Bevarandeplan Natura 2000

Transkript

1 Bevarandeplan Natura 2000 (enligt 17 förordningen om Områdesskydd; 1998:1252) Finspångs och Norrköpings kommuner, Östergötlands län Natura 2000-område Stora Hjälmmossen Totalareal Natura 2000-kod SE ,0 ha (75,9 ha enligt regeringsbeslut) Fastställd av Länsstyrelsen Områdestyp; status psci-område enligt Art- och habitatdirektivet; Regeringsgodkänt Ägandeförhållanden: Privat Ingående naturtyper enligt art- och habitatdirektivet *) = Prioriterad art eller naturtyp Areal 7140 Öppna svagt välvda mossar, fattiga och intermediära kärr och gungflyn 7,4 ha 91D0 *Skogbevuxen myr 8,3 ha 9010 *Västlig taiga 56,5 ha Annan naturtyp 30,8 ha Summa: 103,0 ha Gränsen har justerats i samband med reservatsbildande och följer nu den inmätta reservatsgränsen. Arealen för naturtypen 91D0 har minskat från 22,8 ha i regeringsbeslut, medan 9010 har ökat från 30,4 ha. Naturtypen 7110 *Högmossar har strukits (finns med i regeringsbeslut) och ersatts med 7140, (ej med i regeringsbeslutet). Ingående arter enligt fågeldirektivet Fiskgjuse Tjäder Pandion haliaetus Tetrao urogallus Bevarandesyfte och -mål Fiskgjuse: Målsättningen bör vara att den svenska populationen ej minskar, d v s att vi inom landets gränser även fortsättningsvis har ett bestånd på minst par, spritt över hela sitt utbredningsområde. Målsättningen vid Stora Hjälmmossen är att ett par ska häcka inom området eller inom närområdet (ca 2 km utanför reservatsgränsen) 5 år av 10. Tjäder: Målsättningen nationellt är att bevara livskraftiga bestånd i samtliga svenska län och att den totala svenska stammen inom en rimlig framtid uppgår till minst par. Vad gäller Stora Hjälmmossen så är 1

2 målsättningen att det ska finnas minst tre kullar årligen inom reservatet (7 spelande tuppar på spelplatsen i närområdet). Öppna svagt välvda mossar, fattiga och intermediära kärr och gungflyn: Målsättningen med området är att arealen öppen våtmark inte ska minska och att påverkan från dräneringsföretag inte ska förekomma. Typiska arter för naturtypen ska leva kvar. Även angränsande våtmarker är viktiga både hydrologiskt och för områdets typiska och utpekade arter. Målsättningen är därför att inte heller våtmarker i direkt anslutning till Stora Hjälmmossen ska påverkas av dränering e dyl. *Västlig taiga: Målsättningen med området är att arealen naturskogsartad äldre barrskog på sikt ska öka och täcka all fastmark inom området och att eventuell påverkan från dräneringsföretag ska upphöra i barrsumpskog. Området ska ha en naturlig dynamik utan åtgärder, vilket kommer att gynna löv i t ex stormluckor. Mängden död ved ska öka så mycket som möjligt på naturlig väg och i slutändan inte understiga 15 % av virkesförrådet i genomsnitt. Andelen död ved kan i slutändan även vara betydligt större. Typiska arter för naturtypen ska leva kvar. Naturtypen är särskilt viktig för tjäder och i viss mån fiskgjuse (lämpliga boträd). *Skogbevuxen myr: Målsättningen med området är att arealen skogbevuxen våtmark inte ska minska och att eventuell påverkan från dräneringsföretag ska upphöra. Mängden död ved ska öka så mycket som möjligt på naturlig väg och i slutändan inte understiga 20 % av virkesförrådet i genomsnitt. Andelen död ved kan i slutändan även vara betydligt större. Typiska arter för naturtypen ska leva kvar. Naturtypen är särskilt viktig för de utpekade arterna spillkråka, nattskärra, tjäder och järpe. Även angränsande våtmarker är viktiga både hydrologiskt och för områdets typiska och utpekade arter. Målsättningen är därför att inte heller våtmarker i direkt anslutning till Stora Hjälmmossen ska påverkas av dränering e dyl. Beskrivning Området består av en blandning av våtmarker och äldre barrskog. Fältskiktet består till största delen av olika risväxter. Området hyser en relativt rik lägre flora och fauna knuten till gamla träd och död ved. Området är även mycket viktigt för tjäder. De delar som inte är naturtypsklassade består till stor del av äldre hyggen och ung barrskog. Ett hygge är yngre och avverkningen skedde efter att området kom med i Natura Äldre frötallar har sparats och området har någon gång brunnit, vilket kolrester i marken visar. Landskapet runtom Stora Hjälmmossen domineras av skog och även utanför Natura 2000-området finns, ur naturvärdessynpunkt, värdefulla skogspartier på fastmark samt öppna och trädbevuxna myrar. Beskrivning av arter och livsmiljöer Fiskgjuse: Fiskgjusen är helt beroende av tillgång till öppet vatten inom sitt hemområde eftersom födan nästan uteslutande består av fisk. Den fångar endast ytligt gående fisk, ned till maximalt en halv meters djup. Fiskgjusen fiskar i såväl eutrofa som oligotrofa sjöar liksom i större vattendrag och i grundare kustområden. Jaktframgången kan dock minska avsevärt om vattnet är alltför grumligt. I områden med enbart oligotrofa sjöar kan sämre tillgång på fisk medföra lägre reproduktion bl a beroende på att gjusarna måste jaga över större arealer (längre bort från boplatsen). Fiskgjusen är beroende av lämpliga träd för sitt bobygge. Det vanligaste trädslaget är tall (=90 %) där det stora risboet byggs i toppen av plattkronade, kraftiga träd, så att utsikt fås över omgivningen. Enstaka bon kan placeras i kraftledningsstolpar, stora torn eller på stora stenar i sjöar och vattendrag. Fiskgjusen är ofta störningskänslig vid boplatsen. Fiskgjusen kan jaga upp till någon mil från boplatsen. Flyttar mellan Sverige och Västafrika söder om Sahara. 2

3 Tjäder: Tjädern kräver större sammanhängande skogsområden för att den skall finnas i livskraftiga bestånd. I dessa måste ett flertal villkor vara uppfyllda. Således kräver arten vintertid förekomst av äldre successionsfaser av talldominerade skogar (äter tallbarr och tallskott), medan den sommartid påträffas i mycket varierande marker, allt från gammal bärrik skog (bl.a. är blåbärsris viktigt) till nyupptagna hyggen. Förekomsten av våtmarker är en mycket betydelsefull faktor, då hönan under den tidiga våren till stor del livnär sig på späda skott av tuvull. Tillgången på proteinrika blad, blommor och frön bestämmer till stor del hönans möjlighet att producera ägg. Våtmarker är dessutom en viktig biotop för kycklingarna, som under de första levnadsveckorna livnär sig på insekter. Sammanfattningsvis kan sägas att tjädern kräver stora sammanhängande skogsområden som innehåller en stor variation ifråga om successionsstadier och våtmarker (sumpskog, kärr och myr). Dessutom är arten starkt traditionsbunden till speciella lekplatser. Tjädern är en stannfågel. Arten rör sig normalt inom ett område i storleksordningen 25 km 2. Öppna svagt välvda mossar, fattiga och intermediära kärr och gungflyn: Naturtypen omfattar ett stort antal myrtyper. Det gemensamma är att de inte är trädbevuxna, har ett relativt lågt ph och är relativt opåverkade av markavvattningsföretag. Fältskiktet domineras ofta av risväxter, tuv- eller ängsull och starrarter. Bottenskiktet domineras av olika vitmossor. Större arealer av naturtypen hyser ofta en speciell fågelfauna där arter som trana, orre, ljungpipare, storspov och ängspiplärka ofta förekommer. *Västlig taiga: Naturtypen består av äldre naturskogsartade barrskogar samt naturliga successioner efter större störningar. Det kanske viktigaste elementet för naturtypen är den döda veden som hyser en lång rad vedlevande svampar och insekter och är en förutsättning för många fåglar. I många områden är även lövinslaget av avgörande betydelse för många arter. En del arter är även helt beroende av brandfält för sin överlevnad. *Skogbevuxen myr: Naturtypen består av skogsklädda mossar och kärr. Oftast dominerar tall tillsammans med glasbjörk trädskiktet och fältskiktet domineras som regel av risväxter som odon, skvattram, blåbär och tranbär ofta med inslag av tuvull. Naturtypen är viktig för skogsfågel som järpe, tjäder och, om det finns gott om döda träd, hackspettar. Hotbild - vad kan påverka Natura 2000-området negativt? Fiskgjuse: Eftersom fiskgjusen ofta häckar vid stränder och på öar utgör närgången båttrafik, sportfiske, bad, kanoting etc i boets omedelbara närhet ett hot. Exponeringen för klorerade kolväten har minskat sedan 1970-talet då dessa miljögifter orsakade en ökad fosterdödlighet och sönderruvning av ägg på grund av skalförtunning. Emellertid tillkommer nya typer av miljögifter i naturen vars effekter vi ännu vet litet om. Försurning av sjöar kan medföra sämre födotillgång samt en ökad exponering för giftiga metaller. Skogsavverkning utan hänsyn till fiskgjusens boträd eller presumtiva boträd utgör en fara inom vissa områden, eftersom tillgången på lämpliga träd då minskar. Tjäder: Tjädern missgynnas liksom orren av täta barrföryngringar (i synnerhet gran) och utdikning av våtmarker. Ett allt större graninslag i tidigare talldominerad skog är negativt om granen börjar ta över. Minskad andel skog över ca 60 år är också negativt. Öppna svagt välvda mossar, fattiga och intermediära kärr och gungflyn: Naturtypen påverkas starkt negativt av dränering. Dräneringen kan uppstå pga direkta ingrepp som diken i eller i anslutning till våtmarkerna eller indirekt genom vägdragningar. Torvtäkt i eller i anslutning till naturtypen är naturligtvis helt förödande. Naturtypens fåglar är ofta känsliga för störning under häckningssäsongen. 3

4 *Västlig taiga: Naturtypen påverkas negativt av skogsbruk, vägdragningar, dikningar och exploateringar i de flesta former. I vissa områden kan även frånvaro av åtgärder vara negativt. Detta gäller främst områden där branden varit en naturlig och viktig del i dynamiken i skogen. *Skogbevuxen myr: Naturtypen påverkas starkt negativt av dränering. Dräneringen kan uppstå pga direkta ingrepp som diken i eller i anslutning till våtmarkerna eller indirekt genom vägdragningar. Torvtäkt i eller i anslutning till naturtypen är naturligtvis helt förödande. Kalavverkningar gör att naturtypen förstörs. Även mindre skogsbruksingrepp kan vara negativa, i synnerhet i de områden där man har mål om att uppnå en viss mängd död ved. Bevarandeåtgärder - med tidplan Enligt 7 kap 28 a MB krävs tillstånd för att bedriva verksamheter eller vidta åtgärder (i eller utanför) som på ett betydande sätt kan påverka miljön i ett Natura 2000-område. Tillstånd krävs inte för verksamheter och åtgärder som direkt hänger samman med eller är nödvändiga för skötsel och förvaltning av området. Området planeras att skyddas som naturreservat inom en snar framtid och alla ingrepp ska samrådas med länsstyrelsen. De föreskrifter och den skötselplan som upprättas i samband med reservatsbildningen kommer att leda till gynnsam bevarandestatus för, i Natura 2000, utpekade arter och naturtyper. Fiskgjuse: Fiskgjusen är fredad (3 i jaktlagen (1987:259)). Fredningen gäller också dess ägg och bon. Enligt 1 a Artskyddsförordningen är det förbjudet att avsiktligt störa fåglarna, särskilt under deras parnings-, uppfödnings-, övervintrings- och flyttningsperioder. Det är även förbjudet att skada eller förstöra djurens fortplantningsområden eller viloplatser. I rådets förordning (EG) nr 338/97 regleras import och export samt försäljning av levande och döda exemplar av fiskgjuse. Sådan import och export samt försäljning får endast ske efter tillstånd från Jordbruksverket. Artskyddsförordningen (1998:179) förbjuder förvaring av levande exemplar av fiskgjuse. Fiskgjuse tillhör Statens vilt (33 jaktförordningen (1987:905)). Exemplar som omhändertas eller påträffas döda eller dödas tillfaller Staten. Fiskgjusen är upptagen i Bilaga II (strängt skyddade djurarter) i Bernkonventionen (konvention om skydd av europeiska vilda djur och växter samt deras naturliga miljö). Fiskgjusen är upptagen i bilaga 2 i Bonnkonventionen (flyttande arter). Tjäder: Tjädern får jagas på de tider som anges i bilaga 1 till jaktförordningen (1987:905). Övriga tider på året är den fredad (3 i jaktlagen (1987:259)). Fredningen gäller också dess ägg och bon. Enligt 1 a Artskyddsförordningen är det förbjudet att avsiktligt störa fåglarna, särskilt under deras parnings-, uppfödnings-, övervintrings- och flyttningsperioder. Det är även förbjudet att skada eller förstöra djurens fortplantningsområden eller viloplatser. Artskyddsförordningen (1998:179) förbjuder import, export och försäljning av levande och döda exemplar av tjäder som är olagligt fångade eller olagligt dödade i Sverige. Där förbjuds också förvaringen av levande exemplar. (Vissa undantagsregler finns angivna i artskyddsförordningen). Tjädern är upptagen i Bilaga II i Bernkonventionen (konvention om skydd av europeiska vilda djur och växter samt deras naturliga miljö). Bevarandestatus idag Fiskgjuse: Beståndets storlek beräknas uppgå till mellan par. Arten riksinventerades av SOF år 2001 och resultatet av denna kommer att publiceras troligen Populationen i Sverige anses vara förhållandevis stabil, men inom vissa delområden förekommer numera säkra uppgifter om beståndsnedgångar. I ett europeiskt perspektiv har Sverige ett stort ansvar för denna art då cirka 35 % häckar i landet. BirdLife International betecknar fiskgjusen som Sällsynt i Europa. Arten är placerad i SPEC kategori 3, vilket innebär att den globala populationen inte är koncentrerad till Europa men att arten har en otillfredsställande bevarandestatus i området. Arten har häckat en tid inom området. 4

5 Tjäder: Den svenska populationen har uppskattats till till par (1990-talets mitt). Tjädern häckar i samtliga län utom Gotland. På norra Öland försvann de sista tjädrarna under 1980-talet. Starka minskningar har under de senaste 30 åren registrerats i Götaland och Svealand och även lokalt i Norrland. Den svenska stammen utgör ca 10 % av det europeiska beståndet (inkl. europeiska Ryssland). Arten utnyttjar området och dess omgivningar och ett tiotal spelande tuppar utnyttjar spelplatsen i närområdet. Öppna svagt välvda mossar, fattiga och intermediära kärr och gungflyn: Totalarealen av habitatet i landet har minskat rejält under 1900-talet, men fortfarande finns stora arealer kvar i Norrland. Där habitatet spolierats är uppodling, markavattningsprojekt och storskaliga torvtäkter anledningen till förstörelsen. En stor andel av förekomsterna av habitatet har lokala skador i form av små husbehovstäkter och markavvattningsprojekt. Skadefrekvensen är störst på myrarna i södra Sverige. Förekomster av habitatet som ligger i de stora myrkomplexen och i fjällen är oftast de bäst bevarade. Stora Hjälmmossen är mycket lite, om alls, påverkad av dränering. *Västlig taiga: Denna mycket heterogena naturtyp finns spridd i hela den boreala delen av landet. De största arealerna finns i Norrlandslänen och där finns även mycket av de största naturvärdena, även om områden med höga naturvärden finns i hela landet. Historiskt sett är förlusten av västlig taiga mycket stor och endast några få procent återstår (ca 3 % av 21 milj. ha) i boreal region. Vad gäller naturtypens kvalité i detta objekt så finns här en stor brist på död ved inom habitatet liksom på delar som på sikt bör utvecklas till habitatet bl a för att gynna tretåig hackspett, spillkråka och i viss mån tjäder. En del av skogen som hörde till västlig taiga har avverkats. På lång sikt skulle denna del kunna uppnå naturtypen igen, t ex genom bränning och en naturlig succession. *Skogbevuxen myr: Den totala arealen av naturtypen har minskat betydligt i landet under 1900-talet, både genom skogsbruk och genom markavvattning. En stor andel av naturtypens objekt har lokala skador i form av diken. Naturtypens utbredningsområde har inte minskat utan förekommer i hela landet, med tyngdpunkt på Norrlandslänen samt Kronobergs län i söder. Uppskattad total areal av naturtypen i hela landet är ca ha. Vad gäller naturtypen i detta objekt så finns här en brist på död ved. Uppföljning av bevarandemålen För tillfället pågår ett nationellt projekt där metoder och arbetssätt anpassade för övervakning av Natura 2000 arbetas fram. De strukturer som mäts är bland annat täckningsgrad av träd och buskar, trädslagssammansättning och mängd död ved. Fåglar följs främst inom ramen för Svensk Häckfågeltaxering. Arter som visar på en vikande trend eller är så sällsynta att inte tillräckligt underlag får från svensk häckfågeltaxering följs särskilt. Kartor Kartorna sist i dokumentet visar områdets läge samt naturtypernas utbredning i terrängen. 5

6 Referenser s webb ( Naturvårdsverkets webb ( Natura 2000-kartor på webben ( Naturvårdsverkets vägledningsdokument för habitat och ArtDatabankens vägledningar för arter. 6

7 7

8 8

9 9