En spelteoretisk analys av konflikten mellan USA och Nordkorea

Transkript

1 ÖREBRO UNIVERSITET Handelshögskolan Nationalekonomi, kandidatuppsats Handledare: Anders Lunander Examinator: Patrik Karpaty HT 2016 En spelteoretisk analys av konflikten mellan USA och Nordkorea Författare: Jenny Schirmer David Svedgård

2 Sammanfattning Spelteoretiska verktyg har länge använts för att analysera och öka förståelsen av konflikthantering. Syftet med den här studien är att analysera konflikten mellan USA och Nordkorea för att försöka förstå hur de ekonomiska och säkerhetspolitiska faktorerna har påverkat ländernas val av strategier som gjort att de är i nuvarande situation och på vilket sätt konflikten kan komma att utvecklas. Först har ett sekventiellt spel konstruerats för att klargöra för vilka olika strategier spelarna kan välja och visar var i spelet aktörerna befinner sig i dagsläget, där vi intresserar oss för om vi kommer nå ett utfall som innebär krig eller ett utfall som innebär att krig undviks och USA istället ger Nordkorea humanitärt bistånd. Utifrån de antaganden som gjorts om spelarnas preferenser befinner sig aktörerna i dagsläget i en Nashjämvikt. Om det inte hade varit någon osäkerhet kring Nordkoreas rationalitet hade en annan Nash-jämvikt uppnåtts. Vidare har ett sanktionsspel konstruerats där vi intresserar oss för om vi kommer nå ett utfall som innebär att USA inför sanktioner mot Nordkorea eller inte och även där befinner sig aktörerna i Nash-jämvikt. Däremot leder det utfallet till ett oändligt spel vilket betyder att en eller båda aktörerna bör ändra sina preferenser för att avsluta sanktionsspelet. Genom att en eller båda aktörer ändrar sina preferenser kommer spelet hamna i en annan Nashjämvikt. Anledningen till att någon måste ändra preferenser är att ekonomiska sanktioner innebär stora kostnader för samtliga parter. Därför kommer den som är minst uthållig behöva ändra sina preferenser först. Slutsatsen är att Nordkorea är det landet som är minst uthålligt i det nuvarande utfallet och borde gå med på USA:s krav på en avveckling av kärnvapenprogrammet.

3 1. Inledning Thomas Schelling s bok The Strategy of Conflict (1960) utvecklade spelteorin som ett analysverktyg på den globala säkerheten. Boken, som släpptes i nyutgåva 1980, innehåller hans arbete där han använder spelteori för att analysera den globala säkerheten under den snabba militära kapprustningen. Hans omfattande forskning på området gav honom år 2005 Nobelpriset i nationalekonomi (Nobelprize 2016). Schelling (1980) fokuserar på militärt strategiskt beteende och menar på att krig och konflikter idag huvudsakligen handlar om förmågan att tvinga, hota och avskräcka andra aktörer snarare än faktiskt militär förmåga i öppna konflikter. Han intresserar sig främst för på vilket sätt aktörerna genom dessa strategier kan påverka sina egna och motspelarnas alternativ och försöker genom detta öka vår förståelse för varför aktörer agerar på olika sätt. Användandet av spelteori på globala konflikter är intressant eftersom krig och konflikt har betydande effekter på länders ekonomi och är några av de huvudsakliga anledningarna till mänskligt lidande. Att analysera mekanismerna bakom konflikter och samarbeten mellan länder är viktigt för att försöka nå ett utfall som är så fördelaktigt som möjligt för aktörerna. Länder vill oftast undvika öppna konflikter och även om de olika länderna vill ha en så fördelaktig överenskommelse som möjligt, är en sämre överenskommelse bättre än ingen överenskommelse alls (Schelling 1980). Förståelse för andra aktörers preferenser och appliceringen av den på spelteori är därför viktigt för att undvika konflikter och de negativa ekonomiska effekter de har. Sedan Schellings arbete har flera forskare använt spelteori för att analysera konflikter. Konflikterna har inte endast varit på militära konflikter utan även applicerats på bland annat konflikter vid fördelning av delade resurser. Madani (2009) samt Esmaeili, Bahrini och Shayanrad (2015) analyserar strategier vid fördelning av vatten respektive olja med spelteori. Jakobsen och Jakobsen (2003) använder spelteori för att analysera USA:s invasion av Irak för att öka förståelsen till varför diktatorn Saddam Hussein valde de strategiska beslut som ledde till hans fall. En konflikt som pågår än i dag är konflikten mellan Nordkorea och USA med dess allierade. I den mer än 60 år långa konflikten mellan två olika ideologier har Nordkorea isolerats från omvärlden. Samtidigt som grannländerna Kina och Sydkorea utvecklats till några av världens 1

4 största ekonomier (World Bank 2016) med en ökad levnadsstandard som följd har Nordkorea, med bättre förutsättningar i form betydande naturresurser (Choe 2013), lidit av humanitära katastrofer samtidigt som en allt större del av landets resurser spenderas på militären (Horowitz et al. 2007). Både Lim (1997) och Wolf Jr. (2006) har försökt estimera de kostnader som skulle uppstå vid en återförening av Nord- och Sydkorea. Lim (1997) diskuterar vikten av att en återförening bör ske långsamt och Wolf Jr. (2006) jämför återföreningen mellan Syd- och Nordkorea med återföreningen mellan Öst- och Västtyskland för att estimera kostnader som kommer uppstå. Nyhetsrapporteringen om konflikten har gett västvärlden en bild av en repressiv kommuniststat med irrationella diktatorer som utgör ett stort hot mot omvärlden. Provokationer i form av direkta hot om attack mot både sydkoreanskt och amerikanskt fastland framförs av regimen medan utvecklingen av kärnvapenrobotar går snabbt framåt. USA har svarat på dessa provokationer med fördömande av regimen och införanden av ekonomiska sanktioner. Dessa sanktioner innefattar exempelvis förbud mot all import av varor från Nordkorea inklusive landets naturresurser. Sanktionerna innefattar även begränsning av finansiella tjänster och handel med värdepapper för landet samt förbud mot Nordkoreanska investeringar i FN:s medlemsländer (UN 2016). Syftet med uppsatsen är att med hjälp av spelteori strukturera och analysera det strategiska spelet i konflikten mellan USA och Nordkorea. Vi har valt oss att använda spelteori för att analysera konflikten eftersom spelteori är ett bra verktyg för att förstå hur en aktörs agerande påverkar en annan aktörs agerande i ett händelseförlopp som detta. Analysen kommer göras i ett försök att förstå vilka ekonomiska och säkerhetspolitiska faktorer som gjort att länderna valt de strategier som gjort att de hamnat i nuvarande situation och på vilket sätt konflikten kan komma att utvecklas. Analysen av konflikten kommer utvärdera om aktörerna kunnat förbättra sin payoff genom att välja en annan strategi. Eftersom regimen står fast vid sin hårda retorik och risken för krig inte ser ut att minska, borde det inte vara bättre för USA och dess allierade att ta kostnaden för krig idag istället för att ta kostnaden för krig imorgon? I analysens första del kommer ett sekventiellt spel användas och spelet börjar med att Nordkorea har kärnvapen och hotar USA och deras allierade med dessa. I den delen är vi intresserade av om vi kommer nå ett utfall som innebär krig eller ett utfall som innebär att krig 2

5 undviks där USA ger Nordkorea humanitärt bistånd. Resultatet visar att konflikten har nått det senare alternativet där USA ger humanitärt bistånd och att spelet har utvecklats till ett sanktionsspel. I analysens andra del har ett sanktionsspel konstruerats där vi intresserar oss för om vi kommer nå ett utfall som innebär att USA inför sanktioner mot Nordkorea eller inte. Resultatet av den analysen visar att USA har genomfört sanktioner och antyder att konflikten idag är ett spel om uthållighet där Nordkorea bör förlora med nuvarande strukturer. Nordkorea kommer därför i framtiden vara tvingade att ändra sitt beteende till att gå med på USA:s krav på en avveckling av kärnvapenprogrammet. Analysen är avgränsad till att innehålla aktörerna USA, Nordkorea och Kina. Det är fler aktörer i konflikten, huvudsakligen Sydkorea, Japan och Ryssland. Däremot kan Sydkoreas och Japans intressen antas stå tillräckligt nära USA:s intressen och Rysslands intressen stå tillräckligt nära Kinas intressen för att en uteslutning av dessa aktörer inte ska påverka spelet. Med Nordkorea avses i det här spelet Kimregimen och inte den nordkoreanska befolkningen och landet i övrigt. Uppsatsen är disponerad på sju avsnitt. Nästkommande kapitel, kapitel två, ämnar ge en översiktlig bakgrund till konflikten mellan USA och Nordkorea, både gällande konflikten i sig samt det pågående ekonomiska sanktionsspelet. Kapitel tre presenterar tidigare studier som gjorts inom området och följs av kapitel fyra där relevant teori förklaras. I kapitel fem analyseras konflikten med hjälp av spelteori och i kapitel sex diskuteras eventuella förbättringar. Det sista kapitlet, kapitel 7, presenteras uppsatsens slutsats. 3

6 2. Bakgrund Vid andra världskriget slut 1945 bestämde sig USA och Sovjetunionen för att dela upp Koreahalvön i två delar, Nord och Syd, med avsikt att i framtiden ena landet. Efter denna uppdelning utvecklade Nordkorea, uppbackat av Sovjetunionen, och Sydkorea, uppbackat av USA, väldigt olika politiska och ekonomiska filosofier som de försökte påtvinga den andre. Kalla kriget omöjliggjorde den planerade föreningen av landet och konflikten eskalerade år 1950 när Nordkorea attackerade Sydkorea i ett försök att ena halvön under det kommunistiska styret. Kriget pågår tekniskt sett än idag och men avslutades med ett vapenstillestånd 1953 (Horowitz et al. 2007). I och med Kalla krigets slut och Sovjetunionens fall 1991 förlorade Nordkorea en viktig allierad vilket ledde till förändringar i politiken. Utan ekonomiskt och militärt stöd från Sovjetunionen och med ett allt mer utvecklat och USA-allierat Sydkorea i kombination med ett mer kapitalistiskt Kina var Nordkorea tvungna till att göra förändringar. Utvecklandet av ideologin juche (självförsörjande), var den centrala delen ledaren i Kim Il-Sungs process att distansera sig från omvärlden. Juche är en självständighetsförklaring från omvärlden som ska ena hela den koreanska befolkningen under en stor ledare. Ideologin har sedan Kim Il-Sungs död i praktiken utvecklats till landets religion (Horowitz et al. 2007). Efter ett par misslyckade försök från Kim Il-Sung att skapa instabilitet i Sydkorea hölls även samtal om en återförening mellan de två länderna men det är inget som har genomförts. Synen på konflikten från Nordkoreanskt håll är att Sydkorea och dess befolkning är ockuperat av USA och att befolkningen är förslavad under en USA-styrd regering. Nordkorea menar att det inte är Sydkorea utan imperialisterna USA i väst som är den stora fienden (Horowitz et al. 2007). År 1980 sa Kim Il-Sung: Vi måste göra oss av med det koloniala och fascistiska styret från det imperialistiska USA och deras underhuggare i Sydkorea och återförena landet, och genom detta få stopp på nöden och tragedin som råder för våra landsmän och tillsammans mejsla ut en ljus framtid för vår nation. (Horowitz et al. 2007, s. 137) 4

7 Den första tiden efter uppdelningen av de två länderna gick Nordkorea starkare framåt ekonomiskt jämfört med Sydkorea men ineffektiviteten i deras planekonomiska system gjorde att Sydkorea på 1970-talet passerade Nord som det ekonomiskt starkaste landet på halvön. Den ekonomiska framfarten i Sydkorea gjorde att de kunde spendera mer pengar på militären vilken i sin tur ledde till att även Nordkorea spenderade en allt större del av sin BNP på militären. Sedan 1998 har Nordkorea officiellt den politiska riktlinjen Songun (militären först), vilket ger militären företräde till tillgängliga resurser framför andra institutioner (Seth 2011). Efter Sovjetunionens fall har Nordkoreas fokus flyttats från att försöka ena halvön till att få regimen att överleva. Det nya demokratiska Ryssland slöt handelsavtal med Sydkorea och gjorde det klart för den nya ledaren Kim Jong-Il, son till Kim Il-Sung, att militärt stöd endast skulle ges om Nordkorea blev attackerat. Kina gjorde på samma sätt klart att något stöd inte skulle ges om Nordkorea initierade en konflikt då deras ekonomiska band med det snabbt växande Sydkorea blev starkare (Horowitz et al. 2007). Kina och Sydkorea har fortsatt närma sig varandra och har idag ett nära ekonomiskt samarbete tillsammans med USA. Kina är Sydkoreas största handelspartner, både som exportmarknad och importkälla, medan USA är den näst största handelspartnern. Samtidigt har Sydkorea blivit Kinas tredje största handelspartner och fjärde största investerare (Ye 2016). Kina och Sydkorea är USA:s tredje respektive sjunde största handelspartner (ITA 2015). Samtidigt som de andra länderna i konflikten har närmat sig varandra i en allt mer globaliserad värld har filosofin juche i Nordkorea gjort att landet har placerat sig långt bakom sina grannar i ekonomiskt välstånd och de har länge varit beroende av ekonomiskt stöd från sina tidigare allierade. Nordkorea är idag helt beroende av humanitärt stöd för sin svältande befolkning och juche är idag inte mycket mer än en fasad för invånarna i landet. Kina har försökt få Nordkorea att genomföra liknande ekonomiska reformer som de själva men än så länge har dessa reformer varit väldigt begränsande. Vissa insatser har gjorts för att öka utrikeshandeln och investeringarna i landet genom exempelvis ekonomiska frizoner för utländska företag. Strukturella förändringar som innebär ett mer öppet Nordkorea kan dock leda till frågeställningar över landets identitet från en befolkning som på en del håll är missnöjda över sina levnadsförhållanden och därigenom hota regimens maktställning (Hagström et al. 2005). Liknande scenario utspelade sig i Östeuropa och Sovjetunionen i slutet av och början av 1990-talet och det är ett mardrömsscenario som regimen vill undvika (Horowitz et al. 2007). 5

8 Förlusten av Kina och det nya demokratiska Ryssland som nära allierade i kombination med ett allt mer välutrustat och USA-allierat Sydkorea gjorde att Nordkorea var tvungna att ta drastiska steg för att stärka sin position. Nordkorea påbörjade sitt kärnvapenprogram på 1980-talet och 2005 proklamerade landet att de hade utvecklat kärnvapen. Sedan dess har flertalet provsprängningar genomförts tillsammans med uppskjutningar av ballistiska robotar. Sedan den tredje generationen i Kimdynastin, Kim Jong-Un, tog makten har retoriken mot USA blivit allt mer aggressiv med direkta hot om attack mot amerikanskt fastland (Horowitz et al. 2007). Sedan början på 1990-talet har det regelbundet gjorts prediktioner om Nordkoreas nära förestående kollaps, men regimen har inte bara överlevt utan även stått emot trycket från omvärlden att lägga ner sitt kärnvapenprogram. Samtidigt finns det bevis på att den Nordkoreanska ekonomin har växt med ungefär med ungefär 1% årligen sedan 2011 (Weissmann & Hagström 2016). Med regimens förmåga att hålla fast vid makten och fortsätta utveckla kärnvapen, i kombination med ekonomisk tillväxt och hårdare retorik kan omvärlden fråga sig om det inte vore ekonomiskt fördelaktigt att ta kostnaden för ett krig idag istället för imorgon (Altman 2013). Hittills har USA och omvärldens strategi varit en något mjukare linje, där de det senaste decenniet har infört ett flertal ekonomiska sanktioner gentemot Nordkorea med syfte att pressa landet till att lägga ner sitt kärnkraftsprogram. De ekonomiska sanktionerna har bland annat innefattat handel av ädla metaller, vapen och värdepapper (Regeringen 2016). Sanktionerna har dock varit verkningslösa då Kina ignorerat sanktionerna och står för 90 procent av Nordkoreas bränsle samt 50 procent av deras mat. Därför kan Nordkorea fortsätta ignorera hoten om sanktioner. Kina har ett flertal gånger under det senaste året påstått att de ska genomföra sanktionerna men trots det har de fortsatt handla med Nordkorea. Även Ryssland har visat tendenser på att ignorera de strikta sanktionerna gentemot Nordkorea (Landguiden 2016). 6

9 3. Tidigare studier Ett flertal studier har analyserat konflikter med hjälp av spelteoretiska metoder för att förstå varför aktörerna agerar på ett visst sätt och hur det olika utfallen nåtts. När det kommer till konflikthantering vid fördelning av ändliga resurser visar följande studier hur spelteori kan bidra till en ökad förståelse för de strategier som ger högst avkastning (det engelska ordet payoff kommer användas i resten av uppsatsen); Madani (2009) samt Esmaeili, Bahrini och Shayanrad (2015) analyserar strategier vid fördelning av vatten respektive olja med spelteori. Spelteori har även använts för att analysera krigskonflikter. Både artikeln av Jakobsen och Jakobsen (2009) samt Mead (2005) behandlar konflikten mellan USA och Irak och analyserar vilka faktorer som ledde till Iraks diktator Saddam Husseins fall. Lim (1997) diskuterar och estimerar de ekonomiska problem som förväntar uppkomma vid en återförening av Nord- och Sydkorea och diskuterar vikten av en långsam återförening mellan länderna. Även Wolf Jr. (2006) försöker uppskatta kostnaden av en återförening genom att betrakta tre breda scenarion där en återförening sker med en jämförelse av återföreningen av Öst- och Västtyskland. Madani (2009) tar upp problem som uppstår vid fördelningen av vattenresurser. Han menar på att de optimeringsmetoder som parterna använder sig av för att öka deras payoff ibland kan resultera i motsatt effekt och att alla förlorar på det. Han argumenterar för att spelteoretiska modeller tar hänsyn till parternas intressen och prioriteringar och på så sätt kan förutspå de strategier som genererar det bästa utfallet för samtliga. Madani (2009) förklarar och använder framförallt fångarnas dilemma för att förstå konflikten vid fördelning av vattenresurser. Han visar även att modifierade spel, exempelvis chicken-game, kan fungera som komplement beroende på hur konflikten ser ut och poängterar att ett spel kan komma att ändras över tid. Esmaeili, Bahrini och Shayanrad (2015) studerar Irans konflikt med Qatar och Irak. Konflikten handlar om resursfördelningen av olja och gas som utgör en stor del av ländernas ekonomi. Författarna analyserar ett flertal olika scenarion med framförallt fångarnas dilemma. Därefter ger de sina rekommendationer till respektive spelare om hur de ska ändra sina strategier för att öka payoffen. Resultatet antyder dock att Iran inte har någon dominant strategi och att landet bör fokusera på andra överenskommelser med grannländerna. Författarna påpekar även att konflikter om icke förnybara resurser är komplexa och att det är många andra perspektiv som bör tas hänsyn till för att göra studien mer realistisk. Däremot hoppas de att deras spelteoretiska 7

10 analys kan öka förståelsen för konflikthantering vid fördelning av ändliga resurser och att den kan fungera som ett underlag i beslutsfattandet i framtida fall. Jakobsen och Jakobsen (2003) använder spelteori för att analysera USA:s invasion av Irak och försöker framförallt öka förståelsen till varför diktatorn Saddam Hussein valde de strategiska beslut som ledde till hans fall. Det huvudsakliga argumentet till diktatorns fall är hans brist på information om motståndarens payoff. Med ett spelträd i extensiv form ger Jakobsen och Jakobsen (2003) en tydlig översikt av aktörernas möjliga strategier och där de anser att det var just bristen på information som var orsaken till Husseins fall. USA:s utrikespolitik gentemot Hussein hade länge varit tomma hot. Det gav Hussein anledning till att fortsätta tro att USA bara kom med tomma hot. Efter terrordådet den elfte september år 2001 skärpte dock USA sin utrikespolitik utan att Hussein hann inse det i tid, vilket författarna anser ledde till hans död. Jakobsen och Jakobsen tar även upp galningsteorin (hädanefter benämnts efter engelskans madman-teori) som innebär att en spelare försöker framstå som irrationell för att få motståndaren att undvika konfrontation. Mead (2005) tar upp sex punkter som enligt tidigare forskning var grunden till varför USA valde att invadera Irak. En av punkterna var att Irak förmodades ha kärnvapen, vilket i efterhand har visat sig vara fel, och Mead (2005) menar att USA därmed hade inkomplett information vid invasionen. Mead (2005), precis som Jakobsen och Jakobsen (2003), poängterar att Irak, mer specifikt Saddam Hussein, också hade inkomplett information då han inte trodde att USA kom med trovärdiga hot. Spelet som Mead konstruerar kommer fram till att både USA och Irak handlade precis så som modellen predikterar. Däremot finner han inget bevis som pekar på att ett scenario med krig skulle vara det rätta. Lim (1997) diskuterar de ekonomiska problemen som sannolikt kommer uppkomma vid en återförening av Nord- och Sydkorea. Han menar att det är de ekonomiska utmaningarna, snarare än de politiska, som kan visa sig vara av störst vikt för att kunna få till en långsam återförening. Han påpekar att en återförening av Nord- och Sydkorea i längden kan vara profitabelt för Sydkorea men uppskattar att kostnaden för en snabb kollaps skulle vara betydligt större än vad kostnaden för en långsam återförening. Han estimerar att kostnaden för en snabb återförening skulle vara nästan tre gånger större än en långsam sådan och uppgå till över 8% av Sydkoreas BNP, vilket inte inkluderar kostnader för en eventuell direkt konflikt. 8

11 Wolf Jr. (2006) försöker uppskatta kostnaden för en återförening mellan Nord- och Sydkorea genom att betrakta tre olika scenarion där en återförening sker. Dessa scenarion är återförening genom utveckling och anpassning, genom kollaps och absorption och genom konflikt. För att uppskatta kostnaden drar han paralleller mellan Koreakonflikten och återföreningen mellan Öst- och Västtyskland i början av 1990-talet och jämför likheterna mellan ekonomierna och demografin i de olika konflikterna. Han påpekar att Östtysklands befolkningsmängd var ungefär en fjärdedel av Västtysklands samtidigt som Nordkoreas befolkningsmängd är ungefär hälften av Sydkoreas. Han påpekar likaså att Östtysklands BNP var ungefär 8 9% av Västtysklands BNP vilket jämförs med Nordkoreas BNP som uppskattas vara 3 5% av Sydkoreas. Med dessa jämförelser menar han på att det går att gör antagandet att den relativa kostnaden för Sydkorea vid en eventuell återförening skulle bli större än den för Västtyskland, en kostnad som ackumulerat till mer än 5% av Västtysklands BNP, vilket stämmer överens med estimeringen av Lim (1997). Wolf Jr. (2006) noterar dock att kostnaderna för återföreningen av Öst- och Västtyskland hade kunnat vara lägre om andra politiska beslut hade tagits, vilket gör att antagandet att den relativa kostnaden för Sydkorea skulle bli högre än den för Västtyskland inte nödvändigtvis stämmer, men att kostnaden i vilket fall kommer att vara hög. Wolf Jr. (2006) förklarar att kostnaderna kommer bli så höga på grund av den stora skillnaden i BNP per capita mellan länderna. Eftersom Nordkoreas BNP per capita uppskattningsvis är 3 4% av Sydkoreas betyder det att det skulle uppstå kostnader i form kapitalkostnader och nödvändiga investeringar för att få igång Nordkoreas ekonomi vid en återförening. Det skulle även uppstå kostnader för exempelvis humanitärt bistånd, utbildning och social integrering. 9

12 4. Teoretisk referensram För att försöka analysera konflikter med spelteoretiska modeller kan både ett sekventiellt och ett simultant spel användas. Det går även att kombinera dessa spelsätt för att analysera konflikter. Ett sekventiellt spel innebär att den ena aktören börjar med att göra ett drag som följs av ett drag i respons från nästa aktör, vilket är motsatsen till simultant spel där spelarna agerar samtidigt. I det sekventiella spelet kan aktörerna ha en dominant strategi eller en blandad strategi. En dominant strategi innebär att det alltid är fördelaktigt för en aktör att spela på ett specifikt sätt oavsett hur motståndaren spelar. En blandad strategi innebär att aktörerna väljer olika strategier med en viss sannolikhet. Varje beslut i ett sekventiellt spel är i sig ett eget delspel och kan ha olika Nash-jämvikter. Nash-jämvikt innebär ett utfall där ingen spelare ensam kan ändra strategi för att öka sin payoff och den kan variera mellan de olika delspelen (Osborne 2004). 4.1 Avskräcknings-teorin Thomas Schelling menar att militär strategi är konsten att tvinga, hota och avskräcka andra aktörer (Schelling 1966). Avskräcknings-teorin (eng. Deterrence theory) syftar till att påverka besluten hos en annan spelare genom att påverka denna spelarens uppfattning om hur en själv tänker agera. Det handlar exempelvis om att få en aktör att undvika en attack på grund av rädsla för en betydande hämndaktion (Schelling 1980). Schelling (1980) förklarar att en avskräckande strategi måste vara trovärdig och exemplifierar detta genom scenariot där två länder slåss om en ö. I det scenariot kan det vara fördelaktigt för en general att bränna bron till sitt eget fastland för att visa hur bestämda de är i konflikten. Det kan alltså vara fördelaktigt för en aktör att försämra ens egna alternativ för att övertyga motståndaren om att den inte har för avsikt att ge med sig och därigenom få motståndaren att ge vika. Schelling (1980) poängterar dock att det inte alltid är fördelaktigt att binda sig till en hård linje som är oåterkallelig då det kan leda till ett oönskat utfall om den andra aktören gör det samma. Det är istället bättre att hota med en hård linje där den genomförs med sannolikhet (p<1). 10

13 För att exemplifiera detta har vi tabell 4.1.1, där a>b>c>0. Här ser vi att om båda aktörerna samarbetar får de payoff b. Om en aktör väljer konflikt och den aktören samarbetar får angriparen payoff a och förloraren payoff c. Om båda länderna väljer konflikt blir payoff 0. Tabell Payoff av hård respektive mjuk linje Om vi antar att aktör 1 börjar spelet bör aktören hota om hård linje, följaktligen bör aktör 2 då välja mjuk linje och jämvikten blir då (a,c). I det fallet har teorin trovärdigt avskräckande lyckats. Om aktör 2 däremot inte finner hotet från aktör 1 trovärdigt alternativt har andra preferenser än aktör 1 och föredrar hård linje kommer aktör 2 också välja hård linje. Då är det istället bättre för aktör 1 att ändra sitt spel till mjuk linje eftersom c>0 (Schelling 1980). 4.2 Madman-teorin Madman-teorin är ett tillägg på avskräckningsteorin. I avskräckningsteorin görs antagandet att aktörerna är rationella och kommer undvika en hård linje om kostnaden för hård linje är för hög. Denna teori fungerar dock inte om aktören inte är rationell då en irrationell aktör kan föredra hård linje även om den förväntade payoffen är högre vid mjuk linje (Jakobsen & Jakobsen 2003). Madman-teorin går ut på att få en annan aktör att tro att man inte är en rationell aktör för att påverkade deras beslutsfattande, det vill säga använda möjlig irrationalitet som ett trovärdigt avskräckande. Syftet är att få en annan aktör att välja ett alternativ som inte är optimalt för aktören utan mer fördelaktigt för en själv. Om aktör 1 är övertygad om att aktör 2 agerar irrationellt och kommer välja hård linje oavsett kommer aktör 1 välja mjuk linje för payoff c istället hård linje för payoff a (se tabell 4.1.1). Skulle aktör 1 också välja hård linje resulterar det i payoff (0, 0) för båda och då är det mer fördelaktigt för aktör 1 att ge vika eftersom a>b>c>0 (Schelling 1980). 11

14 Osäkerheten över huruvida motståndaren kommer välja hård eller mjuk linje, där hård linje från båda utmynnar i en sammanstötning, gör att vi kan uppskatta Nash-jämviktens sannolikhet för sammanstötning: p = (a b) (a b+c) (4.1) Notera att sannolikheten för sammanstötning (p) minskar med en ökning av c, det vill säga förlorarens payoff. Det betyder att nyckeln till att minimera risken för sammanstötning är inte bara att tygla vinnarens payoff, lika viktigt är det att förbättra förlorarens payoff (Schelling 1980). 4.3 Ekonomiska sanktioner Ekonomiska sanktioner är ett allt vanligare verktyg för att få makt i internationella tvister. Det finns två olika typer av ekonomiska sanktioner; positiva och negativa. Positiva sanktioner är exempelvis bidrag och reducerad tull och är meningen att fungera som en belöning om måltavlan uppfyller kraven. Negativa sanktioner är istället straff i form av handelshinder och embargon. Både positiva och negativa sanktioner har dock som mål att få vissa krav uppfyllda (Golliard 2013). Framöver kommer uppsatsen att endast behandla negativa ekonomiska sanktioner. Sanktioner har blivit allt mer populära sedan Kalla Krigets slut. Däremot visar tidigare studier att om en nation inför sanktioner så är det sällan motparten går med på deras krav trots allt. Om en måltavla inte varit tillmötesgående vid hot om sanktioner är chansen liten för att de är tillmötesgående efter att sanktionerna införts. Av de 116 observerade sanktionerna sedan 1914 var det bara 34 procent som gav önskade resultat (Kampfer & Lowenberg 2007). Ekonomiska sanktioner innefattar en spelare som vill att en annan spelare ska gå med på dennes villkor. I brist på en bra översättning så kommer hädanefter spelaren som kommer hota med sanktioner, sanktionären, benämnas efter det engelska ordet sender och spelaren som är senders måltavla gå under benämningen target, som också det kommer från engelskan (Lacy & Niou 2004). Följande spelträd visar möjliga strategier och utfall i ett sanktionsspel. Möjliga payoffer i respektive utfall (U1, U2, U3, U4 och U5) presenteras senare i avsnittet i tabell

15 Figur Spelträd sanktioner Källa: Lacy & Niou 2004 Spelet börjar med att sender har ett eller flera villkor som den vill att target ska uppfylla. För att få target att uppfylla villkoren kan sender hota med sanktioner. Problemen som sender vill att target ska åtgärda kan antingen uppfyllas av target eller ignoreras (Lacy & Niou 2004). Om sender hotar med sanktioner väljer target om den ska uppfylla kraven eller inte. Om target inte är tillmötesgående och ignorerar hoten om sanktioner väljer sender att antingen införa sanktioner eller att inte införa sanktioner. Om sender väljer sanktioner beslutar target mellan att antingen uppfylla senders krav eller att fortsätta ignorera sender. Ett mer extensivt spelträd över spelarnas olika strategier och payoffer återfinns i appendix, figur 9.1. Tabell visar vilka möjliga utfall det i finns i spelet samt hur spelarna rangordnar utfallen utifrån deras preferenser. Sender kan antingen vara bestämd eller inte bestämd och target kan vara tillmötesgående (TT) eller ej tillmötesgående (TE). Spelarnas preferenser är viktiga att ta hänsyn till för att räkna ut payoffen (Lacy & Niou 2004). 13

16 Tabell Möjliga utfall och payoffer i ett sanktionsspel Anm: Eftersom payoffen är angiven i ordinaltal så används w, x, y och z för att förtydliga att siffrornas värde inte är densamma, de visar endast de olika spelarnas preferenser. Källa: Lacy & Niou 2004 Både TT (target som är tillmötesgående) och TE (target som ej är tillmötesgående) föredrar U5 (hot, ingen överenskommelse, inga sanktioner) framför U1 (inget hot) då U5 antyder en vinst för target i form av ett rykte som stark spelare som kan gynna landet i framtiden. För TT är U3 det spel som ger lägst payoff och för TE antingen U4 eller U2. I slutändan prioriterar TT spelen: U5>U1>U2>U4>U3 och för TR: U5>U1>U3>U2>U4. Anledningen till att TT och TE skiljer åt i sina prioriteringar beror på deras preferenser. TT är tillmötesgående och föredrar utfall U2 och U4, där de kapitulerar och kommer fram till en överenskommelse, framför U3 där de inte kapitulerar. TE ser däremot utfall som innefattar kapitulation som det värsta utfallet (Lacy & Niou 2004). Sender vill inte lägga tillgångar på ekonomiska sanktioner och om sender inte är bestämd och helst slipper genomföra sanktionerna så kommer den föredra spelen i följande ordning: U2>U4>U1>U5>U3. Är sender bestämd och ämnar fullfölja hotet om ekonomiska sanktioner vid behov föredras följande ordning: U2>U4>U3>U1>U5. I utfall U3 finns det möjlighet för spelet att fortsätta om sender väljer att hota med ytterligare sanktioner (Lacy & Niou 2004). Lacy och Niou (2004) påpekar dock att vid ett sanktionsspel där fullständig information råder så kommer aldrig sanktioner att genomföras. I ett sådant spel kommer sender endast hota om sanktioner när target är tillmötesgående eftersom inget hot är ett bättre utfall än genomförda sanktioner. Likaså kommer ett target som är tillmötesgående acceptera kraven direkt vid hotet, innan sanktionerna och kostnaden för dessa uppstår. Det betyder att sanktioner vid ofullständig 14

17 information också sällan når ett önskat utfall. Det enda scenariot där sanktioner når sitt önskade utfall är när target är tillmötesgående men inte tror att sender kommer fullfölja sitt hot. När sender väl fullföljer sitt hot om sanktioner kommer target vara tillmötesgående för utfall U Diskonteringsfaktorn Om ett spel förväntas pågå i en oändlighet måste aktörerna ta hänsyn till att framtida avkastning inte har samma värde i dagsläget. För att räkna ut nuvärdet av summan av samtliga payoffer i ett oändligt spel, S, måste aktörerna ta hänsyn till diskonteringsfaktorn, ẟ. Summan av alla payoffer i ett oändligt spel kan skrivas som: S = x + δx + δ 2 x + + δ (n 1) x (4.2) där x = payoff vid en tidpunkt och n = antal tidpunkter. I appendix 9.2 återfinns en härledning från ekvation (4.2) till (4.3): S = x 1 δ (4.3) Om diskonteringsfaktorn, ẟ, ökar kommer summan av alla payoffer, S, öka i ett oändligt spel. En låg diskonteringsfaktor resulterar i en lägre summa. Aktören med lägst diskonteringsfaktor kan därför antas vara mindre uthållig än den aktör som har en högre diskonteringsfaktor. Det betyder att den aktör som har lägst diskonteringsfaktor i ett oändligt spel kommer vara den första som måste ge med sig (Spaniel, 2011). 15

18 5. Analys I följande analys görs antagandet att Kina försvarar Nordkorea med sannolikhet p=1 vid initialt hård linje från och att vid initialt mjuk linje från USA kommer Kina försvara Nordkorea med sannolikhet p=0. I sanktionsspelet görs antagandena att Nordkoreas preferens är ej tillmötesgående och USA:s preferens är bestämd. 5.1 Analys av konflikten I det konstruerade spelträdet är USA:s val avgränsade till hård linje eller mjuk linje och Nordkoreas val avgränsade till att samarbeta eller ej samarbeta där varje möjligt utfall har rangordnats efter de olika aktörernas preferenser, för vilka vi motiverar löpande i texten. Rangordningen av preferenserna är efter förutsättningen att aktörerna är rationella. Det bästa utfallet för respektive aktör har den högsta siffran och det sämsta utfallet har den lägsta siffran. Vi gör antagandet att länderna har full information om varandras payoff förutsatt ett rationellt beteende men att USA har ofullständig information om Nordkoreas rationalitet. Vi gör antagandet att Kina försvarar Nordkorea med sannolikhet p=1 vid initialt hård linje från USA eftersom Kina gynnas av Nordkoreas fortsatta existens och inte vill riskera att få ett krigsinitierande USA vid kinesisk landsgräns. Om USA initierade ett krig skulle Kina få mer sympatier för sitt försvarande av den Nordkoreanska regimen. Vi gör även antagandet att Kina försvarar Nordkorea med sannolikhet p=0 vid initialt mjuk linje från USA då Kina i ett sådant scenario inte skulle få något stöd från omvärlden om de valde att försvara regimen. Spelträdet är skapat med inspiration från Schelling (1980) och artikeln av Jakobsen och Jakobsen (2009). 16

19 Figur 5.1 Spelträd Anm: Payoff är angivet i ordinaltal från 1 till 3 där 3 är högsta payoff och 1 är lägsta payoff. Ländernas preferenser är angivna i parametrarna i följande ordning: (USA, Nordkorea). Spelet startar med att USA kan välja en hård linje (H) eller mjuk linje (M) givet att Nordkorea har kärnvapen. Den hårda linjen innebär att USA hotar att attackera Nordkorea om inte kärnvapenprogrammet fryses. Den mjuka linjen innebär att USA ger bistånd i utbyte mot att kärnvapenprogrammet fryses. Nordkorea kan därefter i beslutsnod 2 välja ej samarbeta och inte gå med på USA:s krav (-S) eller samarbeta och gå med på USA:s krav (S). Om Nordkorea inte samarbetar beslutar USA mellan att gå till attack (A) eller att inte gå till attack (-A). Inget av länderna har en dominerande strategi i spelet. USA kommer spela en blandad strategi där de spelar hård linje med sannolikhet (p) eller mjuk linje med sannolikhet (1-p) där 0 p 1. Nordkorea kommer därefter spela en blandad strategi där de spelar ej samarbeta med sannolikhet (1-q) eller samarbeta med sannolikhet (q) där 0 q 1. Oavsett om USA initialt väljer hård linje eller mjuk linje mot Nordkorea bedömer vi att det näst bästa utfallet för Nordkorea är ett de väljer att avsluta spelet och genom att spela samarbeta 17

20 för utfall U3 (3,2) eller U6 (3,2). Detta eftersom det är högst osannolikt att Nordkorea skulle gå vinnande ur ett scenario där USA attackerar landet (Kang 2003). Nordkorea vill dock helst nå utfall U2 (1,3) eller U5 (2,3) där USA ger med sig och för att nå det utfallet måste Nordkorea välja ej samarbeta i beslutsnod 2. Om Nordkorea fortsätter spelet och spelar ej samarbeta i beslutsnod 2 och USA spelar attack i beslutsnod 3 hade det varit bättre för Nordkorea att spela samarbeta i beslutsnod 2 då det ger en högre payoff (3,2) är vad utfall U1 (2,1) eller U4 (1,1) gör. Det bästa utfallet för USA oavsett hård eller mjuk linje är att Nordkorea väljer samarbeta och avslutar sitt kärnvapenprogram för utfall U3 (3,2) eller U6 (3,2) eftersom kärnvapnen innebär ett hot mot USA men framförallt mot dess allierade Sydkorea och Japan. Nordkorea har en tung militär slagkraft och vid en eventuell konflikt skulle konsekvenserna för alla parter, från Nordkoreansk befolkning till japansk militär, bli mer förödande om Nordkorea lyckades använda kärnvapen. Det optimala för USA vore därför om dessa försvann utan konflikt. Det sämsta utfallet för USA vid en hårdare linje är U2 (1,3) där Nordkorea väljer ej samarbeta och USA därefter väljer mjuk linje och inte uppfyller sitt hot. Detta eftersom landet kan framstå som svagt inför Nordkorea och omvärlden. USA kommer därför i ett sådant scenario förmodligen välja att attackera om Nordkorea väljer ej samarbeta. Kina skulle förmodligen inte acceptera ett USA som initierar krig med Nordkorea och skulle få sympatier från omvärlden om de valde att försvara regimen och därför välja hård linje. Utfallet vid en initialt hårdare linje från USA där Nordkorea spelar ej samarbeta i beslutsnod 2 blir därför U1(2,1). Det näst bästa utfallet för USA vid en mjukare linje är att Nordkorea väljer ej samarbeta och fortsätter med sitt kärnvapenprogram och USA följaktigt väljer mjuk linje och undviker att direkt konfrontation utbryter för U5 (2,3). Det sämsta scenariot för USA vid en mjukare linje är att Nordkorea väljer ej samarbete i beslutsnod 2 följt av en amerikansk attack i beslutsnod 3. En amerikansk attack efter en initialt mjuk linje är bara sannolik om Nordkorea är aktören som har initierat krig genom att ej samarbeta. I detta läge där Nordkorea har initierat krig är det inte troligt att Kina skulle försvara landet och vi skulle få utfallet U4 (1,1). Det går att argumentera för att USA skulle ha en dominerande strategi i att ta en hård linje om de ansåg att sannolikheten för att Kina skulle försvara Nordkorea var lika med eller nära 0. 18

21 Detta är dock förmodligen inte fallet då Kina gynnas av Nordkoreas fortsatta existens. Om Nordkorea föll med ett enat Korea styrt från Seoul som följd skulle det kunna innebära amerikansk militär mot kinesisk landgräns. En nordkoreansk kollaps skulle även innebära stora flyktingströmmar till Kina vilket skulle leda till höga kostnader för landet. Argumentet går också att ifrågasätta eftersom en amerikansk invasion skulle riskera att destabilisera förhållandet inom alliansen och ländernas relation till Kina. Detta vore problematiskt för samtliga länder, inklusive USA, då förhållandet utvecklats till att vara viktigt för samtliga länder. Som tidigare nämnt är Kina Sydkoreas största handelspartner medan USA är landets näst största handelspartner. Samtidigt har Sydkorea blivit Kinas tredje största handelspartner och fjärde största investerare (Ye 2016). Kina och Sydkorea är USA:s tredje respektive sjunde största handelspartner (ITA 2015). Lim (1997) påpekade att en återförening av Nord- och Sydkorea i längden kan vara profitabelt för Sydkorea men uppskattar att kostnaden för en snabb kollaps skulle vara betydligt större än vad kostnaden för en långsam återförening med stegvisa reformer skulle vara. Han estimerade att kostnaderna för en snabb återförening skulle vara nästan tre gånger större än vid en långsam sådan och uppgår till 8% av Sydkoreas BNP, vilket inte inkluderade kostnaderna för ett krig. Den estimeringen av kostnaden för Sydkorea är i linje med den från Wolf Jr. (2006), även om den senare påpekar att den kan finnas brister i hans estimering. Uppskattningarna av de stora kostnaderna vid en snabb kollaps gör att Sydkorea inte är intresserat av ett sådant scenario och än hellre vill undvika ett krig. Detta betyder att Sydkorea har samma preferenser som Kina, som inte heller är intresserade av vare sig krig eller en snabb kollaps i grannlandet. Om något utav dessa scenarion skulle inträffa på grund av en amerikansk attack skulle relationen länderna och handelspartnerna emellan försämras vilket skulle få negativa konsekvenser på ländernas ekonomier, inklusive USA:s. Detta gör att USA, precis som Sydkorea, har ett stort intresse i att försöka få till en långsam återförening istället för en kollaps i landet. De höga kostnaderna till trots utesluter inte möjligheten att länderna ändrar inställning till att attackera Nordkorea, enligt Altman (2013). Den nordkoreanska regimen har motbevisat de regelbundna prediktionerna om en nära förestående kollaps (Weissmann & Hagström 2016) och om vi förutsätter att Nordkorea konstant utgör samma hot kan ländernas vilja att attackera 19

22 Nordkorea avgöras av den ekonomiska tillväxten och diskonteringsfaktorn (Altman 2013). Om kostnaden för ett krig är en konstant del av ekonomin och den ekonomiska tillväxten växer snabbare än vår diskontering av framtiden, vore det mer lönsamt för länderna att ta kostnaden för krig idag istället för att ta kostnaden imorgon. Faktumet att Sydkorea, precis som de andra länderna, motsätter sig ett krig antyder att de uppskattar att deras diskonteringsfaktor är högre än deras ekonomiska tillväxt, alternativt att de tror att den nordkoreanska regimen till slut kommer tappa makten eller ändra sina preferenser (Altman 2013). Extensiva spel som detta kan lösas med hjälp av baklänges induktion. Genom att analysera matrisen baklänges kan vi först visa vilket som är USA:s rationella beslut i beslutsnod 3. Eftersom att full information råder kan vi med den informationen visa vilket som är Nordkoreas rationella beslut i beslutsnod 2. Med den informationen kan vi med samma resonemang visa vilket beslut som är rationellt för USA att ta i beslutsnod 1. Om vi applicerar baklänges induktion på matrisen ser vi att om USA initialt väljer en hård linje bör vi få utfallet U3 (3,2) eftersom Nordkorea inser att de inte kommer kunna nå sin optimala payoff i U2 vid ej samarbeta utan förmodligen få det sämsta alternativet U1 då USA, enligt vårt antagande, föredrar U1 framför U2. Vid en initialt mjuk linje från USA bör vi istället få utfallet U5 (2,3) eftersom Nordkorea inser att USA inte kommer välja en hård linje i nästa beslutsnod då 2>1. Nordkorea kan därför välja ej samarbeta utan att initiera ett krig istället för att samarbeta då 3>2. Detta betyder i sin tur att USA initialt bör välja en hård linje då 3>2. En förutsättning för detta är antagandet att alla aktörer i ett spel agerar rationellt. Vid ett rationellt beteende skulle vetskapen om att de negativa konsekvenserna vid direkt konflikt skulle bli för stora leda till att Nordkorea förkastar alternativet som resulterar i konflikt och istället föredra att ge vika för USA. I den här konflikten kan det dock framstå som att Nordkorea inte är en rationell aktör. Om Nordkorea är en irrationell aktör skulle det kunna betyda att Nordkorea föredrar en konflikt trots att de negativa konsekvenserna av detta framstår som större än de positiva konsekvenserna. Att Nordkorea har ett beteende som får landet att framstå som irrationellt skulle dock kunna förklaras av madman-teorin. Nordkoreas retorik, som i praktiken säger att de vilken dag som helst skulle vara beredda att gå under i ett kärnvapenkrig, fungerar enligt Kang (2003) som ett trovärdigt avskräckande gentemot USA och dess allierade och gör att 20

23 USA väljer mjuk linje i steg 1. Kang (2003) argumenterar för att Kimregimen agerar rationellt men vill framstå som irrationell för att avskräcka USA från att försöka nå sitt optimala utfall. Han drar slutsatsen att det är ömsesidig avskräckning som har förhindrat en direkt konflikt på Koreahalvön och argumenterar för Nordkoreas rationalitet genom att påpeka att det är viktigt att skilja mellan förmåga och intention angående Nordkoreas kärnvapenförmåga. Nordkorea har redan förmågan att utföra kärnvapenattacker mot både Sydkorea och USA men Kang påpekar att deras intention är att få regimen att överleva, inte att gå ut i krig. Han exemplifierar detta genom att förklara att Nordkorea inte ökar sin attackförmåga mot amerikanska städer genom utvecklandet av dyra ballistiska robotar då det vore mycket enklare att smuggla in kärnvapen i landet utan istället fyller de ballistiska robotarna en avskräckande funktion. Fokuset på Nordkoreas kärnvapenprogram betyder även att inte lika mycket fokus läggs på brotten mot mänskliga rättigheter som pågår i landet. Sämre humanitära förhållanden kan förklara upptrappningen i den hårda retoriken då det är ett sätt att ena befolkningen under regimens styre då befolkningen behöver känna att det finns ett syfte med deras försämrade levnadsförhållanden. Det är dock viktigt att klargöra att det till synes irrationella beteendet från Nordkoreas håll inte bestämt förklaras av Madman-teorin. Ett till synes irrationellt beteende kan förklaras av ett rationellt beteende med andra preferenser (Jakobsen & Jakobsen 2009). Nordkorea kan med andra ord faktiskt föredra en öppen konflikt som de förlorar snabbt framför att samarbeta och den möjligheten måste vara med i USA:s beräkning. Om USA bedömer att sannolikheten är tillräckligt hög för att Nordkorea är rationella individer kan de välja en initialt hård linje. Detta skulle då ge utfallet U3 (3,2) alternativt U1 (2,1) om Madman-teorin inte stämmer och Nordkorea agerar irrationellt. Vilket av utfallen (3,2) och (2,3) vi får beror därför på om USA initialt tar hård linje eller mjuk linje. Om USA tar en initialt hård linje eller mjuk linje och vilken jämvikt vi hamnar i beror därför på om USA uppfattar Nordkorea som rationella eller inte. Det finns även en möjlighet att få utfallet U6 (3,2) om Nordkorea upplever USA:s hot om att spela strategin (M,H), det vill säga attackera landet i beslutsnod 3, som trovärdigt. I fallet där U6 uppnås har teorin om trovärdigt avskräckande lyckats för USA. Om Nordkorea däremot inte finner hotet trovärdigt är det fördelaktigt för USA att inte fullfölja hotet och spela mjuk för utfall U5. USA kommer därför genomföra sitt hot med sannolikhet p <1. I matris 5.1 illustreras ländernas alla möjliga strategier där ovan förklarade jämvikter är cirkulerade. 21

24 Matris 5.1. Nash-jämvikter USA NK (-S, -S) (-S, S) (S, -S) (S, S) (H, A) U1 (2,1) U1 (2,1) U3 (3,2) U3 (3,2) (H, -A) U2 (1,3) U2 (1,3) U3 (3,2) U3 (3,2) (M, A) U4 (1,1) U4 (1,1) U6 (3,2)* U6 (3,2)* (M, -A) U5 (2,3) U5 (2,3) U6 (3,2) U6 (3,2) Anm: *Bara möjlig om trovärdigt avskräckande lyckats från USA. NK = Nordkorea Nordkoreas bästa strategi beror likaså på hur de tror att USA spelar. Vi vet att Nordkoreas payoff vid samarbeta är 2 oavsett hur USA spelar. Payoffen för Nordkorea vid ej samarbete blir 1 eller 3 beroende på hur USA spelar. Ekvation (9.4) i appendix indikerar att Nordkorea kommer välja ej samarbeta om de tror att sannolikheten (p) att USA väljer mjuk linje är högre än 0.5. I dagsläget går det att argumentera för att spelet har hamnat i jämvikten U5 (2,3) där USA i beslutsnod 1 var osäkra över Nordkoreas rationalitet och valde mjuk linje som innebar att erbjöd Nordkorea bistånd i utbyte mot att landet frös sitt kärnvapenprogram. Nordkoreas till synes irrationella beteende kan ha fungerat som ett trovärdigt avskräckande gentemot USA vilket ledde till att de inte spelade en initial hård linje. Nordkorea valde officiellt att samarbeta och undertecknade en sådan överenskommelse 1994 vilket skulle ge oss utfallet U6 (3,2). Nordkorea fortsatte dock sitt kärnvapenprogram i hemlighet och 2002 framkom det att Nordkorea egentligen hade spelat ej samarbeta och förbättrat sin payoff med utvecklandet av kärnvapen för utfall U5 (2,3) (Courtney 2005). Trots att USA kan ses som förloraren i det här utfallet har en konflikt ändå undvikits. Det kan förklaras av Nash-jämviktens sannolikhet för sammanstötning, appendix 9.4, som säger att risken för sammanstötning minskar desto högre en aktörs payoff är av att ge med sig. USA anser till synes att nuvarande utfall är tillräckligt bra för att de inte ska ändra sig och spela en hårdare linje mot Nordkorea. Spelet avslutas dock inte i det utfallet utan övergår istället till att spel om sanktioner. 5.2 Analys av sanktionsspelet I det påbyggda spelträdet, som illustreras i figur 5.2.1, påbörjar aktörerna ett sanktionsspel där varje möjligt utfall har rangordnats (1-5) efter de olika aktörernas preferenser. USA kan i den första beslutsnoden välja mellan att hota (H) eller inte hota (-H) med sanktioner. I nästa beslutsnod väljer Nordkorea om de ska tillmötesgå (T) eller inte tillmötesgå (-T) USA:s krav. 22

25 Därefter beslutar USA om de ska genomföra sanktioner (S) eller ta en mjuk linje och inte införa sanktioner (-S). I den fjärde och sista beslutsnoden väljer Nordkorea att tillmötesgå (T) eller inte tillmötesgå (-T). Det bästa utfallet för respektive aktör har den högsta siffran och det sämsta utfallet har den lägsta siffran. Payoffen skrivs i parentes i ordningen (USA, Nordkorea). Enligt spelträdet befinner sig aktörerna idag i U3. USA har hotat med sanktioner. Nordkorea har inte varit tillmötesgående och ignorerat hoten, USA har då infört sanktioner gentemot Nordkorea men trots det har parterna inte kommit fram till en överenskommelse. Det scenariot stämmer överens med tidigare data rörande sanktioner som visar att genomförande av ekonomiska sanktioner sällan lyckas och ger den effekt som sender önskat. Eftersom att Nordkorea förmodligen upplever USA:s hot om sanktioner som trovärdiga så vet de att sanktioner kommer införas om de inte går med på kraven. När väl sanktionerna införs kommer Nordkorea sällan ändra beteende eftersom det hade gett högre payoff i form av lägre kostnader att gå med på kraven direkt, U2>U4. Sett till bakgrunden kan vi anta att Nordkorea inte är tillmötesgående då de ignorerat USA:s hot om sanktioner och att USA är beslutsamma då de genomfört ekonomiska sanktioner. Följande spelträd visar möjliga händelseförlopp i sanktionsspelet. Spelträdet omfattar endast USA och Nordkorea och tar inte hänsyn till att Kina i dagsläget ignorerar sanktionerna. 23