Källeryds ekhage. Bevarandeplan för Natura 2000-område. Områdeskod SE Bevarandeplanen fastställd/reviderad

Transkript

1 Bevarandeplan för Natura 2000-område Källeryds ekhage Områdeskod SE Bevarandeplanen fastställd/reviderad Beteckning

2 Bakgrund Natura 2000 handlar om att bevara hotade arter och naturtyper som finns angivna i EUs art- och habitatdirektiv eller fågeldirektiv. Genom att bilda ett nätverk av områden inom EU säkerställs naturvärden inför framtiden och varje land åtar sig att förvalta sina utvalda områden. Bevarandeplanen beskriver syfte och mål med varje Natura 2000-område samt de hot mot områdets naturtyper och arter som idag kan identifieras och anses väsentliga. Vidare anges vilka åtgärder som planeras och hur bevarandearbetet ska följas upp. Målet är att angivna arter och naturtyper ska ha så kallad gynnsam bevarandestatus, vilket lite förenklat betyder att deras förekomst ska vara stabil eller ökande. Bevarandeplanen fastställs av Länsstyrelsen och kan revideras när ny kunskap tillkommer eller om omständigheterna i eller utanför området ändras. Lagstiftning För alla Natura 2000-områden som regeringen tagit beslut om gäller särskild lagstiftning sedan 2001 (miljöbalken 7 kap 28 ). Den innebär att alla åtgärder och verksamheter som i betydande omfattning kan påverka områdets naturmiljö - med undantag av det som krävs för att förvalta naturvärdena - omfattas av tillståndsplikt. Tillståndsplikten för åtgärder och verksamheter som i betydande omfattning kan påverka områdets naturvärden gäller även utanför det avgränsade Natura 2000-området. För att veta om en åtgärd är tillståndspliktig kan du kontakta den tillsynsmyndighet som är ansvarig för området. Generellt gäller att Skogsstyrelsen är tillsynsmyndighet för skogsmark utanför naturreservat och nationalparker. Kommunen ansvarar för kommunala naturreservat och för övrig mark är Länsstyrelsen tillsynsmyndighet. Bevarandeplanen är inte ett juridiskt bindande dokument utan ett underlag för prövningar av eventuella åtgärder i Natura 2000-området. Foto: Anna Lindhagen

3 BEVARANDEPLAN Sida 1/8 Datum Beteckning Bevarandeplan för Natura 2000-område Källeryds ekhage Namn Källeryds ekhage Områdeskod SE Kommun Gnosjö Länsstyrelsen Naturavdelningen Postadress Jönköping Besöksadress Hamngatan 4 Tfn Fax E-post lansstyrelsen@f.lst.se Postgiro/bankgiro Areal 17,3 hektar Upprättad av Länsstyrelsen i Jönköpings län Fastställd av Länsstyrelsen i Jönköpings län 6 september 2005 och reviderad 4 juli 2008 med avseende på regeringsbeslut i oktober Områdestyp/status Området är antaget av regeringen enligt art- och habitatdirektivet i januari Naturtyper enligt art- och habitatdirektivet 6270 *Artrika torra friska låglandsgräsmarker av fennoskandisk typ (1,8 hektar) 6230 *Artrika stagg-gräsmarker på silikatsubstrat (1,9 hektar) 9070 Trädklädda betesmarker av fennoskandisk typ (6,7 hektar) 9160 Ek-avenbokskog av buskstjärnblomma-typ (2,5 hektar) Övrig areal, ej naturtypsklassad mark (4,4 hektar) *Bevarandet av naturtypen bedöms vara av hög prioritet inom EU. Arter enligt art- och habitatdirektivet -

4 Sida 2/8 Beskrivning av området Källeryds ekhage ligger på krönet av en sydvästsluttning norr om Nissafors. Ekhagen, som är kommunens största, är belägen på båda sidor om landsvägen mellan Gnosjö och Hestra. Det är gott om fossila åkerspår i form av stenmurar, odlingsrösen och åkerterasser i betesmarken. De högsta biologiska värdena är dels knutna till träden och dels till kärlväxtfloran som gynnas av bete. Trädskiktet består huvudsakligen av relativt jämnåriga ekar med vida kronor som står utspridda i betesmarken. Ett visst inslag av andra lövträd, t.ex. björk och rönn förekommer. Vissa delar har ett ganska glest trädskikt och längst i nordost övergår hagen till att bli helt öppen. Marken är frisk-fuktig och här är floran mer artrik än i övriga betesmarken. Bland de hävdgynnade arterna kan slåttergubbe, ängsvädd, ärenpris, nattviol, stagg, gökärt och stenmåra nämnas. Natura 2000-områdets norra del delas av en grusväg. Väster om denna finns en rödvenhed med ett par grova och värdefulla hålträd. På några av träden finns laven rostfläck, en så kallad signalart som indikerar att det även kan finnas andra värdefulla lavar, mossor och svampar på trädet. Även i öster står ett fåtal gamla och grova ekar, men här är det gott om halvgamla ekar. Floran är dock relativt artfattig. I betesmarken söder om landsvägen står de äldsta träden. Väster om denna del av ekhagen ligger en igenvuxen fornåker. Området är klassat som en nyckelbiotop och här har såväl signalarter som rödlistade arter hittats på de gamla ekarna. Bevarandesyfte Området har mycket höga naturvärden knutna till naturtyperna: 6270 *Artrika torra friska låglandsgräsmarker av fennoskandisk typ 6230 *Artrika stagg-gräsmarker på silikatsubstrat 9070 Trädklädda betesmarker av fennoskandisk typ 9160 Ek-avenbokskog av buskstjärnblomma-typ Naturtypernas utbredning finns ungefärligt inritade på områdeskartan (se bilaga). Syftet med bevarandet av området är att bidra till att upprätthålla denna naturtyp i en gynnsam bevarandestatus i den boreala regionen. Beskrivning av naturtyper Silikatgräsmarker (6270) Stora delar av Natura 2000-området utgörs av gräsmarker som är öppna eller mycket glest bevuxna med ekar. Väster om grusvägen återfinns en rödvenhed med arter som slåttergubbe, ängsvädd, gökärt, stenmåra och grönvit nattviol. Naturtypen består generellt sett av torra och friska betesmarker, främst på silikatdominerade underlag. I naturtypen ingår även svagt till måttligt kalkpåverkade gräsmarker. Naturtypen har stora likheter med slåtterängar (6510), och många av låglandgräsmarkerna har tidigare hävdats som ängsmarker (skillnaden består bara i hur marken hävdas).

5 Sida 3/8 Vegetationen har betingats av långvarig hävd i form av bete och/eller slåtter. Områdena är ogödslade. Artsammansättningen varierar mellan olika områden beroende på geografiskt läge, jordmån, fuktighetsförhållanden samt användning och skötsel. Naturtypen omfattar områden där traditionell hävd alltjämt bedrivs men också nyligen övergivna områden som fortfarande uppvisar en stor artrikedom. Områden som räknas till denna naturtyp hyser i allmänhet rikligt med kärlväxter och ofta också många hotade svamparter. Träd- och buskskiktet är i allmänhet glest, och präglat av äldre träd och buskar som vuxit upp under ljusa förhållanden. Förutsättningar för gynnsam bevarandestatus: Bete (alternativt slåtter, inklusive höbärgning och eventuellt efterbete) samt röjning av igenväxningsvegetation vid behov. Objektets hävdhistoria bör i första hand vara vägledande för den fortsatta skötseln så att exempelvis ett objekt med lång kontinuitet av slåtter även fortsättningsvis hävdas på ett sätt som bevarar de slåttergynnade arterna (rena slåtterängar förs dock till naturtypen 6510), och en sedan lång tid betad mark fortsätter att betas. Markerna skall hållas fria från igenväxningsvegetation, både av vedväxter och av andra arter som breder ut sig vid svag hävd, och som på sikt kan skada naturtypens växt- och djurliv. Täckningsgraden för träd- och buskskikt skall inte överstiga 25 %. I naturtypen får det inte förekomma gödsling (förutom från djur som betar i objektet), stödutfodring under längre perioder, kalkning, dikning eller insådd av arter som är främmande för naturtypen. Det skall inte ske någon minskning av naturtypens typiska arter. De typiska arterna är indikatorarter vars förekomst indikerar gynnsam bevarandestatus hos naturtypen genom att de reagerar relativt tidigt på någon av de hotfaktorer som är aktuella för naturtypen. Staggräsmarker (6230) Denna naturtyp finns på två ställen inom Natura 2000-området. I nordost är staggheden måttligt artrik, men helt opåverkad av kväve. Marken är där friskfuktig på grund av källpåverkan. Här växer förutom stagg, även hirs- och ängsstarr, gråfibbla, slåttergubbe och ljung. I sluttningen mot granskogen i norr är det gott om örnbräken. Buskskiktet utgörs av en och marken är fri från träd med undantag av ett visst granuppslag i söder. I det mindre området söder om landsvägen är staggheden relativt artfattig, då svagt bete lett till ansamling av förna och etablering av mossa. Här växer blodrot, johannesört, ljung, stenmåra och sly av glasbjörk. Denna naturtyp karakteriseras generellt sett av gräsmarker med en riklig förekomst av stagg, och förekommer på silikatrika (sura) jordar. Fuktighetsförhållandena kan variera från torr till fuktig mark, och vegetationen kan ha mycket skiftande karaktär. Områdena är ogödslade. Tidigare var staggdominerade ängar och betesmarker vanliga i Sverige men de har blivit allt mer sällsynta på grund av igenväxning och gödsling i hagmarker. Numera är staggdominerad vegetation (d.v.s. vegetation med ett rikt inslag av stagg) sällsynt och lokalerna med sådan vegetation oftast små till arealen. Staggräsmarkerna återspeglar långvarigt uttnyttjande av området för slåtter eller bete. Vegetationen uppvisar inte nödvändigtvis en stor artrikedom. Stagggräsmarkerna uppträder så gott som alltid i anslutning till andra

6 Sida 4/8 gräsmarkstyper, vilka i regel upptar en större yta än staggmarkerna. I friska silikatgräsmarker (6270), kan det ingå fragment som hör till denna naturtyp. Träd- och buskskiktet är i allmänhet glest, och präglat av äldre träd och buskar som vuxit upp under ljusa förhållanden. Förutsättningar för gynnsam bevarandestatus: Stagg-gräsmarkerna behöver kontinuerlig skötsel med bete (alternativt slåtter med höbärgning). Röjning av träd och buskar kan också behövas. Skötseln bör utformas med utgångspunkt från områdets historiska markanvändning, och från speciella natur- och kulturvärden för fält-, buskoch trädskikt. Markerna skall hållas fria från igenväxningsvegetation, både av vedväxter och av andra arter som breder ut sig vid svag hävd, och som på sikt kan skada naturtypens växt- och djurliv. Täckningsgraden för träd- och buskskikt skall inte överstiga 25 %. I naturtypen får det inte förekomma gödsling (förutom från djur som betar i objektet), stödutfodring under längre perioder, kalkning, dikning eller insådd av arter som är främmande för naturtypen. Det skall inte ske någon minskning av naturtypens typiska arter. De typiska arterna är indikatorarter vars förekomst indikerar gynnsam bevarandestatus hos naturtypen genom att de reagerar relativt tidigt på någon av de hotfaktorer som är aktuella för naturtypen. Trädklädda betesmarker (9070) De delar av ekhagen som har en större krontäckning har klassats som denna naturtyp. De allra flesta ekarna är år gamla och det råder en nästan total brist på föryngring av ek inom Natura 2000-området. En öppen yta i områdets nordöstra del (angränsar till staggräsmarker, 6230) hyser en mer artrik flora än övriga delar av naturtypen. Trädklädda betesmarker består generellt sett av hagmarker bevuxna med träd och buskar med en krontäckning av minst 25%. De kan ha mycket skiftande utseende, från ekhagar med spärrgreniga jätteträd till skira björkbackar eller ålderdomliga skogsbeten med grandominans. Till typen räknas också dungar av skog i en för övrigt öppen hagmark. Markerna skall ha lång kontinuitet i trädskiktet, och inte vara ett resultat av sentida igenväxning. Betesmarker med grova lövträd är speciellt värdefulla eftersom träden i regel är artrika vad gäller lavar, svampar och evertebrater, och ofta hyser flera rödlistade arter. Floran och faunan i övrigt varierar i hög grad beroende på typ av trädklädd betesmark och var i landet den uppträder. Fältskiktet hör ofta till de vegetationstyper som återfinns hos övriga betes- och slåttermarksnaturtyper, men kan också vara artfattigt på grund av skuggighet, eller gödselpåverkan från t ex kronorna av äldre ekar. Förutsättningar för gynnsam bevarandestatus: Fortsatt hävd i form av bete. En bedömning av markanvändningshistorik, beståndshistorik och hävdhistoria bör vara vägledande för den fortsatta skötseln. Ett objekt med lång kontinuitet av bete ska även fortsättningsvis betas. Ett bibehållet krontäcke av minst 25 % och max 75 %. Igenväxningsvegetation skall röjas bort. I områden med artrikt fältskikt

7 Sida 5/8 skall träd- och buskskiktet hållas så öppet att även det hävdberoende fältskiktets arter lever kvar. Trädkontinuitet och inslag av gamla träd. Äldre vidkroniga träd, som växt upp i öppet solbelyst läge skall stå öppet och inte omges av igenväxningsvegetation. De gamla träden, särskilt ekar, skadas snabbt av konkurrens från yngre träd som växer in i deras krona. Förekomst av blommande buskar av t.ex. hagtorn, slån och rosenbuskar ökar diversiteten och är hemvist för många fjärilar och andra insekter. Därför bör de gynnas, men får inte spridas i sådan omfattning att det leder till igenväxning. Förekomst av substrat krävs för epifytiska lavar och svampar, samt för insekter. De viktigaste substraten är: - gamla och/eller grova träd av olika trädslag för lavar, mossor och svampar. - död ved främst i form av, torrträd och hålträd, men även enskilda lågor m.m. av olika trädslag och i olika nedbrytningsstadier för bl.a. vedlevande insekter. Ingen minskning av naturtypens typiska arter skall ske. De typiska arterna är indikatorarter vars förekomst indikerar gynnsam bevarandestatus hos naturtypen genom att de reagerar relativt tidigt på någon av de hotfaktorer som är aktuella för naturtypen. Näringsrik ekskog (9160) På den gamla fornåkern i sydväst finns idag en lövskogslund. Trädskiktet domineras av gamla ekar med inslag av asp, björk och gran. På ekarna växer gott om hänglav och här har man hittat den rödlistade vedsvampen rutskinn. Markvegetationen är örtrik. Området har tidigare haft samma karaktär som de angränsande ekhagarna. Generellt kännetecknas denna naturtyp av: Skogar med ek och avenbok med inslag av andra lövträd och hassel. Växer på näringsfattiga marker som är friska till fuktiga. Övrig areal Den öppna gräsmarken öster om grusvägen har idag en ganska trivial flora, då den biologiska mångfalden utarmats på grund av ohävd. Med rätt skötsel bör detta område kunna klassas som silikatgräsmarker (6270) inom en relativt snar framtid. Två mindre ytor i Natura 2000-områdets södra delar har inte naturtypsklassats, då de tidigare brukats. Påverkan av kväve har gett en trivial flora. Hot mot Natura 2000-området Aktuella hot Samtliga naturtyper Utebliven eller otillräcklig skötsel. Minskat eller upphört bete leder på sikt till igenväxning av buskar och träd samt utarmning av den hävdgynnade floran och faunan. Igenväxning kring äldre träd eller buskar av ljuskrävande arter, främst ek. Otillräcklig föryngring; brist på efterträdare till de gamla, grova lövträd som idag hyser sällsynta insekter, moss- och lavarter.

8 Sida 6/8 Generella hot Samtliga naturtyper Gödslings- och försurningseffekter från nedfall av luftburna föroreningar Markexploatering eller annan förändring i markanvändning i eller i anslutning till objektet, t.ex. skogsplantering, dikning, täktverksamhet eller samhällsbyggande i olika former. Inplantering av arter annat än i naturvårdssyfte. Körning med tunga fordon vid olämpligt väglag, eller annan verksamhet som orsakar bestående markskador. Anläggande av upplag eller dumpning av avfall, jord, sten, grus etc. Även kortare förvaring av t ex avverkningsvirke, ensilagebalar eller jord kan orsaka bestående skador på naturtypen. 6230, 6270, 9070 Avverkning av äldre träd eller buskar med höga naturvärden Spridning av växtnäringsämnen eller bekämpningsmedel. Även tillskottsutfodring eller sambete med gödslade betesmarker eller vall på åkermark kan indirekt innebära tillförsel av näringsämnen. Användande av avmaskningsmedel som innehåller Avermectin kan påverka den dynglevande skalbaggsfaunan negativt Skogsbruksåtgärder och avverkning annat än i naturvårdssyfte. Invandring av gran. Bevarandemål 1 Silikatgräsmarker (6270) Areal Utbredningen av naturtypen ska uppgå till minst 1,8 hektar. Arealen bör på sikt öka till ca 5,1 hektar. Struktur och funktion 95 % av gräsmarken ska vara väl avbetad vid vegetationsperiodens slut. Träd- och buskskiktet ska inte ha en täckningsgrad på över 20 %. Det skall domineras av äldre individer präglade av att de vuxit upp i ett öppet landskap. Andelen grova och ihåliga träd ska öka. Enstaka yngre ekar sparas för att bibehålla kontinuiteten av jätteträd. Typiska arter De för naturtypen 6270 typiska arterna gökärt, jungfrulin, nattviol, slåttergubbe och ängsvädd ska vara vanliga och väl spridda. Minst tre 1 Bevarandemålen anges för att mäta och följa upp den biologiska kvaliteten. Ett problem är att det i många fall saknas bra kunskapsunderlag för vad som är god biologisk kvalitet. Ny kunskap kan därför medföra att de uppsatta målnivåerna ändras. Avvikelse från uppsatta bevarandemål behöver inte resultera i omedelbara åtgärder. En basinventering av länets Natura 2000-områden kommer att genomföras. Uppgifter från inventeringen kan utgöra underlag för mer specifika mål, såväl som för ändringar av de uppsatta målen. För vissa naturtyper och arter kommer specialinventeringar att krävas för att bedöma deras status och lämpliga bevarandemål.

9 Sida 7/8 av arterna ska återfinnas inom 80 % av slumpvis utvalda provytor om 4 m 2. Staggräsmarker (6230) Areal Utbredningen av naturtypen ska inte minska utan uppgå till minst 1,9 hektar. Struktur och funktion 95 % av gräsmarken ska vara väl avbetad vid vegetationsperiodens slut. Örnbräken som växer i kanten mot granskogen i områdets nordöstra hörn ska inte tillåtas breda ut sig ytterligare. Träd- och buskskiktet ska inte ha en täckningsgrad på över 5-10 %. Typiska arter De för naturtypen 6230 typiska arterna gökärt, jungfrulin, nattviol, slåttergubbe, stagg och ängsvädd ska vara vanliga och väl spridda. Minst tre av arterna ska återfinnas inom 80 % av slumpvis utvalda provytor om 4 m 2. Trädklädda betesmarker (9070) Areal Utbredningen av naturtypen ska inte minska utan uppgå till minst 6,7 ha. Struktur och funktion 95 % av gräsmarken ska vara väl avbetad vid vegetationsperiodens slut. Träd- och buskskiktet ska inte ha en täckningsgrad på över %. Det skall domineras av äldre individer präglade av att de vuxit upp i ett öppet landskap. Andelen grova och ihåliga träd ska öka. Enstaka yngre ekar sparas för att bibehålla kontinuiteten av jätteträd. Typiska arter De för naturtypen 9070 typiska arterna blåsuga, stagg, ängsvädd och ärenpris ska vara vanliga och väl spridda. Minst två av arterna ska återfinnas inom 80 % av slumpvis utvalda provytor om 4 m 2. Näringsrik ekskog (9160) Areal Utbredningen av naturtypen ska uppgå till minst 2,5 ha. Struktur och funktion Gran skall inte utgöra mer än max 5% av trädskiktet. Äldre ekar (träd äldre än 120 år) skall växa fritt, och inte ha några yngre träd som växer in i deras krona. Skogen skall vara rik på gläntor, och bör på sikt betas Typiska arter Förekomsten av typiska lavar på trädstammarna skall öka

10 Sida 8/8 Bevarandeåtgärder Administrativa åtgärder Skötselavtal/miljöstödsavtal ska skrivas med markägare/brukare när nuvarande miljöstödsperiod löper ut år Skötselåtgärder Örnbräken i Natura 2000-områdets nordöstra hörn bör motarbetas, då ormbunkar inte kan användas som foder och därför inte hör hemma i betesmarken traditionellt sett. Det är önskvärt att det yngre ekbeståndet längs med åkern glesas ut. Dessa träd skulle på sikt kunna bli efterträdare till ekarna i hagmarken, som är förhållandevis jämnåriga. Restaureringsåtgärder i ekskogen (9160) för att friställa de äldre ekarna så att de inte skadas av beskuggning. Bevarandestatus idag Silikatgräsmarker (6270) God bevarandestatus: Naturtypen är välbevarad, och har i huvudsak kvar viktiga strukturer och funktioner, eller kan med relativt små insatser restaureras så att strukturer och funktioner återskapas. Förutsättningarna för att bevara naturtypens värden på lång sikt är goda. Staggräsmarker (6230) God bevarandestatus: Naturtypen är välbevarad, och har i huvudsak kvar viktiga strukturer och funktioner, eller kan med relativt små insatser restaureras så att strukturer och funktioner återskapas. Förutsättningarna för att bevara naturtypens värden på lång sikt är goda. Trädklädda betesmarker (9070) God bevarandestatus: Naturtypen är ganska välbevarad, och har i huvudsak kvar viktiga strukturer och funktioner, eller kan med relativt små insatser restaureras så att strukturer och funktioner återskapas. Förutsättningarna för att bevara naturtypens värden på lång sikt är goda. Näringsrik ekskog (9160) Svag bevarandestatus. Om inga restaureringsinsatser görs är förutsättningarna dåliga för ett långsiktigt bevarande av naturtypens värden. Uppföljning av bevarandemål Uppföljning ska ske enligt Naturvårdsverkets riktlinjer. Underlagsmaterial Åtgärdsplan för kundnr F2050. Länsstyrelsen i Jönköpings län 1988, Ängs- och hagmarker i Gnosjö kommun, Länsstyrelsens meddelande 1988:5 Uppgifter från ängs- och betesinventeringen, databas Jordbruksverket Uppgifter från länsstyrelsen hotartsregister, databas länsstyrelsen Ekonomisk karta från 1950-talet och modernt ortofoto Bilagor Ortofoto 1:5 000 Fastighetskarta 1:10 000

11 Natura 2000-område Källeryds ekhage SE Områdesgräns silikatgräsmark och delvis övrig mark Ortofoto 1: stagg-gräsmark Lantmäteriet Ur GSD-Fastighetskartan ärende /188F trädklädda betesmarker Kartkälla: Länsstyrelsen i Jönköpings län näringsrik ekskog Godkänd från sekretessynpunkt för spridning. Lantmäteriverket Övrig mark -

12 Natura 2000-område Källeryds ekhage SE Fastighetskarta 1: Områdesgräns Lantmäteriet Ur GSD-Fastighetskartan ärende /188F. Kartkälla: Länsstyrelsen i Jönköpings län. Godkänd från sekretessynpunkt för spridning. Lantmäteriverket