Hederspolitikens resa.

Transkript

1 Statsvetenskapliga institutionen Hederspolitikens resa. En jämförande frameanalys av svensk offentlig politiks problematisering av begreppet hedersrelaterat våld och förtryck vid två tillfällen. Nicky Rosenberg C-Uppsats i Statsvetenskap Höstterminen 2017 Handledare: Christina Bergqvist Foto: Rädda Barnen

2 Abstract The purpose of this bachelor thesis is to investigate how public policy in Sweden constructs policies against honor based violence and oppression. It is a case study that compares two public policy documents, from 2007 and 2015, and seeks to understand if and how the two problematizations have changed over the years. Based on Carol Bacchi s approach for analyzing policy, I create my own methodological framework to understand the Swedish government s problematization of honor based violence and oppression. The method is built on frame analysis, a method which employs an idea and actor-centered approach to understand why and how a problem is constructed a certain way. In its most basic form, it is built on examining Cause - Problem - Solution. Honor as a concept in relation to violence and oppression is relatively new in Sweden. In late 1990 s and early 2000 s, honor was introduced in Sweden as a societal problem when the murders of Sara, Pela and Fadime became the objects of media s attention. The three murders were all committed by a close family member to the victims and several family members sanctioned the crime. There are three primary frames that honor based violence and oppression is commonly talked about and researched about in regard to the topic. There is the cultural aspect, the gendered aspect and the intersectional aspect. I use my methodological framework to try and fit the problematization, of the investigated policy documents, to these frames. My investigation shows that the government s policy document from 2007 is harder to place in one of these frames, as it relates to thoughts from all three frames. The latter one from 2015 stems more clearly from a gendered perspective, linking honor based violence and oppression close to domestic violence. Keywords: Honor, honor based violence and oppression, culture, intersectionality, gender, power, frame analysis, policy production, problematization. Word count:

3 Innehållsförteckning 1. Inledning 1 Syfte och frågeställningar.2 Material och avgränsningar...3 Skr. 2007/08:39 3 SOU 2015: Bakgrund.. 5 Vad är hedersrelaterat våld och förtryck? 5 Hedersvåldets historia i svensk kontext..6 Tidigare forskning.6 Teoretiska utgångspunkter.8 Den kulturella inramningen.8 Könsinramningen. 10 Den intersektionella inramningen 11 Metodologiskt tillvägagångssätt.13 Vad är frameanalys?..13 Carol Bacchis metod för att analysera policys och mitt analysverktyg Analys 16 Introduktion.. 16 Inramning av hedersbegreppet i Skr. 2007/08:39 16 Inramning av hedersbegreppet i SOU 2015: Jämförelse av rättsdokumenten. 22 Aktörerna i fokus 24 Slutsats Avslutande diskussion och vidare forskning..26 Diskussion 26 Vidare forskning 27 Referenser.29

4 1. Inledning Männen i släkten började ringa och hota mig per telefon. De talade om för mig att jag aldrig skulle komma undan med det här. Min lillebror fick till uppgift att ta livet av mig. Varför just han blev utvald var naturligt, han var omyndig och riskerade inte att dra på sig något högre straff. Dessutom var det hans uppgift, som ende son i familjen, att se till att hans systrar höll sig inom kulturens ramar. (Fadime Sahindal 2001) I slutet av 1990-talet och början av 2000-talet blir Sverige bekant med det nya samhällsproblemet där familjer utövar våld och förtryck mot sina egna barn eller nära familjemedlemmar i hederns namn. Det är morden på Sara, Pela och Fadime, utförda av en eller flera familjemedlemmar, som skapar en het debatt mellan journalister, politiker, experter, genusforskare och samhällsdebattörer (Carbin 2010). Behovet av forskning om hedersrelaterat våld och förtryck är stort. Det förstås genom det stora antal debattartiklar och mediala uppmärksamhet som förekommit kring hur problemet ska definieras och hanteras. Det saknas forskning inom såväl social som politisk hantering av problemet, samt uppföljande forskning om hur de åtgärder som implementerats har fungerat (NCK 2010). Anledningen till att begreppet hedersrelaterat våld och förtryck skapar stor debatt är på grund av att det än idag inte finns någon konsensus kring hedersbegreppets betydelse eller dess relation till våldsutövning. Det problematiska är att lära sig hur en, utan att stigmatisera eller marginalisera utsatta samhällsgrupper, talar om heder och våld. Hur problemet ska konstrueras har många gånger varit centralt i debatten, något som kan kallas benämnandets problematik (Carbin 2010). För att kunna föreslå policys med åtgärder och strategier måste den offentliga politiken i Sverige konstruera problemen som ska bemötas. Det betyder att ett komplext begrepp, som hedersbegreppet, måste tillskrivas en definition och tillhörande egenskaper för att utifrån den kunna identifiera orsaker och föreslå lösningar. Bakom denna form av inramning av problemet finns en aktör. Genom att rama in framställningen av hederspolitiken i två rättsdokument vid två tillfällen, undersöker jag den offentliga politikens konstruktion av hederspolitiken, samt om och hur problemkonstruktionen förändrats över tid. 1

5 Syfte och frågeställningar Min undersökning jämför två rättsdokument för att studera hur offentlig politik i Sverige framställer hedersrelaterat våld och förtryck. Det är en fallstudie av den offentliga politikens inramning av hedersbegreppet och syftar till att belysa en liten del av hederspolitiken inom ett område som saknar mycket forskning. Jag använder mig av en frameanalys för att hitta ramar som syftar till att synliggöra de idéer och aktörer som är bakomliggande konstruktionen av hedersrelaterat våld och förtryck i dokumenten. Dokumenten som analyseras är en handlingsplan mot mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld och förtryck från 2007 och en nationell strategi mot mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld och förtryck från I analysen jämför jag sedan dessa för att undersöka om och hur konstruktionen av problemet har förändrats. Det är relevant och intressant eftersom hedersrelaterat våld och förtryck som samhällsproblem är förhållandevis nytt och ett komplext problem som det ännu råder debatt kring hur det ska definieras och hanteras. Möjligen är samhällsproblem med liknande egenskaper mer lättpåverkade av rådande politik när de blir konstruerade som policys. En kan därför tänka sig att regeringens problematisering av hederspolitiken kan ha anpassats och rekonstruerats mellan 2007 och Det politiska klimatet har förändrats under åren mellan rättsdokumenten, bland annat har vi gått från en alliansregering till en rödgrön regering och dessutom har högerpopulistiska Sverigedemokraterna tagit plats i riksdagen. Utifrån de tre olika perspektiven (eller ramar) som ofta framhålls i studier om heder, kulturellt-, köns-, och intersektionellt perspektiv, kommer jag att placera in regeringens problemkonstruktion i någon av nämnda ramar. Detta ska tydliggöra hur regeringen formulerat hedersbegreppet som policy och visa på de alternativa sätt det går att formulera samma policy. För att nå mitt syfte jobbar jag efter följande frågeställningar: Hur har svensk offentlig politik vid två tillfällen konstruerat policys mot hedersrelaterat våld och förtryck? Hur skiljer sig problemkonstruktionerna åt? 2

6 Material och avgränsningar Skr. 2007/08:39 Undersökningen utgår från två rättsdokument, vilka är en del av lagstiftningsprocessens steg (SFS 1999:175). Den ena är en skrivelse som heter Handlingsplan för att bekämpa mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och förtryck samt våld i samkönade relationer (Skr. 2007/08:39). Skrivelsen är undertecknad dåvarande statsminister Fredrik Reinfeldt (Moderaterna) och dåvarande integrationsminister Nyamko Sabuni (Liberalerna) och publicerades i november 2007 på regeringens hemsida. I denna redogörs för hur mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och förtryck samt våld i samkönade relationer ska bekämpas. Skrivelsen omfattar ett flertal åtgärder inom olika politikområden, och tanken är att dessa ska utvecklas och preciseras efter hand (ibid). Vid tidpunkten då skrivelsen publicerades, 2007, styrdes Sverige av en alliansregering och det är därmed viktigt att ta hänsyn till det i min frameanalys där aktörer är centrala i policyskapandet. Uppsatsen tar sin utgångspunkt i hur hederspolitiken är konstruerad och fokuserar därför på de sektioner i skrivelsen med problembeskrivning av hedersrelaterat våld och förtryck samt de åtgärder som syftar till att bekämpa hedersrelaterat våld och förtryck. SOU 2015:55 Det andra rättsdokument jag använder i min analys är Statens Offentliga Utredning (SOU) Nationell strategi mot mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld och förtryck (SOU 2015:55). Det är ett slutbetänkande av utredningen som ska föreslå en nationell strategi mot mäns våld mot kvinnor och publicerades i juni 2015 på regeringens hemsida. SOU:n är undertecknad Juno Blom, utvecklingsledare på Länsstyrelsen Östergötland. Rapporten har uppkommit till följd av att regeringen år 2014 beslutade att tillsätta en särskild utredare med uppdrag att föreslå en samlad nationell strategi för att nå det jämställdhetspolitiska delmålet om att mäns våld mot kvinnor ska upphöra. Uppdraget har även omfattat hedersrelaterat våld och förtryck (ibid). Vid tidpunkten för SOU:ns publicering var den rödgröna-regeringen vid makten i Sverige. 3

7 Viktigt att poängtera är att de två dokumenten är av olika karaktär, den förstnämnda en skrivelse och denna en SOU. Handlingsplanen, eller skrivelsen, kan därmed sägas ha kommit längre i lagstiftningsprocessen då det är ett meddelande från regeringen till riksdagen om hur de ser på en fråga eller hur de arbetar eller planerar att arbeta med ett politikområde (regeringen 2017). När jag talar om innehåll i denna hänvisar jag därför till hur regeringen skrivit. SOU:n är resultatet av det en utredare kommer fram till, efter att ha fått i uppdrag av regeringen att utreda en fråga innan ett lagförslag kan läggas fram (ibid). Just denna SOU har inte följts upp med en proposition eller skrivelse. Syftet med den nationella strategi som SOU:n innehåller, är att förbättra styrning, samordning samt göra att myndigheternas arbete blir mer effektivt och kvalitativt (SOU 2015:55). I hänvisning till innehåll i denna talar jag istället om hur utredarna skrivit. Dock kan även regeringen sägas stå bakom rapporten eftersom det är på uppmaning av dem som utredningen kommit till. Rättsdokumentens skilda karaktär är viktig att vara medveten om men för min uppsats, som undersöker hur offentlig politik konstruerat hederspolitiken vid två tillfällen, anser jag inte att olikheterna utgör en risk för feltolkning. Precis som med skrivelsen från 2007, fokuserar jag i uppsatsen främst på de sektioner och strategier som behandlar hedersrelaterat våld och förtryck i SOU:n. Det är dock en avgränsning som inte är helt tydlig då utredarna tidigt gör klart att de inte gör någon större skillnad på mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld och förtryck, utan fokuserar på jämställdhet i ett stort perspektiv. Därav beskrivs de flesta strategier i relation till både mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld och förtryck och måste tolkas därefter. Valet av de två rättsdokumenten som material grundas i att det är offentliga policydokument, som jag anser utgör en välgrundad och säker källa. Något att ta i beaktning är att material från policyskapare grundas på deras politiska agenda men det är just detta jag försöker synliggöra genom mitt analysverktyg. 4

8 Bakgrund Vad är hedersrelaterat våld och förtryck? Hedersrelaterat våld och förtryck handlar om hot som begränsar en ung persons handlingsutrymme eller rätt att själv välja partner. Våldet utmärker sig genom sitt kollektiva uttryck. Till skillnad från det kännetecknande för mäns våld mot kvinnor, där en enskild man utövar våld mot en enskild kvinna, är ofta hela familjer med och planerar och utför våldet. Både män och kvinnor kan utsättas. Den som utmanar eller trotsar den rådande normen anses dra skam över hela familjen och riskerar att straffas fysiskt för att familjen eller ett utökat kollektiv ska återfå det som uppfattas som förlorad heder (NCK 2010). Eftersom hedersbegreppet är debatterat och det inte finns en rådande konsensus kring definitionen vill jag presentera en till definition. Nedan finns regeringens definition av hedersbegreppet. När det gäller hedersrelaterat våld och förtryck är kontrollen av flickors och kvinnors sexualitet central och starkt knuten till kollektivet. I hederstänkandet står föreställningar om oskuld och kyskhet i fokus och familjens rykte och anseende ses som avhängigt flickors och kvinnors faktiska eller påstådda beteende. Detta förhållande kan vara mer eller mindre uttalat och kontrollen kan sträcka sig från vardagliga former av begränsningar i flickors och kvinnors liv som berör exempelvis klädval, socialt umgänge och rörelsefrihet till livsval som utbildning, jobb och giftermål och skilsmässa. I sin mest extrema form resulterar hederstänkandet i hot om våld och våld, inklusive dödligt våld. Det hedersrelaterade våldets kollektiva karaktär innebär att det kan finnas fler förövare av båda könen och att offren kan vara både kvinnor och män samt flickor och pojkar. Det kan också innebära att våldet sanktioneras av familjen och den närmaste omgivningen, även av andra kvinnor (Skr. 2007/08:39 s. 12). 5

9 Hedersvåldets historia i svensk kontext Hedersrelaterat våld och förtryck började uppmärksammas som samhällsproblem och sättas på den politiska kartan ungefär samtidigt i västvärlden. Genom FN:s arbete uppmärksammades i slutet av 1990-talet problemet internationellt. Under andra halvan av 1990-talet fick även Sverige erfara det medierna kallade hedersmord. Morden på Sara 1996 och Pela 1999 utgjorde startskottet för en intensiv offentlig debatt i svenska medier om heder, invandring och våld. Debatten intensifierades år 2002 då Fadime mördas av sin far. Året därpå initierar den svenska regeringen satsningar mot så kallat hedersrelaterat våld. Bland annat satsar de på kartläggning av förekomsten av hedersrelaterat våld, ser över behov av skyddat boende samt initierar insatser som syftar till att förebygga hedersrelaterat våld (NCK 2010). Statsvetaren Maria Carbin (2010) talar om en diskursiv explosion under den senaste tioårsperioden, då talet om heder mångdubblades under dessa år. Svenska språket introducerades för ord som hedersvåld, hedersproblematik, hederskonflikt och hedersförtryckta flickor. Det är dock främst i Sverige och Holland som begreppet hedersrelaterat våld brukas. I andra länder talas det ofta om våld mot kvinnor bland etniska minoriteter samt om tvångsäktenskap (Håkansson 2006). Trots att den faktiska omfattningen av hedersrelaterat våld är nästintill omöjlig att säkerställa och trots att det saknas studier som följer utvecklingen över tid, tycks det i många länder råda en uppfattning om att hedersvåldet har ökat (NCK 2010). Tidigare forskning Det saknas mycket forskning om begreppet heder och tillhörande våldsutövning. Inom ett statsvetenskapligt perspektiv saknas utvärderande och kritisk forskning om regeringens satsningar emot hedersrelaterat våld och förtryck. Det finns dock en hel del forskning som genom olika ansatser och genom att ta avstamp i olika delar av hedersbegreppets komplexa natur försöker förklara problematiken. Trots att det är ett begrepp som skapat meningsskiljaktigheter och som det fortfarande råder bristande konsensus kring finns det en del gemensamma forskningsresultat. Forskningen visar till exempel att hedersrelaterat våld och förtryck inte är specifikt kopplat till en särskild religion. Det finns dock studier som visar att religion kan ha en inverkan, men även studier som inte lägger någon vikt alls vid religion. I många studier finns även kulturaspekten med men vilken vikt som fästs vid kultur skiljer sig. Kulturbegreppet kan härledas till makt i fråga om 6

10 ekonomi, politik, kön, ras, sexuell läggning eller ålder. Samtidigt betonas våldets orsaker till lokala kontexter, där det understryks hur, förutom kön, politiska, klassmässiga och ekonomiska aspekter påverkar förekomsten av hedersrelaterat våld och förtryck (NCK 2010). Maria Carbin diskuterar flickans roll i sin rapport Mellan tystnad och tal - flickor och hedersvåld i svensk offentlig politik från Hon skriver att i synnerhet de politiska satsningarna mot hedersrelaterat våld har formulerats genom att skapa stereotypa identiteter den utsatta flickan, den hederstänkande fadern och den patriarkala familjen (2010: ). Carbin belyser problematiken med att en grupp hedersförtryckta flickor och patriarkala fäder, från en heterogen skara, har gjorts till objekt för statliga interventioner. Den utsatta för våldet, som sedan blir fri, förväntas vara en röst för hederskulturen i den offentliga politiken. Carbin ger förslag på en talande tystnad, en tystnadens politik där en undviker att tala inom ramarna för en offerdiskurs där svenskhet länkas till jämställdhet och räddning. Det är däri problemet ligger, att reproducera samma bild av offer för hedersrelaterat våld och förtryck, istället för att till exempel ge våldssituationen andra betydelser och förklaringar utanför hedersbenämningen. Carbin belyser därmed definitionens problematik och dess konsekvenser inom politiken. Brottsförebyggande rådet (Brå) fick i uppgift att 2010 göra en första uppföljning av regeringens handlingsplan från 2007 mot mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och förtryck samt våld i samkönade relationer. De bedömer tre år som relativt kort tid för utveckling och förändring men uppmärksammar att handlingsplanen resulterat i en imponerande mängd aktiviteter under den tid som gått sedan planen beslutades (Lundgren et al. 2010:6). Det finns därtill två C-uppsatser som diskuterar hedersbegreppet i relation till regeringen. Den ena fokuserar på hedersbegreppets definition (Frisk 2017) och den andra applicerar ett intersektionellt perspektiv för att utvärdera strategin mot mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld och förtryck från 2015 (Vanhanen 2016). Min uppsats syftar inte till att ta ett normativt ställningstagande eller utmana offentlig politiks definition av hedersbegreppet. Istället introducerar jag en uppsats som syftar till att undersöka den offentliga politikens inramning av hedersrelaterat våld och förtryck för att förstå problemkonstruktionen bakom hederspolitikens policys. 7

11 Teoretiska utgångspunkter Nationellt Centrum för Kvinnofrid (NCK) lyfter fram tre huvudsakliga perspektiv på våldet, ett kulturellt perspektiv, ett könsperspektiv och ett intersektionellt perspektiv. Dessa är tre olika inramningar som presenterar olika förståelser av och förklaringar till problematiken med hedersrelaterat våld och förtryck (NCK 2010). Nedan presenterar jag de tre inramningarna. Det kan även tilläggas att det finns mer radikala ramar, exempelvis där islam anges som grund till problemet med hedersrelaterat våld och förtryck (Chesler 2009) men jag bedömer de tre ramarna nedan som de bredaste och mest väsentliga för min analys. I slutet av varje inramning beskriver jag mer preciserat hur jag kommer att använda dem. Den kulturella inramningen Den kulturella inramningen rymmer dels forskning som studerar hederskulturer utan att nödvändigtvis analysera våld, dels forskning som ser våldet som ett uttryck för en icke-västerländsk hederskultur genomsyrad av patriarkala värderingar (NCK 2010). Antropologer och etnologer har länge forskat om heder och hederskoder utan att nödvändigtvis koppla frågan till våld. Det som analyseras är främst normer och traditioner. Ett exempel är socialantropologen Lila Abu-Lughod (1986 se NCK 2010) som studerar muntliga berättelser och poesi i ett beduinsamhälle i Egypten för att kunna skildra hederskoder. Värden som länkas samman med heder och ger en person högre social status är bland annat generositet, ärlighet, uppriktighet, lojalitet, att hålla sitt ord samt oberoende. Hedern är främst kopplad till manlighet, men även kvinnor kan uppnå ett visst hedervärde. Ett annat exempel är hur forskare visat hur Medelhavsområdets hederstradition förs vidare och får stor betydelse för invandrade familjer i Sverige. Tahire Koçtürk-Runefors (1991 se NCK 2010), forskare inom medicin, baserar sin studie av hedersbegreppet på människor som invandrat till Sverige från Turkiet. Studien visar att denna grupp i Sverige ofta upplever en förlorad värdighet, att de inte längre betraktas som hedervärda. Historikern Eva Österberg (2005) har gjort eftersökningar av hederskultur i den nordiska historien och samtiden och menar att det går att hitta spår av hederskultur beroende på vilken definition en väljer. Om hedersmord definieras som kollektivets/släktens mord på en kvinnlig 8

12 medlem som inte följer gruppens hederskodex återfinns inga källor som visar på liknande företeelser i den nordiska historien. Med en hedersdefinition som istället innebär en stark kontroll som utövas mot en person i släkten när denne bryter eller förväntas bryta mot normen som gäller för gruppen kan denna praktik återfinnas i många sammanhang. Ett exempel är den skam som ogifta mödrar föreställdes bära och som även överfördes till den övriga familjen. Österberg visar hur den svenska staten ända fram till 1930-talet upprätthöll en kontroll av individen baserad på värden som heder och skam. Hennes tes är att hedersvåld eller kontroll av individer på grund av skam inte varit nödvändigt i Skandinavien på grund av att hedersnormer så kraftigt upprätthållits genom statens omsorg och åtgärder. Den privata hämnden blir överflödig när staten står för samma normsystem som gruppen. Om en grupp upplever att den står för värderingar som inte delas av samhället kan det hända att gruppen tar saken i egna händer. I en tid där staten inte definierar homosexualitet som ett brott men det finns grupper som ser homosexualitet som fel kan till exempel hedersvåld riktas mot homosexuella. Socialantropologen Unni Wikans bok En fråga om heder (2005 se NCK 2010) analyserar mordet på Fadime och rättegången därefter, och är en av de första nordiska studierna om hedersrelaterat våld. Efter mordet på Fadime framfördes argument där islam pekades ut som förklaringsgrund till hedersmord. Wikan vill visa hur lite heder har med islam att göra. Hon menar att heder och hedersmord istället har sin grund i specifika föreställningar som uppkommer i särskilda kulturella miljöer och förekommer i alla världsreligioner, inte enbart islam. Wikan använder sig av ett hedersbegrepp som är icke-västerländskt och tar sin utgångspunkt i det hon kallar hedersideologi. Hedern handlar om rätt till respekt och så länge hederskoden följs har mannen sin heder i behåll. Att begreppet heder används för att rationalisera mord byggs på förståelsen att en persons heder beror på andra personers beteende, och att det beteendet därför måste kontrolleras. Andra personers beteende blir därmed en väsentlig del i ens egen självbild och kollektivets bild av dig (Baker et al. 1999). Shahrzad Mojab, pedagogikforskare, (2012) framhåller hur post-strukturalister och mångkulturalism förespråkar tolerans av skillnader mellan kulturer. Det innebär att till exempel feminister, som egentligen är emot våld, ofta är tysta när våldet utförs av andra som de inte kan fördöma på grund av kulturella skillnader. Mojab är kritisk till att kultur fungerar som en ursäkt för våld, och menar att vi måste demonstrera hur hedersvåld och förtryck existerar i olika kulturer och religioner men att det inte tillhör någon specifik sådan. Mojab opponerar könsperspektivet där mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld och förtryck definieras och behandlas likadant och menar att det gör det svårt att förhindra brotten. Dessutom riskerar den typen av definition att försvara 9

13 religiösa och kulturella praktiker som sanktionerar hedersvåldet och förtrycket, och förespråkar därmed inte kvinnors intressen. Den kulturella inramningen rymmer med andra ord många olika angreppsätt, det går på det viset att hitta flera ramar inom den kulturella inramningen. För att renodla min analys, och skilja de tre ramarna på ett tydligt sätt, kommer min förståelse av den kulturella ramen vara att synen på det hedersrelaterade våldet och förtrycket är ett uttryck för en icke-västerländsk hederskultur. Könsinramningen De som utgår från ett könsperspektiv förstår hedersvåld som en del av mäns våld mot kvinnor. Forskare som arbetar utifrån ett könsperspektiv tolkar utsatta invandrarkvinnors situation på samma sätt som annat patriarkalt våld mot kvinnor. Våldet är en följd av en manlig strukturell överordning och därför kan inte kvinnornas situation förstås om den inte sätts in i en generell bild av patriarkalt våld (NCK 2010). Många feminister menar att i en kulturell analys framställs hederskulturer och hedersmord som exotiskt, värre än och väsenskilt från västerländska mäns våld mot kvinnor. Hederskulturer och hederskoder i allmänhet analyseras inte i könsperspektivet, det är istället mäns våld mot kvinnor som studeras som ett globalt strukturellt problem, det patriarkala våldet ses därmed som universellt. Många feminister menar även att hedersmord felaktigt har länkats samman med islam och tar avstånd från religiösa tolkningar av våld (ibid). Forskare som utgår från ett könsperspektiv poängterar likheterna mellan olika varianter av patriarkalt våld. Framförallt påpekar de det problematiska med att våld mot kvinnor i västerländska sammanhang (med västerländska förövare) skiljs åt från våld mot kvinnor ur etniska minoriteter, då det tidigare sällan beskrivs som kulturellt betingat. Statsvetarna Nancy V. Baker, Peter R. Gregware och Margery A. Cassidy (1999) skriver att allt våld mot kvinnor i intima relationer bär med sig ett drag av heder/skam. Det viktiga med heder/skam-komplexet när det gäller mord på kvinnor är att mannens (förövarens) känsla av stolthet, identitet och misslyckande hänger samman med kvinnans (offrets) beteende. Därför kan hederstänkande utgöra en grogrund för mäns våld mot kvinnor generellt och kan dessutom sägas vara en del av europeisk kultur. Heder behöver inte nödvändigtvis vara kopplat till en mindre familjeenhet. Statsvetarna fokuserar på tre beståndsdelar, (a) kontrollerandet av en kvinnas beteende, (b) manliga känslor av skam när kontrollen inte längre innehas och (c) graden av deltagande av det större kollektivet i att förstärka och kontrollera 10

14 skammen. De menar att i västvärlden har hedersbegreppet skiftat från den traditionella, utökade familjen till den individuella mannen. En form av evolution av hedersbegreppet. Kännetecknande för feministiska analyser är att problematisera hedersbegreppet och betrakta hedersrelaterat våld som en variant av mäns våld mot kvinnor. En problematik är att västvärldens rättssystem tenderar att fokusera på en individuell gärningsman, något som kan bli svårt vid hanteringen av hedersbrott som ofta begås av flera gärningsmän (NCK 2010). Kriminologen Aisha Gill (2009) skriver att hedersrelaterat våld måste bli uppmärksammat för vad det är, nämligen våld mot kvinnor som är en produkt av att våra samhällen är utformade efter patriarkala värderingar. Att det finns en kulturell aspekt till brotten är något vi måste förstå men endast i kontexten till hur vi kan stödja hjälporganisationer och förstå kvinnorna som är offren för brotten. Juristen Rupa Reddy, liksom Gill, är tveksam till kategoriserandet av problemet som hedersrelaterat eftersom det länkas samman med kultur. Reddy menar att det kulturella fokuset kan leda till att kvinnors rättigheter ignoreras samt att minoritetskulturer stigmatiseras. Hon skriver att ett könsperspektiv till hedersrelaterat våld, sett inom ramen för mäns våld mot kvinnor, skapar mindre risk för stereotyper och stigmatisering av etniska minoriteter (Reddy 2008). De som är kritiska mot könsmaktsperspektivet menar att det har svårt att bemöta ett kollektivt våld mot invandrade flickor. Genom att inte uppmärksamma kulturella skillnader sägs svenska feminister ha svikit invandrade flickor (Carbin 2010). I min analys innebär könsinramningen att likställa mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld och förtryck i högsta möjliga mån. Det är ett sätt att visa på de många gemensamma nämnare och förespråka liknande, eller samma, lösningar för problemen. Den intersektionella inramningen Det intersektionella perspektivet handlar om att studera heder bortom kultur, där koloniala och globala sammanhang diskuteras, och att kön, klass och ras/etnicitet ses som samverkande ordningar och maktsitueringar. Dessa kan förstärka varandra och ibland motverka varandra och kan inte alltid särskiljas. Här analyseras, dekonstrueras och rekonstrueras hedersbegreppet för att visa hur komplext det är (NCK 2010). Intersektionalitet är en teori som studerar hur kön är sammanvävt med andra maktstrukturer. Identiteter betraktas inom perspektivet som skapade genom multipla, samverkande, sammanvävda strukturer som kön, ras/etnicitet, klass och sexualitet. I forskning om hedersrelaterat våld passar 11

15 därför den intersektionella teorin bra att förhålla sig till eftersom problemet med hedersvåld har sin grund i olika maktstrukturer. Det finns dock en del svårigheter med termen intersektionalitet som analytisk utgångspunkt för forskningsstudier. En av dessa är att den riskerar att ta vissa kategorier för givna som fixerade och därmed hamna i ett ändlöst uppradande av attribut - kön, klass, ras, sexualitet, etnicitet, nation, ålder, religion, etc (Carbin 2010). Hedersbegreppet nämns ofta som mycket komplext. Fördelen med att använda ett intersektionellt perspektiv i studier om hedersvåld är att vi kan analysera, dekonstruera och/eller rekonstruera hedersbegreppet för att visa hur komplext det är och gå bortom en enkel förståelse av heder, kultur och kön. Begreppet heder är brett, och refererar till klass, status, kast, offentligt rykte och symboliskt kapital. Om innebörden av heder och våld konstant förändras beroende på klass, etnisk diskriminering och postkoloniala maktrelationer är det omöjligt att skilja ut enbart heder förstått som kultur som förklaring (NCK 2010). Hedersbrott uppstår i en skärningspunkt mellan en mängd politiska och sociala dynamiker. Att beskriva dessa brott som kulturella ignorerar existerande strukturer av makt och ojämlikhet. Det diskuteras även hur våldet många gånger uppstår i exil, och inte i hemlandet. Något som inte kan förklaras med kultur. Inte sällan är invandrarkvinnor mer utsatta för våld i sitt nya hemland än de var i sitt tidigare. Hur kvinnorna tas emot av befolkningen och myndigheterna i nya landet är därför avgörande för hur och om de kommer att klara av att erövra sin frihet (Begikhani 2002). När jag letar efter den intersektionella inramningen i min analys, kommer jag att fokusera på beskrivningar och meningar som talar om olika, samverkande dynamiker och olika sektioner i samhället som upprätthåller det hedersrelaterade våldet och förtrycket. 12

16 Metodologiskt tillvägagångssätt Vad är frameanalys? Från början utvecklades frameanalys ur kognitiva strömningar och meningen med metoden var att komma åt och kartlägga individens kognitiva schema även kallad frame (inramning). På senare år har socialkonstruktivismen influerat frameanalys vilket lett till att fokus skiftat från individens konstruktion av frames till den sociala konstruktionen av frames. En frameanalys kan skilja sig avsevärt från en studie till en annan men gemensamt är ett fokus på idéer samtidigt som ett aktörsperspektiv inkorporeras (Eriksson 2011). Frameanalys som metod för att studera offentlig politik och policys bygger mycket på arbete av Donald Schön och Martin Rein (Hulst och Yanow 2016). Schöns och Reins (1991) förstår framing som en fundamental process som kan variera i tillvägagångssätt och fokus. Det är ett sätt att välja, organisera, tolka och förstå en komplex verklighet. Att förstå frames ska i sin tur ge oss verktyg för att veta, analysera, övertyga och agera utifrån dessa. Det finns en mängd olika sätt att formulera problem på, något som är avgörande för hur policys ser ut. Vägen från politisk idé till institutionalisering kan beskrivas som en policyprocess. När en problemkonstruktion är allmänt accepterad och erkänd som institutionell fakta är det möjligt att föreslå politiska lösningar på problemet (Bucht 2016). Frameanalys inom politiken är ett viktigt verktyg för att förstå olika administrationers och partiers förståelse för och implementering av lagstiftade policys och dess innehåll. Inramningar vägleder hur olika aktörer uppfattar deras verklighet och hur de representerar dessa gentemot dem själva och andra. Genom att tillämpa en frameanalys som metod för olika policybeslut kan vi förstå de grundläggande komponenterna av en aktörs inramning och hur de kommit till (Hulst och Yanow 2016). Josefina Eriksson (2011) skriver att en dynamisk frameanalys innefattar den sociala konstruktionen av idéer och ett aktörsperspektiv, och därmed kan ligga till grund för att analysera policyskapande mer generellt. Eriksson ställer upp tre antaganden som är grunden för en dynamisk frameanalys: 1. Idéer förstås och studeras som sociala konstruktioner, vilka skapas i en dynamisk process. 2. Aktörer förs in i analysen som aktiva i skapandet av mening. 3. Idéer antas fungera både hindrande och möjliggörande för aktörer och interaktionen mellan idéer och aktörer studeras explicit. 13

17 De tre antagandena är grundläggande för att ta både idéer och aktörer på allvar. Den socialkonstruktivistiska frameanalysen är tillförlitlig just för att den har potentialen att tillgodose de tre kraven. Detta tack vare att det är möjligt att föra in betydelsen av kontexten, analysera idéer som konstruerade i en dynamisk process, som hindrande och möjliggörande, samt aktörer som aktiva i meningsskapande (ibid). Carol Bacchis metod för att analysera policys och mitt analysverktyg Frameanalys passar särskilt bra för min undersökning eftersom problemet med hedersrelaterat våld och förtryck är relativt nytt, komplext och svårdefinierat. Schön & Rein (1991) menar just att en inramning är ett sätt som en problematisk situation som är svår att definiera kan förstås och från den förståelsen kan en agera emot problemet. Uppsatsen tar sin metodologiska utgångspunkt i en frameanalys som baseras på Carol Bacchis (2009) Analysing policy: What s the problem represented to be? Bacchi introducerar ett nytt sätt att tänka på policyskapande och en ny metod för att analysera policys. Hennes ansats innebär att underliggande problemförståelser i policyförslag analyseras genom en tolkning av förutsättningar och implicita antaganden i en policy. Policys är komplexa och kombinerar ofta olika ramar, hur problemet är konstruerat är därmed inte alltid helt tydligt och en viktig del att ta i beaktning vid analysen. Bacchi (ibid) menar att metoden fungerar som en antites till det mer vedertagna sättet att studera policy genom att fokusera på problemlösning. Vidare förklaras att vi bör studera problematiseringar, inte problem i en politisk analys, just för att problemen som adresseras i politiken är konstruerade för att förstås på ett visst sätt. Därför använder även jag begreppet problematisering i uppsatsen. Exempelvis kanske vi ger förslag på utökad polisinsats i förorter med problem med gängkriminalitet, då förstår vi problemet som ett rättsligt sådant. Om vi istället pekar på att integrationen inte fungerar som den ska och föreslår utökade resurser till den, förstår vi problemet som att integrationen i samhället inte fungerar och att gängkriminaliteten i förorterna beror på det. Istället för att politiken reagerar på ett identifierat, existerande problem som står utanför policyprocessen kan vi, genom att använda Bacchis metod, urskilja hur en specifik policy tolkar och förstår ett problem som en viss sorts problem. På det sättet är regeringar och offentlig politik aktiva i skapandet av policyproblematiseringar, snarare än att de endast reagerar mot dessa. 14

18 Bacchis What s the problem represented to be-metod (WPR-metod) ställer upp sex frågor utifrån vilka vi ska förstå hur ett problem är politiskt representerat. De sex frågorna behöver inte skrivas uttryckligen utan kan lika väl figurera i bakgrunden av en analys. Det är inte heller nödvändigt att adressera alla sex frågor. Syftet med undersökningen avgör vilka de viktigaste frågorna är. Oavsett hur en väljer att använda frågorna är målet att framkalla ett nytt sätt att tänka kring problemet (ibid). Frågan om hedersrelaterat våld och förtryck har skapat en het debatt och beroende på hur en formulerar problemet, finns olika bakomliggande orsaker som styr vilka lösningar som föreslås. Detta är en inramning av problemet. Genom att skapa inramningar betonas vikten av att se till både idéer och aktörer för att förstå politiska processer. När jag ramar in konstruktionerna av hedersrelaterat våld och förtryck i min analys har jag influerats av Bacchis sex frågor men valt ut de som är väsentliga för min analys samt skrivit om dem för att anpassa dem till min undersökning. Följande frågor står i bakgrunden till min analys: 1. Vilket är problemet som presenteras i policyn? Konstrueras problemet som kulturellt, intersektionellt eller ur ett könsperspektiv? 2. Vilka orsaker anges som grund för denna problemformulering? 3. Vilka lösningar föreslås till problemkonstruktionen? 4. Vad är lämnat oproblematiserat i problemformuleringen? 15

19 2. Analys Introduktion Följande analys syftar till att identifiera den offentliga politikens inramning av hederspolitiken, och gör detta med hjälp av frågorna som presenterades i föregående kapitel. Först ramar jag in Skr. 2007/08:39 och sedan SOU 2015:55 för att kunna koppla dem till min teoretiska utgångspunkt som utgörs av de tre ramarna (den kulturella-, köns-, och den intersektionella inramningen). Här figurerar frågorna i bakgrunden av analysen. Sedan gör jag en jämförelse av rättsdokumenten för att urskilja skillnader och likheter. I jämförelsen används frågorna explicit för att tydligt visa på skillnader och likheter. I efterföljande del lyfts även vikten av att se till aktörer i min frameanalys. I den avslutande diskussionen knyter jag ihop säcken och diskuterar kort resultaten jag kommit fram till i min undersökning. Till sist ges förslag på vidare forskning inom det fält jag studerat men inte haft utrymme för att undersöka i denna uppsats. Inramning av hedersbegreppet i Skr. 2007/08:39 Hedersrelaterat våld och förtryck har, liksom mäns våld mot kvinnor generellt, sin grund i kön, makt, sexualitet och kulturella föreställningar om dessa (Skr. 2007/08:39 s. 12). Så inleder regeringen sin problemformulering om hedersrelaterat våld och förtryck. Som uppbackning till påståendet refererar regeringen till FN:s speciella rapportör om mäns våld mot kvinnor och två av deras rapporter om hedersbegreppet. Den ena FN-rapporten handlar till stor del om kulturens inflytande gällande mäns våld mot kvinnor. Bland annat skrivs att kulturella praktiker som strider mot kvinnans bestämmanderätt över sin egen kropp utgör en form av våldet men att denna form av våld har undgått nationell och internationell granskning på grund av att det betonats hur kulturella praktiker/traditioner förtjänar tolerans och respekt. Detta har lett till att allvarliga problem, som könsstympning av kvinnor, hedersmord och tvångsäktenskap har fallit under radarn. Dessa praktiker skulle självklart inte accepteras med hänvisning till kultur men genom den respekt och tolerans för kulturella praktiker som har förespråkats, har dessa problem indirekt bortsetts ifrån (UN 2002). Detta stämmer med hur Shahrzad Mojab (2012), presenterad i den kulturella inramningen, argumenterar för hur tolerans av kulturella skillnader kan göra att kultur fungerar som en ursäkt för våld. 16

20 Den andra FN-rapporten, som regeringen hänvisar till, fokuserar mer på intersektionalitet mellan kultur och mäns våld mot kvinnor och argumenterar för att bara kulturella förklaringar reducerar problemet mäns våld mot kvinnor. Det maskerar de politiska och ekonomiska dynamiker som upprätthåller våldet (UN 2007). I den senare lyfts därmed den intersektionella ramen, där det skrivs att våldet måste förstås ur en mängd samverkande dynamiker där kön är sammanvävt med andra maktstrukturer. Kultur som en faktor att förhålla mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld och förtryck till lyfts i båda FN:s rapporter, framförallt den tidigare. Huruvida hedersbegreppet är kopplat till en icke-västerländsk hederskultur är svårt att avgöra i rapporterna. En ickevästerländsk hederskultur och hedersrelaterat våld och förtryck sammanlänkas inte uttryckligen i någon av rapporterna men i beskrivningarna av hedersmord i FN-rapporten från 2002 uppmärksammas framförallt hedersmord i Pakistan, medan fall av könsstympning huvudsakligen kopplas till afrikanska länder. Det görs skillnad på mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld och förtryck i handlingsplanen. Regeringen hänvisar till att när det kommer till hedersrelaterat våld och förtryck är kontrollen av flickors sexualitet starkt knutet till kollektivet (Skr. 2007/08:39). Det kan därmed finnas flera förövare som utför eller sanktionerar våldet. Regeringen lyfter samtidigt de många likheter hedersrelaterat våld och förtryck har med mäns våld mot kvinnor, att våldet ofta utövas i en nära relation och att den som är utsatt för våldet är beroende av och starkt känslomässigt bunden till förövaren eller förövarna. Hedersrelaterat våld och förtryck nämns underförstått som en underkategori till mäns våld mot kvinnor: Synen på kvinnors och mäns sexualitet är central för att förstå våldets struktur och mekanismer både rörande mäns våld mot kvinnor generellt och hedersrelaterat våld och förtryck (Skr. 2007/08:39 s. 12). Inom ramen för könsperspektivet ryms just tanken att våldet är en följd av maktstrukturer i form av en manlig strukturell överordning och därför kan inte kvinnornas situation förstås om den inte sätts in i en generell bild av patriarkalt våld (NCK 2010). Efter att ha påpekat att det hedersrelaterade våldet och förtrycket har flera likheter med mäns våld mot kvinnor, skrivs också att i enlighet med deklarationen kan våld och förtryck som skadar kvinnor aldrig accepteras med hänvisning till religion, seder och traditioner (Skr. 2007/08:39). En något oklar hänvisning som, trots att det inte skrivs uttryckligen, får mig som läsare att tolka det som att hedersrelaterat våld på något sätt är eller kan vara kopplat till religion, seder och traditioner. Detta förklaras dock inte mer ingående. Vidare skriver regeringen att hedersrelaterat våld och förtryck inte är kopplat till någon specifik kultur eller religion men att våldet och förtrycket kan te sig på olika sätt beroende på kulturella föreställningar. 17

21 Vilken av de tre ramarna från min teoretiska utgångspunkt som regeringens problematisering av hedersbegreppet passar in i är inte givet. Dessutom är det avhängigt av hur stor vikt jag lägger vid FN:s rapporter som regeringen refererar till, det som inte är explicit i rapporten. I frameanalysen studeras just idéer och det är relevant att även förhålla analysen till implicita antaganden. Bacchis ansats innebär just att underliggande problemförståelser i policyförslag analyseras genom en tolkning av implicita antaganden i en policy (Bacchi 2009). Regeringen påtalar att synen på mäns och kvinnors sexualitet är central för att förstå mäns våld mot kvinnor och likaså hedersrelaterat våld och förtryck, precis som könsinramningen utgår från. Regeringen skriver även att det finns många likheter mellan båda våldsformer, något könsinramningen är noga med att poängtera. Samt att bägge våldsformer har sin grund i kön, makt, sexualitet och kulturella föreställningar om dessa. FN:s rapporter, som regeringen hänvisar till, fokuserar å andra sidan mer på kultur och ett intersektionellt begrepp, samtidigt som regeringen nämner att hedersrelaterat våld och förtryck kan ta sig uttryck på olika sätt beroende på kulturella föreställningar. Handlingsplanen väljer dock att separera sig från tanken att hedersrelaterat våld och förtryck är relaterat till en viss religion eller kultur och tar därmed avstånd från idén att våldet är icke-västerländskt. Jag skulle vilja påstå att alla tre ramar återfinns i olika grad, mer eller mindre explicit, i regeringens problemformulering av hedersrelaterat våld och förtryck. Min tolkning är dock att aktören bakom problemkonstruktionen avser tydliggöra att det hedersrelaterade våldet är nära besläktat med mäns våld mot kvinnor och att orsakerna grundas i samma föreställningar om makt, just som könsperspektivet förklarar. Regeringen menar att det krävs särskilda insatser mot hedersrelaterat våld och förtryck på grund av dess kollektiva natur. Specifik kunskap är nödvändigt, i polisutredningar, riskbedömningar och vid bedömningar av vilka stödinsatser som ska ges till den utsatta. Vidare presenteras olika åtgärder mot problemet. Dessa inkluderar åtgärder som uppdrag till länsstyrelserna om insatser mot hedersrelaterat våld och förtryck, insatser mot barn- och tvångsäktenskap, att stärka finansieringen av NCK för att utöka möjligheterna för dem att sprida kunskap och information om frågor rörande hedersrelaterat våld och förtryck samt kartläggning av arrangerade äktenskap och hedersrelaterat våld och förtryck (Skr. 2007/08:39). Det som förblir oproblematiserat är orsaker till hedersrelaterat våld och förtryck. Det framgår att hedersbegreppet utmärker sig från mäns våld mot kvinnor men orsaksbeskrivningen är densamma och grundas i kön, makt, sexualitet och kulturella föreställningar om dessa. Kanske kan det vara så att regeringen medvetet valt att utelämna orsaker av risk för stigmatisering av redan utsatta samhällsgrupper eller på grund av den bristande kunskapen på området. 18

22 Inramning av hedersbegreppet i SOU 2015:55 Sektionen om hedersrelaterat våld och förtryck återfinns i den nationella strategin från 2015 som en underrubrik till mäns våld mot kvinnor. Därutöver finns ingen tydlig definition eller inledning till begreppet hedersrelaterat våld och förtryck i rapporten. Kanske antar utredarna att läsaren vid det här laget vet vad problemet är? Kanske vill de fokusera på strategierna som ska bekämpa problemet? Eller så kan det bero på att de nu i högre grad väver samman begreppen mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld och förtryck. En sökning på orden hedersrelaterat våld och förtryck visar att utredarna i alla sektioner av rapporten skriver ut mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld och förtryck. En snabb diskursanalys visar därmed hur begreppen kopplas nära samman varandra och inte gärna skiljs åt. Det skrivs att utredningen utgår från en inkluderande förståelse av mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld och förtryck och fokuserar på det som på bästa sätt för arbetet framåt (SOU 2015:55 s. 46). Figur 1 nedan visar hur utredarna ser på beröringspunkterna mellan problemområdena mäns våld, mäns våld mot kvinnor, våld i nära relationer och hedersrelaterat våld och förtryck. Här redovisas att största delen av hedersrelaterat våld och förtryck begås av män mot kvinnor. Ojämställdhet och könsmaktsordning anges som orsak till både mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld och förtryck. Den patriarkala maktordningen bidrar såväl kvinnor som män till och en åtgärd emot mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld och förtryck är att hitta orsaker till mäns och pojkars våldsutövande (SOU 2015:55). Problemformuleringen går i linje med könsperspektivet som betraktar hedersrelaterat våld som en variant av mäns våld mot kvinnor och pekar på patriarkatet som orsak och därmed inte gör skillnad på mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld och förtryck. 19

23 Figur 1. Figuren illustrerar de olika problemområdenas inbördes relation och hur de berör varandra (SOU 2015:55 s. 51). När det gäller hedersrelaterat våld och förtryck kan kvinnor vara utövare av våldet och pojkar eller män kan vara våldsutsatta. Utredningen har således ett uppdrag som delvis går utanför ramarna för jämställdhetspolitiken. Arbete mot mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld och förtryck är dessutom ett brett och tvärsektoriellt arbete som berör bl.a. jämställdhets-, utbildnings-, kriminal-, folkhälso-, hälso- och sjukvårds- och socialpolitiken (SOU 2015:55 s. 48). I stycket ovan påvisas att det finns en skillnad mellan mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld och förtryck. Dessutom kan det förstås som att det är ett problem utbrett över flera av samhällets sektioner, precis som den intersektionella inramningen hävdar. Vidare skiljer utredarna på mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld och förtryck genom att belysa pojkars och unga mäns dubbla roller som offer och förövare i en hederskontext. Utredarna menar att pojkar och unga män ofta förväntas delta i den hederskodex som består av förtryck, kontroll och bestraffning av systrar, kusiner och/eller mamma. Om de inte följer kodex och beter sig i enlighet med de 20

24 hedersrelaterade normerna och värderingarna kan de bli offer för påtryckningar och hot om att skickas till föräldrarnas hemland. Det finns dessutom pojkar och unga män som är offer för hedersrelaterat våld och förtryck, om än inte i samma utsträckning som flickor (SOU 2015:55). Som orsaksförklaring står olika perspektiv på makt och kön tydligt i centrum av rapporten. Både mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld och förtryck menar utredarna är orsakat av ojämställdhet och könsmaktsordning. Utredarna skriver att forskningen tidigare har förklarat mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld och förtryck utifrån individuella faktorer som biologi, psykisk ohälsa och avvikelse men har på senare tid gått över till att istället fokusera på relationer och våldets sociala sammanhang. Detta har lett till en problematisering av kulturella och sociala mönster. Utredarna hänvisar till den socio-ekologiska förståelseramen som med hjälp av olika teorier på olika nivåer analyserar den könsmaktsstruktur som möjliggör våldet. Strukturerna av ojämlik maktfördelning genomsyrar alla nivåer och påverkar oss som individer, hur vi skapar relationer, hur närsamhället är uppbyggt liksom samhällsstrukturer (ibid). Utredarna presenterar den nationella strategin som i stort handlar om att mäns våld mot kvinnor ska upphöra och att flickor, pojkar, kvinnor och män ska ha samma rätt till kroppslig integritet. Här vill de synliggöra, förebygga och åtgärda mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld och förtryck. För att jobba mot sitt mål skapar de ett ramverk och en målstruktur med åtta målområden. Ramverkets strategier inkluderar, bland annat, tillsättandet av ett nationellt råd som ska följa strategiarbetets utveckling, verka rådgivande och bestå av kunniga representanter från organisationer och myndigheter med ansvar inom området för mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld och förtryck. Dessutom ska det årligen upprättas ett åtgärdsprogram för att kunna nå det jämställdhetspolitiska delmålet om att mäns våld mot kvinnor ska upphöra. De åtta målområdena inkluderar, bland annat, utvecklande forskning, våldsförebyggande arbete samt stöd och skydd för utsatta flickor och kvinnor (SOU 2015:55). Viktigt att betona är att utredarna inte, heller i sina föreslagna åtgärder, separerar på begreppen mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld och förtryck. Det blir tydligt att aktören bakom problemformuleringen inte vill göra skillnad på de två begreppen och inramningen av hedersproblemet är onekligen ur könsperspektivet, även om vissa intersektionella drag uppmärksammas. I strategin hänvisas även till regeringens skrivelse från 2007 och lyfter återigen att både mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld och förtryck har sina rötter i kön, makt och sexualitet. Dessutom påpekas hur rapporten från 2007 lyfter det specifika med hedersrelaterat våld och förtryck. Detta tyder på att dessa tankar är relevanta även i denna rapport. 21