Mänskliga rättigheter. ILO:s arbete för mänskliga rättigheter

Transkript

1 Mänskliga rättigheter ILO:s arbete för mänskliga rättigheter

2 I detta utbildningshäfte beskrivs i korthet ILO:s arbete för mänskliga rättigheter liksom ILO-arbetet i Sverige. Se även övriga utbildningshäften i serien samt regeringens webbplats för mänskliga rättigheter: eller FN:s högkommissaries webbplats Detta häfte ingår i regeringskansliets utbildningsmaterial om mänskliga rättigheter. Övriga häften i serien inkluderar: Mänskliga rättigheter - En introduktion FN:s konventioner om mänskliga rättigheter Regionala system för att främja och skydda mänskliga rättigheter Mänskliga rättigheter i Sverige Producerat av Justitiedepartementet och Utrikesdepartementet 2005 Tryck: Elanders Gotab, mars 2005 Illustrationer: Tove Siri Antonsson Fler exemplar kan beställas på Det här materialet är möjligt att beställa i alternativa format, till exempel talkassett eller lättläst. Kontakta informationssektionen på Justitiedepartementet på tel

3 ILO:s arbete för mänskliga rättigheter Internationella arbetsorganisationen, ILO, är FN:s fackorgan för sysselsättnings- och arbetslivsfrågor. ILO har som grundläggande mål att bekämpa fattigdom och befrämja social rättvisa. I uppgifterna ligger att främja sysselsättning och bättre arbetsvillkor i hela världen, samt att värna om fackliga frioch rättigheter. ILO skiljer sig från övriga FN-organ och alla andra mellanstatliga organisationer genom trepartismen, som innebär att regeringar, arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer deltar i ILO:s beslutande respektive verkställande organ. Alla tre parter har oberoende status och full rösträtt. Ett stort antal konventioner Internationella arbetskonferensen, ILO: s högsta beslutande organ, hade till och med 2004 antagit 185 konventioner och 195 rekommendationer inom arbetslivsområdet. ILO: s konventioner innebär ofta mer precisa åtaganden när det gäller de principiellt formulerade sociala rättigheterna i FN:s olika dokument till skydd för de mänskliga rättigheterna. 1 Förutom grundläggande mänskliga rättigheter avseende föreningsfrihet, förbud mot tvångsarbete och barnarbete samt diskriminering behandlar ILO-konventionerna så vitt skilda ämnen som arbetarskydd, yrkesinspektion, arbetsvillkor inom sjöfarten, arbetstid, betald ledighet, sysselsättningspolitik, arbetsförmedling, arbetsmarknadsstatistik, olika grenar av den sociala tryggheten, krav inom specifika branscher, migrerande arbetstagare, urbefolkningar m.m. Såväl konventioner som rekommendationer skall enligt bestämmelser i ILO:s stadga underställas den lagstiftande församlingen i respektive medlemsstat, vilket medför att i Sverige föreläggs riksdagen samtliga antagna ILO-instrument. År 1998 antog Internationella arbetskonferensen en deklaration om grundläggande principer och rättigheter i arbetslivet, samt riktlinjer för dessas uppföljning. I deklarationen fastslås att alla ILO:s medlemsländer genom sitt medlemskap i ILO och sin anslutning till ILO:s stadga har en för- 1 Läs mer om FN:s dokument till skydd för de mänskliga rättigheterna i utbildningshäftet FN:s konventioner om mänskliga rättigheter. 3

4 pliktelse att respektera, främja och genomföra de principer och rättigheter som är teman för ILO:s åtta centrala rättighetskonventioner. Sverige har ratificerat samtliga dessa konventioner. Rättigheterna omfattar föreningsfrihet, organisationsrätt, erkännande av rätten till kollektiva förhandlingar samt avskaffande av alla former av tvångsarbete, barnarbete (särskilt de värsta formerna av barnarbete) och diskriminering i arbetslivet. ILO:s åtta centrala rättighetskonventioner: nr 29, om tvångs- eller obligatoriskt arbete (1930) nr 87, om föreningsfrihet och skydd för organisationsrätten (1948) nr 98, om tillämpningen av principerna för organisationsrätten och den kollektiva förhandlingsrätten (1949) nr 100, om lika lön (mellan kvinnor och män) (1951) nr 105, om avskaffande av tvångsarbete (1957) nr 111, om diskriminering vad avser anställning och yrkesutövning (1958) nr 138, om minimiålder för tillträde till arbete (1973) nr 182, om förbud mot och omedelbara åtgärder för avskaffande av de värsta formerna av barnarbete (1999) Granskning av efterlevnaden av ILO:s konventioner De stater som ratificerat en konvention har åtagit sig att respektera inte bara de grundläggande principerna som omfattas av konventionen utan även konventionen till sitt fulla innehåll. Övervakning av tillämpningen av ratificerade konventioner sker genom regelbunden rapportering från konventionsstaternas regeringar (ILO:s stadga, art. 22) och genom olika klagomålsförfaranden (ILO:s stadga, art. 24 och 26). Granskning av konventionsstaters rapporter Beträffande de åtta centrala rättighetskonventionerna och fyra andra särskilt prioriterade konventioner har ILO:s styrelse fastställt att konventions- 4

5 staterna skall lämna rapport vartannat år. Vad gäller de övriga konventionerna skall rapport lämnas vart femte år. Kopior av rapporter och upplysningar skall sändas till de mest representativa arbetsgivar- och arbetstagarorganisationerna i landet så att arbetsmarknadens parter kan följa hur regeringen ställer sig till ILO-instrumenten. Vidare ges de en möjlighet att framföra kommentarer som de finner befogade. Rapporterna granskas av ILO:s expertkommitté, som består av ett 20-tal oberoende jurister. Utifrån medlemsstaternas rapporter utarbetar expertkommittén en rapport, som läggs fram för Internationella arbetskonferensen och behandlas vid denna av ett särskilt (trepartiskt) utskott för granskning av tillämpningen av konventioner och rekommendationer. Utskottet presenterar sina slutsatser till konferensens plenum. Om utskottet finner det önskvärt att närmare undersöka förhållandena i ett land uppmanas regeringen att inför utskottet avge en skriftlig eller muntlig förklaring. Expertkommittén lämnar även individuella kommentarer till staterna i form av observations och direct requests. Observations är aktuella i mer allvarliga eller långvariga fall av underlåtenhet att uppfylla förpliktelserna enligt en konvention och publiceras i regel i kommitténs rapport. Direct requests används när expertkommittén önskar mer information från en stat för att kunna göra en bedömning av om staten lever upp till konventionens krav. Sverige är genom ratifikation bundet att tillämpa 76 ILO-konventioner, varför rapporteringsplikten omfattar ca 20 konventioner per år. Klagomål från arbetsgivar- och arbetstagarorganisationerna I ILO:s stadga finns även regler som gör det möjligt att hos Internationella arbetsbyrån anmäla att en medlemsstat inte iakttar bestämmelserna i en konvention. Arbetsgivar- och arbetstagarorganisationerna kan hos Internationella arbetsbyrån rikta en erinran mot att en konventionsstat inte på ett betryggande sätt genomfört en konvention (ILO:s stadga, art. 24). Klagomålet prövas i ILO:s styrelse, som kan tillsätta en särskild (trepartisk) granskningskommitté. Beträffande konventionerna (nr 87 och 98) om föreningsfrihet och organisations- och förhandlingsrätt behandlas klagomålen först i det permanent inrättade utskottet för föreningsfriheten och därefter i ILO:s styrelse. 5

6 Mellanstatliga framställningar Vidare kan varje medlemsstat anföra klagomål mot en annan medlem för bristande uppfyllelse av en konvention som båda är parter till (ILO:s stadga, art. 26). I sådana fall kan styrelsen tillsätta en undersökningskommission med uppgift att utreda frågan och avge rapport. Det åligger varje medlemsstat att ställa erforderligt material för frågans belysning till kommissionens förfogande. Styrelsen kan tillämpa samma förfarande antingen på eget initiativ eller efter att ha mottagit ett klagomål från ett eller flera (regerings-, arbetstagar- eller arbetsgivar-) ombud till Internationella arbetskonferensen. Framställan avseende föreningsfriheten eller organisations- och förhandlingsrätten I detta sammanhang bör även nämnas ett särskilt förfarande för undersökning av klagomål rörande kränkning av föreningsfriheten eller organisations- och förhandlingsrätten. Initiativ kan tas av arbetstagarnas eller arbetsgivarnas organisationer eller av regeringarna. Det övervägande antalet klagomål framförs emellertid av nationella eller internationella fackliga organisationer. Förfarandet kan tillgripas vare sig ett land ratificerat de aktuella konventionerna (nr 87 och 98) eller ej. Styrelsens utskott för föreningsfriheten granskar fallen huvudsakligen på grundval av dokumentariskt material, i det att klagomålen delges vederbörande regering och prövas tillsammans med det inkomna svaret. Under en period av ca 50 år har utskottet undersökt drygt fall. ILO-arbetet i Sverige För beredning av vissa ärenden som rör samarbetet med ILO finns en egen myndighet under Näringsdepartementet, den trepartiskt sammansatta ILO-kommittén. Till ILO-kommittén remitteras samtliga ärenden med anknytning till ILO:s normverksamhet. Kommittén lämnar underlag för regeringens yttranden till ILO vid utarbetandet av nya konventioner och rekommendationer samt för ställningstaganden i ratifikationsfrågor. Kommittén har ansvar för rapporteringen till ILO om tillämpningen av de 6

7 konventioner som Sverige ratificerat. Som nämnts ovan är Sverige i dag bundet att tillämpa 76 ILO-konventioner. Till kommittén remitteras även statliga utredningsbetänkanden och andra initiativ med förslag som kan ha betydelse för Sveriges internationella åtaganden. ILO:s åtta centrala rättighetskonventioner och övriga av Sveriges ratificerade ILO-konventioner motsvaras av bestämmelser i ett stort antal lagar och föreskrifter, i bland annat regeringsformen, brottsbalken, jämställdhetslagen, ett flertal lagar om förbud mot diskriminering i arbetslivet, medbestämmandelagen, arbetsmiljölagen, lagen om allmän försäkring, lagen om arbetslöshetsförsäkring, lagen om anställningsskydd, främjandelagen, arbetstidslagen, ett flertal lagar om ledighet från anställningen, fartygssäkerhetslagen, sjömanslagen samt Arbetsmiljöverkets och Sjöfartsverkets föreskrifter. Ett stort antal myndigheter medverkar med underlag för ILO-kommitténs rapportering om tillämpningen i Sverige av ratificerade konventioner. 7

8