Anderstorp Store mosse

Transkript

1 Bevarandeplan för Natura 2000-område Anderstorp Store mosse Områdeskod SE Bevarandeplanen fastställd Beteckning

2 Bakgrund Natura 2000 handlar om att bevara hotade arter och naturtyper som finns angivna i EUs art- och habitatdirektiv eller fågeldirektiv. Genom att bilda ett nätverk av områden inom EU säkerställs naturvärden inför framtiden och varje land åtar sig att förvalta sina utvalda områden. Bevarandeplanen beskriver syfte och mål med varje Natura 2000-område samt de hot mot områdets naturtyper och arter som idag kan identifieras och anses väsentliga. Vidare anges vilka åtgärder som planeras och hur bevarandearbetet ska följas upp. Målet är att angivna arter och naturtyper ska ha så kallad gynnsam bevarandestatus, vilket lite förenklat betyder att deras förekomst ska vara stabil eller ökande. Bevarandeplanen fastställs av Länsstyrelsen och kan revideras när ny kunskap tillkommer eller om omständigheterna i eller utanför området ändras. Lagstiftning För alla Natura 2000-områden som regeringen tagit beslut om gäller särskild lagstiftning sedan 2001 (miljöbalken 7 kap 28 ). Den innebär att alla åtgärder och verksamheter som i betydande omfattning kan påverka områdets naturmiljö - med undantag av det som krävs för att förvalta naturvärdena - omfattas av tillståndsplikt. Tillståndsplikten för åtgärder och verksamheter som i betydande omfattning kan påverka områdets naturvärden gäller även utanför det avgränsade Natura 2000-området. För att veta om en åtgärd är tillståndspliktig kan du kontakta den tillsynsmyndighet som är ansvarig för området. Generellt gäller att Skogsvårdsstyrelsen är tillsynsmyndighet för skogsmark utanför naturreservat och nationalparker. Kommunen ansvarar för kommunala naturreservat och för övrig mark är Länsstyrelsen tillsynsmyndighet. Bevarandeplanen är inte ett juridiskt bindande dokument utan ett underlag för prövningar av eventuella åtgärder i Natura 2000-området. Foto: Anderstorp Store mosse. Henrick Blank.

3 BEVARANDEPLAN Sida 1/100 Datum Beteckning Bevarandeplan för Natura 2000-område Anderstorp Store Mosse Namn Anderstorp Store Mosse Områdeskod SE Kommun Gislaved Gnosjö Areal 1777,7 hektar Ägarförhållanden Staten Privat Upprättad av Linda Andersson Linda Andersson Landsbygdsavdelningen Postadress Jönköping Besöksadress Hamngatan 4 Tfn Fax E-post lansstyrelsen@f.lst.se Postgiro/bankgiro Fastställd av Länsstyrelsen i Jönköpings län 20 april Områdestyp/status Området är antaget av regeringen enligt art- och habitatdirektivet i januari 1997 och enligt fågeldirektivet i april Naturtyper enligt art- och habitatdirektivet 7110 *Högmossar (1463,6 hektar) 7120 Degenererade högmossar (225,7 hektar) 91D0 *Skogbevuxen myr (16,3 hektar) 9010 *Västlig taiga (13,5 hektar) Övrig areal, ej naturtypsklassad mark (58,9 hektar) Arealerna är beräknade utifrån det justerade gränsförslaget. Naturtypsförekomsterna är justerade i förhållande till gällande regeringsbeslut. Regeringsbeslutet är baserat på att naturtyperna har följande förekomst inom området: %, %, %, 91D0 1 %, %. *Bevarandet av naturtypen bedöms vara av hög prioritet inom EU. Arter enligt art och habitatdirektivet - Arter enligt fågeldirektivets bilaga 1; A127 Trana (Grus grus) A166 Grönbena (Tringa glareola) A140 Ljungpipare (Pluvialis apricaria) A409 Orre (Tetrao tetrix tetrix) A224 Nattskärra (Camprimulgus europaeus) A338 Törnskata (Lanius collurio) G:\5 - Naturvård och miljöskydd\51\511\5115 övr N2000\51150 Bevarandeplaner\färdiga bevarandeplaner för fastställande våren 2006\Linda\Anderstorp_BP_lian.doc

4 Sida 2/10 Enligt regeringsbeslutet är arterna A224 Nattskärra och A338 Törnskata med på listan över fåglar ur bilaga 1 som finns i området. Dessa arter har valts bort i då de inte är beroende av de naturtyper som ingår i Natura 2000-området. Ny lista på ingående arter kommer att rapporteras till regeringen vid ett senare tillfälle. Övriga fåglar som utgjort grund för Natura 2000 utpekandet A260 Gulärla (Motacilla flava) A160 Storspov (Numenius arquata) Enligt regeringsbeslut är endast A260 med på listan över fåglar som utgjort grund för utpekandet av Natura 2000-området. Under arbetets gång har även storspov (A160) valts att tas med under denna rubrik. Ny lista på ingående arter kommer att rapporteras till regeringen vid ett senare tillfälle.

5 Sida 3/10 Beskrivning av området Mosskomplexet är mycket stort med sydsvenska mått mätt. Det är beläget på en flack, glacifluvial moavlagring, vilket innebär att den ligger på finkorniga, issjösediment. Komplexet är mångformigt. Här finns några stora, excentriska mosseplan (välvda mossar vars höjdpunkt inte är belägen i mosseplanets centrum), sluttande mosseplan med välutvecklade strängar och höljor, platåmossar (välvda mossar med centralt liggande höjdpunkt och sluttande kantzon) och topogena (plana eller svagt sluttande) kärr samt sumpskog. Här finns även smågölar och dråg. Mossens ovanligt stora öppna ytor är en förutsättning för det rika och exklusiva fågellivet i området. Bland de häckande arterna märks orre, trana, ljungpipare, grönbena och storspov. På delar av mossen domineras växtligheten av vitmossor, olika halvgräs främst tuvull och tuvsäv - och sileshår, medan andra delar domineras av vitmossor och ris. Här finns också ett av Sydsveriges största bestånd med dvärgbjörk. Trädskiktet är företrädelsevis ungt, med inslag av gamla, senvuxna martallar. Stora delar av mossen är fria från negativa ingrepp, viss torvtäkt har dock bedrivits. Det finns diken runt mossen. Dikena och täkterna dränerar området och påskyndar igenväxningen. En kraftledning är dragen över mossen och i sydväst korsas mossen av en nu nedlagd järnväg. Skogsbruk har bedrivits även ute på myrholmarna. Mossen gränsar delvis till jordbruksmark, vilket ger livsutrymme för fåglar som kräver det ena för häckning och det andra för födosök (bl a storspoven), samt många insekter som har olika miljökrav i olika utvecklingstadier. I nordväst fortsätter mossen utanför Natura 2000-området. Bevarandesyfte Området har mycket höga naturvärden knutna till följande naturtyper och arter: 7110 *Högmossar 7120 Degenererade högmossar 91D0 *Skogbevuxen myr 9010 *Västlig taiga A127 Trana (Grus grus) A166 Grönbena (Tringa glareola) A140 Ljungpipare (Pluvialis apricaria) A409 Orre (Tetrao tetrix tetrix) A260 Gulärla (Motacilla flava) A160 Storspov (Numenius arquata) Naturtypernas utbredning finns ungefärligt inritade på områdeskartan (se bilaga). Syftet med bevarandet av området är att bidra till att upprätthålla dessa naturtyper och arter i en gynnsam bevarandestatus i den boreala regionen. Det främsta syftet är att bevara naturtypen 7110 *Högmossar. Vid eventuella målkonflikter ska bevarandet av 7110 prioriteras framför bevarandet av 91D0.

6 Sida 4/10 Bevarandet av de fågelarter som främst är beroende av den öppna myren (grönbena och ljungpipare) är prioriterade framför övriga. Beskrivning av naturtyper och arter Högmossar (7110) Mossen består till största delen av naturtypen högmosse vilken är den mest karaktäristiska miljön på mossarna i Sydsverige. De öppna ytorna som klassas som öppna myrar är ofta i anslutning till vattendrag och andra blöta partier. Denna naturtyp finns i begränsad omfattning i norra och mellersta delen. Generellt kännetecknas naturtyperna *Högmossar (7110); Ostörd hydrologi. Detta syftar till att tillåta naturliga vattenståndsfluktuationer, gynna typiska myrmarksarter, hejda och tränga tillbaka igenväxning av öppna ytor samt främja våtmarkens funktioner som t ex hydrologiskt buffertmagasin eller födosöksområde. Ingen förändring av vattenkemin. Vattenkemin karaktäriseras av lågt ph och ingen annan näringstillförsel utöver den nederbördsburna sker till mossen. Täckningsgraden av botten- fält- busk och trädskikt bör inte förändras till att bli nämnvärt glesare eller tätare. Strukturer/formelement (ex tuvor, strängar, höljor, gölar, kärrfönster, slukhål, dråg, lagg, randskog) bibehålls. Ingen påtaglig minskning av populationerna av typiska arter i naturtypen. Förekomsten av typiska arter indikerar gynnsam bevarandestatus hos naturtypen. Degenererade högmossar (7120) I den mellersta och östra delen av mossen finns degenererade högmossar, som påverkats av torvtäkt. Generellt kännetecknas naturtypen degenererade högmosse (7120) av; Habitatet omfattar hela eller delar av tydligt välvda mossar där ingrepp har påverkat hydrologi så att myren skadats så pass att förändringar i vegetationen skett. Den naturliga artsammansättningen har ändrats och/eller ytskiktet är torrare än vad som är normalt för en högmosse. Förändringar i vegetation och strukturer på grund av ingrepp i myren innebär t ex ofta ett onormalt stort inslag av lavar, att ljung, sly och träd dominerar på bekostnad av vitmossa samt att strukturen med höljor och tuvor försvinner. Torvbildningen har upphört och nedbrytning av torven påbörjats. Dessa myrar ska vara möjliga att restaurera så att mossen förväntas återfå sin torvbildande förmåga inom 30 år. *Skogbevuxen myr (91D0) Den skogbevuxna myren finns främst i nordvästra delen av mossen, men även runt mossens kanter till omgivande fastmark. Tall utgör det dominerande

7 Sida 5/10 trädslaget i dessa miljöer. Marken är fuktig och bevuxen med exempelvis skvattram och tuvull. Generellt kännetecknas naturtypen skogbevuxen myr av ; Myrmark med skoglig kontinuitet, vilket medför att träden är i olika åldrar och det är gott om gamla träd. Rätt växtbetingelser och ph för vitmossor. Förekomst av substrat för främst mossor och kärlväxter. Exempel på substrat kan vara död ved i form av högstubbar, hålträd, lågor mm av olika trädslag (främst tall) och nedbrytningsgrad, samt gamla och grova träd av olika trädslag (främst tall). Naturlig dynamik, vilket omfattar naturliga störningar, som stormfällningar, insektsangrepp och översvämningar. Opåverkad hydrologi och hydrokemi. Ingen påtaglig minskning av populationerna av typiska arter i naturtypen. Förekomsten av typiska arter indikerar gynnsam bevarandestatus hos naturtypen. Västlig taiga* (9010) Den västliga taigan, dvs äldre barrskog, växer främst på fastmarksholmarna som ligger utspridda här och var på mossen. Skogarna är inte helt opåverkade av skogsbruk, trots dess isolerade lägen. Men de är i dag slutna och äldre och har mycket god potential att utvecklas till värdefulla skogsområden. Generellt kännetecknas naturtypen västlig taiga av ; Fri utveckling och orördhet där naturliga störningar får råda (t ex. brand, insektsangrepp och storm). Gammal skog med bland annat grova och olikåldriga träd av flera arter. Förekomst av livsmiljöer (substrat) för lavar, svampar, mossor och insekter. Det kan t ex vara död ved i form av lågor och torrträd i olika nedbrytningsstadier. Gamla och grova träd med dithörande barkstruktur samt bränd ved är också viktiga livsmiljöer, den sistnämnda särskilt för insekter. Lövträd, särskilt gamla och grova, av t ex asp, rönn, sälg är bl a viktiga som hålträd för fåglar. Ingen påtaglig minskning av populationerna av typiska arter i naturtypen. Förekomsten av typiska arter indikerar gynnsam bevarandestatus hos naturtypen. Övrig areal, ej naturtypsklassad mark Totalt omfattar marken som, pga låga naturvärden, inte är naturtypsklassad 58,9 hektar. Marken består av ett antal delområden och består antingen av brukad skog i olika successionsstadier eller dikad våtmark som utvecklats till öppna gräsdominerade marker. Delområdenas utveckling kommer så långt som möjligt styras mot skog eller våtmark med naturvärden (se vidare under bevarandemålen för de olika naturtyperna). A127 Trana (Grus grus) Generell beskrivning av ekologiska förutsättningar;

8 Sida 6/10 Häckningsmiljöer som är omgivna av vatten för att hindra marklevande rovdjur att nå boet. Miljöerna kan t ex vara slättsjöar, öppna kärr, sänkta sjöar eller på våta myrmarker. Rötter, skott och andra vegetabilier samt insekter, blötdjur, grodor, småfisk mm är viktig föda under häckningstiden. A166 Grönbena (Tringa glareola) Generell beskrivning av ekologiska förutsättningar; Fuktiga gräs- eller starrbevuxna myrar utgör en viktig häckningsmiljö. Arten häckar framför allt på stora sammanhängande våtmarkspartier. A140 Ljungpipare (Pluvialis apricaria) Generell beskrivning av ekologiska förutsättningar; För sin häckning är ljungpiparen beroende av stora öppna områden, med låg och gärna gles växtlighet. I södra Sverige utgör därför trädlösa högmossar en viktig häckningsmiljö. Arten kräver en minst 90 ha stor sammanhängande areal av öppen mark för att den ska trivas riktigt bra. A409 Orre (Tetrao tetrix tetrix) Generell beskrivning av ekologiska förutsättningar; Öppna marker som hedar och mossar samt tidiga successionsstadier efter kalhyggen och skogsbränder utgör viktiga häckningsområden. God tillgång på insekter är mycket viktig för kycklingarnas överlevnad. Tillgången på björkknoppar är viktigt under vinterhalvåret då de utgör en stor del av dieten. Under sommaren är bl a blåbärsblom en viktig komponent. Hot mot Natura 2000-området Aktuella hot Högmossar (7110) Avvattning av mossen pga diken. Nyuppkommen skog kring diken, gamla torvtäkter och intill vägen över mossens centrala del. Träden förändrar förutsättningarna för naturtypen med dess typiska arter. Fåglar som är beroende av öppen mark undviker miljöer med nyuppkommen skog. Gödslings- och försurningseffekter från nedfall av luftburna föroreningar. Mossen ligger i nederbördsrik del av landet och får ta emot relativt stor del av kväveföreningar som finns i atmosfären. Ökad tillgång till kväve gör att habitatets vegetationssammansättning förändras med resultat att antalet vitmossor minskar, och andelen gräs, buskar och träd ökar. A 166 Grönbena, A 140 Lungpipare Ett långsiktigt problem är igenväxning av de öppna våtmarkerna och av smålommens häckningstjärnar pga. gödslingseffekter från nedfall av luftburna föroreningar och ökat kvävenedfall.

9 Sida 7/10 Generella hot Västlig taiga (9010), Skogbevuxen myr (91D0) Gödslings- och försurningseffekter från nedfall av luftburna föroreningar kan påverka habitatets artsammansättning. Högmossar* (7110) Skogsbruk i direkt anslutning till öppen våtmark utan lämnande av skyddszoner i sådan utsträckning som behövs av hänsyn till växt- och djurlivet, kulturmiljön och landskapsbilden ett hot (se Skogsvårdslagen 30 ). Sörsjön och Bäckhultssjön strax norr om mossen kalkas årligen med kalkstensmjöl. Kalkstensmjölet sprids med helikopter och dammar mycket, vilket ökar risken för att kalken även sprids till mossen. Kalktillförseln kan orsaka förändringar för naturligt förekommande arters förutsättningar. A 166 Grönbena, A 140 Ljungpipare, A 127 Trana Markexploatering av omgivande marker som kan orsaka buller (t ex vägbyggen) vilket i sin tur kan utgöra en störning på fågellivet. A409 Orre Fragmentering av skogslandskapet och tillkomsten av stora arealer med monokulturer av tall och gran som inte tillåts bli biologiskt mogna. Bevarandemål 1 Högmossar* (7110) Areal: Utbredningen av naturtypen 7110 ska vara minst 1463 hektar, och får endast minska som ett resultat av naturliga processer. Allteftersom området restaureras enligt framtagen plan kommer områden som idag har låga naturvärden (ej naturtypsklassad mark) övergå i naturtypen högmosse (7110). Den totala arealen kommer då att uppgå till ca 1508 hektar. Även arealen som idag klassas som degenererad mosse kommer i framtiden ingå här och den totala arealen högmosse kommer då att resultera i 1733 hektar. Struktur och funktion: Vegetationen ska vara naturligt lågvuxen, vilket innebär att maximal höjd av kärlväxter i ristuvor inte får öka eller vara högre än 50 cm, samt att vitmossors täckningsgrad bibehålls eller ökar och har en täckningsgrad på >25%. Stamantal för träd lägre än 0,5 m bibehålls eller minskar. Antalet stammar får ej överstiga 3000 per hektar. 1 Bevarandemålen anges för att mäta och följa upp den biologiska kvaliteten. Ett problem är att det i många fall saknas bra kunskapsunderlag för vad som är god biologisk kvalitet. Ny kunskap kan därför medföra att de uppsatta målnivåerna ändras. Avvikelse från uppsatta bevarandemål behöver inte resultera i omedelbara åtgärder. En basinventering av länets Natura 2000-områden kommer att genomföras under perioden Uppgifter från inventeringen kan utgöra underlag för mer specifika mål, såväl som för ändringar av de uppsatta målen. För vissa naturtyper och arter kommer specialinventeringar att krävas för att bedöma deras status och lämpliga bevarandemål.

10 Sida 8/10 Trädskiktets täckningsgrad bibehålls eller minskar, krontäckningen ska vara < 30 %. Hydrologin ska vara ostörd av mänsklig aktivitet. De öppna gölar och mindre vattendrag som finns i området ska bevaras och förbli hydrologiskt opåverkade. Typiska arter: De typiska arterna ljungpipare, grönbena och gulärla ska förekomma med minst 20, 30 respektive 2 revir. Den typiska arten vitag ska bibehållas på nivå xx eller öka. Den typiska arten rundsileshår ska bibehållas på nivå xx eller öka. Den typiska arten dystarr ska bibehållas på nivå xx eller öka. Degenererade högmossar (7120) Areal: Utbredningen av naturtypen 7120 ska maximalt vara 225,7 hektar. Arealen ska successivt övergå till naturtypen högmossar (7110) vartefter områdena restaureras. Struktur och funktion: Vegetationen naturligt lågvuxen, vilket innebär att maximal höjd av kärlväxter i ristuvor inte får öka eller vara högre än 50 cm, samt att vitmossors täckningsgrad bibehålls eller ökar och har en täckningsgrad på >25%. Stamantal för träd lägre än 0,5 m bibehålls eller minskar. Antalet stammar får ej överstiga 3000 per ha. Trädskiktets täckningsgrad bibehålls eller minskar. 75 % av arealen har efter 2030 en restaurerad hydrologi och saknar diken med avvattnade effekt. Utbredning av höljor och mjukmattor bibehålls eller ökar och utgör > x % av ytan. Typiska arter: Den typiska arten vitag ska bibehållas på nivå xx eller öka. Den typiska arten rundsileshår ska bibehållas på nivå xx eller öka. Skogbevuxen myr* (91D0) Areal: Utbredningen av naturtypen 91D0 ska vara maximalt 16,3 hektar. Struktur och funktion: Det ska finnas minst 15 m 3 död ved (både liggande och stående) per hektar. Den döda veden ska vara grövre än 10 cm i diameter. Träd- och buskskiktets täckningsgrad ska vara mellan %. En ostörd hydrologi. Typiska arter: Förekommande typiska arter ska bibehållas på nivå xx eller öka. Västlig taiga* (9010) Areal: Utbredningen av naturtypen 9010 ska vara minst 13,5 hektar. I takt med att skogen blir äldre och eventuella skötselåtgärder vidtas i de områden som idag inte är klassade till någon naturtyp kommer arealen 9010 successivt ökas till sammanlagt 28,2 hektar.

11 Sida 9/10 Struktur och funktion: Det ska finnas minst 30 m 3 död ved (både liggande och stående) per hektar med en diameter på över 10 cm. Minst 3 m 3 ska vara grov död ved (>30 cm i diameter). Barrskogen ska vara talldominerad med minst 60 % tall. Minst 5 % av virkesvolymen ska bestå av lövträd. Typiska arter: Förekommande typiska arter ska bibehållas på nivå xx eller öka. Bevarandemål fåglar Trana (A127) Minst 3 revir Grönbena (A166) Minst 30 revir Ljungpipare (A140) Minst 20 revir. Orre (A409) Minst 7 revirhävdande tuppar. Bevarandeåtgärder För att bevara och utveckla Natura 2000-området Anderstorps store mosse behöver följande åtgärder genomföras. Administrativa åtgärder Området är ett planerat naturreservat, reservatsbildning pågår. Reservatet kommer att omfatta ett större område än Natura 2000-området. Bl a kommer den nordvästra delen av myren, som ligger utanför naturaområdet, att ingå. En undersökning som resulterar i en plan över hur den naturliga hydrologin i området ska återställas, ska utföras senast Syftet med att återställa hydrologin är att hejda igenväxningen (som påskyndas av dränering och deposition av luftburet kväve) av mossens öppna ytor. Vidare är förhoppningen att en naturaliserad hydrologi ska vara tillräckligt för att mosseplanet ska kunna återerövra areal som under de senaste decennierna vuxit igen. För att underlätta återställandet kan viss röjning av igenväxningsvegetation utföras. En inventering av skogsmarken, både den som är klassad till västlig taiga (9010) och den som inte är klassad till någon naturtyp pga mycket lågt naturvärde, i området ska genomföras. Inventeringen ska vara underlag till en plan för hur skogsområdena ska skötas. Skötseln ska syfta till att öka de mer eller mindre brukade beståndens naturvärden, t ex att skapa luckor, död ved eller att skapa mer varierade bestånd. En inventering av förekomsten av typiska arter i hela området bör genomföras senast 2010.

12 Sida 10/10 Skötselåtgärder Återställandet av mossen ska ske enligt den plan som tas fram (se ovan). Utförs senast En utredning om hur mycket kalkstensmjölet påverkar mossens vegetation ska genomföras senast Därefter tas beslut om huruvida kalkstensmjölet ska bytas mot en mindre dammande produkt. Skötselåtgärder i skogsmarken ska vidtas efter att ovan nämnda inventering av skötselbehov genomförts. Åtgärder som kan bli aktuella är att skapa död ved och ett mer varierat bestånd. Inventering och plan ska genomföras senast Bevarandestatus idag Högmosse (7110) Norr om Ormö samt i sydöst har omfattande torvtäkt bedrivits. Vidare finns det diken runt hela mossen, i synnerhet på västsidan och i sydost. Genom mossens mellersta del löper ett stort dike. Parallellt med detta finns en mindre väg och en kraftledning. I sydväst korsas mossen av en nu nedlagd järnväg. Dikena och täkterna dränerar området och påskyndar igenväxningen av mossens öppna plan, kvävenedfall påskyndar också igenväxning av tidigare öppna områden. Sammanfattningsvis har naturtypen ändå relativt god bevarandestatus. Naturtypen är ganska välbevarad, och har i huvudsak kvar viktiga strukturer och funktioner, eller kan restaureras så att strukturer och funktioner återskapas. Förutsättningarna för att bevara naturtypens värden på lång sikt är goda. Skogbevuxen myr (91D0) Naturtypens bevarandestatus bedöms vara relativt god. Bättre kunskap krävs för en säkrare bedömning. Västlig taiga (9010) Skogsbruk har bedrivits ute på myrholmarna. Skogsmarken saknar i stort sett döda träd. Träden är inte särskilt gamla. Bevarandestatusen i skogen bedöms sammantaget vara måttlig till god, men kan på sikt förbättras med åtgärder som skapar mer naturlika förhållanden. Uppföljning av bevarandemål Uppföljning ska ske enligt Naturvårdsverkets anvisningar. Underlagsmaterial Fågelinventering - Anderstorps store mosse, Meddelande 2000:43, Länsstyrelsen i Jönköpings län. Anderstorps store mosse. Olof Hedlund Test av fältmanual för uppföljning och basinventering I fyra våtmarkstyper inom Natura Meddelande 2005:20, Länsstyrelsen i Jönköpings län. Natur i Jönköpings län Länsstyrelsen i Jönköpings län. Bilagor Ortofoto 1: Fastighetskarta 1:30 000

13 Natura 2000-område Anderstorp Store mosse SE Bilaga 1. Ortofoto Lantmäteriet Ur GSD-Fastighetskartan ärende /188F. Godkänd ur sekretessynpunkt för spridning. Lantmäteriverket Kartkälla: Data från Länsstyrelsen i Jönköpings kartbas. Teckenförklaring Områdesgräns Vägar,stigar Västlig taiga (9010) Högmossar (7110) Degenererade högmossar (7120) 1: meter Skogsbevuxen myr (91D0) Övrig areal, ej naturtypsklassad mark N

14 Natura 2000-område Anderstorp Store mosse SE Bilaga 2. Fastighetskarta Lantmäteriet Ur GSD-Fastighetskartan ärende /188F. Godkänd ur sekretessynpunkt för spridning. Lantmäteriverket Kartkälla: Data från Länsstyrelsen i Jönköpings kartbas. Teckenförklaring Områdesgräns Jönköpings län meter 1:30000 N