Att ta emot nationella riktlinjer och andra nationella stöddokument i Västra Götaland Rapport från workshop

Transkript

1 Att ta emot nationella riktlinjer och andra nationella stöddokument i Västra Götaland Rapport från workshop Bildspel från workshopen finns publicerade på Elisabeth Beijer, GR och Anneli Assmundsson Bjerde, VästKom Bakgrund VästKom och Västra Götalandsregionen undertecknade år 2013 en avsiktsförklaring om regionala samverkans- och stödstrukturer för gemensam kunskapsutveckling inom socialtjänst och närliggande hälso- och sjukvård till och med år Avsiktsförklaringen utgick från regeringens överenskommelser med SKL om regionala stödstrukturer inom socialtjänsten och angränsande hälsooch sjukvård för att stödja utvecklingen mot en evidensbaserad praktik ( EBP-satsningen ) var det sista året för dessa överenskommelser. En ny avsiktsförklaring togs fram där parterna skrev under på att under år 2016 utveckla en gemensam, långsiktig och stabil struktur för kunskapsutveckling (1). Kommunalförbundsdirektörerna i Västra Götaland gav i juni 2016 i uppdrag till handläggargruppen kopplad till VästKom att förbereda en workshop om kunskapsutveckling. Frågan avgränsades till hur kommunerna och Västra Götalandsregionen tar emot nationella riktlinjer och andra nationella stöddokument. På uppdrag av kommunalförbundsdirektörerna bjöd VästKom in till en arbetsgrupp med representanter för kommunalförbunden, Västra Götalandsregionen, FoU, vårdsamverkansgrupperingarna i länet och NSK-s. Arbetsgrupp En arbetsgrupp har träffats för att förbereda frågan och workshopen. Elisabeth Beijer, GR, Anneli Assmundsson Bjerde, VästKom, har varit sammankallande. Arbetsgruppen har varit löst sammansatt och deltagarna har medverkat en till fyra gånger: Elisabeth Beijer, GR och NSK-s Anneli Assmundsson Bjerde, VästKom Cecilia Axelsson, Vårdsamverkan Göteborgsområdet Jessica Ek, Skaraborgs kommunalförbund Kerstin Söderlund, Skaraborgs kommunalförbund Charlotta Wilhelmsson, Fyrbodals kommunalförbund Sara Olander, Vårdsamverkan Simba Anna Wallman, VGR och NSK Malin Camper, VGR Rose-Marie Nyborg, VGR Karin Fröjd, VGR Maria Dahlström Roos, VGR Arbetsgruppen konstaterade bland annat att kommunerna och Västra Götalandsregionen har olika förutsättningar. Bland annat har Västra Götalandsregionen ett väl utvecklat arbetssätt kring att 1

2 hantera riktlinjer. Arbetsgruppen kom därför fram till att kommunerna inledningsvis kan behöva ta i frågan om samverkan kring riktlinjer på egen hand för att i ett nästa steg möta Västra Götalandsregionens företrädare. Samtidigt rör riktlinjer inom socialtjänsten ofta frågor där en samverkan behöver ske med andra. Tyngdpunkten för workshopen skulle vara kommunernas arbete men i samklang med Västra Götalandsregionen. En annan fråga som diskuterades var den checklista som togs fram av Västra Götalandsregionen och VästKom år 2015 för mottagande av riktlinjer och som är antagen av LiSA-gruppen (2). Arbetsgruppen bedömde att checklistan är ett relevant underlag för workshopen. Workshopen Genomförande Workshopen genomfördes den 24 februari 2017 på Scandic Crown i Göteborg. 36 personer deltog. Deltagarna kom från VästKom, vårdsamverkansgrupperingarna (Fyrbodal saknades), kommunalförbunden, Västra Götalandsregionen, representanterna från länet i NSK-s, FoU på kommunsidan, Vårdsamverkan Västra Götaland och socialchefsnätverken i länet och på SKL. Inledning Thomas Jungbeck, VästKom, inledde med att det är viktigt med samverkan kring kunskapsutvecklingsfrågorna och att kommunernas socialtjänst, vårdsamverkan, FoU och VGR finns med i det arbetet. Den särskilda EBP-satsningen har upphört men arbetet går vidare utifrån den nya avsiktsförklaringen. Vi måste ställa oss frågan hur vi samlar oss för en bra och organiserad kunskapsstyrning, sa Thomas. Den nya vårdsamverkansstrukturen för länet, VVG, har bildats som stärker samverkan än mer. Thomas konstaterade att vi har olika förutsättningar, men att vi tillsammans har mycket resurser och många ytor. Nu gäller det att samla krafterna till gagn för invånarnas bästa, och inte minst att bli attraktiva som arbetsgivare, avslutade Thomas. Nationell kunskapsstyrning Västra Götalands arbete kopplar an till den nationella utvecklingen för en samlad kunskapsstyrning mellan nationell, regional och lokal nivå samt mellan kommuner och landsting i socialtjänst och närliggande hälso- och sjukvård. Elisabeth Beijer, GR, gjorde en presentation för att klargöra vissa begrepp som exempelvis kunskapsutveckling, kunskapsstyrning och evidensbaserad praktik. Bland annat används denna definition av begreppet kunskapsutveckling i ett aktuellt dokument från SKL om socialtjänstens kunskapsutveckling (3): Samlingsbegrepp för de olika aktiviteter som genomförs för att stärka socialtjänstens förutsättningar att utveckla en evidensbaserad praktik. Det är exempelvis implementering av och användning av bästa tillgängliga kunskap, stöd till systematisering av beprövad erfarenhet, stöd till systematisk uppföljning, identifiera kunskapsbehov och vetenskapliga kunskapsluckor, sammanställa bästa tillgängliga kunskap och sprida den. (Samverkansmodell för långsiktig kunskapsutveckling, SKL 2017) Vidare gjordes en genomgång av aktörer och system som inbegriper nationella aktörer, regionerna, kommunerna och landstingen. Frågor från deltagarna under denna punkt handlade om varför inte akademin finns representerad bland de nationella aktörerna på samma sätt som inom medicinen, samt hur det kommer sig att begreppet kunskapsstyrning inte är definierat på ett tydligt sätt för 2

3 socialtjänstens område. En synpunkt var att umgänget mellan kommunerna och landstingen handlar mycket om kultur. Syfte med samarbete Därpå var det dags för workshop kring frågorna för dagen. Vania Ranjbar från konsultföretaget Actea hjälpte oss att ta oss igenom frågorna. Frågorna var: 1 Vilken nytta kan kommunerna ha av att samarbeta sinsemellan om riktlinjer och nationella stöddokument? 2 Vilken nytta kan kommunerna ha av att samarbeta med Västra Götalandsregionen om riktlinjer och nationella stöddokument? Efter dialog runt borden kunde var och en som deltog i workshopen skicka in sina svar till en webbadress. Resultatet presenterades i ett ordmoln, fråga 1: 3

4 Det andra ordmolnet såg ut så här: De synpunkter som kom kan sammanfattas på följande sätt (hela sammanställningen med synpunkter finns i Vania Ranjbars rapport, 4 i referensförteckningen) Brukarperspektivet borde ha framgått tydligare Begreppet samverkan saknas i kommunernas ordmoln, ett viktigt syfte med gemensamma riktlinjer är att stärka samverkan kommunerna emellan. Kommunerna har en hög grad av självstyre, vilket påverkar gemensamma ambitionsnivåer. Som liten kommun är det viktigt att förhålla sig till vad som är bestämt gemensamt, det är en förutsättning för att komma vidare. Frågan har också bärighet på attraktiviteten som arbetsgivare. Gemensamma riktlinjer är en förutsättning för att klara uppdraget. Vi är vana vid att finnas med i samverkan om avtal, och att definiera ansvarsgränser, detta kräver något annat. Gemensamma riktlinjer kan snabba på processen. Det måste finnas en mognad i organisationen för att kunna utveckla en verksamhet. Vi måste börja arbeta på tilliten i de båda organisationerna. Detta är en mognadsprocess som tar tid. Hur ser vi på varandra? Vilka spelregler måste vi ha, först då är vi framme i något vi kan anta gemensamt. Det finns utifrån erfarenheter med hälso- och sjukvårdsavtalet, där har lagts fast en gemensam värdegrund. 4

5 Var har vi de goda exemplen där det verkligen fungerat? Det har vi, t ex integrerade vårdteam, de skapar ett nytt "vi", det skapas tillit. Vi skulle behöva definiera vilka riktlinjer vi pratar om, vi behöver reda i det. Kommunerna har inte klustrat sig kring sina experter ännu. Denna resa behöver vi göra mellan de 49 kommunerna. SIP som grund där behov föreligger av insatser från socialtjänst och hälso- och sjukvård - en regional SIP. Detta kan handla om en effektiv användning av välfärdsresurserna. Dialogen mynnade ut i ett första förslag till syftesformulering för samarbete i länet kring nationella riktlinjer och andra nationella stöddokument: Nyttan med samarbete om riktlinjer och andra nationella stöddokument är att utifrån individens perspektiv kunna erbjuda jämlik och effektiv vård och omsorg, utveckla en gemensam plattform som stödjer samverkan och tillit, uttrycka en ambitionsnivå som vi är överens om, och kunna bli attraktiva som arbetsgivare. Checklista Malin Camper, nu på Västra Götalandsregionen, tidigare på VästKom, berättade om den checklista som finns framtagen (3). LiSA tog fram en avsiktsförklaring 2013 med innebörden att säkerställa en process för framtagande av länsgemensamma vårdprogram och riktlinjer och hur dessa kan få genomslag hos huvudmännen. Uppdraget återrapporterades till LiSA januari Några erfarenheter från framgångsfaktorer vid omhändertagande av nationella riktlinjer hittills i länet som låg till grund för checklistan var bland annat följande: Involvera många aktörer, skapa legitimitet för uppdraget Skapa legitimitet i uppdraget från ledningsstrukturen, båda parter med från början Klarlagd ekonomi för gemensamt uppdrag Båda parter med från början Den delregionala strukturen är basen för kultur och förutsättningar Brukarperspektivet är centralt för vems skull gör vi det här? VGR behöver samordna helheten inom sig Lyhördhet En inriktning som växt sig mer tydlig, sa Malin, har varit att inte producera eget utan invänta nationella eller regionala riktlinjer. Egna material blir snabbt inaktuella. Gemensam kompetensutveckling och utbildning behöver ske i samverkan på delregional nivå, där man möts över gränserna. Brukarperspektivet motverkar uppifrån- och ner-perspektivet. Den nationella kunskapsstyrningen kommer inte att minska, vi måste förhålla oss till det. Detta kräver en väl utvecklad samverkan mellan huvudmännen. Malin pekade på behovet av att avgöra vilken roll kommunalförbunden ska ha i förhållande till vårdsamverkan och VGR. En fråga som Malin ställde var vem som lyssnar på delregionerna och fångar upp vad som behöver utvecklas, likaså vem som fångar upp var de stora gapen finns mellan tillgänglig kunskap och faktisk praktik. Malin pekade vidare på att riktlinjer ofta tas fram till politiker och ledning, vilket är viktigt att fundera över. Malin avslutade med att framhålla att socialtjänsten borde kunna samla sina experter i länet på samma sätt som Socialstyrelsen samlar konsensusgrupper. 5

6 Demensriktlinjer Linda Macke, GR, håller just nu samman arbetet i länet med de omarbetade riktlinjerna vid demenssjukdom. Remissversionen publicerades av Socialstyrelsen i november 2016 samtidigt som de tidigare riktlinjerna togs bort. Detta var ett nytt grepp för att få fart på implementeringen redan innan de nya riktlinjerna fanns på plats. Ett nationellt seminarium anordnades tidigt i processen. Slutversionen presenteras under hösten 2017 och Socialstyrelsen önskar att vi anordnar regionala seminarier. Arbetet i länet började i juni Kontaktpersoner från kommunalförbunden och VGR utsågs. En GAP-analys skulle tas fram. Remissrundan pågår just nu, och svar ska vara inne senast den 1 mars Remissen skickades inte ut utan publicerades på webbplatsen för Socialstyrelsen. Linda pekade på att detta är ett tydligt uppdrag för VGR. VGR ska ta fram en regional medicinsk riktlinje för hela processen, med förslag på implementeringsåtgärder och avgränsningar. Linda frågade hur vi gör med de gemensamma delarna i riktlinjen (exempelvis regelbunden uppföljning och multiprofessionella insatser), vilka beslut ska fattas, var ska besluten dokumenteras och vem tar beslut? Olika beslut behöver antagligen fattas på olika nivåer och av olika aktörer: SiP borde kunna antas gemensamt för länet medan att inrätta team för multisjuka är svårare att ta beslut om gemensamt. Utbildning för anhöriga är en fråga som det borde kunna vara gynnsamt att skapa gemensamt i länet, till exempel med stöd av webblösningar. Malin talade om tydligt uppdrag, här finns inget sådant, det gör det svårt att arbeta, ansåg Linda. Några synpunkter från deltagarna i anslutning till Malins presentation: Vi har luckor i vårt kunskapsstyrningssystem, vi behöver denna tydlighet så att vi klarar tilliten. Vi behöver täppa till luckorna. Detta behöver vi ta till oss. Västra Götalandsregionens arbete med riktlinjer På temat Kunskapsstyrning för fortlöpande kvalitetsförbättringar beskrev Wenche Jenssen och Maria Dahlström Roos hur arbetet med riktlinjer är upplagt i Västra Götalandsregionen. Det VGR jobbar med är regionuppdrag utifrån Socialstyrelsens nationella riktlinjer, regionala patient processer (RPP), Ordnat införande och regionala medicinska riktlinjer (RMR) som avser läkemedelsriktlinjer, cancerriktlinjer och övriga medicinska riktlinjer. Den nya kunskapen ska beredas, beslutas och implementeras med målet att det ska leda till en förbättrad vårdpraxis. Kriterier för regionala medicinska riktlinjer är att de Är regionövergripande Berör betydande patientgrupper Att det finns en stor variation mellan evidens och praxis Framtagandet ska innehålla svar på frågan för vem och varför gör vi detta. VGR har gått ifrån långa vårdprogram till kortare medicinska riktlinjer. I några aktuella processer har kommunerna en stor del, 6

7 VGR har ändå beslutat att inledningsvis arbeta med dessa processer på egen hand och inkludera kommunerna i steg två. Erfarenheter riktlinjer missbruk och beroende Yvonne Witzöe, GR, och Malin Camper, Västra Götalandsregionen, gjorde en genomgång av arbetet i länet med riktlinjer vid missbruk och beroende. De hade tagit fram en tidslinje från och konstaterade att Det har funnits tillfälliga strukturer för omhändertagande När statliga stimulansmedlen tar slut upphör befintlig samverkansgrupp Tydliga uppdrag för gemensamt omhändertagande saknas Det blir upp till varje huvudman och kommun att ta sig an implementering Enskilda tjänstemäns engagemang, kontakter och kunskap med koppling till t ex SKL och CERA är avgörande Man kan tänka - Har vi inte kommit längre? Men länet har stora möjligheter med många engagerade aktörer. Vi har fantastiska samverkansstrukturer sedan tidigare i länet (VGR, kommunförbund, vårdsamverkan, länsstyrelsen, Cera/Göteborgs universitet, kriminalvården, brukarorganisationer). Det fanns etablerade och kraftfulla nätverk för inte så länge sedan. Nu när vi ska arbeta vidare med de riktlinjer vi har söker enskilda personer från olika aktörer varandra och tillfälliga, personberoende konstellationer bildas. Det är inte hållbart, avslutade Yvonne och Malin. Hur bör då ett arbete med riktlinjer gå till? Vania Ranjbar ledde gruppen i följande frågor: 3 Vad kan kommunerna göra gemensamt för att uppnå det formulerade syftet? Vilka förutsättningar krävs? Vad kan de olika aktörerna bidra med? 4 Vad kan kommunsidan göra gemensamt med VGR för att uppnå det formulerade syftet? Vilka förutsättningar krävs? Vad kan de olika aktörerna bidra med? 7

8 De ordmoln som växte fram såg ut så här (först fråga 3, sedan 4): 8

9 Thomas lyfte fram några viktiga begrepp från dialogen: Strukturer Samverkan Uppdrag Behov FoU Några andra synpunkter var: Vi behöver skapa en struktur för gemensamma riktlinjer och checklistor där vi frågar oss tydligt hur vi gör, som i regionen, och använda de strukturer som vi har, inte skapa nytt hela tiden. Vi behöver göra avsiktsförklaringen ordentligt igen, kommunerna emellan först och sedan med VGR. När det kommer nya riktlinjer ska vi skaka tass. Prata samverkan mellan kommunerna också. Använda de strukturer vi har. Det är inte bara vackra ord som behövs, utan en mer konkret rutin, en checklista. Vem gör vad och hur. Berör båda? Berör bara kommunerna? VGR behöver också stoppa in kommunerna i sina rutiner. Tillsätter en programgrupp/uppdragsgrupp med experter. Behöver också bestämma. Vad ska bestämmas av VVG och av VästKom/VGR? Rekommendationer för task force, implementeringsarbetet ska visa på golv för vad vi måste göra. Slippa tänka 49 ggr. Vissa kommuner har kommit långt i ambitionerna med t ex att erbjuda metoder. VG har mycket strukturer och är resursstarka. Ett konkret förslag till fortsättning som deltagarna ställde sig bakom var att använda de resurser och strukturer vi har och arbeta konkret med hur vi tänker ta oss an de riktlinjer som kommer härnäst (schizofreni troligtvis). Några avslutande kommentarer från workshopen: Ordet kunskap behöver lyftas in i syftet med samverkan runt riktlinjer ( bästa kunskap utifrån individens behov ). Vi har ett arbete med psykisk hälsa som pågår och som är bra. Implementeringen av hälso- och sjukvårdsavtalet pågår på ett jättegott sätt. Detta bådar gott! Resultat workshop Ett tydligt resultat från workshopen är att det finns både behov och vilja i att arbeta vidare med frågan om att skapa en tydlighet i hur vi bör samarbeta om riktlinjer och andra nationella stöddokument. Och vi har strukturer och resurser. 9

10 Referenser 1 Avsiktsförklaring Regionala samverkans- och stödstrukturer för gemensam kunskapsutveckling inom socialtjänst och närliggande hälso- och sjukvård, 2016, VästKom och Västra Götalandsregionen 2 Checklista för gemensamt mottagande av nationellt kunskapsstöd, , VästKom och Västra Götalandsregionen 3 Samverkansmodell för långsiktig kunskapsutveckling Modell för samverkan mellan de regionala samverkans- och stödstrukturerna samt nationell nivå, till stöd för socialtjänst och närliggande hälsooch sjukvård, Dnr 16/06673 En del av överenskommelse mellan staten och Sveriges Kommuner och Landsting för stöd till en evidensbaserad praktik för god kvalitet inom socialtjänsten 4 Rapport workshop 24/2, Vania Ranjbar för Actea,