Bevarandeplan. Norra Borgafjäll SE

Transkript

1 Bevarandeplan Norra Borgafjäll SE Namn: Norra Borgafjäll Sitecode: SE Områdestyp: SCI Area: ha Kommun: Dorotea Karta: Risbäck 22 F + Fatomakke 23 F, ekonomiska kartan 22 F 8-9 a-f + 23 F 0-1 a-f Koordinat: Fastighetsägare: Staten Ytterligare skyddsform: Domänreservat Naturvårdsförvaltare: Länsstyrelsen Västerbotten Tillsynsmyndighet: Länsstyrelsen Bevarandeplanen fastställd av Länsstyrelsen enligt 17 Förordningen om Områdesskydd (dnr: ) Versionsdatum:

2 Vad är en bevarandeplan? Natura 2000 är ett nätverk av Europas allra värdefullaste naturområden. När Sverige trädde in i EU blev vi också en viktig del av Natura nätverket. Över hela Sverige finns idag många naturområden som ingår i Natura Områdena kan vara mycket olika, men gemensamt för dem är att de är ett exklusivt urval av den värdefullaste naturen i Sverige och Europa. Till varje Natura 2000-område skall det finnas en bevarandeplan som ur olika aspekter beskriver området och hur naturvärdena kan bibehållas. Bevarandeplanen skall svara på frågor som: Varför är området utpekat till Natura 2000? Vilka naturvärden och arter är här viktigast sett ur ett EU-perspektiv? Hur står det till med dessa naturtyper och arter inom området? Finns några speciella hot mot området? Vilka bevarandeåtgärder är nödvändiga för att man ska uppnå syftet med området? Hur bör området skötas? Hur följer man upp att området bibehåller och utvecklar de viktigaste naturvärdena? Var går det att läsa mer om området? Mer information om Natura 2000 Mer information om Natura 2000 hittar du på: Länsstyrelsens hemsida Naturvårdsverkets hemsida eller direkt av Länsstyrelsen på telefon

3 Innehåll Karta över Norra Borgafjäll... 4 Beskrivning... 5 Ingående naturtyper enligt habitatdirektivet... 5 Ingående arter enligt habitatdirektivet... 6 Bevarandesyfte och bevarandemål... 6 Renskötsel... 9 Vad kan påverka Natura 2000-området negativt?... 9 Bevarandeåtgärder med tidplan Skyddsåtgärder Skötselåtgärder Bevarandetillstånd inom området Uppföljning av bevarandemål för naturtyper och arter Beskrivning av livsmiljöer Beskrivning av arter Övrigt Referenser

4 Karta över Norra Borgafjäll Bakgrundskarta ur allmänt kartmaterial från Lantmäteriet. Medgivande

5 Beskrivning Norra Borgafjäll är ett domänreservat som till största delen består av den östra delen av Norra Borgafjället med dess högsta topp Jengegietje, 1472 möh. Topparna har påfallande alpin prägel och höga branter mot öster. På den västra sidan finns en djup krusdal, Lulegarse. Norra Borgafjället är bas för fjällturismen i Borgafjäll. Mot öster ingår ett långsträckt område från Gubbsjöklumpen till Borgafjäll. Det består till stor del av backmyrar och fjällbjörkskog. I nedre delen av området ingår också ett smalt bälte med granskog som vid Borgafjäll får större bredd. I närheten av samhället är skogen plockhuggen. Mot väster ingår Kopråns dalgång och ett uppbrutet lågfjällsområde sydväst om denna. Dalbotten i Koprådalen är till stor del myrtäckt, två av myrarna är klassificerade i klass 2 i länets våtmarkinventering. I Sluttningarna mot Borgasjön finns smala bälten med granurskog. Granskogarna inom domänreservatet är till stor del av högörtsyp. Norra Borgafjällets domänreservat gränsar i norr till Satsfjällets domänreservat och i öster till Gitsfjällets naturreservat. Inom området har man påträffat den rödlistade mossan liten trumpetmossa (Tayloria tenuis). Ingående naturtyper enligt habitatdirektivet Norra Borgafjäll ingår i Natura Det har utsetts till det europeiska nätverket därför att det här finns naturtyper och arter som EU-länderna tillsammans bestämt är extra viktiga att skydda och bevara. Följande naturtyper ska utifrån habitatdirektivet 1 värnas inom området. Kod Naturtyp Areal (ha) 3130 Oligo-mesotrofa sjöar med strandpryl, braxengräs eller annuell 525 vegetation på exponerade stränder 3220 Alpina vattendrag med örtrik strandvegetation Rishedar ovanför trädgränsen Videbuskmarker ovanför trädgränsen Silikatgräsmarker ovanför trädgränsen * Aapamyrar Silikatrasbranter Klippvegetation på silikatrika bergssluttningar * Västlig taiga Fjällbjörkskog * = Särskilt prioriterad art eller naturtyp inom Natura EU Rådets direktiv 92/43/ EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter. 5

6 Ingående arter enligt habitatdirektivet Följande arter ska utifrån habitatdirektivet värnas inom området. Kod Art Förekomst 1361 Lodjur (Lynx lynx) Förekommer 1911 Fjällräv (Alopex lagopus) 8 bebodda lyor vintern Järv (Gulo gulo) Förekommer 1948 Skogsrör (Calamagrostis chalybaea) 8 inventerade lokaler * = Särskilt prioriterad art eller naturtyp inom Natura Bevarandesyfte och bevarandemål Det övergripande syftet med Natura 2000-området är att ingående naturtyper och arter skall ha en gynnsam bevarandestatus 2. För naturtyperna innebär detta att utbredningsområden bevaras, att viktiga strukturer och funktioner bibehålls och att populationerna för naturtypens typiska arter 3 bibehålls. För de arter som pekas ut i EU-direktiven innebär en gynnsam bevarandestatus att arternas utbredning och antal inte ska minska och att deras livsmiljö är tillräckligt stor för att arterna skall kunna fortleva. För att garantera att gynnsam bevarandestatus råder har ett antal bevarandemål definierats för varje naturtyp och art. Naturtyper Kod Naturtyp Bevarandemål Oligo-mesotrofa sjöar med strandpryl, braxengräs eller annuell vegetation på exponerade stränder Arealen av naturtypen ska vara minst 525 hektar. Medelvärdet för totalfosforhalten får högst vara X (25) µg/l (tillståndsklass 2). ph-värdet får inte vara lägre än X (6,2) (Tillståndskklass 3). Vattenfärgen får högst ha en absorbans på X (0,12) Abs f400/5 eller ett färgtal på högst Y (60) mgpt/l (tillståndsklass 3). Siktdjupet ska vara större än X (3) meter. Vassar och flytbladsvegetation får högst täcka X % av vattenytan. Vattenlevande organismer ska ha fria vandringsvägar i anslutande vattendrag. Minst X (2) av de typiska kärlväxtarterna X, Y och Z ska förekomma i minst X % av provytorna. Förekomsten av typiska fiskarterna X, Y och Z ska vara 2 Fullständiga definitioner av gynnsam bevarandestatus för arter och naturtyper finns i Naturvårdverkets handbok. Natura 2000 i Sverige - handbok med allmänna råd. Handbok 2003:9. 3 Typiska arter är framtagna av Naturvårdsverket för respektive naturtyp. De typiska arterna skall fungera som ett kvitto på att naturtypen har gynnsam bevarandestatus. 4 Samtliga Natura 2000-områden kommer att basinventeras under Efter basinventeringen kommer det att finnas ett bättre underlag för att sätta skarpa mål som är lättare att följa upp för respektive naturtyp. 6

7 minst X, Y etc. [Fotnot: Formulera mål för populationsstorlek och reproduktion utifrån fiskeriverkets sjöprovfiskedatabas och eventuella tidigare nätprovfisken i objektet.] 3220 Alpina vattendrag med örtrik strandvegetation 4060 Rishedar ovanför trädgränsen 4080 Videbuskmarker ovanför trädgränsen 6150 Silikatgräsmarker ovanför trädgränsen Arealen av de alpina vattendragen ska vara minst 5 hektar och sträckan minst X kilometer (meter). ph-värde ska vara X eller högre (tillståndsklass 2). Bottenfauna ska motsvara minst tillståndsklass 2. [Fotnot: Tillståndsklasser enligt Naturvårdsverket Sjöar och vattendrag. Bedömningsgrunder för miljökvalitet. Rapport 4913.] Vattendragssträckorna ska uppfylla minst indikatorvärde 2 enligt System Aqua när det gäller vattenståndsvariationer. Minst X (2) av de typiska kärlväxtarterna X, Y och Z ska förekomma i minst X % av provytorna. Populationerna av de typiska fiskarterna ska vara minst X, Y. [Fotnot: Mål sätts upp på objektsnivå utifrån basinventeringen och/eller äldre elfisken.] Arealen rishedar ska vara minst 2235 hektar. Andelen bar jord ska inte överstiga X %. Minst X av de typiska kärlväxtsarterna A, B, C etc ska förekomma i minst Y% av utslumpade provytor. Arealen videbuskmarker ska vara minst 1700 hektar. Täckingsgraden av buskarna ripvide och ullvide ska vara minst X (75?) %. Andelen bar jord ska inte överstiga X (5?) %. Minst X av de typiska kärlväxtsarterna A, B, C etc ska förekomma i minst Y% av provytorna. Arealen silikatgräsmarker ska vara minst 265 hektar. Andelen bar jord ska inte överstiga X %. Minst X av de typiska kärlväxtsarterna A, B, C etc ska förekomma i minst Y% av utslumpade provytor * Aapamyrar Arealen aapamyrar ska vara minst 790 hektar. Arealen av undertypen XXX ska vara minst X hektar. Vegetationen ska vara naturligt lågvuxen på minst X ha. Täckningsgrad för träd och buskar ska vara mindre än X %, och stamantalet ska vara mindre än X per hektar. Minst X (95) av arealen ska ha en ostörd hydrologi. I objektet ska det inte finnas diken med avvattnande effekt. Minst X av de typiska kärlväxtarterna A, B, C etc. ska förekomma i minst Y % av provytorna. [Fotnot: Arter och inventeringsmetodik bestäms i samband med basinventeringen.] 7

8 Minst X av de typiska mossarterna ska förekomma i minst X % av provytorna. [Fotnot: Arter och inventeringsmetodik bestäms i samband med basinventeringen.] 8110 Silikatrasbranter Arealen silikat-rasbranter ska vara minst 60 hektar. Andelen vegetationsfri mark (exklusive skorplavar) är minst X %. Träd och busktäckning ska understiga x %, varav sälg, rönn och asp utgör minst X %. Förekomsten och täckningsgraden av typiska lavar och kärlväxter är x %. [Fotnot: Ange om möjligt typiska arter som är relevanta för området.] 8220 Klippvegetation på silikatrika bergssluttningar Arealen klippvegetation på silikatrika bergsluttningar ska vara minst 130 ha. Andelen vegetationsfri mark (exkl. skorplavar) ska inte minska mer än X %. Träd och busktäckningen ska understiga X % och ska inte öka mer än Y (30) %. Bergyta som är obeskuggad av träd under större delen av dagen ska inte minska mer än X (10) %. Förekomsten och täckningsgraden av typiska lavar och kärlväxter ska bibehållas eller öka, d.v.s. det ska finnas minst X st av de typiska arterna i minst Y av provytorna * Västlig taiga Arealen västlig taiga ska vara minst 800 hektar. Det ska finnas minst X (20) m³ död ved per hektar. (Relationen död ved/levande ved ska vara minst 1/5.) Träd av utländskt ursprung (t.ex. contortatall och olika ädelgranar) ska inte förekomma i området. Sumpskog ska ha en ostörd hydrologi. Det ska inte finnas diken med avvattnande effekt. Minst X av de typiska kärlväxterna a, b, c, etc. [knärot, linnea, spindelblomster, plattlummer, mattlummer, ögonpyrola] ska förekomma i minst X % av provytorna. Minst X av de typiska vedsvamparna a, b, c, etc. ska förekomma i minst X % av provytorna Fjällbjörkskog Arealen fjällbjörkskog ska vara minst 6650 hektar. Det ska finnas minst X m³ död ved per hektar. Andelen gran av virkesförrådet (levande träd) ska inte överstiga X %. Minst X av de typiska kärlväxterna a, b, c, etc. ska förekomma i minst X % av provytorna. Minst X av de typiska vedsvamparna a, b, c, etc. ska förekomma i minst X % av provytorna. 8

9 Arter Kod Art Bevarandemål 1361 Lodjur (Lynx lynx) Skall finnas kvar i livskraftigt bestånd * Fjällräv (Alopex lagopus) Skall finnas kvar i livskraftigt bestånd * Järv (Gulo gulo) Skall finnas kvar i livskraftigt bestånd Skogsrör (Calamagrostis chalybaea) * = Särskilt prioriterad art eller naturtyp inom Natura Skall finnas kvar i livskraftigt bestånd. På varje lokal ska minst 25 växande plantor finnas. Renskötsel Inom området finns 2 visten/läger, 2 kåtor, 1 flyttled och området används som vår- och kalvningsland för Vilhelmina södra sameby. Vad kan påverka Natura 2000-området negativt? Här beskrivs endast de viktigaste hoten vi i dag känner till mot Natura 2000-områdets naturvärden. Hoten redovisas som exempel på verksamheter och faktorer som kan innebära en negativ påverkan på de naturtyper och arter som skyddas inom området. Andra hot som idag är okända kan bli aktuella i framtiden liksom mer storskaliga och diffusa hot som t.ex. klimatförändringar. Aktuella hot mot Natura 2000-området Renskötselrätt föreligger inom Norra Borgafjäll. I samband med rensskötseln kan terrängkörning orsaka skador på marken. Risken är större i anslutning till renskötselanläggningar, vid transporter till anläggningarna samt drivning av renar utmed flyttleder. Våtmarker är särskilt känsliga. Vid renskötselanläggningar och stängsel kan tramp från renar och påverkan vid utfodring skada marken. Detta gäller särskilt om det finns skyddsvärda arter i anslutning till anläggningen. Norra Borgafjäll är skyddat som domänreservat. Ägandet av marken är överförd till staten via Naturvårdsfonden. Långt skridna planer finns för att ombilda samtliga fjällnära domänreservat till naturreservat. Verksamheter m.m. som generellt kan påverka naturtyperna och arterna negativt Alla åtgärder eller företag som innebär avverkning av levande eller döda träd. Avverkning i sig kan också ge negativa effekter på vattenkvalitet. All form av exploatering, t.ex. bebyggelse eller anläggning av vägar. All form av täkt, t.ex. bergtäkt eller torvtäkt. All form av markavvattning eller annan påverkan på hydrologin. Storskalig terrängkörning eller annan aktivitet som innebär betydande slitage. 9

10 Klättring kan utgöra ett hot mot arter som växer på klippväggarna. Kalkning och gödsling. Användning av kemiska bekämpningsmedel. De fjällnära ekosystemen är formade av ett kärvt klimat. En global klimatförändring med ett varmare klimat skulle kraftigt förändra vegetation och artsammansättning. Bevarandeåtgärder med tidplan Norra Borgafjäll är ett Natura 2000-område och har det skydd enligt miljöbalken som gäller samtliga Natura 2000-områden i landet. Alla verksamheter och åtgärder som på ett betydande sätt kan påverka Natura 2000-området negativt är tillståndspliktiga enlig 7 kap 28 a miljöbalken. Området är även skyddat som domänreservat, långt skridna planer finns på att omvandla området till naturreservat. Området får då egna föreskrifter och skötselplan med särskilda inskränkningar i rätten att använda mark och vatten liksom i rätten att färdas och vistas inom reservatet. Skyddsåtgärder Området är idag skyddat som domänreservat, detta tillsammans med det skydd som Natura 2000 innebär bedöms vara tillräckligt. Skogsrör är fridlyst enligt Miljöbalken 8 kap 1-2 med stöd av 1 c Artskyddsförordningen (1998:179). Enligt denna är det inte tillåtet att avsiktligt plocka, samla in, skära av, dra upp med rötterna eller förstöra fridlysta växter i deras naturliga utbredningsområde i naturen. Skötselåtgärder Skogarna inom Natura 2000-området består till stora delar av granskogar som har brandrefugial karaktär. Skogarna och de övriga naturtyperna bör därför lämnas till fri utveckling och endast påverkas av de naturliga processer som förekommer. Med naturliga processer avses stormfällningar, insektsangrepp och mer eller mindre frekvent förekommande utslagningar av vegetationen genom extrema klimatförändringar. Bevarandetillstånd inom området Samtliga Natura 2000-områden kommer att basinventeras under Efter basinventeringen kommer det att finnas ett bättre underlag för att bedöma bevarandetillståndet. Det kommer också att finnas en bättre grund för att fatta beslut om områdets skötsel. Nedan redovisas därför endast en preliminär bild. Bevarandestatus per naturtyp Kod Naturtyp Bevarandestatus 3130 Oligo-mesotrofa sjöar med strandpryl, braxengräs eller Gynnsam 10

11 annuell vegetation på exponerade stränder 3220 Alpina vattendrag med örtrik strandvegetation 4060 Rishedar ovanför trädgränsen 4080 Videbuskmarker ovanför trädgränsen 6150 Silikatgräsmarker ovanför trädgränsen 7310 * Aapamyrar 8110 Silikatrasbranter 8220 Klippvegetation på silikatrika bergssluttningar 9010 * Västlig taiga 9040 Fjällbjörkskog Bevarandestatus per art Kod Art Bevarandestatus 1361 Lodjur (Lynx lynx) Gynnsam 1911 * Fjällräv (Alopex lagopus) Gynnsam? 1912 * Järv (Gulo gulo) Gynnsam? 1948 Skogsrör (Calamagrostis chalybaea) Gynnsam Uppföljning av bevarandemål för naturtyper och arter Det pågår för närvarande ett nationellt arbete med att utveckla uppföljningsmetoder för de olika arterna och naturtyperna (Naturvårdsverket 2005). Bevarandeplanen kommer att kompletteras med information om hur de olika naturtyperna och arterna ska följas upp och bedömas. Beskrivning av livsmiljöer 3130 Oligo-mesotrofa sjöar med strandpryl, braxengräs eller annuell vegetation på exponerade stränder. Näringsfattiga eller svagt näringsrika klarvattensjöar i flacka områden med zonerad vegetation. Vegetationen består bl.a. av undervattensväxter som t.ex. notblomster (ej fjällen) och braxengräs samt av annueller (ettåriga) på blottlagda strandzoner. Exempel på karaktärsarter är strandranunkel, löktåg, nålsäv, och vägtåg. Naturliga omgivningar är oftast våtmarker, strandskog eller extensivt brukade jordbruksmarker med t.ex. betade strandängar. Representativa sjöar av naturtypen har stora naturliga vattenståndsfluktuationer på flacka bottnar. För att upprätthålla gynnsam bevarandestatus är bland annat naturligt klart vatten, stora vattenståndsfluktuationer, ishyvling och periodvis blottlagda stränder med annuell vegetation viktigt. Även strandbete är betydelsefullt där det förekommer. Hot mot naturtypen kan vara skogsbruk i tillrinningsområdet, markavvattning och skyddsdikning som orsakar ökad belastning av humusämnen, grumling och igenslamning av bottenvegetation och grunda bottnar. Reglering kan medföra onaturliga vattennivåer och fluktuationer. Överdämning eller onaturligt låga vattenstånd kan leda till erosion, försumpning och igenväxning i strandzonen Alpina vattendrag med örtrik strandvegetation. Alpina vattendrag med örtrik strandvegetation förekommer i den alpina regionen, i avrinningsområdenas övre delar. De är därmed en delmängd av många större vattensystem i norra Sverige (t.ex. 3210). 11

12 De alpina vattendragen är vanligtvis opåverkade. De alpina vattendragen har oftast naturliga omgivningar med örtrik vegetation, salix, fjällbjörk och våtmarker. Längs stränderna har bl.a. fjällväxter etablerats, exempel på karaktärsarter är tuvtåtel, madrör, fjällarv, fjällsyra, fjällsippa, gullbräcka, getväppling, blekvide, daggvide, grönvide och fjällvedel. Förutsättningar för gynnsam bevarandestatus är bl.a. att bibehålla eller förbättra naturlig vattenföring och flödesdynamik. Oreglerad vattenföring upprätthåller en stor variation gällande bottensubstrat, vegetation och strandstrukturer och därmed förutsättningar för naturligt förekommande arter. God vattenkvalitet näringsfattigt, ofta klart (förutom vid transport av minerogent material nedströms glaciärer eller vid snösmältning), neutralt vatten Rishedar ovanför trädgränsen. Habitatet utgörs främst av fjällhedar i alpin region, men det finns stora arealer även inom det boreala området. Det har en mycket stor utbredning i Sverige, och en tredjedel är skyddat inom Natura Habitatet är mycket varierat. Växtligheten består av dvärgvuxna och krypande buskar och ris, som kryp- och mossljung, en, mjölon, ripbär, nordkråkbär, fjällsippa, dvärgvide och polarvide. Fjällhedarna utvecklas på såväl kalkfattiga som på mer basiska marker. Ett extensivt bete av renar gynnar habitatet, men om betet ökar kan det övergå till gräsmarker (naturtyp 6150 eller 6170). Naturtypen är vanlig i fjällområdet, främst i de låg- och mellanalpina bältena. Stora arealer är skyddade inom befintliga naturreservat och nationalparker. Möjliga hot är t.ex. klimatförändringar, alltför intensivt såväl som helt upphört renbete, slitage från terrängkörning sommartid och nedfall av luftföroreningar Videbuskmarker ovanför trädgränsen. Videsnår i fjälltrakterna, ofta längs bäckar, där de kan breda ut sig över stora ytor. De största arealerna finns i alpin region, men förhållandevis stora områden finns även inom den boreala regionen. Videbuskmarkerna kan vara svårgenomträngliga och saknar då undervegetation, men ibland är de glesare med en vegetation av gräs och örter. Karaktäristiska arter för habitatet är viden som lappvide, ullvide, ripvide, risvide, glansvide, tuvtåtel och brunrör. Vissa undergrupper av habitatet behöver översilas av näringsrikt vatten för att utvecklas. Möjliga hot är t.ex. klimatförändringar, överbete av renar och slitage från terrängkörning. Bevarandestatus av naturtypen är god i Sverige, och stora arealer är skyddade inom befintliga naturreservat och nationalparker Silikatgräsmarker ovanför trädgränsen. Typen definieras som silikatgräsmarker i fjällen samt i höglänta områden i den boreala regionen. Vegetationen är artfattig med t.ex. klynnetåg, styvstarr, mossor och lavar. Typen utbildas i regel på torra, vindexponerade ytor i områden med kalkfattig berggrund. Jordtäcket är i regel tunt och består till största delen av vittringsmaterial. Vegetationen är vanligen påverkad av snölegor ett långvarigt renbete och ett visst bete är också en förutsättning för typen 7310* Aapamyrar. Aapamyrar är ett prioriterat Natura 2000-habitat med stor utbredning. Habitatet är ett samlingshabitat där flera olika myrtyper ingår. De flesta av dessa myrtyper är i sin tur sammansatta av flera olika småhabitat. Aapamyrar är större myrkomplex som oftast domineras av kärr i de centrala delarna. Hydrotopografiska myrtyper som strängflarkkärr och olika typer av blandmyrar räknas också hit. Andra myrtyper som kan ingå i dessa komplex är nordliga mossar av rostvitmossa-typ, topogena och soligena kärr, backkärr och sumpskog. Aapamyren är nordlig och också 12

13 bäst utbildad i norra Sverige. Karaktärsarter för aapamyren är nordkråkbär, dvärgbjörk, tuvsäv, tuvull, flaskstarr, trådstarr, rundstarr, strängstarr, vitstarr, kallgräs, blåtåtel, hjortron och en stor mängd vit- och brunmossor. Generellt sett har våtmarkerna en mycket viktig funktion i landskapet. De är en viktig del av vattnets storskaliga kretslopp genom att t.ex. jämna ut vattenflöden. De är också ofta mosaikartat uppbyggda med en stor variation av blöthetsgrad, öppenhet, strukturmönster och artsammansättning. Våtmarkerna är också en viktig del av det större ekologiska system som skogslandskapet utgör Silikat-rasbranter. Silikat-rasbranter ligger oftast i bergiga områden och kan vara gamla stenbrott eller ha bildats på naturlig väg som i Stockholms gata. Vegetationen domineras av mossor, lavar och ormbunksväxter. Nedanför kalfjället är rasbranterna i den nedre delen ofta glest trädbevuxna. I lokalklimatiskt gynnade lägen förekommer artrikare växtsamhällen och ett stort lövträdsinslag med t.ex. asp. Lavar och kärlväxter som lever i ljusöppna miljöer är viktiga artgrupper Klippvegetation på silikatrika bergssluttningar. Klippvegetation på silikatrika bergssluttningar förekommer ofta i anslutning till Silikat-rasbranter (8110) och till Pionjärvegetation på silikatrika bergytor (8230). Naturtypen är vanlig i Sverige och dess främsta naturvårdsintresse ligger i dess roll som livsmiljö för lavar och rovfåglar * Västlig taiga. Västlig taiga är en mycket variabel naturtyp. Den innefattar allt från helt grandominerade områden till helt talldominerade med olika inblandning av löv. Den västliga taigan har i största delen av länet regelbundet störts av brand vilket ekosystemet också är anpassat till. Väster mot fjällkjedjan minskar sannolikt den naturliga brandfrekvensen och de fjällnära skogarna samt de som täcker stora delar av i förfjällen har brunnit mycket sällan. Dessa är vanligen dominerade av granskog. Här har stormfällningar, snöbrott och tillfälliga extrema klimatsituationer varit viktiga störningar. De fjällnära, urskogsartade, skogarna har mycket höga naturvärden genom sin orördhet och storlek. De ingår oftast som en viktig komponent i en ekologisk helhet med myrmarker, vattendrag, sjöar, fjällbjörkskog och fjällhed i hela landskapsavsnitt. De välbevarade fjällnära skogarna är en betydelsefull del av den sista vildmarken i Sverige. Den skogliga kontinuiteten, det vill säga den tid som det vuxit skog på en plats, kan vara betydelsefull för vissa arter och den västliga taigan i förfjällen har mycket lång kontinuitet. Viktiga substrat för den västliga taigans biologiska mångfald är gamla träd av tall och gran och död ved som torrakor, högstubbar och lågor liksom äldre lövträd av asp och sälg Fjällbjörkskog. I den subalpina zonen i fjällområdena är fjällbjörken konkurrenskraftig p.g.a. djupa snöförhållanden och sen snösmältning. Olika vegetationstyper uppträder beroende på jordmån och exponering. De fattigaste typerna är rika på lavar och ris, de rikaste domineras av högörter. Skogen har oftast lång kontinuitet, det vill säga att det har funnits fjällbjörk på den plasten under lång tid. Naturvärdena utvecklas i huvudsak genom naturlig dynamik, vilket omfattar störningar, som t.ex. stormfällningar, insektsangrepp (t.ex. massangrepp av fjällbjörkmätare), översvämningar och laviner. Liksom i all annan skog så är död ved och gamla träd betydelsefullt för flera arter. 13

14 Beskrivning av arter 1361 Lodjur (Lynx lynx). Lodjuret kräver viltrika marker där födan utgörs av allt från gnagare till större djur som rådjur och ren. Lodjuret finns i stor utsträckning i kuperade och ostörda marker, främst i skogsbygder men under senare år har den också expanderat till fjällnära områden. Lodjurets hemområde är flera kvadratmil stort, och enstaka djur kan förflytta sig tiotals mil på jakt efter ett revir eller en partner. Viss skyddsjakt är tillåten på lodjur. Illegal jakt är fortfarande det allvarligaste hotet mot arten, men också rävskabb och trafik skördar årligen offer. Riksdagens rovdjursmål säger att det ska finnas minst 300 föryngringar per år, vilket motsvarar cirka 1500 lodjur vilket också är det ungefärliga antal som man tror finns idag. I renskötselområdet vill man dock minska stammen i vissa områden. Merparten av lodjuren finns i Svealand och Norrland. Lodjuret är rödlistad i Sverige som Sårbar (VU). Lodjuret är upptagen på Bernkonventionens bilaga III över skyddade djurarter * Fjällräv (Alopex lagopus). Fjällräven är ett charmerande och pälsigt djur, som på sommaren är brungrå och på vintern vit. En ovanligare färgvariant är blågrå året om. Fjällräven är betydligt mindre i storlek än en vuxen rödräv. Lyorna är belägna uppe på fjällheden och kan användas under årtionden. Födan domineras av smågnagare, och det är i första hand under riktiga lämmelår som den reproducerar sig. Den kan även ta ripor och fågelungar. Vintertid är kadaver en viktig födokälla för fjällräven. Stammen har tidigare varit decimerad av jakt, men numera är det största hotet de uteblivna eller mycket försvagade sork- och lämmelcyklerna som omöjliggör fortplantning. Rödrävens expansion upp i fjällen innebär dessutom konkurrens om lyor, och det finns risk att fjällrävarna smittas av rävskabb. Sommaren 2003 fanns mindre än 50 fjällrävar i Sverige. Fjällräven är en prioriterad art i habitatdirektivet, och rödlistad i Sverige som Starkt hotad (EN). Ett intensivt arbete med inventeringar, utfordring under sommar och vinter samt skyddsjakt på rödrävar pågår i de svenska fjällen. Fjällräven finns i övrigt cirkumpolärt runt hela norra halvklotets arktiska områden. 1912* Järv (Gulo gulo). I Sverige är järven starkt knuten till fjällen och de fjällnära skogsområdena, och det finns bara få dokumenterade föryngringar i skogslandet nedanför fjällskogarna. Renen är ett viktigt bytesdjur, men den snyltar dessutom på andra rovdjurs bytesrester. Bytesrester göms regelbundet på skyddade ställen och kan nyttjas under hela vintern. Revir uppgår till en eller två kvadratmil för en ynglande hona medan en hanarnas revir är mångdubbelt större och överlappar flera honors. Järven kan förflytta sig tiotals mil. Det allvarligaste hotet mot järven är illegal jakt, men även födobrist vintertid kan begränsa beståndet. Våren 2002 konstaterades 57 föryngringar i renskötselområdet., och stammen beräknas för närvarande till cirka 350 individer. Järven är en prioriterad art i habitatdirektivet. Den är rödlistad i Sverige som Starkt hotad (EN). Enligt Riksdagens mål för rovdjursstammarnas storlek ska det som etappmål finnas 90 föryngringar per år, vilket motsvarar ett totalt antal av cirka 550 individer. 14

15 1948 Skogsrör (Calamagrostis chalybaea). Skogsrör är ett löst tuvat gräs med upp till 1,5 m höga strån. Karakteristiska kännetecken är den kraftiga, styva och gråvioletta vippan och håren nedanför ledknutarna. Skogsrör är endemisk för norra Europa vilket innebär att arten inte finns på något annat ställe i världen. Huvuddelen av de kända förekomsterna ligger i ett bälte från norska Nordland till södra Norrlands skogsland. Arten är kalkgynnad och förekommer ofta i högproduktiva granskogar med rik högörtsvegetation som t.ex. nordisk stormhatt och torta. Skogsrör växer också ofta utmed skogbäckar, i raviner och i skogssluttningar. Skogsrör är mycket skuggtålig, men blomning och frösättning är bättre i mer ljusöppna miljöer. Groning gynnas av förekomst av bar mark och arten uppträder därför ofta i kulturskapade miljöer som mindre kalhyggen, vägkanter och liknande. Arten är inte hotad i Sverige. Fridlyst. Övrigt Inom området har länsstyrelsen gett en dispens för barmarkskörning och en dispens för skoterskörning. Inom området går en skoterled som finns upptagen i kommunens översiktsplan. Referenser ArtDatabanken, Artfaktablad för rödlistade arter. ArtDatabankens hemsida, Länsstyrelsen Västerbotten Fjällnära domänreservat, bedömning av naturvärden. Länsstyrelsen Västerbotten. Våtmarker i Västerbottens län. Bilaga 1 A Katalog över våtmarker, Dorotea och Vilhelmina kommuner. Meddelande 1:1993. Naturhistoriska Riksmuseets Den virtuella floran, Naturvårdsverket Uppföljning av Natura 2000 i Sverige. Rapport Naturvårdsverkets art- och naturtypsvisa vägledningar för Natura Naturvårdsverkets webbplats, Naturvårdsverket Natura 2000 i Sverige. Handbok med allmänna råd 2003:9. Naturvårdsverket. Rapport Skyddsvärd skog på statlig mark. Jämtlands och Västerbottens län. Naturvårdsverket Sjöar och vattendrag. Bedömningsgrunder för miljökvalitet. Rapport