression under de första månaderna efter förlossningen, en så kallad förlossningsdepression (Statens Beredning för Medicinsk Utvärdering [SBU], 2014). En sådan depression påverkar samspelet och relationen mellan mamma och barn (Hwang & Nilsson, 2012). Boykova och Kenner (2012) menar att ångest och depression hos mamman under nyföddhetsperioden har en negativ påverkan på barnets anknytning, vilket kan få konsekvenser för dess utveckling och tillväxt. Att bli förälder till ett barn som behöver intensivvård Att som nybliven förälder behöva hantera att det nyfödda barnet är allvarligt sjukt och samtidigt ta hand om barnet i den speciella miljö en intensivvårdsavdelning utgör medför att stressen förstärks (Ballantyne et al., 2017). Många faktorer bidrar till den stress föräldrar upplever under tiden barnet vårdas på intensivvårdsavdelningen: barnets tillstånd och dess behov av avancerad sjukvård, oron över att barnet kanske inte överlever, miljön på avdelningen med högteknologisk utrustning och det komplicerade medicinska språket samt föräldrarnas förlust av sin roll i barnets vård (Ballantyne et al., 2017; Lefkowitz, Baxt & Evans 2010; Purdy et al., 2015). Stressen föräldrarna upplever leder till en mängd olika reaktioner, till exempel ångest, rädsla, ilska, sorg, depression, känslor av hjälplöshet samt sömnstörningar och utmattning (Ballantyne et al., 2017; Busse, Stromgren, Thorngate & Thomas, 2013; Lefkowitz et al., 2010; Purdy et al., 2015). Som tidigare nämnt blir anknytningsprocessen ofta lidande när ett barn föds för tidigt eller allvarligt sjukt och behöver vårdas på intensivvårdsavdelning. Även den relation en förälder utvecklar till sitt barn påverkas. Begreppet bindning beskriver det känslomässiga band som uppstår mellan föräldern och barnet (Thernström Blomqvist & Hedberg Nyqvist, 2013). Faktorer som försvårar bindningsprocessen är bland annat negativa känslor hos föräldrarna och 3

9 separation från barnet (Holditch-Davis & Miles, 2000; Kleberg, 2013; Thernström Blomqvist & Hedberg Nyqvist, 2013). Under en graviditet genomgår kvinnan en mental omställningsprocess som gör henne redo för mötet med barnet. När ett barn föds för tidigt avbryts processen i förtid och dessutom går de blivande föräldrarna miste om den tid för förberedelse de normalt får. Detta är ytterligare en faktor som kan medföra att bindningsprocessen påverkas negativt (Holditch-Davis & Miles, 2000; Kleberg, 2013). Teoretisk utgångspunkt Tidigare forskning har visat att föräldrar bättre kan hantera den svåra situation de befinner sig i om de får ha en aktiv roll i barnets vård och att de känner sig säkrare i rollen som förälder och blir mer motiverade till att spendera tid på avdelningen om de inkluderas i vården av barnet (Baylis et al., 2014). Familjecentrerad omvårdnad Till grund för begreppet familjecentrerad omvårdnad ligger antagandet att sjukdom och ohälsa hos en familjemedlem påverkar hela familjen, både de enskilda familjemedlemmarna och familjen som helhet (Benzein, Hagberg & Saveman, 2008; Wright & Leahey, 2009). Då familjecentrerad omvårdnad tillämpas ligger fokus på familjen, patient med familj ses som en helhet, och tillsammans med sjuksköterskan kommer familjen överens om till vilken grad de ska vara involverade i vården (Wright & Leahey, 2009). Enligt Hutchfield (1999) utgör föräldrarnas närvaro och engagemang basen i den familjecentrerade omvårdnaden. Vidare menar Hutchfield (1999) att sjuksköterskan ska stärka föräldrarna i föräldrarollen, föra en öppen och ärlig kommunikation med dem, företräda familjen samt guida föräldrarna till att bli experter på sitt barns vård. Nordiskt nätverk för barn och ungas rätt och behov inom hälso- och sjukvård (NOBAB) (2017) är en ideell förening som bland annat arbetar med att granska hälso- och sjukvårdsmyndigheternas arbete samt att initiera utvecklingsarbete och forskning. Nordisk standard för barn och ungdomar inom hälso- och sjukvård består av 10 riktlinjer som utarbetats 4

10 i enlighet med FN:s barnkonvention och anpassats till svenska förhållanden av NOBAB (UNICEF, 2017). Riktlinjerna syftar till att barn och deras familjer ska få en familjecentrerad omvårdnad och bygger på aspekter som att barn på sjukhus har rätt att ha en förälder eller annan närstående hos sig, att föräldrar ska få hjälp och uppmuntran till att stanna hos sitt barn dygnet runt samt att barn och föräldrar ska få vara delaktiga i beslut som rör vården och att de ska få tillräcklig information för att kunna ta sådana beslut (NOBAB, 2017). Familjecentrerad omvårdnad på intensivvårdsavdelning för nyfödda Familjecentrerad omvårdnad på intensivvårdsavdelning för nyfödda syftar till att begränsa separation mellan barn och föräldrar samt att bidra till ökad involvering av föräldrarna i barnets vård. Föräldrarna ses som barnets viktigaste vårdare och de som ska utföra det mesta av barnets omvårdnad medan vårdpersonalens roll är att stötta föräldrarna och ge dem råd (Kleberg, 2013). Relationen mellan föräldrar och vårdpersonal ska bygga på ömsesidig respekt och vara ickehierarkisk. Det ska inte finnas några begränsningar för hur mycket föräldrarna får närvara hos barnet och alla familjemedlemmar ska inkluderas i vården (Heinemann, Hellström-Westas & Hedberg Nyqvist, 2013; Hutchfield, 1999). Det är viktigt att föräldrarna är införstådda i vilken betydelse deras närvaro har för barnets hälsa (Baylis et al., 2014). För att föräldrarna ska kunna stödja sitt barn på bästa sätt krävs det att de i sin tur får stöd från vårdpersonalen (Heinemann et al., 2013). Vårdpersonalen spelar en viktig roll i att skapa de bästa förutsättningarna för barn och föräldrar att knyta an till varandra. Detta kan de åstadkomma genom att lära föräldrarna att se och tolka barnets signaler, skapa utrymme för så mycket känslomässig och fysisk kontakt som möjligt samt att hjälpa dem bli delaktiga i barnets omvårdnad (Baylis et al., 2014; Kleberg, 2013). Ett sätt att minska separation samt att göra föräldrarna delaktiga är att tillämpa kängurumetoden vilket innebär att barnet istället för att vårdas i kuvös, på värmebädd eller liknande vårdas hudmot-hud hos en förälder under så stor del av dygnet som möjligt (Thernström Blomqvist & Hedberg Nyqvist, 2013). Barn som får ha hud-mot-hudkontakt med sin förälder får lättare att hålla en stabil kroppstemperatur, förbrukar mindre energi och upplever en större trygghet. Att hålla sitt barn hud-mot-hud kan lindra eventuell stress och smärta hos den nyförlösta mamman 5

11 samt bidra till läkning av den traumatiska upplevelsen orsakad av barnets tillstånd och behov av intensivvård (Thernström Blomqvist, 2012). Problemformulering Närvarande och välmående föräldrar är en viktig faktor som gynnar barnets nuvarande tillstånd såväl som framtida hälsa. Föräldrarnas välmående påverkas negativt av den stress de upplever under barnets vårdtid på intensivvårdsavdelning för nyfödda vilket i sin tur påverkar närvaron hos barnet. För att förstå hur vårdpersonal kan bemöta och kommunicera med föräldrarna för att på bästa sätt möta dem i den svåra situation de befinner sig i behövs mer kunskap. Denna studie avser studera den födande mammans känslor, tankar och personliga upplevelser i samband med det första mötet med sitt barn på intensivvårdsavdelning för nyfödda samt ta reda på hur vårdpersonal kan bidra till att minska den stress och oro dessa mammor upplever. Syfte Syftet med studien är att beskriva mammors upplevelser av det första mötet med sina barn på intensivvårdsavdelning för nyfödda samt att identifiera områden som enligt mammorna kan förbättras. 6

12 METOD Design Studiens design är deskriptiv kvalitativ med en kvantitativ del. Den kvantitativa delen av studien utgjordes av enkätfrågor med fasta svarsalternativ och syftade till att ge en beskrivning av urvalsgruppen (Polit & Beck, 2006). Urval Föräldrar vars barn vårdats på en intensivvårdsavdelning för nyfödda under 2016 tillfrågades om deltagande i studien. Till varje barn skickades två enkäter ut, en till den födande mamman och en till den andra föräldern. I denna studie har endast enkäter besvarade av den födande mamman analyserats. Inklusionskriterier gällande barnen var att de var födda 2016, var av enkelbörd, att de initialt vårdats på avdelningen samt att de haft en vårdtid på över sex dygn. Föräldrar vars barn avlidit under eller efter vårdtiden samt föräldrar som behövt tolk under vårdtiden exkluderades. År 2016 vårdades på avdelningen 178 barn födda under 2016 med en vårdtid på över sex dygn. Av dessa exkluderades totalt 96 barn: 10 barn var ej av enkelbörd, 56 barn vårdades ej initialt på avdelningen utan på hemortssjukhus eller BB, 12 barn hade avlidit, 16 barn hade föräldrar med tolkbehov och två barn hade hemlig adress. Enkäter (Bilaga 1) skickades hem till 82 barns föräldrar. Enkäten besvarades av 24 mammor. Barnen var födda i graviditetsvecka 24 41, 10 var flickor och 14 var pojkar. Åtta barn förlöstes vaginalt, 16 barn förlöstes via kejsarsnitt (Tabell 1). Alla enkätens frågor besvarades inte av alla deltagare; en svarade inte på frågan om i vilken vecka barnet var fött, en svarade inte på om hon hade barn sedan tidigare och en svarade inte på när hon kände sig som barnets förälder eller på vad som underlättade för henne att vara hos barnet i den utsträckning hon önskade. Tabell 1. Beskrivning av barnen (n=24) Gestationsålder, veckor (mean (range)) 33,7 (24 41) Flickor/pojkar (n) 10/14 Vaginal förlossning/kejsarsnitt (n) 8/16 7

13 Datainsamlingsmetod En enkät (Bilaga 1) som utformades av författarna i samråd med handledaren, baserad på klinisk erfarenhet och aktuell forskning (Baylis et al., 2014; Heinemann, Hellström-Westas & Hedberg Nyqvist, 2013), användes för att samla in data. Enkäten bestod av fem frågor med fasta svarsalternativ samt sju frågor som kunde besvaras i fritext. Tillvägagångssätt Godkännande för genomförande av studien inhämtades från ansvarig sektionschef samt från sjukhusets forsknings- och utbildningsdirektör. Detta gjordes innan studien påbörjades. Barnen identifierades sedan av avdelningschefen med hjälp av sjukhusets journalsystem Cosmic. Därefter skickades enkäterna (Bilaga 1) till barnets folkbokföringsadress. För att garantera deltagarnas konfidentialitet var enkäterna onumrerade och okodade. Data samlades in under perioden oktober till november Följebrev (Bilaga 2) med information om studien, påminnelsebrev (Bilaga 3) samt de enkäter som användes för att samla in data utformades av författarna i samråd med handledaren. I följebrevet informerades deltagarna om att uppgifter i det färdiga examensarbetet inte på något vis kommer att kunna spåras tillbaka till enskilda deltagare. Enkäten har pilottestats på en erfaren sjuksköterska på den studerade avdelningen, på två föräldrapar vars barn vårdades på avdelningen samt på en förälder vars nyfödda barn var friskt och fullgånget. Efter genomgång av de inkomna, pilottestade enkäterna samt diskussion med de pilottestet utförts på genomfördes smärre grammatiska justeringar i enkäten. Inga ändringar avseende innehållet utfördes. Breven med enkät, följebrev samt ett frankerat och adresserat svarskuvert skickades ut av avdelningschefen i ett kuvert med sjukhusets logga samt med handskriven adress för att öka svarsfrekvensen (Edwards et al., 2009). Påminnelsebrev med ny förfrågan om deltagande i studien tillsammans med en ny enkät samt nytt frankerat svarskuvert skickades ut av avdelningschefen till samtliga föräldrar två veckor efter att de första enkäterna skickats ut. Författarna hämtade de oöppnade svarskuverten från avdelningschefen. 8

14 Forskningsetiska överväganden Denna studie är en del av det systematiska och fortlöpande kvalitetsarbetet på den studerade intensivvårdsavdelningen för nyfödda, varför det inte krävs forskningsetisk granskning av etikprövningsnämnden enligt Lag om etikprövning av forskning som avser människor (SFS 2003:460). Författarna har under arbetet med studien följt de etiska principer som föreskrivs av Helsingforsdeklarationen (World Medical Association [WMA], 2013). Hantering av personuppgifter vid denna typ av kvalitetsarbeten är tillåten enligt 2 kap. 4 Patientdatalagen (SFS 2008:355). Utlämnande av journaluppgifter krävs inte utan insamling kan ske genom direktåtkomst till journalerna av den som har uppdraget, i detta fall avdelningschefen. Personuppgifter har sedan hanterats i enlighet med Personuppgiftslagen (SFS 1998:204). I presentationen av resultatet har ingen information innehållandes namn eller andra uppgifter som kunnat användas för att identifiera deltagare använts. I enlighet med Helsingforsdeklarationen (WMA, 2013) informerades föräldrarna genom enkätens följebrev (Bilaga 2) om att deltagandet i studien var frivilligt. För att ge föräldrarna möjlighet till att lämna ett informerat samtycke till deltagande gavs även information om studiens syfte och metod samt vad det innebar att delta. Bearbetning och analys Svaren på frågorna med fasta svarsalternativ analyserades med deskriptiv statistik med hjälp av Microsoft Excel och presenterades i tabellform (Tabell 1) samt i löpande text under rubriken Urval. Samtliga svar i fritext analyserades med kvalitativ innehållsanalys (Krippendorff, 2014) utefter Graneheims och Lundmans (2004) samt Lundmans och Graneheims (2008) beskrivning av metoden. Fritextsvaren skrevs ordagrant in i ett Word-dokument och meningsbärande enheter identifierades. De meningsbärande enheterna kondenserades för att få texten mer kortfattad och försågs sedan med koder som än mer kortfattat beskrev innehållet. För att försäkra sig om att koderna speglade textens innehåll diskuterade författarna samtliga koder och gick fram och tillbaka mellan text och koder (Lundman & Graneheim, 2008). Koderna lästes igenom ett antal gånger och delades därefter in i åtta subkategorier vilka i sin tur delades in i tre kategorier. Se exempel på den kvalitativa bearbetningen i tabell 2. 9

15 Tabell 2. Exempel på genomförd kvalitativ databearbetning. Meningsbärande enhet Kondensering Kod Subkategori Kategori Pga komplikationer med mitt kejsarsnitt kunde Det var mycket betydelsefullt att personalen Personalen var hjälpsam. Personalens roll. Att vara på intensivvårdsavdelning för nyfödda. jag inte komma upp ur sängen, det betydde därför otroligt mycket när ni ordnade så att min säng kunde klämmas in bredvid sonen ordnade så att hennes säng stod bredvid barnet. försäkrade oss flera gånger om att vi fick komma och gå som vi ville oavsett tid på dygnet Personalen försäkrade att det gick bra att komma till salen oavsett tid på dygnet. Kände sig välkommen på salen. 10

16 RESULTAT Sammanfattning av enkätfrågorna med fasta svarsalternativ visade att fem mammor följde med sitt barn direkt från förlossningen till intensivvårdsavdelningen tillsammans med den andra föräldern, för de övriga 19 barnen var det den andra föräldern som följde med till intensivvårdsavdelningen. 14 mammor svarade att de känt sig förberedda på att barnet skulle födas då förlossningen ägde rum, 10 svarade att de inte kände sig förberedda. 12 mammor hade barn sedan tidigare, 11 hade inte det, en mamma svarade inte på denna fråga. Vid analys av de enkätfrågor som besvarats i fritext identifierades tre kategorier samt åtta subkategorier (Tabell 3). Tabell 3. Översikt över subkategorier och kategorier. Subkategorier Kategorier Separation Första mötet Mötet med barnet Att kunna vara nära Avdelningsmiljön Personalens roll Att vara på intensivvårdsavdelning för nyfödda Känna sig som mamma Att tänka på sig själv Att bli mamma Att själv få ta hand om sitt barn Mötet med barnet Separation Många mammor beskrev att den första tiden efter förlossningen kändes omtumlande och overklig. Det faktum att de inte fick hålla barnet i samband med förlossningen och att de separerades från barnet så snart efter förlossningen bidrog för flera till denna overklighetskänsla. det var svårt att ta in hela födseln. Hade nog känts annorlunda om jag fått ha honom hos mig direkt 11

17 Att vara separerad från sitt nyfödda barn var svårt och många beskrev att de hade dåligt samvete över att de inte kunde vara tillsammans med barnet då de själva vårdades på andra avdelningar efter förlossningen. Det var mycket påfrestande att ligga på en annan avdelning än barnet och inte veta hur barnets tillstånd var. en känslomässig tortyr att inte kunna finnas där, hålla och trösta Kändes konstigt att nästan direkt efter att ha fött henne bli tvungen att lämna bort henne Bland de som inte kunde följa med sitt barn till intensivvårdsavdelningen efter förlossningen för att de själva behövde vårdas på uppvaket, förlossningen eller BB uppgav många att separationen från barnet upplevdes som traumatisk och att tiden de var separerade var svår. Många beskrev att de inte fick någon information om barnets tillstånd under tiden de låg på uppvaket och att det förmodligen hade underlättat för dem om de fått veta hur deras barn mådde. Nyförlöst och det enda jag visste var att han låg på neo och behövde hjälp att andas. Panik. Grät hela natten, ingen brydde sig Många upplevde att kommunikationen och samarbetet mellan intensivvårdsavdelningen och BB inte fungerade bra och att mycket hade underlättats om detta fungerat bättre. En mamma berättade till exempel att intensivvårdsavdelningen och BB hela tiden hänvisade till varandra och att hon på grund av detta upplevde det som att hon hamnade mellan stolarna. Många upplevde att personalen på BB inte hade tid och att detta ledde till att de var separerade från sitt barn längre än nödvändigt. Till exempel beskrev en mamma att hon inte klarade av att ta sig till intensivvårdsavdelningen på egen hand och var då tvungen att vänta på att någon personal skulle ha tid att hjälpa henne. Det kunde också bero på att de behövde vara kvar på BB i väntan på läkarrond och att det då ofta handlade om många timmars väntan. Det var fruktansvärt jobbigt att ligga i ett tomt rum på bb och vänta på läkarrond när det enda jag ville var att vara på neo med min dotter 12

18 Första mötet En majoritet beskrev det första mötet med sitt barn som väldigt känslofyllt: de kände lycka och glädje. Andra känslor som beskrevs var lättnad, kärlek till sitt barn, spänning och att det första mötet kändes härligt och fint. det var en härlig upplevelse att han äntligen fanns bland oss Flera av de mammor som vårdats på uppvaket efter barnets födelse beskrev en känsla av att ha missat mycket då de kom till barnet på intensivvårdsavdelningen för nyfödda för första gången. Många beskrev hur de kände sig oviktiga för sitt barn och att de ibland kände sig i vägen. Det kändes som att personalen som vårdade deras barn redan kände barnet bättre än de gjorde själva. För många gjorde detta att det dröjde en tid innan de kände sig som barnets förälder. Vem är jag för sonen? Vet han att jag är hans mamma? Skulle han märka om jag försvann? Spelar jag någon roll alls? Som om jag var mer till besvär än viktig för sonen De flesta uppgav att de kände oro vid det första mötet med sitt barn, de hade mycket funderingar kring hur det skulle gå för barnet och om barnet skulle överleva. Flera uttryckte också att den ständiga oron påverkade dem negativt och försvårade för dem att vara mentalt närvarande hos barnet. Många kände sig även ledsna under tiden på avdelningen.... man funderade mycket på hur allt skulle bli och hur det skulle gå Visste inte ens om sonen skulle överleva Att kunna vara nära Vanligt var att mammorna beskrev positiva känslor knutna till att vara nära sitt barn och att hålla sitt barn nära. Många beskrev en önskan om att ständigt få vara hos sitt barn och att de kände sig beskyddande. Det beskrevs som positivt att få bo nära barnet, några beskrev att de uppskattade att de fick bo i ett rum nära barnet och andra att de uppskattade att kunna bo på samma sal som barnet. Att det stod en föräldrasäng bredvid barnet på vårdplatsen beskrev många som en bidragande faktor till ökad föräldranärvaro. 13

19 En stor del av mammorna beskrev att det faktum att de själva hade behov av vård och var inskrivna på BB försvårade för dem att vara med sitt barn i den utsträckning som de önskade; flera hade önskat få vårdas tillsammans med sitt barn. Det jobbigaste jag gjorde var att inte sova hos honom första nätterna, tycker fortfarande att det är smärtsamt att prata om. Ger mig dåligt samvete Att vara på intensivvårdsavdelning för nyfödda Avdelningsmiljön För många mammor var det första mötet med barnet på intensivvårdsavdelningen en skrämmande upplevelse och ofta var det alla sladdar och slangar, såsom EKG-elektroder, saturationsmätare, nutritionssond, kärlkateter och andningshjälp i form av respirator eller CPAP, som var en starkt bidragande faktor till att det kändes otäckt. Flera beskrev att de inte vågade lyfta upp sitt barn eller hålla barnet av rädsla att göra något som kunde skada det. Rädd att jag skulle råka ta i någon slang och göra något som kunde skada honom Utöver att sladdar och slangar kunde upplevas som skrämmande var dessa för många även något som bidrog till att de kände ett avstånd till sitt barn. Flera beskrev att det kändes så krångligt med dessa sladdar och slangar att de därför många gånger lät bli att lyfta upp barnet trots att de gärna hade velat göra detta. Så fort jag lyfte upp min son upplevde jag det som att det blev stopp i någon slang som behövde åtgärdas Bra och ändamålsenliga lokaler på intensivvårdsavdelningen för nyfödda beskrevs som viktigt för att som förälder kunna bo med sitt barn. Tillgång till ett föräldrakök med möjlighet att laga mat och att föräldrarna fick frukost lades fram som positivt. Några beskrev att det var positivt med tidigare erfarenhet av avdelningen, antingen på grund av att de tidigare varit inlagda med ett barn eller för att de innan förlossningen blivit visade avdelningen. eftersom vi fått se avdelningen innan så blev upplevelsen inte lika skrämmande som den troligtvis varit om vi hamnat där akut 14

20 Vissa aspekter av miljön på intensivvårdsavdelningen försvårade för mammorna att vara hos sitt barn. Sådant som lampor, larm, personal och mycket spring samt att andra barn vårdades på samma sal bidrog till att miljön upplevdes som stressande för många. Samtidigt som mammorna uttryckte att de hade förståelse för dessa faktorer tyckte de att det var jobbigt att inte kunna vila inne på salen och hade önskat mer avskildhet. Intensiv miljö, otroligt stressande att i samma rum ha andra sjuka barn med larm, gråtande föräldrar, en kom t.o.m. in och svimmade. Kändes lite som en krigszon även fast vi var på en trygg plats med personal närvarande Personalens roll Många beskrev att en känsla av trygghet uppstod tack vare personalen på avdelningen. Det var tryggt att personalen fanns på avdelningen dygnet runt och att de kunde ta hand om barnet. Många var nöjda med personalen och beskrev att de upplevde ett bra bemötande från dem den första tiden på avdelningen. Personalen beskrevs ofta som hjälpsam och mammor berättade att de uppskattade när de till exempel fick hjälp med att mata barnet nattetid, hjälp med amning och hjälp att nå sitt barn då de själva var sängliggande. på iva flyttade de undan saker och ting så att sängen kunde rullas in precis intill den öppna kuvösen Att personalen inkluderade föräldrarna i barnets vård var en annan aspekt som flera mammor beskrev som positivt. Likaså att de blev visade runt på avdelningen under sin första tid där och att personalen alltid var tillgänglig om mammorna behövde stöd eller hjälp. Många upplevde att personalen uppmuntrade till föräldranärvaro på salen och fick dem att känna sig välkomna, något som de menade underlättade för dem att vara hos sitt barn. Flera mammor beskrev även att de blev peppade av personalen att ta hand om sitt barn då de kände sig osäkra. när jag ville hålla men var lite nja, så pushade ni på mig vilket jag idag är väldigt tacksam för Personalens visade hänsyn till mammornas känslor vilket bidrog till att det första mötet upplevdes positivt. En mamma, till exempel, beskrev vikten av att personalen inte tittade snett på henne då hon grät på salen och en annan beskrev att personalen var uppmärksam på föräldrarnas känslor. Mycket vanligt förekommande i enkätsvaren är att mammorna uttrycker sin tacksamhet till personalen på avdelningen. 15

21 Tack för att ni gjorde ALLT för vår son. Vi är obeskrivligt tacksamma! En faktor som visade sig vara viktig för många av de tillfrågade var information. Många beskrev att personalen gav bra information, svarade på frågor, visade vad de gjorde och förklarade saker. I flera olika beskrivna situationer och kontexter finns att finna att mammor uppskattade att få information. och visade oss ALLT verkligen. Det kändes så bra! Flera mammor svarade att de var nöjda med avdelningen och många positiva aspekter med verksamheten togs upp. Många beskrev att de var nöjda med vården och att de upplevde personalen som kompetent. Ständig personalnärvaro lades fram som positivt. En del mammor upplevde det som värdefullt och att det underlättade för dem att vara med sina barn när BB-personal kom till intensivvårdsavdelningen med deras läkemedel. Att kunna sova och äta på BB var för vissa mammor en bra hjälp för att de skulle orka vara med sitt barn och må bra. Många mammor svarade att mer information hade underlättat den första tiden på avdelningen. Återkommande bland enkätsvaren är att de saknade information om barnets tillstånd, vad tillståndet innebar samt hur allvarligt det var. Jag hade önskat lite mer information om varför vi var där. Vi visste bara att det var lågt blodsocker men inte hur allvarligt det var, vilket skapade en del oro Att bli mamma Känna sig som mamma En del av mammorna beskrev att de tidigt kände sig som sitt barns förälder. En majoritet av dessa beskrev att de upplevde detta redan vid det första mötet med barnet, antingen om det var i anknytning till förlossningen eller när det första mötet skedde på intensivvårdsavdelningen. Direkt när jag träffa henne så kände jag ett starkt band 16

22 Att tänka på sig själv Något som många mammor upplevde som jobbigt var att de på grund av smärta efter kejsarsnittet inte kunde ta hand om sitt barn själva. Smärtan gjorde det svårt att utföra blöjbyten och att lyfta upp barnet. En mamma beskrev att hon kände sig bortkopplad från sitt barn då det blev matat av personal medan hon låg i sängen bredvid och vilade. En stor del av mammorna uttryckte ambivalenta känslor kring att behöva tänka på och ta hand om sig själva. De menade att deras egen hälsa var viktig för att orka finnas för sitt barn men att de slets mellan viljan att vara hos barnet hela tiden och att gå ifrån för att äta och sova. Jag tänkte inte på mig själv utan endast på min son. Min sambo fick tvinga mig till att äta och sova lite Dock kände jag att jag inte kunde finnas för mitt barn om jag inte fick äta eller sova en stund Några mammor beskrev att de ibland önskat att personalen visat dem som föräldrar mer hänsyn med tanke på deras känslor och till den svåra situation de befann sig i. Några få i personalen hade svårt att se vad vi föräldrar upplevde och utgick endast från barnens perspektiv Vissa mammor upplevde att personalen ansåg att föräldrarna skulle vara hos sitt barn dygnet runt. De uttryckte att de visserligen tyckte att personalen till stor del hade rätt i detta men förklarade att de även behövde tid för återhämtning så att de orkade finnas där för barnet på bästa sätt. De menade att personalens attityd bidrog till att de fick dåligt samvete de gånger de lämnade salen för att vila eller äta. Det fanns en önskan hos vissa mammor att de som föräldrar skulle fått mer stöd i hur de mådde psykiskt. Mer stöd psykiskt. Lite ex. psykologsamtal el. liknande fick inget erbjudande om detta trots att det var en chockerande och omtumlande upplevelse 17

23 Att själv få ta hand om sitt barn De flesta mammorna betonade vikten av att själva få ta hand om sitt barn och att detta var en viktig faktor för deras egna välmående. Några beskrev att det kändes bra att mata barnet med sin egen bröstmjölk och att de blev tryggare och säkrare i sin föräldraroll då de tog hand om sitt barn. Att få göra allt själva, mata osv och lära oss sätta om sonden var bra för att skapa band till sonen Några av mammorna menade att personalens attityd ibland fick dem att känna sig i vägen och att det kändes jobbigt när personalen tog över och utförde barnets omvårdnad utan att inkludera dem. ibland ville inte personalen riktigt ha min säng bredvid hans, puttade bort sängen för att byta blöja mm som egentligen mamman ska göra Ibland kunde mammorna känna att det var svårt att be personalen om hjälp för att kunna sköta sitt barn och att detta ofta berodde på att de upplevde personalen som stressade och därför inte ville störa dem. det hade varit jätte skönt om någon kom fram och frågade om jag behövde hjälp Givetvis fanns det dom som faktiskt gjorde detta och det kändes för mig jättebra. Annars kunde jag ibland istället bli ledsen och gå därifrån, för att jag kände mig så himla bortglömd 18

24 DISKUSSION Resultatet visar att mammornas upplevelse av det första mötet med sitt barn på intensivvårdsavdelning för nyfödda bestod av både positiva och negativa känslor vilka påverkades av en rad olika faktorer. Mammorna upplevde separation från sitt barn som svårt och beskrev negativa känslor vid det första mötet med sitt barn på intensivvårdsavdelningen för nyfödda i högre grad om de den första tiden efter förlossningen varit separerade från barnet. Under kategorin Att vara på intensivvårdsavdelning för nyfödda framkom efter analys subkategorierna Avdelningsmiljön och Personalens roll. Ett av huvudresultaten under denna kategori var att avdelningsmiljön i många fall upplevdes som skrämmande för mammorna och att den medicinska utrustningen barnets vård krävde skapade ett avstånd mellan mor och barn. Det framkommer också i resultatet att personalen i de flesta fall underlättade för föräldrarna att vara med sina barn medan samarbetet mellan intensivvårdsavdelningen och andra avdelningar ibland var bristande. En del av mammorna kände sig tidigt som sitt barns förälder och en viktig bidragande faktor till detta var att de själva fick ta hand om barnet. Då mammorna vårdades på andra avdelningar eller på grund av den egna ohälsan inte i samma utsträckning själv kunde ta hand om barnet dröjde det ofta längre innan de kände sig som föräldrar. Resultatet visar att positiva känslor beskrevs i samband med att ta hand om och vara nära sitt barn. Resultatdiskussion Resultatet visar att de mammor som var separerade från sitt barn i mycket stor utsträckning upplevde detta som negativt. Med nuvarande rutiner är det ibland oundvikligt att mor och barn separeras, till exempel då mamman legat på uppvaket efter kejsarsnitt. Enkätsvar från vissa mammor synliggör förbättringsområden för att minska denna separation. Mammor beskrev att bristande kommunikation och samarbete mellan avdelningar samt tidsbrist hos BB-personal ledde till mindre tid med barnet. Tydligare rutiner kring samarbete mellan avdelningar skulle gynna föräldranärvaro och därmed hälsa hos föräldrar och barn (Bing, 2003; Broberg, Granqvist, Ivarsson & Risholm Mothander, 2006; Flacking et al., 2012). Mammornas psykiska mående skulle även gynnas av bättre kommunikation mellan avdelningar. Många av mammorna beskrev att det var psykiskt påfrestande att inte veta hur deras barn mådde under den tid de var separerade till följd av att de vårdades på olika avdelningar. 19

25 Resultaten visar tydligt vikten av att som mamma få vara nära sitt barn. Mammor beskrev positiva känslor knutna till att vara hos barnet och att hålla barnet nära, vilket styrker resultatet från studien av Moore och medarbetare (2016). De mammor som övernattade med eller nära sitt barn lade fram detta som positivt och hos de mammor som behövde vård på annan avdelning var det vanligt att de upplevde att de inte kunde vara med sitt barn i den utsträckning de önskade. I de fall där både mamman och hennes barn behövde vård uttryckte många att de önskat få vårdas tillsammans med barnet, vilket troligen skulle gynna mammans välmående. Att hålla sitt barn hud-mot-hud har visats minska stress och lindra smärta hos mamman och bidra till läkning av den traumatiska upplevelse det är att få ett barn som behöver intensivvård (Thernström Blomqvist, 2012). Då barn på intensivvårdsavdelningen ofta är svårt sjuka och/eller för tidigt födda förmår de inte i lika stor utsträckning som friska barn samspela med sina föräldrar (Hwang & Nilsson, 2012), vilket medför att föräldranärvaro blir än viktigare för att barnen ska få tillfälle att knyta an. Barnens hälsa gynnas därför också av att mammorna får vård nära dem. En stor del av mammorna upplevde miljön på intensivvårdsavdelningen för nyfödda som skrämmande och den medicinska utrustning barnet krävde var en starkt bidragande faktor till upplevelsen. Detta stämmer överens med tidigare forskning som har visat att föräldrar upplever rädsla i samband med att deras barn vårdas på intensivvårdsavdelning (Lefkowitz et al., 2010). I linje med detta har tidigare forskning visat att den avancerade teknologi intensivvård kräver och det komplicerade medicinska språket förstärker stressen hos föräldrarna (Ballantyne et al., 2017; Lefkowitz et al., 2010; Purdy et al., 2015). Raiskila och medarbetare (2017) har visat att föräldranärvaron var signifikant högre på avdelningar som erbjöd övernattningsmöjligheter för föräldrarna samt att barnen på dessa avdelningar var hud-mot-hud med en förälder i större utsträckning. En stor del av mammorna i denna studie menade att föräldrasängen intill barnet på vårdplatsen underlättade deras närvaro och bidrog till ökad närvaro. Faktorer som försvårade närvaron hos barnet var enligt mammorna i denna studie den miljö inne på salen där barnet vårdades. Resultatet visar att miljön upplevdes som stressande till följd av mycket spring, larm från utrustning, starka lampor samt det faktum att andra barn och föräldrar i svåra situationer befann sig på salen. Mammorna hade önskat mer avskildhet och en möjlighet att kunna gå undan och vila i nära anslutning till barnet. 20

26 Resultat redovisade under subkategorin Personalens roll bekräftar att då familjecentrerad vård bedrevs utifrån de kriterier som Dunn, Reilly, Johnston, Hoopes och Abraham (2006) beskriver var mammorna i denna studie nöjda och beskrev positiva upplevelser. Respektfullt bemötande och hänsyn till mammornas känslor bidrog till ökad föräldranärvaro. Att få hantera moment självständigt och få användbar information lyftes många gånger av mammorna som viktigt. Då en del av mammorna beskrev bristande information visade resultatet att detta bidrog till oro och att den familjecentrerade vården blev lidande. Gott samarbete mellan vårdpersonal och föräldrar är en viktig hörnsten i familjecentrerad vård, vilket även bekräftas i denna studie. Det vore därför av värde, som en del i förbättringsarbetet på avdelningen, att se över de rutiner som finns för bland annat informationsöverföring, både mellan avdelningar samt mellan personal och föräldrar. Tidigare studier har visat att det är omvälvande att bli förälder (Hwang & Nilsson, 2012; Purdy et al., 2015), än mer då barnet behöver intensivvård, vilket även ses i denna studie där mammor beskriver det första mötet som känslofyllt. Vidare beskrev mammor att de vid det första mötet med sitt barn känt oro, sorg och stress, vilket ofta var relaterat till oro över barnets hälsa och överlevnad. Ballantyne och medarbetare (2017) styrker detta genom att beskriva att den första tiden efter att ha fött ett akut sjukt barn är krisartad och kan leda till sorg, ångest och stress hos föräldrarna. Andra studier visar att stress och oro över barnets överlevnad leder till negativa känslor så som sorg, rädsla och hjälplöshet (Lefkowitz et al., 2010; Purdy et al., 2015), vilket det även framgår att de medverkande i denna studie upplevt. Ett önskemål som framkommer av deltagare i studien är ökat psykologiskt stöd den första tiden på intensivvårdsavdelningen för nyfödda. Detta bör med fördel tas hänsyn till för att främja familjernas hälsa i både akut och framtida fas. Hwang och Nilsson (2012) menar att i ju högre utsträckning mamman medverkar och är vid medvetande vid förlossningen, desto mer förberedd blir hon på föräldraskapet. I linje med detta framkommer det i denna studie att mammor kände sig oviktiga för sitt barn om de den första tiden efter förlossningen vårdats på annan avdelning. Vissa mammor beskrev en overklighetskänsla och att det kändes konstigt då barnet snabbt togs ifrån dem vid förlossningen medan andra mammor beskrev att de kände sig som mamma då de fick hålla eller se sitt barn direkt efter födelsen. Av detta framgår att mammor blir mer förberedda på föräldraskapet om de får tid med sitt barn i direkt anslutning till förlossningen, vilket även kan påverka den första tiden på intensivvårdsavdelningen för nyfödda positivt. Detta borde i många fall kunna 21

27 tillgodoses medan det i andra fall, till exempel om mamman varit sövd under ett akut kejsarsnitt, blir svårt att genomföra. Miljön på en intensivvårdsavdelning för nyfödda kan bidra till att det skapas ett avstånd mellan föräldrar och barn som begränsar föräldrarna att tillgodose barnets omvårdnad (Busse et al., 2013; Raines & Brustad, 2012). Tidigare forskning visar att om föräldrar involveras i barnets omvårdnad ökar deras kompetens och de får stärkt självförtroende i sin föräldraroll (Griffin & Abraham 2006). Detta bekräftas i denna studie då de flesta mammor menade att deras välmående gynnades av att själva få ta hand om sitt barn. Dock upplevdes intensivvårdsmiljön skrämmande och all övervakningsutrustning kopplat till barnet medförde att det blev krångligare att ta hand om barnet. Resultatet visar också att de gånger personalen tog över omvårdnaden utan att inkludera mamman upplevde hon det som negativt och hennes välmående missgynnades. Så som Yu och medarbetare (2017) beskriver bör familjecentrerad omvårdnad med fördel vara ett självklart arbetssätt kring barnen då detta gynnar föräldrarnas välmående och minskar stressen hos dem, vilket i sin tur gynnar barnen som annars påverkas negativt av föräldrarnas stress. För en bättre fungerande familjecentrerad omvårdnad krävs kontinuerlig, adekvat information till föräldrarna om hur de självständigt tillgodoser sina barns omvårdnadsbehov. Detta för att öka deras självförtroende och minska oron. Det visades i studien att många mammor kände oro inför den egna förmågan att ge sina barn den omvårdnad de behövde. Detta bekräftar resultat från tidigare studier som visat att föräldrar till barn med särskilda behov ofta känner oro över att ej kunna tillgodose barnets omvårdnadsbehov (Boykova & Kenner, 2012). Många av mammorna i denna studie uttryckte ambivalenta känslor kring att ta hand om sig själva och då behöva lämna barnet. De framkommer i resultatet att många kände att de behövde se till sina egna behov för att orka vara på barnets vårdplats. Tidigare studier visar att föräldrar på intensivvårdsavdelning ofta känner stress (Ballantyne et al., 2017) vilket stärker att den tid för återhämtning som mammorna i denna studie önskar är viktig. Stressen som upplevs av föräldrar på intensivvårdsavdelning för nyfödda leder ofta till depression, sömnproblematik och ångestsymtom, menar tidigare studier (Ballantyne et al., 2017; Busse et al., 2013; Lefkowitz et al., 2010; Purdy et al., 2015). Forskning visar även att om föräldrarna lider av depression och ångest kan anknytningen påverkas, med konsekvensen att barnets tillväxt och utveckling hämmas (Boykova & Kenner, 2012). Mammor i denna studie önskade sig i vissa fall en ökad 22

28 förståelse från personalen då de behövde lämna sitt barn för att ta hand om sig själv, ett önskemål som bör gynna den familjecentrerade omvårdnaden samt föräldrars och barns hälsa. Metoddiskussion Trovärdighet Handledaren och de båda författarna till denna studie var verksamma på en intensivvårdsavdelning för nyfödda då studien genomfördes och hade därmed kännedom om och erfarenhet av det deltagarna beskrev. Styrkan i att utföra en studie inom det egna verksamhetsområdet är att man med den kännedom om det deltagarna beskriver kan identifiera meningsbärande innebörd i sådant som för en utomstående kan verka obegripligt eller meningslöst (Rosberg, 2008). En nackdel med att ha förförståelse om det som studeras kan vara att man inte är öppen för att se det man inte förväntar sig att se. Författarna har under analysprocessen kontinuerligt reflekterat över den egna förförståelsen och försökt att se bortom den. Författarna valde att tillfråga alla föräldrar till barn som initialt vårdats på den studerade intensivvårdsavdelningen under 2016 och som haft en vårdtid på mer än sex dygn om deltagande i studien. Av praktiska skäl exkluderades de föräldrar som hade haft behov av tolk under barnets vårdtid och av etiska skäl exkluderades föräldrar till barn som avlidit under eller efter vårdtiden. Då föräldrar till barn av flerbörd ofta har annorlunda upplevelser exkluderades även de. Lundman och Graneheim (2012) menar att hur valet av deltagare görs har betydelse för resultatets giltighet. Eftersom syftet med kvalitativ innehållsanalys är att beskriva variationer (Lundman & Graneheim, 2012) tillämpades inga ytterligare exklusionskriterier i hopp om att få variationsrika beskrivningar. För att ge läsaren en möjlighet att bedöma resultatets överförbarhet till andra intensivvårdsavdelningar för nyfödda har urvalsgruppen beskrivits noggrant. I syfte att stärka studiens tillförlitlighet har även tillvägagångssätt och analysprocess redovisats tydligt och noggrant. 23