EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION

Transkript

1 EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION Bryssel den KOM(2005) 203 slutlig MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL RÅDET, EUROPAPARLAMENTET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN SAMT REGIONKOMMITTÉN om översyn av omfattningen av samhällsomfattande tjänster i enlighet med artikel 15 i direktiv 2002/22/EG [SEK(2005) 660]

2 MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL RÅDET, EUROPAPARLAMENTET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN SAMT REGIONKOMMITTÉN om översyn av omfattningen av samhällsomfattande tjänster i enlighet med artikel 15 i direktiv 2002/22/EG (Text av betydelse för EES) 1. SYFTE Det här meddelandet har två syften. Det primära syftet är att i enlighet med artikel 15 i direktivet om samhällsomfattande tjänster 1 undersöka om den nuvarande omfattningen av samhällsomfattande tjänster behöver ändras eller omformuleras mot bakgrund av den tekniska, sociala och ekonomiska utvecklingen, och med beaktande av bl.a. mobilitet och dataöverföringshastighet. I kommissionens arbetsdokument SEK(2005) 660, som åtföljer detta meddelande, finns relevanta analyser och bakgrundsinformation med tillhörande Internetlänkar. Det andra syftet är att väcka en bred politisk debatt om tillhandahållandet av samhällsomfattande tjänster inför den allmänna översyn av EU:s lagstiftning om elektronisk kommunikation som planeras för 2006, dvs. samma år som direktivet om samhällsomfattande tjänster skall ses över i sin helhet. Kommissionen tar tacksamt emot synpunkter på arbetsdokumentet och på de slutsatser och mer långsiktiga frågor som presenteras i det här meddelandet. Båda dokumenten är tillgängliga på följande webbadress: and Synpunkterna skall sändas via e-post till infso-b1@cec.eu.int senast den Kommissionen kommer så småningom att offentliggöra ett andra meddelande, där resultaten av det offentliga samrådet redovisas och där kommissionen presenterar sin slutliga bedömning och ståndpunkt. 2. INLEDNING En av de viktigaste åtgärderna i kommissionens nya initiativ i2010 är att främja den inre marknaden, utvecklingen av nya informationstjänster och ett informationssamhälle för alla. 1 Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/22/EG om samhällsomfattande tjänster och användares rättigheter avseende elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster. 2

3 Detta initiativ kommer att utgöra ett viktigt led i den förnyade Lissabonstrategin 2, som är inriktad på två huvuduppgifter: att åstadkomma en ökad och hållbar tillväxt och att skapa fler och bättre arbetstillfällen. Tjänster av allmänt intresse är också en del av denna strategi, eftersom de bidrar till social sammanhållning och ekonomisk aktivitet 3. För att nå målet med ett informationssamhälle för alla är det inom området elektronisk kommunikation viktigt att skapa konkurrensutsatta marknader i kombination med ett skyddsnät av samhällsomfattande tjänster för dem som på grund av att de har en låg inkomst eller bor avlägset inte har tillgång till de bastjänster som redan är tillgängliga för och används av de flesta medborgare och som anses väsentliga för ett aktivt deltagande i samhället. I direktivet om samhällsomfattande tjänster fastställs de grundläggande principerna för samhällsomfattande tjänster. Där behandlas också andra specifika frågor om användares och konsumenters rättigheter och motsvarande skyldigheter för företagen. Samhällsomfattande tjänster definieras i direktivet som ett minimiutbud av tjänster av väl definierad kvalitet som är tillgängliga för samtliga slutanvändare till ett överkomligt pris med hänsyn till de speciella nationella förhållandena och utan att konkurrensen snedvrids (artikel 1.2). De samhällsomfattande tjänsterna omfattar i dag följande: Anslutning till det allmänna telefonnätet i fasta anslutningspunkter Medlemsstaterna skall säkerställa att samtliga rimliga krav på anslutning till det allmänna telefonnätet i en fast anslutningspunkt och på tillträde till allmänt tillgängliga telefonitjänster i en fast anslutningspunkt uppfylls av minst ett företag. (artikel 4.1) Detta krav på nätanslutning är begränsat till en enda smalbandsanslutning till slutanvändarens primära anslutningspunkt/bostad. Det ställs inte några krav på en viss data- eller bithastighet, men anslutningen måste ge funktionellt tillträde till Internet, med beaktande av den aktuella teknik som används av majoriteten av abonnenterna samt den tekniska genomförbarheten (artikel 4.2). Enligt principen om teknikneutralitet får leverantörer av samhällsomfattande tjänster använda vilken teknik som helst trådlös eller trådbunden under förutsättning att den aktuella tjänsten kan tillhandahållas i en fast anslutningspunkt. Tillgång till allmänt tillgängliga telefonitjänster Enligt artikel 4.2 skall slutanvändarna kunna ringa och ta emot lokala, nationella och internationella telefonsamtal, telefax och datakommunikation. Direktivet omfattar dessutom ett antal tjänster som är nära förknippade med bastelefoni, eftersom de är nödvändiga för att användarna skall kunna utnyttja de allmänt tillgängliga telefonitjänsterna fullt ut. Det rör sig om nummerupplysningstjänster och abonnentförteckningar (artikel 5) telefonautomater (artikel 6) och särskilda åtgärder för användare med funktionshinder (artikel 7). 2 3 Att arbeta tillsammans för tillväxt och sysselsättning. Nystart för Lissabonstrategin, KOM(2005) 24. Se kommissionens vitbok om tjänster av allmänt intresse, KOM(2004)

4 Medlemsstaterna skall på skälig begäran se till att de angivna tjänsterna görs tillgängliga för samtliga slutanvändare inom deras territorium oberoende av geografisk belägenhet. De skall också undersöka hur skyldigheten att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster kan uppfyllas så effektivt som möjligt, vilket bland annat betyder att alla företag skall ges möjlighet att tillhandahålla sådana tjänster. Det är endast om marknaden inte lyckas tillhandahålla de fastställda tjänsterna som företag får åläggas skyldigheten att tillhandahålla sådana tjänster på vissa villkor (artiklarna 3, 4 och 8) Eftersom de samhällsomfattande tjänsterna förväntas utvecklas med tiden skall kommissionen i enlighet med artikel 15 i direktivet se över omfattningen av de samhällsomfattande tjänsterna under 2005 (och därefter vart tredje år): Denna översyn skall ske med beaktande av den sociala, ekonomiska och tekniska utvecklingen, med beaktande av bl.a. mobilitet och dataöverföringshastighet mot bakgrund av den aktuella teknik som används av majoriteten av abonnenterna. Översynen skall utföras i enlighet med bilaga V. Enligt bilaga V och skäl 25 får de samhällsomfattande tjänsternas omfattning endast ändras om a) det finns risk för att en minoritet av konsumenterna inte kan delta i samhällslivet på grund av att de inte har råd att utnyttja vissa tjänster som är tillgängliga för och används av flertalet konsumenter, b) alla konsumenter skulle vinna på att dessa tjänster omfattas av skyldigheten att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster om de inte tillhandahålls allmänheten på normala kommersiella villkor. Principen om teknikneutralitet innebär att en ändring av omfattningen inte på konstgjort sätt får främja vissa tekniska val framför andra. Det är också viktigt att se till att en oproportionerligt stor ekonomisk börda inte åläggs företag inom denna sektor (och därigenom äventyrar marknadsutveckling och marknadsinnovation) och att alla ekonomiska bördor inte oskäligt drabbar konsumenter med låga inkomster (skäl 25). Samhällsomfattande tjänster får inte användas för att finansiera införandet av ny teknik genom kostnadsökningar för alla befintliga (telefon)användare. De utgör snarare ett skyddsnät som gör det möjligt för en minoritet av konsumenterna att komma i kapp majoriteten, som redan har tillgång till bastjänster. Vid översynen är det inte nödvändigt att undersöka huruvida dessa tjänster tillhandahålls till överkomliga priser i EU, eftersom prisaspekten är en del av definitionen av samhällsomfattande tjänster, men inte påverkar tjänsternas omfattning. För att undersöka prisaspekten skulle man nämligen också behöva ta hänsyn till särskilda nationella förhållanden (artikel 3.1 och skäl 10), t.ex. hushållens medelinkomst, och vad som är att betrakta som ett överkomligt pris varierar därför från en medlemsstat till en annan 4. Med tanke på att kommunikationsmiljön förändras snabbt och att Internetprotokollet (IP) i allt större utsträckning används som den gemensamma överföringsplattformen, anser kommissionen också att det är hög tid att starta en framåtblickande politisk debatt om 4 Se bifogade arbetsdokument, bilagan om mätfrågor. 4

5 tillhandahållandet av samhällsomfattande tjänster, så att alla berörda parter får möjlighet att bidra med synpunkter inför 2006 års allmänna översyn av lagstiftningen. 3. ANALYS AV DEN VIKTIGASTE UTVECKLINGEN PÅ OMRÅDET ELEKTRONISK KOMMUNIKATION OCH BEDÖMNING AV HUR DEN PÅVERKAR OMFATTNINGEN AV SAMHÄLLSOMFATTANDE TJÄNSTER 3.1. Översikt Såsom framgår av den tionde rapporten om EU:s lagstiftning och marknader på området för elektronisk kommunikation 5 har kombinationen av ökad konkurrens och teknisk utveckling lett till lägre priser, ökade valmöjligheter och mer innovativa tjänster för konsumenterna. 97 % av hushållen i de 15 gamla medlemsstaterna (nedan EU-15 ) har en fast eller mobil telefon. Minst 95 % av EU:s befolkning har tillgång till mobilnät, och i flertalet länder även i flera av de nya medlemsstaterna finns det fler mobiltelefoner än fasta telefoner. Samtidigt har det utvecklats flera konkurrerande bredbandstekniker, t.ex. DSL-teknik (digital abonnentanslutning), kabelteknik, mobilteknik och trådlös teknik, som erbjuder snabb uppkoppling till nätet och möjliggör digital kommunikation och leverans av digitalt innehåll. Hushållen har snabbt tagit till sig bredbandstekniken, särskilt i EU-15, där omkring 85 % av befolkningen har tillgång till fasta bredbandsnät. Täckningen varierar emellertid mycket i de nya medlemsstaterna. I det bifogade arbetsdokumentet granskas denna utveckling närmare Mobil kommunikation Analys I nationella licenser för mobiloperatörer ställs i allmänhet krav på en viss geografisk eller befolkningsmässig täckning så att minst 95 % av befolkningen har tillgång till näten. För andra generationens nät måste dessa krav uppfyllas i samtliga medlemsstater. Flera mobiloperatörer på marknaden ger ännu bättre nationell täckning. Mobila kommunikationstjänster har snabbt blivit en massmarknad. Såsom framgår av nedanstående diagram utnyttjades dessa tjänster av över 80 % av EU:s befolkning i början av KOM(2004) 759 slutlig. 5

6 Diagram 1 Genomsnittlig mobiltelefontäthet i EU % 90% 80% 70% 60% 50% 40% 30% 20% 10% 0% 4% 15% 26% <«^-^ ^ * ^ ^-^ ^^^ 13% y 41% /y ^ * å yf 8% 64% r < ^ s ^^ 58% 78 / ^^ ^^^ > L 38% 'S 37% 40% ^ ^ 73% Feb-98 Feb- 99 Jan-00 Jan-01 Feb-02 Jan-03 Feb-04 52% 84% 81% 62% EU-25BEU-15 - Nya MS Källa: European Mobile Communications Reports Även om den genomsnittliga mobiltelefontätheten i de tio nya medlemsstaterna (nedan EU- 10 ) är mer än 20 procentenheter lägre än i EU-15 har vissa nya medlemsstater en högre mobiltelefontäthet än genomsnittet i EU Fasta telefonlinjer är fortfarande det vanligaste sättet att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster, men såsom nämnts ovan får operatörerna använda vilken teknik de vill under förutsättning att kraven uppfylls. Den tydligaste trenden under de senaste åren har varit övergången från fast telefoni till mobiltelefoni (se diagram 2). Sedan 1999 har andelen fasta telefoner i EU-15 minskat med 10 procentenheter till 82 % i början av 2004, vilket är jämförbart med mobiltelefonernas andel på 81 %. 6 Tjeckien (99 %) och Slovenien (92 %). 6

7 Diagram 2 Hushållens tillgång till telefoner i EU-15: fasta abonnemang och mobilabonnemang (andel av hushållen i %) 100% 90% Bara fast abonnemang 80% ^ ^ ^ Bara mobilabonnemang 70% ^^^^ ^^^ ^ 60% ^ ^ ^ ^ ^ ^ ^ ^ 50% ^ ^ - ^ ^ ^ 40% 30% Både fast abonnemang och mobilabonnemang 20% 10% 0% Både fast och mobil Bara mobil Bara fast Källa: Telecoms residential surveys, Gallup, 1999, och INRA, 2003, Omkring 72 % av alla hushåll i EU-10 har en fast telefon. Mycket tyder på att övergången från fast telefoni till mobiltelefoni är ännu mer omfattande i de flesta av dessa länder utom Polen eftersom deras fasta nät i allmänhet är mindre utvecklade och det därför finns färre fasta telefoner än i EU Bedömning Mobiltelefonernas framgång beror till stor del på att de fungerar som ett personligt kommunikationsverktyg som passar konsumenternas livsstil och uppfyller deras rörlighetsbehov. Villkoren för tilldelning av nationella mobillicenser, som bland annat omfattar krav på en viss geografisk och befolkningsmässig täckning, har gjort att de mobila kommunikationstjänsterna är tillgängliga nästan överallt. Över 80 % av befolkningen i EU-15 använder mobiltelefoner, vilket är jämförbart med den genomsnittliga andelen hushåll med fasta telefoner. I nio av de 15 gamla medlemsstaterna är det vanligare att hushållen har ett mobiltelefonabonnemang än ett fast telefonabonnemang. I EU-10 är mobiltelefontätheten över lag lägre än i EU-15, men variationerna är mycket stora. I vissa länder är marknaden redan mättad, medan den på andra håll fortsätter att växa i snabb takt. Mobiltelefonin har redan nått ett stadium där massmarknader förses med tjänster till priser som konsumenterna kan och är beredda att betala. Priset på mobiltelefoner har också gått ned 7

8 tack vare stordriftsfördelar och tekniska framsteg. I flera länder tillhandahåller återförsäljarna mobiltelefoner gratis eller till kraftigt rabatterade priser. Den ökande konkurrensen från nya marknadsaktörer har bidragit till att konsumenternas kostnader minskat ytterligare. Mobiltelefoninätens kostnadsfördelar beror på att marginalkostnaderna för nya abonnenter är låga, eftersom abonnenterna delar på anslutningen till radionätet. Vid anslutning av abonnenter till fasta nät finns det inte lika stora möjligheter att dela på anslutningskostnaderna, särskilt för abonnenter på landsbygden. Eftersom mobilnäten redan är utbyggda, är kostnaderna för anslutning av en ny abonnent försumbara, oberoende av om abonnenten befinner sig en tätort eller på landet. Tack vare sina låga marginalkostnader kan mobiloperatörerna erbjuda förbetalda paket till överkomliga priser som ger även låginkomsttagare en basanslutning till nätet. Förbetalda tjänster innebär en låg ingångskostnad och konsumenten kan lättare kontrollera sina utgifter än med ett abonnemang som betalas i efterhand. Sådana tjänster är därför attraktiva för låginkomsttagare. Det faktum att en stor majoritet av hushållen i EU använder förbetalda tjänster för att köpa mobiltelefonabonnemang och samtalstid visar att dessa tjänster är mycket populära. Mobil kommunikation, som ursprungligen var en dyr tjänst, har nu blivit tillgänglig för alla konsumenter genom att de kan välja den metod som till lägsta möjliga kostnad ger tillgång till allmänt tillgängliga telefonitjänster. Sammanfattningsvis kan konstateras att konkurrensen på denna marknad har lett till att de flesta konsumenter redan har tillgång till mobila kommunikationstjänster till överkomliga priser. Mobila kommunikationstjänster bör därför för närvarande inte tillhandahållas som samhällsomfattande tjänster, eftersom villkoren för detta enligt direktivet inte är uppfyllda Bredbandsanslutning till Internet Analys I mitten av 2004 hade 85 % av befolkningen i EU-15 tillgång till bredbandsnät 7. Den lägre andelen fasta linjer i de nya medlemsstaterna tyder på att en betydligt mindre andel av deras befolkning har tillgång till bredbandsinfrastruktur. I EU-25 har det totala antalet bredbandsanslutningar ökat med över 72 % på ett år. I juli 2004 fanns det 29,6 miljoner anslutningar, vilket innebär att 6,5 % av EU:s befolkning hade tillgång till bredbandstjänster (se diagram 3) 8. Som jämförelse kan nämnas att motsvarande siffra för EU-15 är 7,6 %. Bredbandsteknikens snabba spridning beror till stor del på det allt starkare konkurrenstrycket och på de fasta operatörernas önskan att kompensera för de minskande intäkterna från taltelefoni. 7 8 Se fotnot 10 i det bifogade arbetsdokumentet, som handlar om bredband och definitionen av detta begrepp. Denna siffra är två eller tre gånger högre om man ser till hushållens tillgång, eftersom flera personer i samma hushåll normalt delar på en anslutning. Se bilagan om mätfrågor i arbetsdokumentet. 8

9 Diagram 3 18 EU-25: Andel av befolkningen med fast bredbandsanslutning, 1 juli ,0 14,7 l5, ,1 12 ii,o ,5 7,6 8,2 8,7 4 0,2 0,4 0,5 TTl 2,5 2,0 2.^ LL^K^ EL SK PL CZ LV IE CY HU LT MT SI LU IT PxTEU25DE ES UKEU15 EE FR AT FI SE BE NL DK Källa: Kommissionen, baserat på uppgifter från COCOM Såsom framgår av ovanstående diagram varierar bredbandsutbudet avsevärt mellan olika medlemsstater: från mindre än 1 % till nära 16 %. Den är störst i de länder där konkurrensen mellan DSL och kabelbaserade bredbandsinfrastrukturer är hårdast. Närmare information finns i det bifogade arbetsdokumentet Bedömning Risken finns att det uppstår en digital klyfta mellan dem som har tillgång till avancerade elektroniska kommunikationstjänster och dem som inte har det. Kommissionen har alltid framhållit att bredbandstekniken spelar en viktig roll för att man skall kunna utnyttja de möjligheter som kunskapssamhällets erbjuder. I samband med genomförandet av handlingsplanen eeurope har medlemsstaterna utarbetat omfattande nationella bredbandstrategier 9. Detta arbete måste nu utvidgas till samtliga 25 medlemsstater. Allteftersom bredbandsteknikens geografiska täckning förbättras, riktas uppmärksamheten i större utsträckning mot landbygdsområden och avlägset belägna områden där befolkningen är spridd och marknaden präglas av låg efterfrågan. Medlemsstaterna får stödja spridningen av bredbandstjänster genom alternativa system för offentlig finansiering, t.ex. genom strukturfonderna i stödberättigade områden, dock under förutsättning att vissa kriterier uppfylls Se Höghastighetsförbindelser i Europa: nationella bredbandsstrategier, KOM(2004) 369. Guidelines on criteria and modalities of use of Structural Funds for e-communications, SEC(2003)

10 Såsom framgår av myndigheternas uppgifter och marknadsbaserade analyser är det i dag endast en liten, men snabbt växande minoritet av de europeiska konsumenterna som använder bredbandstjänster. Eftersom det i själva verket endast är 6,5 % av EU:s befolkning som har en bredbandsanslutning uppfyller EU som helhet inte kriteriet att tjänsten skall användas av flertalet konsumenter. Bredbandsanslutning är ännu så länge inte en förutsättning för ett normalt deltagande i samhällslivet och avsaknaden av sådan anslutning leder alltså inte till social utslagning. Bredbandstjänster bör därför för närvarande inte tillhandahållas som samhällsomfattande tjänster, eftersom villkoren för detta enligt direktivet inte uppfylls för närvarande. 4. MER LÅNGSIKTIGA FRÅGOR 4.1. Omfattning Den tekniska konvergensen mellan telekommunikationer, media och IT-tjänster fortsätter, samtidigt som Internetprotokollet (IP) fortsätter att utvecklas mot en gemensam överföringsplattform för kommunikation. Tjänster som tidigare bara tillhandahölls via ett fåtal nät kan nu överföras via vanliga IP-nät. Gränserna mellan Internet och traditionell telekommunikation håller på att suddas ut och detta understryks ytterligare av de nya generationer av hybridterminaler som kombinerar kommunikationsfunktioner med t.ex. databehandling, spel och multimediafunktioner. I stället för vanliga massmarknadstjänster skapas därmed en personlig tjänste- och informationsmiljö. För konsumenternas del innebär den konvergerande och globala Internetbaserade miljön möjligheter till innovation, nya produkter och valuta för pengarna samt ett ständigt ökande urval av alltmer komplexa terminaler och tjänster. De kombinerade effekterna av konvergens, nätsammankoppling och digitalisering leder till att kommunikation i serverlösa nät blir allt vanligare och det krävs därför en allt snabbare nätanslutning vid användning av nya datatillämpningar. De IP-baserade tjänsternas tillväxt utgör ett hot för tillhandahållandet av samhällsomfattande tjänster, som i dag grundas på principen att konsumenterna använder en nätanslutning från en fast anslutningspunkt för att få tillgång till taltjänster och Internetbastjänster via det vanliga offentliga telenätet. Denna princip grundas i sin tur på en vertikalt integrerad modell, där den som tillhandahåller infrastrukturen också tillhandahåller telefonitjänsterna. Om taltelefonitjänsterna i allt större utsträckning tillhandahålls i IP-miljö skulle detta leda till en Internetliknande modell där alla som har bredbandsanslutning i varje enskilt fall skulle kunna välja mellan olika konkurrerande tjänsteleverantörer. I ett sådant scenario skulle telefonitjänster överallt kunna tillhandahållas som en accesstjänst, medan de samhällsomfattande tjänsterna alltmer skulle inriktas på att tillhandahålla bredbandsanslutning till överkomliga priser. Kommissionen vill gärna ha synpunkter på följande mer långsiktiga frågor: (a) Skulle det med tanke på den hittillsvarande och förväntade tekniska utvecklingen vara lämpligt att någon gång i framtiden skilja mellan tillgången till infrastruktur och tillhandahållandet av tjänster? Skulle skyldigheten att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster kunna begränsas bara till tillgång till kommunikationsinfrastruktur, med motiveringen att marknaden ändå skulle 10

11 garantera att tjänsterna (t.ex. telefontjänster via IP-telefoni VoIP) är tillgängliga till överkomliga priser? (b) (c) (d) (e) Skyldigheten att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster omfattar i dag endast tillhandahållande av tillträde i en fast anslutningspunkt. Skulle det, med tanke på att de konsumenter som använder kommunikationstjänsterna blir alltmer rörliga, vara lämpligt att utvidga omfattningen till alla typer av anslutningspunkter (även mobila så att tjänsterna blir tillgängliga även för den som befinner sig på resande fot)? I och med att mobila kommunikationstjänster blir tillgängliga till överkomliga priser minskar efterfrågan på telefonautomater. Bör skyldigheten att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster fortfarande omfatta tillhandahållandet av telefonautomater med dagens utformning? Nummerupplysningstjänster och abonnentförteckningar tillhandahålls i många länder på en konkurrensutsatt marknad. Hur länge kommer dessa tjänster att behöva omfattas av skyldigheten att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster? Med tanke på kommunikationsmiljöns komplexitet och ständiga utveckling (se ovan) och de aktuella hoten mot befintliga samhällsomfattande tjänster, kommer de avancerade tjänsterna troligen att medföra både fördelar och nya problem för användare med funktionshinder. Krävs det en fortsatt harmonisering inom EU av de särskilda åtgärder som vidtas med hänsyn till sådana användare när det gäller tillhandahållande av samhällsomfattande tjänster? 4.2. Finansiering En annan fråga som man måste ta ställning till i ett längre perspektiv är hur de samhällsomfattande tjänsterna skall finansieras. Dagens system för finansiering av samhällsomfattande tjänster leder till korssubventionering från en konsumentgrupp till en annan. Medlemsstaterna får finansiera alla kostnader som uppkommer i samband med skyldigheten att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster antingen genom att använda offentliga medel på öppet redovisade villkor eller genom att inrätta en sektorspecifik fond till vilken alla företag på den berörda marknaden måste bidra. Operatörer som åtnjuter särskilda eller exklusiva rättigheter att tillhandahålla tjänster måste i gengäld fullgöra vissa sociala skyldigheter. En sektorspecifik fond för samhällsomfattande tjänster, där marknadsaktörerna står för vissa sociala kostnader, skulle vara ytterligare ett steg i denna riktning. Det kan emellertid ifrågasättas om detta skulle vara ett lämpligt tillvägagångssätt på en avreglerad och i allmänhet konkurrensutsatt marknad. Normalt täcks de sociala kostnaderna genom allmänna skattemedel och inte av marknadsaktörerna. Kommissionen skulle därför vilja ha svar på följande mer långsiktiga frågor rörande finansiering: (a) Är ett finansieringssystem för samhällsomfattande tjänster ett lämpligt sätt att nå målet om social integration i en konkurrensutsatt kommunikationsmiljö? 11

12 (b) Är finansiering genom allmänna skattemedel ett tänkbart alternativ? 5. SAMMANFATTNING Efter att ha tittat närmare på hur marknadsutvecklingen och den tekniska och sociala utvecklingen påverkar dem som utnyttjar elektroniska kommunikationstjänster, efter att ha analyserat mobil- och bredbandsmarknaderna och efter att ha tillämpat kriterierna i direktivet om samhällsomfattande tjänster, har kommissionen kommit fram till att ingen av dessa tjänster i nuläget uppfyller villkoren för att omfattas av skyldigheten att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster. Omfattningen av skyldigheten att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster bör därför förbli oförändrad. Kommissionen vill gärna ha synpunkter på denna slutsats och kommer att beakta alla bidrag som kan påverka bedömningen. Kommissionen anser också att det är lämpligt att uppmuntra en framåtblickande politisk debatt om tillhandahållandet av samhällsomfattande tjänster och ställer därför ett antal frågor som den gärna vill ha svar på. 12