Skogen och ekosystemansatsen i Sverige

Transkript

1 RAPPORT Skogen och ekosystemansatsen i Sverige Taina Veltheim

2 Skogsstyrelsen maj 2006 Författare Taina Veltheim Fotograf Provektor Photoline Papper brilliant copy Tryck JV, Jönköping Upplaga 120 ex ISSN BEST NR 1767 Skogsstyrelsens förlag Jönköping

3 Innehåll Förord 1 Sammanfattning 2 1. Konventionen om biologisk mångfald (CBD) 3 2. Ekosystemansatsen 5 3. Skillnaden mellan ekosystemansatsen och uthålligt skogsbruk Utvecklingen av begreppet uthålligt skogsbruk Uthålligt skogsbruk globalt Uthålligt skogsbruk i Europa Relationen mellan begreppen 8 4. Diskussion och slutsatser 10 Litteratur/källförteckning 12 Bilaga 1. Ekosystemansatsens principer (Malawiprinciperna), deras berättigande och vägledande punkter 14 Bilaga 2 Exempel på hur svenskt skogsbruk och skogssektor tillämpar ekosystemansatsens Malawiprinciper 16

4 Förord Denna rapport producerades under min vistelse på Skogsstyrelsen från den 29 augusti till 18 november år Vistelsen har skett inom ramen för tjänstemannautbyte inom Nordiska Ministerrådet. Uppgiften med ekosystemansatsen föreslogs av Mikael Norén som också har varit mitt bollblank. Jag är mycket tacksam mot honom över intressanta teman och många diskussioner under arbetet. Lennart Ackzell, Johan Nitare och Bo Wallin har också läst utkasten och givit värdefulla kommentarer. Många andra på Skogsstyrelsen har hjälpt mig med uppgiften. Internationella Sekretariatet på Skogsstyrelsen har en mycket gästfri arbetsmiljö och god gemenskap. Ett varmt tack till er alla. Jönköping i november 2005 Taina Veltheim Uthålligt skogsbruk eller den engelska termen Sustainable Forest Management (SFM) är ledstjärna och honnörsord i såväl svenskt skogspolicyarbete som i internationella deklarationer. I flera internationella processer används begreppet flitigt. I konventionen för biologisk mångfald (CBD) har man istället valt begreppet Ekosystemansats. Denna Ecosystem approach används parallellt till SFM. Vi tog tillfället att be Taina Veltheim, från det finska Jord- och skogsbruksministeriet, som under en lång följd av år har arbetat initierat med de skogliga frågorna i CBD att belysa hur vårt svenska uthållighetsbegrepp står sig vid en jämförelse med Ekosystemansatsen. Resultaten och slutsatserna är mycket intressanta. Rapporten är ett värdefullt underlag till det framtida svenska arbetet med internationella skogliga frågor. Vi vill därför rikta ett varmt och innerligt tack till Taina för ett gott arbete. Lennart Ackzell och Mikael Norén Skogsstyrelsen 1

5 Sammanfattning Ekosystemansatsen är ett begrepp som har stor betydelse för konventionen om biologisk mångfald. Den ger ett ramverk för alla aktiviteter inom konventionen och ekosystemansatsens tillämpning möjliggör att konventionens tre övergripande mål bevarande, uthålligt nyttjande och rättvis fördelning av nyttan av biologisk mångfald kan angripas på en och samma gång. Utifrån ekosystemansatsen är det nödvändigt att hitta rätt balans mellan nyttjande och bevarande. Ekosystemansatsen innebär ett bottom-up perspektiv, där förvaltningen ska decentraliseras till lägsta möjliga nivå, med hög grad av lokalt deltagande. Människan ska ses som en del av ekosystemet. Begreppet har utvecklats mycket inom arbetet med konventionen; man har till exempel utvecklat tolv operationella principer, de så kallade Malawi principerna samt fem vägledande punkter och 74 riktlinjer för hur principerna ska genomförs. Ändå har ekosystemansatsen kritiserats för att det saknas praktiska riktlinjer för förvaltare av olika naturresurser. Inom arbetet med konventionen om biologisk mångfald har man godkänt uthålligt skogsbruk, som har sin bakgrund i Skogsprinciperna från mötet i Rio, som ett sätt att tillämpa ekosystemansatsen i skogen. Trots detta tydliga beslut finns det en oklarhet i relationen mellan ekosystemansatsen och uthålligt skogsbruk. Ekosystemansatsen och Malawiprinciperna är inte väl kända inom skogssektorn. Samtidigt verkar det vara en vanlig uppfattning inom miljösektorn att uthålligt skogsbruk bara betyder uthållig virkesproduktion. Avsikten med den här rapporten är att göra begreppet ekosystemansats lite lättare att förstå i sammanhang med skogliga frågor i Sverige. Det har inte genomförts någon systematisk undersökning av hur ekosystemansatsens principer skulle behöva tillämpas i svenskt skogsbruk. Trots detta, sett i ett brett sammanhang, tillämpar svenskt skogsbruk ekosystemansatsens principer särskilt på nationell och regional nivå. Skogspolitiken kännetecknas av två jämställda mål produktionsmål och miljömål, som också betonar skogens kulturmiljö-, estetiska och sociala värden. Uthållighet i virkesproduktion har varit en ledande princip längre än ett sekel och nuförtiden har den breddats till att gälla också andra naturresurser och tjänster. Intressenternas deltagande i policyutveckling är vanligt i praktiken nuförtiden. Det finns bra planerings-, uppföljnings- och utvärderingssystem på olika nivåer. Också skogs- och miljöforskning är av hög kvalitet. Men med småskalig privat ägostruktur är den största utmaningen att tilllämpa ekosystemansatsens principer på landskapsnivå. Det finns dock redan idag positiva erfarenheter från samarbete mellan många olika skogsägare, myndigheter och intressenter för att nå produktions- och miljömålen också på landskapsnivå. 2

6 1. Konventionen om biologisk mångfald (CBD) Begreppet biologisk mångfald började användas mer allmänt för ungefär femton år sedan. Så småningom ökade medvetenheten att biologisk mångfald handlar om variation mellan arter, inom arter och mellan ekosystem. Så kom konventionen om biologisk mångfald 1992 i samband med FN:s miljö- och utvecklingskonferens i Rio de Janeiro. Konventionen om biologisk mångfald är ett av de fem dokument som antogs i Rio, övriga är Riodeklarationen, klimatkonventionen, Agenda 21 och skogsprinciperna. Till idag har 188 stater, inklusive EU, ratificerat konventionen, dvs. slutligt godkänt undertecknandet. Detta gör den till en av de mest vittomfattande internationella överenskommelser någonsin. För Sveriges del trädde konventionen i kraft den 6 mars Konventionens övergripande mål är: att bevara biologisk mångfald att nyttja dess beståndsdelar på ett hållbart sätt, samt att rättvist fördela den nytta som uppstår vid nyttjande av genetiska resurser. Syftet med konventionen är att ta ett helhetsgrepp på problem som uppstår i samband med nyttjandet av levande naturresurser. Det finns ett stort antal avtal och konventioner som berör bevarandet av specifika naturtyper, vissa geografiska regioner eller kategorier av arter. Konventionen för biologisk mångfald kan ses som ett ramverk för övergripande diskussioner och åtgärder på naturvårdsområdet. Partskonferensen (COP) är det högsta beslutande organet inom konventionen. Den sjunde partskonferensen anordnades i Kuala Lumpur, Malaysia 2004, och den åttonde partskonferensen kommer att anordnas i Curitiba, Brasilien i mars Konventionen har också ett underlydande tekniskt och vetenskapligt organ (SBSTTA), öppet för alla länder som har ratificerat konventionen. Det är tänkt att SBSTTA ska stödja partskonferenserna i tekniska och vetenskapliga frågor, men det har i praktiken alltmer blivit en mini-cop där de flesta frågorna diskuteras på ett mycket politiskt sätt. Dock är dessa SBSTTA-möten viktiga som förberedande möten för partskonferenserna eftersom agendan i varje partskonferens är längre än i den föregående partskonferensen konventionens arbetsfält växer hela tiden. Till de viktigare beslut som partskonferenserna har tagit hör inrättandet av tematiska arbetsprogram. I den fjärde partskonferensen godkändes ett första arbetsprogram om skoglig biologisk mångfald, som betonade forskning. I den sjätte partskonferensen år 2002 godkändes ett reviderat och utvidgat arbetsprogram för den biologiska mångfalden i skog. Andra tematiska arbetsprogram med anknytning till skog är arbetsprogrammet om bergsekosystemens biologiska mångfald och arbetsprogrammet om skyddade områden. Dessutom finns det tvärgående frågor inom konventionen såsom ekosystemansatsen, uthålligt nyttjande, global strategi 3

7 om växternas bevarande, indikatorer och rapportering. Inga av arbetsprogram eller beslut om tvärgående frågor är dock juridiskt bindande. Varje land kan utforma en självständig politik på olika områden och fullgöra sina åtaganden utifrån egna, nationella förutsättningar. 4

8 2. Ekosystemansatsen Begreppet ekosystemansatsen har bakgrund i ekosystemförvaltning, ecosystem management, som utvecklades i Nordamerika under 1980-talet. Kritik mot trakthyggesbruk med kalavverkning och plantering samt betoning av virkesproduktion som ett primärt syfte med skogsförvaltningen blev starkare i slutet av 1980-talet i många länder, men särskilt stark var den i Pacific Northwest i USA där man hade het debatt om ugglor kontra arbete och bevarande av gamla skogar. Skogsmyndigheten var tvungen att ta i beaktande allmänhetens kritik för att undvika fortsatta konflikter och för att hitta konsensus mellan olika intressenter. Traditionell skogsförvaltning fick stiga åt sidan och man utvecklade ett ny ansats som betonar mångbruk, skydd av hotade arter och bevarande av biologisk mångfald. Ekosystemförvaltning innehåller även adaptiv förvaltning, adaptive management, som erkänner att mål och syfte av förvaltningen kan förändras över tiden liksom när allmänna förhållanden i samhället förändras. I konventionen om biologisk mångfald menar man med ekosystemansatsen att man försöker finna en optimal balans mellan bevarande och nyttjande. I stället för att fokusera endast på en dominerande vara eller tjänst, som virke eller naturskydd, är syftet att ge en helhetsbild. På så sätt kan man lättare se vilka kompromisser som måste göras mellan olika varor och tjänster som ekosystemen producerar, vilket möjliggör mera hållbara och långsiktigt effektiva beslut. Insikten att skyddsvärd natur inte kan bevaras effektivt om den ses som isolerad från det omgivande landskapet eller från omvärldsfaktorer som mänskliga, ekonomiska och sociala behov är också stark i ekosystemansatsen. Omgivningen kan nämligen ha stor positiv eller negativ inverkan på naturvärdena. Ekosystemansatsens tillämpning skulle också möjliggöra att konventionens tre övergripande mål bevarande, uthålligt nyttjande och rättvis fördelning av nyttan av biologisk mångfald kan nås på en och samma gång. Begreppet ekosystemansatsen utvecklades i det första och andra mötet av det tekniska och vetenskapliga organet till CBD och den andra partskonferensen år 1995 beslutade att ekosystemansatsen skulle vara ett primärt ramverk för aktiviteter man tillämpar under konventionen. Begreppet utvecklades vidare i ett seminarium som hölls i Malawi Under detta seminarium utvecklades tolv operationella principer som nu kallas Malawiprinciperna och fem vägledande punkter (bilaga 1). De operationella principerna, deras berättigande och vägledande punkter godkändes år 2000 under den femte partskonferensen. Begreppet utvecklades ännu vidare och i den sjunde partskonferensen 2004 godkändes förklaring för principernas berättigande tillsammans med 74 riktlinjer för genomförande. Vid den sjunde partskonferensen var många länder, parter, oroade över att det finns för mycket konceptuellt resonemang kring begreppet och det skulle vara viktigare att koncentrera sig på tillämpning. Alla beslut om ekosystemansatsen från olika partskonferenser har samlats ihop i en manual som finns på Parterna kan erbjuda fallstudier, case studies, som kan läsas på 5

9 Trots riktlinjer för tillämpning som godkändes år 2004 har ekosystemansatsen kritiserats för att det saknas praktiska riktlinjer för förvaltare av olika naturresurser. IUCN har publicerat en manual för att motverka denna brist. Enligt IUCN:s tolkning är ekosystemansatsen en process som övergår i fem steg, som alla innehåller olika aktiviteter. De stegen är: Determining the stakeholders and defining the ecosystem area Ecosystem structure, function and management Economic issues Adaptive management over space Adaptive management over time. 6

10 3. Skillnaden mellan ekosystemansatsen och uthålligt skogsbruk Ekosystemansatsen har bakgrund i behov att förändra traditionell skogsförvaltning i USA men därefter har begreppet utvecklats huvudsakligen inom miljösektorn och särskilt under arbetet med konventionen om biologisk mångfald. Fast utvecklingen av ekosystemförvaltning inom skogsbruk i USA påverkade den globala dialogen om skogar, började skogsfolket i stället tala om och utveckla begreppet sustainable forest management eller SFM i början av 1990-talet. Man använder åtminstone två svenska översättningar av SFM: uthålligt skogsbruk och hållbart skogsbruk. I denna rapport används uthålligt skogsbruk. Tjänstemän inom skogssektorn har inte ens hört begreppet ekosystemansats, eller är förvirrade över skillnader mellan uthålligt skogsbruk och ekosystemansatsen och vad dessa olika begrepp betyder i det praktiska arbetet i skogen. 3.1 Utvecklingen av begreppet uthålligt skogsbruk Uthålligt skogsbruk globalt Begreppet uthålligt skogsbruk kommer ifrån de legalt icke bindande skogsprinciperna om skötsel, bevarande och uthållig utveckling för alla typer av skog som godkändes i FN:s miljö- och utvecklingskonferens i Rio de Janeiro Skogsprinciperna slår fast, att skogsfrågor måste behandlas i ett holistiskt perspektiv. Den internationella dialogen kring skogsfrågor under FN som påbörjades innan Rio konferensen har fortsatts under arbetet av den mellanstatliga skogspanelen (IPF), dess efterföljare det mellanstatliga skogsforumet (IFF) och numera inom FN:s skogsforum (UNFF). Under IPF/IFF-arbetet kom man fram till cirka 300 förslag till åtgärder, som olika aktörer ska vidta för att åstadkomma ett uthålligt skogsbruk. Förslagen innehåller till exempel olika instrument som kan användas i tillämpning och uppföljning av uthålligt skogsbruk, som nationella skogsprogram (national forest programmes eller nfps) och kriterier och indikatorer för uthålligt skogsbruk (Criteria and Indicators for Sustainable Forest Managment eller C&I), och deras tillämpning har varit aktivt i många regioner och länder. Båda instrumenten trycker på holistisk ansats för skogsförvaltning och betydelsen av intressenternas deltagande. En global definition för uthålligt skogsbruk har man inte lyckats komma överens om under IPF/IFF-UNFF-arbete. I UNFF fjärde möte 2004 godkändes ändå sju tematiska element som är gemensamma för olika C&I processer. De tematiska elementen är: 1. Extent of forest resources 2. Biological diversity 3. Forest health and vitality 7

11 4. Productive functions of forest resources 5. Protective functions of forest resources 6. Socio-economic functions 7. Legal, policy and institutional framework. Numera är begreppet uthålligt skogsbruk relativt väl känt av den skogliga yrkeskåren i de flesta länder Uthålligt skogsbruk i Europa Förklaring av begreppets betydelse har varit lättare på regionala nivån. I den andra ministerkonferensen för skydd av Europas skogar (MCPFE) år 1993 kom man överens om en gemensam definition av uthålligt skogsbruk för europeiska förhållanden: Med uthålligt skogsbruk menas förvaltning och nyttjande av skog och skogsmark på ett sådant sätt, och i en sådan takt att dess biologiska mångfald, produktivitet, föryngringskapacitet, vitalitet och förmåga att både nu och i framtiden fylla viktiga ekologiska, ekonomiska och sociala funktioner på lokal, nationell och global nivå bevaras, utan att andra ekosystem skadas. På ministerkonferenserna och under deras uppföljningsarbete som kallas också den pan-europeiska skogsprocessen har man utvecklat olika instrument, som pan-europeiska kriterier och indikatorer för uthålligt skogsbruk och principer för nationella skogsprogram, för att åstadkomma ett uthålligt skogsbruk. Till exempel har följande gemensamma hållning godkänts till nationella skogsprogram i ett europeiskt sammanhang: Ett nationellt skogsprogram innebär en deltagande, holistisk, intersektoriell och upprepningsbar process för policyutveckling, genomförande, övervakning och utvärdering på nationell eller lägre nivå, för att åstadkomma ett uthålligt skogsbruk som definierats i Resolution H1 från Helsingfors, och för att bidra till uthållig utveckling. Processen baseras på nationell suveränitet och långsiktigt politiskt åtagande, stöd till utveckling av personell och institutionell kapacitet, 3.2 Relationen mellan begreppen Relationen mellan ekosystemansatsen och uthålligt skogsbruk har diskuterats i möten under konventionen om biologisk mångfald, FN:s skogsforum och den pan-europeiska skogsprocessen. Den sjunde partskonferensen inom CBD tog ett tydligt beslut att uthålligt skogsbruk, som har sin bakgrund i Rio skogsprinciperna, kan hållas ett medel för att tillämpa ekosystemansatsen i skogar. Man betonade dock att för att förbättra uthålligt skogsbruk skulle man förbättra tvärsektoriell integration och samarbete mellan olika sektorer, och bättre beakta interaktionen mellan skogsekosystem och andra ekosystemen på landskapsnivå, och bevarande av biologisk mångfald. Samtidigt gav man stöd för kriterier och indikatorer, nationella skogsprogram, 8

12 modellskogar och certifieringssystem som exempel på verktyg som kunde användas för att tillämpa ekosystemansatsen. Partskonferensen godkände också att det finns inte bara ett enda riktigt sätt att tillämpa ekosytemansatsen. Ansatsens principer kan användas flexibelt och anpassas till olika sociala förhållanden. Klargörande av relationen mellan ekosystemansatsen och uthålligt skogsbruk diskuterades också i april 2004 i en MCPFE workshop, som ordnades tillsammans med Environment for Europe/Pan-European Biological and Landscape Diversity Strategy (PEBLDS). Mötet kom fram till att uthålligt skogsbruk i ett europeiskt sammanhang tillämpar ekosystemansatsen i skogar. På MCPFE expertnivåmötet i oktober 2004 godkändes slutsatsen från mötet. PEBLDS Council var dock inte helt nöjd med beslutet och ville till exempel att länderna skulle genomföra projekt som tillämpar ekosystemansatsen genom att tillämpa uthålligt skogsbruk. På MCPFE expertnivåmötet i september 2005 återbehandlades frågan och godkände i princip de förändringar som PEBLDS hade föreslagit. Man påpekade dock att det redan finns erfarenheter och projekt om ekosystemansatsens tillämpning i skogar och man var rädd att nya projekt skulle betyda ökande rapportering. Eftersom man redan är överbelastad med rapportering till olika fora godkändes inte PEBLDS förslag om de nya projekten. Frågan ska återbehandlas vid nästa möte med PEBLDS Council för att nå en gemensam åsikt. Trots det tydliga beslutet i CBD:s sjunde partskonferens verkar det vara som om miljösektorn och skogssektorn ännu inte har kommit överens om relationen mellan ekosystemansatsen och uthålligt skogsbruk på internationell nivå. Till exempel i ett dokument för mötet i CBD:s tekniska och vetenskapliga organ (SBSTTA) i november-december 2005 citeras en studie om relation mellan ekosystemansatsen och uthålligt skogsbruk 1. En av studiens slutsatser är att ekosystemansatsens principer har katalyserat (alt. påskyndat) förändringar i uthålligt skogsbruk att bli mera holistiskt och mindre orienterad till bara virkesproduktion. Faktum är dock att överväldigande majoriteten av världens skogsfolk inte ens har hört talas om begreppet ekosystemansatsen. Förändringar i skogsförvaltning har dock skett men mest som en konsekvens av den långa IPF-IFF-UNFF-prosessen efter Rio konferensen samt aktiviteter som certifiering. Faktum är fortfarande att dessa förändringar tillämpar ekosystemansatsens principer som också godkändes i CBD:s sjunde partskonferens. Dock skulle det vara nyttigt för den skogliga yrkeskåren att vara mera medvetna om beslut och diskussioner inom konventionen om biologisk mångfald. Å andra sidan skulle miljösektorn slutligen erkänna att uthålligt skogsbruk numera innehåller mycket mera än bara virkesproduktion. 1 Studie är gjord av World Conservation Union (IUCN), Program on Forests (PROFOR) och World Bank, och skall publiceras av Earthscan

13 4. Diskussion och slutsatser Fallstudier eller särskilda projekt har blivit populära för att bevisa ekosystemansatsens tillämpning. Också IUCN:s manual för ekosystemansatsens tillämpning beskriver olika projekt i tropiska länder. Å andra sidan har sådan inställning vissa nackdelar om man börjar tänka att ekosystemansatsens tillämpning alltid förutsätter ett särskilt projekt. Projekt betyder vanligen särskilt projektadministration och projektbudget dvs. parallella strukturer med nuvarande strukturer. Det skulle vara bättre att betrakta ekosystemansatsen som ett generellt ramverk för all verksamhet inom olika sektor som använder naturresurser. Man skulle förbättra sina åtgärder genom tillämpning av många principer och riktlinjer utvecklad för ekosystemansatsen och uthålligt skogsbruk som är möjligt och som är passande till olika sociala förhållanden. Inom konventionen om biologisk mångfald har man alltså utvecklat tolv principer och fem vägledande punkter för ekosystemansatsen. Betydelsen av vägledande punkter är fortfarande litet oklar men för tolv principer finns det mycket resonerande förklaring och riktlinjer för implementering. Ännu är det inte lätt att tolka vad alla dessa partskonferensers beslut betyder. Beslut i internationella förhandlingar är alltid en kompromiss mellan olika åsikter av många parter och därför blir beslutstexter ofta krångliga. När man undersöker Malawiprinciperna, vägledande punkter och alla förklaringar som där finns för ekosystemansatsen lägger man lätt märke till att några av principerna delvis täcker varandra (till exempel princip 1 och 2, samt princip 11 och 12) och också vägledande punkter repeterar delvis samma saker som principerna. Eftersom officiella beslut om ekosystemansatsen inom konventionen om biologisk mångfald är så krångliga har forskare försökt att förklara begreppet genom att identifiera ledande teman eller punkter inom ekosystemansatsen. Schlaepfer (2005) har identifierat följande punkter: Holistic view of the managed system (system perspective) Sustainability of structure, functioning and functions of the considered ecosystems Multiple objectives that consider ecological, economic and social requirements of the managed system Landscape perspective (linkages and interactions with neighbouring systems, processes at landscape level) Integration of spatial scales (site, landscape and region) and temporal scales (short-, medium- and long-term) Participation of all stakeholders Adequate monitoring, including data collection systems and data-bases Adaptive management (based on monitoring and learning through management) 10

14 Based on sound science and good judgement Decision-making in situations of uncertainty Application of the precautionary principle Good planning system Det har inte genomförts någon systematisk undersökning av hur ekosystemansatsens principer skulle behöva tillämpas i svensk skogspolitik eller skogsbruk. Trots detta när man tittar på bilaga 2 med exemplen av åtgärder som har tillämpats i skogspolitik och skogsbruk, kan man dra en slutsats, att i brett sammanhang tilllämpas ekosystemansatsens principer i Sverige. Skogspolitiken betonar holistisk ansats genom två jämställda mål produktionsmål och miljömål. Uthållighet i virkesproduktion har varit en ledande princip längre än ett sekel och nuförtiden har den breddats till att gälla också andra naturresurser och tjänster. Ekologiska, ekonomiska och sociala behov beaktas och försiktighetsprincipen tillämpas i skogsbruket. Intressenternas deltagande i policyutveckling är vanlig praktik nuförtiden. Det finns bra planerings-, uppföljnings- och utvärderingssystem på olika nivå. Också skogs- och miljöforskning är av hög kvalitet. Eftersom huvuddelen av skogarna är ägda av privata människor och bolag, finns det utmaningar att tillämpa ekosystemansats på landskapsnivån i samråd med alla intressenter. Å andra sidan har över hälften av skogarna certifierats frivilligt och man kan avsluta att på så sätt tillämpas ekosystemansatsen också på dessa nivåer. Det finns också lovande experiment på landskapsnivå som innehåller sammanarbete mellan många skogsägare, myndigheter och intressenter. Det här betyder inte att allting är fint och utmärkt i svensk skogspolitik och skogsbruk; man kan alltid förbättra sina verksamheter. Det betyder inte heller att allting skulle bli fint eller utmärkt om man bara använder ekosystemansatsens principer. Olika instrument, som Malawiprinciper, Rio skogsprinciper, kriterier och indikatorer för uthålligt skogsbruk eller principer för nationella skogsprogram m.m. är bara instrument som kan hjälpa och förbättra verksamheten och som också kan användas för utvärdering av verksamheten. Avsikten med den här rapporten har inte varit att evaluera skogssektorns verksamhet i Sverige, men istället att göra begreppet ekosystemansats lite mer känt och lättare att förstå i sammanhang med skogliga frågor. 11

15 Litteratur/källförteckning Angelstam, P. och G. Mikusinski Hur mycket skog kräver mångfalden? En svensk bristanalys. Världsnaturfonden WWF. Bergvall, O Mångbruk I fjällnära skog. I Skogen och skolan 2/2005. Biodiversity and the ecosystem approach in agriculture, forestry and fisheries Satellite event on the occasion of the Ninth Regular Session of the Commission on Genetic Resources for Food and Agriculture. Rome October Proceedings. FAO. CBD beslut V/6 Ecosystem approach ( Malawi principles ) CBD beslut VII/11 Ecosystem approach ( Rationale and implementation guidelines ) Changing Realities. Ecosystem Approaches and Sustainable Forest Management Arbovitae Special. IUCN and WWF. Robertson, F The History of New Perspectives and Ecosystem Management. Gen. Tech.Rep. SRS-74. Ashville, NC: U.S. Department of Agriculture, Forest Service, Southern Research Station. Pp. 3-7 Schlaepfer, R Ecosystem Approach and Ecosystem Management as the Fundaments of Forest Landscape Restoration Strategies. In: Veltheim, T. & B. Pajari (eds.) Forest Landscape Restoration in Central and Northern Europe. RFI Proceedings No. 53, Shepherd, G The Ecosystem Approach: Five Steps to Implementation. Ecosystem Management Series No. 3. IUCN. Skog och Skogsbruk i Sverige En modell för hållbarhet Skogsstyrelsen. Sustainable Forest Management and the Ecosystem Approach. Outcome of the MCPFE and EfE/PEBLDS ad hoc Working Group on Development of the Pan-European Understanding of the linkage between the Ecosystem Approach and Sustainable Forest Management Session held in Krakow, Poland,19-21 April, Svensson, J., C. Fries och L. Jougda Synthesis of the model forest and its application to Vilhelmina model forest and Barents model forest network. Rapport 6 * Skogsstyrelsen. Wilkie, M. L Forest management and the battle of paradigms. What are the differences between sustainable forest management and the ecosystem approach and how does the question concern forest managers?. Unasylva No. 214/215. Wit, M Annotated Bibliography: The Ecosystem Approach. Form International Österblom, Henrik Ekosystemansatsen och konventionen om biologisk mångfald. Promemoria Statens offentliga utredningar. Miljövårdsberedningen. 12

16 Web-sidor:

17 Bilaga 1. Ekosystemansatsens principer (Malawiprinciperna), deras berättigande och vägledande punkter Principer 1. Samhällets intressen bestämmer förvaltningens mål. 2. Förvaltningen bör vara decentraliserad till den lägsta tillämpbara nivån. 3. Ekosystemförvaltare bör beakta effekterna (verkliga eller tänkbara) på närliggande eller andra länkade ekosystem. 4. Det är grundläggande att förstå ekosystemets värde ur ett ekonomiskt perspektiv. Ekosystemförvaltning bör bland annat: a. Reducera subventioner som leder till utarmning av den biologiska mångfalden; b. Skapa incitament som främjar biologisk mångfald och uthålligt nyttjande; c. Innehålla kostnader och vinster för ett givet ekosystem så långt möjligt. 5. Bevarande av ekosystemens struktur och funktion bör vara ett prioriterat mål, då ett fungerande ekosystem har en förmåga att motstå förändringar. Resonerande förklaring Olika sektorer i samhället ser på ekosystem med olika ekonomiska, kulturella och sociala aspekter. Det är viktigt att ta hänsyn till dem som lever nära ekosystemen och deras intressen och rättigheter. Både kulturell och biologisk diversitet är centrala delar i ekosystemansatsen och förvaltningen ska ha med den kunskapen i sitt arbete. Alla ekosystem ska se till människans intresse oavsett om det är en fråga om förbrukande eller icke-förbrukande. Decentraliserade system kan leda till ökad kompetens, effektivitet och rättvisa. Ju närmare förvaltandet är ekosystemet desto större blir ansvaret, trovärdigheten, delaktigheten och nyttjandet av lokal kunskap. Förvaltandet kan påverka ekosystem i oväntade riktningar och därför bör möjlig påverkan analyseras innan handling. Det kan leda till att nya strukturer gällande beslutsfattande behövs. Förvaltningen av ekosystem har ofta okända eller oväntade effekter på andra ekosystem och därför behövs en noggrann analys före det praktiska arbetet. De marknadsmässiga störningar som påverkar den biologisk diversitet bör reduceras och man bör räkna med kostnader och nytta som finns i ekosystemet. Det kan leda till förändringar av strukturer i form av beslutsfattande som kan kompromissa och göra avvägningar. Ekosystemets funktioner och reseliens beror på dynamiken mellan individer, arter och dess omgivande miljö liksom den fysiska och kemiska interaktionen i systemet. Därav är det viktigt att ha ett långsiktigt perspektiv när det gäller bevarande och restaurering av dessa processer och inte bara skydda enskilda arter. 14

18 Principer 6. Ekosystem måste förvaltas inom ramen för dess funktioner. 7. Ekosystemansatsen bör tillämpas på lämplig skala i tid och rum. 8. Kunskap om tidsfördröjningar i påverkan på ekosystemen innebär att förvaltningen kräver ett tidsperspektiv där långsiktiga förvaltningsplaner prioriteras. 9. Förvaltningen måste acceptera att förändring är oundviklig. 10. Ekosystemansatsen bör söka en balans mellan bevarande och nyttjande av resurser. 11. Ekosystemansatsen bör beakta all typ av relevant information, inklusive vetenskaplig och lokal kunskap och tillämpningar. 12. Ekosystemansatsen bör involvera alla relevanta sektorer i samhället och vetenskapliga discipliner. Resonerande förklaring Vid förvaltandet bör det uppmärksammas vilka gränser, strukturer och funktioner som finns för ekosystemet. Vidare bör förvaltningen vara medveten om att gränserna kan förändras då förhållanden runt omkring förändras. Arbetssättet ska begränsas till de rumsoch tidsskalor som bestäms. Den operationella gränsen sätts av intressenter, förvaltare och forskare. Ekosystemprocesser varierar ofta i vilka tidsskalor som effekter syns, vilket är konflikt med människans tendens att arbeta kortsiktigt med snabba resultat istället för med långsiktiga mål. Förvaltningen måste vara beredd på överraskningar och lära sig att arbeta med osäkerhet då ekosystemen är föränderliga. Förvaltningen måste använda sig av adaptivt tänkande och undvika att fatta långsiktiga beslut som inte kan anpassas till nya situationer. Det ska råda en balans mellan bevarandet av biologisk diversitet samt nyttjandet av ekosystem enligt människans behov. Information från alla olika sorters källor är viktiga i förvaltandet. Relevant information från ett område ska delges alla intressenter och aktörer som påverkar/blir påverkade av ekosystemet. De flesta förvaltandesituationer är komplexa med många interaktioner, sidoeffekter och inbegripanden därför behövs kunskap av experter och intressenter på lokal, nationell, regional och internationell nivå. CBD beskriver fem vägledande punkter för ekosystemansatsens tillämpning: 1. Fokusera på de funktionella processerna och sambanden inom ekosystemen, för att öka förståelsen för: a. kopplingen mellan resiliens och förlusten av biologisk mångfald. b. de underliggande faktorerna som leder till förlust av biologisk mångfald 2. Ekosystemens tjänster bör fördelas rättvist och vara tillgängliga för alla. 3. Använd adaptiv förvaltning. Förvaltningen bör ses som ett långsiktigt experiment. 4. Förvaltningen bör vara decentraliserad till lägsta möjliga nivå. 5. Intersektoriellt samarbete är nödvändigt. 15

19 Bilaga 2 Exempel på hur svenskt skogsbruk och skogssektor tillämpar ekosystemansatsens Malawiprinciper Principer 1: Samhällets intressen bestämmer förvaltningens mål. Skogen anses som en nationell tillgång fast skogspolitik lämnar mycket frihet med ansvar till skogsägaren. På andra sidan allemansrätt möjliggörs att alla människor får använda skogar för rekreation, vandring, camping, plockning av bär och svamp m.m. Sociala och kulturella värden har fått ökad politisk betydelse åtminstone i resonemang på sistone, men hur diskussionen och goda meningar skall konkretiseras är ännu öppen. Intressenternas deltagande tillämpas bra på nationella nivån. Till exempel utvecklingen av skogliga sektorsmål har gjorts av Skogsstyrelsen i samarbete med Skogsstyrelsens nationella sektorsråd där olika intressenter har representanter. Regionala skogsvårdstyrelserna har till uppgift att formulera regionala sektorsmål i samråd med regionala intressenter. Skogsägarens rättighet att göra beslut om att hur använda sina skogar dock inom ramen av lagstiftning gör det svårt att tillämpa intressenternas deltagande i planering och beslutfattande av skogsförvaltning på landskapsnivån och skogsfastighetsnivån. Å andra sidan 58 % av skogar har certifierats och så skogsförvaltning i certifierade skogar följer principerna godkända också av intressenterna. LEKO (Landskapsekologiska kärnområden) är ett försöksprojekt som genomfördes på initiativ av Skogsstyrelsen. Ett kärnområde är ett landskapsavsnitt med en stor andel nyckelbiotoper och andra naturvärden. Det finns 16 områden fördelade över hela Sverige. Man försökte inom projektet finna arbetssätt där många markägare, myndigheter, olika experter och andra intressenter samverkar för att i en god process nå ett bra resultat inom ett landskapsavsnitt med stor andel höga naturvärden. Även om det är miljöaspekterna som stått i fokus, finns också bedömningar av vilka produktionsvärden som kan tas tillvara i arbetet. De positiva erfarenheterna av LEKO gör att arbetssättet kan användas i många vardagliga situationer. I södra Lappland i Vilhelmina kommun ligger Europas första modellskog. Arbetet med modellskogar inleddes i Kanada i början av 1990-talet som ett försök att få till stånd modeller för ett hållbart skogsbruk där många aktörer är delaktiga. Nyförtiden finns där ett internationellt nätverk av modellskogar. Vilhelmina modellskog omfattar hektar och ägarförhållandena rymmer privata skogsägare, bolag, kommun och allmänningar. Vilhelmina modellskog grundades för att lösa konflikter mellan rennäring och skogsnäring, som blev starkare i mitten av 1990-talet. Då ville delägarna i Vilhelmina Övre Allmänningsskog avverka gamla granbestånd. I Vilhelmina modellskogen finns fjorton olika försöksområden där uthålliga metoder för skogsbruk ska utvecklas och studeras. Fast modellskogskoncept inte innehöll ekosystemansatsens principer ursprungligen kan den hållas en tillämpning av ekosystemansatsen på regional eller landskapsnivå. 16

20 Biosfärområde hållas ofta bra exempel av ekosystemansatsens tillämpning. I Sverige finns där två biosfärområden, Tornesträskområdet i Kiruna och Kristianstads Vattenrike. Principer 2: Förvaltningen bör vara decentraliserad till den lägsta tillämpbara nivån. Skogspolitik lämnar mycket frihet med ansvar till skogsägaren och på så sätt skogsförvaltning är decentraliserad på lägsta tillämpbara nivån. Se också punkter under principer 7. Principer 3: Ekosystemförvaltare bör beakta effekterna (verkliga eller tänkbara) på närliggande eller andra länkade ekosystem. Skogsstyrelsens föreskrifter enligt skogsvårdslagens kapitel 30 om Hänsyn till naturvärdens och kulturmiljövärdens intressen betonar beaktande för effekterna på närliggande eller andra länkande ekosystem. Till exempel föreskrifter om Skogliga impediment, Skyddszoner och Skador på mark och i vatten innehåller regler hur närliggande eller andra länkade ekosystem skulle tas i hänsyn i skogsbruksåtgärder. I början av 2005 startade ett projekt om vattenfrågor i skogsbruket på Skogsvårdsstyrelsen. Målet med projektet är att ta fram riktlinjer för hur skogsbrukets hänsyn vid vatten ska kunna förbättras. Principer 4: Det är grundläggande att förstå ekosystemets värde ur ett ekonomiskt perspektiv. Ekosystemförvaltning bör bland annat: A. Reducera subventioner som leder till utarmning av den biologiska mångfalden; B. Skapa incitament som främjar biologisk mångfald och uthålligt nyttjande; C. Innehålla kostnader och vinster för ett givet ekosystem så långt möjligt. I princip finns där inga bidrag från staten för skogsbruks produktionsåtgärder. Efter orkanen Gudrun 2005 finns planer för att kompensera skogsägarna för en del av merkostnader på grund av upparbetning av stormvirke och återbeskogningen. Också är det möjligt att få statens bidrag för olika åtgärder som gäller skötsel om ädellövträdskogar som bok och ek i södra Sverige. Dessa åtgärder är vanligen dyra och skogsägare skulle kanske hellre använda gran men för många orsaker, inte minst för biologisk mångfalds skull, skulle det ofta vara bättre att använda ädellövträd. Enligt miljöbalken bioskyddsområden skulle skyddas för all framtid. Där finns 18 olika definierade typer av bioskyddsområden och de är områden som har mycket höga naturvärden eller uppehåller ursprungliga naturliga processer. Markägare avstår från möjligheten att bedriva skogsbruk inom 17

21 bioskyddsområdet. Staten ersätter markägare med ett belopp som motsvarar fastighetens minskade marknadsvärd. Markägare kan göra ett frivilligt naturvårdsavtal med staten för att skydda ett område som också har hög prioritet i skogsvårdsstyrelsens naturskyddsarbete. Avtalet reglerar hur naturvärdena ska bevaras och utvecklas. Målet för området är naturvård och inte virkesproduktion. Avtalet gäller under en vis tid, vanligen 50 år. Markägaren får från staten ersättningsbeloppet, som varierar, men ligger i regel under SEK per hektar. Markägaren täcks endast delvis för värdet av vad han eller hon avstår därför att ersättningen ses som en stimulans från samhället till naturvårdsintresserade markägare. NOKÅS (Natur- och kulturmiljöåtgärder i skogen) är ett instrument som hjälper markägare ekonomiskt om de vill restaurera natur- och kulturvärden. Ett sätt att använda NOKÅS-bidraget är exempelvis frihuggning av lövträd. Principer 5: Bevarande av ekosystemens struktur och funktion bör vara ett prioriterat mål, då ett fungerande ekosystem har en förmåga att motstå förändringar. Skogspolitikens miljömål betonar bevarande av ekosystemens struktur och funktion. Principer 6: Ekosystem måste förvaltas inom ramen för dess funktioner. Skogspolitikens miljömål betonar bevarande av ekosystemens struktur och funktion. Försiktighetsprincipen betonas i lagstiftningen. Till exempel Skogsstyrelsens föreskrifter enligt skogsvårdslagens kapitel 30 om Hänsyn till naturvärdens och kulturmiljövärdens intressen har många reglar hur skador skulle undvikas eller begränsas. Skogsgödsling kan delvis lösa ökat behov för virke (industri, energi osv.) Detta vägs mot risken för negativa miljökonsekvenser, t.ex. utlakning av näringsämnen. Försiktighetsprincipen tillämpas för GMO i enlighet med EU-lagstiftning på området. Principer 7: Ekosystemansatsen bör tillämpas på lämplig skala i tid och rum. På nationell nivå finns där skogliga sektorsmål, som innehåller långsiktiga och kortsiktiga mål. På regional nivå regionala skogsvårdstyrelserna har till uppgift att formulera regionala sektorsmål. 18

22 På landskapsnivå finns utvecklingsprojektet LEKO (Landskapsekologiska kärnområden) och Vilhelmina modell skog. På skogsfastighetsnivå erbjuder flera olika aktörer markägarna att köpa skogsbruksplaner. Planperioden är 10 år. Skogsbruksplanen är inte obligatoriskt och markägaren bestämmer själv om han/hon vill köpa skogsbruksplan. På skogsfastighetsnivå beslutfattande hur skogen skall förvaltas görs av skogsägaren, men eftersom 58 % av skogar har certifierats följer skogsförvaltning i certifierade skogar principerna godkända också av intressenterna. Principer 8: Kunskap om tidsfördröjningar i påverkan på ekosystemen innebär att förvaltningen kräver ett tidsperspektiv där långsiktiga förvaltningsplaner prioriteras. Eftersom träder växer så långsamt i Norden började skogsbruket använda långtsiktiga förvaltningsplaner redan i början av 1900-talet. Principer 9: Förvaltningen måste acceptera att förändring är oundviklig. Efter Riksdagens beslut utvärdering av skogspolitiken bör ske fortlöpande omkring vart fjärde år. Den senaste utvärdering började våren 2004 när regeringen tillsatte en kommitté, som antog namnet Skogsutredningen. Uppdraget skall redovisas i december De markägare som har skogsbruksplan avgör själva om de vill förnya eller uppdatera sin skogsbruksplan. Skogsbruksplaner uppdateras vanligen varje 10 år. Både Svenska FSC- och Svenska PEFC-standarden utvärderas och revideras vart femte år. Principer 10: Ekosystemansatsen bör söka en balans mellan bevarande och nyttjande av resurser. Skogspolitikens produktionsmål och miljömål är jämställda. I långsiktig målbild av de nationella skogliga sektorsmålen den ledande principen är samspel i nyttjandet: Skogen brukas så att den hållbart producers en mångfald av värden över hela landet. Därtill den långsiktiga målbilden betonar god tillgång på värdefull skogsråvara, rik skogsmiljö och sociala och kulturella värden. Kortsiktiga mål kan grupperas under dessa rubriken. Sveaskog, som är förvaltare av statens skogar, har beslutat att grunda 34 ekoparks, som omfattar hektar eller 5 % av Sveaskogs produktiva skogsmark. En ekopark är minst 1000 ha stor och minst 50 % av den produktiva skogsmarken används som naturvårdsareal. I ekoparkerna styr de ekologiska värdena över de ekonomiska. Upprättandet av Ekoparksplaner och invigningar av ekoparker kommer att genomföras fram till år Under de närmaste åren kommer dessutom ca hektar naturvårsds- 19

23 skogar att prioriteras fram inom ramen för den ekologiska landskapsplaneringen. Utöver detta avses ytterligare hektar produktionsskogar med förstärkt naturhänsyn att lyftas fram vid avverkningar i produktionsbestånden. Så kallade Gröna Skogsbruksplaner görs av flera företag och organisationer (Skogsvårdsstyrelserna, Skogsägarföreningarna, större skogsbolag, Skogssällskapet, Sydved samt flera fristående mindre företag) för privata markägarnas skogar. Den Gröna Skogsbruksplanen har följande innehåll: beskrivelse på skogstillståndet, och förslag på skogsvårds- och avverkningsåtgärder med hänsyn till skogens miljövärden. I skogsbruksplanen redovisas också nyckelbiotoper och andra områden med höga naturvärden som finns på fastigheten. Dessutom beskrivs områden där det är lämpligt att återskapa höga naturvärden. Planen innehåller långsiktiga skötselmål både för produktion och naturvård på såväl fastighets- som beståndsnivå. De gröna skogbruksplanerna började göras Det finns ingen nationell standard som beskriver hur en grön skogsbruksplan ska göras eller vad den skall innehålla. Men man kan säga att Skogsvårdsorganisationen har såsom sektorsmyndighet satt en nivå och övriga aktörer har rättat sig efter den. Skogsvårdsorganisationen har ca 30 % av marknaden av Gröna Planer. Fyra miljoner hektar eller ca 36 % av den privata skogen (räknat på arealen) har en Grön Skogsbruksplan. På återstående 7 miljoner hektar privata skogsmark finns det sannolikt en stor mängd äldre vanliga skogsbruksplaner gjorda på 1980-talet eller 1990-talet. Cirka 13,1 miljoner hektar eller 58 % av Sveriges skogar har certifierats. Två system användes: Forest Stewardship Council eller FSC certifiering som betäcker 10 miljoner hektar, och Programme for Endorsement of Forest Certification Schemes eller PEFC som betäcker 6,6 miljoner hektar. Några företag har certifiering av båda system. Båda system betonar uthålligt nyttjande av natur resurser som innehåller bevarande av biologisk mångfald. Principer 11: Ekosystemansatsen bör beakta all typ av relevant information, inklusive vetenskaplig och lokal kunskap och tillämpningar. Skogspolitik och rådgivning stödas av forskning som är av högt kvalitet i Sverige. Principer 12: Ekosystemansatsen bör involvera alla relevanta sektorer i samhället och vetenskapliga discipliner. Relevanta sektorer i samhället (till exempel miljösektor) och vetenskapliga organisationer har representanter i Skogsstyrelsens sektorsråd som deltog aktivt i utvecklingen av skogliga sektorsmål och numera uppföljer åtgärder att nå mål. Sektorsråd är en rådgivande organ till Skogsstyrelsens Generaldirektör. På regional nivå där finns motsvarande råd med relevanta sektorsmyndigheter, vetenskapliga organisationer och intressenter. 20

24 Av Skogsstyrelsen publicerade Rapporter: 1988:1 Mallar för ståndortsbonitering; Lathund för 18 län i södra Sverige 1988:2 Grusanalys i fält 1990:1 Teknik vid skogsmarkskalkning 1991:1 Tätortsnära skogsbruk 1991:2 ÖSI; utvärdering av effekter mm 1991:3 Utboträffar; utvärdering 1991:4 Skogsskador i Sverige :5 Contortarapporten 1991:6 Participation in the design of a system to assess Environmental Consideration in forestry a Case study of the GREENERY project 1992:1 Allmän Skogs- och Miljöinventering, ÖSI och NISP 1992:2 Skogsskador i Sverige :3 Aktiva Natur- och Kulturvårdande åtgärder i skogsbruket 1992:4 Utvärdering av studiekampanjen Rikare Skog 1993:1 Skoglig geologi 1993:2 Organisationens Dolda Resurs 1993:3 Skogsskador i Sverige :5 Nyckelbiotoper i skogarna vid våra sydligaste fjäll 1993:6 Skogsmarkskalkning Resultat från en fyraårig försöksperiod samt förslag till åtgärdsprogram 1993:7 Betespräglad äldre bondeskog från naturvårdssynpunkt 1993:8 Seminarier om Naturhänsyn i gallring i januari :9 Förbättrad sysselsättningsstatistik i skogsbruket arbetsgruppens slutrapport 1994:1 EG/EU och EES-avtalet ur skoglig synvinkel 1994:2 Hur upplever "grönt utbildade kvinnor" sin arbetssituation inom skogsvårdsorganisationen? 1994:3 Renewable Forests - Myth or Reality? 1994:4 Bjursåsprojektet - underlag för landskapsekologisk planering i samband med skogsinventering 1994:5 Historiska kartor - underlag för natur- och kulturmiljövård i skogen 1994:6 Skogsskador i Sverige :7 Skogsskador i Sverige nuläge och förslag till åtgärder 1994:8 Häckfågelinventering i en åkerholme åren :1 Planering av skogsbrukets hänsyn till vatten i ett avrinningsområde i Gävleborg 1995:2 SUMPSKOG ekologi och skötsel 1995:3 Skogsbruk vid vatten 1995:4 Skogsskador i Sverige :5 Långsam alkalinisering av skogsmark 1995:6 Vad kan vi lära av KMV-kampanjen? 1995:7 GROT-uttaget. Pilotundersökning angående uttaget av trädrester på skogsmark 1996:1 Women in Forestry What is their situation? 1996:2 Skogens kvinnor Hur är läget? 1996:3 Landmollusker i jämtländska nyckelbiotoper 1996:4 Förslag till metod för bestämning av prestationstal m.m. vid själverksamhet i småskaligt skogsbruk. 1997:1 Sjövatten som indikator på markförsurning 1997:2 Naturvårdsutbildning (20 poäng) Hur gick det? 1997:3 IR-95 Flygbildsbaserad inventering av skogsskador i sydvästra Sverige :5 Miljeu96 Rådgivning. Rapport från utvärdering av miljeurådgivningen 1997:6 Effekter av skogsbränsleuttag och askåterföring en litteraturstudie 1997:7 Målgruppsanalys 1997:8 Effekter av tungmetallnedfall på skogslevande landsnäckor (with English Summary: The impact on forest land snails by atmospheric deposition of heavy metals) 1997:9 GIS metodik för kartläggning av markförsurning En pilotstudie i Jönköpings län 1998:1 Miljökonsekvensbeskrivning (MKB) av skogsbränsleuttag, asktillförsel och övrig näringskompensation 1998:2 Studier över skogsbruksåtgärdernas inverkan på snäckfaunans diversitet (with English summary: Studies on the impact by forestry on the mollusc fauna in commercially uses forests in Central Sweden 1998:3 Dalaskog - Pilotprojekt i landskapsanalys 1998:4 Användning av satellitdata hitta avverkad skog och uppskatta lövröjningsbehov 1998:5 Baskatjoner och aciditet i svensk skogsmark - tillstånd och förändringar 1998:6 Övervakning av biologisk mångfald i det brukade skogslandskapet. With a summary in English: Monitoring of biodiversity in managed forests. 1998:7 Marksvampar i kalkbarrskogar och skogsbeten i Gotländska nyckelbiotoper 1998:8 Omgivande skog och skogsbrukets betydelse för fiskfaunan i små skogsbäckar 1999:1 Miljökonsekvensbeskrivning av Skogsstyrelsens förslag till åtgärdsprogram för kalkning och vitalisering 1999:2 Internationella konventioner och andra instrument som behandlar internationella skogsfrågor 1999:3 Målklassificering i Gröna skogsbruksplaner - betydelsen för produktion och ekonomi 1999:4 Scenarier och Analyser i SKA 99 - Förutsättningar

25 2000:1 Samordnade åtgärder mot försurning av mark och vatten - Underlagsdokument till Nationell plan för kalkning av sjöar och vattendrag 2000:2 Skogliga Konsekvens-Analyser Skogens möjligheter på 2000-talet 2000:3 Ministerkonferens om skydd av Europas skogar - Resolutioner och deklarationer 2000:4 Skogsbruket i den lokala ekonomin 2000:5 Aska från biobränsle 2000:6 Skogsskadeinventering av bok och ek i Sydsverige :1 Landmolluskfaunans ekologi i sump- och myrskogar i mellersta Norrland, med jämförelser beträffande förhållandena i södra Sverige 2001:2 Arealförluster från skogliga avrinningsområden i Västra Götaland 2001:3 The proposals for action submitted by the Intergovernmental Panel on Forests (IPF) and the Intergovernmental Forum on Forests (IFF) - in the Swedish context 2001:4 Resultat från Skogsstyrelsens ekenkät :5 Effekter av kalkning i utströmningsområden med kalkkross 0-3 mm 2001:6 Biobränslen i Söderhamn 2001:7 Entreprenörer i skogsbruket :8A Skogspolitisk historia 2001:8B Skogspolitiken idag - en beskrivning av den politik och övriga faktorer som påverkar skogen och skogsbruket 2001:8C Gröna planer 2001:8D Föryngring av skog 2001:8E Fornlämningar och kulturmiljöer i skogsmark 2001:8G Framtidens skog 2001:8H De skogliga aktörerna och skogspolitiken 2001:8I Skogsbilvägar 2001:8J Skogen sociala värden 2001:8K Arbetsmarknadspolitiska åtgärder i skogen 2001:8L Skogsvårdsorganisationens uppdragsverksamhet 2001:8M Skogsbruk och rennäring 2001:8O Skador på skog 2001:9 Projekterfarenheter av landskapsanalys i lokal samverkan (LIFE 96 ENV S 367) Uthålligt skogsbruk byggt på landskapsanalys i lokal samverkan 2001:11A Strategier för åtgärder mot markförsurning 2001:11B Markförsurningsprocesser 2001:11C Effekter på biologisk mångfald av markförsurning och motåtgärder 2001:11D Urvalskriterier för bedömning av markförsurning 2001:11E Effekter på kvävedynamiken av markförsurning och motåtgärder 2001:11F Effekter på skogsproduktion av markförsurning och motåtgärder 2001:11G Effekter på tungmetallers och cesiums rörlighet av markförsurning och motåtgärder 2001:12 Forest Condition of Beech and Oek in southern Sweden :1 Ekskador i Europa 2002:2 Gröna Huset, slutrapport 2002:3 Project experiences of landscape analysis with local participation (LIFE 96 ENV S 367) Local participation in sustaina ble forest management based on landscape analysis 2002:4 Landskapsekologisk planering i Söderhamns kommun 2002:5 Miljöriktig vedeldning - Ett informationsprojekt i Söderhamn 2002:6 White backed woodpecker landscapes and new nature reserves 2002:7 ÄBIN Satellit 2002:8 Demonstration of Methods to monitor Sustainable Forestry, Final report Sweden 2002:9 Inventering av frötäktssbestånd av stjälkek, bergek och rödek under Ekdöd, skötsel och naturvård 2002:10 A comparison between National Forest Programmes of some EU-member states 2002:11 Satellitbildsbaserade skattningar av skogliga variabler 2002:12 Skog & Miljö - Miljöbeskrivning av skogsmarken i Söderhamns kommun 2003:1 Övervakning av biologisk mångfald i skogen - En jämförelse av två metoder 2003:2 Fågelfaunan i olika skogsmiljöer - en studie på beståndsnivå 2003:3 Effektivare samråd mellan rennäring och skogsbruk -förbättrad dialog via ett utvecklat samrådsförfarande 2003:4 Projekt Nissadalen - En integrerad strategi för kalkning och askspridning i hela avrinningsområden 2003:5 Projekt Renbruksplan Slutrapport, - ett planeringsverktyg för samebyarna 2003:6 Att mäta skogens biologiska mångfald - möjligheter och hinder för att följa upp skogspolitikens miljömål i Sverige 2003:7 Vilka botaniska naturvärden finns vid torplämningar i norra Uppland? 2003:8 Kalkgranskogar i Sverige och Norge förslag till växtsociologisk klassificering 2003:9 Skogsägare på distans - Utvärdering av SVO:s riktade insatser för utbor 2003:10 The EU enlargement in 2004: analysis of the forestry situation and perspectives in relation to the present EU and Sweden 2004:1 Effektuppföljning skogsmarkskalkning tillväxt och trädvitalitet, :2 Skogliga konsekvensanalyser SKA :3 Natur- och kulturinventeringen i Kronobergs län