Handelsbankens riskoch kapitalhantering information enligt pelare 3

Transkript

1 Handelsbankens riskoch kapitalhantering information enligt pelare 3

2 Innehåll Introduktion... 3 Riskhantering... 3 Riskorganisationen... 6 Rapportering och uppföljning av risk och kapitalsituationen... 7 Kreditrisk... 8 Beräkning av kreditrisker... 9 Riskklassificeringssystemet... 9 Exponeringsklasser... 9 Metoder för riskklassificeringen Riskklassificeringen i praktiken Jämförelse med extern rating Kvalitetssäkring av kreditriskmodellen Säkerheter Kreditriskskydd som reducerar kapitalkravet Kreditriskkoncentrationer Motpartsrisk Betalningsrisk Kreditportföljen Kreditportföljens sammansättning Nedskrivningar och förfallna fordringar Kapitalkravet för kreditrisker Marknadsrisk Riskmätning Analys av marknadsrisker Ränterisk Aktiekursrisk Aktiekursrisk i handelslagret Aktieexponeringar i övrig verksamhet Valutakursrisk Likviditetsrisk Operativ risk Risker i försäkringsrörelsen Kapitalbas och kapitalkrav Kapitalbasen Kapitalkravet Heltäckande riskhantering genom modellen för ekonomiskt kapital Kapitalplanering Kortsiktigt prognosarbete Medel- till långsiktigt prognosarbete Handelsbanken

3 Introduktion Informationen i detta dokument syftar till att ge information om risker, riskhantering och kapitaltäckning i enlighet med pelare 3 i det nya kapitaltäckningsregelverket (Basel II). Informationskraven har preciserats närmare i Finansinspektionens föreskrifter (FFFS 2007:5). Svenska Handelsbanken AB (publ) 1 är moderbolag i Handelsbankskoncernen. I kapitaltäckningssammanhang är det den finansiella företagsgruppen och inte koncernen som träffas av kapitalkrav. I detta dokument lämnas information således i första hand för den finansiella företagsgruppen. I den finansiella företagsgruppen konsolideras koncernens dotterbolag fullständigt, medan intressebolagen konsolideras fullständigt alternativt enligt kapitalandelsmetoden. Upplysningar om vilka dotterbolagen är finns i koncernens årsredovisning. De företag som inte ingår i den finansiella företagsgruppen och som därför inte omfattas av kapitaltäckningskrav på samma sätt som övriga koncernföretag framgår av tabellen. Handelsbanken Liv Försäkrings AB (koncernen) Organisationsnummer Säte Stockholm Handelsbanken Försäkring AB Stockholm Svenska Re S.A. RCS Lux B Luxemburg Handelsbanken Skadeförsäkrings AB Stockholm Handelsbanken Renting AB Stockholm Riskhantering Handelsbankens förmåga att hantera risker och bedriva en effektiv kapitalhantering är avgörande för bankens lönsamhet. Banken har traditionellt en låg risktolerans vilket visat sig i låga kreditförluster och en jämn resultatutveckling. Bankens strikta förhållningssätt till risk innebär att banken medvetet undviker att delta i affärer med hög risk även om ersättningen för ögonblicket är hög. Den låga risktoleransen gäller på alla områden i koncernen. Marknadsrisker i bankens affärsverksamhet tas i huvudsak som ett led i att lösa kunders kortfristiga placeringsbehov. Även likviditetsrisken hanteras med god beredskap vilket visat sig under marknadsturbulensen under Efter försäljningen av SPP och genom riskreducerande åtgärder är även riskerna i försäkringsrörelsen lägre än tidigare. Syftet med det strikta förhållningssättet till risk är inte bara att hålla en god och jämn resultatutveckling utan också att vara en bra affärspartner till kunderna, vilket kräver god kreditkapacitet och beredskap även i dåliga tider. 1 Organisationsnummer Handelsbanken 3

4 Bankens syn på kundrelationerna visar sig också i att banken behåller kreditriskerna i egen bok i stället för att sälja ut dem. Det bidrar både till god riskhantering och till hög servicenivå. Samma principer gäller i alla länder där banken har verksamhet och är vägledande i den fortsatta utlandsexpansionen. Kreditförluster i procent av utlåning % 0,35 0,30 0,25 0,20 0,15 0,10 0,05 0,00-0, Handelsbanken Övriga svenska banker Banken är verksam i många länder och inom många olika områden. Därigenom uppkommer en rad olika risker som identifieras, mäts och hanteras på ett systematiskt sätt. Den viktigaste risken är kreditrisk. Risker i Handelsbanken Kreditrisk Marknadsrisk Likviditetsrisk Operativ risk Försäkringsrisk Affärsrisk Fastighetsrisk Beskrivning Risken för att enskild motpart inte kan fullgöra sina åtaganden Risken i prisförändringar på de finansiella marknaderna Risken att banken inte kan fullgöra sina betalningar vid förfall Risk för handläggningsfel, fel i rutiner och system Risken i en försäkrings utfall, som beror på den försäkrades livslängd eller hälsa Risken för oväntade resultatförändringar som inte är hänförliga till kreditförluster eller marknadsrisker Risken i prisförändringar på bankens fastighetsinnehav Bankens riskhantering syftar till att säkerställa att banken uppfyller det strikta förhållningssättet till risk som styrelsen har beslutat. Riskhanteringen kan beskrivas i termer av fyra nivåer: 1. Affärsverksamheten Bankens kultur präglas av ett ansvar hos varje medarbetare i banken som tar affärsbeslut. Den som bäst känner kunden och marknadsförutsättningarna har bäst möjlighet att bedöma risken. Kundansvarigt kontor bär också risken fullt ut och hanterar den. I bankens decentraliserade organisation utvärderas varje kontor och varje resultat- 4 Handelsbanken

5 ansvarig enhet för såväl positiva som negativa utfall. En följd av detta är en naturlig riskbegränsning och försiktighet i affärsverksamheten. 2. Verksamhetsnära riskkontroll Ansvarstagandet hos den som tar affärsbeslut kompletteras med en kontroll av att risktagandet inte blir för stort i den enskilda affären eller i den lokala verksamheten. För utlåning betyder det att större krediter limiteras och prövas i en särskild kreditorganisation. Limitbeslut fattas på kontors-, regional eller central nivå, beroende på hur stor kreditlimiten är. För marknadsrisker innebär motsvarande kontroll, dels att centralt satta limiter fördelas ut på olika enheter eller grupper, dels att det finns lokal kontroll av att de enskilda affärerna dokumenteras och utförs på ett sätt som inte medför okända risker. 3. Central riskkontroll Den tredje nivån är den Centrala Riskkontrollen, som har till uppgift att identifiera koncernens risker, mäta dem och se till att hantering av riskerna tillfredsställer bankens låga risktolerans. Den Centrala Riskkontrollen är bland annat ansvarig för att det finns en väl avvägd lokal riskkontroll, att risker mäts på ett korrekt och enhetligt sätt och att bankens ledning får rapporter om risksituationen. Betydelsen av en stark central riskkontroll har ökat i och med införandet av interna modeller för beräkning av kapitalkrav och ekonomiskt kapital. 4. Kapitalplanering Om banken trots dessa åtgärder för att hantera riskerna skulle råka ut för allvarliga förluster håller banken ett stort kapital som ska säkerställa bankens fortlevnad även efter extrema händelser. Kapitalet och kapitalplaneringen är således bankens fjärde nivå i riskhanteringen. Metoden för beräkning av det ekonomiska kapitalet säkerställer att alla risker beaktas på ett enhetligt sätt när kapitalbehovet bedöms. Utöver de fyra nivåerna av riskhantering granskar såväl interna som externa revisorer verksamheten. Fyra nivåer av riskhantering Affärsverksamhet Verksamhetsnära riskkontroll Central riskkontroll Kapitalplanering Intern extern revision Att banken sedan länge har en väl fungerande riskhantering visar sig bland annat i att banken under lång tid haft lägre kreditförluster än konkurrenterna. Det kan huvudsakligen tillskrivas de två första nivåerna. Den tredje nivån är inte ny men har under det senaste året förstärkts väsentligt. Även den fjärde nivån har förstärkts i analys av och planering för bankens kapitalbehov. Förstärkningen av dessa funktioner är en följd av det nya kapitaltäckningsregelverket som började gälla den 1 februari 2007 och som bygger på Basel II-överenskommelsen. Det nya regelverket innebär att Handelsbanken 5

6 riskkänsligheten i beräkningen av kapitalkraven ökar vilket innebär att kapitalkravet kommer att bättre reflektera bankens väl inarbetade syn på risk. Det får också till följd att det ställs större krav på kapitalplaneringen. Banken har blivit godkänd för grundmetod i systemet med intern riskklassificering vid beräkning av kapitalkrav för kreditrisk och förbereder nu arbetet med att bli godkänd för avancerad metod. Riskorganisationen Handelsbankens Centralstyrelse ansvarar för att bedöma och övervaka de risker som uppstår i koncernens verksamhet. Centralstyrelsen fastställer policydokument och instruktioner som beskriver hur olika risker ska hanteras och rapporteras. Centralstyrelsen fastställer också beslutsstrukturen för kreditlimiter. Kreditprocessen i Handelsbanken utgår ifrån övertygelsen att en decentraliserad organisation med lokal närvaro ger hög kvalitet i kreditbesluten. Kund- och kreditansvar ligger på kontorschefen, eller den medarbetare som kontorschefen utser, vid det lokala kontoret. De flesta medarbetare på kontor har personliga beslutandelimiter för krediter eller kreditlimiter för de kunder som de ansvarar för. Vid behov av större krediter finns beslutsinstanser på regional och central nivå. De största kreditlimiterna beslutas av Centralstyrelsens kreditkommitté. Utan tillstyrkan av kreditansvarigt kontor kan dock ingen kreditansökan processas vidare i banken. I decentraliseringen ligger också att underlaget för kreditbeslut alltid utarbetas av det kreditansvariga kontoret oavsett om beslutet fattas på kontoret eller på regional eller central nivå. Underlaget för kreditbeslut innehåller bl a allmän och ekonomisk information om kredittagaren, en bedömning av dennes återbetalningsförmåga, inklusive rating, värdering av säkerheter, krediter och kreditvillkor. För kredittagare vars sammanlagda krediter överstiger 1 mnkr (vid bostadsfinansiering 6 mnkr) fattas kreditbeslutet i form av en kreditlimit. Beviljade kreditlimiter gäller högst ett år. Förlängning sker genom att kontoret utarbetar ett motsvarande underlag som vid en ny kredit och beslutsordningen är densamma. Det löpande ansvaret för den samlade riskbedömningen åvilar bankens CFO. Ansvaret innebär att säkerställa att beslutsunderlag utarbetas rörande riskmått och limiter och att det finns ändamålsenliga informations- och rapportsystem utarbetade för dessa. Den oberoende riskkontrollen för koncernens samtliga risker bedrivs inom avdelningen för Central Riskkontroll som ansvarar för att identifiera och kontrollera koncernens risker och för de modeller som används för att mäta dem samt att föreslå riskreducerande åtgärder. För marknads- och likviditetsrisker beslutar styrelsen om totala limiter för hela koncernen inom respektive riskslag. Därefter fördelar VD ut de olika limiterna på de olika affärsområdena. Inom varje affärsområde som fått sig en tilldelad limit finns en lokal riskkontroll, som rapporterar riskexponering både till Centrala Riskkontrollen och till affärsområdet. 6 Handelsbanken

7 VD svarar för att banken bedriver en kapitalplanering som säkerställer att koncernens kapitalförsörjning är tryggad. Ansvaret för att mäta tillgängligt kapital och för tillämpningen av koncernens kapitalplanering ligger hos chefen för avdelningen för Kapital. Däri ligger att svara för att det tillgängliga kapitalet har rätt storlek och att kapitalbasen har rätt sammansättning med avseende på primär- och supplementärkapital. Centrala Finansavdelningen ansvarar för koncernens likviditet och finansiering, samt för att genomföra sådana riskhanteringsåtgärder som beslutas av bankens CFO. Avdelningen för Central Riskkontroll, avdelningen för Kapital och den Centrala Finansavdelningen är alla avdelningar inom den Centrala Ekonomiavdelningen, vars chef är bankens CFO. Rapportering och uppföljning av risk- och kapitalsituationen Kreditrisksituationen rapporteras kvartalsvis i Centralstyrelsen med avseende på volymutveckling, nödlidande krediter, information från bankens kreditriskmodeller m m. Utöver den rapportering av krediter med reserveringsbehov som görs inom ramen för den externa redovisningen, rapporteras fallerade krediter löpande för att tillgodose behoven för den interna kreditriskmodellen och beräkningen av kapitaltäckningskravet. Dessutom gör varje kontor kvartalsvis en riskrapport, det vill säga en genomgång av sina kreditengagemang, för att identifiera och rapportera krediter där kredittagarens återbetalningsförmåga försämrats och bankens säkerheter är eller befaras bli otillräckliga. Risken klassificeras som tänkbar, påtaglig eller sannolik förlust. Normalt identifieras problem tidigt och riskbegränsande åtgärder vidtas innan ett engagemang blir nödlidande. Riskrapporter föredras kvartalsvis i regionbanks- och dotterbolagsstyrelserna och i Centralstyrelsen. För tradingverksamhet, internbank, hypoteksrörelse och andra mindre marknadsrisktagande enheter kontrolleras de finansiella riskerna och limitutnyttjandet dagligen och sammanställs vid behov eller minst veckovis. Månadsvis sker en fördjupande uppföljning av risksituationen för marknads- och likviditetsrisker till en riskkommitté där bankens CFO är ordförande. I kommittén rapporteras eventuella limitöverträdelser och den aktuella risksituationen per riskslag och aggregerat för hela koncernen. Riskkommitténs analyser och iakttagelser rapporteras regelbundet till bankens VD och styrelse. Kapitalsituationen rapporteras veckovis till chefen för Kapital utifrån en kortsiktig kapitalprognos. I de fall olika gränsvärden passeras eller om chefen för Kapital av annan anledning bedömer det som lämpligt sker en vidarerapportering till VD och till CFO. Utifrån det medel- och långsiktiga perspektivet sammanfattas kapitalsituationen kvartalsvis i kapitaltäckningskommittén. En fullständig uppdatering av prognosen sker kvartalsvis och när signifikant ändrade marknadsförutsättningar uppstår. Likviditetsrisken rapporteras dagligen till Centrala Riskkontrollen som veckovis Handelsbanken 7

8 också sammanställer en rapport till CFO och till chefen för Centrala Finansavdelningen. Månatligen, inför varje Centralstyrelsemöte samt i övrigt vid behov träffas likviditetskommittén som är rådgivande till chefen för Centrala Finansavdelningen. Där föredras den aktuella likviditetssituationen, resultat av stresstester och scenarioanalys och annan information som är relevant för bedömning av koncernens likviditetssituation. Kreditrisk Kreditrisk definieras som risken för att banken ska drabbas av ekonomisk förlust som följd av att bankens motparter inte kan fullfölja sina kontraktsenliga förpliktelser. I bankens decentraliserade organisation bär kundansvarigt kontor det fulla kreditansvaret. Kontoren håller löpande kontakt med kunden vilket ger en djup förståelse för varje enskild kund och en kontinuerligt uppdaterad bild av privatkunden eller företaget. Denna kontakt gör också att kontoret snabbt kan identifiera och agera vid eventuella problem. Det medför att banken i många fall agerar snabbare, innan problemen har blivit stora, än som hade varit möjligt vid en mer centraliserad hantering av problemkrediter. Kontoret har också det fulla ekonomiska ansvaret för kreditgivningen. Kontoret hanterar således de problem som uppstår när en kund brister i betalningsförmåga och bär eventuella kreditförluster. Vid behov får kontoret stöd från det regionala huvudkontoret och från centrala avdelningar. Bankens arbetssätt leder till att alla som gör affärer förknippade med kreditrisk tillägnar sig ett väl etablerat synsätt för sådana risker, ett synsätt som utgör en viktig del av bankens kultur. Beslutandenivåer för krediter Andel av antal limiter Andel av limitbelopp 7% Styrelsen Styrelsens kreditkommitté 74% Centrala Kreditavdelningen 34% Regionbanker Kreditkommitté Kreditkommitté Kreditutskott 19% 59% Kontor Kreditkommitté utländska filialkontor 7% Regionbanker Handelsbanken International Handelsbanken Finans Stadshypotek Banken ska vara selektiv i kundurvalet och kredittagarna ska vara av hög kvalitet. Kvalitetskravet åsidosätts aldrig för att nå hög kreditvolym. Av den samlade limitvolymen för kreditexponeringar var 97 % till kunder med en bedömd återbetalningsförmåga som var normal eller bättre än normal, dvs. hade en riskklassificering mellan ett och fem i bankens tiogradiga skala för riskklassificering. 8 Handelsbanken

9 Beräkning av kreditrisker Banken ansökte 2005 hos Finansinspektionen om att få använda en intern riskklassificeringsmetod (IRK) för att beräkna kapitaltäckningskravet för kreditrisk och 2007 fick banken ett sådant tillstånd. Tillståndet omfattar den finansiella företagsgrupp som Handelsbanken AB (publ) leder samt bolagen Handelsbanken AB (publ) och Stadshypotek AB (publ). Finansinspektionen har godkänt bankens stegvisa införande av metoden enligt en bestämd plan. Dessutom har Finansinspektionen medgivit tidsbestämt respektive permanent undantag från tillämpning av IRK för vissa exponeringar, där schablonmetoden istället kommer att tillämpas. Det medgivna permanenta undantaget omfattar exponeringar mot stater, Sveriges riksbank samt svenska kommuner. Tidsbestämt undantag omfattar s k portföljer av oväsentlig storlek definierade enligt Finansinspektionens regler samt de aktieexponeringar som banken innehade per årsskiftet 2007/2008. Banken har för 2007 beräknat kapitalkravet med IRK-metoden för ca 74 % av de totala riskvägda tillgångarna. De portföljer som ingår i denna första del av implementeringsplanen är huvudsakligen svenska regionbanker och en del av Regionbank Norge. Tillstånd från Finansinspektionen har erhållits för att under år 2008 inkludera Regionbank Finland, Handelsbanken Finans i Sverige och Finland, bankens exponeringar mot andra banker (institutsexponeringar) samt ytterligare en del av Regionbank Norge. Vidare under år 2009 tillkommer merparten av Regionbank Danmark och regionbankerna i Storbritannien samt delar av affärsområdena Handelsbanken International och Handelsbanken Capital Markets. Riskklassificeringssystemet Som ett stöd för kreditgivningen och för bedömningen av kapitalbehovet beräknar banken således sina kreditrisker också i en modell. Modellen förutsätter att varje enskild kredit sorteras in i en riskklass. Bankens riskklassificering innehåller tio steg, där 1 är den lägsta risken och 9 är den högsta, samt en tionde klass för fallissemang. Systemet för riskklassificering grundar sig på kontorets bedömning av varje motparts återbetalningsförmåga. Den bestäms av risken för finansiella påfrestningar och motståndskraften vid sådana påfrestningar. Metodiken och klassificeringen bygger på den ratingmodell som tillämpats av banken under tre decennier. Ratingen är dynamisk, det vill säga den ska omprövas om det finns tecken på att motpartens återbetalningsförmåga har ändrats. I huvudsak görs klassificeringen av den som är ansvarig för att bevilja en kredit. Exponeringsklasser Banken använder olika modeller för beräkningen av kreditrisk beroende på typ av exponering. Den övergripande indelningen i exponeringsklasser, som i huvudsak är styrt av kapitaltäckningsregelverket, är stats-, instituts-, företags- och hushållsexponeringar. I en del av dessa exponeringsklasser finns det undergrupper där särskilda modeller tillämpas. Praktiskt görs indelningen i exponeringsklasser genom att handläggare vid kundansvarigt kontor eller enhet bestämmer vilken kreditbedömningsmall som skall användas i samband med att motparten ges en rating. Handelsbanken 9

10 Till statsexponeringar hänförs exponeringar mot stater, centralbanker och statliga myndigheter. Till institutsexponeringar hänförs exponeringar mot motparter som är definierade såsom bank och övriga kreditinstitut samt vissa värdepappersbolag. Kapitalkravet för stats- och institutsexponeringar har under 2007 beräknats enligt de gamla kapitaltäckningsreglerna (Basel 1). För 2008 har banken fått godkännande för en intern modell för institutsexponeringar. Hushållsexponeringar innefattar dels exponeringar mot privatpersoner, dels exponeringar mot enskilda näringsidkare där den totala exponeringen inom koncernen uppgår till högst 5 mnkr. Därutöver ingår företag som är juridiska personer där den totala exponeringen inom koncernen uppgår till högst 5 mnkr (exkl. bostadskrediter), samtidigt som företagets omsättning högst uppgår till 50 mnkr. Hushållsexponeringar delas upp i två undergrupper; fastighetskrediter och övriga hushållsexponeringar. Till företagsexponeringar hänförs exponeringar mot icke-finansiella företag, bestående av juridiska personer som har en total exponering inom koncernen som överstiger 5 mnkr eller där företagets omsättning överstiger 50 mnkr samt enskilda näringsidkare med en total exponering mot koncernen som överstiger 5 mnkr. Förutom vanliga icke-finansiella företag ingår i exponeringsklassen försäkringsbolag, bostadsrättsföreningar samt exponering i form av s k specialfinansiering. Till aktieexponeringar hänförs bankens innehav i aktier som inte utgör en del av handelslagret. För aktieexponeringar har kapitalkravet under 2007 beräknats enligt de gamla kapitaltäckningsreglerna (Basel 1). Metoder för riskklassificeringen För företagsexponeringar översätts den interna ratingen som sätts av kreditorganisationen för varje motpart direkt till en riskklass. För varje riskklass beräknas en viss genomsnittlig fallissemangssannolikhet (PD). För företagsexponeringar tillämpas standardiserade värden för förlustandelen givet fallissemang (LGD) som bestäms av regelverket. Vilket standardiserat värde som får användas styrs av vilken säkerhet som finns för en viss exponering. Även för hushållsexponeringar utgår riskklassificeringen från den interna rating som åsätts alla kreditkunder. Ratingen översätts inte direkt till en riskklass som för företagsexponeringar, utan de olika exponeringarna sorteras i ett antal olika mindre grupper, beroende på vissa faktorer, som till exempel betalningsskötsel, om det finns en eller flera låntagare m.m. För var och en av de mindre grupperna har en genomsnittlig fallissemangssannolikhet beräknats, och beroende på vilken fallissemangssannolikhet som beräknats har grupperna sorterats in i någon av de tio riskklasserna. Olika modeller används för exponeringar mot privatpersoner respektive för småföretag, men principen är densamma. För hushållsexponeringar bestäms inte förlustandelen givet fallissemang (LGD) av regelverket, utan egna beräkningar används. Här tillämpas olika värden för de två undergrupperna inom hushållsexponeringar; fastighetsexponeringar respektive övriga. För fastighetsexponeringar tillämpas olika värden beroende på exponeringens 10 Handelsbanken

11 belåningsgrad. För övriga exponeringar styrs LGD-värdet av faktorer som kan bero på säkerhet, produkt eller liknande. För alla exponeringsklasser har en viss genomsnittlig fallissemangssannolikhet (PD) beräknats för var och en av riskklasserna. Fallissemangssannolikheten grundar sig på beräkningar av hur stor andelen fallissemang varit historiskt för olika typer av exponeringar. Fallissemang definieras som att motparten är 90 dagar sen med betalning, eller att det redan tidigare än så gjorts en bedömning av att motparten inte kommer att kunna betala kontraktsenligt. Den genomsnittliga fallissemangssannolikheten justeras därefter med en säkerhetsmarginal och en konjunkturjusteringsfaktor. Säkerhetsmarginalen syftar till att säkerställa att fallissemangssannolikheten inte underskattas. Konjunkturjusteringsfaktorn beaktar att den uppmätta fallissemangssannolikheten kan förväntas variera med konjunkturen. Den fallissemangssannolikhet som används för riskviktningen behöver därför justeras i förhållande till var i konjunkturcykeln bankens låntagare befunnit sig under den period som ligger till grund för beräkningarna. När exponeringsbeloppet (EAD) ska beräknas sker vissa justeringar av den bokförda exponeringen. Framför allt gäller det olika typer av åtaganden där exponeringen kan öka utan ett aktivt beslut av banken. Exempel på det är kreditlöften eller revolverande krediter, där banken avtalar med kunden om att denne får låna upp till ett visst belopp i framtiden. Denna typ av åtaganden utgör en kreditrisk och ska kapitaltäckas, även om de inte utgör en bokförd exponering idag. Normalt betyder det att istället för den faktiska exponeringen används den beviljade krediten, som justeras med en viss konverteringsfaktor (KF). För företagsexponeringar är konverteringsfaktorerna bestämda av regelverket, medan banken för hushållsexponeringar använder eget beräknade konverteringsfaktorer. Här styrs konverteringsfaktorn framför allt av vilken produkt som avses, men även andra faktorer kan spela in. Sammanfattningsvis så beräknas för varje kreditexponering i banken en riskvikt. Den beräknas genom sannolikheten för fallissemang (PD) och hur stor förlusten kan bli om motparten fallerar (LGD). Riskvikten multipliceras sedan med exponeringens storlek (EAD) vilket ger ett riskvägt exponeringsbelopp. Kapitalkravet uppgår till åtta procent av det riskvägda exponeringsbeloppet. Banken beräknar PD för företag och privatpersoner utifrån sin egen förlusthistorik. För privatpersoner och små företag beräknas även EAD och LGD utifrån förlusthistoriken. Riskklassificeringen i praktiken Riskmåtten används för prissättning av risk i den enskilda affären och vid beräkning av ekonomiskt kapital och kapitalkrav. Nya krediter som bedöms ha högre risk än normalt avslås oavsett pris. Den använda metoden medför att bankens historiska och låga förluster får en direkt inverkan på riskberäkningar och kapitalkrav. Diagrammet visar hur kreditportföljen fördelar sig på olika PD-värden per motpartskategori. 2 PD-värdet uttrycks som ett procenttal, där ett PD-värde på 0,5 % statistiskt betyder att 1 kredittagare av 200 väntas fallera inom ett år. Vid årsskiftet var 75 % av företagsexponeringarna åsatta ett PD-värde som var 0,5 % eller lägre. 2 Diagrammen i detta avsnitt avser alla exponeringar där banken utför beräkningar enligt kreditriskmodellen, det vill säga inte enbart de av Finansinspektionen godkända exponeringarna. Handelsbanken 11

12 I realiteten är det dock inte många av de fallerade krediterna som orsakar förluster för banken. I de flesta fall finns det säkerheter för exponeringen och fallissemang utesluter inte att motparten börjar betala igen. Därutöver har de åsatta PD-värdena betydande marginaler i form av konjunktur- och säkerhetsjusteringar. Konjunkturjusteringarna grundar sig på bankens fallissemangshistorik mellan åren 1985 och Kumulativ andel exponeringsvolym och fallissemangsrisk per motpartstyp Andel av exponeringsvolym (%) Företag Små och medelstora företag Institut Hushåll Övrigt ,00 0,50 1,00 1,50 2,00 Fallissemangsrisk (%) För motpartskategorierna företag och institut återges i nedanstående diagram hur exponeringen fördelar sig mellan obligationer och andra räntebärande värdepapper respektive lån och övriga exponeringar. I stället för att som i ovanstående diagram visa hur exponeringarna ackumulerat fördelar sig mellan olika PD-värden, visar dessa två diagram hur exponeringarna fördelar sig mellan olika PD-intervall. För de exponeringar som återfinns i ett visst intervall visas hur exponeringarna fördelar sig mellan lån, räntebärande värdepapper och övriga typer av exponeringar. Övriga exponeringar är till exempel derivat, garantier och kreditlöften. Andel av exponering per exponeringstyp, företag Andel av total exponering, % Lån Räntebärande värdepapper Annan <0,05% 0,05 0,30% 0,30 0,60% 0,60 1,00% >1,00% PD 12 Handelsbanken

13 Andel av exponering per exponeringstyp, institut Andel av total exponering, % Lån Räntebärande värdepapper Annan <0,05% 0,05 0,30% 0,30 0,60% 0,60 1,00% >1,00% PD Jämförelse med extern rating Bankens riskklasser är inte direkt jämförbara med den rating som de externa kreditvärderingsföretagen tillämpar. Kreditvärderingsföretagens rating svarar inte mot en direkt klassificering av motparternas sannolikhet för fallissemang, på samma sätt som bankens riskklassificering gör. Kreditvärderingsföretagen beaktar i varierande grad också hur allvarliga förluster ett fallissemang kan leda till. Den tidshorisont som kreditvärdigheten bedöms under är inte heller alltid densamma för banken som för ratingföretagen. Bankens riskklasser anger inte heller en enhetlig skala där en viss riskklass alltid motsvarar en viss fallissemangssannolikhet. Dels tillämpas olika PD-skalor för olika delar av kreditportföljen, dels förändras PD-värdena över tiden, beroende på till exempel konjunkturjusteringsfaktorn och modellutveckling. Med viss reservation för de skillnader som nämnts kan bankens riskklassificering ändå jämföras med ratingen som kreditvärderingsföretagen använder. I figuren nedan visas en bedömning av hur bankens riskklassificering av företag förhåller sig till Moody s rating av företag. Bedömningen är gjord med utgångspunkt i dels faktiska fallissemangsfrekvenser för Handelsbankens och Moody s kunder, dels en jämförelse av ratingen avseende motparter som både kreditbedömts av Moody s och av Handelsbanken. 1 Caa-C Aaa-A Baa Ba B F Handelsbankens riskklasser Handelsbanken 13

14 Kvalitetssäkring av kreditriskmodellen Banken utför årligen en grundläggande översyn av riskklassificeringssystemet. Översynen tar dels sikte på att den interna ratingen som ligger till grund för bankens riskklassificering tillämpas på ett konsistent, högkvalitativt och ändamålsenligt sätt (utvärdering), dels på att de statistiska modeller som används kvantifierar risk tillfredsställande (validering). Utvärderingen av den interna ratingen syftar till att tillförsäkra att den interna ratingen fungerar väl som den centrala faktorn för att riskklassificera bankens motparter. Det innefattar exempelvis att utvärdera om ratingen avspeglar risken hos motparten, att kunder bedöms likvärdigt oavsett var i banken ratingen äger rum, att regler för ratingen följs, att ratingen uppdateras m.m. Utvärderingen kan leda till att ratingen i särskilda delar av banken eller för särskilda typer av motparter uppmärksammas och att åtgärder vidtas för att rätta till eventuella brister. Åtgärder kan exempelvis bestå av tätare och speciellt riktade uppföljningsinsatser, förändrade ratinginstruktioner eller modellanpassningar. De statistiska modeller och de riskmått som de ger upphov till valideras minst årligen. Valideringen tar sikte på att fånga upp att riskklassificeringssystemet lyckats mäta risken rätt i de olika riskdimensionerna PD, LGD och KF. Valideringen tar framför allt sikte på att utvärdera om de utfall som observerats under det senaste året bekräftar att de modeller som banken tillämpar fungerar som avsett. För detta används ett antal olika statistiska tester med på förhand bestämda gränsvärden för att få tydliga signaler om brister i modellerna. Valideringen kan medföra att modeller förändras, riskmått korrigeras eller att instruktioner förändras. Resultatet av utvärderingarna och valideringarna rapporteras till bankens Centralstyrelse. I tabellen nedan redovisas de tillämpade värdena (prediktionerna) för 2007 med avseende på de olika riskdimensionerna. Kreditförlusterna (brutto, dvs utan återföringar) visas också för att en jämförelse ska kunna göras mellan de förluster modellen implicerar och de faktiska förluster banken haft för dessa exponeringar under Prediktion exkl. fallerade EL PD LGD Prediktion inkl. fallerade Kreditförluster brutto Utfall 2006 Prediktion Prediktion Utfall 2006 Företag 0,15% 0,26% 0,06% 0,63% 0,39% Hushåll fastighet Hushåll övrigt 0,05% 0,00% 0,38% 0,30% 12% 1% 0,94% 0,48% 1,89% 1,60% 41% 34% Alla 0,12% 0,23% 0,05% 0,63% 0,44% 17% 6% För förväntad förlust (EL) visas den totala förväntade förlusten avseende de exponeringar som återfinns i godkända IRK-modeller, uppdelat per exponeringsklass. När 14 Handelsbanken

15 EL beräknas kan man välja att inkludera fallerade exponeringar, vilka får ett högt ELvärde beroende på att PD är 100 % för dem, eller att exkludera dem. I tabellen visas EL såväl inklusive som exklusive fallerade exponeringar. För PD- och LGD visas det genomsnittliga PD- respektive LGD-värdet för de godkända exponeringarna, dels med avseende på det genomsnittliga använda värdet, dels utfallet för respektive parameter under Genomsnittet är viktat på exponeringsvolym. De PD-värden som visas här är de tillämpade PD-värdena i kapitaltäckningsrapporteringen, det vill säga både säkerhetsmarginaler och konjunkturjusteringsfaktorn påverkar PD-värdena. Den förväntade förlusten som den redovisas här motsvarar inte, trots benämningen, den mest sannolika nivån på förlusterna för banken. Det beror på att det finns ett antal justeringar som görs av det värde som beräknas utifrån bankens IRK-modell. Dessa justeringar syftar i huvudsak till att säkerställa att bankens interna modell inte underskattar den verkliga risken. En illustration av hur dessa justeringar påverkar det beräknade värdet för förväntade förluster görs i diagrammet nedan. Diagrammet visar EL för alla IRK-godkända exponeringar, inklusive fallerade exponeringar. 0,25% 0,20% 0,15% 0,10% 0,05% 0,00% Estimat +LGD säkmarg + LGD konj just +LGD tillämpat +PD säkmarg +PD konj just =Tillämpat Den första stapeln återger det observerade EL-värdet, det vill säga EL baserat på de rena estimaten av PD och LGD, vilket uppgår till 0,17 %. De efterföljande staplarna återspeglar hur EL påverkas då säkerhetsmarginaler, konjunkturjusteringar och regelverksmässiga golv införs. Säkerhetsmarginalen syftar till att säkerställa att fallissemangssannolikheten inte underskattas beroende på att det statistiska underlaget som ligger till grund för modellerna inte är tillräckligt stort. Konjunkturjusteringen beaktar att den uppmätta fallissemangssannolikheten och förlusten kan förväntas variera med konjunkturen. Den fallissemangssannolikhet som används för riskviktningen behöver därför justeras i förhållande till var i konjunkturcykeln bankens låntagare befunnit sig under den period som ligger till grund för beräkningarna. LGD tillämpat avser justeringar för de regelverksmässiga golv som finns, men idagsläget finns ingen sådan effekt. Den sista stapeln visar EL som det beräknas enligt den godkända IRK-modellen. Den uppgår till 0,23 % av exponeringen. Ovanstående diagram inkluderar kapitalkravet för fallerade krediter. Om dessa exkluderas blir det rena estimatet av EL 0,06 %, vilket kan jämföras med de tillämpade Handelsbanken 15

16 värdena som medför ett EL på 0,12 %. EL exklusive fallerade exponeringar är den mest sannolika nivån på bankens förluster, utifrån beräkningar med hjälp av bankens interna kreditriskmodell. Denna nivå ligger också betydligt närmare den kreditförlustnivå som banken haft netto för 2007, 0,0 %. Utöver utvärdering och validering utgör Internrevisionen en viktig del av kvalitetssäkringen. De granskar löpande och minst årligen riskklassificeringssystemet och dess användning. Säkerheter När banken bedömer kreditrisken hos en viss kund bedöms i första hand kredittagarens återbetalningsförmåga. Enligt bankens kreditpolitik kan en svag återbetalningsförmåga aldrig accepteras med motivet att banken erbjuds goda säkerheter. Säkerheter kan dock reducera bankens förlust väsentligt om kredittagaren inte kan fullfölja sina förpliktelser gentemot banken. Krediter ska därför normalt vara betryggande säkerställda. Så är t ex fallet med bostadsfinansiering till privatpersoner och krediter till fastighetsbolag. Det gäller även värdepapperskrediter, fakturabelåning, leasingavtal och många andra typer av finansieringar. Kredit utan säkerhet förekommer främst vid mindre krediter till privatpersoner och krediter till större företag med mycket god återbetalningsförmåga. I det senare fallet upprättas särskilda lånevillkor som ger banken rätt till omförhandling eller uppsägning om kredittagarens återbetalningsförmåga skulle försämras. Eftersom det som regel blir aktuellt att ta säkerheter i anspråk först sedan kredittagaren drabbats av allvarliga betalningssvårigheter inriktas värderingen av säkerheter på det värde de förväntas ha vid en obeståndssituation. För vissa typer av tillgångar kan värdet påverkas avsevärt från perioden före och vid en framtvingad försäljning. En stor del av utlåningen till kreditinstitut är omvända repor. En omvänd repa är en återköpstransaktion som innebär att banken repar in (köper) räntebärande värdepapper eller aktier med överenskommelsen att värdepappret ska säljas tillbaka till ett visst pris vid en viss tidpunkt. Omvända repor betraktas av banken som säkerställd utlåning. I mycket begränsad omfattning köper banken kreditderivat som kreditriskskydd för lånefordringar. Utlåning till allmänheten, säkerhet mnkr Bostadsfastigheter 1) Jordbruksfastigheter Övriga fastigheter Stat, kommun och landsting Företagshypotek Borgen Blanco Övriga säkerheter Utlåning till allmänheten ) Inklusive bostadsrätter 16 Handelsbanken

17 Kreditriskskydd som reducerar kapitalkravet Beskrivningen i detta avsnitt omfattar kapitalkravsreducerande kreditriskskydd för de exponeringar som är IRK-godkända. Bankens övriga exponeringar kapitaltäcks enligt Basel 1. För dessa exponeringar medför kreditriskskydd en reducering av kapitaltäckningen på ett annat, mycket mer begränsat sätt, än för exponeringar som kapitaltäcks enligt Basel 2. Effekterna av kreditriskskyddet belyses därför i första hand för de godkända företags- och hushållsexponeringarna. Banken kan ta emot fler typer av säkerheter än de som, enligt kapitaltäckningsregelverket, anses som medräkningsbara. Företagsinteckning är exempel på en sådan säkerhet. Det kan även vara så att en säkerhet i form av pantbrev i fastighet kompletteras med en borgen. I kapitalkravsberäkningen används då endast en av dessa. Vid kapitalkravsberäkning för företagsexponeringar utgör säkerhet i fastighet ca 25 % av rapporterat exponeringsbelopp. Motsvarande uppgift för garantier och övriga säkerheter är ca 3 % vardera. Resterande exponeringsbelopp ingår i kapitalkravsberäkningen som oskyddad exponering. För hushållsexponeringar utgör säkerhet i fastighet, främst bostad, ca 85 % av rapporterat exponeringsbelopp. Av resterande exponeringsbelopp segmenteras ca två procentenheter på någon form av säkerhet, medan övriga 13 procentenheter får ett LGD-värde via annat villkor. Dessa villkor är främst styrda av faktorer som typ av kredittagare, typ av kredit eller antal kredittagare. Handelsbanken har etablerade rutiner för att uppfylla de krav regelverket ställer på värdering av medräkningsbara säkerheter. Här ingår såväl vem/vilken instans som får uppdatera värdering, hur denna ska ske samt att den ska vara aktuell. För företagsexponeringar i Sverige och Norge, där det finns medräkningsbara säkerheter, reduceras kapitalkravet genom en justering av antingen PD eller LGD. PD justeras i de fall det finns godkända skyddsgivare, till exempel en utfärdare av en garanti, som har ett lägre PD-värde än för kredittagaren. För de flesta andra typer av säkerheter justeras LGD till de värden som regelverket anger för olika säkerhetstyper. I de fall ett godkänt säkerhetsvärde för kapitaltäckningsberäkningen inte täcker hela exponeringen, beräknas ett unikt kapitalkrav per säkerhet. Motsvarande beräkning görs även för oskyddad del av exponering. För hushållsexponeringar sker riskreducering genom att exponeringarna segmenteras i olika grupper beroende på vilken säkerhet som täcker exponeringarna. För privatpersoner i Sverige med säkerhet i villa eller fritidshus tillämpas en modell baserad på belåningsgrad, för att beräkna LGD per exponering. För att fastställa LGD på övriga hushållsexponeringar, privatpersoner och små företag i Sverige, sker en kategorisering ner till olika segment. Från varje segment hämtas sedan LGD-värdet. I denna kategorisering tas bland annat hänsyn till typ av kredit, antal kredittagare samt säkerheter. För säkerheter sker en indelning i form av fastighet respektive övrig säkerhet samt oskyddade exponeringar. Handelsbanken 17

18 Kreditriskkoncentrationer Handelsbankens kontor är starkt fokuserade på att etablera långsiktiga relationer med bra kunder med hög kreditvärdighet. Om ett kontor identifierar en bra kund ska kontoret kunna göra affär med kunden oavsett om banken som helhet har en stor exponering mot den bransch som kunden representerar. Banken har därmed i sin kreditgivning inte något inbyggt hinder mot att få relativt stora exponeringar i enskilda sektorer. Det hindrar dock inte att banken löpande följer och beräknar koncentrationsrisker mot olika typer av branscher, geografiska områden eller enskilda större exponeringar. Koncentrationsrisker fångas upp i bankens beräkning av ekonomiskt kapital för kreditrisker och i de stresstester som görs i den samlade kapitalbedömningen. På så sätt säkerställs att banken är väl kapitaliserad med hänsyn till koncentrationsrisker. Om koncentrationsriskerna skulle bedömas vara för stora har banken både möjlighet och förmåga att reducera riskerna genom olika riskreducerande åtgärder. Handelsbanken har, utöver bolån, en betydande utlåning till fastighetssektorn (415 mdkr). En övervägande del av denna utlåning sker till statliga fastighetsbolag, kommunala bostadsbolag, bostadsrättsföreningar och annan bostadsrelaterad verksamhet där låntagarna genomgående har mycket hög kreditvärdighet (riskklass 1-4). Inom kategorin icke bostadsrelaterad fastighetsverksamhet har kunderna ett gott driftsnetto och starkt kassaflöde. En stor del av utlåningen till fastighetssektorn är således till bolag med mycket låg sannolikhet för fallissemang. Bilden nedan visar bankens exponering mot fastighetssektorn. Exponeringen är uttryckt som EAD exposure at default - enligt kapitaltäckningsreglerna. Exponering mot fastighetssektorn, ej bolån Svensk exponering Exponering i utlandet Icke bostadsrelaterad fastighetsverksamhet** Mnkr M SEK * Fastighetsbolag som finansierar flerbostadshus. ** Fastighetsbolag som finansierar andra typer av fastigheter (kontor, butiker, industrifastigheter etc), eller som har ett blandat fastighetsbestånd. 18 Handelsbanken

19 Motpartsrisk Motpartsrisker uppkommer när banken har ingått derivatkontrakt med en motpart, till exempel terminer, swappar eller optioner. Motpartsrisken är att betrakta som en kreditrisk, där exponeringens storlek styrs av marknadsvärdet på kontraktet. Om det finns ett positivt värde på kontraktet betyder ett fallissemang hos motparten en förlust för banken, på motsvarande sätt som för en kredit. Storleken på motpartsexponeringarna begränsas genom kreditlimitering i den ordinarie kreditprocessen. Exponeringarnas storlek kan variera kraftigt med anledning av prisförändringar på den underliggande tillgången. För att beakta risken för att exponeringen ökar görs tillägg till värdet på den aktuella exponeringen. Tilläggen beräknas med schabloner som beror av typen av kontrakt och kontraktets löptid. Exponeringarna beräknas och följs upp dagligen. Motpartsrisker uppstår framförallt i affärer med andra banker, även om andra typer av motparter förekommer. Vid beräkningen av internt kapital (Economic Capital, EC) beaktas motpartsexponeringarna utifrån de exponeringsbelopp som kapitaltäckningsreglerna ställer upp. Dessa kreditexponeringar behandlas sedan på samma sätt som andra kreditexponeringar vid beräkningen av EC för kreditrisker. Kapitaltäckningsreglerna behandlar förutom derivat också repor och aktielån som motpartsrisker. I bankens interna kapitalberäkningsmodell behandlas dessa transaktionstyper på motsvarande sätt. Banken tillämpar marknadsvärderingsmetoden vid beräkning av exponeringsbeloppet för motpartsrisker för kapitaltäckning. Motpartsrisken i OTC-derivat reduceras genom avtal om nettning, det vill säga kvittning av positiva och negativa värden i alla derivattransaktioner med en och samma motpart. Banken har som policy att teckna nettningsavtal med alla motparter. De exponeringsvärden som nettas är marknadsvärdena med de ovan nämnda tillägg som görs för potentiellt ökande exponeringar. Nettningsavtalen kompletteras i ökad utsträckning med avtal om att ställa säkerheter för nettoexponeringen, vilket ytterligare reducerar kreditrisken. Avtalen är i form av Credit Support Annex till ISDA och reglerar säkerställande av motpartsexponeringar i OTC-derivat. I huvudsak används kontanter som säkerhet för dessa transaktioner men även statspapper förekommer. Genom att enbart kontanter och statspapper accepteras som säkerhet behöver inte risken för korrelation mellan motpartens kreditvärdighet och säkerhetens värde beaktas särskilt (korrelationsrisken). Till följd av den höga andelen kontanter är även koncentrationsriskerna i säkerhetsmassan begränsade. I ett begränsat antal av de avtal om säkerställande som banken ingått, förekommer villkor om ratingbaserade tröskelbelopp för Handelsbanken. Villkoren innebär att banken måste ställa ytterligare säkerheter till den aktuella motparten i händelse av att bankens externa rating försämras. I händelse av en nedgradering med ett steg från AA- till A+ uppgick vid årsskiftet det samlade kravet på ökat säkerställande till ett värde av ungefär 150 mnkr. Handelsbanken 19

20 Avtal om netting och ställande av säkerhet tecknas även med motparter i repor och aktielån. Motpartsrisker i derivatkontrakt mnkr 2007 Positivt bruttomarknadsvärde för derivatkontrakt Nettningsvinster Aktuell kvittad exponering Säkerheter Nettokreditexponering för derivat Banken innehar en portfölj av kreditderivat (Credit Default Swaps). Värdena av dessa transaktioner framgår av tabellen nedan. Totalt varav varav skydd av mdkr tradingändamål egen portfölj Köpt skydd 5,4 5,4 0,0 Sålt skydd 1,8 1,8 Betalningsrisk Betalningsrisker uppkommer vid transaktioner där banken fullgjort sina åtaganden i form av en valutaväxling, betalning eller en leverans av värdepapper och samtidigt inte kan kontrollera att motparten fullgjort sina åtaganden mot banken. Riskbeloppet är lika med beloppet för betalningstransaktionen. Betalningsriskerna ingår inte i respektive kunds kreditlimit. De omfattas istället av en separat limit. I normalfallet beviljas limiten för betalningsrisken samtidigt som kreditlimiten. I banken limiteras värdeförändringsrisk vid avistaaffärer som betalningsrisk medan värdeförändringsrisker i derivattransaktioner limiteras som kreditrisk. Handelsbanken är medlem i CLS (Continuos Linked Settlement), som är en global organisation vars syfte är att genomföra säkra valutaväxlingsaffärer. Genom medlemskapet kan banken genomföra säkra valutaaffärer för de valutor och med de motparter som är medlemmar av organisationen. Av bankens valutaväxlingsaffärer sker cirka 80 procent genom CLS. Kreditportföljen Kreditportföljen beskrivs i detta avsnitt i ett antal tabeller. I det första avsnittet visas kreditportföljen i sin helhet, uppdelat bland annat på geografisk spridning, branscher och olika säkerheter. I det andra avsnittet visas de nedskrivningar som gjorts i kreditportföljen. De två första avsnitten visar uppgifter för hela koncernens kreditportfölj. 3 3 Det är enbart den finansiella företagsgruppens krediter som omfattas av kapitaltäckningskrav och som riskklassificeras med IRK-metoden. Koncernens kreditportfölj är något vidare, eftersom till exempel försäkringsrörelsens kreditexponeringar ingår i koncernen men inte i den finansiella företagsgruppen. 20 Handelsbanken

21 I ett tredje avsnitt visas kreditportföljen för den del som är godkänd för intern riskklassificering ur kapitaltäckningsperspektiv. Denna del innehåller beskrivningar med utgångspunkt i de olika exponeringsklasser som banken tillämpar. Dock omfattar inte dessa beskrivningar hela kreditportföljen eftersom alla krediter inte omfattas av godkänd riskklassificering. Ungefär 74 % av kreditportföljen omfattas i denna del. Övriga krediter kapitaltäcks enligt det äldre regelverket. De delas inte in i exponeringsklasser förrän de blivit godkända. Därför kan de inte heller presenteras på det sätt som efterfrågas i pelare III. Kreditportföljens sammansättning Kreditriskexponering mnkr Utlåning till allmänheten* varav omvända repor Utlåning till kreditinstitut varav omvända repor Outnyttjad del av beviljade räkningskrediter Kreditlöften Certifikatsprogram Övriga åtaganden Garantiförbindelser, krediter Garantiförbindelser, övriga Dokumentkrediter Derivat ** Belåningsbara statsskuldförbindelser m m Obligationer och andra räntebärande värdepapper Aktier och andelar Summa * Av detta belopp består mnkr av utlåning som vid första redovisningstillfället kategoriserats som värderad till verkligt värde via resultaträkningen. ** Avser summa positiva marknadsvärden. Om rättsligt hållbara nettningsavtal beaktas uppgår exponeringen till mnkr. Geografisk fördelning Geografisk fördelning Åtaganden utanför Utlåning balansräkningen mnkr Allmänheten Kreditinstitut Derivat Placeringar Garantier Övrigt Totalt Sverige Norge Finland Danmark Storbritannien Övriga värden Summa Handelsbanken 21