Vilka sjöar skall betraktas som häckningssjöar för storlom i den fortsatta planeringen?

Transkript

1 MK Natur- och miljökonsult HB Mats och Kristina Eriksson Tommeredsvägen Lindome tel , mobil e-post: Organisationsn:r oktober 2012 Vindkraft vid Ånhammar - synpunkter och kommentarer på Fågelvinventering - Ånhammar (Seppo Ekelund & Johan Petersson, miljöland, utkast september 2012) Jag tar först upp några punkter som har hanterats illa, eller inte berörts alls, i rapporten; därefter följer en del detaljkommentarer. Tyvärr saknas sidnumrering i rapporten, men jag har utgått från att titelbladet är sid. 1 och att texten börjar på sid 3. Vilka sjöar skall betraktas som häckningssjöar för storlom i den fortsatta planeringen? Rapportförfattarna har förirrat sig in i överväganden om vilka sjöar som skall beaktas som tänkbara häckningssjöar för storlom; är det enbart sjöar där häckningar kunnat fastställas genom bofynd, observation av ruvande fågel och/eller ungar, eller är det alla sjöar där man kunnat fastställa en förekomst av stationära/revirhållande par? Självfallet är det alla sjöar med förekomst av stationära par som skall beaktas, av åtminstone två skäl: Det är lätt (även för tränade lominventerare) att missa ruvande storlommar under de första inventeringsbesöken under sommaren, och då blir siffror som enbart bygger på bofynd och/eller observationer av ungar för låga. Vidare är det helt normalt att storlomsparen av och till upprätthåller ett revir utan att häcka varje år (vilket författarna för övrigt själva uppmärksammat på sid 9), och självfallet måste dessa par inräknas i det häckande beståndet. Inom Projekt LOM relaterar vi alltid till häckningsresultatet för storlom till antalet stationära par. Min bedömning, med ledning av informationen i tabellen på sid. 12, och under förutsättning att jag räknat rätt gäller följande minimisiffror på antalet stationära (och revirhållande) par, vad gäller situationen Ältaren - 1 par - 3. Långsjön - 1 par - 9. Östra Magsjön - 3 par Härbergssjön - 1 par Kvarnsjön - 1 par Östersjön - 1 par - 23 Älgsjön - 1 par Dunkern - 3 par alltså minst 12 stationära par föredelade på sju sjöar i det norra området 26. Misteln - 4 par 33. Vällingen - 1 par 1

2 37. Ungsjön - 1 par 40. Ricksjön - 1 par 41. Kyrksjön - 1 åar alltså minst 8 par fördelade på fem sjöar i det södra området. och totalt minst 20 par fördelande på 12 sjöar. Vill man sedan räkna upp siffrorna utifrån övriga observationer ligger kanske den slutbedömning man gjort på sid på 15 par i det norra området och 10 par i det södra ganska nära sanningen. Storlommar i ett sjölandskap I Ånhammar-rapporten görs inga bedömningar som relateras till att storlomsbeståndet i planeringsområdet lever i ett sjörikt landskap, och att förflyttningar mellan sjöarna förekommer (och har verifierats) under större delen av häckningssäsongen. Ju mer jag för egen del har arbetat med både storlom och smålom, desto mer övertygad har jag blivit om att det finns ganska intrikata sociala relationer mellan paren i olika sjöar, att lomparet i en sjö har en bra kännedom om sina lomgrannar i andra sjöar, att de regelbundet umgås, och att ansamlingarna av storlommar under sommaren skall ses i detta sammanhang (och kanske snarare än att de träffas för fiske tillsammans, även om detta också kan vara fallet i bland). I det här umgängesmönstret ingår både häckande och icke häckande fåglar, medan årsungarna hålls utanför och kan lämnas ensamma när föräldrarna träffar andra lommar (i samma eller en annan sjö). (Studier av gruppbeteende hos svartnäbbad islom i Nordamerika tyder för övrigt på samma sak.) Detta innebär att man inte bara kan beakta storlommens häckningssjöar utan även övriga sjöar som lommarna nyttjar för sociala interaktioner, såsom uppträdande i grupper. Denna aspekt har inte beaktats i rapporten. Slutsatser om förflyttningar mellan sjöar bygger på fältobservationer under ett enda tillfälle (18-19 augusti, om jag tolkat informationen i rapporten korrekt), och på basis av observationer från detta enda tillfälle drar rapportförfattarna slutsatser om storlommarnas rörelsemönster som inte i alla delar stämmer med de erfarenheter som fågelkunniga personer med lång erfarenhet från planeringsområdet har. Fältarbetet måste under kommande år kompletteras som syftar till att kartera storlommens flygvägar mellan olika sjöar under hela häckningssäsongen, och att utplaceringen av vindkraftverk i området anpassas till resultaten av detta fältarbete. Vid ett upprepat antal tillfällen utspridda över häckningssäsongen bör man utföra observationspass då flera personer samtidigt är utplacerade på strategiska observationsplatser i landskapet under ett antal timmar (kanske i första hand under morgon och kväll). Buffertzoner kring lomsjöarna Det finns skäl till några klarlägganden. Rekommendationen om att tillämpa en buffertzon på 1 km kring storlommens häckningssjöar avser just sjön - inte explicit boplatslägena. I RSPB-rapporten (Bright m.fl. 2006) avseende förhållandena i Skottland, och som bör ses som originalreferensen vad gäller rekommendationen om en 1 km-zon, hänvisas inte explicit till nest sites utan till lochs used for breeding (sid. 9) och loch boundary (tabell 2, sid. 26). I SOF:s vindkraftspolicy rekommenderas att man avstår från anlägga vindkraftverk inom 1 km runt sjöar och tjärnar där lommar regelbundet häckar. Det kan således inte råda 2

3 några som helst tvivel om att 1 km-rekommendationen skall relateras till sjöar, inte häckningsplatser inom sjöarna. Detta är också relevant utifrån hur storlommen uppträder i sjöarna. Lommarna nyttjar huvuddelen (och ofta hela) sjön för bland annat födosök och olika slag av sociala gruppbeteenden, liksom för start och landning. Påståendet att denna tillämpning leder till att ofantligt stora områden i Sverige ställs utanför vindkraftsutbyggnad (sid. 4) stöds inte av något som helst underbyggande argument, så det kan i nuläget lämnas helt utan beaktande. För att göra ett sådant uttalande trovärdigt måste man (1) kartera dessa arealer, (2) därefter räkna bort arealer där vindkraftverk inte är aktuella på grund av andra typer av restriktioner, och (3) sedan bedöma hur stor del av den kvarvarande arealen som med hänsyn till andra förhållanden (t.ex. vindförhållanden) är intressant för vindkraft. Slutligen måste man (4) relatera denna areal till den totalt tillgängliga arealen för vindkraftsutbyggnad på nationell och regional nivå (varvid man antagligen finner att inskränkningar till följd av 1 km-zonen kring storlomssjöarna är marginell i ett större geografiskt perspektiv - om än inte alltid för det enskilda vindkraftsprojektet). Buffertzoner skall sättas utifrån de aktuella arternas förutsättningar - inte vindkraftsindustrins. Jag medger att jag personligen kan ha varit en aning slarvig i att påpeka att 1 km-zonen för lommarna avser sjön - inte boplatsen - skärpning utlovas. Frågan har ställts om det numera inte behövs längre buffertavstånd med hänsyn till att de vindkraftverken som byggs i dag är större och högre än tidigare. Jag är tveksam till detta, bland annat eftersom de erfarenheter som finns hittills tycks peka på att fåglarna är mindre sårbara för åtminstone kollisionsrisker när vindkraftverken blir högre och placeras glesare än i äldre anläggningar; dock har man uttalat farhågor för nattflyttande arter. Däremot tycks riskerna för fladdermöss öka med större vindkraftverk. Hursomhelst, det är (som jag ser det) knappast relevant att argumentera för större skyddsavstånd än 1 km. Kollisionsrisker och risker för störningar Den här rapporten, liksom så många andra, är väldigt fokuserad på kollisionsrisker, medan den långsiktiga (och betydligt mer svårhanterbara) problematiken kopplad till att flera fågelarter tycks undvika närområdet kring nyanlagda vindkraftverk har underskattats. Det är förvisso sant att man i vissa fall har kunnat fastställa en långsiktig tillvänjning, men det finns inga uppgifter (som jag känner till) att detta gäller någon av lomarterna och i relation till landbaserade vindkraftverk. Däremot tyder erfarenheter från havsbaserade vindkraftsverk att rastande och övervintrande smålommar långsiktigt undviker området upptill 2-4 km kring vindkraftverken, medan andra arter successivt har återvänt till närområdet kring vindsnurrorna. Därför bör vi tills vidare räkna med risken att lommar undviker närområdet kring vindkraftverk, att det är osäkert om det sker någon tillvänjning, och att 1 km-zonen även skall respekteras i det perspektivet, Vad gäller lommarna är det korrekt att tillgänglig information tyder på att kollisioner kanske inte är något större problem, men man skall komma ihåg att de uppgifter som finns att tillgå internationellt i stor utsträckning kommer från områden och miljöer där det överhuvudtaget inte finns lommar (eller där de bara uppträder sporadiskt), med Smøla i Norge som ett viktigt undantag (med avseende på smålom). Det är sant att man i SNV:s syntesrapport inte har redovisat de föreslagna buffertzonerna för storlom och smålom (på oklara grunder, vilket Martin Green öppet har erkänt till mig senare). Men både storlommen och smålommen listas bland de arter som bedöms vara känsliga för störningar (bilaga 3, sid. 89 i syntesrapporten). Detta förbigås helt i Ånhammar-rapporten. 3

4 Hur flygvägar för storlommar mellan olika sjöar påverkas av vindkraftverk är (mig veterligt) dåligt studerade, vilket även framgår av den skotska rapporten. Därför påpekar man bland annat vikten av storlommarnas flygvägar undersöks noga i samband med MKB-processen för varje enskilt projekt (Bright m. fl. 2006, sid. 9). Slutsatser som baseras på fältobservationer under enbart ett enda dygn räcker självfallet inte. Detaljkommentarer Sid 3, syfte : Vilka andra undersökningar har visat att häckande småfåglar påverkas minmalt av vindkraftverk? Referenser efterlyses! Sid 3, metodik: Det är knappast konstigt att vindkraftsbolagens konsulter bemöts med en viss skepsis, inte minst mot bakgrund av det hemlighetsmakeri som en del bolag (och dess konsulter) har ägnat sig på skilda håll i landet, då man undvikit att ta kontakter med personer med lokal kännedom och/eller inte korrekt svarat på direkta frågor om vad man håller på med. Det är inte heller till gagn för samarbetet att det ibland förekommer att konsulterna inte själva delar med sig av den information man samlat in under fältarbetet, eller undviker att lägga ut den på SVALAN (när det handlar om arter där sekretess sällan är något problem borde detta vara rutin). Så det är inte enbart ornitologer och andra som hemlighåller information, utan i vissa fall är det även vindkraftsbolagen och dess konsulter som ägnar sig åt hemlighetsmakeri. Jag säger inte att vare sig Eolusvind AB eller MiljÖland har arbetat på detta sätt, men det är knappast förvånande att man mött ett motstånd, bland annat eftersom kollegor (och konkurrenter?) inom vindkraftsbranschen ibland har hanterat kontakterna med lokala och regionala ornitologer m.fl. på ett klantigt sätt. Detta spiller självfallet över på alla i branschen. Jag vill personligen gärna tro att dialog är bättre än konfrontation, men det förutsätter öppenhet, respekt och förtroende från alla parter, och vad gäller just fågelundersökningar inte minst att man kan lita på att utlämnande av sekretessbelagd information hanteras ansvarsfullt. Sid 4, buffertzoner: Det mesta är sagt redan, men vill tillägga att rekommendationerna om buffertzoner är just rekommendationer, där man får hoppas att de som tar del av dem kan hantera rekommendationerna i relation till den kunskap man har för övrigt om aktuella fågelarter, deras miljöer generellt och de lokala/regionala förhållandena. Att en kommersiellt arbetande konsult har svårt att hantera den här problemetiken är en aning oroande. Sid 4, storlom: Som redan sagts, Bright m.fl. (2006) hänvisar inte till häckningsplatser i meningen boplats, utan till hela sjön, och samma gäller för SOF:s vindkraftspolicy. Så en stor del av resonemanget om på den här sidan saknar relevans och bör strykas. I stället bör det klartext stå att det är hela sjön som avses. Sid 8: BRA med påpekandet om uppföljning och att den bör följa metodiken i Projekt LOM finns med. Sid. 9: Påpeka gärna att det låga antalet lommar som dödats vid kollisioner åtminstone till viss del kan bero på att den statisktik som bland annat Dürr (2010) bygger på omfattar uppgifter från platser där lommar överhuvudtaget inte förekommer (eller bara uppträder högst sporadiskt). Sid. 9, vänjer sig fåglar/lommar vid vindkraftverk?: Här griper författarna efter ett fåtal strån i halmstacken. Att just ejdrar lär sig att väja är välbelagt, inte bara från Blyth Harbour utan även från bl.a. Kalmarsund. Och att hänvisa till en länk till Sveriges Radio är knappast seriöst. Snarare borde man påpeka att det hittills inte finns någon information 4

5 överhuvudtaget som tillåter någon bedömning vad gäller just lommar och tillvänjning, utöver erfarenheterna från havsbaserade vindkraftverk och att dessa snarast (och åtminstone hittills) pekar på att smålommar som rastar eller övervintrar i närområdet knappast vänjer sig. Sid 10: Texten till kartan är missvisande. Jag har försett Seppo Ekelund med den information vi har inom Projekt LOM om sjöar inom planeringsområdet, men aldrig meddelat att Kvarnsjön och Dunkern anses tveksamma vad gäller ungproduktionen (hur skall man överhuvudtaget förstå ett sådant påstående?). Däremot har jag gjort den bedömningen att ungproduktionen i dessa sjöar antagligen har varit så låg att det är tveksamt om den varit tillräcklig för att kompensera för den årliga dödligheten. Detta borde ha stått i klartext. Sid. 11: Det måste framgå att denna karta bara avser data för ett enda år, och att den därför är av begränsat värde vad gäller planeringen av vindkraftverk i omgivningarna. Vidare kan man inte enbart relatera till fastställda häckningar, utan man måste också beakta förekomsten av stationära eller revirhållande par. Skall kartan överhuvudtaget kunna användas för sitt syfte måste alltså även sjöar med stationära par 2012 markeras i mörkblått, och beaktas som häckningssjöar i den fortsatta planeringen. Helst borde även inventeringsdata från tidigare år också beaktas, så att planeringen kan ta hänsyn till att variationer mellan åren. Sid. 12: Hur skall man tolka tabellen på denna sida? Vad avser antal? Varför tre kolumner med ph? (och varför har man blandat in sjöarnas ph-värde överhuvudtaget?). Vilken storleksklass (enligt den metodik vi använder oss av inom Projekt LOM) hade ungarna uppnått? Var de mer än halvstora (dvs. storleksklass III eller IV)? - om inte kan man knappast bedöma om häckningen har lyckats - ungarna kan fortfarande ha varit så små att det funnits stor sannolikhet att de inte har blivit flygga. Hur har man karakteriserat sjöar där storlommar häckat? Är det enbart sjöarna med fynd av bo eller ungar? Eller är också alla sjöar med stationärt par (dvs. sjöar med obs av par både 31 maj och 1 juli) inräknade också? Eller är det alla sjöar med obs av storlomspar vid något tillfälle? Måste klargöras i texten. Se även kommentarer inledningsvis samt för sid. 11 och Sid. 13: Är det verkligen sannolikt att alla storlommarna som uppträder i Gölsjön kommer från Båven? Jag har varit vid Gölsjön vid ett enda tillfälle (i augusti 2012) på inbjudan av Lennart Eriksson och Leif Carlsson, och åtminstone vid det tillfället flög det in lommar även från andra riktningar. Nu skall man inte dra för stora slutsatser från detta enda besökstillfälle, men påståendet att alla dessa storlommar sannolikt kommer från Båven bör verifieras bättre. Kartan längts mer på sid. 19 tyder ju i och för sig på att de flesta (alla?) lommarna kom från Båven, men även det materialet bygger ju bara ett enda besökstillfälle. Sid. 14: ph-värdet är ett ganska trubbigt (och som jag ser det närmast oanvändbart) mått på om det finns tillräckligt med fisk i sjön. Vidare är det i första hand förekomsten av en så allmänt spridd art som abborren som kan vara intressant i sammanhanget (se t.ex. Ornis Svecica 20: 3-30, 2010), och just abborren klarar ju sig ganska bra även i sjöar med låga ph-värden. Så jag föreslår att all text pm ph-värdena utgår (finns det däremot information - och helst provfiskedata - som belyser fiskbestånden i sjöarna, kan detta vara intressant). Sid. 17: Frågan om den förhärskande vindriktning är en intressant vinkling som jag inte har tänkt på, och som kanske kan testas på ett större material omfattande sjöar spridda över landet där vi inom Projekt LOM har tillräckliga data för att beräkna det genomsnittliga häckningsutfallet över ett antal år; förutsatt att ganska många av sjöarna med bra data på 5

6 storlommens häckningsutfall även kan matchas till information om förhärskande vindriktningar, t.ex. från väderstationer i trakten. Sid : Det är (som redan sagts) antalet fastställda stationära par som är relevant för en bedömning av antalet par, inte antalet par med lyckad häckning (och för övrigt finns ju ingenstans i rapporten någon uppgift om ungarnas storleksklass när de observerats, så vi vet ju inte ens om häcknigen har lyckats i dessa sex sjöar - måste förklaras i rapporten). Texten på sid måste alltså justeras så att siffrorna relateras till fastställda stationära par och antalet lyckade häckningar som kunnat verifieras med observation av stora ungar (alltså storleksklass III eller IV). Som nämnts inledningsvis blir min bedömning att det är fråga minst 12 stationära par föredelade på sju sjöar i det norra området och minst 8 par fördelade på fem sjöar i det södra området; dvs. totalt minst 20 par fördelande på 12 sjöar. Vill man sedan räkna upp siffrorna utifrån övriga observationer ligger kanske slutbedömningen (sid ) på 15 par i det norra området och 10 par i det södra ganska nära sanningen. Men varför paren i Dunkern och Misteln har tagits bort i bedömningar av förflyttningar mellan sjöarna förstår jag inte. Sid : Intressant och värdefullt med karteringarna av flygvägar men det måste påpekas att detta avser endast ett tillfälle, augusti (om jag fattat rätt - texten är inte helt klar på den punkten). Så man måste upprepa den här typen av observationer vid flera tillfällen - gärna med flera personer som samtidigt är utplacerade på olika platser med god överblick över terrängen - så att man också får en uppfattning om variationer mellan olika dagar och över säsongen. Att man inte noterat några förflyttningar mellan Dunkern och Gölsjön just vid det här tillfället är intressant, men det utesluter ju inte att detta sker vid andra tillfällen. Alltså, det här fältarbetet måste kompletteras kommande år. Sid. 20: Det stämmer bra med min uppfattning från observationer över åren i skilda sjöar att grupperna av storlommar byggs upp både av fåglar som kommer inflygande från annat håll och fåglar ansluter sig från andra delar av sjön. Sid. 21, Dunkern: Jag tror att det är mera korrekt att Dunkern bedöms vara både en viktig häckningssjö (där fanns ju trots allt minst 3 par, sannolikt fler) och en rast- och födsökslokal för storlommar från annat håll. Man kan knappast kategoriskt acceptera bedömningen om en rast- och flyttningslokal, utan att man har data från fler tillfällen (med flera personer utplacerade på skilda håll) som underlag för bedömningar av lommarnas förflyttningar över dygnet, och man kan självfallet inte heller utesluta förekomsten av lokala/regionala förflyttningar mellan Dunkern och andra sjöar på basis av information från ett enda tillfälle. Och redan nu kan vi i vilket fall som helst fastslå att Dunkern tveklöst spelar en högst central och betydelsefull för storlommarna i regionen, och att man måste ta hänsyn till detta måste i den fortsatta vindkraftsplaneringen. Sid. 21, Gölsjön: Den här texten bör kompletteras med det omfattande material som bland andra Leif Carlsson har om storlommens uppträdande i sjön, för att ge en bättre belysning av sjöns betydelse och mycket speciella funktion. (Förutsatt att det är OK för Leif Carlssons del, och i så fall är det är rimligt att Eolusvind gör en rent affärsmässig uppgörelse med Leif om rättigheten att nyttja detta unika material, att Leif bereds möjlighet att få vara med i arbetet, och att han får ett erkännande för detta i en ny version av rapporten.) Sid. 25, sammanfattning. Här blev det mesta fel: Man kan inte ge rekommendationer för den fortsatta planeringen vindkraftsanläggningar enbart på basis av fastställda häckningar, utan detta måste ske i relation till åtminstone samtliga de 12 sjöar med stationära par - allt annat är oseriöst. Och det är en buffertzon 6

7 på 1 km (räknat från strandkanten) kring dessa sjöar som skall gälla som utgångspunkt för den fortsatta planeringen, om man inte kan ge goda argument om något annat. Jag delar bedömningen att kollisionsrisken kanske inte är det största problemet, men jag saknar överväganden kring undvikandebeteenden och störningar som kan leda till att storlommarna undviker närområdet kring varje vindkraftverk måste lyftas fram. Denna rapport, liksom så många andra, fokuserar nästan enbart på kollisionsrisker och bortser från de mer svårbedömda aspekter som är kopplade till störningar och undvikande beteenden, liksom eventuell långsiktig tillvänjning. Det är inte korrekt att påstå att inte en enda lom har dödats av vindkraftverk - författarna hänvisar ju själva till sammanställningen av Dürr (2010) - stryk den här meningen. Man kan inte på basis av observationer under ett enda dygn i augusti dra slutsatsen om att ansamlingarna i Dunkern och Gölsjön inte har samband med storlommar häckande i planeringsområdet. Man måste komplettera studierna av lommarnas flygvägar under kommande år, innan man kan avfärda att det inte förekommer några lokala/regionala förflyttningar mellan Dunkern, Gölsjön och övriga sjöar inom planeringsområdet. Hela förslaget bör göras om, med utgångspunkt att varje sjö med ett fastställt stationärt par skall klassas som en potentiell häckningssjö och därmed omfattas av buffertzonen på 1 km. Vidare bör man komplettera med information från de närmast föregående åren, så att man bättre fångar upp eventuella mellanårsvariationer i storlommens förekomst i olika sjöar under häckningstid i den fortsatta planeringen. Vad är det för tolkningsfrågor angående storlommens skyddszons vara eller icke vara samt bedömning av sjö med konstaterad häckning eller stationärt par som behöver klarläggas ytterligare? Det är ju helt uppenbart att i nuläget är det 1 km kring varje sjö, räknat från stranden, som gäller, och att alla sjöar med stationära par (även om häckning inte kunnat fastställas) skall hanteras som potentiella häckningssjöar. No further discussions needed! Det är BRA att miljöland pekar på behovet av ett kontrollprogram, men det bör även skrivas i klartext att kontrollprogrammet skall följa metodiken inom Projekt LOM, med 3-4 besök utspridda över häckningssäsongen (maj-juli/augusti) och att all information från fältarbetet bör finnas allmänt tillgänglig på en databas (eller läggas in på SVALAN snarast efter fältarbetsdagen). Bara på detta sätt kan resultat från inventeringar och kontrollprogram relateras till övriga data (t.ex. inom Projekt LOM), för regionala och nationella jämförelser. Även om det är ett faktum att rekommendationerna om buffertzoner, både för lommarna och andra arter, baseras på ett ganska bräckligt underlag bygger de likväl på den för dagen bästa tillgängliga kunskapen. I enlighet med accepterad praxis skall alltså rekommendationerna tillämpas tills dess det finns anledning att på basis av ny eller kompletterande kunskap ompröva dem. Kontrollprogram utförda med en konsekvent metodik, och med allmän tillgänglighet till resultaten, har förutsättningar att spela en stor roll i detta sammanhang; för att på sikt få en bättre kunskap om hur bland annat lommarna långsiktigt påverkas av störningar och eventuella undvikandebeteenden, liksom om det sker någon tillvänjning. Det kan ju i ett sådant perspektiv rentav visa sig att vi i en framtid kan minska på de rekommenderade buffertzonernas omfattning. Med vänlig hälsning Mats Eriksson 7