Bevarandeplan. Vojmsjölandet SE

Transkript

1 Bevarandeplan Vojmsjölandet SE Namn: Vojmsjölandet Sitecode: SE Områdestyp: SCI Area: 4872,6 ha Kommun: Vilhelmina Karta: Dikanäs 23 G, ekonomiska kartan 23 G 0-1 e-f och 2-3 e-f Koordinat: Fastighetsägare: Staten genom Sveaskog Ytterligare skyddsform: Domänreservat Naturvårdsförvaltare: Sveaskog Tillsynsmyndighet: Länsstyrelsen Bevarandeplanen fastställd av Länsstyrelsen enligt 17 Förordningen om Områdesskydd (dnr: ) Versionsdatum:

2 Vad är en bevarandeplan? Natura 2000 är ett nätverk av Europas allra värdefullaste naturområden. När Sverige trädde in i EU blev vi också en viktig del av Natura nätverket. Över hela Sverige finns idag många naturområden som ingår i Natura Områdena kan vara mycket olika, men gemensamt för dem är att de är ett exklusivt urval av den värdefullaste naturen i Sverige och Europa. Till varje Natura 2000-område skall det finnas en bevarandeplan som ur olika aspekter beskriver området och hur naturvärdena kan bibehållas. Bevarandeplanen skall svara på frågor som: Varför är området utpekat till Natura 2000? Vilka naturvärden och arter är här viktigast sett ur ett EU-perspektiv? Hur står det till med dessa naturtyper och arter inom området? Finns några speciella hot mot området? Vilka bevarandeåtgärder är nödvändiga för att man ska uppnå syftet med området? Hur bör området skötas? Hur följer man upp att området bibehåller och utvecklar de viktigaste naturvärdena? Var går det att läsa mer om området? Mer information om Natura 2000 Mer information om Natura 2000 hittar du på: Länsstyrelsens hemsida Naturvårdsverkets hemsida eller direkt av Länsstyrelsen på telefon

3 Innehåll Karta... 4 Beskrivning... 5 Ingående naturtyper enligt habitatdirektivet... 5 Ingående arter enligt habitatdirektivet... 5 Bevarandesyfte och bevarandemål... 5 Vad kan påverka Natura 2000-området negativt?... 7 Bevarandeåtgärder med tidplan... 7 Skyddsåtgärder... 7 Skötselåtgärder... 8 Bevarandetillstånd inom området... 8 Uppföljning av bevarandemål för naturtyper och arter... 8 Beskrivning av livsmiljöer... 8 Beskrivning av arter... 9 Övrigt Referenser

4 Karta Bakgrundskarta ur allmänt kartmaterial från Lantmäteriet. Medgivande

5 Beskrivning Vojmsjölandet ligger cirka 3 kilometer sydväst om Vojmsjön i Vilhelmina kommun. Det är ett Domänreservat om 4940 ha. Det gränsar i nordväst till de allra ostligaste delarna av Marsfjällets naturreservat. Området ligger på förfjällsplatån mellan Vojmsjöns och Malgomajs dalgångar. Det består av ett småkuperat landskap med delvis moränbacklandskap. Området är myrrikt med en mosaik av och granurskog. Myrarna är ofta blöta högstarrkärr. Många små tjärnar finns i området. Det är ett tillflyktsområde för hotade djurarter och med ruggningsplats för sädgås. Granurskogarna är låg till medelproduktiva och ofta rika på lågor. Måsjöberget 678 möh är helt klätt med granskog. Dalakullarna 716 möh lägst i öster är högst upp klätt med låg björkskog med inslag av grankloner. Ingående naturtyper enligt habitatdirektivet Vojmsjölandet ingår i Natura Det har utsetts till det europeiska nätverket därför att det här finns naturtyper som EU-länderna tillsammans bestämt är viktiga att skydda och bevara. Följande naturtyper ska utifrån habitatdirektivet 1 värnas inom området. Kod Naturtyp Areal (ha) 3160 Dystrofa sjöar och småvatten * Aapamyrar * Västlig taiga 2742 * = Särskilt prioriterad naturtyp inom Natura Ingående arter enligt habitatdirektivet Följande arter ska utifrån habitatdirektivet värnas inom området. Kod Art Förekomst 1361 Lodjur (Lynx lynx) Förekommer Bevarandesyfte och bevarandemål Det övergripande syftet med Natura 2000 området är att de anmälda naturtyperna skall ha en gynnsam bevarandestatus 2. Det innebär att utbredningsområdet för dessa naturtyper skall bevaras och att populationerna för naturtypens typiska arter bibehållas. För att garantera att 1 EU Rådets direktiv 92/43/ EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter. 2 Fullständiga definitioner av gynnsam bevarandestatus för arter och naturtyper finns i Naturvårdverkets handbok. Natura 2000 i Sverige - handbok med allmänna råd. Handbok 2003:9. 5

6 gynnsam bevarandestatus råder för de olika naturtyperna har ett antal bevarandemål definierats för varje naturtyp. (se tabellen nedan). Naturtyper Kod Naturtyp Bevarandemål Dystrofa sjöar och småvatten Arealen av naturtypen ska vara minst 48 hektar. Totalfosforhalten får högst vara X (25) µg/l (tillståndsklass 2). En naturligt lågvuxen gungflyvegetation ska täcka minst X % av sjöns kant. Sjön ska vara fisktom. [Gäller naturligt fisktomma vatten.] Sjöns närområde ska ha en ostörd hydrologi och saknar avvattnande diken. De typiska fågelarterna XXX och Y ska förekomma i minst X, Y och Z häckande par Aapamyrar Arealen aapamyrar ska vara minst 1876 hektar. Arealen av undertypen XXX ska vara minst X hektar. Vegetationen ska vara naturligt lågvuxen på minst X ha. Täckningsgrad för träd och buskar ska vara mindre än X %, och stamantalet ska vara mindre än X per hektar. Minst X (95) av arealen ska ha en ostörd hydrologi. I objektet ska det inte finnas diken med avvattnande effekt. Minst X av de typiska kärlväxtarterna A, B, C etc. ska förekomma i minst Y % av provytorna. [Fotnot: Arter och inventeringsmetodik bestäms i samband med basinventeringen.] Minst X av de typiska mossarterna ska förekomma i minst X % av provytorna. [Fotnot: Arter och inventeringsmetodik bestäms i samband med basinventeringen.] 9010* Västlig taiga Arealen västlig taiga ska vara minst 2742 hektar. Det ska finnas minst X (20) m³ död ved per hektar. (Relationen död ved/levande ved ska vara minst 1/5.) Träd av utländskt ursprung (t.ex. contortatall och olika ädelgranar) ska inte förekomma i området. Sumpskog ska ha en ostörd hydrologi. Det ska inte finnas diken med avvattnande effekt. Minst X av de typiska kärlväxterna a, b, c, etc. [knärot, linnea, spindelblomster, plattlummer, mattlummer, ögonpyrola] ska förekomma i minst X % av provytorna. Minst X av de typiska vedsvamparna a, b, c, etc. ska förekomma i minst X % av provytorna. 3 Samtliga Natura 2000-områden kommer att basinventeras under Efter basinventeringen kommer det att finnas ett bättre underlag för att sätta skarpa mål som är lättare att följa upp för respektive naturtyp. 6

7 Kod Art Bevarandemål 1361 Lodjur (Lynx lynx) Skall finnas kvar i livskraftigt bestånd. Vad kan påverka Natura 2000-området negativt? Här beskrivs endast de viktigaste hoten vi i dag känner till mot Natura 2000-områdets naturvärden. Hoten redovisas som exempel på verksamheter och faktorer som kan innebära en negativ påverkan på de naturtyper och arter som skyddas inom området. Andra hot som idag är okända kan bli aktuella i framtiden liksom mer storskaliga och diffusa hot som t.ex. klimatförändringar. Aktuella hot mot Natura-2000 området Vojmsjölandet är skyddat som domänreservat. Verksamheter m.m. som generellt kan påverka naturtyperna och arterna negativt Alla åtgärder eller företag som innebär avverkning av levande eller döda träd. All form av exploatering, t.ex. bebyggelse eller anläggning av vägar. All form av täkt, t.ex. bergtäkt eller torvtäkt. All form av markavvattning eller annan påverkan på hydrologin. Storskalig terrängkörning eller annan aktivitet som innebär betydande slitage. Kalkning och gödsling. Användning av kemiska bekämpningsmedel. Bevarandeåtgärder med tidplan Vojmsjölandet är ett Natura 2000-område och har det skydd enligt miljöbalken som gäller samtliga Natura 2000-områden i landet. Alla verksamheter och åtgärder som på ett betydande sätt kan påverka Natura 2000-området negativt är tillståndspliktiga enlig 7 kap 28 a miljöbalken. Skyddsåtgärder Området är skyddat som domän reservat, detta tillsammans med det skydd som Natura 2000 innebär bedöms vara tillräckligt. 7

8 Skötselåtgärder Skötsel Kod Naturtyp Skötsel 3160 Dystrofa sjöar och småvatten Naturtypen lämnas för fri utveckling 7310 Aapamyrar Naturtypen lämnas för fri utveckling 9010* Västlig taiga Naturtypen lämnas för fri utveckling Bevarandetillstånd inom området Samtliga Natura 2000-områden kommer att basinventeras under Efter basinventeringen kommer det att finnas ett bättre underlag för att bedöma bevarandetillståndet. Det kommer också att finnas en bättre grund för att fatta beslut om områdets skötsel. Nedan redovisas därför endast en preliminär bild. Bevarandestatus per naturtyp Kod Naturtyp Bevarandestatus 3160 Dystrofa sjöar och småvatten Gynnsam 7310 Aapamyrar 9010* Västlig taiga Kod Art Bevarandestatus 1361 Lodjur (Lynx lynx) Gynnsam Uppföljning av bevarandemål för naturtyper och arter Det pågår för närvarande ett nationellt arbete med att utveckla uppföljningsmetoder för de olika arterna och naturtyperna (Naturvårdsverket 2005). Bevarandeplanen kommer att kompletteras med information om hur de olika naturtyperna och arterna ska följas upp och bedömas. Beskrivning av livsmiljöer Dystrofa sjöar och småvatten. Naturliga sjöar och vattensamlingar med vatten som är brunfärgat av torv eller humus. Sjöarna ligger ofta i anslutning till myrmarker, omges i regel av gungflyn, har ett lågt phvärde och är utpräglat näringsfattiga. Sjöarna kan ligga såväl nere vid havsnivån som uppe på kalfjället. Till karaktärsarterna hör nordnäckros, dvärgbläddra, olika natearter och i kanten vitag, vitmossor, flaskstarr, trådstarr och sileshår. Sjötypen är ofta naturligt fisktom, vilket är 8

9 en förutsättning för fåglar som alfågel ska hitta sin föda, som främst består av kräftddjuret Polyartemia forcipata. För att livsmiljön ska bevaras krävs att även de gungflyn och strandskogar som omger sjön är opåverkade. Inplantering av fisk har förändrat ekosystemet i många småvatten, inte minst på fjället. Sjötypen Dystrofa sjöar är mycket vanlig i Sverige särskilt i norra Sverige men är ovanlig i merparten av övriga EU. 7310* Aapamyrar. Aapamyrar är ett prioriterat Natura 2000-habitat med stor utbredning. Habitatet är ett samlingshabitat där flera olika myrtyper ingår. De flesta av dessa myrtyper är i sin tur sammansatta av flera olika småhabitat. Aapamyrar är större myrkomplex som oftast domineras av kärr i de centrala delarna. Hydrotopografiska myrtyper som strängflarkkärr och olika typer av blandmyrar räknas också hit. Andra myrtyper som kan ingå i dessa komplex är nordliga mossar av rostvitmossa-typ, topogena och soligena kärr, backkärr och sumpskog. Aapamyren är nordlig och också bäst utbildad i norra Sverige. Karaktärsarter för aapamyren är nordkråkbär, dvärgbjörk, tuvsäv, tuvull, flaskstarr, trådstarr, rundstarr, strängstarr, vitstarr, kallgräs, blåtåtel, hjortron och en stor mängd vit- och brunmossor. Generellt sett har våtmarkerna en mycket viktig funktion i landskapet. De är en viktig del av vattnets storskaliga kretslopp genom att t.ex. jämna ut vattenflöden. De är också ofta mosaikartat uppbyggda med en stor variation av blöthetsgrad, öppenhet, strukturmönster och artsammansättning. Våtmarkerna är också en viktig del av det större ekologiska system som skogslandskapet utgör. 9010* Västlig taiga. Västlig taiga är en mycket variabel naturtyp. Den innefattar allt från helt grandominerade områden till helt talldominerade med olika inblandning av löv. Den västliga taigan har i största delen av länet regelbundet störts av brand vilket ekosystemet också är anpassat till. Väster mot fjällkjedjan minskar sannolikt den naturliga brandfrekvensen och de fjällnära skogarna samt de som täcker stora delar av i förfjällen har brunnit mycket sällan. Dessa är vanligen dominerade av granskog. Här har stormfällningar, snöbrott och tillfälliga extrema klimatsituationer varit viktiga störningar. De fjällnära, urskogsartade, skogarna har mycket höga naturvärden genom sin orördhet och storlek. De ingår oftast som en viktig komponent i en ekologisk helhet med myrmarker, vattendrag, sjöar, fjällbjörkskog och fjällhed i hela landskapsavsnitt. De välbevarade fjällnära skogarna är en betydelsefull del av den sista vildmarken i Sverige. Den skogliga kontinuiteten, det vill säga den tid som det vuxit skog på en plats, kan vara betydelsefull för vissa arter och den västliga taigan i förfjällen har mycket lång kontinuitet. Viktiga substrat för den västliga taigans biologiska mångfald är gamla träd av tall och gran och död ved som torrakor, högstubbar och lågor liksom äldre lövträd av asp och sälg. Beskrivning av arter 1361 Lodjur (Lynx lynx). Lodjuret kräver viltrika marker där födan utgörs av allt från gnagare till större djur som rådjur och ren. Lodjuret finns i stor utsträckning i kuperade och ostörda marker, främst i skogsbygder men under senare år har den också expanderat till fjällnära områden. Lodjurets hemområde är flera kvadratmil stort, och enstaka djur kan förflytta sig tiotals mil på jakt efter ett revir eller en partner. Viss skyddsjakt är tillåten på lodjur. Illegal jakt är fortfarande det allvarligaste hotet mot arten, men också rävskabb och trafik skördar årligen offer. Riksdagens rovdjursmål säger att det ska finnas minst 300 föryngringar per år, vilket motsvarar cirka

10 lodjur vilket också är det ungefärliga antal som man tror finns idag. I renskötselområdet vill man dock minska stammen i vissa områden. Merparten av lodjuren finns i Svealand och Norrland. Lodjuret är rödlistad i Sverige som Sårbar (VU). Lodjuret är upptagen på Bernkonventionens bilaga III över skyddade djurarter. Övrigt Vojmsjölandet Gränsar mot Marsfjällets naturreservat som också är riksintresse för naturvården. Värdefulla skogar finns också på Måsjöberget som gränsar mot Vojmsjölandets norvästra hörn. Vojmsjölandets myrar finns upptagna i Våtmarksinventeringen och Stormyran samt Ängessjön har båda fått den högsta naturvärdesklassningen, klass 1. (se Våtmarker i Västerbottens län, meddelande 1: 1993). Referenser ArtDatabanken, Artfaktablad för rödlistade arter. ArtDatabankens hemsida, Länsstyrelsen i Västerbottens län. Riksintresse för naturvård. Meddelande 4:2001. Redaktör Eva Mikaelsson Länsstyrelsen i Västerbottens län. Våtmarker i Västerbottens län, meddelande 1: Naturvårdsverket Uppföljning av Natura 2000 i Sverige. Rapport Naturvårdsverkets art- och naturtypsvisa vägledningar för Natura Naturvårdsverkets webbplats, Naturvårdsverket Natura 2000 i Sverige. Handbok med allmänna råd 2003:9. Naturvårdsverket. Rapport Skyddsvärd skog på statlig mark. Jämtlands och Västerbottens län. 10