Konsekvensanalyser till vissa föreslagna åtgärder för att nå miljökvalitetsmålet Giftfri miljö

Transkript

1 Bilaga 1 Konsekvensanalyser till vissa föreslagna åtgärder för att nå miljökvalitetsmålet Giftfri miljö Underlag till remiss av Underlag till den andra fördjupade utvärderingen av mijlökvalitetsmålet Giftfri miljö 28 september 2007 Reviderad 14 januari 2008

2

3 Innehåll: 1. Kriterier för offentlig upphandling Ta bort undantaget för kadmium i konstnärsfärger till det svenska kadmiumförbudet Upprätta en databas över ämnen i material och varor Tillsyn Åtgärder avseende information till konsumenter om CMR-ämnen i varor Information till konsumenter om kvicksilver i lågenergilampor och insamling Krav på att det ska finnas dokumentation i form av en byggnadsrelaterad loggbok Ytterligare begränsningar av bly i olika produkter Undanta fler avfallsslag från avfallsskatt (vid deponering) Skärpa kraven på rivningslov och rivningsplaner Förändrad kemikalieredovisning för tillsynspliktiga verksamheter Konsekvensanalys av förslag om krav på miljödata om livsmedelstillsatser Konsekvensanalys av förslag om krav på miljödata om läkemedel Åtgärder avseende märkning av varor som har behandlats med biocidprodukter Åtgärder för att minska exponeringen av kadmium... 68

4 .

5 1. Kriterier för offentlig upphandling Delmål 4, åtgärd 16: Regeringen bör i handlingsplaner för den offentliga upphandlingen ställa upp mål för att kemikalierelaterade krav beaktas för produktgrupper som kan medföra kemiska risker. Regeringen bör ge stöd till Miljöstyrningsrådet vad gäller tolkning av lagstiftningen om offentlig upphandling för att undanröja hinder för inköparna att ställa krav med hänsyn till kemikalierisker. Problembeskrivning Det råder vissa oklarheter i lagen om offentlig upphandling (LOU) angående hur krav får formuleras och hur långtgående dessa krav får vara. Denna typ av oklarheter kan bidra till att upphandlare, av ovilja att bryta mot lagen, inte ställer kemikaliekrav i den utsträckning som skulle vara önskvärt för att bidra till ett fortlöpande riskminskningsarbete. Med anledning av detta efterfrågas vägledning och stöd i upphandlingsarbetet. Av LOU framgår exempelvis inte huruvida det, inom områden med EU-harmoniserad lagstiftning, är tillåtet att ställa krav som är striktare än rådande lagstiftning. Problemet har bl.a. aktualiserats vid inköp av elektronik då det är oklart om de krav som ställs på produkterna kan vara mer långtgående, vad gäller frånvaro av tungmetaller, än vad RoHSdirektivet föreskriver. Det är inte full klarlagt huruvida krav gällande ämnen som begränsas i RoHS-direktivet kan formuleras striktare än kraven i lagstiftningen. Kemikalieinspektionens bedömning är dock att den upphandlade enheten fritt kan ställa de krav som bedöms som relevanta för ämnen som inte omfattas av direktivet. Mål för åtgärden Målet med den föreslagna åtgärden är att upphandlare i högre utsträckning tar till vara möjligheten att ställa kemikaliekrav i samband med offentlig upphandling. Genom att på så sätt bidra till en fortlöpande riskminskning kan också förutsättningarna för att uppfylla delmål 3 och 4 förbättras. Åtgärdsformulering Att klargöra möjligheten att ställa krav på produkters innehåll av särskilt farliga ämnen vid offentlig upphandling när det finns harmoniserade EU-direktiv (ex Hg och Cd i elektronik och batterier) är en åtgärd som föreslås till delmål 4 men som även är av betydelse för delmål 3. Att även verka för att kunskapen ökar så att relevanta, verkningsfulla och uppföljningsbara kemikaliekrav kan ställas omfattas av åtgärdsförslaget. Referensalternativ Offentlig upphandling nämns ofta som en vikig drivkraft för att stimulera utvecklingen av mer miljöanpassade produkter och tjänster. Den offentliga sektorn i Sverige genomför varje år upphandlingar till ett värde av 400 miljarder kronor. Om åtgärder för att motverka problemet 5

6 (d.v.s. reda ut de oklarheter som identifierats ovan) inte vidtas kommer den offentliga sektorns potential, att genom att ställa kemikaliekrav i samband med upphandling bidra till att miljökvalitetsmålet nås, inte heller fortsättningsvis tas till vara fullt ut. Omfattningen av den offentliga sektorns upphandlingar innebär att betydande steg som hade kunnat tas mot Giftfri miljö aldrig realiseras. Därmed kommer dess bidrag till att delmål 3 och 4 uppfylls att vara ytterst begränsad. Ett exempel på detta är den upphandlande enhetens möjlighet att översätta miljömål till specifika, produktrelaterade och mätbara kriterier. Miljöaspekterna av en vara eller tjänst kan då jämställas med varor eller tjänsters estetiska eller funktionella egenskaper. Detta är kriterier som uttryckligen anges i upphandlingsdirektiven i egenskap av bedömning av vad som är ekonomiskt mätbart. Detta är möjligheter som inte till fullo tas till vara. Åtgärdens identifierade konsekvenser Identifierade aktörer som kan komma att beröras av åtgärden är främst upphandlare, myndigheter samt företag. Åtgärden innebär framförallt förbättrade möjligheter att genom offentlig upphandling bidra till en fortsatt riskminskning samt att tillämpa detta mjuka styrmedel mer effektivt. Indirekt kan detta bidra till att befintliga regler får en önskad effekt och efterlevnad då dessa formar en miniminivå för kemikaliekraven som ställs i samband med upphandling. Indirekt kan detta också medföra att fortsatta resurser ges till forskning, produktutveckling och innovation. Genom att också utnyttja potentialen av att ställa kemikaliekrav i samband med offentlig upphandling kan bättre valuta för pengarna erhållas. Att åtgärden medför miljönytta och intäkter i form av riskminskning av betydelse för både miljö och hälsa är tydligt. Att ta miljöhänsyn vid en offentlig upphandling avser bl.a. möjligheten för den upphandlande enheten att omfattande välja en miljövänlig produkt eller tjänst. Genom ett tydliggörande av vilka och hur långtgående kemikaliekrav som kan ingå i bedömningen av det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet kan miljöaspekter ges ett större genomslag i anbudsutvärderingen. Åtgärden innebär en ökad möjlighet att ställa miljörelaterade men även sociala krav. Detta kan i sin tur medföra positiva konsekvenser i form av ekonomiska fördelar och miljövinster för samhället. Genom en offentlig upphandling kan den upphandlande enheten ställa krav på specificerade material eller uppge att inga av de ingående materialen eller kemiska ämnena ska vara skadliga för miljön. Ett sätt för att undvika farliga ämnen är att sammanställa en lista över farliga ämnen som skadar människors hälsa eller miljön som man inte vill ska ingå i produkten. Huruvida det är tillåtet att en sådan lista innefattar ämnen som omfattas av harmoniserad lagstiftning och om kraven i så fall kan formuleras striktare hör dock till oklarheterna. Det kan dock konstateras att en sådan lista, om den upprättas, kan få betydande positiva konsekvenser för både miljö och hälsa. Den kan likaså indirekt leda till ekonomiska konsekvenser för företag tillföljd av ökad efterfrågan på alternativ eller minskad efterfrågan på använda kemikalier och tekniker. Enligt de allmänna reglerna och principerna i gemenskapsrätten får inte föremålet för ett offentligt kontrakt utformas så att endast inhemska företag kan delta. Om så sker kan konkurrenters affärsrelationer påverkas negativt. 6

7 Slutsats Åtgärden bedömer Kemikalieinspektionen är praktisk genomförbar. Den kan framförallt generera en stor miljönytta i relation till en relativt låg resursinsats från berörda aktörer. Kostnaderna i form av administration och arbetstid för att uppdatera upphandlings kriterier och arbetet bedöms motiverade utifrån vilka intäkter åtgärden kan generera. Någon närmare uppskattning av detta har inte gjorts i detta skede. 7

8 2. Ta bort undantaget för kadmium i konstnärsfärger till det svenska kadmiumförbudet Åtgärd 20 och 22, delmål 3: Regeringen bör se över undantagen i förordningen (1998:944) vad gäller användning av kadmium, framför allt undantag för kadmium i konstnärsfärger, vilket inte längre är motiverat och därför bör tas bort. Problembeskrivning Kadmium och kadmiumföreningar är ämnen som kan skada såväl hälsa som miljö. Nivåerna för kadmium ligger i vissa svenska vatten nära de nivåer som kan skada vattenlevande organismer. Den svenska vattenmiljön är extra känslig för en ökning av kadmiumhalten på grund av att vattnet är mjukt, vilket gör att vattenlevande organismer lättare tar upp kadmium. Människan tar upp kadmium främst via födan och kadmiumet ansamlas i njurarna. Hos befolkningen i Sverige ligger halten kadmium nära de nivåer som kan ge nedsatt njurfunktion och benskörhet. Långvarig exponering av kadmium kan också leda till cancer och möjlig risk för nedsatt fortplantningsförmåga. Kadmium är också mycket giftigt för vattenlevande organismer. För både människa och djur gäller att effektnivåerna ligger mycket nära de bakgrundnivåer som finns i miljön. Kadmium eller en kemisk förening där kadmium ingår får inte användas som färgämne 1. Detta är reglerat sedan Användningen av kadmium i konstnärsfärger är dock fortfarande undantagen från förbudet 2. Kadmiumföreningar förekommer i konstnärsfärger som pigment och ger kulörer som kadmiumrött och kadmiumgult. De vanligast förekommande kadmiumföreningarna i konstnärsfärg är enligt Kemikalieinspektionens inspektionsprojekt kadmiumsulfoselenid och kadmiumzinksulfid. Kadmiumpigmenten i konstnärsfärger är oftast svårlösliga med låg biotillgänglighet varför risken är begränsad vid direkt exponering men desto större vid exponering via miljön. När penslar och annat material rengörs släpps också kadmiumet ut i avloppsvattnet. Kadmium från ateljéer och konstskolor etc. återfinns i slam från reningsverken. Exempelvis Ryaverken i Göteborg har uppskattat att man varje år får in 20 kilo kadmium till reningsverket, av dessa kommer två kilo från utsläpp från användningen av kadmium i konstnärsfärger. Av dessa två kilo avskiljs ca 1,5 kg/år och fastnar i avloppsslammet som rötas, komposteras eller används som anläggningsjord. Resterande 0,5 kg kadmium avskiljs inte på Ryaverket utan går vidare ut i Göta älv. Kadmium i slam utgör totalt sett en liten källa för förekomsten i jord men då slam används som gödselmedel utgör den en huvudsaklig källa. Halterna av kadmium i avloppsslam är idag för höga vilket resulterar i att slammet inte går att återvinna. Användningen av kadmium som färgpigment i konstnärsfärger bidrar till att detta inte är möjligt. 1 Förordning (1998:944) om förbud m.m. i vissa fall i samband med hantering, införsel och utförsel av kemiska produkter. Förbudet mot kadmium finns i Undantaget för konstnärsfärger finns i bilaga 2 till Kemikalieinspektionens föreskrifter (KIFS 1998:8) om kemiska produkter och biotekniska organismer. 8

9 Åtgärdsformulering Undantaget för användning av kadmiumpigment i konstnärsfärger finns angivet i Kemikalieinspektionens författningssamling (KIFS 1998:8, 9 kap. 2 bilaga 2). Åtgärden innebär att detta undantag tas bort i bilaga 2: 1 KN-nummer 2 Varuslag 3 Undantagen funktion 4 Giltighetstid ur Konstnärsfärger Färgämne Tills vidare Mål för åtgärden I aktionsplanen för återföring av fosfor ur avlopp har Naturvårdsverket föreslagit att man om möjligt ska avskaffa undantagen från kadmiumförbudet (KIFS 1998:8) där användning i konstnärsfärger utgör ett exempel. I aktionsplanen föreslogs också att man till 2020 ska halvera gränsvärdet för tillförseln av kadmium med avloppsfraktion till jordbruksmark. Målet med den förslagna åtgärden är att se till att utsläppen av kadmium från användning i konstnärsfärger upphör för att möjliggöra att en giftfrimiljö uppnås. Syfte och metod Syftet med att konsekvensanalysera denna åtgärd är att kunna få en uppfattning om vilka samhällsekonomiska konsekvenser som införandet av denna åtgärd kan resultera i. Metodiken och upplägget av analysen är hämtad från Naturvårdsverkets rapport Konsekvensanalys steg för steg (2003). Referensalternativet Användningen av kadmium i konstnärsfärger utgör en av punktkällorna av utsläpp till bl.a. spillvattennätet och avloppsslammet. Om undantaget inte tas bort kommer kadmium att fortsätta spridas till miljön via hantering av främst färgrester och tvättvatten vid olika ateljéer och i vissa hushåll. Dialog med branschen har antytt att det finns brister och olikheter i hanteringen av kadmiumhaltiga färger och huruvida dessa hanteras som farligt avfall eller hälls ut direkt i vasken. Kadmiumföroreningar i avloppsslam är ett av skälen till den låga acceptansen för användning av slamgödsling på åkermark. Insatser avseende frivilliga åtgärder för att på så sett verka för en övergång till kadmiumfria konstnärsfärger har bedrivits under en längre tid vilket också resulterat i en viss minskning i utsläpp av kadmium från konstnärsfärger samt en minskad försäljning av dessa produkter. Trots dessa vidtagna åtgärder kvarstår problemet. De kadmiumföreningar som används i konstnärsfärger kan vara mycket svårlösliga. Däremot anser myndigheten att kadmiumjonerna i förlängningen kan bli biotillgängliga och då utgöra en fara för människa och miljö. Om problemet inte åtgärdas kommer därför kadmium att fortsätta att släppas ut till följd av användningen i konstnärsfärger. Detta skulle medföra att mängderna av kadmium som återfinns i spillvattennätet och i avloppsslammet inte skulle minska samt att delmål 3 inte kan uppfyllas. 9

10 Alternativa åtgärder Nedan diskuteras möjliga alternativa åtgärder för att begränsa utsläppen av kadmium från användningen som färgpigment i konstnärsfärger samt dess betydelse för att uppfylla delmål 3 till en Giftfri miljö. Åtgärdens förutsättningar för att lösa problemet samt hur åtgärden kan komma till stånd diskuteras också. Vid en avvägning av vilka åtgärdsalternativ som är lämpligast bör det tas i beaktande vilken reduktion av kadmium som åtgärden innebär i förhållande till när åtgärden eventuellt skulle kunna införas. 1. Information avseende hantering och konsekvenserna av att använda kadmiumhaltig färg. Användare har tidigare efterlyst praktisk information om hur man hanterar och väljer färger. Kemikalieinspektionen bedömer att man kan komma en bit på vägen med riktad information till ateljéer m.m. men att nå ut med information till hemmakonstnärer betraktas som svårare. Stockholm Vatten har under åren arbetat med information om effekterna från utsläppen av kadmium från konstskolor och studieförbund etc. via annons i konsttidningar samt genom direktkontakt. Informationsbroschyrer samt besök har även gjorts till de butiker som säljer konstnärsfärger i Stockholm. Stockholm Vatten har också gått ut med brev till konstskolor avseende hur kadmiumutsläppen kan minskas. Detta resulterade också i lägre utsläppta halter av kadmium från dessa verksamheter enligt uppföljande mätningar. Stockholm Vatten har också tillskrivit konstskolor och andra verksamheter och uppmanat dem att införskaffa reningsutrustning. Stockholm Vatten har under åren lagt ner som minst 3 arbetsår på arbete med information och dialog med dem som utövar konstaktiviteter samt provtagning. Detta arbete har uppskattningsvis som minst kostat cirka kronor för tryck och framtagningskostnader för informationsmaterial. Därutöver tillkommer den arbetstid och de personalkostnader som använts för att utföra arbetet. Med riktad information (om förekomsten av tillgängliga alternativ av fullgod kvalitet samt hanteringen av farligt avfall) till användare av kadmiumhaltiga konstnärsfärger bedömer Kemikalieinspektionen att man kan komma en bit. Detta har praktiserats under en tid genom frivilliga åtagande från olika aktörer, däribland Stockholm Vatten. Myndighetens bedömning är därför att detta inte är en tillräcklig enskild åtgärd för att uppfylla delmål 3 till Giftfri Miljö men att den kan kombineras med en annan åtgärd. 2. Licens för yrkesverksamma för vilka det är nödvändigt att använda kadmiumhaltiga färger i sin yrkesutövning. Denna åtgärd har framförts som förslag genom dialog med användare av kadmiumhaltiga konstnärsfärger. För att yrkesverksamma ska tilldelas en licens ska vissa villkor ställas upp samt denne utbildas i hur kadmiumhaltiga färger bör hanteras för att inte belasta miljön. Denna åtgärd skulle kunna bidra till att användningen och i sin tur utsläppen av kadmium från konstnärsfärger skulle minska. Åtgärden är dock förknippad med vissa svårigheter att kontrollera efterlevnaden av licensen. Åtgärden bidrar inte heller helt till att delmål 3 uppfylls eftersom kadmiumhaltig konstnärsfärg fortfarande skulle finnas på marknaden. 3. Att verka för att användare av kadmiumhaltiga konstnärsfärger som inte redan installerat reningsutrustning för färgpigment vid vaskarna, eller som inte redan rengör penslar i särskilda kärl där pigmenten kan sjunka till botten innan vattnet tappas till avlopp, vidtar sådana åtgärder. Slammet som blir kvar måste tas om hand separat. Dessutom kan skriftliga rutiner införas för att säkerställa att reningsutrustningen sköts enligt vad som är avsedd användning. I en studie från 2006, initierad av Stockholm Vatten, undersöktes effektiviteten av en flockuleringsmetod för rening av kadmium. Rening där bauxit 10

11 tillsattes samt kombinerades med en filtrering genom Melittafilter gav bäst resultat med avseende på reningsgrad. Metoden är lätt att använda och kan enligt studien utföras av konstnärer i ateljén eller i hemmet. Reningsgraden varierar från 92,8% till 99,8%. Detta bedömer Kemikalieinspektionen skulle bidra till att utsläppen av kadmium från användning som pigment i konstnärsfärger minskar. Däremot skulle kadmiumhaltiga konstnärsfärger fortfarande finnas tillgängliga på marknaden vilket i sig medför fortsatta utsläpp av kadmium från konstnärsfärger. 4. Branschen har tidigare förslagit att ett e-nätverk för dialog och utbyte av idéer kan vara en alternativ väg att gå. Genom nätverket skulle en ökad kunskap hos användarna kunna nås samt deras hantering av kadmiumhaltiga konstnärsfärger förbättras. Kemikalieinspektionen bedömer att ett sådant nätverk skulle vara bra av många skäl och få betydelse även för andra utsläpp och hantering av andra kemikalier inom branschen. Däremot bedöms inte ett sådant nätverk enskilt kunna bidra till den nödvändiga beteendeförändringen som krävs för att utsläppen av kadmium från konstnärsfärger ska minska. 5. Verka för att tillverkare och leverantörer tydligare märker färgerna så att konsumenten lättare kan urskilja kadmiumhaltiga konstnärsfärger från övriga. Kadmiumgul och kadmiumröd används idag som en beteckning på en kulör men också för en färg som uppfyller högsta kvalitet på ljusbeständighet. En färg som är märk med kadmiumgul behöver således inte innehålla kadmium, vilket gör det svårare för konsumenten att hitta kadmiumfria alternativ. Även kadmiumfria färger har namn där ordet kadmium ingår vilket försvårar kunden urskiljning av produkter. Märkningen är missvisande. Åtgärden bedömer Kemikalieinspektionen skulle bidra till en viss minskad användning av kadmiumhaltiga konstnärsfärger men problemet skulle inte avhjälpas. Frågan diskuterades vid ett möte på Kemikalieinspektionen 2005 och lyftes då fram som ett problem från representanter från konstskolor. De färger som inte innehåller kadmium ska enligt en överenskommelse inom branschen vara märkta med hue, sub eller imit men kan fortfarande heta kadmiumrött eller kadmiumgult vilken kan vara förvirrande för köparen. Vid mötet bestämdes att de olika parterna enskilt ska arbeta med information om alternativa färger utifrån syftet att få tillstånd en god hantering av färgerna. Detta avser bl.a. information om att penslar inte bör sköljs under rinnande vatten och att tvättvätskan ska lämnas till miljöstationen. 6. Att ta bort det nationella undantaget för användning av kadmium som pigment i konstnärsfärger bedömer Kemikalieinspektionen som juridiskt möjligt. Översynen av kadmiumregleringen i Begränsningsdirektivet har inte genomförts ännu. Ett förbud skulle också minska svårigheterna med att hitta kadmiumfria produkter i detaljhandeln p.g.a. en otydlig märkning och missvisande produktbeteckning. Slutsatserna från Kemikalieinspektionens inspektionsprojekt av tillverkare och importörer av konstnärsfärger 2004 var att få konstnärsfärger är klassificerade och märkta trots dess kadmiuminnehåll. En annan svaghet som identifierades var möjligheten att inte kunna kräva kadmiumfria färger utifrån dagens lagstiftning. Undantaget för användningen av kadmium som pigment i konstnärsfärger är upptaget i Kemikalieinspektionens föreskrifter varför det också är möjligt för myndigheten att genomföra åtgärden. Detta bedöms också som den åtgärd, av dem som diskuterats ovan, som i störst utsträckning skulle kunna bidra till att delmål 3 kan uppfyllas. 11

12 Slutsats Gemensamt för de ovan diskuterade möjliga åtgärderna är att de kan genomföras och dessutom inom en kortare tidsram. Samtliga åtgärder bedöms bidra till minskade utsläpp av kadmium från användningen i konstnärsfärger men i olika stor utsträckning. Samtliga åtgärder bidrar också till utsläpp av andra ämnen. Den åtgärd som enskilt kan bidra till att säkerställa att delmål 3 uppfylls med avseende på användningen av kadmiumpigment i konstnärsfärger är att undantaget till kadmiumförbudet tas bort. Åtgärdens identifierade konsekvenser I detta avsnitt identifieras de konsekvenser som åtgärden kan innebär. Förutom att identifiera de betydande konsekvenserna av åtgärden ska dessa bedömas. Till viss del baseras analysen av identifierade konsekvenser på information från det dialogmöte som arrangerades mars 2005 om kadmium i konstnärsfärger på Kemikalieinspektionen. Deltagarna vid mötet representerade vattenreningsföretag, konstskolor, bildningsförbund, tillverkare, importörer och färghandeln. Vid mötet diskuterades bl.a. i vilken omfattning kadmiumbaserade konstnärsfärger används och vilka alternativ som är möjliga att använda. Andra frågor som diskuterades var klassificering av kadmium och dess föreningar, utsläpp av kadmium från ateljéverksamheter, möjliga alternativ till kadmiumpigment samt för- och nackdelar med alternativen. Vilka kan komma att beröras av åtgärden Enligt Kemikalieinspektionens inspektionsprojekt av konstnärsfärger 2004 var det 9 företag som importerade konstnärsfärger, keramikglasyrer, glas- och porslinsmålningsfärger. Endast två företag tillverkade konstnärsprodukter. D.v.s. 3 av 4 företag för in sina produkter till Sverige. Kemikalieinspektionens bedömning är således att det som mest är 8 företag som berörs av åtgärden. Inga uppgifter om tillverkning eller import av kadmiumhaltig konstnärsfärg finns registrerade i Produktregistret. Av åtgärden berörs även användande konstskolor, ateljéer, konstnärer och motsvarande verksamhet berörs. Viss användning av kadmiuminnehållande konstnärsfärg har dock redan fasats ut. Därför bedömer Kemikalieinspektionen att det endast är ett fåtal som medvetet använder kadmiuminnehållande konstnärsfärg. Identifierade grupper i samhället som bedöms påverkas antigen negativt eller positivt av åtgärden är; konstskolor, ateljéer, enskilda hushåll, enskilda konstnärer, Kemikalieinspektionen och andra tillsynsmyndigheter på kommunal och regional nivå samt reningsverk. Hur dessa grupper kan komma att beröras och vilken utsträckning diskuteras vidare nedan. Direkta och indirekta konsekvenser De identifierade direkta och indirekta konsekvenserna av att vidta åtgärden summeras i tabellen nedan. Med indirekta konsekvenser avses oavsiktliga konsekvenser som är en följd av åtgärden och som påverkar uppsatt mål men som inte förslaget initierade. Med direkta konsekvenser avses miljökonsekvenser. 12

13 Direkta konsekvenser + Minskade utsläpp av kadmium från användningen i konstnärsfärger Indirekta konsekvenser + Möjligheterna att använda avloppslammet som jordförbättringsmedel och växtnäring ökar + Reningsverken får mindre utsläpp av kadmium att hantera - Tillsynsmyndigheters arbete med avseende på tillsyn av konstnärsfärger ökar + Reningsverken behöver inte längre arbeta med information och påtryckning i samma utsträckning för att minska utsläppen från kadmium tillföljd av användningen i konstnärsfärger. Administrativa och ekonomiska konsekvenser Kemikalieinspektionen bedömer att de administrativa kostnaderna för berörda företag främst blir marginella. De administrativa kostnaderna för tillsynsmyndigheter och för Kemikalieinspektionen i synnerhet bedöms initialt öka p.g.a. arbetet med ändringen av föreskriften samt uppföljande informations- och inspektionsarbete. Enligt uppgifter från branschen finns tillgängliga alternativ på marknaden. Uppgifter från Stockholms Miljöförvaltning och från Produktregistret visar på en minskad användning och försäljning av kadmiumbaserad konstnärsfärg. Uppgifter från branschen understryker också att försäljningen av alternativa konstnärsfärger ökar. Den relativt låga försäljningen av kadmiumhaltiga konstnärsfärger bedöms kunna kompenseras med en ökad försäljning av alternativa konstnärsfärger varför inga försäljningsintäktsförluster är att vänta för berörda företag. Enligt branschen är konsumentpriset på de alternativa konstnärsfärgerna också lägre varför Kemikalieinspektionen bedömer att åtgärden inte medför några ökade materialkostnader för användare. Konsekvenser för miljö och hälsa Att värdera den miljönytta eller intäkten som åtgärden genererar, i form av bl.a. minskade utsläpp av kadmium, är svårt. Enligt insamlade uppgifter och beräknade uppskattningar gjorda av Stockholms Miljöförvaltning har försäljningen av kadmiumhaltig färg minskad från 52 kg Cd/år 2001 till 41 kg Cd/år Enligt uppgifter från Stockholm Vatten sker också en motsvarande minskning av kadmiumutsläppen från användningen i konstnärsfärger. I Sverige har vattenreningsföretag pekat på problemet med för höga halter av kadmium i avloppsslam. Företagen har gjort analyser av spillvatten utanför konstskolor och funnit höga halter av kadmium. Konstnärsfärger är en av källorna till kadmiumförorening av slammet enligt reningsverken. Halterna är så höga att slammet inte får återanvändas för slamgödsling på åkermark. Erfarenheter från Gryaabs besök vid ateljéer visar att tvättvätskor hälls ut i slasken utan att först samlas upp. Annat utsläpp av kadmiumhaltigfärg orsakas av palett-tvätt. Övergången från oljefärg till akrylfärg av arbetsmiljöskäl har också sannolikt lett till ett ökat kadmiumbidrag från konstnärsfärg till avlopp enligt Gryaabs bedömning. Utifrån dessa erfarenheter kan slutsatsen dras att åtgärden kommer att ha betydelse för framför allt miljön. Viss osäkerhet råder dock kring hur stora dessa konsekvenser kan antas bli beroende på vilka alternativ som används istället. Ett tillgängligt alternativ som använts som också lyfts fram i dialogen med branschen är azofärger. 13

14 Yrkestekniska konsekvenser Utifrån den dialog som Kemikalieinspektionen fört med branschen har det framkommit att vissa anser att de alternativa färgerna med syntetiska pigment inte har en lika bra färgintensitet, hållbarhet och ljusbeständighet. Åsikterna om detta går dock isär inom konstnärsbranschen. Andra framhåller att vissa så kallade studiofärger utan kadmium håller en bättre kvalitet än de tidigare använda kadmiumbaserade färgerna. Kemikalieinspektionens bedömning är därför att åtgärden kan komma att få vissa så kallade yrkestekniska konsekvenser som främst är subjektiva och som kan minska i takt med att en beteende förändring kommer tillstånd. Av vissa konstnärer kan åtgärden anses begränsa den konstnärliga friheten samt försämra kvaliteten på arbetet. Huruvida åtgärden kan medföra några konsekvenser för arbetet med restaurering eller konservering med avseende på varaktighet och täckningsförmåga kan inte Kemikalieinspektionen bedöma utifrån genomförda dialoger med branschen. Slutsatserna från dialogmötet var att det är en beteendeförändring som måste komma till stånd för att minska på användningen av kadmiumhaltiga färger och utsläpp av dessa via avloppet. Slutsats Reningsverken har problem med återvinning av slam bl.a. beroende på att det innehåller för höga halter av kadmium. Till viss del anses detta bero på användningen av kadmium i konstnärsfärger. Utsläppen från konstskolor, ateljéer och motsvarande verksamhet har minskat men för att delmål 3 ska kunna uppfyllas måste användningen av kadmium i färgpigment upphöra. Frivilliga överenskommelser och riktade informationsinsatser har bidragit till en viss reducering av utsläppen. Konstnärsfärger utgör en spridningsväg för kadmium som Kemikalieinspektionen bedömer bör begränsas. Halterna kadmium hos befolkningen i Sverige ligger nära de nivåer som kan ge nedsatt njurfunktion och benskörhet. Det är därför viktigt att stoppa så många kadmiumutsläpp som möjligt. Detta är också nödvändigt för att kunna uppfylla delmål 3 till Giftfri miljö. De svenska mjuka vattnen är också extra känsliga för utsläpp av kadmium. Enligt Kemikalieinspektionens dialog med branschen finns kadmiumfria konstnärsfärger tillgängliga på marknaden. Vissa inom branschen är tveksamma till hur kvaliteten på sikt påverkas medan andra hävdade att det finns fullgoda alternativ. Kemikalieinspektionen bedömer att åtgärden endast medför marginella praktiska konsekvenser för berörda användare. Berörda tillverkare och leverantörer bedöms kunna kompensera eventuella förlorade intäkter med ökad försäljning av alternativa konstnärsfärger. Den sammanlagda kostnaden för åtgärden bedöms således inte vara för stor i förhållande till intäkten. Det är viktigt att underlätta för den som köper färgerna att välja sådana färger som inte innehåller kadmium. Det kan idag vara svårt för kunden att avgöra vilka dessa färger är eftersom även färger utan kadmium kan ha namn som kadmiumrött och kadmiumgult. Detta skulle underlättas betydligt tillföljd av ett förbud. Det kan också vara nödvändigt att se över möjligheten att ta bort övriga undantag för kadmium i bilaga 2 till KIFS 1998:8 med avseende på delmål 3 till giftfri miljö. 14

15 Referenslista Danielsson, Frida & Weiss, Joanna, 2007: Kadmium i konstnärsfärger. Enkätundersökning i Hammarby Sjöstad. Stockholms Miljöcenter. LIA- Rapport. Stockholm Vatten AB. Stockholm. Davidsson, Fredrik & Nordén, Lars, 2005: Ateljéprojektet. Rapport 2005:1. Gryaab. Göteborg. Weiss, Joanna, 2006: Rening av tvättvatten från konstnärer - kadmium. Examensarbete för Stockholm Vatten AB. Stockholm. Kemikalieinspektionen, 2005: Konstnärsfärger 2004 ett inspektionsprojekt. PM 6/05. Sundbyberg. 15

16 3. Upprätta en databas över ämnen i material och varor Delmål 2, åtgärd 9: Utveckla Kemikalieinspektionens databas Varuguiden med uppgifter om materials och varors innehåll av kemiska ämnen på en generell nivå. Förslaget Förslagets första del är att utveckla Kemikalieinspektionens interna varudatabas genom att samla in och registrera den kunskap om ämnen i material och varor som nu ligger dold och relativt oanvänd i rapporter och andra källor vid KemI. Successivt kan även information från vissa externa, nätanknutna källor föras in. Motivet är att sammanställa tillgänglig information och utnyttja densamma i framtida utredningar. Mycket av det dubbelarbete som nu förekommer kan undvikas, samtidigt kan våra insikter om produktutveckling och marknadsmekanismer öka. Förslagets andra del är en konvertering av den bearbetade interna varudatabasen till ett webbaserat verktyg. I denna del ingår även att komplettera databasen med information från SCBs statistik över inhemsk produktion och utrikeshandel per varuslag. Syftet är att med stöd av reella kvantiteter för varuslag möjliggöra en dimensionering av (nationella) ämnes-, material- och varuflöden. För att realisera möjligheten att skatta t.ex. materialflöden där vissa ämnen ingår, föreslås enklare verktyg för modelleringar ingå. Motiven för att göra databasen tillgänglig på webben är att utredningar och modeller då kan bygga på samma uppskattningar och därmed bli jämförbara. Samtidigt kan gemensamma ansträngningar göras för att förbättra kvaliteten på information av stor samhällelig betydelse. Förslaget omfattar enbart att föra in och uppdatera sådan information som redan tagits fram, inom och utom Kemikalieinspektionen. Inga förslag till standardiserad informationsinsamling från externa uppgiftslämnare ingår i förslaget. Bakgrund till förslaget I olika sammanhang vid Kemikalieinspektionen har information om ett visst ämnes användning i preparat, material och varor, alternativt vissa varors eller varugruppers innehåll av vissa farliga kemikalier, samlats in. Även branschanknutna användningar, t.ex. i byggnadsindustrin, har studerats särskilt. En för svenska förhållanden viktig källa till ökad kunskap om ämnen i material och varor är produktregistret. Registret innehåller fortsatt outnyttjad information då uttagen för studierna generellt har varit riktade. I Kemikalieinspektionens eget nätverk finns ett embryo till en varudatabas. Här finns exempel på ämnen som ingår i material samt på material som ingår i vissa varor. Formulär för inmatning av ämnen i material finns i databasen och ett fåtal är inlagda med namn/casnummer och vanligt förekommande halter, t.ex. i PVC. 16

17 Analys av problemet En betydande kunskapslucka inom riskbegränsningsarbetet är användningen av kemiska ämnen och beredningar i varor. Målet att öka denna kunskap har länge funnits på agendan. Dock har ökad kunskap om de mekanismer som styr hur och varför enskilda kemikalier förekommer i konsument- och andra varor snarare medvetandegjort komplexiteten i problemet än fört oss närmare en hållbar lösning för att samla, strukturera och analysera sådan information. Mål för åtgärden Förslaget att utveckla en databas över ämnen i material och varor ska bidra till informationsmålet och då särskilt vad olika varor kan innehålla. Att inhämta sådan information har visat sig svårt. En mera konsekvent sammanställning av kända användningar i material och varor, samt av vilka material som används i olika slags varor, kan bli ett värdefullt bidrag. Det kan dels bidra till att förbättra antaganden om vilka ämnen som kan finnas i vissa varor, dels att öka förståelsen för hur sammansättningen av material och varor kan förändras över tiden. Som komponenter i bredare analyser som inkluderar variationer i teknikutveckling och marknadsmekanismer kan vår framförhållning och förmåga att formulera giltiga hypoteser för riskbegränsningsarbetet öka. Referensalternativ Referensalternativet innebär ett fortsatt icke-standardiserat omhändertagande av information om ämnen i varor och material som dokumenteras i Kemikalieinspektionens egna utredningar och inspektioner och som Kemikalieinspektionens personal tagit del av, t.ex. vid utvärderingar av riskbedömningar inom EU-arbetet. Möjliga åtgärder För att helt eller delvis, alternativt stegvis, genomföra förslaget kan tre nivåer identifieras. 1. Enbart utveckla en intern databas vid KemI över ämnen i material och varor. 2. Utveckla en för alla tillgänglig databas på Kemikalieinspektionens hemsidan/webben baserad på en internt utvecklad databas enligt alternativ En webbaserad databas kompletterad med aktuell SCB-statistik över inhemsk produktion och utrikeshandel per varuslag och ett verktyg för enklare modelleringar. Alternativ 1 och 2 blir främst verktyg för att förbättra antaganden om vilka ämnen som kan förekomma i material och varor, med fokus på ämnen i material. Genom att fastställa varors materialsammansättning kan kvalitén på antaganden om förekomst av vissa ämnen i varor bli högre. Identifierade Konsekvenser Referensalternativet, innebär att samlad information fortsatt inte systematiseras. Det kan innebära ackumulerade effektivitetsförluster genom att överföring av erfarenheter som kan vara till gagn i senare utredningar och inspektioner förblir sporadisk. I sin förlängning kan 17

18 detta bidra till en minskad effektivitet i genomförandet av miljömålet giftfri miljö, såväl för nationella som EU- och internationellt riktade insatser. Presumtiva Kostnader för alternativen 1, 2 och 3 Alternativ 1 kräver främst personella resurser för identifiering, avgränsning, insamling och inmatning av den information som KemI under årens lopp tagit del av eller själv producerat, men som mera sällan tas om hand då ytterligare utredningar görs i senare sammanhang. Mest resurskrävande i denna del av förslaget är att avgränsa och samla in information från externa källor. Ett första steg kan vara en liten enkät till alla medarbetare vid KemI. Behovet av initiala personella resurser för inmatning kan mycket grovt uppskattas till minimum fyra personveckor. Insatsen är emellertid ytterst beroende av hur man avgränsar informationskällorna och vilka kvalitetskrav man ställer på kontroll och uppdatering av identifierad informationen. Kontinuerligt krävs därefter resurser för inmatning av ny information samt för uppdateringar. Inmatning av nya uppgifter kan göras med en förhållandevis liten insats om den kombineras med ett generellt uppgiftslämnande för KemIs personal. Större krav kan komma att ställas på uppdateringar där bredare analyser av t.ex. teknikskiften och förekomster på marknaden kan ingå. Alternativ 2 omfattar kostnaderna i alternativ 1, samt kostnader för att överföra och anpassa databasen till ett användbart webbverktyg. Här krävs en mindre insats av intern IT-personal. Jämfört med alternativ 1 ökar också behovet av resurser för uppdateringar. Alternativ 3 omfattar kostnaderna i alternativ 2, samt kostnader för införande av SCBs statistik över produktion och utrikeshandel per varuslag samt ett verktyg för enklare modelleringar. Rutiner och verktyg för enklare uppdatering av SCBs statistik bör ingå. För att fastställa behov av kompetens och beräkna kostnader krävs närmare beskrivningar av de tekniska anpassningar som behöver göras. Ytterligare resurser utöver dem för alternativ 2 behöver avsättas för uppdateringar. Kostnadsmässigt är detta den tyngsta posten. Vinster Alternativ 1 kan ge ett värdefullt bidrag till Kemikalieinspektionens möjligheter att effektivisera utredningar om förekomst av ämnen i material och varor genom att upprätta en bank av vunnen kunskap och erfarenhet. Möjligheterna att ta fram väl underbyggda bidrag i EU-arbetet kan också förbättras. Alternativ 2 ger, utöver vinster under alternativ 1, externa användare möjlighet att utnyttja Kemikalieinspektionens samlade och uppdaterade kunskap om förekomst av ämnen i material och varor. Etablering på webben möjliggör också en bredare bas för framtida uppdateringar, t.ex. att införliva motsvarande informationer från det stundande Reach-arbetet. Alternativ 3 ger ett webbverktyg enligt alternativ 2, samt möjliggör för användare att göra jämförbara uppskattningar av storleksordningen på inhemska flöden fördelade på ämnen, material eller varuslag. Beskriv konsekvenserna I det föregående har förslaget delats upp i tre ambitionsnivåer, där alternativ 3 täcker förslaget i sin helhet. Generellt kan sägas att mera underlag krävs för att ge en riktigare bild av de konsekvenser alternativen kan föra med sig. Utan dessa närmare informationer kan man dock 18

19 anta att ett genomförande av alternativ 1, och sannolikt också av alternativ 2, vore väl motiverade åtgärder. Fördelarna med att genomföra förslaget enligt alternativ 1 överväger de nackdelar genomförandet innebär på kort sikt då en samlad insats behövs för inmatning av hittills framtagen kunskap. Den initiala resursinsatsen kan balanseras mot framtida besparingar av ett mera effektivt utredningsarbete. Ytterligare fördelar i ett bredare hälso- och miljöperspektiv kan genomförandet av alternativ 2 ge. Detta då databasen blir tillgänglig på nätet och därmed kan bidra till ökade informationer om förekomster av vissa ämnen i material och varor. Basen för uppdateringar kan även breddas. Vinsterna av det senare är svåra att uppskatta utan en närmare analys, men kan antas vara goda. Alternativ 3 är främst tänkt som ett verktyg för nationella material och ämnesbeskrivningar. Det kan vara möjligt att också utveckla detta till ett verktyg för uppföljning av delar av de svenska miljömålen. Särskilda ansträngningar kommer att krävas för att göra data som samlats in enligt alternativen 1 och 2 kompatibla med dem som hämtas från SCB. Metoderna för insamling av data skiljer sig markant. Andra exempel på svårigheter är att ytterst få informationer om ämnen i material och varor finns i SCBs statistik och att den bygger på ekonomiska, inte volymmässiga storheter. Krav på förmågan att mera vetenskapligt hantera registerdata i utredningar kan öka. Förslagets bidrag till målet giftfri miljö Delmål 2 Den föreslagna databasen för ämnen i material och varor enligt alternativ 1 kan bidra till att öka kunskapen om förekomst av kemikalier i varor inom delmål 2, samt ge underlag för krav på märkning av miljö- och hälsoinformation. Ett webbaserat verktyg enligt alternativ 2 kan ytterligare öka effektiviteten genom att myndigheter som t.ex. Konsumentverket kan utnyttja databasen i den egna verksamheten. Det senare gäller även myndigheter i länder inom och utom EU. Delmål 3 En databas enligt alternativ 2 (och även 1) kan bidra till delmål 3 genom att identifiera förekomst av särskilt farliga ämnen i material och varor. Detta kan få särskild betydelse under Reach. Uppföljning av delmål 2 och 3 Vid ett genomförande av förslaget i sin helhet, d.v.s. alternativ 3, ges även möjligheten att med stöd av flödesanalyser indikera förekomst samt minskad/ökad användning av utpekade kemiska ämnen i material och varor på den svenska marknaden. Särskilda krav kan dock behöva ställas på känslighetsanalyser, bl.a. med tanke på datas jämförbarhet. 19

20 4. Tillsyn Delmål 4, åtgärd 2 samt Generationsmålet, åtgärd 3: Regeringen och Kemikalieinspektionen bör driva att tillsynssamarbetet inom EU fungerar väl, dels genom en hög insatsnivå i Forum för tillsynsfrågor vid EU:s Kemikaliemyndighet ECHA, dels genom att formerna för samarbete med andra medlemsländers tillsynsmyndigheter främjar att överträdelser av bestämmelserna i Reach och andra regler kan åtgärdas effektivt. Bakgrund och Problembeskrivning Kemikalielagstiftningen är harmoniserad inom EU men tillsynen och sanktioner med anledning av överträdelser är nationella angelägenheter. Därmed finns inga hinder för variationer i medlemsländernas tillsyn av lagstiftningen vad gäller prioriteringar och sanktioner. Betydande skillnader i tillsynen kan resultera i att handel med kemiska produkter styrs till länder inom unionen med svag tillsyn, vilket även kan minska möjligheterna för enskilda länder att hindra överträdelser inom det egna landet. För att motverka detta behövs samverkan mellan medlemsstaterna kring tillsyn av kemikalielagstiftningen. Sverige insåg tidigt vikten av att samverka inom EU kring tillsyn av kemikalielagstiftningen Reach och initierade 2006 tillsammans med Nederländerna projektet EU project on enforcement of REACH. Projektet kan ses som ett förberedande forum till det Forum om informationsutbyte om verkställighet (Forum för Exchange of information on enforcement) som kommer att bildas vid den europeiska kemikaliemyndigheten ECHA i Helsingfors och som bl.a. ska samordna gemensamma tillsynsprojekt och utveckla arbetsmetoder/verktyg för inspektörer. Projektet EU project on enforcement of REACH ska rapporteras till sub CWG 3. När projektet avslutas ska resultatet lämnas över i till Forum vid EU:s kemikaliemyndighet i samband med det första mötet (troligen) i januari Kemikalieinspektionen är projektledare för projektet, och förutom Nederländerna ingår Danmark och Irland i projektgruppen. Ytterligare cirka sju länder är intresserade och följer projektet. Andra viktiga regler som inte ingår i Reach och som kan vara mål för samverkan är VOC (volutile organic compounds) -direktivet, Detergentförordningen, RoHS-direktivet, Förordningen om import och export av vissa farliga kemikalier (PIC), Förordningen om långlivade organiska föreningar (POPs), Biociddirektivet etc. I dagsläget finns ett frivilligt nätverk (CLEEN, Chemical Legislation European Enforcement Network) som samordnar, har möten och bedriver gemensamma projekt. Hittills har det gemensamma projektet handlat om träskyddsmedel, nya ämnen, existerande ämnen, kadmium i varor, klassificering märkning och säkerhetsdatablad, PCB, azofärgämnen, ozonnedbrytande ämnen, internetförsäljning och biocider. Projekten är mycket värdefulla för att få en samsyn och lika nivåer för kravställande i de olika länderna. Nätverket bekostas av medlemsländerna. Det är osäkert om arbetet inom CLEEN kommer att bestå efter att Forum om informationsutbyte om verkställighet startar. Många länder kan ha problem resursmässigt att delta i båda nätverken. Syfte och metod Syftet med att konsekvensanalysera denna åtgärd är att få en uppfattning om vilka konsekvenser den skulle generera. Metodiken och upplägget av analysen är hämtad från Naturvårdsverkets rapport Konsekvensanalys steg för steg (2003). 3 Sub CWG är en undergrupp till Chemicals Working Group en kommissionsarbetsgrupp där MS deltar 20

21 Mål för åtgärden Målet med den förslagna åtgärden är att så långt som möjligt bidra till att tillsynen och sanktionerna i medlemsländerna samordnas och att företagen blir mer lika behandlade av tillsynsmyndigheterna i alla medlemsländer. Därmed minskas risken att företagen väljer att släppa ut/tillverka sina produkter i det medlemsland som har låg ambitionsnivå i tillsynen och svaga eller inga sanktioner. Åtgärdsformulering Att formerna för samarbete mellan tillsynsmyndigheter i de olika medlemsländerna utformas så att brott mot bestämmelserna i Reach effektivt kan åtgärdas. Samarbetet kan förbättras genom att kontakter knyts mellan tillsynsmyndigheter samt att nätverk för tillsynsutövning byggs upp. Situationen vad gäller regler som inte ingår i Reach är precis tvärtom. Här bör insatser istället vidtas så att det befintliga nätverket kan vidmakthållas. Referensalternativet Tillsynen är olika uppbyggd idag och ser därför olika ut i de olika medlemsländerna. Den tillsyn som bedrivs varierar därför med avseende på vilka regelområden och sakfrågor som belyses samt i vilken omfattning och detaljnivå. Om ingen åtgärd vidtas av det slag som den som analyseras kommer inte heller någon samsyn med avseende på behovet och inriktningen för tillsyn att finnas mellan medlemsländerna. Det kommer därför fortsatt att ske en varierande tillämpning av lagstiftningen med avseende på tillsyn i olika medlemsländer. Några konsekvenser av detta kan bli att företag undviker att etablera sig i länder som har bättre tillsyn och att fler produkter kommer i omlopp som är farliga utan att någon ingriper Alternativa åtgärder Inga alternativa åtgärder har identifierats eller diskuterats i Reach sammanhang då arbetet redan initierats. Alternativa åtgärder vad gäller andra regler (CLEEN) kan vara att Forum tar ansvar för ett större regelområde än Reach. Ett annat kan vara att vissa regelområden får sina egna nätverk. Ett sådant håller på att utvecklas inom arbetet med RoHS-direktivet. Åtgärdens identifierade konsekvenser Det är framförallt företag, enskilda yrkesutövare och tillsynsmyndigheter som kommer att beröras av åtgärden. Men dessa aktörer bedöms också komma att bli åtgärdens vinnare. Genom att identifiera en lägsta gemensamnivå för tillsynsarbetet kommer arbetet också bli mer effektivt och bidra till riskminskning i högre utsträckning. Att företag med verksamhet i flera länder möter samma tillsyn i alla EU länder får betydelse för de administrativa och ekonomiska konsekvenserna som detta kan medföra för företagen. När företag lämnar produktinformation och yrkesutövare får tillgång till denna kan risken för yrkesmässig exponering samt exponering av människan via miljön begränsas. För företag kan tillgången till rätt produktinformation också få positiva ekonomiska konsekvenser genom att eventuella polisanmälningar och miljösanktionsavgifter kan undvikas. Detta kan även vara positivt för företaget ur konkurrenssynpunkt genom att företagets namn har fortsatt gott rykte. 21

22 För tillsynsmyndigheterna, särskilt för Kemikalieinspektionen, bedöms en gemensam syn och ambition för tillsynsarbetet kunna underlätta och effektivisera arbetet med tillsyn. Därmed kan arbetet i högre utsträckning fokuseras på områden där tillsynen inte varit lika god. Åtgärden bedöms också kunna ge mer tid för metodutveckling, samarbete och samverkansprojekt samt för vägledning till lokala tillsynsmyndigheter. Det är också betydelsefullt att Sverige fortsatt kan stödja andra länder bl.a. med utbildningsinsatser. Att produktinformationen blir bättre i andra länder får också betydelse för kvaliteten på säkerhetsdatabladen i Sverige vilket i sig också underlättar tillsynsarbetet. När Forum om informationsutbyte om verkställighet har bildats vid den europeiska kemikaliemyndigheten är det viktigt att Sverige deltar aktivt. Den största delen av kemiska produkter förs in till Sverige från andra medlemsländer och om de är hälso- eller miljöfarliga ska de åtföljas av produktinformation (säkerhetsdatablad och märkning). Vidare kan otillåtna ämnen i produkter förhindras att nå Sverige om många länder samverkar. Åtgärden bedöms därmed vara av stor betydelse för hela samhället särskilt med avseende på miljö och hälsa. Om samarbetet inom CLEEN (eller liknande nätverk) kvarstår och eventuellt utökas bidrar detta också till att bättre och säkrare produkter ur ett miljö- och hälsoperspektiv når den svenska marknaden. Slutsats En grundtanke i Reach är att produktinformationen ska förbättras genom den informationsupparbetning i produktionskedjan som krävs. Detta ska resultera i förbättrade riskhanteringsåtgärder så att ämnen/beredningar hanteras på ett säkert sätt. En likartad tillsyn mellan medlemsländerna kan bidra till att information lämnas av företagen och omsätts till en produktinformation av bra kvalitet. Om projektet och det fortsatta arbetet i Forum kan leda till mer likartad tillsyn i medlemsländerna så bidrar det till att produktinformationen i EU kommer att hålla en högre kvalitet. Detta leder i sin tur till att hanteringen och användningen av kemiska produkter i Sverige kommer att bli säkrare. Om andra regelområden får behålla nätverk som CLEEN eller liknande kommer en fortsatt samverkan att ge säkrare produkter på marknaden. 22