Ettödeltat. Bevarandeplan för Natura 2000-område. Områdeskod SE Bevarandeplanen fastställd/reviderad

Transkript

1 Bevarandeplan för Natura 2000-område Ettödeltat Områdeskod SE Bevarandeplanen fastställd/reviderad Beteckning

2 Bakgrund Natura 2000 handlar om att bevara hotade arter och naturtyper som finns angivna i EUs art- och habitatdirektiv eller fågeldirektiv. Genom att bilda ett nätverk av områden inom EU säkerställs naturvärden inför framtiden och varje land åtar sig att förvalta sina utvalda områden. Bevarandeplanen beskriver syfte och mål med varje Natura område samt de hot mot områdets naturtyper och arter som idag kan identifieras och anses väsentliga. Vidare anges vilka åtgärder som planeras och hur bevarandearbetet ska följas upp. Målet är att angivna arter och naturtyper ska ha så kallad gynnsam bevarandestatus, vilket lite förenklat betyder att deras förekomst ska vara stabil eller ökande. Bevarandeplanen fastställs av Länsstyrelsen och kan revideras när ny kunskap tillkommer eller om omständigheterna i eller utanför området ändras. Lagstiftning För alla Natura 2000-områden som regeringen tagit beslut om gäller särskild lagstiftning sedan 2001 (miljöbalken 7 kap 28 ). Den innebär att alla åtgärder och verksamheter som i betydande omfattning kan påverka områdets naturmiljö - med undantag av det som krävs för att förvalta naturvärdena - omfattas av tillståndsplikt. Tillståndsplikten för åtgärder och verksamheter som i betydande omfattning kan påverka områdets naturvärden gäller även utanför det avgränsade Natura 2000-området. För att veta om en åtgärd är tillståndspliktig kan du kontakta den tillsynsmyndighet som är ansvarig för området. Generellt gäller att Skogsstyrelsen är tillsynsmyndighet för skogsmark utanför naturreservat och nationalparker. Kommunen ansvarar för kommunala naturreservat och för övrig mark är Länsstyrelsen tillsynsmyndighet. Bevarandeplanen är inte ett juridiskt bindande dokument utan ett underlag för prövningar av eventuella åtgärder i Natura 2000-området. Foto: Anna Lindhagen

3 BEVARANDEPLAN Sida 1/8 Datum Beteckning Bevarandeplan för Natura 2000-område Ettödeltat Namn Ettödeltat Områdeskod SE Kommun Gislaved Länsstyrelsen Naturavdelningen Postadress Jönköping Besöksadress Hamngatan 4 Tfn Fax E-post lansstyrelsen@f.lst.se Postgiro/bankgiro Areal 27,9 hektar Ägarförhållande Staten (Naturvårdsverket) och Gislaveds kommun Upprättad av Länsstyrelsen i Jönköpings län Fastställd av Länsstyrelsen i Jönköpings län 13 december 2005, reviderad 4 juli 2008 med avseende på regeringsbeslut i oktober Områdestyp/status Området antogs av regeringen enligt art- och habitatdirektivet i januari 1998 Naturtyper enligt art- och habitatdirektivet 6270 *Artrika torra friska låglandsgräsmarker av fennoskandisk typ 6,1 hektar 6410 Fuktängar med blåtåtel eller starr 1,1 hektar 9010 *Västlig taiga 4,5 hektar 91E0 *Alluviala lövskogar som tidvis är översvämmade 0,4 hektar *Bevarandet av naturtypen bedöms vara av hög prioritet inom EU. Arter enligt art- och habitatdirektivet -

4 Sida 2/8 Beskrivning av området Naturrestervatet Ettö ligger vackert vid Nissan strax öster om Hestra. Halvön Ettö och omgivande marker utgör ett deltalandskap uppbyggt av isälvsavlagringar. Inom reservatet ingår hagmark, slåttermark, talldominerad blandskog samt lövskog. Reservatet ligger i ett område som är klassat som riksintresse för friluftslivet. Naturreservatet gränsar till en stor del till Nissans vattensystem som har höga limnologiska värden (bl.a. naturligt öringbestånd). Bevarandesyfte Området har mycket höga naturvärden knutna till naturtyperna: 6270 *Artrika torra friska låglandsgräsmarker av fennoskandisk typ 6410 Fuktängar med blåtåtel eller starr 9010 *Västlig taiga 91E0 *Alluviala lövskogar som tidvis är översvämmade Naturtypernas utbredning finns ungefärligt inritade på områdeskartan (se bilaga). Syftet med bevarandet av området är att bidra till att upprätthålla dessa naturtyper i en gynnsam bevarandestatus i den boreala regionen. Beskrivning av naturtyper Silikatgräsmark (6270) Huvuddelen av betesmarkerna i reservatet kan föras till denna naturtyp. De ligger på sandiga marker, och betestrycket i dem är varierande. I den östra delen är markfloran relativt artfattig och består av en blandning mellan ljung, gräsarter och ett stort inslag av örnbräken. I väster är markfloran artrikare och ljungen har inte brett ut sig i samma omfattning. Här hittar man bl.a. slåttergubbe, gökärt, svartkämpar och gråfibbla. Över stora delar av området ger den rika förekomsten av örnbräken en stor skuggverkan vilket på sikt hotar den hävdgynnade markfloran. I stora delar av området har även det täta enebeståndet gett en negativ inverkan på markfloran. Många enar har dock blivit skadade av svampangrepp, vilket gjort att antalet kommer att minska kraftigt. I den mellersta delen finns inslag av grov asp. Sly av björk och sälg finns särskilt i de strandnära områdena. Längs Nissan finns även rikligt med hägg och rönn. I södra delen av betesmarken, i det parti som tidigare brukats som äng, står en mycket grov ensam ek. Ett fåtal yngre ekar finns nära denna, och på enstaka andra platser i betesmarken. Naturtypen består generellt sett av torra och friska betesmarker främst på silikatdominerade underlag. I naturtypen ingår även svagt till måttligt kalkpåverkade gräsmarker. Avgränsningen mot naturtyperna kalkgräsmarker (6210) och staggräsmarker (6230) är ofta diffus. Naturtypen har också stora likheter med slåtterängar (6510), och många av silikatgräsmarkerna har tidigare hävdats som ängsmarker (skillnaden består bara i hur marken hävdas). Vegetationen har betingats av långvarig hävd i form av bete och/eller slåtter. Områdena är ogödslade. Artsammansättningen varierar mellan olika områden beroende på geografiskt läge, jordmån, fuktighetsförhållanden samt användning och skötsel. Naturtypen omfattar områden där traditionell hävd alltjämt bedrivs men också nyligen övergivna områden som fortfarande uppvisar en stor

5 Sida 3/8 artrikedom. Områden som räknas till denna naturtyp hyser i allmänhet rikligt med kärlväxter och ofta också många hotade svamparter. Träd- och buskskiktet är i allmänhet glest, och präglat av äldre träd och buskar som vuxit upp under ljusa förhållanden. Förutsättningar för gynnsam bevarandestatus: Bete (alternativt slåtter, inklusive höbärgning och eventuellt efterbete) samt röjning av igenväxningsvegetation vid behov. Objektets hävdhistoria bör i första hand vara vägledande för den fortsatta skötseln så att exempelvis ett objekt med lång kontinuitet av slåtter även fortsättningsvis hävdas på ett sätt som bevarar de slåttergynnade arterna (rena slåtterängar förs dock till naturtypen 6510), och en sedan lång tid betad mark fortsätter att betas. Täckningsgraden för träd- och buskskikt skall inte överstiga 25 %. I naturtypen får inte förekomma gödsling (förutom från djur som betar i objektet), stödutfodring under längre perioder, kalkning, dikning eller insådd av för naturtypen främmande arter Ingen minskning av naturtypens typiska arter. De typiska arterna är indikatorarter vars förekomst indikerar gynnsam bevarandestatus hos naturtypen genom att de reagerar relativt tidigt på någon av de hotfaktorer som är aktuella för naturtypen. Fuktäng (6410) Utmed strandzonerna mot Svartevik, samt i svackor som ligger inne i betesmarken förekommer betade fuktängar. Floran i dem präglas av starrarter och arter som ängsvädd och smörblommor. I de strandnära, lite fuktigare delarna vid sjöviken finns även klockgentiana. I områdets östra delar finns små korvsjöar som domineras av moss- och starrarter. Vissa år blir större delarna av fuktängarna översvämmade under så långa tidsperioder att de knappt blir betespåverkade, andra år söker sig djuren med förkärlek hit. I fuktängarna förekommer partier med snår av viden och hägg. Fuktängarna i södra delen av betesmarken har tidigare hävdats med slåtter. Typen består av fuktängar på jordar med stort inslag av kalk, lera eller torv. I typen ingår såväl hävdade som ohävdade marker. Förutsättningar för gynnsam bevarandestatus: Objektets hävdhistoria bör vara vägledande för den fortsatta skötseln. Fuktängar med lång hävdkontinuitet och hävdgynnade naturvärden är beroende av fortsatt skötsel i form av slåtter eller bete samt röjning av igenväxningsvegetation för att naturtypen skall kunna bibehålla gynnsam bevarandestatus. För vissa varianter av naturtypen krävs återkommande översvämningar. Träd- och buskskikt är i allmänhet glest eller saknas. I naturtypen får inte förekomma gödsling (förutom från djur som betar i objektet), stödutfodring under längre perioder, kalkning, dikning eller insådd av för naturtypen främmande arter. Typen kan vara känslig för intensivt tramp Ingen minskning av naturtypens typiska arter. De typiska arterna är indikatorarter Västlig taiga (9010) vars förekomst indikerar gynnsam bevarandestatus hos naturtypen genom att de reagerar relativt tidigt på någon av de hotfaktorer som är aktuella för naturtypen.

6 Sida 4/8 Skog med varierande ålder. I strandzonen växer ett blandbestånd av tall, gran och björk, i övrigt i huvudsak tall. Enstaka tallar har hög ålder. Skogen är påverkad av tidigare skogsbruk, vilket bland annat lett till att den var fattig på död ved fram till stormen 2005, då en stor del av beståndet blåste omkull. Naturliga, gamla, boreala och hemiboreala skogar samt yngre successioner som utvecklas naturligt efter brand eller omfattande stormfällningar, dvs naturskog eller naturskogsartad skog. Med naturliga, gamla skogar menas skogar som bibehållit en stor del av den naturliga skogens artsammansättning, åldersvariation och ekologiska funktion. Dessa skogar kan ha en viss mänsklig påverkan genom exempelvis plockhuggning, men de har aldrig omfattats av större kalavverkningar. De hyser en rad hotade arter bland mossor, lavar, svampar och ryggradslösa djur. Brand präglade förr i hög grad skogarna i den boreala regionen och många hotade arter är beroende av förekomst av död ved och olika successionsstadier. Förutsättningar för gynnsam bevarandestatus Fri utveckling som syftar till att utveckla det skogliga sensuccessionsstadiet och den skogliga kontinuiteten. Den fria utvecklingen ger förutsättningar för viktiga strukturer som: - varierad åldersstruktur - naturlig trädslagsblandning - hög andel grova och gamla träd - kontinuerlig förekomst av grova och gamla träd av olika trädslag - stående och liggande döda träd av olika trädslag och i olika nedbrytningsstadier Utrymme för naturliga störningar, t ex brandstörning, insektsangrepp och storm. Förekomst av substrat som livsmiljö för lavar, svampar, mossor och insekter. Det kan t ex vara död ved i form av lågor och torrträd i olika nedbrytningsstadier. Gamla och grova träd med dithörande barkstruktur samt bränd ved är också viktiga livsmiljöer, de sistnämnda särskilt för insekter. Lövträd, särskilt gamla och grova, av t ex asp, rönn, sälg är bl a viktiga som hålträd för fåglar. Skoglig kontinuitet. En viktig förutsättning är en kontinuitet av träd där det har skapats en naturlig åldersdifferentiering och artsammansättning. Ingen minskning av naturtypens typiska arter. De typiska arterna är indikatorarter vars förekomst indikerar gynnsam bevarandestatus hos naturtypen genom att de reagerar relativt tidigt på någon av de hotfaktorer som är aktuella för naturtypen. Buffertzoner. Brandrefugiala miljöer, t.ex. fuktigare granskogar, sumpskogar, raviner etc, förutsätter en buffertzon mot hyggen och brandfält. Ostörd hydrologi i fr.a sumpskogsmiljöer, samt i angränsande myrmark (s.k. skogs/myrmosaiker) Svämlövskog (91E0) På en udde som löper ut i södra änden av barrskogsområdet växer sumpstrandskog med al. Åldern på träden är måttlig, men enstaka äldre träd förekommer. Även några lövskogspartier i betesmarken på östra sidan av Svarteviken har klassats dom denna naturtyp. Här domineras trädskiktet av äldre grova alar, kring dem växer yngre al samt rikligt med viden och hägg. Skogen innehåller en del död ved som i huvudsak är i medelgrova dimensioner.

7 Sida 5/8 Med naturtypen avses tidvis översvämmade skogar med ask, klibbal eller gråal på alluvialjordar, d.v.s jordar som uppstått genom sedimentering av material som vattendrag transporterat med sig. I praktiken omfattar denna naturtyp alla regelbundet, årligen översvämmade skogar, vilkas trädbestånd befinner sig i eller står nära naturtillståndet. Översvämningsperioden är i regel kort och kan somliga år utebli helt. Markerna är väl dränerade vid lågvatten. Förutsättningar för gynnsam bevarandestatus Kontinuitet av lövträd av varierande ålder inklusive gamla träd, samt träd av olika trädslag, främst klibbal och ask. Alluviala avlagringar som vid lågvatten är väl dränerade. Förekomst av substrat för främst mossor och kärlväxter. Exempel på substrat kan vara - Död ved i form av högstubbar, grenar, torrträd, hålträd, lågor mm av olika trädslag (främst tall) och nedbrytningsgrad. - Gamla och grova träd av olika trädslag (främst tall). Naturlig dynamik, vilket omfattar naturliga störningar, som stormfällningar, insektsangrepp och översvämningar. Opåverkad hydrologi och hydrokemi Ingen påtaglig minskning av populationerna hos de typiska arterna. Förekomsten av de typiska arterna indikerar gynnsam bevarandestatus hos naturtypen. Hot mot Natura 2000-området Aktuella hot Igenväxning med aspsly och hägg hotar naturvärdena i delat av betesmarken. Svagt betestryck, som leder till problem med förnaansamling, och utbredning av örnbräken, hotar också värdena i betesmarken. Generella hot För betesmarken (naturtyperna 6410 och 6270) finns de generella hoten: Gödslings- och försurningseffekter från nedfall av luftburna föroreningar Vattenburna föroreningar Utebliven eller otillräcklig/olämplig skötsel. Minskad eller upphört hävd leder på sikt till igenväxning med buskar och träd och utarmning av den hävdgynnade floran och faunan. Avverkning av äldre träd eller buskar med höga naturvärden Igenväxning kring äldre träd eller buskar av ljuskrävande arter, främst ek. Spridning av växtnäringsämnen eller bekämpningsmedel. Markexploatering eller annan markanvändningsförändring i objektet eller i angränsande område, t ex skogsplantering, dikning, täktverksamhet eller samhällsbyggande i olika former. Inplantering/sådd av arter annat än i naturvårdssyfte. Körning med tunga fordon vid olämpligt väglag, eller annan verksamhet som orsakar bestående markskador. Anläggande av upplag eller dumpning av avfall, jord, sten, grus etc. Även kortare förvaring av t ex avverkningsvirke, ensilagebalar eller jord kan orsaka bestående skador på naturtypen.

8 Sida 6/8 För skogsmarken (naturtyperna 9010 och 91E0) finns de generella hoten: Gödslings- och försurningseffekter från nedfall av luftburna föroreningar Skogsbruksåtgärder och avverkning annat än i naturvårdssyfte. Invandring av gran i partierna med översvämningslövskog (91E0). Vattenburna föroreningar. Markexploatering eller annan förändring i markanvändning. Körning med tunga fordon vid känsliga markförhållanden (blöta marker eller marker med tunt vegetationsskikt), eller annan verksamhet som orsakar bestående markskador. Anläggande av upplag eller dumpning av avfall. Dikning av översvämningslövskogen (91E0). Bevarandemål 1 Silikatgräsmark (6270) Areal Arealen silikatgräsmark ska vara minst 6,1 hektar. Struktur och funktion Minst 95% av arealen ska vara väl avbetad varje år vid vegetationsperiodens slut. Täckningsgraden för träd- och buskskikt skall vara högst 20 %. Träden och buskarna skall domineras av individer som vuxit upp i välhävdade landskap. Vedartad igenväxningsvegetation förekommer inte. I området ska det finnas minst 1 grovt och ihåligt äldre lövträd med rik lavpåväxt. Typiska arter och andra arter som indikerar god hävd Minst 3 av arterna kattfot, slåtterfibbla, jungfrulin, backtimjan, blåsuga, prästkrage, ängsvädd, gökärt, ängsskallra, klasefibbla, mandelblom eller revfibbla ska förekomma i minst 80 % av transektsvis utlagda provytor. Typiska fjärilar och spillningslevande bladhorningar bibehålls eller ökar i frekvens och utbredning. Fuktäng (6410) Areal Arealen fuktäng ska vara minst 1,1 hektar. Struktur och funktion 1 Bevarandemålen anges för att mäta och följa upp den biologiska kvaliteten. Ett problem är att det i många fall saknas bra kunskapsunderlag för vad som är god biologisk kvalitet. Ny kunskap kan därför medföra att de uppsatta målnivåerna ändras. Avvikelse från uppsatta bevarandemål behöver inte resultera i omedelbara åtgärder. En basinventering av länets Natura 2000-områden kommer att genomföras. Uppgifter från inventeringen kan utgöra underlag för mer specifika mål, såväl som för ändringar av de uppsatta målen. För vissa naturtyper och arter kommer specialinventeringar att krävas för att bedöma deras status och lämpliga bevarandemål.

9 Sida 7/8 Minst 95% av arealen ska vara väl hävdad varje år vid vegetationsperiodens slut. Täckningsgraden för träd- och buskskikt skall vara högst 10 %. Träden och buskarna skall domineras av individer som vuxit upp i välhävdade landskap. Vedartad igenväxningsvegetation förekommer inte. Typiska arter och andra arter som indikerar god hävd Minst 2 av arterna klockgentiana, stagg, hirsstarr, svinrot och ängsvädd ska förekomma i minst 80 % av transektsvis utlagda provytor. Förekomsten av klockgentiana skall vara stabil eller öka. På sikt bör det finnas minst 1000 blommande stänglar årligen i området. Västlig taiga (9010) Areal Arealen västlig taiga ska vara minst 4,5 hektar. Struktur och funktion Hela arealen skall hålla nyckelbiotopsklass före år Typiska arter Förekomsten av typiska arter skall vara stabil eller öka Svämlövskog (91E0) Areal Arealen översvämningslövskog ska vara minst 0,4 hektar. Struktur och funktion Lövträd bibehåller eller ökar sin andel av virkesförrådet och mängden död ved bibehålles eller ökar. Minst 90% av arealen översvämmas regelbundet och är belägen vid vattendrag med god status vad gäller vattenståndsvariationer enligt vattendirektivets bedömningsgrunder. Typiska arter Förekomsten av typiska arter kärlväxter och mossor är stabil eller ökar. Bevarandeåtgärder Administrativa åtgärder Nytt skötselavtal/miljöstödsavtal ska skrivas med markägare/brukare när nuvarande miljöstödsperiod löper ut. Skötselåtgärder Årligt bete med förstärkt betestryck. Årlig manuell bekämpning av örnbräken tills beståndet minskat till högst 10% av nuvarande förekomst.. Röjning av förekommande slyuppslag inklusive hägg som breder ut sig över gräsmarker, samt av ung al utmed Svarteviks stränder. Borttagning av döda och döende enar. Friställande av den gamla eken.

10 Sida 8/8 Bevarandestatus idag Silikatgräsmark (6270) Måttlig eller svag bevarandestatus: Naturtypen riskerar att snart förlora viktiga strukturer och funktioner på grund av den svaga hävden i större delen av betesmarken. Förutsättningarna för att bevara naturtypens värden på lång sikt är svaga om inte utbredningen av örnbräken begränsas och betestrycket förstärks. Fuktäng (6410) God bevarandestatus: Naturtypen är ganska välbevarad, och har i huvudsak kvar viktiga strukturer och funktioner, eller kan med relativt små insatser restaureras så att strukturer och funktioner återskapas. Förutsättningarna för att bevara naturtypens värden på lång sikt är goda under förutsättning att sly hålls efter och att betestrycket förstärks. Västlig taiga (9010) Måttlig eller svag bevarandestatus: Naturtypen saknar flera viktiga strukturer och funktioner, och det krävs tid för att återskapa dem. Framför allt råder det brist på grov död ved då skogen är påverkad av skogsbruk. Förutsättningarna för att bevara naturtypens värden på lång sikt är svaga om inte skyddet av skogen förstärks. Svämlövskog (91E0) Måttlig eller svag bevarandestatus: Naturtypen saknar eller riskerar att förlora flera viktiga strukturer och funktioner, främst på grund av den mycket ringa ytan. Förutsättningarna för att bevara naturtypens värden på lång sikt är svaga inom området, och helt beroende av vad som händer med övriga liknande skogspartier utmed Nissan. Uppföljning av bevarandemål Uppföljning skall ske enligt naturvårdsverkets anvisningar Underlagsmaterial Länsstyrelsen i Jönköpings län 1988, Ängs- och betesmarker i Gislaveds kommun, länsstyrelsens meddelande 1988:4 Skötselplan för naturreservatet Ettödeltat Utdrag från länets hotartsregister Botanisk inventering 1974 Uppgifter från ängs- och betesinventeringen, databas Jordbruksverket Ekonomisk karta från 1950 talet Modernt ortofoto Bilagor Ortofoto Fastighetskarta 1:10 000

11 Ortofoto Natura 2000-område Ettödeltat SE :7 500 Områdesgräns silikatgräsmark Lantmäteriet Ur GSD-Fastighetskartan ärende /188F fuktäng Kartkälla: Länsstyrelsen i Jönköpings län västlig taiga Godkänd från sekretessynpunkt för spridning. Lantmäteriverket E0 - svämlövskog Övrig mark -

12 Natura 2000-område Ettödeltat SE Fastighetskarta 1: Områdesgräns Lantmäteriet Ur GSD-Fastighetskartan ärende /188F. Kartkälla: Länsstyrelsen i Jönköpings län. Godkänd från sekretessynpunkt för spridning. Lantmäteriverket