NORD STREAM 2 BEHOVSPRÖVNING AV NATURABEDÖMNING FÖR TRE NATURA OMRÅDEN I FINSKA VIKEN

Transkript

1 Avsedd för Nord Stream 2 Dokumenttyp Behovsprövning av Naturabedömning Datum 25 september 2017 Document number: NORD STREAM 2 BEHOVSPRÖVNING AV NATURABEDÖMNING FÖR TRE NATURA OMRÅDEN I FINSKA VIKEN 1. De skyddsvärda marina områdena i Ekenäs och Hangö skärgård och Pojoviken (FI ) 2. Skärgården kring Söderskär och Långören (FI ) 3. Pernåvikens, Lillpernåvikens och Pernå skärgårds marina skyddsområde (FI )

2 NORD STREAM 2 BEHOVSPRÖVNING AV NATURABEDÖMNING FÖR TRE NATURA 2000-OMRÅDEN I FINSKA VIKEN Revision 03 Datum Dokument-ID Ref / PO Anmärkning: Detta dokument har översatts från finska till svenska. I fall att det förekommer olikheter mellan den finska och svenska versionen, gäller den finska versionen. Revisionshistoria: Revision Datum Beskrivning Författare Kontrollerad av Godkänd av Godkänd av Översättning JUSSIM, SANNAS ANTL SSAL MIBR Översättning JUSSIM, SANNAS ANTL SSAL MIBR Översättning JUSSIM, SANNAS ANTL SSAL MIBR Ramboll P.O. Box 25 Säterinkatu 6 FI ESPOO Finland T F

3 INNEHÅLLSFÖRTECKNING 1. INLEDNING 1 2. BESKRIVNING AV PROJEKTET 3 3. BAKGRUND TILL BEHOVSPRÖVNINGEN AV NATURABEDÖMNINGEN Natura 2000-nätverket Bestämning av bedömningsskyldigheten 6 4. DATA OCH METODER 7 5. EVENTUELLA KONSEKVENSMEKANISMER Val av konsekvensmekanismer Anläggningsfas Konsekvenser av undervattensbuller för sälar Konsekvensmekanismer och känsligheten hos sälar Förändringens omfattning Konsekvenser av undervattensbuller för fåglar Konsekvenser från spridning av sediment på habitat Konsekvenser från visuell störning och luftburet buller Driftfas Avveckling Sammanfattning av konsekvensernas omfattning DE SKYDDSVÄRDA MARINA OMRÅDENA I EKENÄS OCH HANGÖ SKÄRGÅRD OCH POJOVIKEN (FI ) Plats och allmän information Bevarandestatus Natura 2000-bevarandemål Livsmiljötyperna i bilaga I i habitatdirektivet Arterna i bilaga II i habitatdirektivet Arterna i bilaga I i fågeldirektivet och flyttfåglar som vanligen rastar inom området Närbelägna verksamheter SKÄRGÅRDEN KRING SÖDERSKÄR OCH LÅNGÖREN (FI ) Plats och allmän information Bevarandestatus Natura 2000 bevarandemål Livsmiljötyperna i bilaga I i habitatdirektivet Arterna i bilaga II i habitatdirektivet Arterna i bilaga I enligt fågeldirektivet och flyttfåglar som vanligen rastar inom området Närbelägna verksamheter PERNÅVIKENS OCH LILLPERNÅVIKENS OCH PERNÅ SKÄRGÅRDS MARINA SKYDDSOMRÅDE (FI ) Plats och allmän information Bevarandestatus 28

4 8.3 Natura 2000 bevarandemål Habitattyperna i bilaga I i habitatdirektivet Arterna i bilaga II i habitatdirektivet Arterna i bilaga I enligt fågeldirektivet och flyttfåglar som vanligen rastar inom området Närbelägna aktiviteter BEDÖMDA KONSEKVENSER Konsekvenser för naturliga habitattyper i habitatdirektivet Konsekvenser för arter i bilaga II i habitatdirektivet Allmän bedömning gällande sälar inom alla Naturaområden De skyddsvärda marina områdena i Ekenäs och Hangö skärgård och Pojoviken FI Skärgården kring Söderskär och Långören FI Pernåvikens, Lillpernåvikens och Pernå skärgårds marina skyddsområden FI Konsekvenser för arterna i bilaga I i fågeldirektivet Allmän bedömning gällande alla Naturaområden De skyddsvärda marina områdena i Ekenäs och Hangö skärgård och Pojoviken FI Skärgården kring Söderskär och Långören FI Pernåvikens, Lillpernåvikens och Pernå skärgårds marina skyddsområde FI Konsekvenser för Naturaområdets sammanhållning KUMULATIVA KONSEKVENSER MED ANDRA PROJEKT Kraven för bedömning av kumulativa konsekvenser och avgränsning av projekt Kumulativa konsekvenser från NSP2 och NSP Kumulativa konsekvenser från NSP2 och Balticconnector Kumulativa konsekvenser från NSP2 och dumpningsplatser Kumulativa konsekvenser från NSP2 och platser för utvinning av sand Slutsatser om kumulativa konsekvenser LINDRANDE AV NEGATIVA KONSEKVENSER SLUTSATSER REFERENSER 51

5 1 1. INLEDNING Projektet Nord Stream 2 planerar att anlägga en ny rörledning genom Östersjön, som kan transportera naturgas från världens största reserver i Ryssland direkt till EU:s konsumentmarknad. Nord Stream 2-projektet omfattar gasrörledningar med vilka man kan leverera 55 miljarder kubikmeter gas per år från Ryssland till Tyskland genom Östersjön. Sträckningens längd är km och den finska delen av rörledningen inom Finlands ekonomiska zon (EEZ) är cirka 375 km lång. Det genomsnittliga djupet längs rörledningen är ca 70 m. Sträckningen går km från finska kusten. I Finlands ekonomiska zon kommer rörledningarna att anläggas på norra sidan av befintliga Nord Stream-rörledningarna. Rörledningarna är planerade att läggas under 2018 och 2019 och vara i drift senast i bärjan av Förutom rörläggning omfattar anläggningsverksamheten röjning av krigsmateriel, stenläggning och korsande installationer vid infrastruktur. Den nationella miljökonsekvensbeskrivningen enligt finska MKB-lagen och förordningen tillämpas på Nord Stream 2-projektet (senare NSP2) inom Finlands ekonomiska zon. Kontaktmyndigheten för MKB-förfarandet är Nylands närings-, trafik- och miljöcentral (hädanefter Nylands NTMcentral) och projektansvarig är Nord Stream 2 AG. Nord Stream 2 har lämnat in MKBbeskrivningen till Nylands NTM-central i april 2017 och den är till påseende för allmänheten. Natura 2000 I samband med projektets förstudie identifierades kritiska områden längs sträckningen, varav ett är det närmaste Natura 2000-området "Marint område söder om Sandkallan" i Borgå. Under förstudien planerades att undersökningskorridoren för gasrörledningen skulle ligga i omedelbar närhet av Natura-området (kortaste avstånd 6 m från gränsen). Följaktligen krävde den behöriga kontaktmyndigheten, Nylands NTM-central, att projektets konsekvenser för Natura-området i fråga måste bedömas (Ramboll 2013a, Nylands NTM-central 2013). Under behovsprövningen av Naturabedömningen uppdaterades projektplanen och det kortaste avståndet mellan rörledningen och Naturaområdet ökade till m. Behovsprövningen av Naturabedömningen slutfördes i januari Baserat på resultaten i denna var det inte nödvändigt med en egentlig Naturabedömning, vilket även var Nylands NTM-centrals åsikt. Trots resultaten från behovsprövningen av Naturabedömningen uttryckte Forststyrelsen i sitt utlåtande om MKB-beskrivningen sin oro över de eventuella negativa konsekvenserna av projektet. På grund av detta görs en Naturabedömning baserat på den senaste tekniska projektbeskrivningen. NSP2-sträckningen går inte igenom några naturskyddsområden i Finland. I MKB-beskrivningen bedömdes konsekvenserna för skyddsområden samt dess närområden. Undervattensbuller från röjning av krigsmateriel kan orsaka antingen temporär (hädanefter TTS, temporary threshold shift) eller permanent (hädanefter PTS, permanent threshold shift) hörselnedsättning för sälar inom konsekvensområdet. Dessutom visar bullermodelleringen att det, i värsta fall (med maximala undervattens ljudexponeringsnivåer), finns risk för att PTS och TTS-områdena når skyddsområden med sälar som skyddsmål. Med PTS avses en permanent förskjutning och med TTS en temporär förskjutning av tröskelvärdet. Alla in-situ (på plats) detonationer vid röjning av krigsmateriel sker utanför Natura-områden, antingen inom anläggnings- (15 m) eller säkerhetskorridoren (27,5 m på bägge sidor om anläggningskorridoren) för NSP2:s sträckning. Det enda skyddsområdet som hamnar inom den modellerade PTS-zonen är Natura-området Kallbådan med grund och omgivande vatten. Detta Natura-område ligger som närmast på 9,8 km avstånd från rörledningen och omfattar även Kallbådans sälskyddsområde. Inom området kan varje detonation på havsbotten leda till negativa konsekvenser för den angivna arten gråsäl. Baserat på resultaten från modelleringen av undervattensbuller kan tre andra Natura 2000-områden med sälar som skyddsgrund falla inom

6 2 eller nära en modellerad TTS-zon. Dessa Natura-områden är Skärgården kring Söderskär och Långören (12,5 km från NSP2-sträckningen), Pernåvikens, Lillpernåvikens och Pernå skärgårds marina skyddsområde (13,1 km), De skyddsvärda marina områdena i Ekenäs och Hangö skärgård och Pojoviken (17,8 km) och Östra Finska vikens skärgård och vatten (23,5 km). I MKB-beskrivningen föreslogs att en Naturabedömning för Natura-området Kallbådan med grund och omgivande vatten och att en behovsprövning av en Naturabedömning för de övriga fyra områdena. Denna rapport utgörs av en behovsprövning av en Naturabedömning för Skärgården kring Söderskär och Långören, Pernåvikens, Lillpernåvikens och Pernå skärgårds marina skyddsområde, De skyddsvärda marina områdena i Ekenäs och Hangö skärgård och Pojoviken. En separat rapport har utarbetats för behovsprövningen av Naturabedömningen för Östra Finska vikens skärgård och vatten eftersom den ligger inom en annan NTM-centrals område. En tredje rapport har utarbetats för Naturabedömningen för Kallbådan med grund och omgivande vatten. En fjärde rapport är Naturabedömningen för Marint område söder om Sandkallan. Ovannämnda Naturabedömningar och behovsprövnngar av Naturabedömningar omfattar alla Finlands Naturaområden inom 10 km radie från NSP2-sträckningen och alla Natura-områden med sälar som skyddsgrund inom 25 km radie från NSP2-sträckningen (figur 1-1). Figur 1-1. Platser för alla finska Naturaområden som omfattas av Naturabedömningarna eller behovsprövning av Naturabedömning. NSP2-sträckningen inom Finlands ekonomiska zon har markerats på kartan (Nord Stream 2 AG).

7 3 2. BESKRIVNING AV PROJEKTET Placeringen av NSP2-sträckningen och platserna för Naturaområdena för vilka behovsprövning av Naturabedömning gjorts visas i Figur 2-1. Figur 1-2. Placering av NSP2-sträckningen inom Finlands ekonomiska zon (Nord Stream 2 AG). Natura 2000-områdena omnämns i denna rapport har markerats med grön linje. Genomförandet av projektet kräver olika förberedande och anläggningsrelaterade arbeten i Finlands ekonomiska zon. Dessa är: Röjning av krigsmateriel. Stenläggning på havsbotten för att jämna ut och minimera fria spann på rörledningen. Transport av stenmaterial från hamnen (eventuellt Kotka) till rörledningens anläggningsskorridor. Anläggning av korsningar med befintliga kablar och rörledningar. Fartygstrafik med rörleveranser från hamnen (möjligen Hangö och Kotka) till rörläggningsfartyget. Möjlig avtestning och kontroll före idrifttagning (tryckprov) efter anläggningen. Möjlig sammanfogning under vatten av rörledningssektioner. Idrifttagning av rörledningar. Drift. Avveckling av rörledningar. Till skillnad från vad som presenteras och bedöms i MKB-beskrivningen har den projektansvariga, Nord Stream 2 AG, sedan dess förbundit sig att använda ett dynamiskt positionerat (DP) rörläggningsfartyg för hela rörledningssträckningen. Inga ankarpositionerade rörläggningsfartyg kommer att användas under rörläggningen i närheten av de finska Naturaområdena. DPrörläggningsfartyg har tekniska och miljömässiga fördelar jämfört med ankrade rörläggningsfartyg, eftersom de endast positioneras med styrpropellrar. På så vis minimeras påverkan på havsbotten endast rör har kontakt med och interagerar med den.

8 4 Sammantaget är projektet avsett att vara likt anläggningen av Nord Stream-rörledningssystemet som utfördes (hädanefter NSP). En påtaglig skillnad i det här projektet är att rörledningarna är planerade att anläggas samtidigt, men från olika håll: den ena från Ryssland och den andra från Tyskland. Rörläggning av båda rörledningarna kommer inte att äga rum samtidigt i finsk ekonomisk zon. Korsningen av de planerade rörledningarna med de befintliga Nord Stream-rörledningarna är planerade att vara belägna i finsk ekonomisk zon, nära ryskt territorialvatten. Var och en av projektrörledningarna kommer att byggas i tre sektioner med olika väggtjocklekar. En torr metod för avstestningen och kontrollen för idrifttagningen har valts och i denna metod sammanfogas rörledningarna ovanför vattnet och därmed behövs ingen undervattenssammanfogning. Rörläggningshastigheten uppskattas till ungefär 2 3 km per dag. Som en allmän vägledning, är det minsta avståndet för den nya rörledningen från de existerande rörledningarna för Nord Stream 500 m.

9 5 3. BAKGRUND TILL BEHOVSPRÖVNINGEN AV NATURABEDÖMNINGEN 3.1 Natura 2000-nätverket Naturanätverket etablerades för att skydda såväl habitattyper som arter och deras habitat omnämnda i EU:s habitatdirektiv (92/43/EEG) och fågeldirektiv (79/409/EEG) och som förekommer i områden klassificerade som eller föreslagna för inkludering i Naturanätverket av medlemsstater. Nätverkets syfte är att bevara och bibehålla Europas utrotningshotade arter och habitattyper. Medlemsstaterna ska säkerställa att en så kallad Naturabedömning görs vid planeringen och beslutsfattande för projekt och planer. Syftet med bedömningen är att säkerställa att de ekologiska värdena för vilka ett område är upptaget i eller föreslaget att upptas i Natura 2000-nätverket inte försämras avsevärt. Aktiviteter som skulle kunna leda till en försämring av värden är förbjudna innanför och utanför Natura 2000-områdens gränser. Habitatdirektivet Habitatdirektivet syftar till att skydda naturliga habitattyper och naturlig fauna och flora. Målet är att genom olika åtgärder säkerställa gynnsam bevarandestatus för dessa naturliga habitattyper och arter av gemenskapsintresse. Huvudåtgärderna inkluderar inrättande av Natura områden och system för strängt skydd och reglering av utnyttjande. Naturliga habitattyper och arter av gemenskapsintresse som förtecknas i bilagorna till habitatdirektivet och som finns i Finland är följande: Bilaga I, 69 naturliga habitattyper, skyddsåtgärd Natura 2000-områden (SAC-områden, särskilda bevarandeområden) Bilaga II, 88 arter, skyddsåtgärd Natura 2000-områden (SAC-områden, särskilda bevarandeområden) Bilaga IV, 73 arter, strikt skyddssystem (Naturvårdslagen, avsnitt 49) Naturliga habitattyper och arter av gemenskapsintresse som är utrotningshotade i sitt naturliga spridningsområde; har små populationer eller spridningsområden; är bra exempel på det aktuella naturgeografiska områdets egenskaper eller är endemiska arter som har valts ut för inkludering i bilagorna i habitatdirektivet. Vissa av de naturliga habitattyperna och arterna i habitatdirektivet är definierade som prioriterade habitat eller arter, och är märkta med en asterisk (*) i bilaga I och II. När det gäller dessa arter har gemenskapen ett särskilt ansvar. Fågeldirektivet Fågeldirektivet innehåller alla bestämmelser för att bevara arter av naturligt förekommande fåglar i EU. Det täcker skydd, hantering och kontroll av dessa arter och deras habitat samt regler för deras utnyttjande. Skyddet omfattar fåglar samt deras ägg, bon och habitat. Totalt 256 naturligt förekommande fåglar som anges i direktivet kan påträffas i Finland (situation 2012). Fågelarter listade i bilagorna till fågeldirektivet förekommer i Finland enligt följande: Bilaga I: Arter av gemenskapsintresse som kräver klassificering av särskilda bevarandeområden (SPA-områden i Natura 2000-nätverket). Ett liknande åtagande avser ofta förekommande flyttfåglar, särskilt i våtmarker. Totalt 110 arter i bilaga I och motsvarande flyttfåglar kan påträffas i Finland. Bilaga II: Jaktperioder är begränsade och jakt är förbjuden när fåglarna är som mest sårbara, dvs. när de återvänder till sina häckningsplatser samt under fortplantning och uppfödning av ungar. Totalt 39 arter i bilaga II kan påträffas i Finland. Bilaga III: Det finns ett övergripande förbud mot aktiviteter som direkt hotar fåglar, t.ex. att avsiktligt döda dem, fånga och handla med dem eller förstöra deras bon. Med vissa restriktioner kan medlemsstaterna tillåta vissa av dessa aktiviteter för 26 arter listade här, varav 22 arter förekommer i Finland.

10 6 Natura-områdets enhetlighet Art- och habitatdirektivet belyser betydelsen av Naturaområdet som helhet och vikten av de ekologiska egenskaperna för de naturtyper och arter som finns i området (Söderman 2003). Förutom konsekvenser på enskilda naturtyper och arter måste även projektets konsekvenser för Naturaområdets enhetlighet bedömas. Även om konsekvenserna för någon enskild livsmiljötyp eller art inte var signifikant i sig, skulle små eller något större konsekvenser för flera arter och naturliga livsmiljöer kunna försämra områdets ekologiska struktur eller dess funktion. Enhetlighet och integritet avser den ekologiska strukturen och driften av det kvarvarande området som är beboeligt och att de naturliga livsmiljötyper och arter för vilka området har valts ut till Naturanätverket är fortsatt livskraftiga. 3.2 Bestämning av bedömningsskyldigheten Områden som ingår i Naturanätverket har valts ut på basis av EU:s habitatdirektiv (särskilda bevarandeområden, SAC) och/eller fågeldirektiv (särskilda skyddsområden, SPA). Enligt 66 i Naturvårdslagen kan myndigheten inte bevilja tillstånd eller godkänna planer som avsevärt bedöms försämra de naturvärden föreslagits för inkludering eller inkluderats i Naturanätverket. I lagens 65 har om Naturabedömningar konstateras följande: Om ett projekt eller en plan antingen i sig eller i samverkan med andra projekt eller planer sannolikt betydligt försämrar de naturvärden i ett område som statsrådet föreslagit för nätverket Natura 2000 eller som redan införlivats i nätverket, för vars skydd området har införlivats eller avses bli införlivat i nätverket Natura 2000, ska den som genomför projektet eller gör upp planen på behörigt sätt bedöma dessa konsekvenser. Baserat på ovannämnda uppstår bedömningskrav för Naturabedömningar om projektets konsekvenser kan: a) påverka naturvärden som Naturaområdet skyddas för; b) vara nedbrytande till sin natur; c) vara betydande; d) inte kan uteslutas utifrån objektiva fakta. Som grund för bedömningen granskas i första hand de naturvärden som fungerat som grund vid inkluderandet av området till Natura skyddsnätverket Dessa är beroende på område antingen: habitattyper listade i bilaga I i habitatdirektivet (särskilda bevarandeområden, SAC); arter listade i bilaga II i habitatdirektivet (särskilda bevarandeområden, SAC); fågelarter listade i bilaga I i fågeldirektivet (särskilda skyddsområden, SPA); och flyttfågelarter som regelbundet vilar i området som ej listas i bilaga I i fågeldirektivet (särskilda skyddsområden, SPA). Följaktligen baseras bedömningen för särskilda bevarandeområden på bevarandevärden (habitattyper och arter) i enlighet med habitatdirektivet, för särskilda skyddsområden på arter listade i fågeldirektivet och flyttfågelarter, och för särskilda bevarandeområden/särskilda skyddsområden på båda. Behovsprövningen av Naturabedömningen omfattar fem delar: 1) en beskrivning av projektet eller planen, 2) en beskrivning av Naturaområdet och konsekvenserna för det, 3) en bedömning av konsekvensernas betydelse, 4) en granskning av lindringsåtgärder, alternativ och kumulativa konsekvenser och 5) slutsatserna inklusive konsekvensbeskrivningen. Slutsatsen av bedömningen kan vara: 1) Försämrar inte märkbart Natura skyddsvärden; inget behov av en Naturabedömning 2a) Försämrar märkbart; Natura-bedömning krävs

11 7 2b) Förekomsten av konsekvenser är osäker; Natura-bedömning krävs Varken art- och habitatdirektivet eller fågeldirektivet definierar när ett ekologiskt värde kan anses vara märkbart försämrat. Vanligen kan ett naturligt habitat bedömas som försämrad, om dess areal minskas eller om dess funktioner har försvagats på grund av orsakade förändringar. På samma sätt kan konsekvenserna på artnivå bedömas som en försämring om ett habitat för en viss art försämras och populationen av denna art inte längre är livskraftig i det bedömda området. I vissa fall kan även en liten förändring vara betydelsefull, om den påverkar ett särskilt värdefullt område eller om en typ av livsmiljö eller art är känsligare än genomsnittet även för små förändringar. Försämringen av naturvärden kan vara märkbar om något av följande villkor uppfylls: 1) Bevarandestatusen för en skyddad art eller ett habitat är inte gynnsam efter genomförandet av ett projekt 2) Villkoren förändras så mycket på grund av ett projekt eller plan att närvaron eller reproduktionen av de skyddade arterna eller habitaen inte är möjlig på lång sikt 3) Projektet eller planen minskar avsevärt abundansen av en skyddad art 4) Egenkaper hos ett habitat försvinner helt eller delvis på grund av ett projekt eller en plan 5) Skyddade arter försvinner helt från det bedömda området Alla de tre Natura 2000-områdena i denna behovsprövning (De skyddsvärda marina områdena i Ekenäs och Hangö skärgård och Pojoviken FI , Skärgården kring Söderskär och Långören FI och Pernåvikens, Lillpernåvikens och Pernå skärgårds marina skyddsområde FI ) har inkluderats i det finska Natura 2000-nätverket enligt art- och habitatdirektivet (SAC) och fågeldirektivet (SPA) (Tabell 3-1). Därför är bedömningen för alla dessa tre områden baserad på bevarandevärden (livsmiljötyper och arter) i enlighet med art- och habitatdirektivet om fågelarter som förtecknas i bilaga I till fågeldirektivet och flyttfåglar som regelbundet rastar i området men inte listas i bilaga I till fågeldirektivet. Tabell 3-1. Sammanfattning av de tre Natura-områdena. Natura 2000-område Kategori Områdeskod Storlek, hektar Kortaste avstånd från NSP2- sträckning, km De skyddsvärda marina områdena i Ekenäs och Hangö skärgård och Pojoviken Skärgården kring Söderskär och Långören Pernåvikens, Lillpernåvikens och Pernå skärgårds marina skyddsområde SPA/SAC FI ,8 (ledning A) SPA/SAC FI ,5 (ledning A) SPA/SAC FI ,1 (ledning A) 4. DATA OCH METODER De möjliga konsekvenserna av rörledningsprojektet Nord Stream 2 för de tre Natura-områdena bedömdes utifrån tillgängliga befintliga data. I MKB-beskrivningen fanns det två rörledningsavsnitt där två alternativa sträckningar studerades. Efter publiceringen av MKBbeskrivningen har den projektansvarige preliminärt valt de sträckningar som ska användas och den här utvärderingen baseras på den planen. Allt krigsmateriel som finns längs sträckningen har kartlagts och klassificerats utifrån dess vikt och typ, vilket gör det möjligt att bedöma dess potentiella konsekvenser under röjningen. Följande data användes som den primära informationskällan i utvärderingen:

12 8 Standardiserad Naturadatablankett för Naturaområdet Skärgården kring Söderskär och Långören (2002) Standardiserad Naturadatablankett för Naturaområdet De skyddsvärda marina områdena i Ekenäs och Hangö skärgård och Pojoviken (2002) Standardiserad Naturadatablankett för Pernåvikens, Lillpernåvikens och Pernå skärgårds marina skyddsområde (2004) Förslag om komplettering av Naturadataformulär för varje Naturaområde (Miljöministeriet 2016). Information i det uppdaterade förslaget är preliminärt och kan fortfarande komma att ändras. Nord Stream 2 Miljökonsekvensbeskrivningen, Finland (Ramboll 2017a) Modellering av undervattensbuller, Finland (Ramboll 2016b, bilaga 7 i NSP2:s MKBbeskrivning) Marina däggdjur i Östersjön i förhållande till Nord Stream 2-projektet nulägesbeskrivning (Teilmann och Sveegaard 2017, bilaga 8b i NSP2:s MKB-beskrivning) Marina däggdjur i finska, ryska och estniska vatten i förhållande till Nord Stream 2-projektet - expertbedömning (Sveegaard et al. 2017, bilaga 8b in NSP2:s MKB-beskrivning) Marint område söder om Sandkallan, behovsplanering av Naturabedömning (Ramboll 2016a, bilaga 9 i NSP2:s MKB-beskrivning) Projektets tekniska beskrivning (Nord Stream 2 AG/Saipem 2017) Dessutom användes kunskap om de miljökonsekvenser som uppstått vid anläggning av Nord Stream-projektet som bakgrundsinformation vid bedömningen av miljökonsekvenserna. När det gäller specifika receptorer, såsom sälar, bedömdes den konsekvensernas betydelse med tanke på känsligheten hos receptorn och förändringens omfattning. Detta är samma metod som har använts i miljökonsekvensbeskrivningen av Nord Stream 2. Tilläggsinformation finns i publikationen Ramboll 2017a. Behovsprövningen av Naturabedömningen har utarbetats av Ramboll (miljöekolog Jussi Mäkinen och hydrobiolog Sanna Sopanen) på begäran av Nord Stream 2. Detta dokument är en uppdaterad version av den tidigare behovsprövningen av Naturabedömningen till följd av ändringar som sträckningsoptimeringen orsakat med avseende på platser och antal krigsmateriel. Även en ny lindringsåtgärd för minskandet av undervattensbuller under krigsmaterielröjningen kommer att implementeras vid de mest känsliga områdena inom den finska sektionen av rörledningen. Detta skyddssystem med luftbubblor, s.k. bubbelgardiner, beskrivs i kapitel Nord Stream 2 har beslutat att använda en torr metod för avtestning och kontroll före idrifttagning, och därmed behöver inte konsekvenserna av en våt metod längre bedömas. I den torra metoden behövs inte en undervattenssammanfogning och därmed ingen konsekvensbedömning i anslutning till denna. Alla updateringar i denna uppdaterade bedömning i förhållande till den tidigare versionen ( ) har markerats med röd text.

13 9 5. EVENTUELLA KONSEKVENSMEKANISMER 5.1 Val av konsekvensmekanismer Miljökonsekvensbedömningen (MKB) för Nord Stream 2-projektet har genomförts genom att jämföra den förutsedda situationen (under anläggning och drift) med den aktuella situationen (nulägesbeskrivning) av undersökningsområdet. MKB-beskrivningen har inlämnats till kontaktmyndigheten Nylands NTM-central den 3 april De bedömda konsekvenserna till havs var mestadels försumbara eller små under både anläggningen och driften av Nord Stream 2-projektet. Totalt sett förväntas de mest betydande konsekvenserna uppstå under rörledningsprojektets anläggningsfas. Som mest bedömdes måttlig konsekvens för gråsäl förekomma på individnivå (tabell 5-1). För fåglar bedömdes konsekvenserna vara som mest små. Gällande totala konsekvenser när konsekvenser för Naturaområden bedöms, så är konsekvenser på populationsnivå viktigast. Tabell 5-1. Betydelsen av konsekvenserna på arter med lindringsåtgärder som NSP2 åtagit sig att genomföra (övervakning, sälskrämmare) enligt MKB-beskrivningen. Typ av konsekvens Aktivitet Konsekvens Betydelse av konsekvensen för: Gråsäl Vikare Fåglar Anläggningsfas Röjning av krigsmateriel: individnivå Sprängskada, PTS Måttlig Måttlig Liten Röjning av krigsmateriel: populationsnivå Sprängskada, PTS Liten Liten till måttlig 1 Liten Under- Röjning av krigsmateriel: individ-l och populationsnivå TTS, undvikande, maskering Liten Liten Liten Stenläggning Rörelser av PTS/TTS, undvikande, maskering Liten Liten Försumbar anläggnings- och stödfartyg Undvikande Liten Liten Försumbar vattens- buller Konsekvenser sedimentspridning Röjning av krigsmateriel: stenläggning Synskada Försumbar Försumbar Försumbar Undvikande, störning av naturligt beteende Försumbar Försumbar Försumbar Spridning av föroreningar Röjning av krigsmateriel: stenläggning Försämrad hälsa Försumbar Försumbar Försumbar Visuell störning Driftfas Ökade fartygsrörelser Undvikande Försumbar Försumbar Försumbar

14 10 Under- vattens- buller Rutininspektion, underhåll, stödfartygsrörelser Undvikande Liten Liten Försumbar Visuell störning Rutininspektion, underhåll, stödfartygsrörelser Undvikande Försumbar Försumbar Försumbar 1 Betydelsen av konsekvensen för vikare under anläggningsfasen bedömdes som liten i de yttre delarna av Finska viken och som måttlig i den inre och centrala Finska viken När det gäller Naturaområdena i denna behovsprövning av Naturabedömning och deras tilldelade skyddsvärden bedömdes betydelsen av konsekvenserna som försumbara eller små under anläggningsfasen. Under driftfasen bedömdes betydelsen av konsekvenserna som försumbara (tabell 5-2). Tabell 5-2. Betydelsen av konsekvenserna för receptorer i Skärgården kring Söderskär och Långören, Pernåvikens, Lillpernåvikens och Pernå skärgårds marina skyddsområde, De skyddsvärda marina områdena i Ekenäs och Hangö skärgård och Pojoviken enligt MKBbeskrivningen (Ramboll 2017a). Konsekvensmekanismer och receptorer Receptorns känslighet Ändringens omfattning Konsekvensens totala betydelse Anläggningsfas Undervattensbuller (sälar) Låg Låg Liten Undervattensbuller (fåglar) Måttlig Försumbar Försumbar Störningar och luftburet buller (fåglar) Låg Försumbar Försumbar Spridning av sediment (sälar, fåglar) Låg Försumbar Försumbar Spridning av sediment (livsmiljöer) Måttlig Försumbar Försumbar Driftfas Undervattensbuller (sälar, livsmiljöer) Låg Försumbar Försumbar Undervattensbuller (fåglar) Måttlig Försumbar Försumbar Spridning av sediment (sälar, livsmiljöer, fåglar) Låg Försumbar Försumbar I denna behovsprövning av Naturabedömning valdes de bedömda konsekvensmekanismerna utifrån resultaten från MKBn. Möjliga konsekvensmekanismer som kan försämra Naturaskyddsvärden beskrivs nedan. Dessutom beskrivs och utvärderas även spridningen av sediment och konsekvenserna av visuella störningar kortfattat i följande kapitel i enlighet med försiktighetsprincipen, även om deras konsekvenser betraktades som försumbara i MKBbeskrivningen. 5.2 Anläggningsfas Konsekvenser av undervattensbuller för sälar Konsekvensmekanismer och känsligheten hos sälar I NSP2-miljökonsekvensbeskrivningen (Ramboll 2017a), uppkommer den största belastningen för sälar under anläggning av gasrörledningen till följd av undervattensbuller från röjning av krigsmateriel. Detta är den enda konsekvens som eventuellt kan påverka Naturaområden med sälar som skyddsgrund. Konsekvenser från röjning av krigsmateriel bedöms på två nivåer: 1) Betydelse på individnivå: det är inte säkert att en eventuell konsekvens på individuella sälar får efterverkningar i hela populationen, men en bedömning är nödvändig eftersom skador på marina däggdjur kan få andra typer av konsekvenser (t.ex. etiska konsekvenser).

15 11 2) Betydelse på populationsnivå i förhållande till sälars spridning och abundans. Vid beaktande av Naturaområden är konsekvenserna på populationsnivå särskilt viktigt vid bedömningen. Det finns många kriterier som ska beaktas när sälars känslighet för miljöstörningar uppskattas. Dessa inkluderar populationsstatus (minskande/stabil/ökande), abundans, spridning (förekomsten av sälar under konsekvenser), skyddsstatus (nationell och internationell), sårbara perioder (t.ex. parnings- eller ruggningssäsong) och biologi (fysisk konsekvens). I allmänhet anses sälar vara känsliga för sprängskador och/eller undervattensbuller som ökar risken för hörselskador. Detonationer på plats under vatten genererar mycket stora ljudtryck som sprids ytterst snabbt (stötvåg). Topptrycket beror främst på typen och mängden av sprängmedel, vilket innebär att högre topptryck följer av högre detonationshastighet. Även vattendjupet är viktigt eftersom högre topptryck genereras i djupare vatten. Dessutom påverkas topptrycket av krigsmaterielobjektets skick. Frekvensspektret för bullerpulser från explosioner domineras av energi med låga frekvenser. Under optimala förhållanden kan buller från röjning av krigsmateriel ha lång räckvidd. Det faktiska räckviddsområdet beror på batymetri, hydrografi och sedimenttyper på och omkring detonationsplatsen. Överföring av buller minskar effektivt på grunda vatten (tiotals meter eller mindre) på grund av dålig spridning av lågfrekvent ljud i grunt vatten (Urick 1983). Varaktigheten för en enskild detonation är mindre än en sekund, vilket innebär att huvudproblemet är risken för omedelbara skador på vävnad och hörsel, medan effekterna på till exempel beteende är begränsad. Undervattensbuller från röjning av krigsmateriel påverkar sälar på flera sätt. De allvarligaste konsekvenserna kan endast uppstå i detonationsplatsens närhet. Fysiska sprängskador (vävnadskador) Hörselnedsättning, inklusive permanent tröskelförskjutning PTS och tillfällig tröskelförskjutning TTS Störningar i djurs beteende I fråga om allvarlighet finns det en gradvis övergång från tillfällig hörselnedsättning till permanent hörselnedsättning och vidare till akustiskt trauma och vävnadsskada. I expertbedömningsrapporten om konsekvenserna för marina däggdjur i NSP2-projektet (Sveegaard et al. 2017) beaktas tre nivåer av möjliga konsekvenser: att djuren drabbas av TTS, att de drabbas av PTS och att de drabbas av vävnadsskador (sprängskador). Sprängskada På nära håll kan stötvågen från en explosion orsaka vävnadsskador för sälar av varierande svårighetsgrad. Skadorna kan sträcka sig från obetydliga små blödningar till permanenta skador och i sista hand till dödliga skador. Svårighetsgraden är relaterad till storleken på den akustiska impulsen (övertryck och pulsvaraktighet) och följaktligen avståndet från detonationsplatsen. Däggdjurs tröskelvärden för sprängskador har fastställts genom en serie experiment med hundar och får nedsänkta i en sjö (Yelverton et al. 1973) och kan sannolikt tillämpas på små marina däggdjur eftersom lungvolymen verkar vara den mest betydande skalningsfaktorn (tabell 5-3).

16 12 Tabell 5-3. Tröskelvärden för sprängskador på däggdjur (Yelverton et al. 1973). Akustisk impuls Beskrivning 280 Pa s Inga dödsfall, men ofta förekommande medelsvåra sprängskador, bland annat spräckt trumhinna. Djur anses kunna återhämta sig på egen hand. 140 Pa s Hög förekomst av lätta sprängskador, bland annat spräckt trumhinna. 70 Pa s Låg förekomst av obetydliga sprängskador. Inga spräckta trumhinnor. 35 Pa s Säker nivå Utifrån uppskattningar i Sveegaard et al kan stötvågens potentiella påverkan sträcka sig flera kilometer. Beräkningarna har gjorts med antagandet att en mina på 300 kg detoneras på 40 m djup (Sveegaard et al. 2017). Den säkra nivån, där ingen risk för sprängskador förväntas, är cirka 2,5 km för djur på ytan och cirka 10 km för djur på botten. Tröskelavstånd för risk för måttliga sprängskador är mindre än 1 km och cirka 2,5 km för djur vid ytan respektive på botten (40 meters djup). Denna kategori omfattar skador som är icke-triviala, men som kan överlevas och där djuren anses kunna återhämta sig på egen hand. Det är dock möjligt att skadorna försämrar deras hälsa under en tidsperiod eller till och med få fortplantningen att misslyckas (missfall) under en enskild fortplantningssäsong. Sälars känslighet för sprängskador bedöms vara hög på individnivå på grund av risken för dödliga skador och möjligheten att det förekommer sälar i konsekvensområdet. På populationsnivå är känsligheten för sprängskador identisk med känsligheten för PTS. Hörselnedsättning Sälars hörselsystem är känsligt för akustiska skador. Risken för tillfällig eller permanent hörselnedsättning inträffar vid lägre bullernivåer än nivåer som orsakar sprängskador (se t.ex. Southall et al. 2007). Bullerinducerad hörselnedsättning accepteras som försiktighetsåtgärd mot mer omfattande skador på hörselsystemet. Hörselnedsättning kan vara antingen tillfällig (TTS) eller permanent (PTS). Ett exempel på en temporär hörselnedsättning i människor upplevs vanligen i form av nedsatt hörsel efter t.ex. rockkonserter. Den tillfälliga hörselnedsättningen (TTS) försvinner med tiden beroende på hur kraftig exponeringen var. Ju större initial TTS, desto längre återhämtningstid. Vid högre nivåer av bullerexponering kan hörseln inte återhämta sig helt utan efterlämnar en mindre eller större permanent hörselnedsättning (PTS). Det beror på att de sensoriska cellerna i innerörat skadas (Kujawa and Liberman 2009). För att bedöma konsekvensen för hörseln har tröskelvärden för tillfällig och permanent hörselnedsättning fastställts. Dessa tröskelvärden är avsedda att vara de tröskelvärden över vilka risk för antingen tillfällig eller permanent hörselnedsättning föreligger. Det finns inga allmänna tröskelvärden tillgängliga och att fastställa sådana är ingen enkel uppgift. Tröskelvärden har fastställts för sälar med hjälp av befintliga empiriska data och litteratur. Knubbsäl (Phoca vitulina) används som exempel eftersom det finns faktiska mätningar tillgängliga för arten (Kastak et al. 2008, Kastelein et al. 2013). För utförlig information, se Sveegaard et al. (2017). Beräknade tröskelvärden för inducerad temporär hörselnedsättning (TTS) eller permanent hörselnedsättning (PTS) hos sälar från enskilda detonationer var 164 db SEL (ljudexponeringsnivå) respektive 179 db SEL. Baserat på Sveegaard et al. (2017) bedöms känsligheten hos sälar för risken att få TTS vara liten på både individ- och populationsnivå på grund av konsekvensens reversibla och temporära natur. Sälars känslighet för PTS bedöms vara hög på individnivå på grund av den potentiella skadliga konsekvensen och möjligheten att en individ befinner sig nära detonationsplatsen.

17 13 På populationsnivå bedöms känsligheten hos sälar vara låg eftersom populationens abundans ökar och populationen har god ekologisk status. Den lilla och isolerade vikarepopulationen i Finska viken (fördelad huvudsakligen i östra delar av Finska viken) är känslig för störningar som kan minska populationsstorleken. Därför skulle känsligheten för PTS för denna population vara hög på populationsnivå. Bullerinducerade beteendestörningar Beteendeförändringar kan förekomma redan på bullernivåer under TTS. Sälar kommer att kunna höra undervattensbullret från röjningen av krigsmateriel på väldigt långt avstånd från sprängningsplatserna och de kan förväntas reagera på ljuden även om nivåerna inte är höga nog för att orsaka PTS eller TTS. På avstånd där ökningstiden för stötvågen är tillräckligt snabb är det sannolikt att bullret orsakar en skrämseleffekt, som utgörs av en ofrivillig sammandragning av kroppens muskler. Denna reflex är oskadlig men upprepad exponering kan leda till rädsla (Götz and Janik 2011). På längre avstånd från sprängningsplatsen är det sannolikt att djuren reagerar på stötvågen genom att snabbt upphöra med de aktuella aktiviteterna, men återupptar dessa igen efteråt. Beteendepåverkan av krigsmaterielröjningen anses således vara mycket kortvarig och utan betydande konsekvenser för djuren Förändringens omfattning Omfattningen av konsekvensen från undervattensbuller har bedömts för att kunna bedöma den totala betydelsen av konsekvenserna för sälar. Bedömningen av den totala konsekvensen (i kapitel 9) har gjorts med beaktande av konsekvenserna av krigsmaterielröjning med lindringsåtgärder vidtagna. Som en del av grundmetoden för röjningen (på plats) kommer Nord Stream 2 att vidta en serie av lindringsåtgärder för att undvika eller minska negativa konsekvenser för marina däggdjur och sjöfåglar. Sådana lindringsåtgärder inkluderar ett åtagande att tillämpa riktlinjerna från JNCC (Joint Nature Conservation Committee) för att minimera risken för störning och skada på marina däggdjur vid användning av sprängämnen (2010). Riktlinjerna kommer att tillämpas vid röjningsaktiviteter för Nord Stream 2. Marina däggdjursobservatörer (MMO) kommer dessutom att finnas ombord på fartygen för röjning av krigsmateriel en timme innan detonation i syfte att kontrollera närvaron av marina däggdjur och dykande sjöfåglar (som sjöänder och alkor), samt en timme efter detonation. Passiva akustiska övervakningssystem (PAM) kommer att användas för att detektera ljud från marina däggdjur. Detonationen kommer att skjutas upp om marina däggdjur eller fåglar observeras i området. Akustisk skrämselinstrument (särlskrämma) kommer att användas före detonering för att skrämma bort djur från detonationsplatsen. Vid behov kommer flera skrämselinstrument att användas för att utöka undvikandeområdet (Figur 5-1).

18 14 Figur 5-1. Exempel på uppsättning av övervaknings- och lindringsanordningar under röjningen av krigsmateriel i Nord Stream 1 (Witteveen + Bos 2011). När det gäller sälar har sannolikt användningen av sälskrämmor den största lindringseffekten och kommer därmed att minska risken för dödliga skador (dvs. risken för att marina däggdjur förekommer i konsekvensområdet under detonationen effekter på känslighet och följaktligen att de drabbas av skador effekter på omfattning). Den här lindringsåtgärden är effektiv i synnerhet gällande de mest allvarliga konsekvenserna, t.ex. sprängskador. Känsligheten och omfattningen av förändringen är nära relaterade gällande djurdensiteterna i konsekvensområdet. Effekten av lindringsåtgärder har därför tagits med i förändringens omfattning (Sveegaard et al. 2017). Sälars respons på sälskrämmor har visat sig vara mycket sammanhangsberoende. Den primära användningen för sälskrämmor har varit att driva bort sälar från vattenbruk och fiskeredskap. Sälskrämmor har rapporterats ha mycket varierande avskräckande egenskaper i dessa situationer, från visst avskräckande till aktiv attraktion (så kallad matklockseffekt ) (Königson et al och Mikkelsen et al för genomgångar). När dessa anordningar används för lindring av undervattensbuller är sammanhanget annorlunda och sälarna belönas inte för att ignorera det starka och ytterst obehagliga ljudet från en näringskälla (t.ex. fiskeredskap). Flera studier ger stöd åt att sälar blir avskräckta i närheten av sälskrämmorna när dessa används utan födoförstärkning. Lofitech-anordningen anses effektiv när det gäller att avskräcka knubb- och gråsäl upp till ett avstånd på minst några hundra meter (Mikkelsen et al. 2015). På längre avstånd, upp till omkring 1 km, kanske sälarna inte blir avskräckta, men ändrar sitt beteende och tillbringar mer tid på ytan (Gordon et al. 2015) 2015), vilket även fungerar som en lindringsåtgärd eftersom sälar ovanför vattnet inte påverkas av PTS eller TTS. Nord Stream 2 AG planerar att använda ett skyddssystem med luftbubblor, s.k. bubbelgardiner, som tilläggslindringsåtgärd för känsliga receptorer, för dämpning (reduktion) av undervattensbuller. Bubbelgardiner kommer att användas för röjning av krigsmateriel på plats, som ligger i närheten av följande receptorer: Natura 2000-områden (med sälar som bevarandegrund) och där det finns risk för att PTS, vid detonation utan bubbelgardiner, sträcker sig 5 km utåt (bort) från skyddsområdets gräns. Detta är ett konservativt tillvägagångssätt som tar hänsyn till potentiella modelleringsfel samt närvaron av individuella sälar som kan vara tillfälligt i närheten men utanför skyddsområdet Spridningsområde för vikare inom den finska ekonomiska zonen öster om KP 60 i den Östra Finska viken. För sammanlagt 20 krigsmateriel kommer bubbelgardiner att användas som en tilläggslindringsåtgärd vid detonering (enligt ovan nämnda kriterier). Dessa är:

19 15 Alla krigsmateriel som ligger öster om KP 60 i syfte att minska på konsekvenserna för vikarpopulationen i Finska viken (totalt 12 krigsmaterielobjekt) Krigsmateriel söder om Kallbådan med grund och omgivande vatten i syfte att minska konsekvenserna för sälar som finns i närheten av skyddsområdet (totalt 7 krigsmateriel, alla har en laddningsvikt på 137 kg eller mer) Ett krigsmaterielobjekt som ligger söder om De skyddsvärda marina områdena i Ekenäs och Hangö skärgård och Pojoviken i syfte att minska konsekvenserna för sälar som finns i närheten av skyddsområdet. Skyddssystemet med bubbelgardiner har utvecklats specifikt för pålning till havs. Det dämpar (minskar) det buller som uppstår tillföljd av pålning eller sprängning. Tryckluft matas till en slang där munstycken genererar en luftgardin mellan platsen där krigsmateriel detoneras och dess omgivning. Studier på genomförbarheten av användnigen av bubbelgardiner under röjning av krigsmateriel visar att det är möjligt att minska trycktopparna med 6 till 8 db (där 6 db anses vara ett konservativt värde) (Bitunamel Feldmann, 2017). Tryckskador Baserat på beräkningar i Sveegaard et al kan konsekvenserna av en stötvåg från en detonation på 300 kg sträcka sig flera kilometer. Den säkra nivån, där inga sprängskador förväntas, är cirka 2,5 km för djur på ytan och cirka 10 km för djur på botten (40 m djup). Tröskelavstånd för måttliga sprängskador är mindre än 1 km och cirka 2,5 km för djur vid ytan respektive på botten. Denna kategori omfattar skador som är allvarliga men icke-dödliga, från vilka djuren anses kunna återhämta sig på egen hand. Sälskrämmorna ger avsevärt skydd för sälar upp till m från detonationen. Förändringens omfattning för enskilda sälar bedömas vara medelhög, eftersom sannolikheten för att döda eller permanent skada sälar till följd av tryckskador är liten. Förändringens omfattning på populationsnivå bedöms vara medelhög. Användningen av bubbelgardiner för vissa krigsmateriel kommer att ytterligare minska på omfattningen av tryckskadezonerna. TTS och PTS på grund av röjning av krigsmateriel Uppskattade maximala konsekvensavstånd och medelvärden för förväntade konsekvensavstånd ges i tabell 5-4. Avstånden i tabellen baserar sig på de modellerade områdena M1-M4 (Ramboll 2016b). Enligt den uppdaterade modelleringen som bygger på faktiska krigsmateriel, varierar avståndet för PTS för en kg detonation (utan användnig av bubbelgardiner) upp till 12,5 km (Ramboll 2017b). Det är uppenbart att TTS- och PTS-konsekvenszonernas utsträckning är avsevärd för sälar om inte tilläggslindringsåtgärder för undervattensbuller används. Baserat på modellering av undervattensbuller (Ramboll 2016b) kommer ingen TTS eller PTS-zon att sträcka sig till Naturaområden som behandlas i denna rapport. Baserat på de kända platserna och detonationsvikten för all krigsmateriel, kan TTS-zonen från de två största krigsmaterielfynden nå Naturaområdet "Ekenäs". Således förväntas inga konsekvenser för majoriteten av sälarna som uppträder inom dessa Naturaområden. Det kan emellertid fortfarande ha inverkan på sälar som finns utanför Naturaområdena under detonationen.

20 16 Tabell 5-4. Max- och medelvärde för TTS- och PTS-zonernas utsträckning för explosioner på de fyra finska positionerna M1 M4 (Ramboll 2016b) där undervattensbuller modellerats. Både max- och medelvärde anges (baserat på max- respektive medelvärde för ljudtryck som påträffats under anläggningen av Nord Stream). Värden inkluderar inte tilläggslindringsåtgärder för användning av bubbelgardiner. Djurgrupp Konsekvens M1 (max) M1 (medel) M2 (max.) Tröskelavstånd (km) M2 (medel) M3 (max) M3 (medel) M4 (max) M4 (medel) Sälar PTS 3,5 3,5 8 3,5 15 3,5 9 3,5 TTS Möjliga konsekvenser för sälar är antingen temporära och reversibla (TTS) eller permanenta och irreversibla (PTS). Permanenta och irreversibla gäller endast de enskilda djur som påverkas av PTS och konsekvensen försvinner från populationen när de påverkade djuren slutligen dör. För populationen är konsekvensen således långvarig, men reversibel. För TTS/undvikande zonen för undvikande (164 db) bedöms att förändringens omfattning är låg både på individ- och populationsnivå för sälar på grund av konsekvensens korta varaktighet och låga intensitet. Risken för TTS på marina däggdjur påverkas knappt av användningen av sälskrämmor, eftersom dessa anordningar inte är effektiva på betydande avstånd från detonationsplatsen (Sveegaard et al. 2017). För PTS-zonen (179 db) bedöms att förändringens omfattning utan lindrande är medelhög för sälar både på individ- och populationsnivå på grund av konsekvensens irreversibla (eller långvariga) och kumulativa natur samt höga intensitet. Att avskräcka sälarna före detonationer kommer att ha substantiella konsekvenser för antalet djur som kan drabbas av PTS, men endast i ett relativt litet område jämfört med PTS-zonernas maximala utsträckning. Följaktligen anses användningen av sälskrämmor inte minska förändringens bedömda omfattning. Observera dock att dessa åtgärder avsevärt minskar antalet djur som skulle få svår PTS (Sveegaard et al. 2017). Dessutom kommer användningen av bubbelgardiner inom Finlands ekonomiska zon minska svårighetsgraden av skadorna för enskilda sälar (d.v.s. minska konsekvensens storlek) eftersom bullerspridningen är mindre i vattnet. Kumulativa konsekvenser på populationsnivå Kumulativa konsekvenser för sälar på populationsnivå kan förekomma när varje ytterligare detonation ökar risken att ett eller flera djur skadas. Även om den enskilda detonationen bedöms ha obetydlig konsekvens för populationen, så kan därför den kumulativa risken till slut bli så stor att den kumulativa konsekvensen anses vara mer än obetydlig. Att kvantifiera det här fenomenet är dock oerhört svårt eftersom det skulle behövas exakta kunskaper om såväl riskerna som djurens beteende och spridning i konsekvensområdet. (Sveegaard et al. 2017) Kumulativa konsekvenser bedöms potentiellt endast förekomma i områden med mycket tät förekomst av krigsmaterial som behöver röjas. I den finska rörledningsträckningen är den här typen av område den centrala delen av Finska viken mellan Helsingfors och Hangö (området söder om Kallbådan), eftersom en stor mängd krigsmaterial har påträffats där jämfört med andra rörledningsträckningar. Antalet ammunition som ska röjas inom 20 km avstånd från Naturaområdena i denna behovsprövning av Naturabedömning är mindre: 6 krigsmaterielfynd nära De skyddsvärda marina områdena i Ekenäs och Hangö skärgård och Pojoviken, 10 nära Skärgården kring Söderskär och Långören och 5 nära Pernåvikens, Lillpernåvikens och Pernå skärgårds marina skyddsområde. Den detonationsvikten i krigsmaterielen nära Naturaområdena i de östra delarna av Finska viken ( Söderskär och Pernå ) är huvudsakligen liten (intervallet kg) och

21 17 därför förväntas inga kumulativa konsekvenser. Vid jämförelse av antalet krigsmaterielfynd nära Naturaområdet Ekenäs till området söder om Kallbådan är siffrorna relativt låga även om deras detonationsvikt är större än i de östra områdena av Finska viken. På grund av det låga antalet detonationer nära Naturaområdena som utvärderas i denna behovsprövning av Naturabedömning, är inte kumulativa konsekvenser troliga på populationsnivå. Baserat på dessa värden bedöms kumulativa konsekvenser inte längre i denna utvärdering Konsekvenser av undervattensbuller för fåglar I NSP2-projektets miljökonsekvensbeskrivning (Ramboll 2017a) bedömdes den huvudsakliga störningen på sälar under anläggning av rörledningen vara undervattensbuller från röjning av krigsmateriel. Detta var den enda konsekvensmekanismen som betydelsen bedömdes som liten, andra mekanismer bedömdes vara försumbara. Detonation av ammunition som en del av röjning av krigsmateriel kommer att orsaka tryckförändringar, vilket kan medföra negativa konsekvenser för sjöfåglar i närheten av detonationsområdet. Tryckförändringar av detonationen sprider sig över ett större område i vatten än i luften. Därför är säkerhetsavstånden i vattnet längre än i luften. Detta kan medföra konsekvenser för dykande havsfåglar, eftersom tryckförändringar teoretiskt sett kan leda till allvarliga fysiska skador eller till och med dödsfall för dykande individer. Undervattensbuller och konsekvenser för fåglar är ett föga förstått fenomen utan några större kunskaper om olika tröskelvärden för dykande fåglar. Yelverton et al. (1973) har fastställt tröskelvärden för tryck för dykande fåglar i en undersökning av arten Anas. Resultaten är inte direkt tillämpliga på alla andra fåglar men de är de enda data som är tillgängliga vid en uppskattning av möjliga konsekvensområden vid röjning av krigsmateriel. Enligt studieresultaten är tröskeln för låg sannolikhet för enklare lungskador utan brott på trumhinnan 187 db SEL och dödlighetströskeln (LD1) för dessa arter är 198 db SEL. Inga tillfälliga eller permanenta hörselnedsättningar fastställdes och undersökningen fokuserade på fysiska skador (t.ex. spräckta trumhinnor). Modellering av undervattensbuller vid röjning av krigsmateriel i Finska viken har utförts för NSP2 men rapporten beskriver inte ljudutbredningen för fåglarnas del (Ramboll 2016b). Ändå togs separata resultat fram på bullerutbredning under vatten vid 10 m djup från modellen. Grunden för detta förfarande ligger i det djupområde som fåglar mestadels använder vid födosökande och förhållandet mellan vattendjupet och spridningen av undervattensbuller. Majoriteten av havsfåglarna som förekommer i Östersjöområdet använder mindre än 10 m ytliga vatten och undervattensbuller sprids mer effektivt i djupvattnet än vid ytan. Tordmule (Alca torda) och sillgrissla (Uria Aalge) är ett undantag bland övriga fåglar i Östersjön, deras dykningar kan nå upp till m djup (se t.ex. Benvenuti et al. 2001). Å andra sidan var det mest använda djupintervallet för tordmule i centrala Östersjön mellan 5 och 10 m, och dyk över 40 m var sällsynta (två av registrerade dykningar) (Benvenuti et al. 2001). Baserat på ett tvärsnitt av de modellerade utbredningsprofilerna för undervattensbuller uppskattas den genomsnittliga skillnaden mellan maxvärdet över hela vattenpelarens djup och nivåerna vid ca 10 m under ytan till 10 db. Enligt resultat från modellering av undervattensbuller vid 10 m djup, är det högsta avståndet för ljudnivån 198 db är cirka 150 m och det högsta avståndet för ljudnivån 187 db är 2,0 km (medelvärdet är m). Dessa resultat indikerar att konsekvensavståndet för fysiska skador varierar mellan 0,5 2,0 km och att en dödlig skada endast inträffar inom ett kort avstånd från röjningsplatsen. Användningen av bubbelgardiner som lindringsåtgärd kommer att minska dessa konsekvensområden märkbart. Det bör noteras att dessa resultat endast bygger på en studie. Därför är konsekvenserna och konsekvensavståndet för en undervattensbullerstörning osäkra.

22 18 Som en lindringsåtgärd vid röjning av krigsmateriel övervakas förekomsten av fåglar vid verksamhetsområdet och detonationer görs inte om fågelflockar är synliga i området. Åtminstone för mindre krigsmateriel är den potentiella sprängskyddszonen så begränsad att fåglar inom det området lätt upptäcks före röjning, vilket reducerar risken för negativa konsekvenser. Miljöövervakningen under röjning av krigsmateriel för NSP under anläggningsarbeten omfattade fågelövervakning. Enligt övervakningsresultaten observerades inga skador eller mortalitet hos fåglar (Ramboll 2013b) och därför hade röjning av krigsmateriel inga signifikanta negativa konsekvenser för havsfåglar Konsekvenser från spridning av sediment på habitat Bottenarbeten relaterade till projektet, i synnerhet under anläggningsfasen, kan beroende på sedimenttyp ge upphov till suspension och spridning av sedimentpartiklar och föroreningar bundna till partiklar, om sådana förekommer, i det överliggande havsvattnet, som slutligen lägger sig på havsbottens yta. Stenmaterial som placeras ut på förutbestämda platser (stenvallar) och rörledningar på havsbotten kommer att ändra havsbottens morfologiska egenskaper längs rörledningssträckningen permanent. När all ammunition längs rörledningssträckningen har röjts undan kommer dessutom detonation av krigsmateriel att leda till att det skapas sänkor på havsbotten. Spridning av sediment under stenläggningen har modellerats i MKB-beskrivningen för en rörledning (norra Ledningen A) och för samma rörlednings alternativa sträckning. Det har bedömts att konsekvenserna från anläggningen av den andra rörledningen är likvärdig den modellerade rörledningen. Enligt modelleringen bedöms de ökade koncentrationerna av suspenderat material inom ett avstånd av m från sträckningen. För NSP2-projektet kommer konsekvenserna för habitat och arter att likna dem från det föregående rörledningsprojektet Nord Stream (NSP). Miljökonsekvenserna från anläggning och drift av NSP har övervakats i enlighet med ett särskilt övervakningsprogram. Under anläggningen av NSP detekterades en temporär ökad grumlighet i havsvatten inom en zon på 10 m över havsbotten (med löst sediment) i det största stenläggningsområdet (sammanfogning under vatten). Konsekvensområdet sträckte sig mindre än 1 km från verksamhetsplatsen (Ramboll 2013b). Baserat på övervakning under röjning av krigsmateriel var de vanligaste sedimenttyperna på platsen för detonationerna mycket mjuk eller mjuk lera. Den viktigaste slutsatsen från övervakningsresultaten var att utsträckningen för grumlighetsplymerna, om sådana fanns, var cirka m från detonationsplatsen. Metall- eller näringskoncentrationerna ökade inte jämfört med bakgrundsvärdena i de vertikala provtagningsprofilerna. Under rörläggningen detekterades inte någon signifikant ökning av havsvattnets grumlighet nära havsbotten (Ramboll 2013b). Den allmänna slutsatsen var att anläggningsarbetenas konsekvenser för havsbotten var liten: resultaten av övervakningen av vattenkvaliteten visade endast på en liten återsuspension av sediment under röjning av krigsmateriel, stenläggning och rörläggning av det ankarpositionerade rörläggningsfartyget. Med utgångspunkt i det hade det inte skett någon betydande förflyttning av ytsediment eller ökning av koncentrationerna av föroreningar på havsbotten nära aktiviteterna Konsekvenser från visuell störning och luftburet buller Ökade fartygsrörelser under anläggningen (och i mindre utsträckning under drift) kan orsaka synlig störning samt bullerutsläpp till sälar och sjöfåglar i närheten av projektområdet. Bland sjöfåglarna i Östersjön har lommen, sjöorren och svärtan visat sig ha en hög känslighet för störningar från fartygstrafik. Lommar kan reagera på fartyg i rörelse genom att fly (flyga iväg) en

23 19 sträcka på över 1 km. Flyktavståndet för sjöorren har rapporterats uppgå till cirka 800 m, även om enstaka observationer av flyktavstånd på upp till 3,2 km från ett passerande fartyg har gjorts. Flyktavståndet för svärta är ungefär 400 m och alfågel är 300 m. Ejdern visar lägre känslighet, med ett genomsnittligt flyktavstånd på ca 200 m. Flyktkänsligheten verkar starkt bero på den befintliga störningsnivån vid målplatsen: känsligheten för störningar är lägre vid farleder än i områden utan daglig fartygstrafik (Garthe och Hüppop 2004, Kaiser et al. 2006, Schwemmer et. al. 2011, Topping och Petersen 2011). Födosökande och vilande fåglar inom anläggningsområdet kan påverkas och flyga bort. Rörläggningen kommer att bedrivas dygnet runt med ungefär 2 3 km per dag. Den tidsmässiga störningseffekten för ett enda vilo- eller födoplats skull svara relativt kort (cirka 2 6 dagar beroende på födoplatsens totala areal). Inga viktiga födo- eller rastplatser har identifierats i närheten av sträckningsalternativen. Vidare är avståndet mellan rörledningssträckningen och nästan alla potentiellt viktiga grunda vattenområden (mindre än 30 m djupa) till största delen över 3 km, vilket är mycket längre än de beräknade tröskelvärdena för målarternas flyktavstånd. Finska viken är en huvudrutt för fartygstrafiken till Finland, Estland och Ryssland och området kännetecknas därför av stora volymer av fartyg. Anläggnings-, inspektions- eller servicefartyg bedöms inte ändra fartygens trafikförhållanden i hela området, därför är det osannolikt att sälar och sjöfåglar, som redan är vana vid ett tätt trafikerat område, skulle påverkas av relativt små ökningar av fartygstrafiken. Därför blir ytterligare visuell störning och konsekvenser från luftburet buller till den marina faunan försumbar och bedöms inte ytterligare. 5.3 Driftfas Under drift orsakar rörledningarna och stödstrukturerna (stenvallar, kabelkorsningar osv.) på havsbotten, som nya objekt, morfologiska förändringar i ett begränsat område. Under drift ligger båda Nord Stream-rörledningarna på havsbotten i finsk ekonomisk zon, där strömmarna nära havsbotten normalt är låga (MMT 2014). Processer som bortspolning (erosion) eller sedimentation förväntas därför inte förekomma i någon betydande grad. Eventuellt kan lokal erosion förekomma i rörens omedelbara närhet (1 m från dem) på grund av strömmarna nära havsbotten. Exponerade rör (inbäddning <20 %) kan ha viss påverkan på strömmar nära rören, men ingen betydande påverkan registrerades på avstånd över 50 m (Witteveen+Bos et al. 2012). 5.4 Avveckling Nord Stream 2-rörledningen är konstruerad för att ha en livslängd på cirka 50 år. Två avvecklingsscenarier (ett grundalternativ och ett teoretiskt alternativ) för NSP2 har övervägts under MKB-fasen. Baserat på prejudikat och branschens bästa riktlinjer för rörledningar med stor diameter är grundscenariot att lämna kvar rörledningen på havsbotten (in situ). På basen granskning av andra potentiella alternativ är det teoretiska alternativet att avlägsna rörledningen med den omvända rörläggningsproceduren eller avlägsna den sektionsvis med efterföljande avfallshantering. De förväntade konsekvenserna som blir följden av att lämna rörledningar på plats kommer att relatera till den gradvisa upplösningen av material över tid och, till exempel, potentiella konsekvenser på fisket. Konsekvenserna från avlägsnandet är relaterade till störningar på havsbotten, fartygsrörelser och användning av energi och markområden för materialseparation, återvinning eller bortskaffande. Konsekvenserna för den marina miljön från rörledningar som lämnas kvar på plats kan allmänt anses vara mindre än konsekvenserna av ett avlägsnade. Ett avvecklingsprogram kommer att utvecklas under driftfasen, eftersom bestämmelser som införts och tekniska kunskaper som erhållits under NSP2-rörledningarnas livscykel måste beaktas och relevant avvecklingspraxis vid den tidpunkten måste beaktas.

24 Sammanfattning av konsekvensernas omfattning Baserat på föregående underkapitel förväntas de mest betydande konsekvenserna uppstå under anläggningsfasen, och de orsakas av röjning av krigsmateriel samt spridning av sediment under rörläggningen. Konsekvensernas omfattning vid eventuella betydande skadliga konsekvenser är högst några kilometer från röjningsplatsen (tabell 5-5). Tabell 5-5. Sammanfattning av konsekvensavstånd Projektfas Konsekvensmekanism Konsekvensens omfattning Anläggning Röjning av krigsmateriel, sprängskador (sälar) Säker nivå ca 2,5 km för djur vid ytan och ca 10 km för djur på botten Måttliga (överlevbara) skador: < 1 2,5 km. Avstånden minskar till följd av användningen av bubbelgardiner. Anläggning Anläggning Anläggning Anläggning Anläggning Drift Röjning av krigsmateriel, permanent hörselnedsättning (PTS) 179 db SEL (sälar) Röjning av krigsmateriel, tillfällig hörselnedsättning (TTS) 164 db SEL (sälar) Röjning av krigsmateriel, sprängskador (dykande fåglar) Sedimentspridning under anläggningen, bland annat förberedelse av stenvallen vid sammanfogningsplatsen Sedimentspridning under röjningen av krigsmateriel Rörledningarnas konsekvenser för strömmar Avståndet där PTS är möjligt varierar. De viktigaste faktorerna är storleken och tillståndet hos krigsmateriel, hydrografi och vattendjup samt havsbottens topografi och kvalitet. Avståndet ca 3,5 12,5 km. Till följd av användningen av bubbelgardiner, kommer det maximala avståndet för en kg detonation att vara ca 7,9 km. Avståndet där TTS är möjligt varierar. De viktigaste faktorerna är storleken och tillståndet hos krigsmateriel, hydrografi och vattendjup samt havsbottens topografi och kvalitet. Avståndet ca km. Avstånden minskar till följd av användningen av bubbelgardiner. Fysiska skador: 0,5 2,0 km från röjningsplatsen, dödlighet endast i röjningsplatsens absoluta närhet. Avstånden minskar till följd av användningen av bubbelgardiner. < 1 km (tillfälliga grumlighetsförändringar) m runt detonationspunkten (tillfälliga grumlighetsförändringar) < 50 m

25 21 6. DE SKYDDSVÄRDA MARINA OMRÅDENA I EKENÄS OCH HANGÖ SKÄRGÅRD OCH POJOVIKEN (FI ) 6.1 Plats och allmän information Naturaområdet är ett havsområde på cirka ha som omfattar Pojoviken, Hangövikens södra vatten och Ekenäs skärgård som börjar från skyddsområdet Nothamn-Strömsö-Hättö i öst hela vägen till havsgränsen för inre vatten i söder. Områdets egenskaper omfattar kompletta sekvenser av inre, mellanliggande och yttre skärgårdsområden, bräckvattenvikar, ett varierat utbud av typer av kustområden och betydande skogsområden. Områdets särskilda värden inkluderar sekvenser som går från sig från bräckt vatten till havsvatten, liksom litorala utvecklingssekvenser med flador och glosjöar. Förutom omfattande havsområden hör det till Naturaområdet flera olika skyddsobjekt och privata naturskyddsområden. Närmaste avstånd från Naturaområdet till rörledningen är 17,8 km. Den planerade sträckningen av Nord Stream 2 och närmaste punkt på Natura 2000-området presenteras i figur 6-1. Figur 6-1. Placering för det planerade Nord Stream 2-projektet i Finlands ekonomiska zon i förhållande till Natura 2000-området "Ekenäs och Hangö skärgård och Pojovikens havsskyddsområde" (markerad med en grön linje). 6.2 Bevarandestatus Området är skyddat som ett Natura 2000-område i enlighet med habitatdirektivet samt fågeldirektivet (SAC och SPA). I Naturaområdets vattenområden är havsbotten, undervattensmiljön och vattenkvaliteten skyddade enligt vattenlagen. Anläggning och utvinning i området regleras på grundval av rekommendationerna från miljökommittén för Östersjöns miljöskyddskommission (HELCOM). Området ingår i de skyddade områdena för Östersjön (BSPA) som HELCOM föreslagit och är också ett havsområde som kräver särskilda lindringsåtgärder som föreslagits av arbetsgruppen för särskilt vattenskydd.

26 Natura 2000-bevarandemål Livsmiljötyperna i bilaga I i habitatdirektivet De habitattyper i habitatdirektivet som förekommer i Naturaområdet De skyddsvärda marina områdena i Ekenäs och Hangö skärgård och Pojoviken enligt standardiserade datablanketten och i det föreslagna nya datablanketten (Miljöministeriet, september 2016) presenteras i tabell 6-1. För närvarande är bedömningen baserad på uppgifterna i den standardiserade datablanketten (uppdaterades i maj 2002). Tabell 6-1. Habitattyper i bilaga I till habitatdirektivet som förekommer i Naturaområdet De skyddsvärda marina områdena i Ekenäs och Hangö skärgård och Pojoviken. I utbredningarna och habitattyperna presenteras både data i den standardiserade datablanketten (1996) och i förslaget om en uppdaterad datablankett (Miljöministeriet, september 2016) * = prioriterad habitattyp. Habitattyp i habitatdirektivet Kod Utbredning (ha), standardiserad datablankett Sandbankar som hela tiden är något täckta av havsvatten Utbredning (ha), uppdatering *Kustnära laguner Stora grunda inlopp och vikar Rev Årlig vegetation av driftvallar ,02 0,02 Steniga bankers fleråriga vegetation ,74 13,73 Bevuxna havsklippor vid Atlant- och Östersjökusten ,13 226,13 Boreala baltiska öar och skär ,4 *Boreala baltiska kustängar ,63 31,63 Boreala baltiska sandstränder med flerårig vegetation ,04 3,04 Boreala baltiska smala sund Embryonala vandrande sanddyner ,27 0,27 Vandrande dyner längs kusten med Ammophila arenaria ( vita dyner ) *Fasta sanddyner med örtvegetation ( gråa sanddyner ) , ,08 3,08 *Urkalkade fasta sanddyner med Empetrum ,93 1,93 Trädbevuxna dyner i Atlant-, Kontinental och Borealregionen ,9 10,9 Fuktiga sanddyner ,25 0,25 Naturliga dystrofa sjöar och dammar ,87 9,5 *Artrik Nardusgräsmark på kiselhaltiga substrat i bergsområden *Fennoskandiska låglandet med artrika torra till mesiska gräsmarker ,01 0, ,54 5,9 Hydrofil lång örtlugg ,53 4,53 Låglands höängar ,01 föreslagna att tas bort från datablanketten Silikatrika bergsluttningar med chasmofytisk vegetation ,26 92,26 Silikatrika bergytor med pionjärvegetation ,1 0,1 *Västlig taiga *Fennoskandiska gamla bredbladiga lövskogar ,05 17,05

27 23 Habitattyp i habitatdirektivet Kod Utbredning (ha), standardiserad datablankett Utbredning (ha), uppdatering 2016 Fennoskandiska örtrika skogar ,9 108,9 *Fennoskandiska lövsumpskogar ,38 14 *Mossig skogsmark 91D0 33,59 50 Nya föreslagna habitattyper (datablankettsuppdatering 2016): Baltiska rullstensåsöar med sandig, stenig och stenstrandsvegetation och sublittoral vegetation Oligotrofiska vatten innehållande väldigt få mineraler av sandiga slätter (Littorelletalia uniflorae) Vattendrag med låglands- till bergsnivå med vegetation av Ranunculion fluitantis och Callitricho-Batrachion Öppna svagt välvda mossar, fattiga och intermediära kärr och gungflyn Kalkrika bergsluttningar med chasmofytisk vegetation , ,07 Barrskogar på eller i anslutning till isälvsåsar Fennoskandiska trädbevuxna betesmarker , Arterna i bilaga II i habitatdirektivet Gråsäl, sländarten citronfläckad kärrtrollslända (Leucorrhinia pectoralis) och smalgrynsnäckan (Vertigo angustior) omnämns i den standardiserade datablanketten för Naturaområdet. Skalbaggen stor natebock Macroplea pubipennis har föreslagits som en ny art till datablanketten i samband med den pågående uppdateringsprocessen av datablanketterna och Vertigo angustior har föreslagits tas bort från blanketten Arterna i bilaga I i fågeldirektivet och flyttfåglar som vanligen rastar inom området De arter som förtecknas i bilaga I till fågeldirektivet och flyttande fågelarter som regelbundet rastar på den plats som anges på Naturaområdets standardiserade datablankett omfattar: pärluggla (Aegolius funereus), stjärtand (Anas acuta), årta (Anas querquedula), snatterand (Anas strepera), gråhäger (Ardea cinerea), roskarl (Arenaria interpres), järpe (Bonasa bonasia), rördrom (Botaurus stellaris), berguv (Bubo bubo), kustsnäppa (Calidris canutus), spovsnäppa (Calidris ferruginea), småsnäppa (Calidris minuta), nattskärra (Caprimulgus europaeus), mindre sångsvan (Cygnus columbianus bewickii), sångsvan (Cygnus cygnus), spillkråka (Dryocopus martius), lärkfalk (Falco subbuteo), mindre flugsnappare (Ficedula parva), storlom (Gavia arctica), sparvuggla (Glaucidium passerinum), trana (Grus grus), törnskata (Lanius collurio), trädlärka (Lullula arborea), dvärgbeckasin (Lymnocryptes minimus), svärta (Melanitta fusca), salskrake (Mergus albellus), bivråk (Pernis apivorus), smalnäbbad simsnäppa (Phalaropus lobatus), brushane (Philomachus pugnax), gråspett (Picus canus), småfläckig sumphöna (Porzana porzana), skräntärna (Sterna caspia), fisktärna (Sterna hirundo), silvertärna (Sterna paradisaea), höksångare (Sylvia nisoria), tjäder (Tetrao urogallus), svartsnäppa (Tringa erythropus), grönbena (Tringa glareola) och rödbena (Tringa totanus). I samband med uppdateringen av Natura 2000-områdenas datablankett 2016 har 15 nya arter föreslagits: trastsångare (Acrocephalus arundinaceus), tordmule (Alca torda), skedand (Anas clypeata), brunand (Aythya ferina), vigg (Aythya fuligula), bergand (Aythya marila), vitkindad gås (Branta leucopsis), mosnäppa (Calidris temminckii), tobisgrissla (Cepphus grylle), myrsnäppa (Limicola falcinellus), stenskvätta (Oenanthe oenanthe), gråhakedopping (Podiceps grisegena) och ejder (Somateria mollissima).

28 Närbelägna verksamheter Röjning av krigsmateriel är den enda aktiviteten som har potential att medföra märkbara konsekvenser för det aktuella Naturaområdets bevarandevärden. Stenläggning och rörläggning kan orsaka vissa mindre konsekvenser i närheten av NSP2-sträckningen, men dessa konsekvenser sträcker sig inte till Naturaområdet. Det kortaste avståndet till NSP2-sträckningen från Naturaområdet är 17,8 km och sträckningen ligger huvudsakligen på ett djup mellan 60 och 90 m. De närmaste krigsmaterielobjekten som ska röjas ligger cirka 18,2 km söder om Naturaområdet och dess laddninigsvikt är 17 kg. På nästan samma avstånd ligger ett krigsmaterielobjekt med en 300 kg laddningsvikt som kommer att röjas med användning av bubbelgardin för att lindra de negativa konsekvenserna för Naturaområdet. Ett krigsmaterielobjekt på 26,9 km avstånd är anmärkningsvärt större än dom andra krigsmaterielobjekten längs NSP2-sträckningen inom Finlands ekonomiska zon. Dess laddningsvikt är 795 kg. Fördelningen av platserna för röjning av krigsmateriel inom olika avstånden och detonationsvikter i närheten av De skyddsvärda marina områdena i Ekenäs och Hangö skärgård och Pojoviken presenteras i tabell 6-2. Den preliminära tidsplanen för röjning av krigsmateriel är mellan april och juli 2018 och stenläggning från april 2018 till hösten 2019 i den finska ekonomiska zonen. Tabell 6-2. Antal krigsmateriel som ska röjas (placerade antingen i anläggnings- eller säkerhetskorridoren) i närheten av De skyddsvärda marina områdena i Ekenäs och Hangö skärgård och Pojoviken. Krigsmaterielobjektens sprängämnesvikt (kg) Avstånd till Naturaområdet, km

29 25 7. SKÄRGÅRDEN KRING SÖDERSKÄR OCH LÅNGÖREN (FI ) 7.1 Plats och allmän information Naturaområdet består av fyra olika områden i Borgås yttre skärgård. Naturaområdets totala areal är ha, varav endast 149 hektar är markområde. Naturaområdet omfattar viktiga undervattensmiljöer såsom sandbankar och rev (båda prioriterade livsmiljöer som finns upptagna i bilaga I i habitatdirektivet). I den yttre skärgården hävkar många fågelarter och området är en viktig rastplats för fåglar. De sydligaste öarna och vattenområdena i skärgården tillhör skyddsområdet Sandkallan-Stora Kölhällen, som är sälskyddsområde. Förutom omfattande havsområden har Naturaområdet finns det inom områdey särskilda skyddade områden och skyddprogramsobjekt. Närmaste avstånd från Naturaområdet till rörledningen är 12,5 km. Den planerade sträckningen av Nord Stream 2 och det kortaste avståndet till Naturaområdet Skärgården kring Söderskär och Långören (FI ) presenteras i Figur 7-1. Figur 7-1. Placering av det planerade Nord Stream 2-projektet i Finlands ekonomiska zon i förhållande till Natura 2000-området Skärgården kring Söderskär och Långören (markerad med grön linje). 7.2 Bevarandestatus Natura-området är skyddad som en plats under habitatdirektivet och fågeldirektivet (SAC och SPA). Både havs- och landområdena inom Naturaområdet är skyddade enligt Naturvårdslagen. Området föreslås att införlivas som en del av Östersjöns skyddade områden (BSPA) av miljökommissionen för kommissionen för skydd av Östersjöns marina miljö (HELCOM). Långörenområdet föreslås också för införlivande som en del av Ramsar-nätverket.

30 Natura 2000 bevarandemål Livsmiljötyperna i bilaga I i habitatdirektivet Habitatdirektivets livsmiljötyper som förekommer inom Naturaområdet Skärgården kring Söderskär och Långören i enlighet med den standardiserade datablanketten och i det föreslagna nya datablanketten (Miljöministeriet, september 2016) presenteras i tabell 7-1. För närvarande är bedömningen baserad på uppgifterna i den standardiserade datablanketten, som uppdaterades i maj Tabell 7-1. Habitattyper i bilaga I till habitatdirektivet som förekommer inom Naturaområdet Skärgården kring Söderskär och Långören. För areal- och habitattyper presenteras data både enligt den standardiserade datablanketten och enligt det förslagna formatet till uppdaterad datablankett (Miljöministeriet, september 2016). * = prioriterad habitattyp. Habitattyp i habitatdirektivet Kod Utbredning (ha), standardiserad datablankett Utbredning (ha), uppdatering 2016 Sandbankar som hela tiden är något täckta av havsvatten ,1 0,1 Rev ,44 Årlig vegetation av driftvallar ,01 0,01 Steniga bankers fleråriga vegetation ,04 6,04 Bevuxna havsklippor vid Atlant- och Östersjökusten Baltiska rullstensåsöar med sandig, stenig och stenstrandsvegetation och sublittoral vegetation ,84 78, ,93 4,93 Boreala baltiska öar och skär *Boreala baltiska kustängar ,88 2,9 Boreala baltiska sandstränder med flerårig vegetation *Fennoskandiska låglandet med artrika torra till mesiska gräsmarker Nya föreslagna habitattyper (datablankettsuppdatering 2016): ,73 1, ,1 0,1 *Västlig taiga ,2 Fennoskandiska örtrika skogar , Arterna i bilaga II i habitatdirektivet Gråsäl är den enda arten i bilaga II i habitatdirektivet som benämns vara ett bevarandevärde i den standardiserade datablanketten. I samband med uppdateringen av Natura -informationsbladen 2016 har inga ändringar begärts avseende de arter som förtecknas i bilaga II i habitatdirektivet Arterna i bilaga I enligt fågeldirektivet och flyttfåglar som vanligen rastar inom området De arter som förtecknas i bilaga I till fågeldirektivet och flyttande fågelarter som regelbundet rastar på den plats som anges på Natura-områdets den standardiserade datablanketten omfattar: snatterand (Anas strepera), roskarl (Arenaria interpres), skräntärna (Sterna caspia), fisktärna (Sterna hirundo), silvertärna (Sterna paradisaea) och rödbena (Tringa totanus). I samband med uppdateringen av Natura 2000-informationsbladen 2016 har 16 nya arter föreslagits som nya arter till datablanketten: gråhakedopping (Podiceps grisegena), vitkindad gås (Branta leucopsis), gravand (Tadorna tadorna), stjärtand (Anas acuta), skedand (Anas clypeata), vigg (Aythya fuligula), bergand (Aythya marila), ejder (Somateria mollissima), svärta (Melanitta fusca), orre (Tetrao tetrix), grönbena (Tringa glareola), tobisgrissla (Cepphus grylle), gulärla

31 27 (Motacilla flava), stenskvätta (Oenanthe oenanthe), alförrädare (Polysticta stelleri) och silltrut (Larus fuscus). 7.4 Närbelägna verksamheter Röjning av krigsmateriel är den enda aktiviteten som har potential att medföra märkbara konsekvenser för det aktuella Naturaområdets bevarandevärden. Stenläggning och rörläggning kan orsaka vissa mindre konsekvenser i närheten av NSP2-sträckningen, men dessa konsekvenser sträcker sig inte till Naturaområdet. Det kortaste avståndet till NSP2-sträckningen från Naturaområdet är 12,5 km och sträckningen ligger huvudsakligen på ett djup mellan m. De närmaste krigsmaterielobjekten som ska röjas ligger på cirka 12,7 km avstånd från Naturaområdet. Alla krigsmateriel närmare än 20 km planeras att röjas med användning av bubbelgardiner för att lindra negativa konsekvenser för Naturaområdet. Fördelningen av platser för röjning av krigsmateriel inom olika avstånd och detonationsvikter i närheten av Skärgården kring Söderskär och Långören presenteras i tabell 7-2. Den preliminära tidsplanen för röjning av krigsmateriel är mellan april och juli 2018 och stenläggning från april 2018 till hösten 2019 i den finska ekonomiska zonen. Tabell 7-2. Krigsmaterielobjektens sprängämnesvikt (kg) Antal krigsmateriel som ska röjas (antingen i anläggnings- eller säkerhetskorridoren) i närheten av Skärgården kring Söderskär och Långören. Avstånd till Naturaområdet, km okänd

32 28 8. PERNÅVIKENS OCH LILLPERNÅVIKENS OCH PERNÅ SKÄRGÅRDS MARINA SKYDDSOMRÅDE (FI ) 8.1 Plats och allmän information Naturaområdet omfattar stora delar av inre, mellersta och yttre skärgården mellan Borgå och Lovisa och dess areal är ca 660 km2. I området finns de två långa och smala vikarna Pernåviken och Lillpernåviken som är över 10 km långa samt skärgården utanför dessa vikar och området sträcker sig hela vägen till den yttre gränsen av territorialvattnen i söder. I tillägg till vikarna finns det i området ett brett utbud av habitat, t.ex. rev, kustlaguner och sandbankar. Östra gränsen för Naturaområdet är kopplat till skärgården och vattenområdena i den östra delen av Finska viken (FI ). Pernåviken och Lillpernåviken har en rik och varierad vegetation och de klassificeras som internationellt viktiga fågelområden (IBA), på grund av deras betydelse som häckningsområden och som födo- och rastområde under flytten. Många öar i skärgården är viktiga häckningsplatser för sjöfåglar, såsom Aspskär. Det finns också många kända gråsälskolonier. Närmaste avstånd från Naturaområdet till rörledningen är 13,1 km. Den planerade Nord Stream 2-sträckningen och det kortaste avståndet till Naturaområdet Pernåvikens och Lillpernåvikens och Pernå skärgårds marina skyddsområde (FI ) presenteras i figur 8-1. Figur 8-1. Placering av det planerade Nord Stream 2-projektet i Finlands ekonomiska zon i förhållande till Natura 2000-området Pernåvikens och Lillpernåvikens och Pernå skärgårds marina skyddsområde (markerad med grön linje). 8.2 Bevarandestatus Natura-området är skyddad som en plats under habitatdirektivet samt fågeldirektivet (SAC och SPA). Naturaområdets vattenområden, havsbotten, undervattensmiljö och skyddet av vattenkvaliteten är skyddade enligt vattenlagen. Naturaområdets markområden är skyddade antinge på basen av naturskyddslagen eller markanvändnings- och bygglagen. Förutom omfattande havsområden har Naturaområdet flera särskilda bevarandeområden, till exempel

33 29 skyddade områden som har skyddsvärde. Dessa är bl.a. upprättade skyddsområden och objekt som skyddas med hjälp av naturskyddsprogram. Anläggning och utvinning i området regleras på grundval av rekommendationerna från miljökommittén för Östersjöns miljöskyddskommission (HELCOM). Området ingår i de skyddade områdena för Östersjön (BSPA). Natura-området ingår också i Ramsar-nätverket. 8.3 Natura 2000 bevarandemål Habitattyperna i bilaga I i habitatdirektivet Habitattyperna i habitatdirektivet som förekommer i Naturaområdet Pernåvikens och Lillpernåvikens och Pernå skärgårds marina skyddsområde i enlighet med den standardiserade datablanketten och i det föreslagna nya datablanketten (Miljöministeriet, september 2016) presenteras i tabell 8-1. För närvarande är bedömningen baserad på uppgifterna i den standardiserade datablanketten, som uppdaterades i januari Tabell 8-1. Habitattyper i bilaga I i habitatdirektivet som förekommer inom Naturaområdet Pernåvikens och Lillpernåvikens och Pernå skärgårds marina skyddsområde. För arealoch habitattyper presenteras data både enligt det standardiserade datablanketten och i det förslagna formatet till uppdaterat datablankett (Miljöministeriet, september 2016). * = prioriterad habitattyp. Habitattyper i habitatdirektivet Kod Utbredning (ha), standardiserad datablankett Utbredning (ha), uppdatering 2016 *Kustnära laguner Rev Årlig vegetation av driftvallar ,01 0,01 Steniga bankers fleråriga vegetation ,26 28 Bevuxna havsklippor vid Atlant- och Östersjökusten Baltiska rullstensåsöar med sandig, stenig ,67 53, ,03 35 och stenstrandsvegetation och sublittoral vegetation Boreala baltiska öar och skär ,24 70 *Boreala baltiska kustängar Boreala baltiska sandstränder med flerårig ,56 15,5 vegetation Boreala baltiska smala sund Hydrofil långa örtlugg *Fennoskandiska gamla bredbladiga lövskogar ,84 2 Fennoskandiska örtrika skogar ,56 25 *Mossig skogsmark 91D0 6,6 11 Nya föreslagna habitattyper (uppdatering av datablankett 2016): Sandbankar som hela tiden är något täckta av havsvatten Flodmynningar Stora grunda inlopp och vikar *Fennoskandiska låglandet med artrika torra till mesiska gräsmarker Övergångsmyrar och sjömossar Fennoskandiska mineralrika källor och källkärr ,3 Silikatrika bergsluttningar med chasmofytisk vegetation

34 30 Habitattyper i habitatdirektivet Kod Utbredning (ha), standardiserad datablankett Utbredning (ha), uppdatering 2016 *Västlig taiga *Fennoskandiska lövsumpskogar , Arterna i bilaga II i habitatdirektivet Gråsäl är den enda arten i bilaga II i habitatdirektivet som benämns vara ett bevarandevärde i den standardiserade datablanketten. I samband med uppdateringen av Natura informationsbladen år 2016 har citronfläckad kärrtrollslända (Leucorrhinia pectoralis) och vikare (Pusa hispida botnica) föreslagits som nya arter till datablanketten Arterna i bilaga I enligt fågeldirektivet och flyttfåglar som vanligen rastar inom området De arter som förtecknas i bilaga I till fågeldirektivet och flyttande fågelarter som regelbundet rastar på den plats som anges på Naturaområdets standardiserade datablankett omfattar: tordmule (Alca torda), stjärtand (Anas acuta), årta (Anas querquedula), snatterand (Anas strepera), sädgås (Anser fabalis), roskarl (Arenaria interpres), bergand (Aythya marila), järpe (Bonasa bonasia), rördrom (Botaurus stellaris), berguv (Bubo bubo), nattskärra (Caprimulgus europaeus), brun kärrhök (Circus aeruginosus), kornknarr (Crex crex), mindre sångsvan (Cygnus columbianus bewickii), sångsvan (Cygnus cygnus), spillkråka (Dyocopus martius), ortolansparv (Emberiza hortulana), lärkfalk (Falco subbuteo), tornfalk (Falco tinnunculus), trana (Grus grus), törnskata (Lanius collurio), svärta (Melanitta fusca), salskrake (Mergus albellus), bivråk (Pernis apivorus), brushane (Philomachus pugnax), småfläckig sumphöna (Porzana porzana), skräntärna (Sterna caspia), fisktärna (Sterna hirundo), silvertärna (Sterna paradisaea), höksångare (Sylvia nisoria), grönbena (Tringa glareola) och rödbena (Tringa totanus). I samband med uppdateringen av Natura 2000-informationsbladen 2016 har åtta nya arter föreslagits som nya arter till datablanketten: trastsångare (Acrocephalus arundinaceus), skedand (Anas clypeata), tobisgrissla (Cepphus grylle), dubbelbeckasin (Gallinago media), silltrut (Larus fuscus), dvärgmås (Larus minutus), ejder (Somateria mollissima) och sillgrissla (Uria aalge). 8.4 Närbelägna aktiviteter Röjning av krigsmateriel är den enda aktiviteten som har potential att medföra märkbara konsekvenser för det aktuella Naturaområdets bevarandevärden. Stenläggning och rörläggning kan orsaka vissa mindre konsekvenser i närheten av NSP2-sträckningen, men dessa konsekvenser sträcker sig inte till Naturaområdet. Alla krigsmateriel som ligger närmare än 40 km kommer att röjas med användning av bubbelgardin för att lindra de negativa konsekvenserna för Naturaområdet. Det kortaste avståndet till NSP2-sträckningen från Naturaområdet är 13,1 km och sträckningen ligger huvudsakligen på ett djup mellan m. De närmaste krigsmaterielobjekten som ska röjas ligger cirka 14 km söder om Naturaområdet. Fördelningen av platser för röjning av krigsmateriel inom olika avstånd och detonationsvikter i närheten av Pernåvikens och Lillpernåvikens och Pernå skärgårds marina skyddsområde presenteras i tabell 8-2. Den preliminära tidsplanen för röjning av krigsmateriel är mellan april och juli 2018 och stenläggning från april 2018 till hösten 2019 i den finska ekonomiska zonen.

35 31 Tabell 8-2. Antal krigsmaterielobjekt som ska röjas (antingen i anläggnings- eller säkerhetskorridoren) i närheten av Pernåvikens och Lillpernåvikens och Pernå skärgårds marina skyddsområde. Krigsmaterielobjektens sprängämnesvikt (kg) Avstånd till Naturaområdet, km okänd 1 9. BEDÖMDA KONSEKVENSER 9.1 Konsekvenser för naturliga habitattyper i habitatdirektivet Enligt kapitel 5 kommer både stenläggning och eventuell röjning av krigsmateriel att medföra vissa temporära konsekvenser för havsvattnet nära havsbotten. Konsekvenserna är mycket beroende av havsbottens sammansättning, som antas bestå av huvudsakligen hårda botten. Baserat på tidigare erfarenheter med NSP-projektet förväntas inte de temporära grumlighetsplymerna sträcka sig mer än 1 km från rörledningen. Rörledningarnas drift kommer inte att medföra någon betydande konsekvens för vare sig miljön eller skyddsområdet. Rörledningar på havsbotten kan orsaka mindre, lokala konsekvenser relaterade till de hydrologiska förhållandena. Under vissa omständigheter kan strömningsflödet närmast rörledningarna påverkas. På grund av avstånden mellan rörledningen och Naturaområdena förväntas detta dock inte medföra några konsekvenser för Naturaområdena. Slutsatsen i den här bedömningen är att konsekvenserna bedöms som försumbara på grund av avståndet mellan Naturaområdet (det närmaste avståndet 9,8 km) och projektområdet. Projektets konsekvenser för vatten och undervattenshabitat bedöms inte sträcka sig till Naturaområdena. 9.2 Konsekvenser för arter i bilaga II i habitatdirektivet Allmän bedömning gällande sälar inom alla Naturaområden Omfattningen av bullerspridningen från röjning av krigsmateriel har modellerats i Finland (Ramboll 2016a). Baserat på den studien uppskattade Sveegaard et al. (2017) omfattningen av de zoner där djur kan förväntas uppleva antingen TTS eller PTS (tillfälliga och permanenta hörselnedsättningar). I denna behovsprövning av Naturabedömningen bedöms konsekvensna baserat på värsta möjliga scenario. Det är per definition en maximal omfattning av PTS- eller TTS-zonen inom de modellerade områdena (områdena M1-M4, se Ramboll 2016a). I modelleringen uppstod de största områdena med den högsta ljudtrycksnivå som uppstod vid NSP-anläggningen under hydrografiska förhållanden vintertid (Ramboll 2016a, Ramboll 2017b). Konsekvenserna för sälar bedömdes dessutom under förutsättning att man i NSP2-projektet använder sig av flera lindringsåtgärder (marina däggdjurs observatörer, passiva akustiska övervakningssystem, sälskrämmor). Nord Stream 2 kommer att använda bubbelgardiner som tilläggslindringsåtgärd för vissa detonationer. Bubbelgardin används för ett krigsmaterielobjekt som ligger söder om De skyddsvärda marina områdena i Ekenäs och Hangö skärgård och Pojoviken och för 12 krigsmaterielobjekt som ligger öst om KP 60. Syftet med användningen av bubbelgardiner är att lindra konsekvenserna för vikarnas delpopulation i östra Finska viken.

36 32 Gråsäl nämns som ett bevarandevärde för alla Naturaområdena som bedömdes i denna behovsprövning av Naturabedömning. I den uppdaterade bevarandevärdet för Pernåvikens, Lillpernåvikens och Pernå skärgårds marina skyddsområde nämns både gråsäl och vikare. Den uppskattade abundansen av sälar varierar enligt Naturablanketten för dessa områden. Gråsälarna är ca individer men det finns ingen information om abundansen av vikare och arten har markerats som "mycket sällsynt" i Pernåvikens, Lillpernåvikens och Pernå skärgårds marina skyddsområde. I allmänhet har abundansen av gråsäl ökat i Östersjön under senare år och populationen anses vara frisk. Arten nämns inte i den senaste finska rödlistningen (Liukko et al. 2016). Baserat på flygundersökningar 2016 är det totala antalet gråsälar ca i Finska viken och av dessa observerades ca 645 i Finland (Luonnonvarakeskus 2016). Jaktkvoten för gråsälar i Finska viken var 144 individer år 2016 (Suomen riistakeskus 2016). När det gäller östra delen av Finska viken där Pernåviken och Pernå skärgård marina skyddsområde är beläget, kan abundansen av vikarepopulationen i Finska viken (östra delarna) vara på allvarlig nedgång. Baserat på uppskattningar under 1990-talet och 2011 är populationens abundans någonstans mellan individer i Finska viken (HELCOM 2016). I den finska rödlistan klassificeras arten som nära hotad (Liukko et al. 2016). Utbredningsdata för GPS-spårade gråsälar (övre bilden) och vikare (nedre bilden) i Östersjön presenteras i figur 9-1 per ruta (38 GPS-spårade gråsälar och ca 37 vikare). Observera att utbredningsrutnätet i figuren inte visar utbredningen av hela populationen, utan konsenterars till områden där sälar spårats. Det kan därför endast användas som en informativ översikt över sälar i Östersjön. Som konstaterats i kapitel 3.2, om projektet sannolikt kommer att ha en betydande negativ konsekvens för det ekologiska värdet för ett Natura 2000-område, krävs att den projektansvarige vid projekteringen gör en lämplig bedömning av Naturaområdena. Även allmänna kriterier för betydande negativa konsekvenser och motsvarande försämring av naturvärden anges. Alla dessa kriterier speglar mestadels långvariga negativa förändringar som försvagar naturvärden för det specifika Naturaområdet.

37 33 Figur 9-1. Gråsäl (övre bild) och vikare (undre bild) baserat på telemetridata (visas som antal platser från GPS-spårade sälar per ruta, datakälla: HELCOM BALSAM Seal). Finska Naturaområden som ingår i Naturabedömningen eller behovsprövning av Naturabedömning inom tillståndsprocessen för NSP2 har markerats med blå linje.

38 De skyddsvärda marina områdena i Ekenäs och Hangö skärgård och Pojoviken FI Gråsäl är den enda arten i bilaga II i habitatdirektivet som nämns som ett bevarandevärde i Naturaområdets standardiserade datablankett. På basen av den uppdaterade datablanketten varierar populationens storlek av mellan 0 40 individer. Datakvaliteten för populationens abundans bedömd som "dålig" i datablanketten. Det betyder att populationsstorleken är en grov uppskattning och därför innehåller viss grad av osäkerhet. Enligt de senaste undersökningsresultaten fanns 51 krigsmaterielobjekt med detonationsvikter mellan kg i anläggnings- eller säkerhetskorridoren i den finska delen av NSP2- sträckningen inom 50 km från Naturaområdet (tabell 6-2). Det närmaste krigsmaterielobjektet är belägen 18,2 km från Naturaområdet och har en laddningsvikt på 17 kg. På nästan samma avstånd finns ett krigsmaterielobjekt med en laddningsvikt på 300 kg, för vilken man har planerat att använda en bubbelgardin i syfte lindra konsekvenserna för Naturaområdet (se figur 9-2). Det största krigsmaterielobjektet (laddningsvikt 795 kg) ligger 27 km från Naturaområdet. Baserat på undervattensbullermodellering gjord på närmaste plats till Naturaområdet (M4- området, till vänster i figur 9-2, mer detaljerad i Sveegaard et al. 2017), är TTS-zonens maximala utbredning km och kommer inte att nå Naturaområdet (figur 9-2). TTS-zonen från modelleringen av M3 (till höger i figur 9-2) är större men den kommer inte heller att nå Naturaområdet. Baserat på den kända platserna och laddningsvikterna för all krigsmateriel kommer endast TTSzoner från de två största krigsmaterielobjekten (300 kg vid 18,2 km och 240 kg vid 19,1 km) att eventuellt nå Naturaområdet men deras PTS-zoner når inte till Naturaområdet. På basen av en krigsmaterielspecifik granskning från fall till fall som utarbetats för vattentillståndsansökan når PTS-zonen för 300 kg krigsmaterielobjektet som närmast 3,1 från Naturaområdet och 240 kg krigsmaterielobjektet som närmast 5,2 km (ACRB, 2017). För 300 kg krigsmaterielobjektet som ligger närmast används bubbelgardin som minskar på omfattningen av PTS- och TTS-zonerna.

39 35 Figur 9-2. Den maximala omfattningen av det modellerade konsekvensområdet för PTS och TTSzonerna i närheten av Naturaområdet De skyddsvärda marina områdena i Ekenäs och Hangö skärgård och Pojoviken (markerad med svart linje). Härtill visas i figuren de ursprungliga modelleringsresultaten som gjorts för området söder om Kallbådan samt PTS-zonernas omfattning då bubbelgardin används. Krigsmateriel som kommer att röjas med bubbelgardin har markerats med x-bokstaven. Gråsälar som stannar kvar inom Naturaområdet under en detonation kommer inte att utsättas för någon permanent konsekvens eftersom PTS-zonen eller zonerna inom vilka risken för tryckskador ökar inte når Naturaområdet. Enligt Sveegaard et al. (2017) återfinns gråsäl överallt i Finska viken och med tillgängliga data är det inte möjligt att uppskatta antalet individer som riskerar att bli drabbade längs NSP2-rörledningen. Därför kan födosökande gråsälar som vistas över 5 km utanför Naturaområdet under detonationen påverkas. Sälskrämmare minskar effektivt risken att få sprängskador eftersom denna utrustning är effektiv för sälar ungefär på avstånd upp till 1,3 km från detonationen. Sälar reagerar i allmänhet på denna utrustning genom att spendera mer tid vid ytan, vilket ger ett avsevärt skydd mot detonationen. När det gäller risken för att skapa en permanent hörselnedsättning (PTS) har det bedömts att sälskrämmare minskar det totala antalet sälar som får en hörselnedsättning och minskar den genomsnittliga hörselnedsättningen. Generellt kan man konstatera att det endast finns risk för TTS eller PTS för sälar som befinner sig under vattenytan i samband med detonationen inom konsekvensområdet. Genom användningen av bubbelgardiner kan man minska PTS-zonens areal med ca % beroende på storleken på krigsmateriel objektet (ACRB 2017, Ramboll 2017a). Användningen av bubbelgardin minskar också betydligt arealen för området inom vilket tryckskador kan uppkomma. Baserat från krigsmaterielgranskningen från fall till fall (ARCB 2017) kan zonen inom vilka allvarliga, ellet t.o.m. dödliga, skador kan uppkomma vara ca 210 m vid detonation av en 300 kg krigsmateriel då bubbelgardin används. Anvädningen av bubbelgardin vid röjningen av det närmaste 300 kg krigsmaterielobjektet minskar därmed zonerna för tryckskador och PTS.

40 36 Härtill är sälskrämmor mycket effektiva från några hundra meter till 1 km, varvid risken för att en säl skulle utsättas för permanenta skador är mycket liten. Baserat på detta bedömdes den totala betydelsen (sprängskador och PTS) på individnivå inte vara mer än liten. Gråsälspopulationen i Finska viken ökar och har bedömts vara i god status. Det är troligt att endast få individer utanför Naturaområdet kan påverkas och den totala betydelsen på populationsnivå bedöms därför inte vara mer än liten. Gråsälar som förekommer inom Naturaområdet eller utanför området kan också utsättas för tillfälligt hörselnedsättning, eftersom TTS-zonen kan utsträcka sig på avsevärt avstånd från detonationen, dvs. långt bortom sälskrämmarnas influensområde. Risken för att utsättas för TTS är huvudsakligen inte beroende av användningen av sälskrämmare och lindringsåtgärderna kommer inte att ändra den totala betydelsen av konsekvensen. Gråsälens känslighet för temporär tröskelförskjutning samt förändringens omfattning bedömdes som liten på individ- och populationsnivå beroende på konsekvensens kortvariga natur och populationens goda tillstånd. Troligtvis kommer endast ett fåtal individer att utsättas för en temporär hörselnedsättning. Konsekvensens betydelse på populationsnivå bedöms som försumbara/små. Även beteendereaktioner (störningar) på grund av de små korta bullertopparna är möjliga. Det här är till exempel en skrämselreflex, vilket kan leda till rädslebeteende eller ett kort upphörande av aktiviteter de just då håller på med. Den totala betydelsen av konsekvensen bedömdes inte vara inte mer än försumbar/liten. Den negativa konsekvensen kommer endast att uppstå under anläggningsfasen (röjning av krigsmateriel). Dessa resultat är baserade på den uppskattade abundansen av gråsäl inom Naturaområdet och den allmänna goda statusen för gråsälspopulationen i Finska viken. När det gäller gråsälens abundans och känd status för denna population är dessa slutsatser troligtvis pålitliga. Gråsälar är ganska platstrogna och samlas för parning och pälsbyte och är antagligen mer talrika inom Naturaområden än utanför dessa. Kriterierna för betydelsen av försämring av naturvärden framgår av kapitel Dessa kriterier är kopplade till exempelvis försämring av bevarandestatusen hos de aktuella arterna eller en långsiktig försämring av miljöförhållanden eller habitat, så att det bedömda området inte kan ge goda levnadsförhållanden som inte längre stödjer till exempel fortplantning för skyddade arter. När man jämför dessa kriterierna i kapitel med resultaten av denna bedömning är slutsatsen att undervattensbuller från röjning av krigsmateriel inte medför betydande negativa konsekvenser för gråsälar i eller de närliggande områdena och därmed försämras inte de naturvärdena. Övriga arter i bilaga II Förutom gråsälar alla andra arter som nämns som bevarandevärde för Naturaområdet ryggradslösa vars habitat är små och mycket lokala och vars existens i området är beroende av kvaliteten på naturliga habitat. NSP2-projektet medför ingen konsekvens för dessa arter Skärgården kring Söderskär och Långören FI Gråsäl är den enda arten i bilaga II till habitatdirektivet som nämns som ett bevarandevärde i Naturaområdets standardiserade datablankett. I den uppdaterade datablanketten varierar populationens storlek av gråsäl mellan individer inom detta Naturaområde. Datakvaliteten för populationens abundans har i datablanketten bedömts som god. Det betyder att populationsstorleken är baserad på t.ex. forskning. Enligt de senaste undersökningsresultaten finns 33 krigsmaterielobjekt med en laddningsvikt mellan kg inom anläggnings- och säkerhetskorridoren i den finska delen av NSP2-

41 37 sträckningen inom 50 km från Naturaområdet (tabell 7-2). Närmaste krigsmaterielobjekt ligger 13 km från Naturaområdet och dess detonationsvikt är bara 5 kg. Alla krigsmaterielobjekt inom 20 km från Naturaområdet kommer att röjas genom användningen av bubbelgardin. Baserat på modellering gjord på närmaste plats till Naturaområdet (M2-området, till vänster i figur 9-2, mer detaljerad i Sveegaard et al. 2017), är TTS-zonens maximala utbredning på grund av röjning av krigsmateriel ca 12 km mot norr och når inte Naturaområdet. Baserat på platserna och laddningsvikt för alla kända krigsmaterielfynd kommer deras TTS- och PTS-zoner inte att vara större eller närmare än det som modellerades för M2, då bubbelgardin används som lindringsåtgärd. I figur 9-3 visas den det största krigsmaterielobjektets (180 kg) PTS-zon med och utan bubbelgardin. Figur 9-3. Den maximala omfattningen av det ursprungligen modellerade krigsmaterielens M1 (till höger, mindre område) PTS och TTS-zonerna i närheten av Natura 2000-området Skärgården kring Söderskär och Långören (markerad med svart linje) samt platserna och de indetifierade laddningsvikterna (kg). I figuren visas dessutom de modellerade PTSzonerna för två identifierade krigsmateriel, varav den ena är 180 kg (i väster) och den andra 75 kg (i öster). PTS-zonen för modelleringen av dessa två objekt har gjorts utan användningen av bubbelgardin (ljusblått område) samt med bubbelgardin (svart sträck). Krigsmateriel som kommer att röjas med bubbelgardin har markerats med x-bokstav. Slutsatserna om konsekvenserna på grund av undervattensbuller från detonationer är i stor utsträckning liknande vad som har presenterats i föregående kapitel (kapitel 9.2.2). Det finns dock några skillnader. Först och främst, baserat på det uppdaterade datablanketten, är gråsälar mer talrika inom detta område jämfört med Naturaområdet De skyddsvärda marina områdena i Ekenäs och Hangö skärgård och Pojoviken. Vad gäller krigsmaterielobjekten, är de ganska små och totalmängden är mindre jämfört med områden nära Naturaområdet De skyddsvärda marina

42 38 områdena i Ekenäs och Hangö skärgård och Pojoviken. För ett flertal krigsmateriel som röjs inom detta områden kommer man att använda bubbelgardin som lindringsåtgärd. Bubbelgardinerna minskar effektivt konsekvensområdets storlek gällande permanenta konsekvenser. Bubbelgardinernas inverkan har berksrivits i det tidigare kapitlet. Eftersom bubbelgardinerna dämpar bullret, kommer även TTS-zonen att minska. Gråsälar som stannar kvar inom Naturaområdet under en detonation kommer inte att utsättas för någon konsekvens eftersom de ligger långt utanför såväl den beräknade TTS- som PTS-zonen. Generellt sett är de förväntade konsekvenszonerna ganska små eftersom krigsmaterielens detonationsvikter oftast ligger mellan 0 50 kg. Endast två krigsmaterielfynd är tyngre än 100 kg (den största är 180 kg). Dessutom kommer alla krigsmateriel inom 20 km radie från Naturaområdet att röjas genom användningen av bubbelgardin. Som tidigare nämnts är det inte möjligt att uppskatta antalet individer som riskerar att utsättas längs NSP2-rörledningen. Därför kan födosökande gråsälar som vistas utanför Naturaområdet under detonationen påverkas. Användningen av bubbelgardin vid röjningen av krigsmateriel kommer att minska konsekvensområdet märkbart. Effektiviteten hos sälskrämmarna är liknande den som har presenterats i kapitel Dessa instrument kommer effektivt minska risken för att få sprängskador. Utrustningen kommer även att minska det totala antalet djur som riskerar att få permanent hörselnedsättning och också minska den genomsnittliga hörselnedsättningen. Konsekvensernas betydelse (sprängskador och PTS på individ- och populationsnivå) bedöms ligga på samma nivå som presenteras i kapitel 9.2.2, d.v.s. upp till liten på individnivå och försumbar el. liten på populationsnivå. Denna slutsats stöds av gråsälens goda populationsstatus i Finska viken. Även om det kan finnas potentiellt fler djur i konsekvensområdet (på grund av den högre abundansen inom Naturaområdet och förmodligen även områden utanför Naturaområdet) är mängden krigsmateriel och deras storlek ganska liten. Detta innebär mindre konsekvensområden och mindre mängd detonationer. Slutsatserna om effekterna på grund av tillfälliga hörselnedsättningar för djur som vistas utanför Naturaområdet är också likartade de som har bedömts i kapitel Det förväntas att endast få individer kan komma att påverkas. Konsekvenserna är också kortvariga och populationen har god status och sålunda bedöms den totala betydelsen på populationsnivå vara försumbar/liten. Slutsatserna beträffande beteendemässig respons är också på samma nivå som diskuteras i kapitel 9.2.2, inte mer än försumbar/liten. Dessa resultat är baserade på den uppskattade abundansen av gråsäl inom Naturaområdet och den allmänna goda statusen för gråsälspopulationen i Finska viken. När det gäller gråsälens abundans och känd status för denna art är dessa slutsatser troligtvis pålitliga. Gråsälar är ganska platstrogna och samlas för parning och pälsbyte och är antagligen mer talrika inom Naturaområden än andra områden. Djur som vistas inom Naturaområdet kommer inte att utsättas för någon konsekvens till följd av undervattensbuller från detonationer. Kriterierna för betydelsen av naturvärdenas försämring presenteras i kapitel Dessa kriterier är förknippade med till exempel försämring av bevarandestatusen hos de aktuella arterna eller en långsiktig försämring av miljöförhållanden eller habitat, så att det bedömda området inte kan ge goda levnadsförhållanden som inte längre stödjer till exempel fortplantning. När man jämför dessa kriterier med resultaten av denna bedömning är slutsatsen att undervattensbuller från röjning av krigsmateriel inte medför betydliga skadliga konsekvenser för gråsälar i Naturaområdet Skärgården kring Söderskär och Långören eller de närliggande områdena och därmed försämras inte de naturvärden som anges i kapitel Pernåvikens, Lillpernåvikens och Pernå skärgårds marina skyddsområden FI Gråsäl är den enda arten i bilaga II till art- och habitatdirektivet som nämns som ett bevarandevärde i Naturaområdets standardiserade datablankett. I samband med uppdateringen

43 39 av Naturaområdenas datablanketter under 2016, föreslogs vikare som en ny art i datablanketten. I den uppdaterade datablanketten varierar populationens storlek av gråsäl mellan 0 20 individer och vikare betraktas som mycket ovanlig inom detta Naturaområde. Datakvaliteten för populationens abundans bedömds som måttlig i datablanketten. Det innebär att populationsstorleken uppskattas utifrån begränsade data och därför innehåller viss grad av osäkerhet. Enligt de senaste undersökningsresultaten fanns det 21 krigsmaterielobjekt med en laddningsvikt mellan kg i anläggnings- eller säkerhetskorridoren i den finska delen av NSP2-sträckningen inom 50 km från Naturaområdet (tabell 8-2). Det närmaste (laddningsvikt 75 kg) ligger 14 km från Naturaområdet. Baserat på modellering gjord på närmaste plats till Naturaområdet (M1-området, se Sveegaard et al. 2017) är den största utbredningen av TTS-zonen på grund av röjning av krigsmateriel ca 10 km utan användnig av bubbelgardiner som lindring (figur 9-4). Baserat på de små mängderna sprängämnen hos krigsmaterielfynden kommer varken PTS- eller TTS-zonerna på grund av eventuell röjning av krigsmateriel i finska delen att nå Naturaområdet eller den omedelbara närheten av Naturaområdet. För att ytterligare lindra de negativa konsekvenserna, planeras att allt krigsmateriel inom 40 km från Naturaområdet kommer att röjas genom användningen av bubbelgardin som lindringsåtgärd i syfte att minska så mycket som möjligt på konsekvenserna för vikarnas underpopulation i Finska viken. Bubbelgardinerna kommer att minska omfattningen av PTS-zonen med % vilket är en betydande lindrande effekt (ACRB 2017, Ramboll 2017).

44 40 Figur 9-4. Den maximala omfattningen av det modellerade konsekvensområdet för M1 modelleringsplatsen, den modellerade omfattningen utan bullellindring för PTS-zonen för det närmaste identifierade krigsmaterielobjektet (75 kg) i närheten av Naturaområdet Pernåvikens, Lillpernåvikens och Pernå skärgårds marina skyddsområde (markerad med svart linje) samt platserna och de indetifierade detonationsvikterna (kg) för krigsmaterielen. Krigsmateriel som röjs är markerade med x-bokstav. Gråsälar och vikare som stannar kvar inom Naturaområdet under en detonation kommer inte att utsättas för någon konsekvens eftersom de befinner sig långt bortom de beräknade TTS- som PTS-zonerna. Slutsatserna om konsekvenserna till följd av undervattensbuller från detonationer är i stor utsträckning liknande vad som har presenterats i föregående kapitel (kapitel och 9.2.3) men det finns smärre skillnader. Först och främst, baserat på det uppdaterade datablanketten, är antalet gråsälar rätt så lågt inom Naturaområdet och vikare är mycket sällsynta. Detta är den enda platsen i denna behovsprövnings av Naturabedömning där vikare nämns som ett skyddsmål. Krigsmaterielfynden är också små och den totala mängden är liten och härtill kommer alla krigsmateriel som har påträffats i rörledningens östliga delar att röjas genom användning av bubbelgardiner som märkbart minskar konsekvensområdet (sprängskador, PTS och TTS) och därmed riksen att enskilda sälar skulle utsättas för bullerskador. När det gäller gråsälar som vistas utanför Naturaområdet under detonation, är konsekvensens betydelse (sprängskada, PTS, TTS, beteende; individ- och populationsnivå) på samma nivå eller mindre än vad som har bedömts i kapitel Förklaringen till denna slutsats är att populationens abundans i området ligger på ungefär samma nivå eller lägre jämfört med Naturaområdet De skyddsvärda marina områdena i Ekenäs och Hangö skärgård och Pojoviken

45 41 men den totala mängden krigsmaterielfynd är mindre och alla fynd var ganska små och härtill röjs krigsmateriel i östra Finska viken genom användningen av bubbelgardiner. Vid bedömning av konsekvensens betydelse för vikare är populationsstatusen en viktig faktor. Enligt den nuvarande kunskapen om vikare i Östersjön är abundansen av vikare i Finska viken (främst östra delarna) mycket låg och därmed är varje enskild demografiskt viktig för denna population. Samma avskräckningsavstånd som beskrivs för gråsälar gäller för vikare. Effektiviteten hos sälskrämmare är därför jämförbar med vad som har presenterats för gråsäl i tidigare kapitel. Baserat på effektiviteten hos sälskrämmarna, krigsmaterielfynden (storlek och mängd) som måste röjas samt användningen av bubbelgardin, är sannolikheten att vikare förekommer i konsekvensområdet extremt låg. Risken för att enskilda sälar kommer att få sprängskador eller permanent hörselnedsättning är alltså mycket liten. Betydelsen av konsekvensen (sprängskador och PTS) på individnivå bedöms inte vara mer än liten. Denna uppdaterade bedömning baseras på användningen av bubbelgardin som lindringsåtgärd. På grundval av dessa till synes låga sannolikheter bedöms det att konsekvensen på populationsnivå sannolikt inte är mer än liten. Slutsatserna om konsekvenserna till följd av tillfälliga hörselnedsättningar för djur som vistas utanför Naturaområdet är också likartade de som har bedömts tidigare för bägge arterna. Det förväntas att endast få individer kan komma att påverkas. Konsekvenserna är också kortvariga och den betydelsen på populationsnivå bedöms därför inte överstiga liten. Slutsatserna beträffande beteendemässig respons är också på samma nivå som diskuteras i kapitel 9.2.2, d.v.s. inte mer än liten. Dessa resultat är baserade på de beräknade abundanserna av sälar inom Naturaområdet. Gråsälspopulationen anses i allmänhet ha god status i Finska viken men när det gäller vikare (i östra Finska viken) är situationen inte gynnsam. Utifrån abundanserna av sälarterna inom Naturaområdet och dess närhet, är slutsatserna troligtvis tillförlitliga. Gråsälar är i allmänhet ganska platstrogna och samlas för parning och pälsbyte och är antagligen mer talrika inom Naturaområden än i närområdet. Djur som vistas inom Naturaområdet kommer inte att utsättas för någon konsekvens till följd av undervattensbuller från detonationer. Kriterierna för betydelsen av försämring av naturvärden framgår av kapitel Dessa kriterier är kopplade till exempelvis försämring av bevarandestatusen hos de aktuella arterna eller en långsiktig försämring av miljöförhållanden eller habitat, så att det bedömda området inte kan ge goda levnadsförhållanden som inte längre stödjer till exempel fortplantning för skyddade arter. När man jämför dessa kriterier med resultaten av denna bedömning är slutsatsen att undervattensbuller från röjning av krigsmateriel inte medför betydande skadliga konsekvenser för gråsälar eller vikare i Naturaområdet Pernåvikens, Lillpernåvikens och Pernå skärgårds marina skyddsområde eller de närliggande områdena och därmed försämras naturvärdena som anges i kapitel inte. Övriga arter i bilaga II Förutom sälar är den enda andra arten som nämns som ett bevarandevärde för Naturaområdet en slända, citronfläckad kärrtrollslända. Dess habitat är små och mycket lokala och dess abundans i området är beroende av kvaliteten på habitaten. NSP2-projektet medför ingea konsekvenser för denna art. 9.3 Konsekvenser för arterna i bilaga I i fågeldirektivet Allmän bedömning gällande alla Naturaområden Eftersom det närmaste avståndet mellan något av de tre Naturaområdena som bedöms i denna rapport och NSP2-sträckningen är 12,5 km, är den enda betydande konsekvensen som kan påverka fåglar sprängskador från röjning av krigsmateriel. Detonationer från röjning kan endast

46 42 påverka dykande fågelarter vars födosökande kan nå över 10 km från närmaste öar och skär i Naturaområdet. Rörläggning och annan fartygstrafik relaterad till projektet skiljer sig inte från Östersjöns nuvarande tillstånd utifrån sjöfåglarnas perspektiv. Varje röjning av krigsmateriel kan orsaka vissa flyktreaktioner för sjöfåglar i närheten men flykt från olika naturliga störningar och hot är ett vanligt fenomen för fåglar. Antalet detonationer i närheten av Naturaområdena är lågt (se Tabeller 6-2, 7-2, 8-2), varför ökningen av möjliga flyktreaktioner av sjöfåglar jämfört med nuvarande tillstånd är försumbar. Som helhet kan betydelsen av störningar på fåglar bedömas som försumbar eller som mest liten. För alla fåglar som omnämns i den standardiserade datablanketten (antingen i den nuvarande datablanketten eller den föreslagna uppdaterade datablanketten) kan arterna klassificeras i fyra kategorier i förhållande till deras känslighet för sprängskador från röjning av krigsmateriel: Grupp 1: Dykande sjöfåglar som regelbundet gör flygningar i öppet hav och som når över 10 km avstånd från Naturaområdena och vars födosökområden kan finnas i djuphavsområden inom 2 km radie från NSP2-sträckning: storlom (Gavia arctica) tordmule (Alca torda) tobisgrissla (Cepphus grylle) sillgrissla (Uria aalge) Storlom häckar vid insjöar och i skyddade vikar vid den finska sydkusten. Det är en fiskätare och dess födosökande kan ske några tiotals kilometer från små sjöar till större vatten med rikare fiskbestånd. Häckande storlom gör sällan sina fiskeflygningar till öppet hav, utan föredrar i stället de grunda och övergödda vikarna med rika fiskbestånd. Tobisgrissla äter huvudsakligen bottenfisk och ryggradslösa djur som finns nära botten. Födosökande på öppet vatten sker huvudsakligen i vatten på m djup men även över 40 m djupa dykningar har registrerats i Storbritannien (Cairns, 1987 och Masden et al. 2013) och i Alaska (Piatt och Nettleship, 1984). Födosökandet kan sträcka sig upp till 13 km från häckningskolonierna (Cairns, 1987). Tordmule äter huvudsakligen tobisfiskar och andra bottenfiskar. Även om dess dykningar kan nå upp till m djup i Östersjön (se t.ex. Benvenuti et al. 2001) och även djupare än 100 m i oceanerna (Piatt & Nettleship 1984), var det det genomsnittliga djupet 8,2 ± 0,21 m i Wales (Shoji et al. 2015) och i centrala Östersjön låg mer än 50 % av dykningarna inom 15 m och det vanligaste djupintervallet låg mellan 5 och 10 m (Benvenuti et al. 2001). I den centrala Östersjön skedde födosökande mellan 1 och 35 km från kolonin (Benvenuti et al. 2001). Sillgrissla har större totala syreförråd och proportionellt mindre vingar och är mer effektiv vid dykningar än tordmule; sillgrissla dyker djupare med längre bottentider. Även om båda arterna huvudsakligen livnär sig på tobisfisk, så hämtar sillgrisslor tobisfisk på djupare djup än tordmule (Shoji et al. 2015). Största dykdjup för sillgrisslan kan vara över 180 meter, eftersom den har fångats vid det djupet av bottengarn i Alaska (Piatt och Nettleship 1984). Grupp 2: Dykande sjöfåglar som kan förekomma inom 2 km radie från NSP2-sträckningen, men är sällsynta och endast besöker Naturaområdet endast under flyttsäsongen: alförrädare (Polysticta stelleri)

47 43 Alförrädaren är en bottenätare och dess huvudsakliga födokällor är kräftdjur och blötdjur, med musslor som huvudföda. Alla ejderarter kan dyka djupare än 40 meter men födosökande sker huvudsakligen på mindre än 10 meter (Waltho och Couson 2015). Grupp 3: Dykande sjöfåglar som regelbundet gör flygningar som når över 10 km avstånd från Naturaområdena men vars födosökområden är belägna huvudsakligen i kustområden eller andra grunda vattenområden. Dessa når inte djuphavsområdet inom 2 km radie från NSP2- sträckningen: gråhakedopping (Podiceps grisegena) ejder (Somateria mollissima) salskrake (M. albellus) svärta (Melanitta fusca) brunand (Aythya ferina) vigg (Aythya fuligula) bergand (Aythya marila) Grupp 4: Halvdykande sjöfåglar och andra fåglar än sjöfåglar (gäss, svanar, vadare, måsar, hackspettar, hökar, ugglor, tättingar osv.). För grupp 1 och 2 är sprängskador möjliga och deras sannolikhet och omfattning beror på lokala förhållanden och abundans av målarter. Denna grupp bedöms mer i detalj i underkapitlen för varje enskilt Naturaområde. För grupp 3 anses sannolikheten för sprängskador, och andra negativa konsekvenser från NSP2- projektet, vara låg. De osannolika fall då en enskild individ av dessa arter skadas eller på annat sätt störs, är inte av betydelse för Naturaområdets bevarandevärden. Möjliga negativa konsekvenser förändrar inte bevarandestatusen hos dessa arter, stör inte den långvariga närvaron av dessa arter inom Naturaområdet och minskar inte avsevärt en skyddad arts abundans. För övriga arter som nämns som ett bevarandevärde för Naturaområdena (fåglar i grupp 4) kan eventuella konsekvenser vara en förändring av flygrutten eller någon mindre störning under flytten genom anläggningsområdet. Dessa beteendemässiga förändringar är små och tillfälliga, som bara sker en gång under individens livstid. Därför kan konsekvenserna bedömas som försumbara De skyddsvärda marina områdena i Ekenäs och Hangö skärgård och Pojoviken FI De känsligaste arterna med bevarandevärde för konsekvenser som orsakas av NSP2-projektet (grupp 1 och 2 i underavsnitt 9.3.1) inom Naturaområdet är: storlom (Gavia arctica), tordmule (Alca torda) och tobisgrissla (Cepphus grylle). Enligt den uppdaterade datablanketten gällande populationsstorlekarna för ovannämnda arter inom detta Naturaområde: två häckande par av storlom, 5 10 häckande par av tordmule och häckande par av tobisgrissla. Totalt antal krigsmaterielobjekt som ska röjas inom km avstånd från Naturaområdet är 59 och ligger på djup mellan m. Cirka 40 % av dem är tyngre än 100 kg och har därmed större potential för sprängskador. Det är sannolikt att krigsmaterielobjekten ligger i ett område som inte är gynnsamt för tordmule och tobisgrissla, vilket beror på djupet i området. Dessutom finns inga internationellt eller nationellt viktiga fågelområden (IBA och FINIBA-områden) nära NSP2-sträckningen. Närmaste krigsmaterielobjekt ligger 18 km från Naturaområdet, vilket gör det ännu mer sannolikt att sprängningarnas konsekvenszon ligger i ytterkanten (tordmule) eller utanför det (tobisgrissla) av födosökområdet för individer som häckar inom Naturaområdet.

48 44 Storlommen i Naturaområdet häckar i små sjöar belägna på de större öarna nära kustzonen, detta baserat på de standardardiserade datablanketterna. Det är mycket troligt att dessa individers födosökande sker i närliggande grunda vikar, inte till djuphavsområdet där röjning av krigsmateriel kommer att ske. De sällsynta tillfällen då en enskild individ av ovanstående arter skadas eller på annat sätt störs, är inte av betydelse för Naturaområdets bevarandevärden. Möjliga negativa konsekvenser förändrar inte bevarandestatusen hos dessa arter, skadar inte den långvariga närvaron av dessa arter inom Naturaområdet och minskar inte avsevärt en skyddad arts abundans. Sammanfattningsvis bedöms projektets konsekvenser för tordmule till föld av möjliga sprängskador som liten. För de andra arterna bedömas konsekvenserna som försumbara Skärgården kring Söderskär och Långören FI De känsligaste och potentiellt mest utsatta arterna för de konsekvenser som orsakas av NSP2- projektet (grupp 1 och 2 i underavsnitt 9.3.1) som nämns som bevarandevärden för Naturaområdet är: tobisgrissla (Cepphus grylle) och alförrädare (Polysticta stelleri). Enligt den uppdaterade datablanketten är populationsstorlekarna dessa arter inom Naturaområdet: häckande par av tobisgrissla och 0 35 samlade individer av alförrädare. Totalt antal krigsmaterielobjekt som ska röjas inom km avstånd från Naturaområdet är 26 och deras vikt är mestadels 40 kg eller mindre (de två största är 115 och 150 kg). Krigsmaterielen ligger på mellan m djup. På grund av den relativa låga vikten och användningen av bubbelgardin kan detonationerna inte orsaka allvarliga sprängskador inom ett stort område och fåglar i konsekvensområdet kan upptäckas före detonationerna. Krigsmaterielobjekten är belägna utanför det troliga födosökområdet för tobisgrissla på djupa vatten, även om botten kan nås åtminstone i vissa delar av NSP2-sträckningen i närheten av Naturaområdet. Den relativt lilla sprängzon som orsakas av röjningarnas detonationer ligger i ytterkanten för det potentiella födosökområdet för närmaste kolonierna av tobisgrissla och bubbelgardiner används inom en 20 km radie från Naturaområdet för att minska de negativa konsekvenserna. Betydelsen av eventuella negativa konsekvenser för tobisgrissla bedöms som försumbar på grund av de skäl som beskrivits tidigare. Alförrädarens flyttperiod genom Naturaområdets är en ganska kort period i maj och under den tidiga vintern. Krigsmaterielobjekten ligger utanför det sannolika födosökområdet för alförrädare och dess laddningsvikter är relativta låga och härtill används bubbelgardiner i närheten av Naturaområdet, varför betydelsen av eventuella sprängskador på alförrädare är försumbar. De sällsynta tillfällen då en enskild individ av ovanstående arter skadas eller på annat sätt störs, är inte av betydelse för Naturaområdets bevarandevärden. Möjliga negativa konsekvenser förändrar inte bevarandestatusen hos dessa arter, skadar inte den långvariga närvaron av dessa arter inom Naturaområdet och minskar inte avsevärt en skyddad arts abundans. Sammanfattningsvis bedöms projektets konsekvenser för alla ovanända fåglar med bevarandegrund vara försumbara Pernåvikens, Lillpernåvikens och Pernå skärgårds marina skyddsområde FI De känsligaste och potentiellt mest utsatta arterna för de konsekvenser som orsakas av NSP2- projektet (grupp 1 och 2 i underavsnitt 9.3.1) som nämns som bevarandevärden för Naturaområdet är: tordmule (Alca torda), tobisgrissla (Cepphus grylle) och sillgrissla (Uria aalge). Enligt den uppdaterade datablanketten är populationsstorlekarna inom detta Naturaområde: häckande par av tordmule, häckande par av tordmule och häckande par av sillgrissla.

49 45 Totalt antal krigsmaterielobjekt som ska röjas inom km avstånd från Naturaområdet är 14 (tabell 8-2) och deras vikt är mestadels 50 kg eller mindre (de två största är 150 och 180 kg, samma ammunition som nämns för området Söderskär och Långören). Ammunitionen ligger på mellan m djup. På grund av den relativa låga vikten kan detonationerna inte orsaka allvarliga sprängskador inom ett stort område och fåglar i konsekvensområdet kan upptäckas före detonationerna. Härtill kommer alla krigsmateriel inom en radie på 40 km från Natruaområdet att röjas genom användningen av bubbelgardin, vilket ytterligare lindrar de negativa konsekvenserna. Det är troligt att krigsmaterielen ligger i ett område som inte föredras av födosökande tordmule, tobisgrissla eller sillgrissla. Närmaste krigsmaterielobjekt ligger 14 km från Naturaområdet, vilket gör det ännu mer sannolikt att sprängningarnas konsekvensområden ligger i ytterkanten för födosökande för dessa arter. Härtill garanterar användningen av bubbelgardiner att fåglar innaför konsekvensområdet observeras före detonationen varvid detonationen kan uppskjutas så att fåglarna avlägsnar sig. Sammanfattningsvis bedöms konsekvenserna för alla ovanända fåglar med bevarandegrund vara försumbara. 9.4 Konsekvenser för Naturaområdets sammanhållning Med sammanhållning och integritet avses att den ekologiska strukturen och funktionen i området förblir beboelig och att de naturliga habitattyperna och arterna, för vilka området valts ut till Naturanätverket, förblir livskraftiga. Nord Stream 2-projektet medför inte sådana konsekvenser som skulle vara större än små för de arter och habitat som fungerar som bedömda Natura-områdenas bevarandegrund. Nord Stream 2-projektet bedöms inte påverka integriteten för Natura-områdena De skyddsvärda marina områdena i Ekenäs och Hangö skärgård och Pojoviken (FI ), Skärgården kring Söderskär och Långören (FI ) eller Pernåvikens, Lillpernåvikens och Pernå skärgårds marina skyddsområde (FI ).

50 KUMULATIVA KONSEKVENSER MED ANDRA PROJEKT 10.1 Kraven för bedömning av kumulativa konsekvenser och avgränsning av projekt Enligt den 6 artikelns 3. Punkt i habitatdirektivet (92/43/EEG) Om ett projekt eller en plan antingen i sig eller i samverkan med andra projekt eller planer sannolikt betydligt försämrar de naturvärden [som finns i området] --- ska den som genomför projektet eller gör upp planen på behörigt sätt bedöma dessa konsekvenser. Enligt Europeiska kommissionens tolkningsvägledning (Europeiska kommissionen 2000) ska bedömningen av andra projekt begränsas till andra planer eller projekt som har planerats färdigt. Projekt vars planering inte ännu har slutförts, behöver inte tas med vid bedömningen av kumulativa konsekvenser. Detta har högsta förvaltningsdomstolen använt ovannämnda tolkningsanvisning i sitt beslut i årsboksbeslut KHO 2004:26 (Nordsjö planer). Under MKB-beskrivningens sammanställning bedömdes andra anläggningsprojekt eller planer som i kombination med NSP2-projektet skulle medföra kumulativa skadliga konsekvenser. Följande befintliga och planerade projekt, som i kombination med projektet NSP2 skulle kunna medföra kumulativa negativa konsekvenser, identifierades: Det befintliga dubbla rörledningssystemet Nord Stream (NSP). NSP löper parallellt med huvuddelen av den föreslagna sträckningen av NSP2. Det planerade gasrörledningsprojektet Balticconnector. Balticconnector (en rörledning, diameter 500 mm) är avsedd att sammanlänka det finska och estniska distributionsnätet för naturgas och leverera gas mellan de båda länderna. Dumpningsplatser och sandutvinningsplatser. Det finns tre tillåtna utvinningsplatser för havssand och -grus i finska territorialvatten i Finska viken och norra Egentliga Östersjön: Östertokan, Soratonttu (utanför Helsingfors) och Merisora i Lovisa (utanför Lovisa). Det finns även befintliga dumpningsområden i finska territorialvatten utanför Lovisa, Helsingfors och Esbo. Dumpningsområdet utanför Ingå som nämns i MKB-beskrivningen var reserverad för LNG-terminalprojektet som har avbrutits. På grund av avståndet från rörledningssträckningen till dessa utvinnings- och dumpningsplatser är det inte nödvändigt att bedöma de potentiella kumulativa konsekvenserna med dessa aktiviteter. Inga andra befintliga och planerade projekt och planer är kända som skulle kunna medföra kumulativa negativa konsekvenser med NSP Kumulativa konsekvenser från NSP2 och NSP Nord Stream-rörledningen (NSP) har anlagts och är nu i drift. Enligt MKB-beskrivningen för NSP2 bedöms ingen kumulativ konsekvens för marina däggdjur, fisk eller livsförhållanden på andra marina organismer (bottendjur) förekomma Kumulativa konsekvenser från NSP2 och Balticconnector Enligt senaste tidsscheman kan rörledningen Balticconnector (senare BC) och NSP2-ledningarna byggas mer eller mindre samtidigt BC går över Finska viken från Ingå i Finland till Paldiski i Estland. Närmaste Naturaområdet till BC-rörledningen på de tre platserna som bedöms i denna rapport är De skyddsvärda marina områdena i Ekenäs och Hangö skärgård och Pojoviken. Området ligger cirka 9,5 km från BC-rörledningens sträckning. Enligt MKB-beskrivningen för NSP2 bedöms ingen kumulativ konsekvens för marina däggdjur, fisk eller livsförhållanden på andra marina organismer förekomma. Den här bedömningen innehåller vissa osäkerheter eftersom de möjliga krigsmaterielobjektens antal och plats nära rörledningskorsningsplatsen (två korsningar en för var och en av de två NSP2-rörledningarna)

51 47 inte var kända under MKB-förfarandet. Enligt de senaste undersökningsresultaten finns det 10 krigsmaterielobjekt, vars detonationsvikt är kg), i antingen anläggnings- eller säkerhetskorridoren i den finska sektionen av NSP2-sträckningen i Finska viken inom 10 km från korsningsplatsen. Tidigare har två troliga krigsmaterielobjekt påträffades i BCundersökningskorridoren i finsk ekonomisk zon. Röjning av krigsmateriel i samband med BCanläggningen kommer i viss utsträckning att förstärka den kumulativa konsekvensen. Korsningsplatsen ligger dock ganska långt bort från Naturaområdet och den kumulativa konsekvensen når inte Naturaområdet. Baserat på det ganska låga antalet krigsmaterielobjekt nära korsningsplatsen och långa avståndet till Naturaområdet förefaller sannolikheten för kumulativa konsekvenser från detonationer på sälar och fåglar vara liten. Enligt behovsprövningen av Naturabedömningen (Ramboll 2013c) för BC-projektet kommer anläggningsarbetet inte att generera någon trafik i eller i omedelbar närhet till Naturaområdet. Konsekvenser från undervattensbuller bedöms ha störst påverkan på projektet. På grund av avståndet mellan Naturaområdet och BC-projektområdet samt den korta anläggningstiden bedöms konsekvensen dock vara obetydlig. Projektets konsekvenser för vatten bedöms inte sträcka sig till Naturaområdet. Grundat på slutsatserna från MKB-beskrivningen och behovsprövningen av Naturabedömningen för BC-projektet har projekten inte några betydande negativa kumulativa konsekvenser på några finska Naturaområden Kumulativa konsekvenser från NSP2 och dumpningsplatser Dumpningsplatsen utanför Lovisa ligger 2 km öster om ön Yttre Täktarn (figur 10-1). Dumpning regleras av miljötillståndet som har beviljats 5 april 2012 av regionförvaltningsverket i Södra Finland (ref.nummer ESAVI/145/04.09/2011). Avståndet från dumpningsplatsen till Naturaområdet Pernåvikens, Lillpernåvikens och Pernå skärgårds marina skyddsområde (FI ) är cirka 2 km. Enligt miljötillståndet är den viktigaste konsekvensmekanismen från dumpningen av massor en ökad vattengrumlighet. Ökningen i grumlighet är mest uppenbar i närheten av dumpningsplatsen. Ökningen i grumligheten är emellertid tillfällig och suspenderat material kommer att lägga sig när dumpningen avstannar eller upphör. Mängden giftiga ämnen i de dumpade sedimenten är obetydliga och deras koncentrationer är lägre än i det naturliga sedimentet i området. Dumpning orsakar endast liten konsekvens för fiskbestånden och bottenlevande ryggradslösa djur enligt miljötillståndet. Enligt dumpningens miljökonsekvensbeskrivning (refererat i miljötillståndsbeslutet) bedömdes konsekvenserna för fåglar som små och tillfälliga, för sälar som tillfälliga och försumbara. NSP2- projektet kommer inte att orsaka några grumlighetsförändringar i Naturaområdet och konsekvenserna från NSP2-projektet för fåglar bedömdes som mest till liten för detta Naturaområde. På grund av detta orsakar dessa projekt inga betydande negativ kumulativa konsekvenser för några finska Naturaområden Kumulativa konsekvenser från NSP2 och platser för utvinning av sand Ett utvinningsområde med beviljat tillstånd för utvinning av sand och grus ligger utanför Lovisa (senare Merisora-Lovisa ) och därmed i närheten av Naturaområdet Pernåvikens, Lillpernåvikens och Pernå skärgårds marina skyddsområde (figur 10-1). Utvinningsområdet innehåller tre enskilda utvinningsställen och den närmaste ligger cirka 0,5 km från Naturaområdet.

52 48 Figur Platserna för de tillåtna utvinningsplatserna för sand (de tre sydligaste röda områdena) och dumpningsplatsen (nordligaste röda området) i förhållande till Naturaområdet Pernåvikens, Lillpernåvikens och Pernå skärgårds marina skyddsområde (markerad med grön linje) och NSP2-sträckningenen. Under tillståndsprocessen för Merisora-Lovisa genomfördes en Naturabedömning (Insinööritoimisto Paavo Ristola, 2006). Enligt den Naturabedömningen är huvudkonsekvensmekanismen vid och utanför utvinningsplatsen ökning av vattengrumligheten som orsakas av ökad mängd suspenderat material. Ökningen av grumlighet är mest uppenbar i närheten av utvinningsplatsen men viss grumlighetsökning har upptäckts upp till 1 3 km från utvinningsplatserna. Ökningen i grumligheten är emellertid tillfällig och suspenderat material kommer att lägga sig när utvinningen avstannar eller upphör. Enligt Naturabedömningen kommer utvinningen av sand och grus inte att orsaka några grumlighetsförändringar i Naturaområdet Pernåvikens, Lillpernåvikens och Pernå skärgårds marina skyddsområde. Det finns inga kända sälkolonier nära sandutvinningen och utvinningen av sand orsakar inga konsekvenser för sälarna. Utvinningen i sig ger inga konsekvenser för fåglar men transporten av sand kan orsaka viss grumlighetsförändring längs fartygets rutt och därigenom orsaka några konsekvenser för följande arter: fisktärna, silvertärna, skräntärna, sillgrissla, tobisgrissla och silltrut. Konsekvenserna från Merisora-Lovisa bedömdes som ickebetydande för Naturaområdet Pernåvikens, Lillpernåvikens och Pernå skärgårds marina skyddsområde. Konsekvenserna från NSP2 på ovannämnda fågelarter bedömdes som mest som små för tobisgrissla och sillgrissla och som försumbar för övriga arter. Konsekvenserna från NSP2 ligger på ett annat område än konsekvenserna från Merisora-Lovisa, vilket gör att de kumulativa konsekvenserna för Naturaområdet Pernåvikens, Lillpernåvikens och Pernå skärgårds marina skyddsområde inte är betydande.