Å JAG TÄNKTE I MIN VÄRLD,

Transkript

1 Å JAG TÄNKTE I MIN VÄRLD, EN KRIMINELL KOMMER ALLTID VARA KRIMINELL EN KVALITATIV STUDIE OM ATT LÄMNA KRIMINELLA GÄNG ANTONIA EKDAHL FELICIA JÖNSSON Examensarbete i Kriminologi Malmö universitet 15 hp Hälsa och samhälle Kriminologi Kandidatkurs Malmö Juni 2018

2 Å JAG TÄNKTE I MIN VÄRLD, EN KRIMINELL KOMMER ALLTID VARA KRIMINELL EN KVALITATIV STUDIE OM ATT LÄMNA KRIMINELLA GÄNG ANTONIA EKDAHL FELICIA JÖNSSON Ekdahl, A & Jönsson, F., Å jag tänkte i min värld, en kriminell kommer alltid vara kriminell. En kvalitativ studie om att lämna kriminella gäng. Examensarbete i kriminologi 15 högskolepoäng. Malmö universitet: Fakulteten för hälsa och samhälle, institutionen för kriminologi, Det här är en kvalitativ studie bestående av semistrukturerade intervjuer med personer som lämnat kriminella gäng. Syftet var att undersöka vad det är som gör att individer lämnar kriminella gäng, samt vad som har varit av betydelse för att upprätthålla en icke-kriminell livsstil. Frågeställningar är (1) vad behövdes för att informanten skulle kunna lämna gänglivet samt upprätthålla en icke-kriminell livsstil? (2) Hur kan avhopparverksamheter utvecklas och anpassa sig i relation till individens behov? Studiens teoretiska grund bygger på Sampson & Laubs åldersgraderade teori och Glenn D. Walters livsstilsteori. Studiens resultat indikerar på att innan de lämnade det kriminella gänget skedde en vändpunkt i deras liv. Informanterna var i behov av ett mångfacetterat stöd. Icke-myndighetsdrivna avhopparverksamheter har en större förmåga att vinna förtroende och tillit med mer limiterade resurser än myndighetsdrivna avhopparverksamheter. Nyckelord : Avhoppare, Avhopparverksamhet, Kriminellt gäng, Kriminell livsstil, Vändpunkter 1

3 AND I THOUGHT IN MY WORLD, A CRIMINAL WILL ALWAYS BE A CRIMINAL A QUALITATIVE STUDY ABOUT LEAVING CRIMINAL GANGS ANTONIA EKDAHL FELICIA JÖNSSON Ekdahl, A & Jönsson, F., And I thought in my world, a criminal will always be a criminal. A qualitative study about leaving criminal gangs. Degree project in Criminology 15 högskolepoäng. Malmö University: Faculty of Health and Society, Department of Criminology, This is a qualitative study consisting of semistructured interviews with people who has left criminal gangs. The purpose was to investigate what is causing individuals to leave criminal gangs, as well as what has been important for maintaining a non-criminal lifestyle. The key issues are (1) what was needed for the informant to leave the gang life and maintain a non-criminal lifestyle? (2) How can support organisations for former gangmembers develop and adapt in relation to the individual's needs? The theoretical foundation of the study is based on Sampson & Laub's age-graded theory and Glenn D. Walters lifestyle theory. The results of the study indicate that before they left the criminal gang there was a turning point in their lives. The informants were in need of a multifaceted support. Non-government-driven support organisations for former gangmembers have a greater ability to gain trust with more limited resources than government-driven support organisations for former gangmembers. Keywords : Criminal gangs, Criminal lifestyle, Former gangmembers, Support organisation for former gangmembers, Turning points 2

4 INNEHÅLLSFÖRTECKNING INLEDNING 4 Syfte och frågeställningar 4 Förklaring av begrepp 5 BAKGRUND 5 Avhopparverksamheter 6 Kriminalitet som livsstil 9 TIDIGARE FORSKNING 10 TEORETISKT RAMVERK 11 Glenn D. Walters livsstilsteori 12 Sampson & Laubs åldersgraderad teori 12 METOD 13 Urval 14 Insamling av material 15 Validitet Reflexivitet 17 Förförståelse 18 Analys av material Etik RESULTAT 20 Vändpunkten 21 Inställning till myndigheter 21 Förtroende och tillgänglighet 22 Tron på självförverkligande 24 Yttre drivande kraft 25 Socialt sammanhang 25 Risker under processen 26 Behov 26 Önskemål 27 DISKUSSION 28 Resultatdiskussion 28 Metoddiskussion 33 KONKLUSIONER 36 REFERENSER 38 BILAGOR

5 INLEDNING Media skriver frekvent om uppgörelser i den kriminella miljön och om olika kända kriminella organisationer (Aftonbladet, 2018; Dagens Nyheter, 2018; Svt, 2018; Sydsvenskan, 2018). Gängkriminalitet är ett aktuellt växande problem vilket påverkar Sverige både ekonomiskt och socialt. Störst påverkan har det på den enskilda individen som på ett eller annat sätt kommer i kontakt med dessa grupperingar, denna påverkan sker likväl för den kriminella som den som blir utsatt för brott. Statens offentliga utredningar (SoU 2010:15) beskriver hur kriminella grupperingar, från löst sammansatta nätverk till tydligt strukturerade organisationer, har blivit ett allt större samhällsproblem. Analyser visar att 85 % av de individer som kriminalvården identifierade som gängmedlemmar återföll i kriminalitet inom två år (a.a.). Följaktligen krävs det en hjälpande hand från samhället till de individer som har en önskan kring att bryta upp från livsstilen (a.a.). Den enskilda gängmedlemmen genererar lidande i hög grad genom att den utgör en fara för sig själv, sin omgivning, sina brottsoffer samt indirekt för nya gängmedlemmar denne potentiellt värvar (Polismyndigheten i Stockholms län, 2013). Det är dock mer komplext än enbart mänskligt lidande, det är även en ekonomisk fråga (a.a.). Ett organiserat kriminellt gäng på 15 personer kommer under en tidsperiod på 15 års kosta samhället 244 miljoner kronor (Lundmark-Nilsson & Nilsson, 2012). En enskild gängkriminell som är aktiv under samma tidsperiod kommer att kosta samhället 23 miljoner kronor (a.a.). Att upphöra med brottslighet samt att lämna en kriminell gruppering är en invecklad process vilken ofta inrymmer ett antal hinder och utmaningar (Brå, 2016). Utöver de fundamentala svårigheter de som vill lämna en kriminell livsstil kan ha, det vill säga sådana som arbetslöshet, bostadsproblematik, missbruk och psykisk ohälsa tillkommer ytterligare svårigheter till följd av gängtillhörighet (a.a.). Tillhörigheten till gänget är ofta mycket stark och det är inte ovanligt att personer som väljer att lämna kriminella gäng fortsatt lever under hot från det egna gänget eller utifrån (Brå, 2016). Personer som lämnar kriminella gäng kan därmed behöva olika typer av stöd. Samhälleliga insatser för att hjälpa avhoppare kan vara kostsamma men det är att betrakta som en långsiktig investering (Polismyndigheten i Stockholms Län, 2013). Det finns olika verksamheter som specifikt riktar sig till personer som vill hoppa av kriminella gäng utöver det stöd som erbjuds från de offentliga aktörer som socialtjänsten, kriminalvården och polisen (Brå, 2016:6). Det är viktigt att dessa verksamheter som har till uppgift att stödja personer vilka vill lämna kriminella gäng utvecklas kontinuerligt utifrån deltagarnas behov. Den här studien ämnar att undersöka vad det är som gör att individer lämnar kriminella gäng, samt vad som har varit av betydelse för att upprätthålla en icke-kriminell livsstil. Informationen kommer sedan att användas för att diskutera hur avhopparprogram kan utvecklas utifrån deltagarnas behov, på grund av den bristfälliga anpassningen mellan avhopparverksamheter och individens behov. Syfte och frågeställningar 4

6 Den här studien syftar till att undersöka varför och hur tidigare gängmedlemmar har tagit avstånd till sin tidigare livsstil. Vad gjorde att dessa personer tog beslutet att lämna och vad gjorde att de lyckades bibehålla förändringen? Studien ämnar att söka förståelse för vilket behov av stöd som upplevdes av den enskilde individen. Resultatet kommer sedan att jämföras med vad dagens befintliga avhopparprogram erbjuder för insatser. Den här kunskapen kan sedermera nyttjas för att utveckla befintliga avhopparprogram och insatser vilka syftar till att hjälpa personer som vill lämna den gängkriminella livsstilen. Vad behövdes för att informanten skulle kunna lämna gänglivet samt upprätthålla en icke-kriminell livsstil? Hur kan avhopparverksamheter utvecklas och anpassa sig i relation till individens behov? Förklaring av begrepp Nedan kommer tre begrepp förklaras, dessa begrepp anses vara relevanta för förståelsen av den här studien. Avhoppare Avhoppare i vår studie syftar till personer som valt att lämna kriminella gäng. Avhopparverksamhet Avhopparverksamhet avser en verksamhet som har till uppgift att ge stöd till individer som vill lämna ett kriminellt gäng och/eller den kriminella livsstilen. Kriminellt gäng Med kriminellt gäng kommer vi att utgå från Brås (2016:6) definition; en stabil gruppering vilken utgörs av individer som på ett organiserat sätt bedriver grövre brottslighet. Kriminell livsstil Personer som lever och verkar i kriminogena miljöer, med en självbild där den anser sig stå utanför samhället. Livsstil syftar till att den är självvald, att personen föredragit det livet framför det konventionella. Livsstilen kan även vara inlärd från hemmet. Kriminell livsstil är även något Glenn D. Walters (1990) lyfter i sin teori. BAKGRUND I det här avsnittet kommer vi presentera vad det är som gör att man går med i ett gäng för att sedan gå in på avhopparverksamheter. Vi kommer beskriva ingående om tre olika avhopparverksamheter från Malmö, Göteborg och Stockholm som vi sedan kommer diskutera med resultatet från våra intervjuer. Vi har även valt att beskriva Kriminalitet som livsstil då det är ett förändringsprogram som finns hos en av avhopparverksamheterna, även något som vi kommer diskutera i föhållning till resultatet. 5

7 Kriminella gäng kan uttrycka sig i olika grupperingar som exempelvis MC-gäng, fängelsegäng, etniska grupperingar och förorts- och ungdomsgäng (SoU, 2010:15). Förorts- och ungdomsgäng är lite mer löst sammansatta än de andra och befinner sig ofta på offentliga platser utan fördefinierat mål som exempelvis att begå brott tillsammans, brottslighet förkommer även här men på ett mer impulsivt tillvägagångssätt (Andersson & Mattson, 2011). I övriga gängformationer är gruppen mer organiserad och har en tydlig struktur (a.a.). Utanförskapet är den gemensamma nämnaren för kriminella gäng och de destruktiva handlingar som utförs kan vara ostrukturerade (a.a.). I dessa grupper finns det ledarskap, regler och fördefinierade mål kring att begå kriminella handlingar (a.a.). De som inte följer gruppens regelverk bestraffas (a.a.). Lojaliteten till gruppen är central, dock innebär det inte att de familjära banden sinsemellan medlemmarna behöver vara starka (Korsell m fl, 2009). Gruppen kan försvagas vid specifika händelser som till exempel när en ledande medlem frihetsberövas (a.a.). Det finns ett antal riskfaktorer som gör att en individ ansluter sig till kriminella gäng. Enligt Brå (2016:6) kan riskfaktorerna delas in i fem olika områden; individen själv, familjen, kamrater, skola samt omgivningen. Familjen som riskfaktor tillhör även en av de socioekonomiska faktorerna och risken utgår från familjens brist av kontroll samt dess låga prosocialitet gentemot individen (Alleyne & Wood, 2014; McDaniel, 2012; Pedersen, 2014). Den andra av de socioekonomiska faktorerna handlar om grannskapet och påverkas av huruvida det finns lokala gäng vilka kan medföra att en ungdom tar efter deras beteende (a.a.). Grannskapet kombinerat med den individuella brottsligheten utgjorde en riskfaktor (a.a.) När kamrater betraktas som en riskfaktor baseras det på vilka kamraterna är samt hur deras attityd gentemot brottslighet och prosocialitet ser ut (Alleyne & Wood, 2014; Melde & Esbensen, 2011; Merrin m fl, 2015). I Pedersens (2014) studie nämner han att individer väljer att gå med i gäng för att känna tillhörighet samt att det för ungdomar är något som kan uppfattas som kul och spännande. Skolan är en riskfaktor om ungdomarnas engagemang är lågt samt om det finns en negativ attityd och inställning gentemot skolan (Alleyne & Wood, 2014; Melde & Esbensen, 2011; Merrin m fl, 2015). Det finns andra riskfaktorer än de tidigare nämnda vilka är mer individuella som exempelvis kön (Merrin m fl, 2015), etnicitet (Merrin m fl, 2015; Pedersen, 2014) och välmående (McDaniel, 2012; Merrin m fl, 2015). Då riskfaktorerna för att generellt begå kriminella handlingar eller för att en individ ska ansluta sig till ett kriminellt gäng är likartade sker rekryteringen till kriminella nätverk vanligtvis bland personer som redan tidigare har begått kriminella handlingar (SoU, 2010:15). Gängen bidrar till en stark gruppidentitet och kännetecknas av en social isolering från omvärlden (Korsell m fl, 2009). Det finns enligt Carlsson & Sarnecki (2016) huvudsakligen två sätt att betrakta avslutandet av en kriminell karriär; som en statisk händelse, eller som en process. Den statiska händelsen är mer kvantitativ och syftar till en frånvaro av kriminella handlingar (a.a.) Även om vissa kriminella plötsligt upphör med brottslighet är avslutandet av en kriminell karriär i de flesta fall en form av process där brottsligheten minskar för att sedan upphöra (a.a.). Om man accepterar den processuella synen på avslut kan vi närma oss det på ett annorlunda sätt (a.a.). Med denna syn tar man hänsyn till de förändringar som uppkommer, detta lämpar sig väl vid kvalitativa studier (a.a.). När vi betraktar avslutandet som en process, 6

8 det handlar inte om när brottsligheten upphörde, det är vidare än det skedet och uppmärksammar även upprätthållandet av den icke-kriminella livsstilen (a.a.). Avhopparverksamheter När en individ lämnar den kriminella livsstilen är det att betrakta som en stor vinst för hela samhället både ur ett mänskligt och ett ekonomiskt perspektiv (Regeringen, 2015). Genom att samhället erbjuder skydd och stöd för de individer som önskar lämna gänglivet underlättar det för uppbrott (a.a.). Under 2015 fick Polismyndigheten två miljoner kronor dedikerat till avhopparverksamheter (a.a.). I budgetpropositionen år 2016 föreslogs en anslagsökning med fem miljoner kronor per år för den här typen av verksamhet, Polismyndigheten ansvarar för fördelningen av dessa ekonomiska medel (a.a.). Det beslutet gick igenom och Polismyndigheten mottager tillsvidare ett ökat anslag om fem miljoner per år för att ekonomiskt kunna stödja de verksamheter och förvaltningar som syftar till att hjälpa individer lämna kriminella gäng (Polismyndigheten, 2018). Fördelningen av det görs av den Nationella samordningsfunktionen för avhopparverksamhet vid Brottsoffer- och personsäkerhetsverksamheten (a.a.) Under 2018 fördelades tre miljoner kronor till kommunala förvaltningar och två miljoner kronor till verksamheterna Passus och Exit som är en del av Stiftelsen Fryshuset (a.a.). Det statliga stödet ska användas till utveckling och intensifiering av arbetet med aktuell målgrupp samt ökad samverkan med Polismyndigheten (a.a.). I Brås (2016:6) rapport vilken skrevs på uppdrag av regeringen, gjordes det en nationell kartläggning av stöd till avhoppare från kriminella grupperingar. I rapporten framkommer det att om man lyckas hjälpa individer att hoppa av från de kriminella grupperingarna och ändra deras kriminella livsstil kan det ge vinster på både ett samhälleligt plan samt på individnivå (Brå, 2016:6). De flesta av de områden där det förekommer kriminella gäng ligger i Stockholm, Göteborg och Malmö (a.a.). Det är även i dessa städer det finns myndighetsdrivna avhopparverksamheter (a.a.). Det finns kriminella gäng på 16 andra platser i Sverige, 15 av dessa platser har inte någon myndighetsdriven avhopparverksamhet i nuläget (a.a.). För att få stöd av en avhopparverksamhet måste avhopparen ofta gå med på olika krav (Brå, 2016:6). Dessa krav kretsar framförallt kring drogfrihet och avhållsamhet från kriminalitet (a.a.). I en av de myndighetsdrivna verksamheterna finns det ett krav på att avhopparen måste ha en konstaterad hotbild för att få tillgång till stödet som tillhandahålls (a.a.). En annan verksamhet har ett krav gällande att det måste göras en polisanmälan om individen är under hot för att denne ska få tillgång till stöd från verksamheten (a.a.). Man kan dela upp de olika verksamheterna som erbjuder stöd till personer som vill lämna kriminella grupperingar i två grupper, ena gruppen drivs av olika myndigheter (framförallt socialtjänst och polis) resterande är fristående och bedrivs exempelvis genom olika stiftelser (Brå, 2016:6). Gemensamt för majoriteten av verksamheterna är att dessa inleder processen med en kartläggning av avhopparens behov, erbjuder en kontaktperson för samtalsstöd samt praktiskt stöd och hjälp med sociala nätverk (a.a.). Dock skiljer sig verksamheterna ofta åt vad gäller målgrupp, struktur och arbetssätt (a.a.). Ofta har personal på icke myndighetsdrivna verksamheter egen erfarenhet av liknande upplevelser (a.a.). Vidare har dessa inte samma möjligheter att finansiera insatser genom socialtjänsten då det oftast inte finns ett formellt samarbete mellan fristående 7

9 avhopparverksamheter och socialtjänst (a.a.). De myndighetsdrivna avhopparverksamheterna är riktade till de avhoppare som är folkbokförda i den polisregion eller kommun där verksamheten är belägen (Brå 2016:6.). Samtliga myndighetsdrivna verksamheter har möjlighet att erbjuda individerna skydd samt en kontaktperson vilken stöttar individen under processen av avhoppet (a.a.). Vidare har dessa verksamheter även en förmedlande roll där relevanta aktörer som behandlingshem eller Arbetsförmedlingen kan kopplas in efter de behov som kartläggs för avhopparen (a.a.). De avhopparverksamheter som inte är myndighetsdrivna riktar sig till avhoppare i hela landet, de är alltså inte bundna till kommun eller liknande (a.a.). Dessa erbjuder också kontaktpersoner vilka agerar som spindeln i nätet och stöttar avhopparen (a.a.). Ofta har dessa verksamheter dessutom en del egna insatser som exempelvis påverkansprogram, arbetsträning och stödboende (a.a.). Även här kan andra aktörer som Arbetsförmedlingen eller Socialtjänsten kopplas in (a.a.). Icke myndighetsdrivna avhopparverksamheter har ingen möjlighet att erbjuda avhoppare skydd utöver gällande lokala hot (a.a). Konsultationsteamet i Malmö I Malmö finns det en myndighetsbedriven verksamhet som kallas för konsultationsteamet och är en del av Plattform Malmö (Malmö stad, 2018a). Konsultationsteamet är ett samarbete mellan Malmö stad, Kriminalvården, Polismyndigheten, Arbetsförmedlingen m.fl. myndigheter (Malmö Stad, 2018a). Dessa myndigheter samarbetar för att stötta personer som upplever starkt hot och som vill lämna kriminella gäng (Malmö Stad, 2018a). Konsultationsteamet skiljer sig från övriga avhopparverksamheter då det är den enda av verksamheterna som har ett krav på att avhopparen måste ha en konstaterad hotbild för att få tillgång till stöd (Brå, 2016:6). I verksamheten arbetar två socionomer som samordnare för avhopparens insatser, även Polisen och Arbetsförmedlingen har fasta representanter i verksamheten (a.a.). Stödet som erbjuds från konsultationsteamet är även tillgängligt för icke-kriminella vilka lever under rädsla och hot (Malmö stad, 2018a). I den här studien beskrivs enbart den del av verksamheten som erbjuds de avhoppare som ingått i kriminella grupperingar enligt studiens avgränsningar. Konsultationsteamet arbetar konsultativt och samordnade mot den yrkesverksamma som har kontakt med avhopparen (Malmö stad, 2018b). Då ett ärende når teamet hålls ett möte med teamets socialsekreterare och poliser (a.a.). Representanter från berörda myndigheter kallas till en konsultation där man utifrån individens behov av stöd och skydd försöker hitta lösningar (a.a.). Utifrån den här konsultationen görs det en bedömning av hotbild samt motivation (a.a.). Nästa steg är ett samverkansmöte med berörda parter vilka kan vara till hjälp med fortsatt planering (a.a.). Representerade parter vid det mötet kan vara socialsekreterare, frivårdsinspektör och anhöriga, personen i fråga närvarar vid det mötet (a.a.). Samordnarna i teamet agerar även kontaktpersoner till avhopparna, för kontinuerligt samtalsstöd, praktiskt stöd och hjälp med sociala nätverk (Brå, 2016:6). Stödet ges dock inte genom möten med avhopparna, utan främst via telefon (a.a). Kunskapscentrum mot organiserad brottslighet i Göteborg 8

10 I Göteborg drivs avhopparverksamheten av Kunskapscentrum mot organiserad brottslighet som finns vid stadsledningskontoret i Göteborg Stad (Göteborg stad, 2018b). På deras sida genom Göteborg Stad står det tydligt hur man kan kontakta dem antingen genom telefon eller e-post (Göteborg stad, 2018a). Tillsammans med elva olika statliga myndigheter och organisationer bland annat Polismyndigheten Region Väst, Skatteverket, Kriminalvården och Kronofogden arbetar de mot gängkriminalitet och organiserad brottslighet (Göteborg stad, 2018b). Tillsammans kan de erbjuda ett samordnat stöd (a.a). De arbetar med stöd för avhoppare från kriminella gäng eller nätverk vilka behöver hjälp med att starta om på nytt, skapa ett nytt liv (Göteborg, 2018a). Den som vill hoppa av kan få hjälp av avdelningen för samhällsskydd och beredskap på stadsledningskontoret. De vänder sig också till personer som i sitt arbete eller på annat sätt har kommit i kontakt med personer inom kriminella nätverk och fått veta att det finns någon där som vill hoppa av (a.a.). De skriver i sin broschyr att de verkar för att utveckla samverkansformer för att hjälpa och stödja dem som vill lämna gäng och en kriminell karriär (Göteborg stad, 2018c). Där framgår det att de erbjuder rådgivning, samverkan och åtgärder vid konkreta fall (a.a.). Vidare står det att de har ett utvecklingsområde med utslussning vilket innefattar; praktikplatser, arbete, boende, fritid och mentor (a.a.) Passus i Stockholm Passus i Stockholm är en del av Fryshuset och bedriver sin verksamhet genom dem (Passus, 2018). På förstasidan på deras hemsida möts man av information som tydligt förmedlar att Passus arbetar med avhopp från kriminella gemenskaper. Passus hjälper de individer som önskar lämna kriminella gängmiljöer eller en kriminell livsstil. De hjälper även till med återanpassning i samhället och stödjer anhöriga till unga som är på väg in i kriminalitet (Passus, 2018). Passus håller även i utbildningar, ger handledning samt tillhandahåller kvalificerade kontaktpersoner (a.a). Arbetsteamet på Passus består av klientcoacher, terapeut, samordnare och verksamhetsledare (a.a). Vidare förmedlar Passus att deras anställda tillsammans har en bred kompetens och en mångårig erfarenhet av att ha arbetat inom området samt att de är licensierade ledare för förändringsprogrammet Kriminalitet som livsstil (a.a). På hemsidan finns det en flik vid namn Stöd för dig, där finns det information kring vad som händer i första stund när man söker sig till Passus. Individen som önskar lämna ett gäng möter då först en klientcoach och på första mötet vill man få en klarhet i vilken slags situation individen befinner sig i, vilket stöd denne behöver, om det finns hotbild samt vilket socialt nätverk som finns i personens närhet (Passus, 2018). Vidare skriver de att när man tillsammans med sin klientcoach kommit överens om vilket stöd som kan passa upprättas en personlig utvecklingsplan. Det är utvecklingsplanen som sedan ligger till grund för arbetet och kommer att följas som en röd tråd genom hela processen (a.a.). På slutet av sidan avslutas stycket med att ingen persons situation är lik den andras och därför är allt stöd vi erbjuder anpassat till just dina behov och önskemål! (a.a.). Deras tredje flik heter Anhörigstöd och där skriver de om att anhöriga till de som vill hoppa av är en viktig del i arbetet (Passus, 2018). Att anhöriga ofta behöver hjälp med att bearbeta sina upplevelser kring situationen. Passus kan då erbjuda klienten och dess anhöriga att återknyta de kontakter som klienten tidigare valt bort eller straffat sig ut från under sin tid som kriminell. De metoder som 9

11 erbjuds är rådgivning och stödjande samtal där den anhöriga kan få hjälp med konfliktneutralisering och bearbetning (a.a.). Passus har även ett helt avsnitt under anhörigstöd som heter Korta tips till dig som anhörig där de redogör konkreta tips gällande relationen mellan anhöriga och den med riskbeteende samt kring hur du som anhörig kan förhålla dig (a.a.). Kriminalitet som livsstil Gunnar Bergström har tagit fram förändringsprogrammet Kriminalitet som livsstil (Pedagogkonsult, 2018). Programmet bygger på livsstilsteorin vilken är framtagen av kriminologen Glenn D. Walters (a.a.). Walters teori kommer presenteras mer ingående i nedanstående avsnitt kring teoretiskt ramverk. Bergström (2012) menar att individens tankemönster påverkas av valen denne gör samt de uppgifter individen möter i livet. Utifrån alla influenser, konflikter och problemlösningar denne stött på bildas tankemodeller och tankemönster (a.a.). Individer utvecklas i olika riktningar baserat på dennes livsvillkor, val och socialt umgänge (a.a.). Den ena riktningen innebär en mognad där individen tar ansvar för sitt eget liv och visar hänsyn till andra människor (a.a.). Den andra riktningen kan innebära att personen redan tidigt har upplevt belöning och bekräftelse kopplat till sitt kriminella beteende eller har ett befintligt starkt band till en kriminell grupp, då kan individen vara lockad till att fortsätta sin kriminella karriär (a.a.). Då börjar långsamt ett tankemönster baserat på irrationella tankar att utvecklas (a.a.). Bergström (2012) menar då att om man som behandlare kan identifiera det tankemönster vilket styr individens världsuppfattning och tolkning av olika situationer har man större möjlighet att förstå individens agerande (Bergström, 2012). Programmet Kriminalitet som livsstil innefattar följande element; värderingsövningar, väga för- och nackdelar med brott, problemlösning, utmana kriminella tankar, självbild och världsbild (Pedagogkonsult, 2018). Programmets mål är att deltagarna ska få tillgång till de verktyg som är nödvändiga för att individen ska kunna överge den kriminella livsstilen (a.a.). Styrelsen för Kriminalitet som livsstil beslöt år 2013 att dess kriminalitetsprogram inte får bedrivas i samband med substitutionsbehandling (Stiftelsen kriminalitet som livsstil, 2018) Det här baseras på att programmet förutsätter drogfrihet och att underhållsmedicineringen därmed strider mot vissa avsnitt i programmet (a.a.). TIDIGARE FORSKNING I detta avsnitt kommer vi presentera tidigare forskning vilken anses relevant för studiens ämne. Forskningen fokuserar framförallt på vändpunkter och de faktorer som bidrar till en fortsatt avhållsamhet från den kriminella livsstilen. Ett tydligt mönster i den tidigare forskningen är att individer uppgett att de valt att lämna gänget och den kriminella livsstilen till följd av påtryckande eller dragande faktorer. De påtryckande faktorerna bidrog till att individerna ville ta avstånd till den tidigare livsstilen. Dessa kunde ta sig i uttryck genom utbrändhet och en känsla av att få nog (Berger m.fl., 2016; Pyrooz & Decker, 2011b), en önskan att vilja undvika våld, problem och diskriminering (Bubolz, 2014; Pyrooz & Decker, 2011b), rädsla för fara, en närståendes bortgång (Bolden, 2013), bristande lojalitet och en besvikelse gentemot gänget (Berger m.fl. 2016, Bubolz, 2014) samt en 10

12 avsaknad av socialt stöd (Bubolz, 2014). De dragande faktorerna syftar till de faktorer som grundar sig i att det finns något annat som är viktigt för individen, detta kan vara något befintligt i individens liv, något som uppkommer längs med vägen eller att det finns en önskan om att kunna uppnå något. Dragande faktorer tar sig i uttryck genom ansvar och arbete (Pyrooz & Decker, 2011b), spiritualitet (Bubolz, 2014), föräldraskap och familj (Bubolz, 2014; Pyrooz & Decker, 2011b) och en längtan efter ett bättre liv (Bolden, 2013). I Boldens (2013) studie framkom även mognad som en faktor till förändring av livsstil. Detta överensstämmer med Pyrooz och Deckers (2011a) fynd, där ett avståndstagande från gänglivet är en naturlig upphörande process. Den naturliga processen kommer medföra att nästan varenda ungdom som går med i ett gäng även kommer att lämna gänget (a.a.). Det stöds av det mest replikerade fyndet inom kriminologin nämligen relationen mellan ålder och brottslighet (a.a.). Carlsson (2012) utförde en kvalitativ studie i Sverige där han undersökte förändringsprocesser och vändpunkter. Han menar att processer av inom-individuella förändringar i avslutandet av en kriminell karriär kan vara mycket komplexa och ofta innefatta flertalet kontextspecifika processer (a.a.). Studien visar hur livsprocesser och vändpunkter ofta är beroende av varandra (a.a.). Vändpunkter är att betrakta som delar av processer och inte som konstanta framsteg mot att upphöra med kriminalitet (a.a). Vändpunkter och processer bör studeras med ett större djup eftersom att det är här nyckeln till individens framtida icke-kriminella livsstil ligger (a.a). Carlsson (2012) menar att vändpunkter som koncept är ett användbart verktyg för att förstå de avgörande delarna av processen och dess sammanhang. Vidare menar han att det är sällsynt att förändringsprocesser i brottslighet enbart är beroende av den enskilda individen (a.a.). De framträder snarare i ett samspel mellan individen och samhället (a.a). Bolden (2013) menar att det är tydligt att utvecklingsprocessen sker över tid och vanligen är ett resultat av ett flertal olika faktorer. Därav behöver samhälle, rättssystem och skolor främja dessa naturliga upphörande processer när de uppenbarar sig (a.a.). Hur samhället kan agera undersöktes av Sharkey m.fl. (2015), de utförde intervjuer med villkorligt dömda på en lågsäkerhets institution i Kalifornien. Alla intervjupersoner var gängmedlemmar eller hade annan anknytning till kriminella gäng (a.a.). Intervjuerna syftade till att få in rekommendationer kring hur man kan få fler att lämna gänglivet (a.a.). Det framkom en stark önskan kring stöd, behandlingsgrupper, mentorskap och liknande insatser (a.a.). Bolden (2013) utförde kvalitativa djupintervjuer med personer som lämnat gäng samt fortfarande aktiva gängmedlemmar i Texas och Florida. Denna studie ämnade att undersöka varför individer valde att lämna gänget samt hur de kunde upprätthålla den icke-kriminella livsstilen (a.a.).det framkom att beslutet att lämna gänget ofta var en kombination av flertalet olika faktorer som av både påtryckande och dragande karaktär (a.a.). Studien visade att alternativa stödsystem samt en geografisk separation ofta var elementära faktorer för att individen skulle klara av att göra förändringen (a.a.). När det inte gavs möjlighet till en förflyttning eller tillgång till stöd i förändringen resulterade det i ett ambivalent beteende där individerna pendlade mellan gänglivet och det konventionella livet (a.a.). Vidare betonar Bolden (2013) att behovet av den 11

13 geografiska separationen inte tycks vara grundad i fara eller rädsla utan snarare kan vara nödvändig för att undvika att individen faller tillbaka i sin gamla livsstil. Bubolz (2014) menar att anledningarna till varför personer väljer att lämna kriminella gäng inte är studerat i samma utsträckning som varför personer väljer att gå med i gäng. Därmed gjorde han en studie där han genom ett flertal djupintervjuer undersökte vad det fanns för motiv till att individerna valde att lämna (a.a). I den här studien framkom det att individernas skäl att lämna gänglivet var varierande, en kombination av påtryckande och dragande faktorer (a.a.).i Bergers m.fl. (2016) studie var de dragande faktorerna de främsta skälen till varför individerna valde att lämna gänglivet. Intervjupersoner beskrev situationer där de blivit frihetsberövade eller fysiskt skadade där de inte hade upplevt att övriga gängmedlemmar visade någon form av omtanke (a.a.). Det framkom att individerna upplevt att övriga gängmedlemmar svikit dem genom att vittna mot dem eller överge dem i situationer där deltagarna blivit utsatta för fysisk skada (a.a.). Det här är motstridigt med Pyrooz & Deckers (2011b) fynd vilket tyder på att banden till övriga medlemmar fortsätter vara starka även efter att individen lämnat gänget. Deras resultat indikerar på att en avidentifiering som gängmedlem inte nödvändigtvis innebär dissociering till gänget (a.a.). Vidare ville Bubolz (2014) även ta reda på vad det innebär att vara en före detta gängkriminell samt de kvarvarande effekterna av den tidigare identiteten. Det framkom även att det fanns en tvetydighet i hur man valde att definiera före detta gängkriminella (a.a). Det första perspektivet hävdar att individer kan upprätthålla gängmedlemskap och gängidentitet men då måste avstå från brottslighet eller negativa beteenden i samband med gänglivet (a.a.). Det andra perspektivet hävdar att det inte är tillräckligt att bara avstå från destruktivt beteende (a.a.). Det anses då att det krävs beteendemässiga och kognitiva förändringar på identitets- och identifieringsnivå innan individer blir avhoppare (a.a.). Slutligen visade resultaten att de återstående effekterna av den tidigare identiteten i tiden efter avhopp är uppenbart associerade med gänglivet, dessa tar sig i uttryck i gängbeteende, gängrelaterad syn på världen och livet samt oupplöst trauma (a.a.). I den tidigare forskningen framgår det att skälen till varför individer väljer att lämna kriminella gäng är väldigt spridda. Dock tycks utbrändhet, familj och ansvar vara de mest framstående faktorerna vilka bidrar till en förändrad livsstil. Andra faktorer som uppmärksammades var en upplevelse av att ha blivit sviken av andra gängmedlemmar, blivit utsatt för hot och våld samt spiritualitet. Dessa faktorer har att göra med sociala sammanhang, vare sig det handlar om att individen funnit ett nytt sammanhang eller om denne känner sig exkluderad från sitt tidigare sammanhang d.v.s. det kriminella gänget. Utifrån tidigare forskning framkommer det att avhopp ofta sker i samband med någon form av vändpunkt samt att det krävs stöd för att bibehålla förändringen. Det framgick tydligt i Sharkey m.fl.s (2015) studie att det fanns en önskan kring stöd, behandlingsgrupper, mentorskap och liknande insatser. Många av dessa insatser bidrar till att skapa ett socialt sammanhang där individen kan få stöd. 12

14 TEORETISKT RAMVERK I den här studien kommer vi att utgå ifrån Glenn D. Walters livsstilsteori samt Sampson & Laubs dynamiska teori om åldersgraderad informell social kontroll. Walters teori är relevant för studiens syfte då den förklarar livsstilskriminalitet. Utifrån att man får en större förståelse för individen kan man finna nya sätt att bemöta problematiken. Teorin ger oss ett bra utgångsläge vad gäller att identifiera det stöd avhoppare är i behov av. Gunnar Bergströms program Kriminalitet som livsstil som tidigare har redogjorts för har sin utgångspunkt i Walters teori. Valet av Sampson & Laubs teori är att den grundar sig i livsförloppet. Teorin menar att finns faktorer och händelser som individen stöter på under sitt liv som kan medföra förändringar, trajectory, och potentiella vändpunkter, turning points. Glenn D. Walters livsstilsteori Glenn D. Walters teori är en beskrivning av livets villkor med utgångspunkt hos den relativt problemfria, normala individen vilken anpassar sig till omgivningen när den förändras (Walters, 2011). Livsstilsteorin menar att kriminellt beteende följer ett generellt kriminellt livsmönster (a.a.). Genom att förstå det kriminella livsstilsmönstret kan man på ett bättre sätt tillgodose dess behov av stöd. Walters (1990) beskriver i sin teori att det finns fyra grunddrag för en kriminell livsstil. Det första grunddraget är ansvarslöshet som handlar om en livsstil där ansvar för de egna handlingarna saknas (a.a.). Det andra grunddraget är njutningslystnad vilken ofta tar kontroll över den kriminellas liv (a.a.). Vilket syftar till att du agerar för att uppnå tillfredsställelse. Det tredje grunddraget är kränkande hållning gentemot andra människor (Walters, 1990). Vilket syftar till att där finns en form av nonchalans i förhållande till andras gränser, det är då vanligt att det förekommer kränkningar (a.a.). Det är något som kan ske både medvetet och omedvetet (a.a.). Det fjärde och sista grunddraget är upprepade brott mot lagar, normer och moral (a.a.). Det innebär att individen har en svårighet att underordna sig system med regler och lagar (a.a.). Walters (1990) menar även att den kriminella livsstilen inte enbart påverkas av de fyra grunddragen. Det också är en inre process som innefattar tankemönster, rutiner och personlighetsdrag (a.a.). Teorin utgår från tre nyckelkoncept; villkor, val och tankemönster (Walters, 2011). En kriminell livsstil är ett resultat av de val som individen gjort vilket även är påverkat av miljöförhållanden (a.a.). Tankemönster syftar till de kognitiva stilar individer utvecklar som en konsekvens av dess biologiska och miljömässiga förhållanden samt det mönster av val individen har gjort i relation till dessa (a.a.). Vidare beskrivs en livsstil som ett mönster av olika beteenden vilka individen har fastnat i och upprepar även i lägen där det inte är korrekt agerande (a.a.). Livsstilsteorin syftar till att brottslighet är en konsekvens av de förhållande en individ exponeras för, valen individen gör i sitt liv samt det tankemönster individen åberopar som stöd för ett utvecklande av ett kriminellt mönster (Walters, 1990). En kriminell livsstil kan formellt eller strukturellt definieras som en interaktiv stil vilken kännetecknas av oansvarighet, självförtroende och social regelbrytning (Walters, 1990). Livsstilen innebär att individen i många fall måste hitta en snabb lösning till existentiell rädsla och problemen i vardagen (Walters, 2000). För att fånga essensen av livsstils processen måste vi se förbi struktur och funktion för att 13

15 fastställa ett kriminellt mönster (a.a.). Livsstilen når så småningom en punkt där den inte längre fungerar, det beskrivs som en förtvivlan (Walters, 2011). En person med en önskan om att lämna sin kriminella livsstil kommer inte kunna göra det enbart genom att göra en hastig förändring av sitt beteende. Det här är inte möjligt, man måste även ta hänsyn till både inre faktorer och de fyra grunddragen (Walters, 1990). Arbetet och processen med att bryta den kriminella livsstilen måste även riktas mot själva tankemönstret (a.a.). Vilket görs genom att inrikta sig mot självbilden, ens värderingar och liknande element (a.a.). Sampson & Laubs åldersgraderade teori Sampson & Laub gjorde en uppföljningsstudie på Glueck & Gluecks studie Unraveling juvenile delinquency, den här kom att kallas Shared beginnings, divergent lives, delinquent boys to age 70 (Laub & Sampson, 2003). I den här studien användes det nytillkommet material berörande brottsregister och dödsregister, det utfördes även nya intervjuer med 52 av informanterna (i Glueck & Gluecks ursprungliga studie var det 1000 deltagare) (a.a.). I den nya studien framkom det att faktorer som kan leda till att personer väljer att sluta med kriminalitet kan vara äktenskap, arbete, skolresultat och stabila livsvillkor (Laub & Sampson, 2003). Avslutandet beskrivs genom olika mekanismer där processen ser olika ut (a.a.) Den såkallade knifing-off effekten är den mest dramatiska och innebär att det finns ett före och ett efter, en händelse eller handling leder till ett plötsligt men varaktigt avslut (a.a.). Det upprätthålls sedan genom kontroll, stöd, struktur och rutiner samt en ny identitet (a.a.). Om individen istället bibehåller en kriminell livsstil sker det eftersom ett misslyckande uppstod i att skapa sociala band gällande informell social kontroll eller kumulativa nackdelar som händelser som utspelat sig tidigt i individens liv (exempelvis att bli arresterad, stämplad osv.). Dessa faktorer begränsar framtida möjligheter och skapande av sociala band (a.a.). Personer med perpetuell brottslighet kännetecknas av avsaknad av stabila levnadsvillkor, stabila relationer, arbete och misslyckande i skolan eller militären samt att man inte lyckats bryta sig loss från den kriminogena miljön och livsstilen (a.a.). Det är även vanligt att individen har varit frihetsberövad under längre perioder (a.a.). Sampson & Laub menar alltså att variation i brottslighet kan förklaras genom de olika typer av band individen har till samhället, svaga band leder till en högre sannolikhet till brottslighet (a.a.). Vidare menar de att vändpunkter är dynamiska, oberoende av ålder, personlighet, benägenhet och bakgrund är förändring mer trolig bland de individer som gifte sig, fick en stabil anställning eller anslöt sig till militären (a.a.). Den fria viljan betonas också, individer väljer att avsluta som en respons på en vändpunkt (a.a.). Det kan då handla om ett nytt sätt att betrakta sig själv, exempelvis som försörjare för sin familj eller en god anställd (a.a.). Att bibehålla en kriminell livsstil grundar sig också i ett aktivt val, det kan då grunda sig i att man finner livsstilen spännande, uppskattar de materiella belöningarna eller att man inte känner sig tillfreds med att bli exkluderad från samhällets elitgrupper och tenderar att betrakta samhället som orättvist och korrupt (a.a.). 14

16 METOD Metoden för vår studie har en kvalitativ ansats, då vårt syfte och frågeställning är att få en bild av varför den enskilde individen valt att lämna ett kriminellt gäng och vad denne hade för behov i processen. En kvalitativ metod betonar ett induktivt synsätt och är som lämpligast när man önskar få större djup och ökad förståelse än att generalisera till en större population (Malterud, 2014). Vilket vårt syfte är, ett mer fokus på individen och dennes upplevelse av sin situation och dennes behov. Vidare bibehålls det ett fenomenografiskt förhållningssätt. Fenomenografi innebär att intresset inte är riktat gentemot huruvida individens uppfattningar är sanna eller inte (Uljens, 1989). Intresset är istället begränsat till hur personer uppfattar något (a.a.). Genom att vi är närvarande och riktad mot den andre under intervjun blir informanten lättare att förstå samt att samtalet kommer enbart att handla om hen. Inom fenomenografin utgår man från att det existerar en verklighet utanför människan men man menar att verklighetens mening eller betydelse konstitueras genom hur människan i sig uppfattar den (a.a.). Objektets mening är alltså inte givet på förhand utan dess mening konstitueras genom människans tolkning (a.a.). Det gör även att vi som forskare under intervjuerna ska åsidosätta vår egna förförståelse då vi enbart ska vara riktade mot den andre och dennes upplevelser. Vilket är vår strävan att enbart uppmärksamma den enskilde individens behov kring att lämna ett kriminellt gäng. Genom att mötas personligt vid intervjuerna bildar man en närhet till sina informanter som sedan skapar möjlighet att kunna få en inblick i informanternas värld ur deras egna perspektiv. Vilket vi ville uppnå vid våra intervjuer för att få ut så mycket som möjligt. Det ger en ökad förståelse samt ett större djup, vilket Bryman (2018) förklarar med att en kvalitativ ansats kan bidra till att forskaren får en ökad förståelse av den sociala verkligheten på grund av hur informanterna i en viss miljö tolkar den här verklighet. Målet är att utforska meningsinnehållet i sociala och kulturella fenomen så som det upplevs av de involverade själva i deras naturliga sammanhang. Den här studien har utförs med en kvalitativ ansats och semistrukturerade intervjuer. Enligt Kvale (1997) syftar den kvalitativa forskningsintervjun till att förstå livsvärlden ur den intervjuades eget perspektiv. Det överensstämmer med studiens syfte, då den ämnar att undersöka individernas upplevelser och behov. Förtjänster med en kvaltitativ metod är att forskaren får möjlighet att uppnå en fördjupad förståelse av fenomenet eller situationen samt att individen man intervjuar förmedlar ett särskilt djup och en detaljförståelse (Malterud, 2014). Begränsningar med metoden är att det finns risker med att få alltför överflödig information från informanterna som sedan kan vara svår att bearbeta (Kvale, 1997). Samt att närheten som skapas till informanterna vid mötet kan bidra till en minskad objektivitet och därmed bidra till en sänkt förmåga av analytiskt tänkande (Malterud, 2014). För att samla in material valde vi att använda oss av semistrukturerade intervjuer med våra informanter. Genom semistrukturerade intervjuer är intervjuprocessen flexibel (Bryman, 2018) då det finns utrymme för informanten att tolka de öppna frågorna på sitt sätt och svara med det hen upplever vara viktigt. Urval 15

17 Valet av informanter är avgränsat till individer med kriminellt förflutet. Individen ska ha ingått eller haft en koppling till ett kriminellt gäng som gör att det uppstår svårigheter med att lämna gänget. Avhopparen ska ha gjort ett aktivt val att lämna och ska ha varit motiverad till att lämna gänget. Samtliga intervjuer i studien är gjorda på män då vi inte lyckats få kontakt med någon kvinnlig avhoppare. Hur lång tid det har förflutit sedan individen lämnade gänget anses inte relevant och det utgör inte om denne är fullständig avhoppare eller inte. Gemensamt krav för alla informanter var att de skulle vara över 18 år när de lämnade gänget och folkbokförda i Sverige.. Informanterna behövde inte ha tagit hjälp av en avhopparverksamhet för att vara aktuella för studien. Vi exkluderade individer som fortfarande var aktiva i sin kriminalitet. Personer som deltog i studien behövde vara öppna för att besvara frågor kring sin process att lämna men också tankar och känslor kring lämnandet och tiden framöver. Informationen om det här framgick redan när vi kom i kontakt med informanterna samt genom informationsbladet. Information om de olika avhopparverksamheterna samlas enbart in via deras hemsidor eller andra relevanta källor på internet och redogjordes för i bakgrunden. Att intervjuer inte gjordes med dessa var på grund av den begränsade tidsramen. Det ansågs mer relevant att under datainsamlingen fokusera på intervjuer med de personer som valt att hoppa av kriminella gäng. Därav är den enda datainsamling som bedrivits i den här studien de intervjuer som utförts med avhopparna. Vi har kommit i kontakt med en person i vår närhet som stämmer in på våra kriterier för urval och avgränsningar. Denne person tog sedan kontakt med personer i sin omgivning vilka passade in i våra kriterier. När hen informerat andra om vår studie och de var intresserade fick vi deras kontaktuppgifter så att vi sedan kunde kontakta dem på egen hand. Den här typen av urval brukar benämnas som ett riktat snöbollsurval eller ett kedjeurval, det är en metod där en eller flera personer i urvalet rekommenderar nya lämpliga personer att delta i studien (Bryman, 2018). På så sätt sker det en snöbollseffekt där det hela tiden kan rekryteras nya personer till studien fram tills dess att forskaren anser att urvalet är tillräckligt stort (a.a.). Det är till stor fördel att använda den här metoden då det går snabbt att rekrytera nya personer till studien (a.a.). Det är en form av bekvämlighetsurval vilket även innefattar viss problematik (a.a.). Något som begränsade oss var att vi inte hade kontrollen över vem som kontaktades, hur många utan allt var upp till vår kontakt. Vi kunde inte göra något förens individen ville delta i vår studie och vi fick kontaktuppgiftern. Sannolikheten för att urvalet på ett korrekt sätt ska kunna representera hela den studerade populationen är inte så hög (a.a.). Det är genom att vår kontakt har valt att informera bara vissa i hens närmiljö om vår studie. Det är sådan problematik som benämns som extern validitet när man pratar om hur resultatet kan generaliseras, det är dock inte lika framträdande i kvalitativa studier som i kvantitativa (a.a.). Den största fördelen med att använda sig av snöbollsurval, när studien är av känslig sort, är att det blir lättare att få nya informanter till att delta i studien då de blivit rekommenderade av en bekant. Man skulle kunna säga att det skapas ett förtroende redan innan mötet och intervjun. Insamling av material Den empiriska datan samlades in genom tre semistrukturerade intervjuer med tre personer där båda författarna var närvarande. Genom att vi båda var närvarande kunde en hålla i intervjun och den andra vara med observerande samt föra 16

18 anteckningar vid behov. Den som observerade kunde även uppmärksamma andra följdfrågor än den som höll i intervjun och var fokuserad på det runt omkring. Det hade varit önskvärt med fler informanter men då målgruppen är svår att nå var detta inte möjligt inom den aktuella tidsramen. Syftet och frågeställningarna är fokuserade på den enskilda informantens upplevelse och vad de anser har varit betydelsefullt och avgörande i deras process och beslut att lämna gänget och den kriminella livsstilen. Semistrukturerade intervjuer består av ett antal frågor som ofta tenderar att vara något mer öppna än i strukturerade intervjuer, frågorna kan även variera i följd och det finns även möjlighet att ställa uppföljningsfrågor (Bryman, 2018). Ett sådant upplägg är förmånligt för att ge respondenterna utrymme att redogöra för sina egna upplevelser (a.a.). Då vi på förhand inte kunde veta vad som skulle uppkomma längs med intervjuerna var möjligheten till att ställa ytterligare frågor vid intressanta teman av största vikt. Ett antal teman lyftes fram som utgångspunkt, varje tema hade tillhörande öppna frågor. En intervjuguide (bilaga 2) användes under intervjutillfällena, intervjuguiden användes som en grund. Vilket innebär att frågorna som var utskrivna var inte så som vi ställde dem, det var mer som ett stöd för oss. Det fanns även möjlighet att ställa ytterligare frågor för att knyta an till den information som gavs av informanten. Frågorna hade ingen specifik ordning de skulle ställas i, de baserades istället på vad som föll sig naturligt i samtalet med informanten. Innehållet i frågorna var fokuserat på informanternas erfarenheter av att hoppa av ett kriminellt gäng, deras önskemål och behov. Inget fokus kom att läggas på deras tidigare kriminella livsstil, utan intresset var riktat mot förändringen och upprätthållandet av den icke-kriminella livsstilen. Vid intervjuerna intog vi ett empatiskt förhållningssätt, vi var riktade mot informanten vilket bidrog till närvaro i samtalet. Under intervjuerna har vi förhållit oss till ett fenomenologiskt tolkningsperspektiv. Genom att använda sig av ett utifrån perspektiv för att studera den sociala kontexten kan forskning leda fram till förvånande resultat (Bryman, 2018). För att uppnå det fenomenologiska förhållningssättet fick vi sätta våra förutfattade meningar, förväntningar och eventuella teorier inom parentes för att skapa förutsättningar där vi kunde förstå den andre. In a way, the approach is far from being new to them, because if you never had a primary focus on the other, understanding anyone in the lifeworld would be impossible. (Englander & Folkesson, 2014, sid 309). Det fenomenologiska förhållningssättet uppnås alltså när vi är närvarande till den andra personens upplevelse så som personen i fråga själv upplever den, vi parantessätter oss själva och riktar det primära fokuset mot den andres upplevelse. För att vara närvarande har man sitt fokus på den andras narrativa själv och parentessätter sig själv (Zahavi, 2015). Med fenomenologisk metod intar man den naturliga inställningen för att kunna avtäcka det minimala självet (a.a.). Det handlar om att vara riktad mot den andre, att fokusera på vad det är den andre säger och uttrycker. För att vi som forskade skulle ha det förhållningsättet var vi riktad mot informanten i intervjun. Det var även på grund av det som vi valde att en av oss skulle hålla i intervjun för att behålla fokuset på vad den andre säger och uttrycker. Den andre av oss, som inte höll i intervjun, observerade och kunde i slutet av intervjun lyfta det som glömts då vi inte är erfarna forskare. Genom att vara två under intervjutillfällena gjorde att vi kunde fånga in mer av vad informanten sade. 17

19 I kvalitativ forskning är forskaren det viktigaste ledet i datainsamlingen, snarare än frågeformuläret (Ryen, 2011). Det viktiga är att få kunskap om relevanta händelser och handlingar från informantens sida (a.a.). Vår datainsamling var de semistrukturerade intervjuerna med ett fenomenologiskt förhållningssätt för att få ta del av våra informanters upplevelser och livsberättelser. I den kvalitativa intervjun sker ett möte med den enskilda informanten, inte en jämförelse mellan denne och någon annan (a.a.). Vilket är viktigt i vår studie då vårt syfte är individen behov och ingen annans är betydelsefull där och då. Intervjun är att betrakta som ett samtal, därmed påverkas interaktionen av fler förhållanden än enbart intervjuguiden (Ryen, 2011). Kommunikation är mer än ett utbyte av ord och det irrelevanta kan bli relevant (a.a.). Utöver verbal kommunikation kan sådant som gester, kroppshållning och blickar vara av intresse (a.a). Därför valde vi att ha en som observerade för att vara med uppmärksam på det. Det visade sig dock att vi inte var i behov av gester utan den som observerade fokuserade mest på följdfrågor som inte tagits upp och små anteckningar. Under intervjun kan kommunikationen komma att bli påverkad av strukturen i intervjun (instrumenteffekten), andra parters egenskaper (intervjuareffekten) och interaktionsprocessen (kontexteffekten) (a.a.). Men det var något vi förhöll oss till genom den fenomenologiska förhållningssättet. Eftersom att målet med intervjun är att förstå är det viktigt att bygga upp ett nära förhållande till informanten (a.a.). Det handlar i sin tur om att forskaren ska försöka förstå informanten utifrån dennes perspektiv, informanten ska inte föras in i den akademiska världen då forskarens perspektiv inte är det väsentliga (a.a.). Det gör att tillit är ett av de mest centrala begreppen i den här typen av studier, genom en närhet till informanten byggs tillit upp och först då kan man få tillgång till informantens uppfattning (a.a.). Intervjuerna skedde på plats hemma hos informanterna, då vi hade som fokus att det skulle ske på en plats som först och främst är bekväm för informanten. Bryman (2018) förklarar att miljön bör vara avslappnad för informanterna, det bidrar till att de känner sig trygga och bekväma därmed kan intervjun kan ske på ett så naturligt sätt som möjligt. Även Kvale (1997) betonar vikten av en bekväm och tillgänglig intervjumiljö (a.a.). Därför var inte café eller offentliga platser något aktuellt, dessutom hade det minskat säkerheten för informanten och därmed inte känts etiskt korrekt. Informanterna blev vid intervjutillfället kort informerade om syftet med studien och dess tillvägagångssätt. Informanterna bör få en bakgrund till intervjuns förekomst både före och efter intervjun (Kvale, 1997). Det benämns som orientering och man går här igenom intervjuns syfte, användning av diktafon samt ger informanten möjlighet att ställa frågor innan intervjun påbörjas (a.a.). Orienteringen bidrar till ytterligare trygghet hos informanterna. Intervjuerna varade mellan 30 till 60 minuter och spelades in med hjälp av diktafoner. Diktafonen kan komma att ha en viss påverkan på informanterna då det kan bidra till nervositet men andra kan vara helt opåverkade av ljudupptagningen (Kvale, 1997). En fördel med att spela in är att den som håller i intervjun kan vara mer uppmärksam på vad som sägs och inte behöva bli distraherad för att föra anteckningar under tiden (Bryman, 2018). Vi valde även diktafon ur etisk synpunkt då den inte kan vara uppkopplad till internet samt inte behöver kopplas till en dator. Materialet transkriberades sedan av oss enskilt och kontrollerades i efterhand av den andre. 18

20 Validitet Malterud (2014) skriver att validitet mäts på annorlunda sätt i kvalitativ forskning på grund av att man inte kan mäta trovärdigheten med siffror som man gör under kvantitativ forskning. Det finns två typer av validitet; intern validitet och extern validitet (a.a). I ntern validitet innebär att tillvägagångssättet man utgått från ger en tillräckligt täckande bild av det fenomen man ämnade att studera (a.a.). Vi stärker vår interna validitet genom att analysen utfördes systematiskt och metodisk. Även genom att vi varit två forskare vid samtliga moment. Vid transkribering valde vi även att båda transkribera samma material och enskilt se över teman och diskutera med varandra. Det är viktigt att redogöra hur systematisk forskaren varit under studiens gång (a.a.). När det är tydligt hur studien har gått till ökar validiteten (Watt Boolsen, 2007). Extern validitet handlar om studiens överförbarhet (Malterud, 2014). Vår studie kan gå att överföra vidare till avhopparverksamheter så att de utvecklas och anpassas utefter individens behov. Validitet handlar något förenklat om generaliserbarhet, det är en fråga kring om resultatet går att generalisera till andra omständigheter eller inte (a.a.). Vid upprepning av studien ska liknande resultat uppkomma (a.a.). Baserat på vilken metod som används kan möjligheten till studiens överförbarhet d.v.s. möjlighet att upprepas med liknande resultat öka eller minska, en snäv kontext kan försvåra det (a.a.). Vi har en begränsad studie då vi undersöker individens behov. Den externa validiteten kan ökas genom att studera ett representativt urval, det fungerar dock sällan i kvalitativa studier (a.a.). För att vår kvalitativa studie ska nå en hög nivå av validitet är det av största vikt att diskutera eventuella problem med vår valda metod. Det är även viktigt att en medvetenhet kring vår egen förförståelse finns med. I vissa fall har det inom kvalitativ forskning förekommit att studiens resultat har redovisats för informanterna för att ge dessa möjlighet att ta ställning till om forskarnas konklusioner är sanna (Watt Boolsen, 2007). Det här är dock inte lämpligt då informanterna erhåller ett annat perspektiv på det studerade ämnet, undersökningen ska förhålla sig till ett visst teoriområde och informanterna ska inte förhålla sig till forskningen på ett akademiskt vis (a.a.). Därav är det av stor vikt att lita på sin egen expertkunskap (a.a.). I den här studien är vi fullt medvetna om att informanterna är experterna och besitter mest kunskap kring sin egen upplevelse. Det finns dock kopplingar till teorier och tidigare forskning i den här studien vilket går utanför informanternas egna upplevelser. Informanternas redogörelser är deras sanning och är att betrakta som sådan. Med utgångspunkt i det strävar vi efter att etablera ny kunskap kring möjligheter att bemöta avhoppare på bästa sätt. Förförståelse Forskaren ska under en kvalitativ studie förhålla sig så neutralt som möjligt, det finns dock ingen helt neutral forskare (Malterud, 2014). Forskarens utgångspunkt, ämnesrikting och erfarenhet kan avgöra vilken frågeställning som används, det kan även komma att påverka val av metod, urval, valet av problemområde att studera, ur vilka perspektiv det ska ske och hur allt modifieras (a.a.). Den förförståelse vi som forskare tar med i forskningsprocessen har delvis sin grund i den frekventa mediarapporteringen om gängkriminalitet. Vi är även bosatta i Malmö vilket är en av städerna det rapporterats mest kring. Det medför att vi har en större närhet till fenomenet vi ämnar att studera. En annan väsentlig del av vår 19

21 förförståelse ligger i vår tidigare akademiska bakgrund. Vi har båda sedan tidigare en examen i Psykiatrisk omvårdnad, där individen och dennes behov är i fokus. Genom att vi studerar kriminologi har vi ytterligare en form av förförståelse vilken hör ihop med de olika kriminologiska teorierna. Utifrån dessa element av förförståelse har vi format våra egna personliga åsikter kring ämnet. Forskarens förförståelse har alltså en påverkan på samtliga faser under forskningsprocessen. Inför intervjuerna förväntade vi oss att det kunde vara svårt för informanterna att öppna upp då det kan förekomma känslig information. Med anledning av det diskuterade vi på vilka sätt vi skulle förhålla oss till informanterna för att underlätta i mötet. Det var då vi bestämde oss för att inta ett fenomenologiskt förhållningsätt då det lämpar sig utmärkt till vårt syfte. Det här tydliggör vår grundkunskap och är det som kommer och bör utmanas i den kommande processen. Förförståelsen gör att forskaren kan bli påverkad i valet kring vilka problem som ämnas att studera (Malterud, 2014). Det kan även vara så att forskarens förförståelse avgör hur man beter sig under intervjun, det kan i sin tur påverka det svar som ges från informanten (a.a.). Det är således viktigt att vara medveten om och samtidigt aktivt förhålla sig till sin egna förståelse (a.a.). Vid formulering av intervjuguide tillhörande den här studien var det av stor vikt att låta ämnen och frågor vara så öppna som möjligt. Genom att behålla en öppenhet minskar risken för att våra personliga åsikter och förväntningar skulle komma att färga svaren som informanterna förmedla. Det förhållningssättet har bibehållits även under analysen, under dekontextuliseringen var det av största vikt att inte utesluta relevanta delar av transkriberingen för att dessa inte överensstämde med våra egna föreställningar. Vår förförståelse är ständigt i rörelse då vi möter ny information hela tiden. Kvale (1997) skriver om hermeneutisk spiral eller cirkel för att karakterisera tolkning av mening. Cirkeln eller spiralen beskrivs som ett växelspel vilket Kvale (1997) förklarar som Den närmare bestämningen av de enskilda delarnas mening kan så småningom förändra den ursprungligen föregripna meningen hos helheten, som åter igen kan komma att förändra meningen hos de enskilda delarna och så vidare (sid. 50). Det är att vår tolkning är ständigt i en cirkulär rörelse mellan vår förförståelse och att vi möter nya erfarenheter och idéer. När vi möter våra informanter i intervjuerna och övrigt material så leder till ny förståelse hos oss vilket gör att det sedan blir förförståelse i nästa tolkning. Enligt Thurén (2007) växlar den mellan förförståelse och erfarenhet och/eller mellan teori och praktik och/eller mellan del och helhet. Genom större erfarenheter av ämnet som studeras ges en djupare förståelse och på så sätt uppfattar forskaren finare nyanser av det som undersöks och studeras. Analys av material Den analysmetod som har använts för att undersöka datamaterialet är systematisk textkondensering. Den systematiska textkondenseringen består av fyra steg, det första är att skapa ett helhetsintryck, sedan att identifiera meningsbärande enheter, det tredje steget handlar om att kondensera materialet och slutligen ska materialet sammanfattas (Malterud, 2014). Det här har kombinerats med bearbetning med hjälp av narrativ analys. Svar som framkommer vid kvalitativa intervjuer kan betraktas som berättelser (Bryman, 2018). Narrativ analys är alltså inte enbart applicerbart på livsspannet utan täcker även in redogörelser för händelser och kopplingar mellan dessa (Bryman, 2018). 20

22 Helhetsintryck Första steget är att bli bekant med och lär känna sitt insamlade material (Malterud 2012).Vi började med att vi enskilt satt med materialet vilket vi även hade gjort när vi transkriberade. Därmed var vi redan bekanta med vårt insamlade material. Under det här steget är det viktigt att forskaren lägger sin förförståelse samt teori åt sidan och kan vara öppen (a.a.). Det är acceptabelt att anteckna under tiden men man bör undvika att systematisera (a.a.). Efter att forskaren har läst så sammanfattas huvudsakliga teman, upp till tio stycken, där varje tema representerar en sida eller aspekt av det insamlade materialet (a.a.). Vi diskuterade gemensamt när vi ansåg att vi fann teman. I början hade vi många teman för att det var ett helhetsintryck. Men slutligen efter bearbetning landade det på tio teman. Vi tyckte att något tema förekom i mindre utsträckning men fortfarande ansågs vara viktigt utifrån studiens syfte, därmed behöll vi dem som huvudsakliga teman. Våra teman liknar de teman vi hade till vår intervjuguide, men vi har förhållit oss till vår förförståelse och låtit materialet styra. Meningsbärande enheter Det andra steget är att man gör en systematisk genomgång av materialet rad för rad (Malterud 2012). Det gjorde vi genom att vi enskilt sitta och markera med färger de meningar vi ansåg tillhöra ett visst tema. Vi valde att markera i färger för att enkelt kunna överskåda materialet. Vi tog en intervju i taget för att hålla oss fokuserade till en sak. Forskaren urskiljer det som är relevant och det som är irrelevant, vilka delar som är av vikt för syftet och frågeställningen (a.a.). Under det här steget har man teman från föregående fas i åtanke (a.a.). När forskaren markerar de meningsbärande enheterna börjar systematiseringen, även kallat kodning (a.a.). Kodning innebär systematisk dekontextualisering vilket gör det möjligt för forskaren att lyfta ut delar av materialet och titta närmre på det tillsammans med andra element av materialet som säger något om samma sak (a.a.). En meningsbärande enhet kan ha mer än en kod, men bör inte ha allt för många (a.a.). När vi gått igenom alla intervjuer och markerat gjorde vi det om från början då vi var ytterligare bekanta med materialet och för att verkligen säkerställa att vi fått med de meningsbärande enheterna. Vi valde också att från början enskilt koda för att sen andra gången gå genom det gemensamt vilket ökar den interna validiteten. Kondensering Under tredje steget fokuserar forskaren på det material som har meningsbärande enheter (Malterud, 2012). Om det är ett specifikt tema som innehåller ett rikt material kan man behöva skapa undergrupper (a.a.). En av våra teman visade sig innehålla mycket material, så vi skapade en undergrupp till det ämnet. Forskaren kondenserar och förtätar innehållet i varje tema, det blir en abstraherad beskrivning och ett beskrivande citat (a.a.). I det här steget gick vi igenom varje tema och försökte hitta beskrivande citat. Det var svårt då vi fann många citat men där var vi tvungna att se bortom vår förförståelse och verkligen bara ta de citat som var beskrivande för temat. Man försöker lyfta upp vad är det de meningsbärande enheterna uttrycker, man söker förståelse för resultatet (a.a.). I det här steget söker vi förståelse till vårt material. Det är även viktigt att ta i beaktning hur vår förståelse förhåller sig till vår förförståelse. Då förförståelsen kan både vara positiv och/eller negativ. Här spelar den hermeneutiska cirkel inte då våra tolkningar och förförståelse leder till ny förståelse och så vidare. Vår 21

23 förförståelse ge oss finare nyanser av det vi undersöker men samtidigt kan det skapa problem i vårt resonemang. Sammanfatta materialet I det sista stegen ska materialet med de meningsbärande enheterna sammanfattas så att det överensstämmer med hur informanterna uttryckte sig (Malterud, 2012). Det benämns även som rekontextualisering (a.a.). Forskaren testar så att de beskrivningar man fått fram passar in i originaltexten det vill säga den ursprungliga transkriberingen (a.a.). Det är även i det här steget som vi ser över om materialet vi tagit fram svarar mot våra frågor och vårt syfte. Etik Innan studien genomfördes gjordes en ansökan till etikrådet på fakulteten för hälsa och samhälle Malmö Universitet. Det gjordes eftersom intervjudeltagarnas upplevelser kan innefatta etiskt känsligt innehåll. Studien godkändes då etikrådet ansåg att den uppfyller de forskningsetiska kraven (se bilaga 1). Vetenskapsrådet (2018) nämner fyra viktiga forskningsetiska krav; informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet. Informationskravet Informationskravet innebär att forskaren har en skyldighet att informera sina informanter om syftet med studien (Vetenskapsrådet, 2018). Det gjordes genom att dela ut ett informationsbrev (se bilaga 3), vilket även täcker in samtliga forskningsetiska krav. Informationen framfördes även muntligen vid intervjutillfället med förtydligande om studiens syfte. Informanterna fick behålla informationsbrevet för att ha möjlighet att läsa igenom det flera gånger samt om denne skulle behöva komma i kontakt med författarna i efterhand. Samtyckeskravet Samtyckeskravet innebär att informanterna måste ge sitt samtycke för att deltaga i studien samt att de har rätt till att avbryta sin medverkan när som helst (Vetenskapsrådet, 2018). När informanten läst genom informationsbrevet och ville delta fick denne skriva under samtyckesbladet innan intervjun började, det samlades sedan in av författarna. Konfidentialitetskravet Konfidentialitetskravet innebär att det insamlade materialet inte ska vara tillgängligt för obehöriga (Vetenskapsrådet, 2018). Av den här anledningen är det av största vikt att bevara deltagarnas konfidentialitet, det görs b.l.a. genom avidentifiering i materialet. Samtliga intervjuer spelades in på en diktafon. Då diktafonen enbart används vid inspelning av intervjuer samt transkribering bidrar den även till en ökad trygghet hos deltagarna (Bryman, 2018). En diktafon används inte i vardagen på samma sätt som en mobiltelefon därmed minskar risken för att materialet ska utsättas för etiskt osäkra omständigheter (a.a.). Vidare bidrar den här hanteringen av datamaterialet till ett starkare informationsskydd och ökad konfidentialitet (a.a.). Nyttjandekravet Nyttjandekravet innebär att materialet används på ett korrekt sätt och enbart i det syfte det är ämnat att användas (Vetenskapsrådet, 2018). Den insamlade datan och 22

24 dess resultat har enbart nyttjats i framställningen av den här studien. Efter att studien har slutförts har all data raderats. Forskningsetik är ett större begrepp och berör mer än vad som regleras av etikprövningslagen. Då en studie utförs om ett känsligt ämne ska en etisk reflektion ingå (Helgesson, 2015) I vår studie förekom det frågor av känslig natur vilket kan resultera i att det drar upp gamla minnen för informanten. Vi tydliggjorde i både informationsbrevet och muntligt för informanterna att vi inte var intresserade av deras kriminella livsstil. Utan att vi enbart ställde frågor som rörde processen att lämna ett gäng och vad det är som krävs för att upprätthålla. Men även om vi inte fokuserade på det, kunde vi inte styra intervjun och det informanten valde att berätta. Det kan i sin tur röra upp känslor som frustration, besvikelse eller sorg. Själva processen att lämna det kriminella gänget och den kriminella livsstilen kan också i sin tur ha varit en jobbig resa som också kan röra upp bland känslorna. Det kan betraktas som en viktig del av processen och bidra till väsentlig data dock går informantens välmående i första hand. Informanten kunde avbryta sin medverkan när helst den ville med omedelbar verkan utan särskild anledning. För att få en tydligare bild av vilken typ av frågor som förekom under intervjuerna se intervjuguide, bilaga 2. RESULTAT I avsnittet nedan presenteras resultatet från intervjuerna utifrån våra huvudsakliga teman. Resultatet redovisas temavis; Vändpunkten, inställning till myndigheter, förtroende och tillgänglighet, tron på självförverkligande, yttre drivande kraft, socialt sammanhang, risker under processen, behov och önskemål. Vändpunkten För samtliga informanter fanns det en vändpunkt vilken markerade ett avslut på den gängkriminella livsstilen. Vändpunkten såg olika ut men gemensamt för de alla var att den markerade ett före och ett efter. Informant 3 beskriver hur det tog lång tid för honom att verkligen lämna, att hans son var den huvudsakliga motivationen och grunden till önskan om ett bättre liv. Dagen informanten bestämde sig var samma dag som en nära vän till honom blev skjuten. Det gjorde att han såg verkligheten på ett nytt sätt....då insåg jag faktiskt att antingen så fortsätter jag leva det här livet och kanske dör om år jag vet inte om jag ens jag överlever asså så långt eller så blir det fängelse och då valde jag faktiskt att lämna det här och började leva starta ett nytt liv med min son en framtid för oss två så där var, där det var där jag vände det på det hela - Informant 3 Informanterna uttryckte att det var känslan att vilja leva som växte sig stark och tog över. Det fanns en medvetenhet kring att om de skulle upprätthålla samma livsstil skulle det komma att sluta med död eller fängelse. De insåg allvaret och ville inte fortsätta leva på de premisserna. De beskriver att de tidigare inte värdesatte sitt liv på ett sådant sätt, det skulle verka motstridigt med deras identitet som gängkriminella. Det var när någon i deras närhet höll på att mista sitt liv eller 23

25 när de själva fick livshotande skador på grund av deras kriminella livsstil och det kriminella gänget tankarna började förändras...aa de va, jag begick ett rån å blev skjuten i rånet. Så när jag vaknade upp på sjukhuset då va de ba aa, lämna livet, lämna de där. jag vill leva, man vill ju gärna leva. - Informant 2 För den tredje informanten var det en mindre extrem händelse som blev vändpunkten, det var ingen specifik händelse som testade gränsen mellan liv och död. Däremot var han frihetsberövad när förändringen påbörjades. Han befann sig på häktet när processen inleddes. Tankarna kom att handla om viljan att fortsätta leva, leva ett liv där man inte behöver vara inkapaciterad eller vara orolig för döden. Vändpunkterna var situationer som handlade om liv och död och tog sig i uttryck på mer eller mindre extrema sätt. Informanterna uttryckte att de visste att den tidigare livsstilen bara kunde sluta på två sätt, död eller fängelse. Dessa händelser påverkade informanterna på ett sådant sätt att de började överväga livsstilen var värt de. De insåg att om de fortsätter med den kriminella livsstilen och är kvar i det kriminella gänget så kommer de antingen att dö eller spendera resten av sin tid i fängelse. Dessa extrema händelser startade en process av vilja att ändra sitt liv och lämna gänget. De beskrev även att de precis innan lämnandet blev mer empatiska i sitt tankesätt. Detta hade tidigare tryckts undan, empatin blev mer påtaglig precis innan de tog beslutet att lämna det kriminella gänget. Inställning till myndigheter Informanternas inställning gentemot myndigheter var delat. Det var inte direkt så att de uttryckte något större specifikt hat mot dem. Det fanns dock ett bristande förtroende vilket lyste genom större delen av deras livsberättelser. Det var tydligt att inställningen gentemot myndigheter satt djupt hos en av informanterna när frågan ställdes kring vad är det som krävs för att lämna ett gäng...du måste förstå att det livet är inget liv och det är det som är det viktigaste och många många i dom här kretsarna dom mår dåligt och dom får inte hjälpen dom vill inte ta hjälp heller dom vill inte heller förrän dom nått botten. - Informant 3. Han uttrycker att det krävs att man är på botten för att vilja ta emot hjälp. Samtidigt får inte en person med en kriminell livsstil den hjälp denne behöver. Att nå botten kan betraktas som en vändpunkt vilket det mycket väl kan vara men det är viktigt att belysa att informanten ändå uttrycker att man inte vill ta emot hjälp förens man är på botten. Informanten uttrycker även att dom får inte hjälpen vilket tyder på en bristande tilltro på myndigheters tillgänglighet och förmåga att hjälpa. Vidare uttryckte informanterna att myndigheterna inte brydde sig om dem vilket framgick tydligt när en av informanterna berättade om hur han upplevde deras bemötande under tiden han satt häktad. dom kom ju bara dit bjuder på kaka sen går kändes de som. De kändes inte som att dom brydde sig dom ba gjorde de för att göra de, för att få sin lön. de va också lite så hade dom verkligen visat att dom brydde sig då hade... - Informant 2. 24

26 Informant 1 beskrev utifrån sin situation hur hans inställning gentemot myndigheterna var negativ. Vidare reflekterade han kring hatet, att hatet kanske egentligen var en form av självhat och inte hat mot myndigheterna i sig. Det var när jag satt häktad så hade jag inte mycket kontakt eller jag kunde inte ha så mycket kontakt med personalen där inne asså kriminalvårdspersonalen, för att det fanns för mycket hat mot dom som egentligen var riktad mot mig.har haft problem med myndigheter sen jag va liten eller såhär man har inte den tilliten så,, å jag tror inte så mycket att det är deras fel, utan att jag själv har valt å inte lita på dom liksom - Informant 1. Samtidigt uttryckte informanterna att idag har de mindre problem med myndigheter då de har lämnat ett gäng och den kriminella livsstilen. Dock var det svårt att skapa förtroende för dem under den första tiden till följd av deras gamla tankesätt. Deras sätt att se på myndigheter idag är något som har förändrats under processen. Det här blir tydligt genom föregående citat, informanten har nått en insikt kring att hatet egentligen var riktat mot honom själv, en ny förståelse har uppstått. Förtroende och tillgänglighet Alla informanter uppgav att de var i behov av stöd för att kunna göra förändringen. Typen av stöd skiljde sig mellan informanterna då deras vägar till den icke-kriminella livsstilen såg olika ut. Informant 1 fick hjälp av en icke-myndighets anknuten aktör. Han beskrev hur personerna inom verksamheten alltid var tillgängliga. Han hade inte bara en kontaktperson utan flera vilka konstant fanns där när han behövde stöd. Oavsett hur känslorna tog sig i uttryck kunde han ringa dem, skrika, gråta eller på annat sätt uttrycka sin frustration så lyssnade de. Kontaktpersonerna pratade med honom, hjälpte honom att lugna ner sig. Dessa personer var inte enbart tillgängliga via telefon, de hittade sätt att lugna ner situationer i person också. Det kunde vara sådant som att mötas upp för att äta, gå på bio eller bara umgås. Att stödet var kontinuerligt och tillgängligt samt att den huvudsakliga kontaktpersonen stod fast vid sitt ord bidrog till ett ökat förtroende. Från det att relationen mellan informant 1 och dennes huvudsakliga kontaktperson påbörjades så uttryckte denne att han skulle vara vid informant 1 sida hela vägen. Det här har den här personen upprätthållit och det gjorde att informant 1 verkligen insåg att det var på riktigt och att han menade allvar. Informant 1 uttrycker hur stödet är och har varit nödvändigt som en del av processen mot självständighet i den nya livsstilen... eh viljan att fortsätta leva såhär och då stöttningen från dom och nu har det varit mycket såhär nu är jag mer självgående nu har det blivit att dom får släppa asså jag brukar se det såhär som att du vet om jag ska lära honom att cykla jag kommer aldrig skicka han på en cykel utan stödhjul och bara putta ut han och bara här varsågod cykla för jag vet att han kommer ramla men från stödhjulen efter ett tag kommer jag ta bort det ena från det andra kommer ta bort den andra sen kommer han få cykla själv och det är det dom har gjort med mig i exakt den ordningen - Informant 1 Informant 3 tog initiativ att lämna på egen hand till en början men fick sedan också stöd av en avhopparverksamhet. Informanten förklarar att förtroendet inte fanns där från början, trots det att han hade kontakt med verksamheten under en 25

27 period tidigare. Till slut ställde avhopparverksamheten frågan om han verkligen ville hoppa av eller inte, de krävde ett svar. Informant 3 valde då att inte höra av sig överhuvudtaget, han var inte redo. Ett antal månader senare bestämde han sig för att göra en förändring och tog då kontakt med verksamheten på nytt. Därefter har han utvecklat ett förtroende för verksamheten. Informant 3 beskriver att det var svårt att börja öppna upp sig för nya personer och prata om sina känslor. jaa det var lite svårt faktiskt men eh jag försökte så mycket som möjligt men eh i början var det jävligt svårt jag visste inte jag visste inte hur dom skulle ta mig när jag berätta vad jag känner och tycker och eh aa du kan tänka jag har vart en aa det var svårt jag visste inte om folk skulle förstå mig men sakta men säkert så öppna jag mig för några och berätta hur jag kände och jag har här har jag min trygghet dom respekterar mig för vem jag är dom hjälper mig framåt och då började jag sakta men säkert öppna mig och öppna mig och öppna mig men absolut det var jobbigt i början men sen flöt det bara på - Informant 3 Informant 2 lämnade på egen hand, flyttade till en annan stad och har inte haft något stöd från någon avhopparverksamhet eller annan aktör. Han beskrev istället att han fann stöd i sin flickvän. Flickvännen fanns vid hans sida hela vägen. Vidare betonar han att hans barn har varit ett enormt stöd, barnen och flickvännen har varit viktigare än allt annat i hans process. Vikten av egen erfarenhet. Gemensamt bland informanterna var att dessa inte inledningsvis kände förtroende för avhopparverksamheter samt andra aktörer som erbjöd stöd. Det framkom även att egen erfarenhet av gänglivet var en eftertraktad egenskap bland de aktörer som erbjuder stöd. Informant 1 beskriver hur viktigt det var för honom att personen han sökte stöd i hade liknande erfarenheter. Han beskrev hur hans kontaktperson kunde avsluta hans meningar och sätta ord på hans känslor. Det gav honom en känsla av att den här personen var äkta och genuin, inte bara någon som pratar för sin sak. Även informant 2 menar att det är viktigt att det finns egen erfarenhet för att ha ska känna tillit. aa nä så länge de är en person som varit med om de själv så spelar de ingen roll vart du kommer ifrån. aa så jag vet att jag kan relatera till de han snackar om å inte ba hört talas om de, läst på om de. - Informant 2 Tron på självförverkligande Redan innan informanterna aktivt valde att lämna det kriminella gänget hade tanken kring det funnits. De tankarna avbröts ofta då de inte trodde att de kunde klara av det och upplevde att det var ouppnåeligt. Det var tydligt för informant 3 som tidigare hade haft tankar kring att hoppa av och få kontakt med sin son. När det inte gick planenligt insåg han att han hade förlorat sin son. Känslan av att han hade förlorat sin son, att han inte hade honom längre gjorde att han kände att han inte hade något att förlora. Han kunde då inte se varför han skulle lämna gänget, han hade inget annat. Hans tro på sig själv fanns inte där, han såg enbart att när han hade förlorat sin son så fanns det inget annat kvar. En annan informant betraktade det som att det inte finns något annat liv när du väl har valt den kriminella vägen, en förändring ansågs ouppnåelig. 26

28 å jag tänkte i min värld, en kriminell kommer alltid vara kriminell - Informant 1. När samma informant möttes av en person från ett icke myndighetsdrivet avhopparprogram i häktet blev det väldigt tydligt för honom att det var ouppnåeligt utifrån den livssituation han befann sig i. Han hade då en bristande tro på självförverkligande. de va nånting med honom som jag inte gillade liksom. han hade allting som jag inte gillade, allt du vet. de va ba ja ville ba spy på han, för att han mådde så bra.men samtidigt kände ja han kommer inte få ut nånting utav mig, va va tjänar han på han får sin lön aa visst men vad tjänar han på att hjälpa mig. - Informant 1. Samtliga informanter uttryckte att det var viktigt med den inre kraften, tron på sig själv och tron på självförverkligande för att klara av att ta beslutet och genomföra förändringen. När de väl hade bestämt sig så fanns där en stark tro på deras självförverkligandet, de såg att det var möjligt. Att uppnå förändringen uppfattades inte som lika distant längre. Det fanns trots det alltid dagar vilka kunde vara känslomässigt betungande. En informant var tydlig i sin inställning till att lämna ett gäng. Han var envis och betonade att det krävs att du tror på dig själv och att du har viljan. aa de går de gör de, nästan dör, de krävs verkligen stark vilja. Det är viljan, förändras. Det är alla som lever de livet som vet att de slutar i graven aa eller sitta inne långa fängelsestraff - Informant 2. En av informanterna syftade även till att hjälp finns att få och för att få hjälp gäller det att du är mottaglig, men att det trots allt handlar om dig, ingen annan kan göra det åt dig. Han uttryckte att har du inte gett det en ärlig chans att lämna så går det inte, du måste lägga tid på dig själv och vara stark. så har du bestämt dig så tar du steget dit asså och det viktigaste faktiskt det är att många kan få hjälp också och få den hjälpen att fånga in asså och nån tar steget åt dig men det handlar fortfarande om dig själv vad du vill så ja - Informant 3. Tron på sig själva, deras förmåga och självförverkligandet är mycket starkare i nutid och mer befintligt för samtliga informanter nu när de har kommit en bit in i processen. Det kommer även på tal när de berättar om hur de inte faller tillbaka i gamla mönster. De är starkare idag genom att de har sina verktyg och strategier för att hålla sig undan men alla betonar att det är du, din vilja, din kraft och din tro på dig själv som avgör hur ditt liv kommer se ut. Yttre drivande kraft Även om tanken och viljan att lämna gänget finns hos individen kan det behövas en yttre drivande kraft för att ta ett steg från dröm till verklighet. Genom att visa tillgänglighet och en vilja att hjälpa kan tankar väckas hos personer som kanske ännu inte har tagit ett beslut kring att lämna sin kriminella livsstil. Någon som driver på och visar vilka möjligheter som finns, en person som påminner om vilka vägar det finns att gå, vilken hjälp som finns att få. För informant 1 var den här 27

29 personen en uppsökare. Uppsökaren uppmanade honom till att ta chansen och ta hjälp av en avhopparverksamhet vilket han sedan gjorde...men ja hade ju inte ens hoppat av ju så han kom ju in med de här å sådde ett frö i mej - Informant 1. Informanterna uppgav att det var bra med en drivande utomstående kraft. Informant 2 resonerade kring att drivkraften bör vara tillgänglig och synlig. Även om han själv aldrig tog hjälp av en organisation så ser han fördelar med om dessa hade varit mer närvarande vid olika situationer. Informant 3 hade en övervakare som blev en del av hans drivkraft. Den här personen såg till att saker började hända. Han fungerade lite som en dirigent där han satte informant 3s bästa i första hand och sedan drev på de olika aktörerna. Den yttre drivande kraften kan alltså delvis vara drivande i syfte att öka individens motivation men även verka för att främja individens förutsättningar. Socialt sammanhang Något som var jobbigt för samtliga informanter var att lämna personerna som fanns i och kring gänget, det sociala sammanhanget. Det som tidigare gjorts i samband med gänget skulle helt plötsligt vara borta och det ledde till att de ifrågasatte sin egen identitet. Det var den kriminella livsstilen som var jobbig att lämna, det beskrevs som att de hade en relation med den. För att lämna gänget krävdes det av samtliga informanter att de klippte banden till de som varit involverade i gänget och den tidigare livsstilen för att kunna börja om på nytt. aaa de va de som va jobbigt, de va som å lämna såhär en relation som du haft med nån i typ såhära många år intensivt å du vet de enda som fanns där vid dig va ni två du å din livsstil liksom, alla lämnade dig, tjejer du träffade lämnade dig, familjen lämnade dig. de va ingen som förstod de eller du förstod inte varför dom inte kunde förstå. Idag förstår jag ju varför folk lämnade en liksom. men de va ju jobbigt å göra slut med den relationen livsstilen - Informant 1. När beslutet att lämna gänget var taget och steget togs så behövdes tomrummet som uppstod fyllas med något annat. Det sociala sammanhanget de hade med personerna i och kring gänget måste bytas ut till något annat. För en av informanterna var det skönt när han mötte ett nytt socialt sammanhang där han upplevde personerna som likasinnade. vill inte att mötet skulle ta slut ba låt mig va bland alla dom här trasiga människor, för tillsammans är vi trasiga men ändå starka du vet så de va de aaa ja va mycket där men till sist så börja ja dela, de va väl där ja börja när ja börja prata om mina saker då kunde ja bli väldigt fri från de så de va, de va en från en avhopparverksamhet som visade mig NA. - Informant 1. Informanten uttrycker att ett socialt sammanhang där övriga individer inte förstår honom till en början, där han ständigt behöver bevisa att han är någon är oerhört krävande. Därför var det befriande för honom att komma till ett nytt positivt socialt sammanhang där han kunde få vara sig själv, där han förstod andra och dem förstod honom. 28

30 Risker under processen Trots att ett beslut har tagits av individen och att denne har en stark vilja att inte falla tillbaka till sin kriminella livsstil så finns det risker längs med vägen. Det handlar framförallt om yttre omständigheter vilka kan vara svåra för individen att kontrollera. Informant 1 beskriver hur han hade en vilja att förändras under tiden han avtjänade ett fängelsestraff men hur det inte blev hållbart när han lämnade anstalten. Han hade planerat att åka hem till familjen men möttes istället av sina vänner vilka hade andra planer. Det ledde till att den förändring som informant 1 hade påbörjat på anstalten och planerat att bibehålla utsattes för en enorm prövning. I det här skedet kunde informant 1 inte upprätthålla sin förändring på det sätt han hade velat. Prövningen blev för påfrestande. I början av Informant 3s process att lämna gänglivet befann han sig inom vården. Han hade möjlighet att få permissioner men avstod från det. vill du ha permis? nää jag tänkte såhär aa visst det hade vart nice med permis men fan vad händer när jag går ut på en permis. - Informant 3. Det är för tidigt i processen av att bygga en ny identitet som icke-kriminell för att utsättas för den sortens prövningar som finns där ute. Informant 3 undvek dessa risker på ett annat sätt. Han flyttade till en annan stad och menade att han behövde börja om på nytt och att det inte går att göra i en stad där man har levt som kriminell. Behov Det uttrycktes att det som behövdes för att kunna göra en så stor livsstilsförändring var att just göra en stor förändring i sitt vardagliga liv. Informant 2 beskriver hur han var tvungen att börja ett helt nytt liv i en annan stad för att kunna lämna den gamla livsstilen ta mig från min stad, eller ja där man kommer från, asså flytta till annan stad, man kanske har kontakter i andra städer som man kan flytta till. man behöver verkligen bort från allting runt, man kan inte ba släppa kontakterna man måste bort från stället också. börja om på nytt, lämna allt och börja om på nytt. Man kan inte börja om på nytt i samma stad där man levt som kriminell. - Informant 2. Det är en stor förändring, det handlar inte enbart om att lämna den stad man levt i utan också att bryta upp från personer som tidigare har stått en nära. Informant 2 klippte banden till alla sina kriminella vänner. Han beskrev det som att han lämnade dem, lämnade alltihop. Vidare förklarade han att det var väldigt svårt. Han menar att även om man föreställer sig hur jobbigt det kommer vara så överensstämmer inte det med hur svårt det faktiskt är i verkligheten. Även informant 3 behövde bryta all kontakt med tidigare vänner för att kunna göra den förändring han önskade. Precis! jag höll mig borta från allihopa och. jag bestämde mig liksom för att jag ska ha ett nytt liv och jag var tvungen att klippa bort vänner som har hållt mig jag som jag har vart med länge jag var tvungen att byta bort mitt gäng och eh ja det är så det är liksom. - Informant 3. 29

31 Det handlar inte enbart om att lämna den kriminella livsstilen, individer som lämnar kriminella gäng behöver samtidigt forma sin nya livsstil. Det kan handla om små faktorer som påverkar vardagen och livsstilen i stort. aa precis jag fick vända på min egen rutin faktiskt från att somna klockan 5 på natten 5 på morgonen till att gå och lägga sig kl 9 på kvällen och vakna kl 7. Det är en tuff tid att få in den där rutinen men nu har jag den och det är jag är piggare och gladare och jag känner mig mer starkare än någonsin faktiskt. - Informant 3. Önskemål Alla tre informanter har lyckats ta sig ur gänglivet på olika sätt. Vissa har haft mer tillgång till samhälleligt stöd än andra. Tankar kring vilket stöd som hade varit önskvärt finns hos alla. Informant 2 fokuserar mycket på tillgänglighet och kontinuitet. Han menar att det hade varit önskvärt om man såg personer från avhopparverksamheter oftare, om de var närvarande vid varje gripande eller andra liknande situationer. Genom att de alltid finns där vid sidan om kommer det leda till att man kommer ihåg dem och har en medvetenhet kring att de finns. de hade varit om dom hade kontaktat mig, det hade varit perfekt. - Informant 2. Informant 3 reflekterade över om han hade gjort en förändring tidigare om han hade varit mer medveten om vilket stöd som fanns att tillgå. Han menade då att han inte tror att det hade lett till en förändring direkt, att det hade varit svårt att ta det beslutet ändå. Trots det så uppger han att det förmodligen hade fått honom att tänka på det i större utsträckning. Informant 1 fokuserar mer på vilket sätt man kan minimera de risker som uppstår under processen. Resonemanget förs särskilt i relation till det första mötet med verkligheten efter en period där individen har varit frihetsberövad. Det känns relevant för honom då han själv försattes i en sådan situation efter att ha avtjänat ett fängelsestraff samt att han själv planerar att arbeta med avhoppare....nu när jag själv kommer jobba med de jag kommer inte låta, dom jag har kontakt med att för jag kommer inte låta, jag vill hämta dig. Sen får du träffa dina grabbar sen. Låt mig bara va första mötet med dig - Informant 1. Informant 1 förtydligar även vikten av att inte lämnas ensam under de stunder som kan vara känslomässigt betungande. Är det så att man har haft samtal kring sådant som kan vara känsligt eller riva upp gamla sår är det viktigt att följa upp hur personen känner i efterhand DISKUSSION I det här avsnittet kommer det föras en diskussion kring det resultat som redovisats, det kommer även att kopplas till det teoretiska ramverket och den tidigare forskningen. Vidare kommer metodval att diskuteras och förslag till vidare studier och/eller kunskapsutveckling framföras. 30

32 Resultatdiskussion Med utgångspunkt i resultatet går det att konstatera att flera omständigheter har betydelse när individen ska lämna den gängkriminella livsstilen. Sampson och Laub (2003) talar om hur perpetuella brottslingar kännetecknas av avsaknad av stabila levnadsvillkor, stabila relationer, arbete och misslyckande i skolan samt att man inte lyckats bryta sig loss från den kriminogena miljön och livsstilen. Den perpetuella brottslingen brukar även ha varit frihetsberövad under längre perioder (a.a). Vi kan utifrån det insamlade materialet utläsa att samtliga informanter på ett eller annat sätt stämmer in på flertalet av dessa punkter. Teorin menar att desto svagare band man har till samhället desto högre är sannolikheten att man begår brottsliga handlingar (Laub & Sampson, 2003). Vidare är den fria viljan central i teorin, Sampson och Laub menar att individer kan välja att avsluta sin kriminella karriär som en respons på vändpunkter (a.a). Det är något som även avspeglas i informanternas uttalanden. Vid ett visst skede tog de ett aktivt val att lämna sin tidigare livsstil. Knifing-off effekten vilken innebär att det finns ett före och ett efter, en händelse eller handling vilken leder till ett plötsligt men varaktigt avslut kan också avläsas i informanternas upplevelse. Även om tanken i vissa fall hade funnits där sedan tidigare så hade den mer varit som ett avlägset önskemål. Men när beslutet väl var taget bröt informanterna upp med den kriminella världen med allt vad den innefattar och inledde ett nytt liv, ett efter. Teorin menar att upphörandet av det kriminella beteendet sedan upprätthålls genom kontroll, stöd, struktur och rutiner samt en ny identitet (a.a.). Det är också något informanterna uppgav vara i behov av för att kunna bibehålla sin nya livsstil. Carlsson & Sarnecki (2016) menar att om man betraktar ett avslut på en kriminell livsstil på ett processuellt vis kan man närma sig denne på ett annorlunda sätt. Detta lämpade sig bra i denna kvalitativa studie där vi sökte förståelse för individernas process. Trots att vändpunkter var centrala i studien bör man ha i åtanke att dessa vändpunkter skedde i samspel med en större process. Den processuella synen tar även hänsyn till upprätthållandet av förändringen (Carlsson & Sarnecki, 2016) vilket är relevant för denna studie. Även tidigare presenterad forskning indikerar på att förändringen ofta kommer i samband med en vändpunkt (Bolden, 2013; Bubolz, 2014). Carlsson (2012) menar att vändpunkter är ett användbart verktyg för att förstå de avgörande delarna av processen. När man förstår vändpunkterna kan man finna hur man bäst kan hjälpa individerna och vart tillgängligheten är som viktigast. Det finns ett behov av stöd för att klara av livsstilsförändringen (Bolden, 2013; Sharkey m.fl., 2015). För informanterna i den här studien var det tydligt att det vid ett visst skede togs ett beslut att lämna den kriminella livsstilen, det fanns något som gjorde att beslutet togs. De har sedan lyckats upprätthålla sin förändring med hjälp av de olika typer av stöd de har tillgång till. I Bergers m.fl. (2016) studie framkom utbrändhet och en känsla av att ha fått nog som främsta skäl till att någon vill lämna gänglivet. Även i den här studien kunde man urskilja informanternas känsla av att ha fått nog. En av informanterna uttryckte det tydligt när han sa att det livet är inget liv. Det hade nått en punkt där informanterna inte längre mådde bra eller såg ett syfte med livsstilen. Pyrooz & Decker (2011a) menar att det finns en naturlig upphörande process, att det finns en relation mellan ålder och kriminalitet. Kanske finns det en sanning i det även bland informanterna 31

33 i den här studien. Man blir äldre, livsstilen har gjort en trött och nytillkomna ansvar lockar mer. I studien framkommer det att avhoppet innebär en enorm förändring i individernas livssituationer. Det är mer komplext än att enbart sluta med brottslighet, det är det liv man har levt och det sociala sammanhanget man har tillhört. En av informanterna uppgav att han behövde flytta till en annan stad och bryta med alla som var kopplade till den tidigare livsstilen. Han hade ett behov av den geografiska separationen samt att klippa alla band för att kunna fokusera på att bygga det livet han ville leva. Det var ett svårt men nödvändigt steg för honom att ta. Pyrooz & Decker (2011b) fann i sin studie att en avidentifiering som gängmedlem inte nödvändigtvis innebär disassociering till gänget. Bland informanterna i den här studien var dock en disassociering till gänget nödvändig inte minst för att kunna avidentifiera sig som gängmedlemmar utan även för att inte falla tillbaka. Bolden (2013) betonar i sin studie vikten av möjlighet till flytt och/eller tillgång till stöd. Han menade att om det inte fanns tillgängligt skulle det resultera i ett ambivalent beteende (a.a.). Informanterna i den här studien har haft tillgång till antingen en geografisk förflyttning eller stöd via en verksamhet. Utifrån deras berättelser så hade det varit svårt för dem att göra förändringen utan dessa tillgångar. Vidare var alla informanter överens om att det var ett beslut som de behövde fatta själva. Det skulle inte gå att göra den stora omställningen om man inte själv helhjärtat ville lämna den tidigare livsstilen. Enligt Walters (2011) är den kriminella livsstilen anses vara ett resultat av de val som individen gjort vilket även är påverkat av miljöförhållanden (a.a.). Den här studien ämna inte att undersöka vad som bidragit till den kriminella livsstilen. Trots det kan man utläsa att informanterna utifrån sina villkor, med de val de har gjort tidigare hade ett utvecklat kriminella tankemönster. Den kriminella livsstilen beskrivs av Walters (2011) som ett mönster av olika beteenden vilka individen tagit fasta vid och upprepar även i lägen där det inte är korrekt agerande. Det går att utläsa från det insamlade materialet att livsstilen hade blivit en vana för informanterna, det gick på rutin. Teorin beskriver att livsstilen så småningom når en punkt där den inte längre fungerar och beskriver det som en form av förtvivlan. När informanterna beskriver hur det där livet är inget liv eller ensamheten när folk i deras närhet vände dem ryggen går det i det närmaste att beskriva som förtvivlan. Livsstilen gynnade inte deras välmående utan bidrog snarare till en känsla av förtvivlan. Väsentliga faktorer kring varför man beslutade att lämna den kriminella livsstilen vilka framkom Bergers m.fl. (2016) studie var en upplevelse av att ha blivit sviken av andra gängmedlemmar. Det kunde ta sig i form genom att man blivit utsatt för hot och våld. Det genomsyrar även informanternas utsagor. Det förelåg en bakgrund av utsatthet och förluster vilka ledde till en förståelse om hur farlig livsstilen var. Vidare uttryckte informanterna att det inte enbart var en fråga om hot och våld, det kom snarare ner till kommer jag dö eller sitta inne? Vändpunkten som fick informanterna att lämna det kriminella gänget var tydlig, det fanns en tydlig början och ett tydligt slut. Händelserna för två av informanterna var utmärkande. Det är vid dessa situationer uppsökare eller personer från avhopparverksamhet ska befinna sig och synas. För som informanterna uttryckte var det som att de var mer mottagliga för att göra en förändring vid en specifik 32

34 händelse, en händelse som kom att bli en vändpunkt för dem. Det är då till stor fördel att befinna sig på platser där det sker en tydlig förändring i individens liv. Ett tydligt exempel på det är hur en av informanterna upplevde att allt var hopplöst och att han saknade livsglädje när han satt i häktet. När det sedan kom en uppsökare till honom för att prata lite ledde det i sin tur till att en person från en avhopparverksamhet gavs möjlighet att möta informanten. Då startade informantens process mot att lämna den gängkriminella livsstilen. I den tidigare forskningen framstår familj och ansvar som några av de mest framstående faktorerna vilka bidrar till en förändrad livsstil (Bubolz, 2014; Pyrooz & Decker 2011b). Samtliga informanter i den här studien hade barn och beskrev hur deras barn bidrog till en ökad drivkraft och motivation. Barnen sågs även som ett stöd i processen. Känslan av ansvar och rädslan för att inte kunna finnas i barnens liv var överhängande när informanterna beskrev varför de valde att lämna samt hur de klarar att bibehålla livsstilsförändringen. Informanterna hade upplevelser av känna sig övergivna av vissa anhöriga under tiden de var aktiva i kriminella gäng. De beskriver hur de förlorat kontakt med familjemedlemmar som valt att ta avstånd till deras livsstil. Även om de kan ha förståelse för avståndstagandet idag är det något som kan ha förstärkt betydelsen av tillgängligheten och kontinuiteten av det stöd de tog till vid avhopp. Gänget har tidigare varit de personer informanterna har omgett sig med, när dessa försvinner och inte så många anhöriga finns kvar kan det uppstå en känsla av ensamhet och tomhet. Efter att beslutet om att lämna har tagits, när man lämnat den tidigare verkligheten behöver man bilda en ny identitet och finna ett nytt socialt sammanhang. Därför är det viktigt att det här finns personer som kan stötta upp. Det finns ett behov av stöd under processen (Bolden, 2013; Sharkey m.fl, 2015), det kan vara väldigt tungt för en anhörig att bära. En av informanterna uttryckte tydligt att det var viktigt för honom att ha konstant tillgång till stöd när det blev jobbigt, ett sådant behov är i det närmaste omöjligt för anhöriga att tillgodose. Vidare beskriver samma informant hur han kände en gemenskap och samhörighet när han första gången introducerades för NA. Även här kan det vara enklare att bygga en relation och komma in i en grupp som man kan känna viss igenkänning med. Att vara en del av ett socialt sammanhang gör mycket för individen. Av de studier som presenterades i avsnittet tidigare forskning är det enbart en som utförts i Sverige. Det gör att majoriteten av resultaten som framgått är tagna ur ett annat kontext och därmed inte är helt förenliga med hur situationen ser ut i Sverige. Trots det handlar det om samma process, att lämna gänglivet för ett mer konventionellt liv. Trots att miljöerna skiljer sig ansågs den här forskningen vara relevant då det berör individens upplevelse vilket är vad som studeras i den här studien. Resultatet i relation till befintliga avhopparverksamheter Utifrån det insamlade materialet kan man utläsa att det finns ett behov av stöd i varierande former. Något som blev tydligt var att tillgängligheten behöver förbättras. Avhopparverksamheterna behöver bli mer synliga och kontinuerliga i sina försök att komma i kontakt med den aktuella målgruppen. När individen väl har nått ett beslut kring att lämna den kriminella livsstilen är det viktigt att denne vet vilket stöd som finns att tillgå. Ett upprätthållande av livsstilsförändringen kräver att individen har stödpelare runt omkring sig. Tillgängligheten är inte 33

35 enbart nödvändig när individen har nått sin vändpunkt, genom att det finns en medvetenhet och en ständig påminnelse om att hjälp finns att tillgå sås ett frö vilket kan göra att individens process påskyndas. För att en avhopparverksamhet ska kunna bedriva ett arbete med personer som vill lämna den gängkriminella livsstilen kan det vara till fördel att veta vad det är som gör att individen anammar den typen av livsstil. Walters (2011) teori ämnar att förklara tankemönster bakom den kriminella livsstilen. Genom att man erhåller kunskap kring den tidigare livsstilen och individens tankemönster kan man på ett annat sätt försöka förhindra att denne anammar gamla tankemönster och vanor vid motgångar i processen. Om avhopparverksamheterna aktivt kan arbeta med dessa tankeprocesser under en längre period ges individen bättre förutsättningar. Samtliga informanter var tydliga med att även om beslutet är taget så tar processen tid, den tiden är fylld av med- och motgångar. Det framkom även att de i början av processen under särskilt påfrestande motgångar hade sitt gamla tankemönster nära till hands. Men ju längre de kommit i processen desto lättare var det för dem att låta bli, de hade då skapat nya tankemönster samt återtagit kontrollen. Det var något som behövde ske över tid, det var alltså ingen plötslig förändring för någon av informanterna. Walters teori ligger till grund för Gunnar Bergströms förändringsprogram Kriminalitet som livsstil. Som tidigare nämnt är kunskapen kring vad det är som gör att en individ återgår till sin gamla livsstil väsentlig för att kunna bemöta individens behov på ett mer adekvat sätt. Förändringsprogrammet Kriminalitet som livsstil syftar till att ge individen självinsikt om sin kriminella livsstil och vilka motgångar som kan få individen att återfalla (Pedagogkonsult, 2018). Genom att individen erhåller en vidare kunskap om sig själv kan det förenkla och underlätta i processen. Programmet erbjuder värderingsövningar, övervägande kring för och nackdelar med brott, problemlösning, sätt att utmana kriminella tankar, självbild och världsbild (Pedagogkonsult, 2018). Det kan med största sannolikhet bidra med insikt i den utsträckning att den gynnar processen och minskar återfallsrisken. Av de tre avhopparverksamheterna som det redogjorts för i den här studien erbjöd enbart Passus förändringsprogrammet kriminalitet som livsstil. Utifrån den utdelning programmet kan ge är det önskvärt att det finns en större tillgång till förändringsprogram som Kriminalitet som livsstil. En nackdel vi fann gällande Kriminalitet som livsstil är att det inte erbjuds vid substitutionsbehandling. Det med anledning av att det strider mot innehållet i vissa avsnitt av programmet. Det innebär att programmet inte är tillgängligt för alla. Individer som har substitutionsbehandling för sitt opiatberoende har alltså inte rätt att genomföra förändringsprogrammet. Dessa individer kan erhålla större risk att återfalla till sin kriminella livsstil med tillhörande missbruk då de inte har getts möjlighet att arbeta med sina gamla tankar och dess mönster. Tankemönster och invanda val är de alternativ som ligger närmast till hands vid kritiska punkter. Förändringsprogrammet hade varit ett bra komplement till individernas substitutionsbehandling, de hade kunnat få insyn i sin kriminella livsstil och vad det är som påverkar dem. Av den anledning att underhållsmedicineringen strider mot innehållet i programmet är det förståeligt att programmet inte går att erbjuda vid substitutionsbehandling. Det hade dock varit önskvärt om liknande program hade utformats för de individer som erhåller substitutionsbehandling. Majoriteten av avhopparverksamheterna kräver drogfrihet men hur de ställer sig till 34

36 substitutionsbehandling framgår inte. Huruvida det beror på bristande tillgång på information eller om opiatberoende inte är vanligt förekommande i den aktuella målgruppen är svårt att fastställa. En av de verksamheter vi valde att kolla närmare på var Konsultationsteamet i Malmö. Konsultationsteamet riktar sig till den målgrupp som har en konstaterad hotbild (Malmö Stad, 2018a), vilket är bra när den typen av problematik föreligger. Det innebär emellertid att verksamheten inte är tillgänglig för alla i Malmö som behöver stöd vid avhopp. Gemensamt för verksamheten i Malmö, Passus i Stockholm samt kunskapscentrum mot organiserad brottslighet i Göteborg är att det på allas hemsidor framgår tydligt att de går att kontakta via telefon och e-post. Vilket är positivt då tillgängligheten anses vara väldigt viktig för informanterna. Vilken form av stöd som sedan erbjuds skiljer sig mellan de olika verksamheterna. Passus uppger på sin hemsida att de tillhandahåller en klientcoach och att de anpassar stödet efter individens behov och önskemål (Passus, 2018). Även om alla individer går igenom liknande processer så skiljer sig deras upplevelser och vilken form av stöd de behöver. Passus är också den enda av verksamheterna som tydligt förmedlar att de även erbjuder stöd för anhöriga. Informanterna i den här studien uppgav hur deras tidigare kriminella livsstil hade ställt till det mycket i deras relationer. Därav är det komplement oerhört relevant, inte minst för de anhöriga som står kvar och agerar som stöd i processen. Det framgår inte på konsultationsteamet i Malmös sida om dessa erbjuder någon form av stöd till anhöriga. Däremot kan man utläsa att stödet de förmedlar inte ges i möte med avhopparna utan framförallt via telefon. Det kan säkerligen fungera för en del individer men utifrån våra informanters upplevelse behövs det en större omfattning av tillgänglighet och närvaro. Informationen som finns på internet kring kunskapscentrum mot organiserad brottslighet i Göteborg är något begränsad. Kunskapscentrat både riktar sig till personer som i sina arbeten kan komma i kontakt med individer som vill hoppa av samt direkt till dessa individer blir informationen ibland något spretig. Det kan även bero på att det är ett så stort samarbete med så många olika insatser att det blir svårt att få en konkret bild av vad de gör. Det framgår dock att de erbjuder rådgivning, samverkan och åtgärder vid konkreta fall samt att de har ett utvecklingsområde med utslussning som innebär; praktikplatser, arbete, boende, fritid och mentor (Göteborgs stad, 2018c). Stödinsatserna de erbjuder är därmed väldigt omfattande och verkar på flera olika nivåer vilket är positivt. Som informanterna beskrev så är det en helt ny verklighet som ska utformas, då är det utomordentligt att all den här hjälp som finns att tillgå inom en och samma verksamhet. Huruvida verksamheten är kopplad till en myndighet eller inte tycks vara en central fråga. Samtliga informanter angav att de hade bristande förtroende för myndigheter. Det framkom inte någon form av ilska eller avsky gentemot myndigheterna. Det fanns en underliggande ton av att informanterna kände sig svikna, delvis från situationer där de fortfarande var kriminella men också eftersom att de hade haft problem med myndigheter redan när de var barn. Det kan göra att den enskilda individen är mindre benägen att söka samt ta emot hjälp från en myndighetsanknuten verksamhet Det leder även in på att alla informanter uppgav att de känner en högre grad av förtroende för de personer som själva har en egenlevd liknande erfarenhet. Om man har upplevt svek och tragik i stora delar 35

37 av sitt liv är det svårt att finna någon man kan känna tilltro till. Det kan även handla om en strävan efter att finna någon som förstår den upplevelse man själv har haft samt den process man går igenom. Utifrån den information vi har haft att tillgå är egenlevd erfarenhet främst en egenskap som återfinns i de icke myndighetsanknutna verksamheterna. De verksamheter som är myndighetsanknutna erbjuder dock större möjligheter vad gäller att flytta. I det insamlade materialet framkommer det att det kan finnas ett behov av att helt byta miljö, den här geografiska separationen tycks vara svårare för de fristående verksamheterna att bistå med. Fristående verksamheter har inte heller möjlighet att erbjuda skydd vid eventuell hotbild. De har alltså inte samma möjligheter att finansiera insatser då det oftast inte finns ett formellt samarbete mellan dem och socialtjänsten. Det finns alltså för och nackdelar med båda typerna av verksamheter utifrån vad informanterna uppgav sig ha för behov. Det optimala hade varit om det kunde ske någon form av strukturerad samverkan mellan de fristående verksamheterna och relevanta myndigheter. Om de fristående myndigheterna bättre kan bemöta det sociala stöd avhopparna är i behov av vore det mest gynnsamt om myndigheter kunde hjälpa till att finansiera de ytterligare insatser det finns behov av. Metoddiskussion Den här studien grundar sig i en kvalitativ ansats. För att vår studie ska anses vara vetenskapligt grundad är det viktigt att den besitter hög tillförlitlighet. Vilket syftar till att går studien att generalisera till andra omständigheter (Malterud, 2014). Vi har valt att beskriva vår studie konkret så att den som läser kan följa arbetets process och därmed kunna bedöma vår systematik. Gällande generaliserbarheten är det inte fullt troligt att den kan generaliseras till andra omständigheter, det till följd av att den enbart är baserad på tre informanternas livsberättelser. Om studien hade utförts med andra informanter hade det funnits en risk att resultatet sett annorlunda ut. Malterud (2014) skriver att en kvalitativ metod är som lämpligast när man önskar få större djup och ökad förståelse snarare än att generalisera till en större population. I vår studie går den externa validiteten att resonera kring då vi diskuterar avhopparverksamheter utifrån informanternas behov. Studien går till viss del att generalisera trots att det är en begränsad studie. Vi diskuterar vilka möjligheter som finns att utveckla och anpassa efter en individs behov utifrån det material vi samlat in från intervjuerna. Det kan ses som tillräckligt för att vara överförbart till avhopparverksamheterna som större population. Vårt resultat kan i sin tur medföra förslag vilka kan föras vidare till respektive avhopparverksamhet och andra verksamheter på andra orter vilket gör att vår externa validitet ökar. Då syftet med studien är att undersöka vad som gör att individer lämnar ett kriminellt gäng ansågs det logiskt att möta våra informanter för att lyssna på deras upplevelser. Därav valet av semistrukturerade intervjuer, vi ville uppnå en djupare förståelse av informanternas berättelser kring varför de valt att lämna ett kriminellt gäng. De öppna frågorna som berörde olika teman gjorde att vi som forskare hade möjlighet att vara flexibla med vår intervjuguide och dess förbestämda frågor. Det gjorde att intervjun blev mer avslappnad och informanterna hade möjlighet att utveckla sina svar ytterligare. Semistrukturerade intervjuer gör även det möjligt för informanten att vara delaktig och delvis styra intervjun vilket visade sig under utförandet av intervjuerna. Något som var till 36

38 nackdel var att de öppna frågorna gjorde att intervjun ibland flöt utanför syftet. När det skedde krävdes det av oss som forskare att återta fokus till intervjuns röda tråd och studiens syfte utan att verka förminskande gentemot den informant som delar med sig av sin livshistoria. Inför intervjuerna föreställde vi oss att det skulle bli svårt att få informanterna att dela med sig. Därför var vi väldigt tydliga med att förklara att vi inte kommer att fråga om deras förflutna kring kriminalitet, det var inte vårt syfte med arbetet. Det hade varit intressant att intervjua fler individer för att se efter om dessa hade uttryckt liknande behov. Fler informanter hade kunnat bidra till ytterligare nya perspektiv. Vi hade som tanke att intervjua tre till fem individer. Vi kom enbart i kontakt med tre informanter. Dettakan bero på snöbollsurvalet, då vi inte hade kontroll över vem och hur många som kontaktades. Vi var dock nöjda med de tre vi fick med tanke på att det är en svår målgrupp att nå, speciellt under den begränsade tidsramen. Det hade även hade varit intressant att intervjua avhopparverksamheterna och inte enbart hämta information från deras hemsidor. Men på grund av tidsramen valde vi att intervjua avhopparna och inte myndigheterna. Dock hade vi önskat att vi hade tillgång till mer information kring avhopparverksamheterna av den anledning hade det varit intressant att utföra intervjuer med dessa också. Samtidigt finns det vinster i att vi enbart tagit del av den information som finns att tillgå för de individer som vill lämna kriminella gäng. Det kan vara denne information målgruppen kommer i kontakt med i första hand, det gör att informationen har ett stort värde och kan vara avgörande för om individen väljer att kontakta dem eller inte. Vår roll som forskare när vi bedrivit den här kvalitativa studien är att vara så neutrala som möjligt. Men som Malterud (2014) skriver så går det inte och det finns ingen forskare som är helt neutral. Innan intervjuernas start diskuterades den egna förförståelsen. Genom att vara medvetna om och diskutera den egna förförståelsen minskas risken för att den här ska ha präglat resultatet (Kvale, 1997). Vi har förhållit oss till vår egna förförståelse genom att fundera kring frågor om: varför vi studerar det här, varför vi har valt det här perspektivet samt vilken utgångspunkt vi har som forskare. Vi funderade och reflekterade kring våra egna erfarenheter samt även kring våra förväntningar kring resultatet och varför vi besitter dessa. Vår egen förförståelse kan ha varit ett hinder då den kan ha kommit att påverka hur vi senare tolkade det insamlade materialet. Där spelar den hermeneutiska spiralen eller cirkeln in. Även om vi har förhållit oss till vår egna förförståelse så är vår tolkning i ständig rörelse. Exempelvis kan det ha förekommit att vi uppfattat och tolkat ett fenomen från en av livsberättelserna på ett sätt som gör att det blir snedvridet. Det kan även vara så att när vi får ny förståelse från intervjuerna med informanterna leder det till ny förförståelse som vi hela tiden måste ha i beaktning. Men samtidigt är en uppfattning av ett fenomen alltid subjektiv. För att motverka att vår förförståelse skulle komma att påverka den insamlade datan gjorde vi ett flertal genomlyssningar vid transkriberingen av intervjuerna. Det gjordes först enskilt, för att sedan kontrolleras av den andra och slutligen gick vi igenom det tillsammans. Det gjorde att förståelsen för transkriberingen och vårt insamlade material ökade. Vi valde att använda oss av systematisk textkondensering som analysmetod då det bidrog till att syftet och forskningsfrågorna kunde besvaras. Det är en tidskrävande process och som tidigare nämnts något som behövdes göras om ett 37

39 flertal gånger innan vi kände att vi kunde besvara våra frågeställningar. Det är en del av processen vilket också ökar vår förståelse för vårt insamlade material. I början av bearbetningen och sökandet av meningsbärande enheter fann vi allt för många och till viss del irrelevanta teman i relation till våra frågeställningar. Det är viktigt att ta tid till att finna huvudsakliga teman. Det är dessa som sedan utgör grunden för vårt arbete. Slutligen i vårt arbete med att lokalisera viktiga teman fann vi tio olika teman vilka ansågs självklara. Dessa teman kom att bidra med viktiga aspekter och var alla relevanta för vårt syfte samt för att kunna besvara våra frågeställningar. Genomgående i den här studien har vi använt oss av ett fenomenologiskt förhållningssätt. Genom den ansats upplever vi att vi har uppnått målet då vi har kunnat vara närvarande och möta våra informanter i deras livsberättelser. Både vi och informanten kan komma att påverkas av varandras närvaro vilket vi har varit medvetna om. Det har varit en balansgång mellan att bibehålla en närhet till informanterna samtidigt som distansen mellan oss som forskare och informanter är av stor betydelse. Det här för att vi inte ska påverka dem i deras livsberättelser och för att det insamlade materialet ska bli korrekt med hänsyn till informanternas återgivande av deras liv. Därmed har det inneburit att vi har försökt eftersträva deras livsberättelser så sanningsenligt som möjligt. Vi är dock fullt medvetna om att vår medtagna förförståelse i mötet kan göra att våra tolkningar inte kan ge ett exakt uttryck för det som informanterna berättar. Det fenomenologiska förhållningssättet valdes då vi inte sökte rätt eller fel i informanternas livsberättelser utan intresset var hur informanterna uppfattade sina behov i processen då de beslutade att lämna det kriminella gänget. Att vara närvarande i ett samtal när man intar ett fenomenologiskt förhållningssätt handlar inte om att hitta orsaken utan att närma sig upplevelsen så som den tar sig i uttryck hos någon annan. Upplevelsen ska heller inte motbevisas. Genom det förhållningssättet åsidosätter vi som forskare vår förförståelse. Som tidigare nämnt har vi åsidosatt vi våra förutfattade meningar, förväntningar och eventuella teorier inom parentes för att uppnå det fenomenologiska förhållningssättet. Det för att vi som forskare ska vara så neutrala som möjligt. För att uppnå det fenomenologiska förhållningssättet fick vi sätta våra förutfattade meningar, förväntningar och eventuella teorier inom parentes för att skapa förutsättningar där vi kunde förstå den andre och dess upplevelse. Något som även kan diskuteras är om det hade sett annorlunda ut om det varit någon eller några andra forskare än oss. Vi som forskare är unga kvinnor vilket inte är något vi kan bortse från. Våra informanter som är män och äldre än oss kan komma att förhålla sig på ett visst sätt vilket gör att vår närvaro är en konsekvens vilken vi inte kan styra över. Det här kan göra att informanterna uttrycker sig på ett annat sätt än vad de hade valt att göra om intervjuerna hade utförts av exempelvis en äldre man. Det grundar sig i människans benägenhet att anpassa sig till personen denne pratar med. Vilken effekt forskaren har på individen kan komma att skilja sig mellan olika informanter. Man kan anta att vissa delar av informanternas redogörelser påverkas i mån av utrymme baserat på vem som utför intervjun. Resultatet av en studie kan alltså variera beroende på valet av informanter men även på grund av vem forskaren är i relation till informanten. I vår studie grundar sig vårt urval på ett målstyrt samt ett snöbollsurval (Bryman, 2018). Genom att det är målstyrt så betyder det att de är valda utefter studiens 38

40 syfte och frågeställningar. Det är ett bekvämlighetsurval då det passade oss som forskare och tidsramen för studien. Bekvämlighetsurval innebär informanter som är tillgängliga för oss som forskare (a.a.). Studiens syfte var att undersöka varför och hur tidigare gängmedlemmar har tagit avstånd till sin tidigare livsstil. Då vi ämnade att undersöka vad som gjorde att informanterna tog beslutet att lämna kom intervjuerna och dess frågor att bli riktade gentemot detta. Detta kan anses riskfyllt då man riskerar att påverka individens berättelse; genom att vi förväntar oss att det fanns en specifik anledning kommer de att ge oss en specifik anledning. Dock ställdes det enbart öppna frågor med utgångspunkt i intervjuguiden vilket gav informanterna möjlighet att styra sina egna svar. Vidare var det av intresse att frågorna höll sig till ämnet för att undvika svar som gick utanför det vi ämna att studera. Genom ett konkret empiriskt material kan man finna betydelsefulla teoretiska insikter (Becker, 1998). Bekvämlighetsurvalet blev aktuellt då de individer vi ville nå ut till kan vara svåra att nå. Det kan vara på grund av att det kan fortfarande kan vara känsligt att prata om avhoppet och tiden då de fortfarande var med i ett gäng. Därför var vi väldigt tydliga med att förklara att vi inte ska ställa frågor om deras före detta kriminella livsstil utan vad som gjort att de valde att lämna. Vi ville inte ha fokus på kriminaliteten för det är något de har lämnat, det tillhör deras förflutna. Genom ett snöbollsurval blev det genast smidigare och förtroendet från deras sida ökade. Då det fanns gemensamma nämnare vilka lett fram till kontakten som etablerades fanns det en viss form av tillit redan innan mötet tog plats vilket underlättade för deras deltagande i studien. Att vi använt oss av ett snöbollsurval har gjort att vi har varit begränsade. Vi har inte haft kontroll över vem som har blivit informerad om vår studie, vi har inte heller vetat om hur många informationen har nått ut till. Allt det här har utförts av vår kontakt, det kan vara en av anledningarna till att vi inte har fler informanter. Dock hade vi från start bestämt oss för att vi behövde tre till fem informanter, därmed nöjde vi oss med de tre informanter vi kunde komma i kontakt med. Det kan även varit så att vår kontakt har kontaktat personer i dennes närmiljö vilka påminner om denne till sättet. Vilket kan påverka vad det är de säger till oss som forskare i intervjuerna. Det kan betyda att alla blivit påverkade av att de är från samma kontakt. Men det är något vi inte tycktes uppleva då informanterna har valt att lämna gäng på helt olika sätt och därmed ger det en vidare och mer representabel bild av deras behov. Vidare forskning bör ämna att undersöka hur en myndighetsdriven avhopparverksamhet kan bli mer tillgänglig för den individ som vill lämna det kriminella gänget och den kriminella livsstilen. Hur kan de skapa förtroende och tillit på ett sådant sätt som en icke-myndighetsdriven avhopparverksamhet lyckas göra? Hur kan avhopparverksamheterna bli mer synliga i de miljöer där den aktuella målgruppen kan tendera att vistas vid i samband med vändpunkter som exempelvis vårdinrättningar? KONKLUSIONER 39

41 Vårt resultat indikerar att informanterna valde att lämna gänget och den kriminella livsstilen i samband med en vändpunkt. Individerna var i behov av ett mångfacetterat stöd för att kunna genomföra denna omfattande förändring. Att lämna är första steget, att bygga en ny verklighet är fundamentalt för att upprätthålla förändringen. Det framkom att det var önskvärt att personerna som arbetar på avhopparverksamheterna har en relevant egen levd erfarenhet. Vidare skulle avhopparverksamheterna kunna dra fördel av att vara mer tillgängliga. Det kan ta sig i uttryck genom att de blir mer synliga i olika miljöer. Mest väsentligt tycks det vara när individerna går genom tydliga förändringar och vändpunkter. En vändpunkt håller sällan i sig länge och motivation är en färskvara. Baserat på det kan man utgå ifrån att det är bråttom att hjälpa när någon söker stöd. 40

42 REFERENSER Aftonbladet, (2018) Polisen: Här är de kriminella gängen i Göteborg, Malmö och Stockholm. > gen-i-vara-storstader < HTML ( ) Andersson A, Mattson T, (2011) Ungdomar i gäng - social- och straffrättsliga reaktioner. Malmö: Liber. Alleyne E, Wood J L, (2014) Gang involvement: Social and environmental factors. Crime & Delinquency, 60, Becker, H.S, (1998) Tricks of the Trade: How to Think about Your Research While You're Doing It. Chicago: University of Chicago Press Berger R, Abu-Raiya H, Heineberg Y, Zimbardo P, (2016) The Process of Desistance Among Core Ex-Gang Members. American Journal of Orthopsychiatry, 4, Bergström, Gunnar (2012). Kriminalitet som livsstil. Lund: Studentlitteratur Bolden C, (2013) Tales From the Hood: An Emic Perspective on Gang Joining and Gang Desistance. Criminal Justice Review, 4, Brottsförebyggande rådet, (2016:6) Stöd till avhoppare från kriminella grupperingar: En nationell kartläggning. Stockholm: Ordförrådet AB. Bryman, A (2018). Samhällsvetenskapliga metoder. Stockholm: Liber AB. Bubolz, Bryan F. (2014). Once a Gang Member Always a Gang Member? A Life History Study of Gang Desistance. University of Nebraska at Omaha, ProQuest Dissertations Publishing, Carlsson, C & Sarnecki, J (2016). An introduction to life-course criminology. Los Angeles: Sage Carlsson, C (2012). Using Turning Points to Understand Processes of Change in Offending: Notes from a Swedish Study on Life Courses and Crime. The British Journal of Criminology, 52, Decker C, Pyrooz D, (2011a) Leaving the gang: Logging off and moving on. >file:///c:/users/af9140/downloads/save_paper_decker_pyrooz.pdf< PDF ( ) Decker C, Pyrooz D, (2011b) Motives and methods for leaving the gang: Understanding the process of gang desistance. Journal of Criminal Justice, 5,

43 Dagens Nyheter, (2018) Löfven utesluter inte militär mot gängkriminalitet. > < HTML ( ) Englander M, Folkesson A, (2014) Evaluating the Phenomenological Approach to Empathy Training. Journal of Humanistic Psychology, 54(3), Göteborg stad, (2018a) Stöd vid avhopp från kriminella gäng. > rott/brottsforebyggande-arbete/stod-vid-avhopp-fran-kriminella-gang/!ut/p/z1/hy 7LDoIwFES_hm1veYQWd3WB4aFiYgJ2Y4BUIKGUlGoTv15cmmic3WTOZA Y4VMCn-jF0tRnUVI-rv_DwWrjpiW5dho-7KMbJOSviQ5bTZO9B-Q_ga4x_iGF IgQ-NRLaVCCOfeCEJXBJEhNDQI-95NjU-7YBrcRNaaHTX66vemHnZONjB1l rukdwnarvkovhbpvelgeqthflwz1yu7awumnld/dz/d5/l2dbisevz0fbi S9nQSEh/#htoc-2 < HTML ( ) Göteborg stad,(2018b) Organiserad brottslighet. > rott/brottsforebyggande-arbete/organiserad-brottslighet/!ut/p/z1/04_sj9cpykssy0x PLMnMz0vMAfIjo8ziTYzcDQy9TAy9DZxMjQwcTY3dDF29fIzcPc30wwkpiAJ KG-AAjgb6BbmhigCxdG9-/dz/d5/L2dBISEvZ0FBIS9nQSEh/ < ( ). Göteborg stad, (2018c) Göteborg i samverkan med organiserad brottslighet. > /Kunskapscentrum+mot+organiserad+brottslighet pdf < PDF ( ). Helgesson, G (2015) Forskningsetik. Lund : Studentlitteratur Korsell L, Skinnari J, Vesterhav D, (2009) Organiserad brottslighet i Sverige. Malmö: Liber. Kvale, S. (1997). Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund: Studentlitteratur. Laub, John H. & Sampson, Robert J. (2003). Shared beginnings, divergent lives: delinquent boys to age 70. Cambridge, MA: Harvard University Press Lundmark-Nilsson E, & Nilsson I, (2012). Vänd dem inte ryggen: socioekonomisk analys av destruktiva subkulturer. Stockholm: Fryshuset Malmö stad, (2018a) Stöd för avhoppare. > o/sarskilda-utmaningar/stod-for-avhoppare.html < HTML ( ) Malmö stad, (2018b) Hoppfullt. Information om stöd för avhoppare. > nsultationsteam.malmo%cc%88stad.a5.folder.2017_09_01.pdf < PDF ( ) Malterud K. (2012) Systematic Text Condensation a strategy for qualitative analysis. Scandinavian Journal of Public Health, 40,

44 Malterud, K. (2014). Kvalitativa metoder i medicinsk forskning. Lund: Studentlitteratur. McDaniel D D, (2012) Risk and protective factors associated with gang affiliation among high-risk youth: A public health approach. Injury Prevention, 18, Passus, (2018) Passus en del av fryshyset. > < HTML ( ) Melde C, Esbensen F-A, (2011) Gang membership as a turning point in the life coure. Criminology, 49, Merrin G J, Hong J S, (2015) Are the risk and protective factors similar for gang-involved, pressured-to-join, and non-gang involved youth? A social-ecological analysis. American Journal of Orthopsychiatry, 85, Pedagogkonsult, (2018) > < HTML ( ) Pedersen M L, (2014) Gang joining in Denmark: prevalence and correlates of street gang membership. Journal of Scandinavian Studies in Criminology and Crime Prevention, 15, Polismyndigheten, (2018) > 18.pdf < PDF ( ) Polismyndigheten i Stockholms län, (2013) Avhoppare från kriminella gäng. > holm/s%c3%a4rskilda%20satsningar/v%c3%a4gledning%20avhoppare.pdf< PDF ( ). Regeringen, (2015) > t/ < HTML ( ) Ryen, Anne (2004). Kvalitativ intervju: från vetenskapsteori till fältstudier. Malmö: Liber ekonomi Sharkey J, Stifel S, Mayworm A, (2015) How to Help Me Get Out of a Gang: Youth Recommendations to Family, School, Community, and Law Enforcement Systems. OJJDP Journal of Juvenile Justice, 1, SOU 2010:15. Kriminella grupperingar: motverka rekrytering och underlätta avhopp. Stockholm: Elanders Sverige AB. Stiftelsen kriminaitet som livsstil, (2018) > < HTML ( ). Svt, (2018) Polischefen: Vi har inget att be om ursäkt för och vi kommer aldrig ge upp 43

45 > < HTML ( ) Sydsvenskan, (2018) 800 unga män aktiva i kriminella nätverk varav 200 i Malmö. > erk < HTML ( ) Thurén, T. (2007). Vetenskapsteori för nybörjare. Malmö: Liber Uljens, Michael (1989). Fenomenografi: forskning om uppfattningar. Lund: Studentlitteratur Vetenskapsrådet (2018). Forskningsetiska principer inom humanistisksamhällsvetenskaplig forskning. > PDF ( ) Walters, Glenn D. (1990). The criminal lifestyle: patterns of serious criminal conduct. Newbury Park, Calif.: Sage Publications Walters, Glenn D. (2000) Beyond Behavior: Construction of an Overarching Psychological Theory of Lifestyles. Westport CT, Praeger Walters, Glenn D. (2011). Crime in a psychological context: from career criminals to criminal careers. London: SAGE Watt Boolsen, Merete (2007). Kvalitativa analyser: forskningsprocess, människa, samhälle. Malmö: Gleerup Zahavi D, (2015) Self and other: exploring subjectivity, empathy, and shame. Oxford University Press. 44

46 BILAGOR Bilaga 1. 45

47 Bilaga 2. 46

48 Bilaga 3. 47