Grundskole- och gymnasienivå

Transkript

1 Kapitel 4 Grundskole- och gymnasienivå Avsnittet är baserat på - Education at a Glance, utgåvorna 2001 och 2002 (OECD) - Key data on education in Europe, utgåvorna och (EU) - TIMSS. Skolverkets rapport nr Knowledge and skills for life. First results from PISA 2000 (OECD) Bakgrundstabeller finns i Bilaga A: Tabell samt

2 53 Organisation Självbestämmande i skolorna eu gör en jämförelse av graden av självbestämmande i de europeiska skolorna, främst när det gäller precisering av undervisningstiden, administration av lärare, utnyttjande av finansiella resurser samt frågor som rör undervisningen. Man finner att skolorna i Nederländerna, Storbritannien (England, Wales och Nordirland) samt de flamländska delarna av Belgien är mest självständiga när det gäller beslutsfattande inom de nämnda områdena. Som kontrast kan nämnas Tyskland, Grekland och Luxemburg med låg grad av decentralisering. När det gäller styrning och administration av skolväsendet visar de nordiska länderna i allmänhet exempel på hög grad av decentralisering. Kommunerna har en avgörande roll och är ansvariga för att skolan bedrivs enligt skollagen och läroplanen. I Sverige ger regering och riksdag ramarna för skolsystemet inom vilka kommunerna arbetar med stor själständighet i utformningen av skolan. I eu:s jämförelse av självbestämmande omnämns för Sveriges del speciellt den fria fördelningen av undervisningstiden, d.v.s. att det är skolorna som fördelar den totala undervisningstiden över de nio åren i grundskolan; ett system som är unikt i Europa.

3 54 Kapitel 4 Grundskole- och gymnasienivå Utöver klassificeringen primär-, sekundär- och tertiärskolan finns utbildningsnomenklaturen ISCED (International Standard Classification of Education) som används i rapporteringen av utbildningsstatistik till internationella organisationer. Primärskolan som motsvarar grundskolans klass 1 6 klassificeras som ISCED nivå 1. Sekundärskolans lägre nivå, som motsvarar grundskolans högstadium, klassificeras som ISCED 2. Sekundärskolans högre nivå, som i svenska sammanhang motsvaras av gymnasieskolan, klassificeras som ISCED 3. Den nioåriga svenska grundskolan utgörs alltså av ISCED-nivåerna 1 och 2 sammantaget. Se Bilaga B för mer information om innehållet i ISCED. Utbildningsnivåer I internationella sammanhang redovisas utbildningsstatistik ofta i termerna primär- sekundär- och tertiärundervisning ( primary-, secondary- and tertiary education ). Man jämför därmed utbildningsnivåer och inte skolformer eftersom utbildningssystemen skiljer sig åt mycket mellan länderna. Med primärundervisning menas grundläggande utbildning i läsning/skrivning, matematik och andra ämnen. I de flesta länder i Europa är primärundervisningen en separat nivå. Nästa skolform, sekundärundervisningen, omfattar en lägre och en högre nivå som motsvaras av den svenska grundskolans år 7 9 respektive gymnasieskolan. I Sverige, Danmark, Portugal, Finland, Island, Norge och ett flertal av eu:s kandidatländer är den grundläggande obligatoriska skolan organiserad i ett längre block som innefattar 9 eller 10 år och som skär över gränserna av primär och sekundärskolan. Internationella jämförelser av t.ex. primärskolan kan vara svårtolkade eftersom vi i svenska sammanhang oftast refererar till grundskolan i sin helhet. I bland annat publikationerna Key data on education in Europe och Education at a Glance kartläggs och jämförs primary education i olika länder och man bör komma ihåg att data för Sveriges del där bara innefattar de första sex åren av grundskolan (om inte annat anges).

4 Kapitel 4 Grundskole- och gymnasienivå 55 Källa: eu, Key data on Education in Europe, Det finns landspecifika kommentarer i källan avseende Danmark, Tyskland, Irland och Storbritannien (E).

5 56 Kapitel 4 Grundskole- och gymnasienivå Skolstart Barn i Sverige startar den obligatoriska skolgången relativt sent. Undervisningen i grundskolan (eller primary school i internationella sammanhang) startar vid sex års ålder i de flesta länder i Europa. Undantag är Nederländerna, Storbritannien och Malta där de flesta barn börjar skolan redan vid fyra eller fem års ålder. I Sverige, Finland, Danmark och i flera kandidatländer börjar barnen när de är sju år. Införandet av förskoleklass som en egen skolform för sexåringar innebär att svenska barn numera kan göra sitt inträde i skolsystemet vid sex år men den obligatoriska skolan börjar först vid sju års ålder. (I Sverige, Finland och Danmark kan man börja grundskolan som sexåring men relativt få utnyttjar denna möjlighet. I Sverige har andelen sexåringar i grundskolan till och med minskat de senaste åren, som följd av införandet av förskoleklass.) Intagningen till grundskolan (primary education) sker på grundval av barnets ålder i de flesta europeiska länder. Barnets mognad är vanligtvis bara av betydelse när föräldrarna vill att barnet ska börja skolan före den officiella skolåldern. Det finns dock en grupp länder där mognaden alltid vägs in som ett kriterium för intagning; dessa länder är Danmark, Tyskland, Österrike, Finland, Liechtenstein, delar av Belgien och så gott som alla eu:s kandidatländer. Klasstorlek De flesta eu-länder har föreskrifter för vad som är maximalt och minimalt antal elever i en klass i primärskolan (grundskolan år 1 6). Dessa normer skiljer sig åt mellan länderna; de största klasserna enligt nationella normer finns i Portugal, Estland, Cypern, Litauen och Slovakien som tillåter mellan 34 och 36 elever per klass. När det gäller minimalt antal elever för att bilda en klass varierar antalet mellan 10 (Italien och Österrike) och 20 elever (Portugal). oecd presenterar också klasstorlek bland medlemsländerna; i genomsnitt finns det 22 elever i en

6 Kapitel 4 Grundskole- och gymnasienivå 57 klass i primärskolan men antalet varierar mellan 36 elever per klass (Korea) till elever (Island, Luxemburg). Klasstorleken ökar med i genomsnitt två elever per klass mellan primärskolan och nivån som motsvarar grundskolans år 7 9. I Sverige och en handfull andra länder avgörs normen för klasstorlek på lokal nivå och redovisas därför inte i den internationella statistiken. Anledningen till att man i Sverige inte heller samlar in statistik för att få reda på t.ex. den genomsnittliga storleken på undervisningsgrupperna är att klassbegreppet i någon mån blivit förlegat. Utvecklingen går mot en allt mer flexibel organisation där undervisningsgruppen kan variera beroende på vad man arbetar med. Undervisningstid I Sverige finns en bilaga i skollagen som anger hur många timmar lärarledda lektioner eleverna är garanterade under hela grundskolan (6 665 timmar). De lokala myndigheterna/skolorna bestämmer hur det totala antalet undervisningstimmar skall fördelas över de nio åren i grundskolan. Detta är ett system som inte finns i något annat eu-land. För att kunna göra internationella jämförelser gör man ibland en grov uppskattning av undervisningstiden per läsår genom att dela det totala antalet timmar med nio. eu redovisar det genomsnittliga antalet undervisningstimmar per år för elever på nivån som motsvarar grundskolans år 1 6. I de flesta europeiska länder har eleverna mellan 600 och 700 timmars undervisning per år. Det finns länder där timmarna är betydligt fler; i Frankrike, Italien, Nederländerna och Skottland är antalet timmar per år över 900. De svenska eleverna i grundskolans år 1 6 har i genomsnitt 741 timmar lärarledda lektioner per år, om man fördelar den totala undervisningstiden i grundskolan jämnt över läsåren. oecd samlar in uppgifter om antalet undervisningstimmar per år för elever i åldrarna 9 14 år samt information om hur mycket tid som avsätts till vissa basämnen. Också i oecd:s redovisning har

7 58 Kapitel 4 Grundskole- och gymnasienivå man uppskattat det årliga antalet timmar för svenska elever i grundskolan till 741. Det genomsnittliga antalet undervisningstimmar för 9 11-åringar varierar från under 700 timmar per år (Finland, Island) till 1000 timmar eller mer (Italien, Nederländerna, Skottland). För elever år finns det länder där dessa har under eller runt 800 undervisningstimmar per år (Sverige, Finland, Turkiet) och andra länder där de har fler än timmar per år (Österrike, Mexiko). Sverige har betydligt färre undervisningstimmar per år för 12 14åringar än genomsnittet för oecd, eu och Norden. För svenska 9 11åringar är det genomsnittliga antalet undervisningstimmar per år också lägre än genomsnittet för oecd och eu men sammanfaller ganska väl med medelvärdet för Norden. Källa: oecd, Education at a Glance 2002.

8 Kapitel 4 Grundskole- och gymnasienivå 59 Det är svårt att göra internationella jämförelser när det gäller den totala undervisningstiden inom den nivå som motsvarar gymnasieskolan. Inom varje land varierar antalet timmar, främst beroende på att det finns olika valmöjligheter för eleverna. På samma sätt som i grundskolan har den svenska gymnasieskolan inte ett angivet antal timmar per läsår utan ett totalt antal timmar som skall fördelas över hela gymnasietiden. eu publicerade ett teoretiskt genomsnitt för den svenska gymnasieskolan på 712 timmar per läsår (1997/98), vilket visade sig vara det lägsta bland medlemsländerna. Situationen ser nu något annorlunda ut. Den garanterade undervisningstiden på gymnasieskolans nationella program är timmar för det estetiska, naturvetenskapliga och samhällsvetenskapliga programmen och för övriga program. Fördelat över tre år så ligger det teoretiska genomsnittet för de sistnämnda programmen på 810 timmar per läsår. Undervisningstid per ämne I Sverige föreskriver läroplanen det totala antalet timmar per ämne för de nio åren i grundskolan. Skolorna avgör i vilken årskurs olika ämnen ska införas och fördelar det totala antalet timmar för respektive ämne över läsåren. För jämförelser med internationell statistik delar man det totala antalet timmar per ämne jämnt över de nio grundskoleåren. De obligatoriska ämnena i primärundervisningen (år 1 6) är i allmänhet desamma inom eu. De enda uppenbara skillnaderna rör införandet av främmande språk samt om och hur undervisning i informations- och kommunikationsteknologi (ict) och religion förekommer. Fördelningen av tid mellan olika ämnen varierar däremot. Exempelvis tar undervisning i modersmål 4 procent av lektionstiden i Luxemburg medan motsvarande siffra för Grekland, Österrike och ett antal kandidatländer är mellan 30 och 40 procent. Anledningen till att man ägnar så lite tid till modersmålet i Luxemburg är att detta huvudsakligen är ett lokalt/dialektalt språk. I Sverige ägnar man uppskattningsvis 22 procent av lektionstiden

9 60 Kapitel 4 Grundskole- och gymnasienivå till undervisning i svenska. När det gäller undervisning i främmande språk blir det obligatoriskt vid tioårs-åldern i de flesta länder. I svenska skolor börjar man tidigt med engelska och andelen tid avsatt till främmande språk under grundskolans år 1 6 är därför relativt hög, 12 procent, jämfört med t.ex. Danmark, Finland och Norge där ungefär 6 procent av lektionstiden ägnas åt främmade språk. oecd presenterar den procentuella fördelningen av undervisningstiden på olika ämnen, för 9 11 åringar och för åringar. För den första gruppen lägger den svenska läroplanen en relativt hög andel timmar på naturvetenskap, social studies, främmande språk och praktiska ämnen, medan en lägre andel timmar avsätts till arts. Om man tittar på gruppen åringar framgår att svenska elever har en förhållandevis hög andel timmar på undervisning i modersmålet (22 procent jämfört med oecd medelvärdet 16 procent) och på praktiska ämnen. I övrigt sammanfaller fördelningen av lektionstiden mer eller mindre med medelvärdet för oecd. Övergång till nästa årskurs I majoriteten av länderna i eu och efta/ees används repetition i primärskolan (grundskolan år 1 6), d.v.s. elever som inte har uppnått en adekvat kunskapsnivå eller som inte anses ha tillräcklig mognad måste gå om året i fråga. I vissa länder kan varje år repeteras medan repetition i andra länder tillämpas vid slutet av utbildningsnivåerna. Även om repetition är allmänt utbrett i Europa så finns det skillnader i tillämpning andelen elever som faktiskt går om ett år är i vissa länder mycket låg och i andra länder förekommer repetition endast i undantagsfall. Sverige, Danmark, Storbritannien, Island och Norge är de enda eu länderna med automatic progression i den obligatoriska skolgången. Istället för repetition har dessa länder infört olika former av stöd till elever med svårigheter att tillgodogöra sig undervisningen.

10 Kapitel 4 Grundskole- och gymnasienivå 61 Övergång till sekundärskolan (grundskolans år 7 9 och gymnasiet) I Sverige utgör den 9-åriga grundskolan ett sammanhängande block (bestående av primärskolan samt den lägre nivån av sekundärskolan). Liknande system gäller i Danmark, Portugal, Finland, Island, Norge och i kandidatländerna Tjeckien, Estland, Litauen, Ungern, Slovenien och Slovakien. I dessa länder sammanfaller vanligen den 9 eller 10-åriga grundskolan med den obligatoriska skolgången. Övergången till sekundärskolan sker därför utan några inträdeskrav. I de flesta länder i eu utgör dock primär- och sekundärutbildningen två skilda nivåer och för övergång till sekundärskolan krävs i vissa länder att eleven ska ha slutfört primärskolan, i andra länder sker övergången efter beslut av ett klass- eller skolråd. I ett fåtal länder krävs slutbetyg från primärskolan. Sekundärutbildningen (grundskolan år 7 9 och gymnasiet) ses i Europa mer och mer som en fortsättning av en basutbildning. Man vill ge eleverna en gemensam utbildningsgrund, speciellt på nivån som motsvarar grundskolans senare år. Denna modell där eleverna följer en liknande läroplan kallas integrerad sekundärskola. Några få eu-länder avviker och har inrättat olika kurser/ inriktningar från den nivå som motsvarar grundskolans tre sista år. T.ex. finns det länder som kräver val av antingen yrkes- eller studieförberedande utbildning redan vid års ålder. Detta är fallet i Tyskland, Österrike, Luxemburg och Liechtenstein där eleverna slussas in i olika utbildningsgrenar eller akademiska nivåer från början av högstadienivån, innan den obligatoriska skolgångens slut.

11 62 Kapitel 4 Grundskole- och gymnasienivå Betyg i sekundärskolan (grundskolan år 7 9 och gymnasiet) I de flesta länder i eu och efta/ees ges betyg till elever som fullgjort den obligatoriska skolan. I Sverige ges betyg när eleven slutar grundskolan. I majoriteten av eu:s länder är motsvarigheten till avgångsbetyget från grundskolan helt eller delvis baserat på ett examensprov. Sverige och t.ex. Danmark, Spanien, Luxemburg, Österrike och Finland avviker och utfärdar betyg som helt och hållet baseras på elevens prestationer under hela sista läsåret eller åren. I dessa länder är det främst lärarna som beslutar om betygsättningen. I länder där betygen är baserade på resultat i särskilda prov är vanligtvis externa experter involverade i utformandet av proven och själva betygssättningen. I alla länder i eu ges betyg vid slutet av sekundärskolan, d.v.s. vid avgång från gymnasieskolan. Också här skiljer sig Sverige från de flesta andra länder när det gäller förfarandet. Sverige tillsammans med Belgien och Spanien är de enda länder som sätter gymnasiebetyg på grundval av kontinuerliga bedömningar av elevens prestationer. I Sverige sker detta genom att varje enskild kurs betygsätts. I de andra länderna sätts gymnasiebetyget i enighet med resultatet på examensprov; i somliga länder tillämpas en kombination av examensprov och bedömning.

12 Kapitel 4 Grundskole- och gymnasienivå 63 Källa: eu, Key data on Education in Europe, I Sverige baseras slutbetyget på elevens prestationer under de tre åren i gymnasieskolan.

13 64 Kapitel 4 Grundskole- och gymnasienivå Främmande språk och IT i skolan Undervisning i främmande språk Främmande språk upptar en viktig position inom läroplanerna i de europeiska skolorna. I alla eu- och kandidatländer utom Irland och Malta måste eleverna lära sig åtminstone ett språk under skoltiden. (I både Irland och Malta läser eleverna engelska men det betraktas inte som ett främmande språk.) Obligatorisk undervisning i ett första språk börjar i primärskolan (grundskolan år 1 6) i nästan alla länder, vanligtvis vid 8 10 års ålder. I Norge introduceras ett främmande språk för alla elever redan under det första skolåret och i Sverige och Finland har man flexibel startålder med möjlighet att införa språk i första klass, vilket är jämförelsevis tidigt. De svenska skolorna bestämmer själva när man böjar med det första främmande språket engelska; en av tre svenska förstaårselever lär sig engelska. De övriga börjar mellan 8 och 10 års ålder. Inom den nivå som motsvarar grundskolans år 1 6 lär sig europeiska elever vanligtvis bara ett språk. Inom nivån som motsvarar grundskolans år 7 9 och gymnasiet är det obligatoriskt att läsa två främmande språk i de flesta euoch kandidatländer. På gymnasienivå beror antalet språk på vilket program/inriktning eleven har valt. I Sverige börjar 80 procent av eleverna med ett andra språk när de är 12 år och 20 procent vid 13 års ålder. Majoriteten av de övriga länderna i eu börjar något senare än Sverige med ett andra främmande språk (mellan 13 och 1sex års ålder). Trots att det finns en uttryckt vilja inom eu att bevara en språklig mångfald är engelskan starkt dominerande både på grundskole- och gymnasienivå i de europeiska skolorna. En mycket mindre andel elever lär sig andra eu-språk. Bland de europeiska eleverna i sekundärskolans generella utbildningar (grundskolan år 7 9 och gymnasiet)

14 Kapitel 4 Grundskole- och gymnasienivå 65 studerar 90 procent engelska, 24 procent franska, 10 procent tyska och 9 procent spanska. Bland de svenska eleverna inom grundskolans år 7 9 och gymnasiet läser alla engelska. Tyska är det näst populäraste språket (41 procent) följt av franska (23 procent) och spanska (14 procent). Andelarna elever som läser tyska och spanska är alltså relativt höga i Sverige när man jämför med övriga eu. I diagrammet nedan särredovisas andelen elever inom grundskolans år 7 9 (sekundärskolans lägre nivå) och andelen elever inom gymnasiet (sekundärskolans högre nivå) som studerar respektive språk. Observera att för gymnasienivån ingår bara elever på generella/ studieinriktade program. Källa: eu, Key data on Education in Europe, För Sveriges del ingår bara elever avgångna från gymnasieskolan.

15 66 Kapitel 4 Grundskole- och gymnasienivå Informations- och kommunikationsteknologi (ICT) i skolan Människor utan tillgång till och kunskap om ict får svårare och svårare att delta i vår tids informationssamhälle. Det som kallas ett digital divide, den digitala skiljelinjen, har blivit en viktig fråga för beslutsfattare. Vissa oecd-länder har pågående projekt för att tackla olika aspekter av the digital divide och utbildningsmyndigheter och skolor är väl medvetna om vikten av att integrera ict i lärandet. oecd publicerar resultat från undersökningen Second Information Technology in Education Study (sites) utförd Man granskar framför allt ict i lärarutbildningen och tillgången på datorer och internetuppkoppling i skolan. Sverige deltog inte i studien men med hjälp av nationella data om antal elever per dator kan man göra vissa jämförelser. Data i diagrammet innefattar hela grundskolan för Sveriges del men enbart nivån som motsvarar år 7 9 för övriga länder. Av diagrammet framkommer att Sverige ligger väl framme när det gäller tillgången på datorer i förhållande till elevantalet, både i grund- och gymnasieskolan. eu presenterar också ämnet ict och inriktar sig främst på ländernas policy när det gäller ict i undervisningen. Det framgår bland annat att informations- och kommunikationsteknologi nu är integrerad i läroplanen för Källa: Skolverket, Rapport Antalet datorer i beräkningen exkluderar datorer som inte används eller som används som servrar eller av lärare för administration. Olika typer av räknemaskiner och privata datorer som finns i skolan har också exkluderats.

16 Kapitel 4 Grundskole- och gymnasienivå 67 samtliga undervisningsnivåer i så gott som alla eu, efta/ ees- och kandidatländer. Vidare noterar man att Sverige, Frankrike, Irland, Holland och de fransktalande delarna av Belgien inte har specialiserade ict-lärare, utbildade på universitetsnivå, vilket många andra länder har. I stället utgör datakurser ett obligatoriskt inslag i lärarutbildningen i Sverige. Källa: eu, Key data on Education in Europe, Sekundärskolans lägre nivå (isced 2), generell inriktning.

17 68 Kapitel 4 Grundskole- och gymnasienivå ict kan användas som ett verktyg i annan undervisning och läras ut som ett eget ämne. Inom det som motsvarar högstadienivå används ict i de flesta länder både som ett verktyg och hjälpmedel och undervisas som ett separat ämne. Sverige hör till den grupp länder som enbart använder datorer etc. som hjälpmedel. När man kommer till gymnasienivån blir det vanligare att organisera ict som ett fristående ämne och de allra flesta länder i Europa kombinerar ict som ämne och hjälpmedel, så också Sverige.

18 Kapitel 4 Grundskole- och gymnasienivå 69 Datorer i hemmet och i skolan för 15-åringar I sin senaste rapport (eag 2002) presenterar oecd uppgifter om tillgången och användandet av datorer i hemmet och i skolan för 15-åringar. Uppgifterna kommer från undersökningen Programme for International Student Assessment (pisa) som utförts av oecd år Man undersökte bland annat antal elever per dator och fann att en typisk 15-åring i oecd-länderna går i en skola där det finns 13 elever på varje dator. Detta antal varierar avsevärt mellan länder och även mellan skolor inom länderna. Lägst antal elever per dator finns i Australien, usa, Nya Zeeland och Norge (5 6 elever per dator) medan 15-åringarna i Tyskland, Grekland, Mexico, Polen, Portugal och Spanien går i skolor där man i genomsnitt är fler än 20 elever per dator. En typisk 15-åring i Sverige går i en skola där det går 8 elever på en dator. För att tydliggöra skillnader inom varje land beräknades kvartiler (första-, median och tredje kvartilen). De genomsnittliga siffrorna för oecd skall tolkas som att 25 procent av eleverna går i skolor där man är färre än 8 elever per dator; 50 procent av eleverna går i skolor där man är färre än 13 elever per dator och 75 procent av eleverna går i skolor där man är färre än 24 elever på varje dator. Vissa länder uppvisar stora skillnader mellan första och tredje kvartilen, vilket betyder att det finns stora skillnader mellan skolorna i landet. I Portugal till exempel, går 25 procent av 15-åringarna i skolor där man är färre än 20 elever per dator och 75 procent går i skolor där man är färre än 100 elever per dator. För Sveriges del är skillnaderna mellan kvartilerna små, vilket visar att antalet elever per dator är någorlunda jämnt mellan skolorna i landet (25 procent av eleverna går i skolor med färre än 7 elever per dator, 50 procent i skolor där man är färre än 8 elever per dator och 75 procent i skolor där man är färre än 10 elever per dator). I Sverige finns inte heller några anmärkningsvärda skillnader i antalet elever per dator mellan friskolor och offentliga skolor eller mellan stads- och landsbygdsskolor. oecd har också jämfört tillgången på datorer i hemmet och i skolan samt användandet av dessa. De flesta 15-åringar har tillgång till it i hemmet i högre utsträckning än i skolan. Hela 64 procent av 15-åringarna inom oecd uppger att det finns datorer att tillgå i hemmet dagligen medan 27 procent säger att det finns datorer tillgängliga i skolan dagligen. En mycket hög andel (90 procent) av de svenska 15-åringarna rapporterar att datorer i hemmet finns tillgängliga nästan varje dag. När man kommer till det faktiska användandet av denna utrustning visar det sig att också detta är vanligare i hemmet än i skolan. Bland de svenska 15-åringarna rapporterar 81 procent att de använder dator hemma varje dag eller några gånger i veckan medan 45 procent anger att de använder datorer i skolan varje dag eller några gånger i veckan. Datoranvändandet både hemma och i skolan ligger högt i Sverige jämfört med oecd-länderna; speciellt när det gäller det nästan dagliga nyttjandet av datorer hemma ligger andelen 15-åringar mycket högt (60 procent jämfört med 38 procent för oecd).

19 70 Kapitel 4 Grundskole- och gymnasienivå Elever Andel i utbildning, efter ålder I Sverige går minst 90 procent av alla barn och ungdomar i skolan från förskoleklass till slutet av gymnasiet, med andra ord i varje åldersklass från 6 till 18 år, under en period av 13 år. Övriga oecd-länder där minst 90 procent av befolkningen deltar i det formella utbildningssystemet under en period av 13 år eller mer är Belgien, Danmark, Frankrike, Island, Japan, Nederländerna, Nya Zeeland och Spanien. I alla andra länder är perioden med ett nästan allomfattande deltagande kortare. I majoriteten av länderna som ingår i jämförelsen (16 av 28 länder 1999) råder över 90 procent studiedeltagande vid fem års ålder, då barnen finns i endera förskola eller primärskola. I många av dessa länder förekommer ett nästan universellt deltagande redan vid fyra års ålder. I Källa: Utbildningsdata från uoe datainsamling, befolkningsdata från scb

20 Kapitel 4 Grundskole- och gymnasienivå 71 Sverige är starten något förskjuten; bland svenska femåringar finns drygt 75 procent i förskolan, medan det är först bland sexåringarna som så gott som alla deltar. Mellan åldrarna 7 och 16 år är alla barn bosatta i Sverige skolpliktiga. Nästan alla elever stannar sedan kvar i skolan efter den obligatoriska skolgångens slut, d.v.s. fortsätter till gymnasieskolan. Sverige har därför bland det högsta utbildningsdeltagandet i åldrarna år av eu- och oecd-länderna. Bland 18-åringarna deltar hela 95 procent fortfarande i utbildning. I så gott som alla andra oecd-länder sjunker andelen i utbildning efter 16 års ålder. I genomsnitt för oecd är studiedeltagandet bland 17- åringarna 81 procent och bland 18-åringarna 68 procent. Den snabbaste nedgången i utbildningsdeltagandet inträffar för de flesta länder vid slutet av sekundärskolan, d.v.s. vid avslutad gymnasieutbildning. Andelen elever i Sverige sjunker från 95 procent bland 18-åringar till 46 procent bland 19-åringar. Den stora nedgången, större än i många andra länder, beror delvis på att övergången till högskolestudier inte sker direkt efter gymnasiet utan är utdragen under flera år. Andel elever i privata skolor Inom oecd finns huvudparten av alla elever i grundoch gymnasieskolor som förvaltas och finansieras med offentliga medel. För primärskolan (år 1 6) är det i genomsnitt bara 10,5 procent av eleverna som finns i skolor som har privata huvudmän och utav dessa är det knappt 3 procent som går i oberoende privata skolor (skolor som får mindre än 50 procent av sina intäkter från den offentliga sektorn). I stort sett samma proportioner råder för eu-länderna. Bakom siffrorna döljer sig olikheter och det finns länder där skolor som är offentligt finansierade men har privata huvudmän är mycket vanliga; i Belgien och Holland finns 54 procent respektive 69 procent av primärskole-eleverna i denna typ av skolor. Oberoende privatskolor är däremot relativt ovanliga på primärskolenivå, men i Portugal och usa går ca 10 procent Antalet elever t.ex. år 2000 avser för Sverige läsåret 1999/2000 i diagram och tabeller där OECD:s publikation Education at a Glance är källa.

21 72 Kapitel 4 Grundskole- och gymnasienivå Källa: oecd, Education at a Glance av eleverna i dessa rena privatskolor. Danmark, med en lång tradition av privata skolor, har en betydligt större andel elever i privatskolor än övriga nordiska länder. I Danmark går 11 procent av eleverna i grundskolans år 1 6 och 22 procent av eleverna i år 7 9 i privata skolor (huvudsakligen offentligt finansierade). Inom sekundärskolan (grundskolan år 7 9 och gymnasiet) finns en större andel elever i privata skolor än under de tidiga skolåren. För oecd i genomsnitt finns ca14 procent av högstadieeleverna och 20 procent av gymnasieeleverna i privatskolor. För Sveriges del rapporterar oecd att andelen elever i government dependent private schools (fristående skolor som har privata huvudmän men finansieras med mer än 50 procent av offentliga medel) är 3,4 procent i grundskolans år 1 6, 2,7 procent i grundskolans år 7 9 och 2,0 procent i gymnasieskolan. De andelar som oecd publicerar grundar sig på alla elever inom grund- och gymnasieskolan, inklusive komvuxelever och andra vuxenstuderande. Om man exkluderar alla vuxenstuderande blir andelarna elever i fristående skolor högre bland grundskoleelever ca 4 procent och bland gymnasieelever 5,6 procent. Både antalet fristående skolor och antalet elever i dessa ökar i Sverige; de senaste uppgifterna för 2001/2002 visar att 4,9 procent av grundskoleeleverna och 6,1 procent av gymnasieeleverna 1. Privata skolor finansierade huvudsakligen med offentliga medel (mer än 50 procent). 2. Privata skolor som finansierats med mindre än 50 procent av offentliga medel.

22 Kapitel 4 Grundskole- och gymnasienivå 73 nu går i friskolor. Det finns stora regionala skillnader i Sverige när det gäller andelen elever i friskolor; de största andelarna finns i storstäder och förortskommuner (runt 10 procent för grundskolan och procent för gymnasieskolan). Andel elever som studerar på deltid oecd rapporterar att i 26 av 30 länder studerar över 90 procent av eleverna i primär och sekundärskolan (grund- och gymnasieskolan) på heltid. I övriga fyra länder (Sverige, Australien, Belgien, Storbritannien) finns mellan 15 och 26 procent deltidselever. För Sveriges del är andelen heltidsstuderande 84,8 procent och andelen deltidsstuderande 15,2 procent. Den relativt stora andelen elever som studerar på deltid förklaras av att det i Sverige är vanligt att vuxna läser in grund- och gymnasiekompetens på deltid (genom komvux). Antal elever per lärare Måttet elever per lärare brukar användas för att antyda något om kvalitén i undervisningen, med antagandet att lägre antal elever per lärare betyder att eleverna får bättre tillgång till läroresurser. Det är dock lätt att misstolka värdena på elever per lärare. Begreppet är inte samma sak som klasstorlek. Ett land kan ha ett relativt lågt antal elever per lärare men ändå ha stora klasser. Lågt antal elever per lärare betyder inte heller att eleverna automatiskt får mer undervisning. För att få en mer fullständig bild vid jämförelser mellan länder bör man känna till andra faktorer såsom klasstorlek, antal undervisningstimmar, längd på skolåret, antal timmar som eleverna deltar i undervisning varje dag etc. oecd publicerar statistik om antalet elever per lärare i primär och sekundärskolan och det visar sig att det finns stora variationer mellan länderna. I primärskolan (grundskolan år 1 6) ligger medelvärdet på 18 elever per lärare men vid en jämförelse mellan länderna varierar

23 74 Kapitel 4 Grundskole- och gymnasienivå antalet mellan 10 och 32. I Sverige är antalet elever per lärare i grundskolans tidiga år 12,8, vilket är lågt jämfört med de flesta andra länder inom oecd och eu. När det gäller grundskolans senare år är proportionen elever/lärare också 12,8, vilket fortfarande är lägre än medelvärdet för oecd men något högre än genomsnittet för Norden. På gymnasienivå finns fler elever per lärare i Sverige (15,2) än genomsnittet för Norden, eu och oecd. De svenska siffrorna inkluderar elever i komvux etc. Det går i allmänhet fler elever per lärare inom komvux än inom t.ex. ungdomsgymnasiet. Om man exkluderar de vuxenstuderande från beräkningen blir antalet elever per lärare lägre; 1999 var skillnaden ca 2 elever per lärare färre inom ungdomsgymnasiet. I en internationell jämförelse ligger då antalet elever per lärare på gymnasienivå nära genomsnittet för oecd, eu och Norden. oecd-statistiken visar att det i allmänhet finns fler elever per lärare på grundskolenivå än på gymnasienivå. I Sverige är alltså förhållandet det motsatta (om man inkluderar vuxenstuderande) eller ganska Källa: oecd, Education at a Glance 2002.

24 Kapitel 4 Grundskole- och gymnasienivå 75 jämnt över utbildningsnivåerna (om man exkluderar vuxenstuderande). Istället för måttet elever per lärare brukar man i Sverige beräkna lärartätheten. Lärartätheten uttrycks som antal lärare (omräknat till heltidstjänster) per 100 elever. I grundskolan uppgick lärartätheten till 7,6 under läsåret 2000/01. Detta motsvarar 13 elever per heltidstjänstgörande lärare. Elever med speciella behov Internationella jämförelser när det gäller utbildning för elever med speciella behov har tidigare gjorts i begränsad omfattning. En av anledningarna har varit brist på gemensamma definitioner. Varje land har sina egna kriterium för att bedöma om en elev har speciella utbildningsbehov. Enligt eu är det många länder som tillämpar mellan 6 och 10 kategorier vid bedömningen. oecd publicerade 2001 en indikator som grundar sig på andelen elever som erhåller extra resurser för att kunna följa läroplanen. Resurserna kan t.ex. vara extra lärare eller assistenter, språkträning, sjukgymnast, utrustning eller anpassning av skolbyggnader. Resultaten visar att det finns stora olikheter mellan länderna när det gäller att identifiera och kategorisera elever med speciella behov. Vissa länder inkluderar bara elever med fysiska funktionshinder eller grava mentala hinder medan andra även inkluderar elever med inlärningssvårigheter och socialt missgynnade. Andelen elever som är berättigade extra resurser, uttryckt i procent av alla elever i grundskolan, sträcker sig bland oecd-länderna från 41 procent i usa till 1 procent eller mindre i Polen och Turkiet. I länder med höga andelar är det vanligt att behoven klassificeras som socio-ekonomiska, kulturella eller språkmässiga. I Sverige är andelen elever som erhåller extra resurser 8 procent; de allra flesta har behov som bedöms som socio-ekonomiska, kulturella eller språkmässiga. Det finns också stora skillnader mellan länderna med För att underlätta jämförbarheten har behoven klassificerats i tre olika grupper; kategori A omfattar behov som beror på olika funktionshinder; kategori B omfattar behov hos elever som har inlärningssvårigheter som inte kan tillskrivas faktorer som skulle leda till klassificering i kategori A eller C; och i kategori C återfinns behov som kan härledas till socioekonomiska, kulturella eller språkmässiga faktorer.

25 76 Kapitel 4 Grundskole- och gymnasienivå avseende på var undervisningen av elever med speciella behov sker. När det gäller elever med funktionshinder finns det länder där nästan alla går i separata specialskolor. I andra länder får majoriteten elever undervisning i den ordinarie skolan, endera i specialklasser eller i reguljära klasser. Bland länderna finns olika uppfattningar om vilket alternativ som är det bästa. Sverige, Norge och Island förespråkar tillsammans med de sydeuropeiska länderna lösningen att elever med särskilda behov helst skall integreras i den ordinarie undervisningen, s.k. one-track approach. Mindre än 1 procent av alla elever i dessa länder går i speciella klasser eller skolor. oecd rapporterar att bland de svenska elever som har särskilda behov på grund av funktionshinder går 58 procent i specialskolor och 42 procent i reguljära skolor. Som bakgrund kan nämnas att det i Sverige finns åtta specialskolor med undervisning för gravt syn-, hörsel- eller talskadade elever. Dessa elever utgör en liten grupp inom det svenska skolväsendet; drygt 800 elever läsåret 2000/01. eu presenterar också statistik över elever med special education needs. Man jämför andelen elever med speciella utbildningsbehov samt andelen elever som undervisas i specialskolor eller klasser. eu:s jämförelser är baserad på varje lands egen definition. Dessa skiljer sig mycket åt och resulterar i att Danmark (12 procent), Källa: oecd, Education at a Glance 2001.

26 Kapitel 4 Grundskole- och gymnasienivå 77 Finland (18 procent) och Island (15 procent) vid en jämförelse har betydligt högre andelar elever med speciella utbildningsbehov än andra länder i Europa. Enligt svenska definitioner har ca 2 procent av alla elever särskilda utbildningsbehov. Deltagande i sekundärskolans högre nivå ( gymnasieskolan) Sekundärskolans högre nivå i Sverige gymnasieskolan utgör både grunden för högre utbildning och bereder elever för direkt inträde på arbetsmarknaden. Utbildning som motsvarar gymnasiekompetens har i oecd-länderna mer och mer blivit en norm för att få arbete, i takt med stigande krav på yrkeskunskaper. Också i Sverige är arbetslösheten högre hos dem som enbart har grundskoleutbildning än hos dem som har gymnasieutbildning eller högre. I de flesta länder följer inte alla elever samma läroplan inom den nivå som motsvarar gymnasiet. De olika inriktningarna skiljer sig åt när det gäller vilken fortsatt bana de förbereder eleverna för. Inom den internationella statistiken klassificerar man utbildningar på gymnasial nivå dels efter om de leder till vidare studier eller inte, dels efter om de är yrkesinriktade eller inte. Inom oecd-länderna syftar majoriteten av all utbildning på gymnasienivå till att förbereda eleverna för vidare studier. I 21 av 29 länder finns de flesta eleverna i gymnasieinriktningar som klassas som 3a och som alltså förbereder för utbildning på högskolenivå. Den svenska statistiken över gymnasieelever indelade enligt isced 3a, b och c är inte heltäckande bland annat kan man inte klassificera de vuxenstuderande i Komvux, Statens skolor för vuxna och Särvux enligt dessa kategorier. Som jämförelsetal vet man däremot att närmare 93 procent av alla svenska elever i ungdomsgymnasiet (år 2000) gick på något av de nationella eller specialutformade program som ger behörighet till universitet och högskolor. Jämförelsevis är detta en mycket hög andel; bland oecd-länderna i ISCED 3A program som syftar till att förbereda eleverna för teoretiska utbildningar på högskolenivå. Hit räknas t.ex. gymnasieskolans nationella program. ISCED 3B program som syftar till att förbereda eleverna för högskoleutbildningar som är av praktisk/ yrkesförberedande karaktär. För Sveriges del ingår bara folkhögskolans särskilda kurser på gymnasial nivå som leder till fortsatt yrkesutbildning i denna kategori. ISCED 3C program som syftar till att förbereda eleverna direkt för arbetsmarknaden eller för post-secondary nontertiary utbildningar. Här ingår t.ex. gymnasieskolans individuella program.

27 78 Kapitel 4 Grundskole- och gymnasienivå genomsnitt finns 64 procent av gymnasieeleverna inom inriktningar som leder till högre studier (isced 3a). I t.ex. Schweiz, Tyskland och Österrike finns en mycket stor andel (mellan 48 procent och 63 procent) av gymnasieeleverna i program som förbereder för yrkesinriktade vidare studier (s.k. isced 3b). Utbildningen på dessa program är vanligtvis lärlingsutbildningar som integrerar teoretiska studier och praktik. En annan vanlig indelningsgrund inom den internationella utbildningsstatistiken har att göra med innehållet i gymnasieutbildningen. Man skiljer på om utbildningen är generell ( general ), yrkesförberedande ( pre-vocational ) eller yrkesinriktad ( vocational ). En utbildning som är klassificerad som isced 3a (och avsedd att ge tillträde till teoretiska högskolestudier) är inte nödvändigtvis generell, utan kan även vara yrkesinriktad. Exempel på detta är att ungefär hälften av all gymnasieutbildning i Sverige är yrkesinriktad men samtidigt utformad så att eleverna får kompetens att fortsätta studera. Inom oecd, eu och de nordiska länderna, liksom i Sverige, finns ungefär lika många elever i yrkesinriktade som i generella gymnasieutbildningar. Källa: oecd, Education at a Glance För Sveriges del ingår bara gymnasieskolan. Vuxenutbildning i komvux, Statens skola för vuxna och Särvux kan inte klassificeras och ingår inte i uppgifterna.

28 Kapitel 4 Grundskole- och gymnasienivå 79 Avgång från sekundärskolans högre nivå ( gymnasieskolan) Andelen avgångna från utbildningar på gymnasienivå beräknas av oecd som antalet avgångna oberoende av ålder, delat med befolkningen i den typiska avgångsåldern. I många länder är det svårt att definiera en typisk avgångsålder eftersom denna varierar och måttet måste därför tolkas med viss försiktighet. oecd rapporterar att andelen avgångna från gymnasiet (i procent av befolkningen i den typiska avgångsåldern) överskrider 80 procent i 12 av de 21 länder det finns data för (1999 och 2000). För Sverige ligger motsvarande andel på 75 procent. I den beräknade andelen ingår ungdomsgymnasiet men inte komvux. Källa: oecd, Education at a Glance Källa: eu, Key data on Education in Europe,

29 80 Kapitel 4 Grundskole- och gymnasienivå eu rapporterar inte andelen avgångna från sekundärskolans högre nivå, utan jämför andelen 22- åringar som har slutfört åtminstone motsvarigheten till gymnasiet. Tolkningssvårigheten här ligger i att definitionen av slutförd gymnasieutbildning varierar vissa länder kräver t.ex. en slutexamen medan andra kräver ett visst antal närvarotimmar. År 1997 hade Sverige tillsammans med Finland de högsta andelarna 22-åringar med slutförd gymnasieutbildning över 90 procent jämfört med medelvärdet för eu på 71 procent. År 2000 var läget något förändrat; det rapporteras att 85 procent av svenska 22-åringar har slutfört gymnasiet medan Norge, Tjeckien, Polen och Slovakien uppvisade andelar över 90 procent. Kandidatländerna har i genomsnitt högre andelar avgångna bland 22-åringarna än eu. Medeltalet för eu var 75 procent. oecd och eu redovisar alltså andelen som avgått eller slutfört utbildning på gymnasienivå från olika vinklar med konsekvensen att Sverige hamnar något lägre respektive relativt högt vid en internationell jämförelse, beroende på vilket av de två måtten man använder. Tidigare var det vanligare bland män än bland kvinnor att slutföra gymnasieskolan, men nu har trenden vänt. Andelen kvinnor som fullföljer denna utbildningsnivå, uttryckt som procent av befolkningen i den typiska avgångsåldern, är högre än andelen män i de flesta oecd länder (16 av 21). Så även i Sverige med 78 procent avgångna bland kvinnorna mot 72 procent bland männen enligt oecd:s statistik. eu jämför också könsfördelningen bland 22-åringarna som slutfört gymnasieskolan och visar att fler kvinnor än män får avgångsbetyg i alla länder det finns data för (utom Liechtenstein). I genomsnitt för eu-länderna är förhållandet 129 kvinnor/100 män. För Sverige är motsvarande proportion 115 kvinnor/100 män.

30 Kapitel 4 Grundskole- och gymnasienivå 81 Eftergymnasial utbildning, ej högskolenivå Det finns ett antal utbildningar som ligger på gränsen mellan gymnasie- och högskolenivå i den internationella klassificeringen; dessa grupperas i en kategori med benämningen isced 4. En utbildning av detta slag är vanligtvis till för att bredda kunskaper hos elever som redan har examen från gymnasienivå men innehållet är inte nödvändigtvis mer akademiskt än vad som motsvarar gymnasiet och utbildningen kan därför inte klassas som universitetsutbildning. I de flesta länder är utbildningar inom denna kategori yrkesinriktade. För Sveriges del klassificeras t.ex. komvux basår, högskolans basår, komvux påbyggnadsutbildningar, särskilda kurser inom folkhögskolan, kvalificerad yrkesutbildning och arbetsmarknadsutbildning som bygger på gymnasiet som isced 4. I oecd:s rapport visas att andelen svenska elever som avgår från denna typ av utbildning, i procent av befolkningen i den typiska avgångsåldern, är relativt låg; 0,5 procent. Det finns flera förtydliganden att göra angående uppgiften. Många länder har problem med att rapportera statistik inom kategorin isced 4 och det har hittills varit dålig täckning i uppgifterna som rapporterats till internationella organisationer. För Sverige ingår t.ex. bara avgångna från kvalificerad yrkesutbildning i procentandelen ovan. Vidare sätts antalet avgångna i relation till befolkningen i den typiska avgångsåldern medan de utbildningar som ingår i isced 4 egentligen inte har någon typisk avgångsålder. Organisationer som samlar in och bearbetar internationell utbildningsstatistik strävar dock efter att förbättra rapporteringen av denna utbildningsnivå.

31 82 Kapitel 4 Grundskole- och gymnasienivå Kunskapsmätningar Kunskapsmätningar bland grundskoleelever Hur väl rustade är dagens unga att möta framtidens utmaningar? Klarar de att analysera och är de förberedda på ett livslångt lärande? Med hjälp av jämförande internationella studier kan den nationella bilden vidgas och möjlighet ges till att analysera effektiviteten av olika undervisningsstrategier och sätt att organisera system. För att kunna svara mot behovet av internationella jämförelser av elevers kunskaper inom olika områden har oecd utvecklat Programme for International Student Assessment (pisa). pisa strävar efter att mäta sådana kunskaper som anses vara av betydelse i det vuxna livet. Exempel på detta är kunna sätta in kunskaper i ett större sammanhang, tolka information och förmåga att lösa problem. Arbetet inom pisa-projektet äger rum i cykler. Tre ämnen ingår: läsförståelse, matematik och naturvetenskap. Alla tre ämnena ingår i varje cykel, men ett av dem ges större utrymme vid varje mättillfälle. I den första cykeln i vilken datainsamlingen gjordes år 2000 betonas läsförståelse, i den andra med datainsamling år 2003, matematiskt kunnande och i den tredje, med datainsamling år 2006, naturvetenskapligt kunnande. Den första datainsamlingen som gjordes år 2000 och som detta avsnitt baserar sig på, deltog 32 länder varav 28 oecd-länder. Totalt var det drygt en kvarts miljon 15-åringar som deltog. Svenska 15-åringar är goda läsare Resultaten visar på stora skillnader mellan såväl elever, skolor som länder. Svenska 15-åringar är goda läsare sett i ett internationellt perspektiv. Elevernas resultat har delats

32 Kapitel 4 Grundskole- och gymnasienivå 83 in i fem olika nivåer där de elever som prestera bäst (över en viss summa poäng) placeras i Nivå 5. Sverige hamnar tillsammans med en grupp på nio oecd-länder som har mellan två tredjedelar och nästan fyra femtedelar av sina elever i Nivå 3 eller högre. Sverige har också en jämförelsevis låg andel av eleverna på Nivå 1. Andelen svenska 15- åringar i den allra högsta nivån är något högre än oecd:s genomsnitt. Det är också positivt att den totala skillnaden i de svenska elevernas läsprestation är relativt liten sett i ett oecdperspektiv. Jämför man med andra oecd-länder är det endast Finland, Kanada och Nya Zeeland som har signifikant bättre läsresultat än Sverige. Sverige befinner sig i en grupp om tio länder som inte är signifikant skilda från varandra. Övriga länder i denna grupp är: Australien, Irland, Korea, Storbritannien, Japan, Österrike, Belgien, Norge och usa. De svenska 15- åringarnas läsprestationer är dock signifikant bättre än jämnårigas i övriga 14 oecd-länder. Det är dock viktigt att nämna att skillnaden mellan länder endast Källa: oecd, 2001, Knowledge and Skills for Life. First Results from pisa Resultaten är summerade till fem olika nivåer av förståelse. Elever på en viss nivå uppfyller inte enbart kunskaperna och färdigheterna för denna nivå, utan har även den färdighet som krävs för de lägre nivåerna. Därmed har elever på Nivå 3 även de färdigheter som krävs för att uppfylla Nivå 1 och Nivå 2. Varje nivå kan beskrivas i termer av vad elever på den nivån klarar av. Exempelvis klarar elever på Nivå 5 av sofistikerade läsuppgifter med färdigheter som är vitala för ett kunskapsbaserat samhälle.

33 84 Kapitel 4 Grundskole- och gymnasienivå representerar en liten del av den totala variationen mellan elevprestationerna. Prestationsskillnaderna inom länder är i genomsnitt nästan nio gånger så stor som skillnaden mellan länderna. För varje land kan skillnaderna i elevprestation delas upp i skillnader mellan skolor och mellan elever inom skolor. Sverige uppvisar tillsammans med Finland och Island den minsta skillnaderna mellan skolor av alla oecdländer. Undersökningen visar att 15-åriga flickor läser bättre än jämnåriga pojkar. Så är det i alla medverkande oecdländer. Sverige hör till den tredjedel av länderna som har de största prestationsskillnaderna mellan flickor och pojkar. Exempelvis finns det i Nivå 1 och under dubbelt så många pojkar som flickor. Svenska elever bra på statistik men sämre på algebra Resultaten på totalnivå är likartade i matematik och naturvetenskap om vi avser hur de svenska eleverna lyckas jämfört med andra länders elever. I matematik är det åtta länder som har ett bättre resultat än Sverige och i naturvetenskap är det sju. I matematik är svenska elever signifikant bättre på tolv uppgifter och sämre på fyra jämfört med genomsnittet av övriga oecd-länder. De svenska eleverna visar sig framförallt vara bättre på de uppgifter som handlar om statistik och rumsuppfattning. Däremot är de svenska eleverna sämre på uppgifterna i algebra. I naturvetenskap är de svenska eleverna signifikant bättre på 16 uppgifter och sämre i sju. I naturvetenskap är Korea, Japan, Finland, Storbritannien, Kanada, Nya Zeeland och Australien bättre än Sverige. I matematik är det också dessa länder tillsammans med Schweiz som är bättre. För Sverige finns inga skillnader vare sig i matematik eller naturvetenskap i totalresultaten mellan pojkar och flickor. Det finns det inte heller internationellt sett vad gäller naturvetenskap men i matematik är pojkar lite bättre än flickor.

34 Kapitel 4 Grundskole- och gymnasienivå 85 Läsning är viktigast pisa har undersökt tre viktiga områden: läsförmåga, matematiskt kunnande och naturvetenskapligt kunnande. Anmärkningsvärt är att hela 76 procent av skillnaderna mellan elevprestationer i naturvetenskapliga ämnen och nästan lika mycket på matematikprovet (70 procent) kunde förklaras av prestationer på ett ordigenkänningsprov och pisa:s läsförståelse prov. Det visar vilken avgörande betydelse den grundläggande förmågan att läsa och förstå texter har i skolarbetet. Gymnasieelevers kunskaper i matematik och naturvetenskapliga ämnen År 1995 genomfördes en av världens största jämförande studie inom utbildningsområdet, the Third International Mathematics and Science Study (timss). Ett 40-tal länder deltog i hela eller delar av studien. Den anordnades av the International Association for the Evaluation of Educational Achievement (iea) och hade som syfte att beskriva och jämföra elevers prestationer i matematik och naturvetenskapliga ämnen och att även försöka förstå och förklara dessa skillnader mot bakgrund av elevernas attityder och de olika skolsystems utformning. Undersökningen gjordes bland 9-åringar 1, 13-åringar samt elever i gymnasieskolans avgångsklasser. I den sistnämnda gruppen drogs tre urval: 1. Elever i samtliga avgångsklasser "generalister" 2. Elever i sista årskursen på naturvetenskaplig och teknisk linje "Matematikspecialister" 3. Elever i sista årskursen på naturvetenskaplig och teknisk linje "fysikspecialister". Eftersom pisa-undersökningen ger aktuellare information om grundskoleelevers kunskaper än vad timss gör redovisas här endast resultaten av kunskapsmätningen bland gymnasieeleverna. När datainsamlingen skedde pågick i Sverige övergången till en programindelad gymnasieskola. De flesta eleverna i det slumpmässiga urvalet i den svenska undersökningen gick i den gamla linjeindelade gymnasieskolan. 1. Sverige undersökte inte denna åldersgrupp.