JORD- OCH SKOGSBRUKSMINISTERIET FÖRORDNING Nr 44/01. Giltighetstid tills vidare

Transkript

1 JORD- OCH SKOGSBRUKSMINISTERIET FÖRORDNING Nr 44/01 Datum Dnr /633/2001 Giltighetstid tills vidare Upphäver JSM:s föreskrifter nr 51/99, Dnr 1561/633/99 Bemyndigande Lag om finansiering av hållbart skogsbruk (1094/1996, ändr. 1286/1997, 350/2001) 6 2 mom. och 7 2 mom. JORD- OCH SKOGSBRUKSMINISTERIETS FÖRORDNING OM ARBETEN SOM MED STÖD AV LAGEN OM FINANSIERING AV HÅLLBART SKOGSBRUK SKALL UTFÖRAS FÖR TRYGGANDE AV VIRKESPRODUKTIONENS UTHÅLLIGHET 1 Allmänt Jord- och skogsbruksministeriet har i dag med stöd av 6 2 mom. och 7 2 mom. lagen om finansiering av hållbart skogsbruk, nedan finansieringslagen, (1094/1996, ändr. 1286/1997, 350/2001) beslutat meddela följande föreskrifter om avgränsning av och innehållet i de arbetsslag som delvis eller helt och hållet finansieras med statsmedel samt om de allmänna kraven på arbetena. Vad som i dessa föreskrifter sägs om statens medel gäller utöver statsmedel som används med stöd av finansieringslagen även de medel som erhålls ur Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket. Enligt 7 1 mom. finansieringslagen skall arbetena vara ekonomiskt ändamålsenliga, dock med beaktande av att arbetena skall vara ändamålsenliga med tanke på såväl vården av skogsnaturen som miljövården och bevarandet av skogarnas biologiska mångfald och att de för den övriga miljön inte heller får medföra olägenheter som rimligen kan undvikas. Arbetena skall planeras så, att de totala kostnaderna blir så förmånliga som möjligt med beaktande av de faktorer som fastställs i lagen. Planeringen och genomförandet av arbetena skall kvalitetsmässigt uppfylla de krav som är allmänt godtagna inom skogsbruket. Enligt 15 finansieringslagen gäller vård- och underhållsskyldigheten för skogsförnyelse-, iståndsättningsdiknings- och skogsvägsprojekt under 15 år från det finansieringen är slutbetald. Arbetena i fråga skall planeras och genomföras så, att stödtagarna kan fullgöra sin vård- och underhållsskyldighet utan att de blir tvungna att med egna medel i efterhand finansiera sådana

2 2 åtgärder som hade bort vidtas när de i finansieringslagen avsedda åtgärderna ursprungligen planerades och vidtogs. Valet av objekt och arbetsmetoderna i fråga om arbeten som finansieras skall basera sig på de skogsvårdsrekommendationer som allmänt används inom det privata skogsbruket, om det inte nedan i fråga om något slag av arbete särskilt nämns något annat om dessa omständigheter. 2 Skogsförnyelse Som ett sådant i 3 1 punkten förordningen om finansiering av hållbart skogsbruk (1311/1996, ändr.1020/2000), nedan finansieringsförordningen, avsett enhetligt område som är större än en genomsnittlig förnyelseyta betraktas inom de i statsrådets beslut nr 1175/1999 avsedda skärgårdskommuner som hör till stödzonerna I och II enligt 4 finansieringsförordningen ett enhetligt område över 0,5 hektar samt ett enhetligt område över 1,0 ha som finns på en annan plats inom stödzonerna I och II. Som ett enhetligt förnyelseområde inom områden som till sin ägoindelning är ogynnsamma betraktas inom de i i statsrådets beslut nr 1175/1999 avsedda skärgårdskommuner som hör till stödzonerna I och II enligt 4 finansieringsförordningen ett sådant skogsförnyelseprojekt som överstiger 0,5 ha samt annanstans inom stödzonerna I och II ett sådant skogsförnyelseprojekt som överstiger 1,0 ha. I de fall som avses i 3 1 mom. 2-5 punkten finansieringsförordningen skall storleken av ett skogsförnyelseprojekt vara minst 0,5 hektar. Det rotprisvärde på trädbestånd som avses i 3 1 och 2 punkten finansieringsförordningen bestäms på grundval av köpeskillingen eller enligt prisnivån vid tidpunkten för inledandet av avverkningen. Som grund för prissättningen används gängse prisnivå på orten. Som genomsnittliga skogsodlingskostnader används sådana i 3 finansieringsförordningen avsedda och av jord- och skogsbruksministeriet årligen fastställda genomsnittliga förnyelsekostnader som gäller vid tidpunkten för inledandet av en avverkning som syftar till en förnyelseåtgärd. Det odlingsmaterial som används vid skogsodling skall uppfylla kraven i stadganden och bestämmelser om handel med skogsodlingsmaterial. På tvinmark och områden där värmesumman understiger 700 d.d., beviljas inte statsstöd för skogsodling. Om det inte finns förutsättningar för en naturlig förnyelse av skogen i fall som nämns i 3 5 punkten finansieringsförordningen inom områden där värmesumman understiger 700 d.d., kan statsfinansiering dock beviljas. När markytan behandlas i samband med skogsförnyelse skall man för beredning av markytan använda en så lätt metod som möjligt som är lämplig för objektet. I skogsförnyelse som finansieras kan plogning användas på torvmarker samt försumpade mineralmarker eller på mineraljord med tjock råhumus när någon annan resultatrik och ekonomisk markberedningsmetod inte kan användas. På mineraljordar får plogningsdjupet i medeltal inte överskrida 25 cm per behandlingsenhet. Nödvändiga vattenskyddsåtgärder, exempelvis beredningsavbrott och skyddsremsor skall uppmärksammas när beredning genomförs. Främjandet av en naturlig förnyelse kan betraktas som en finansieringsbar åtgärd när på området utförs arbete som främjar förnyelse, exempelvis röjning och behandling av markytan.

3 3 Ett plantbestånd anses ha uppkommit då sådana skogsförnyelsearbeten som krävs med stöd av skogslagen (1093/1996, ändr. 1224/1998) har utförts på ett godtagbart sätt eller när skogsförnyelsen har utförts med iakttagande av en godkänd plan enligt finansieringslagen. När skogsförnyelse övervägs på ett område där plantbeståndet förstörts av någon orsak som inte beror på markägaren, skall man beakta att de orsaker till förstörelsen som inte beror på markägaren inte är exempelvis skador på grund av dåligt odlingsarbete, olämpligt skogsodlingsmaterial eller försummad gräs- och slybekämpning. Om förödelsen i naturen gäller skogsförnyelse som tidigare finansierats med statsmedel, skall det ursprungliga skogsförnyelseprojektet vara genomfört och den verkställighetsanmälan som avses i 26 finansieringslagen vara given och godkänd av myndighetschefen innan medel kan beviljas för planeringen och genomförandet av naturförödelseprojektet. För skogsförnyelse kan finansiering inte beviljas när områdets natur är olämplig för uppdragning av skog, beskogning är förbjuden med stöd av någon annan lag eller när finansieringsansökan som gäller sådant åkerbeskogningsstöd som avses i bestämmelserna om jord- och skogsbrukets strukturpolitiska åtgärder av strukturpolitiska eller landskapsmässiga skäl har avslagits för området i fråga. För komplettering av ett plantbestånd som planterats med stöd av finansieringslagen kan statsstöd användas på samma finansieringsvillkor och enligt samma förutsättningar som i fråga om skogsförnyelse. Statsmedel kan beviljas endast en gång för komplettering eller upprepning av en skogsförnyelse på grund av förödelse i naturen. 3 Hyggesbränning Den som utför hyggesbränning måste försäkra sig om eller se till att en behövlig försäkring har tecknats för hyggesbränningen. Utgifterna för de försäkringar som behövs för hyggesbränning ersätts enligt verifikat. Om den som genomför hyggesbränning skall genomföra många hyggesbränningsprojekt inom skogscentralens verksamhetsområde under samma kalenderår, skall för dessa tecknas en försäkring som gäller hela hyggesbränningsområdet. Om den som genomför hyggesbränning har en tillräckligt täckande ansvarsförsäkring betalas statsstöd för två procent av arbetskostnaderna för hyggesbränningen i ersättning för försäkringspremierna, förutsatt att någon separat hyggesbränningsförsäkring inte har tecknats. Storleken av hyggesbränningsområdet skall vara minst 2 hektar. Om det område där hyggesbränning sker består av två eller flera ägares förnyelseområden, kan en delägare i en samfälld hyggesbränning beviljas stöd, även om hyggesbränningsarealen för delägarens vidkommande understiger 2 hektar. 4 Vård av ungskog Som vård av ungskog enligt finansieringslagen kan finansieras vård av plantbestånd samt gallring av skog av utvecklingsklass 2 jämte sådant avlägsnande av trädbestånd med liten

4 4 diameter som hindrar behandling av skogen och som utförs i samband därmed samt stamkvistning, när det för ett sådant arbete finns ett klart behov med avseende på skogsvården. Enbart röjning som utförs före gallring kan inte finansieras som vård av ungskog. Som vård av ungskog kan även finansieras avlägsnande eller gallring av skärm när vidtagandet av åtgärden inte anses höra till markägarens skyldighet enligt 8 skogslagen att åstadkomma nytt trädbestånd. Storleken av ett projekt för vård av ungskog skall vara minst 1 hektar. Objektet för plantbeståndsvården skall vara utvecklingsdugligt. Röjningen och gallringen av ett plantbestånd skall förläggas till en tidpunkt som är den mest ändamålsenliga med tanke på beståndets utveckling. Statsmedel får användas till beståndsvårdsarbete när ett sådant ekonomiskt utvecklingsdugligt plantbestånd som avses i 8 1 mom. skogslagen har åstadkommits. I plantbestånd som vuxit mycket tätt samt inom områden där det finns avsevärd risk för älg-, snöeller annan förödelse i naturen får plantbestånden, när det är oundvikligt för skogens gynnsamma utveckling, förbli i viss mån tätare än de allmänt godkända kraven förutsätter. Antalet träd är då efter vård av plantbeståndet högst st./ha. Efter sådan gallring av utvecklingsskog av klass 2 som utförs som vård av ungskog får det inte finnas något omedelbart behov av en första gallring. Den med grundytan vägda medeldiametern vid brösthöjd i det kvarvarande trädbeståndet skall efter behandlingen understiga 16 cm. Vid utvärdering av slutresultatet iakttas i tillämpliga delar de gallringsmodeller som ingår i skogsvårdsrekommendationerna. Om trädbeståndet man utgår ifrån är för tätt och gallring förorsakar risk för förödelse får antalet träd som fortsätter att växa vara högst st./ha i objekt som hör till utvecklingsklass 2. Som en säljbar stämplingspost som avses i 6 3 punkten finansieringslagen betraktas ett objekt där trädbeståndets övre höjd efter behandling genom låg- och kvalitetsgallring är över 14 meter i barrträdsbestånd och över 15 meter i lövskogar. Om det virke som tillvaratas i sin helhet används som energivirke, kan trädbeståndets övre höjd vara större än det som nämnts ovan. Den ekonomiska ändamålsenligheten förutsätter att det vid plantbeståndsvård avlägsnas minst stammar per hektar eller att det vid gallring av skog i utvecklingsklass 2 avlägsnas minst stammar per hektar vilka är minst 4 cm i diameter i stubbhöjd, eller att det från en lågskärm avlägsnas minst stammar per hektar. Stamkvistningsobjekt är i första hand tallbestånd på friska och rätt torra moar samt motsvarande dikade torvmarker. Tallbestånd på lundartade moar och motsvarande dikade torvmarker kan väljas som kvistningsobjekt om deras trädbestånd i övrigt uppfyller de krav som ställts på ett stamkvistningsobjekt. För kvistning lämpar sig även tall- eller björkdominerade blandbestånd samt vårtbjörkbestånd på lundartade och friska moar. Kvistning finansieras inte på områden där värmesumman understiger 750 d.d. Trädbeståndet i ett skogsbestånd som skall kvistas måste vara friskt, snabbväxande samt ha en jämn täthet och åldersstruktur. I skogsbeståndet skall finnas kvistningsdugliga träd om minst 350 stammar/ha. Kvistningsobjektet väljs så, att alla träd som skall kvistas i ett skogsbestånd kan kvistas till samma höjd. Kvistningsdugliga träd är härskande och medhärskande träd i trädbeståndet vilkas

5 5 stammar åtminstone upp till kvistningshöjden är raka och felfria. Den lägsta kvistningshöjden är 4 meter. Statsmedel kan på samma område användas för iståndsättning av ungskog endast en gång under beståndets omloppstid. Arbetet kan dock utföras på nytt med statsmedel om det finns risk för att skogsbeståndet ödeläggs på grund av att träden skjuter rot- och stubbskott på nytt eller om det inte är ändamålsenligt att genomföra stamkvistning samtidigt med andra vårdarbeten i en ungskog. Inom områden där vården av plantbeståndet har finansierats enligt skogsförbättringslagen kan vård av ungskog finansieras i det skede när trädbeståndet som stämplingspost ännu inte ger en säljbar mängd virke som fyller måttkraven för massaved. Fällning av skärm eller gallring av bestånd uppfyller inte villkoren för finansiering eftersom det är ett arbete som utförs för andra gången. Onödig upputsning av ett skogsbestånd skall undvikas på grund av jakt- och naturvården. 5 Tillvaratagande av energivirke För hopsamling och skogstransport av virke som fälls i samband med sådan vård av ungskog som uppfyller villkoren i finansieringslagen betalas i 9 1 mom. finansieringslagen avsett statsstöd om mängden virke som levereras är minst 20 kubikmeter fast mått. Energivirkets volym mäts på rotstående träd, trave eller flis. Vid mätningen används gängse mätmetoder. Innan statsstödet betalas ut skall stödtagaren till skogscentralen avge en försäkran om att veden överlåts till energibruk. 6 Skogsvitaliseringsgödsling Skogsgödsling som utförs för att iståndsätta jordmånen är vitaliseringsgödsling. Objekt för vitaliseringsgödsling är barrträdsdominerade skogar av utvecklingsklass 1-3 på torv- eller momarker, på lövträdsdominerade områden som tidigare varit jordbruksmark eller på sumpmarker som till näringshalten är minst sådana att där växer storstarr, vilkas utveckling trots skogsvårdsåtgärder är på tillbakagång på grund av obalans i jordmånens näringssammansättning, men vilka kan fås att återhämta sig genom gödsling. Gödsling av trädbestånd som försvagats av insektskador kan anses som skogsvitaliseringsgödsling. Som skogsvårdsåtgärd betraktas bl.a. beståndsvårdande gödsling. Vitaliseringsgödsling finansieras inte med statsstöd på områden där värmesumman understiger 800 d.d. och inte på områden där jordmånen består av icke genomsläpplig lerjord. Det minsta skogsvitaliseringsgödslingsprojekt som finansieras är 1 ha. Gödslingsbehovet, gödselmängden och gödselmedlets sammansättning skall bestämmas på basis av tillväxtstörningar och färgfel i barren som observeras i trädbeståndet eller vid behov med hjälp av en näringsanalys. Endast sådana gödselmedel kan användas som är lämpliga för skogsvitaliseringsgödsling.

6 6 En förutsättning för gödsling på torvmarker är att områdets dränering är i skick eller att en iståndsättningsdikningsplan har utarbetats för området. När användningen av olika gödselämnen övervägs skall den ekonomiska ändamålsenligheten och vattenskyddsaspekter särskilt uppmärksammas med beaktande av gödseleffektens varaktighet och urlakningsförmågan. Då gödselämnen sprids på vattendragens stränder bör en skyddsremsa lämnas ogödslad. På dikeområdena bör man undvika att sprida gödselämnen direkt i dikena. Gödselmedel sprids under den tid marken inte är frusen, föutom när det gäller askgödsling. 7 Iståndsättningsdikning Iståndsättningsdikning innebär att den försvagade torrläggningseffekten hos ett dikesnät på ett skogsdikningsområde förbättras där så behövs för att inte trädbeståndet skall förfalla. Det sker genom att dikena rensas och/eller nya diken grävs. Objekt för iståndsättningsdikning är dikningsområden, vilkas iståndsättning är ekonomiskt sett ändamålsenlig då man beaktar näringshalten på växtplatsen, värmesumman och trädbeståndets storlek. De positiva verkningarna av en nydikning bör synas som en klar återhämtning i trädbeståndets tillväxt. Iståndsättningsdikning finansieras inte på områden där värmesumman understiger 750 d.d. Statsmedel kan användas för iståndsättningsdikning om dikningen på området har genomförts helt och hållet med markägarens medel eller om tjugo år förflutit från en dikning som fått understöd ur statsmedel. Med anledning av sådan erosionsbenägenhet hos dikesområdet som beror på jordarten eller med anledning av den tidigare dikningstekniken kan iståndsättningsdikning dock finansieras från fall till fall innan tjugo år har förflutit sedan en nydikning som staten understött. Vidare förutsätts att de plantskogsvårdsarbeten som är nödvändiga med tanke på skogens utveckling utförs i största delen av iståndsättningsdikningsområdet och att det mesta av skogarna i området är i skogligt sett tillfredsställande skick, om inte detta krav skall anses oskäligt med beaktande av virkeshandelssynpunkter och lägenhetsbestämda synpunkter. På iståndsättningsdikningsområdena kan skogen med avseende på skogsvården anses vara i tillfredsställande skick, om sådan avverkning som är nödvändig för skogsvården har utförts och skogens skogsvårdstillstånd inte försämras inom 5-10 år även om den inte avverkas. Det minsta iståndsättningsdikningsprojekt som finansieras är 2 hektar. Det eventuella behovet av skogsvitaliseringsgödsling i området skall bedömas och gödslingen vid behov genomföras som ett led i iståndsättningen av området. Objekt för iståndsättningsdikning är inte områden där trädbeståndet har lidit av sådana tillväxtstörningar som inte kan identifieras på basis av synliga symtom eller en näringsanalys och där orsaken till tillväxtstörningarna inte kan undanröjas. 8

7 7 Byggande av skogsväg En skogsväg som finansieras med statsmedel skall till sin struktur uppfylla de krav som ställs av sådana transporter inom skogsbruket som sker året om. När andelen transporter som behövs för skogsbruket utreds, skall i tillämpliga delar iakttas anvisningarna i den handbok om fördelning av enskilda vägars väghållning som lantmäteriverket publicerade 1996 (lantmäteriverkets publikationer nr 79). Beträffande planeringen av skogsvägsbygge iakttas de anvisningar angående byggandet av skogsvägar som Metsäteho Oy gett ut samt beträffande landskapsarkitektur och miljövård Metsäkeskus Tapios publikation 9/1995 "Metsätiet ja metsäluonto". Syftet med byggandet av en skogsväg är på områden som är mest gynnsamma för virkesproduktion att skogstransportsträckan skall vara i genomsnitt 200 meter skogstransportväg och vägtätheten på 15 meter per hektar verkningsområde. På områden där den planerade årliga avverkningskvantiteten är högst 1 m³/ha får vägtätheten vara högst 8 meter per hektar av verkningsområdet. Från vägtätheten kan på basis av faktorer i terrängen som försvårar skogstransporten avvikas uppåt med högst 3 meter per hektar verkningsområde (bilaga). Minimilängden på en skogsväg som finansieras med statsmedel är 500 meter om den uthålliga årliga avverkningsmängden på verkningsområdet är minst 3 m 3 /ha, och 800 meter om den uthålliga årliga avverkningsmängden på verkningsområdet understiger 3 m 3 /ha. Vägar som är kortare än detta kan inte beviljas finansiering, om det inte är fråga om att avlägsna en terrängsvårighet som hindrar skogstransporten. Vid byggandet av skogsvägar skall särskild uppmärksamhet ägnas synpunkter som gäller miljöskyddet och vägområdets landskapsarkitektur. Byggande av nya skogsvägar Med skogsväg avses en privat väg, där över hälften av transporterna utgörs av transporter som behövs för skogsbruket. Grundlig reparation av skogsvägar Förutsättningen för projekt som gäller grundlig reparation av skogsvägar är att skogsvägen har byggts så att den åtminstone motsvarar normerna för en basväg, andelen transporter som behövs för skogsbruket utgör minst 40 procent av transporterna på vägen, beräknat enligt skogsvägens karaktär eller de uppdaterade vägenheterna, vägenheterna beräknas eller uppdateras vid behov i samband med planeringen av projekt som gäller grundlig reparation av skogsvägar, över 20 år har förflutit sedan en skogsväg som har anlagts med stöd av skogsförbättringspengar blivit färdig, och att

8 8 man sörjt för den grusläggning som vägens typklass kräver, för reparationen av trummor och broar samt öppnandet av tilltäppta diken och för att andra arbeten som vägunderhållet kräver har blivit utförda. Undantag från den ovan nämnda tidsfristen på 20 år kan göras, om behovet av grundförbättring beror på att användningen av vägen väsentligt har förändrats antingen så, att ett område, till eller från vilket transporter sker längs vägen, betydligt har expanderat eller kommer att expandera på grund av att vägnätet utvecklas eller att det av andra orsaker har skett betydande förändringar i transporterna, eller vägen med avseende på nuvarande transportmateriel ursprungligen har underdimensionerats i fråga om broar, vägbanans bredd, vägkroppens bärighet eller biområden. I den grundliga reparationen kan ingå byggande av en ny väg om det är ändamålsenligt med tanke på utvecklandet av vägförbindelserna. Den nya vägens andel av ett projekt som gäller grundlig reparation får utgöra högst 10 procent av den totala längden av den väg som finansieras med statsmedel, dock högst 500 meter, om den uthålliga årliga avverkningsmängden på verkningsområdet är minst 3 m³/ha, och högst 800 meter, om den planerade årliga avverkningsmängden på verkningsområdet understiger 3 m³/ha. För genomförande av en plan rörande grundlig reparation av en skogsväg kan beviljas statsmedel endast om bestående vägrättigheter till vägen har upprättats i enlighet med lagen om enskilda vägar. I undantagsfall kan statsmedel beviljas även för projekt som gäller grundlig reparation av skogsväg, om vägrättigheterna i övrigt har fastställts vid en lantmäteriförrättning och markägarna skriftligt har kommit överens om fördelningen av kostnaderna. Särskild upplagsplats som behövs för skogsbruk En särskild upplagsplats kan även byggas i form av en kort sidoväg ( m) till upplagsplats. När trafiksäkerheten så kräver kan sidovägen till upplagsplatsen utrustas med en vändningsplats. Vägtäthetstalet för sidovägen till upplagsplatsen (m/verkningsområdeshektar) får dock inte överskrida det riktvärde på skogsvägstäthet som uppställts för byggande av skogsvägar. Jord- och skogsbruksminister Kalevi Hemilä Överinspektör Marja Hilska-Aaltonen

9 BILAGA 9

10