Yttrande över Utbildning, undervisning och ledning reformvård till stöd för en bättre skola (SOU 2017:51)

Transkript

1 Yttrande Dnr Utbildningsdepartementet Stockholm e-post: Yttrande över Utbildning, undervisning och ledning reformvård till stöd för en bättre skola (SOU 2017:51) har fått möjlighet att yttra sig till Utbildningsdepartementet angående Utbildning, undervisning och ledning reformvård till stöd för en bättre skola (SOU 2017:51). Sammanfattning av s synpunkter Utredningens förslag utgör sammantaget ett viktigt steg mot en välfungerande legitimation för alla examinerade lärare och förskollärare i hela skolväsendet. Utredningen har som helhet lyckats väl med att utifrån regeringens direktiv identifiera och rätta till brister som kvarstår i legitimationsreformen och det är glädjande att utredaren har tagit fasta på så många av s förslag. Särskilt välkommet är det att äldre fritidspedagogutbildningar fullt ut erkänns som behörighetsgivande för undervisning i fritidshem, att utredningen lägger fram en plan för hur och när yrkeslärare ska omfattas av legitimationskrav samt att bättre förutsättningar har skapats för att regelverket ska kunna fungera bättre för speciallärare och specialpedagoger. Däremot är kritiskt till att utredningen avstår från att lägga fram en plan för hur och när modersmålslärare ska kunna omfattas av legitimationskrav. välkomnar förtydligandet av att alla nyexaminerade lärare och förskollärare ska ha rätt till introduktion från sin första anställning, oavsett om de undervisar inom sin behörighet eller ej. Utredningsdirektiven, och behoven, när det gäller introduktionsperioden är dock mer omfattande än så och har därför höga förväntningar på att utredningen lägger mer långtgående förslag i sitt slutbetänkande. tillstyrker förslaget att även förskolans chefer omfattas av rektorsbegreppet, vilket vi länge har drivit. Vi avvisar dock utredningens förslag om en kraftigt komprimerad befattningsutbildning på endast 7,5 högskolepoäng för förskolans rektorer. Det är anmärkningsvärt att utredningen på detta sätt har valt att markera mot förskolans rektorer. finner det självklart att alla rektorer fullt ut ska omfattas av den obligatoriska, 30 högskolepoäng långa, rektorsutbildningen. Förslaget i korthet Förslaget är ett delbetänkande från Utredningen om en bättre skola genom mer attraktiva skolprofessioner. I delbetänkandet redovisas de delar av utredningens uppdrag som rör justeringar av legitimations- och behörighetsreglerna, uppdraget att utreda om förskolechefer i förskolan bör benämnas rektorer i skollagen och uppdraget att se över hur en god introduktion i lärar- och förskolläraryrkena kan säkras.

2 Yttrande 2 [15] Utredningen föreslår flera justeringar i regelverket kring lärarlegitimationen. Bland mycket annat föreslås legitimationskrav införas i fritidshem och i yrkesämnen. Utredningen har också tagit ett större grepp kring frågan om behörighet för speciallärare och specialpedagoger. Dessutom föreslår utredningen att förskolechefer ska benämnas rektor samt omfattas av ett krav på att genomföra en kortare befattningsutbildning om 7,5 högskolepoäng, att jämföra med övriga rektorers 30 högskolepoäng. När det gäller introduktionsperioden föreslås en ändring i skollagen i syfte att tydliggöra huvudmannens ansvar för att se till att en nyexaminerad lärare eller förskollärare får genomföra en introduktionsperiod direkt från sin första anställning. När det gäller innehåll och form lägger utredningen inga förslag i delbetänkandet, utan ser att introduktionsperioden ska bli en länk i ett kommande professionsprogram. s synpunkter Justeringar av legitimations- och behörighetsreglerna Övergripande synpunkter har ända sedan lärar- och förskollärarlegitimationen infördes 2011 argumenterat för att denna stora reform kontinuerligt måste justeras och utvecklas. Det har under åren varit nödvändigt att åtgärda en rad oförutsedda eller outredda brister och minska reformens negativa konsekvenser, samtidigt som intentionerna bakom reformen har varit och är viktiga att värna. Vi har därför verkat för, och välkomnat, denna genomlysning av regelverket för legitimation och behörighet. Utredningens förslag utgör sammantaget ett betydelsefullt steg mot en välfungerande legitimation för alla examinerade lärare och förskollärare i hela skolväsendet. Utredningen har som helhet lyckats väl med att utifrån regeringens direktiv identifiera och rätta till brister som kvarstår och det är glädjande att utredaren har tagit fasta på så många av s förslag. Vi vill dock trycka på att en del brister och utmaningar kvarstår. Några tar vi fasta på i detta yttrande, men fler kommer sannolikt att identifieras eller uppstå över tid. Därför bör Skolverket ges ett tydligt uppdrag att regelbundet kartlägga och rapportera till Utbildningsdepartementet om de brister och behov som myndigheten fått kunskap om. Ett sådant förfarande gynnar legitimationsreformen på sikt. Övergripande ändringar i behörighetsförordningen Behörighet grundat på erfarenhet delar utredningens uppfattning att den övergångsregel som ger legitimerade lärare och förskollärare möjlighet att ansöka om utökad behörighet grundat på lång erfarenhet även bör omfatta förskoleklass, fritidshem, svenska för invandrare samt undervisning som avser särskilt stöd. Vi tillstyrker också förslaget att ta bort det nuvarande kravet på att undervisningen inte får ha börjat bedrivas tidigare än 15 år innan ansökan kom in till Skolverket. Vi har dock några synpunkter på förslagets utformning i övrigt.

3 Yttrande 3 [15] Utredaren föreslår att omfattningen för att få sådan behörighet i förskoleklass respektive fritidshem sammanlagt ska motsvara heltid. anser att detta är orimligt. De allra flesta av lärarna i förskoleklass och fritidshem undervisar i mer än en skolform/ verksamhet. Det är förhållandevis få skolor som organiserar det så att dessa lärare kan arbeta heltid i förskoleklass eller fritidshem. Om förslaget ska göra skillnad är det nödvändigt att minska omfattningen minst 50 procent av heltid kan vara rimligt. Behörighet att undervisa i åk 1-3 i praktiska och estetiska ämnen Utredningen föreslår att lärare som är behöriga att undervisa i bild, hem- och konsumentkunskap, idrott och hälsa, musik eller slöjd i årskurs 4-9 ska vara behöriga att undervisa i ämnet även i åk 1-3. Idag är lärare som har en examen för åk 4-6 behöriga att undervisa i dessa ämnen om dessa ingår i lärarens examen. Motsvarande behörighet för åk 1-2 kan inte uppnås genom att komplettera examen med ämnesstudier. ställer sig förvisso i grunden avvisande till att det inom praktiska och estetiska ämnen, till skillnad från övriga ämnen, inte krävs att läraren har utbildning för dessa åldrar. Vi håller dock med utredaren om att regelverket som det ser ut i dagsläget är inkonsekvent och att den föreslagna förändringen kan anses rätta till denna inkonsekvens. Behörighet att undervisa i ämnen i grundskolans åk 4-6 Utredningen föreslår att det ska bli möjligt för legitimerade lärare att bli behöriga att undervisa i enstaka ämnen i åk 4-6. Idag krävs antingen en examen mot 4-6 eller 7-9 eller kompletterande behörighetsgivande studier i ämnena svenska, matematik och engelska. håller med utredaren om att det kan tyckas märkligt att det krävs ämnesstudier i svenska, matematik och engelska för att bli behörig i ett fjärde ämne. Att ytterligare öppna upp regelverket riskerar emellertid att göra grundlärarutbildningen mindre attraktiv. Det är förvisso inte ämnesstudier i svenska, matematik och engelska som i sig borgar för rätt kompetens, men att öppna upp för att vilken lärarexamen som helst i kombination med rätt antal poäng i ett undervisningsämne riskerar att urvattna den ämnesdidaktiska kompetens som lärare som har utbildat sig mot dessa unga åldrar har. anser att det var olyckligt att behörighetsregelverket utformades så att lärare med utbildning för att undervisa äldre elever automatiskt blir behöriga för lägre årskurser, även om det inte har ingått i deras utbildning. Svårigheten att möta varierande årskullar och skapa ökad flexibilitet har förstärkts av en alltför snäv stadieindelning i de nuvarande lärar- och förskollärarutbildningarna. I 1988 och 2001 års lärarutbildningsreformer utbildades grundskolans lärare mot ett betydligt större spann av årskurser, medan 2011 års lärarutbildningsreform tryckte på en större specialisering mot en viss ålderskategori. Att automatiskt ge behörighet för lägre åldrar var att underkänna denna åldersspecialisering. För att möta behovet av flexibilitet krävs att det skapas bryggutbildningar, det vill säga möjligheter att enkelt komplettera en lärarexamen med utbildning mot ytterligare skolformer/årskurser det vill säga mot en annan inriktning eller examen. Denna möjlighet fanns i den förra lärarutbildningen men kräver en förordningsändring för att det ska bli möjligt idag.

4 Yttrande 4 [15] Behörighet att undervisa i gymnasieskolans introduktionsprogram Utredningen föreslår att den som är behörig att undervisa i gymnasieskolan eller i grundskolans årskurs 7-9 även ska vara behörig att bedriva undervisning i samma ämne eller ämnen i gymnasieskolans introduktionsprogram. tillstyrker detta förslag och delar de argument som utredningen anför. Behörighet för yrkeslärare att undervisa i andra ämnen än yrkesämnen Utredningen föreslår att en lärare som avlagt en yrkeslärarexamen, utöver att vara behörig att undervisa i yrkesämnen för vilka lärarens yrkeskunskaper är relevanta, även ska vara behörig att undervisa i andra ämnen för vilka lärarens kompetens är relevant. Med detta avses så kallade vissa ämnen, som varken är yrkesämnen eller bilaga 4-ämnen 1. ser fördelarna med förslaget men vill uppmärksamma att yrkeslärarprogrammet i så fall kommer att ge behörighet för ämnen av en mer akademisk natur. Det är viktigt att detta inte i förlängningen leder till krav på en ökad akademisering av yrkeslärarutbildningen. Det skulle i så fall riskera att försvåra rekryteringen till och genomströmningen på yrkeslärarprogrammet. Avgift för ansökan om legitimation För närvarande är lärare som avlagt en behörighetsgivande examen före den 1 juli 2011 undantagna från kravet på betalning för ansökan om legitimation. Lärare med nyare examen betalar en avgift på 1500 kronor. Utredningen föreslår att undantaget ska upphöra att gälla den 1 juli anser att det är rimligt att samma avgift i fortsättningen gäller oavsett examensdatum, men vill samtidigt påpeka att avgiften är mer än dubbelt så hög som de flesta andra legitimationsyrken i Sverige. Undantag är det fåtal legitimationsyrken som kräver en praktisk tjänstgöring innan ansökan, ett krav som togs bort redan 1 juli 2014 när det gäller lärar- och förskollärarlegitimationen. Den förhållandevis höga kostnaden kan skapa problem inte minst för en nyexaminerad lärare eller förskollärare som ännu inte har en inkomst. Den höga avgiften motiveras av att avgiften ska ge full kostnadstäckning och att lärarlegitimationen med dess ämnesbehörigheter innebär en mer komplicerad handläggning. Det är värt att påpeka att så inte är fallet med en förskollärarlegitimation denna torde vara lika enkel som exempelvis en sjuksköterskelegitimation eller en tandläkarlegitimation. Speciallärare/specialpedagoger Behörighetsreglerna för lärare och förskollärare med specialpedagogisk påbyggnadsutbildning är särskilt komplicerade delar av legitimationsreformen dels på grund av den stora bristen på speciallärare och specialpedagoger men också på grund av hur regelverket är utformat. Det är därför glädjande att utredningen har tagit ett större grepp kring frågan och därmed, förutsatt att förslagen antas, skapat bättre förutsättningar för att förse skolväsendet med behöriga speciallärare. Det kommer emellertid att finnas behov av ytterligare förändringar framöver. Inte minst finns det behov av att säkra kompetensen kring barn i behov av särskilt stöd i förskolan. 1 Det vill säga ämnen som enligt bilaga 4 till högskoleförordningen går att läsa inom ramen för en ämneslärarutbildning.

5 Yttrande 5 [15] Specialpedagogexamen ska alltid vara behörighetsgivande Utredningen har lämnat förslag på att specialpedagogexamen alltid ska vara behörighetsgivande, något som välkomnar. Idag är det endast specialpedagogexamina som påbörjats före utgången av 2008 (det vill säga innan en ny speciallärarexamen infördes) och utfärdats senast 30 juni 2015 som är behörighetsgivande. Detta har lett till orimliga och osakliga skillnader i hur specialpedagogers utbildning värderas. Det är dock viktigt att påpeka att förslaget endast skulle innebära att specialpedagogexamen jämställs med speciallärarexamen när det gäller behörighet att bedriva undervisning som avser särskilt stöd vilket inte omfattar förskola och fritidshem eller undervisning i särskolan. Det gör bland annat att barn och elever i behov av särskilt stöd i förskolan och fritidshemmet inte får samma rätt till specialpedagogers och speciallärares kompetens. anser att det bör införas krav på legitimation och behörighet för att få anställas tillsvidare som specialpedagog samt att skollag och behörighetsförordning behöver förstärkas när det gäller särskilt stöd i förskola och fritidshem. är positivt till att utredningen föreslår ytterligare en översyn av de två olika specialpedagogiska yrkesexamina. Vi anser, i likhet med utredningen, att en sådan översyn ska ha som huvudsakligt uppdrag att se över hur hela skolväsendets behov av specialpedagogisk kompetens på bästa sätt kan tillgodoses. En översyn av skollag och behörighetsregler kan med fördel ingå i en sådan översyn, så att specialpedagogisk kompetens säkerställs i hela skolväsendet. Ändringar gällande behörighet för särskolan välkomnar utredningens förslag att utöka de grundläggande lärarexamina som, i kombination med speciallärarexamen mot utvecklingsstörning, är behörighetsgivande för undervisning i särskolan. har under flera år arbetat för förändringar i denna riktning och tillstyrker därmed samtliga förslag i avsnittet anser därutöver att legitimerade förskollärare som har speciallärar- /specialpedagogexamen med inriktning mot utvecklingsstörning bör ges behörighet för de tidiga årskurserna i grundsärskolan, i de ämnen förskolläraren har kompetens för. Förskollärarna har en kompetens som är värdefull i särskolan och det är många förskollärare med specialpedagogisk påbyggnad som arbetar där idag. Eftersom det i dagens lärarutbildning saknas bryggutbildningar kan denna kategori inte utan orimliga omvägar uppnå behörighet genom att komplettera sin utbildning. Ändrad reglering kring särskilt stöd Idag styrs behörigheten för särskilt stöd av de behörigheter som speciallärarens behörighetsgivande lärar- eller förskollärarexamen ger. Utredningen föreslår att behörighet att bedriva undervisning som avser särskilt stöd inom skolväsendet ska grundas på vilka årskurser läraren är behörig att undervisa i. delar utredningens bedömning att det är orimligt att speciallärare som kompletterar sin utbildning mot fler årskurser inte kan utöka sin behörighet inom särskilt stöd på motsvarande sätt. Vi tillstyrker därmed förslaget.

6 Yttrande 6 [15] Förlängda övergångsbestämmelser Utredningen föreslår att övergångsperioden när det gäller krav på legitimation och behörighet förlängs till 30 juni 2021 när det gäller undervisning i särskolan och specialskolan. Med tanke på den låga behörighetsgraden stödjer vi detta förslag. Det är viktigt att påpeka att utmaningarna kommer att vara fortsatt stora även med en förlängd övergångsperiod. Det nya datumet kan fungera som avsett endast om regeringen fattar erforderliga beslut utifrån detta delbetänkande samt satsar ytterligare på behörighetsgivande kompetensutveckling under de närmaste åren. Behörighet att undervisa elever med mer än en funktionsnedsättning i specialskolan Vid specialskolor där eleverna har två eller fler funktionsnedsättningar (exempelvis synskada och utvecklingsstörning) krävs idag i teorin att speciallärarna har två eller fler specialiseringar på sin speciallärarexamen, vilket knappast någon har. Utredningen föreslår att det ska räcka att specialläraren har en av dessa specialiseringar för att anses behörig. delar utredningens uppfattning och tillstyrker detta förslag. Möjligheter att utöka specialpedagogisk kompetens välkomnar förslaget att lärare med speciallärar- eller specialpedagogexamen ska kunna utöka sin behörighet som speciallärare genom att komplettera med fler specialiseringar. Med tanke på den stora bristen på specialpedagogisk kompetens är det orimligt att dessa lärare som ofta antingen undervisar inom en annan inriktning än den specialisering de valt, eller inte har någon specialisering alls tvingas ta onödiga omvägar för att komplettera sin examen. Det kan finnas skäl för regeringen att överväga en mer generös hållning gentemot de speciallärare/specialpedagoger som utbildades under den period då inriktningar saknades. Under denna period (främst ) fanns inte möjlighet att specialisera sig mot exempelvis utvecklingsstörning. Många av dessa specialpedagoger valde att gå utbildningen just för att kunna arbeta i särskolan. Validering av annan specialpedagogisk kompetens Utredningen avstår i delbetänkandet från att lägga förslag om hur lärare som har omfattande högskolestudier inom det specialpedagogiska fältet, men saknar specialpedagog- eller speciallärarexamen, ska kunna uppnå behörighet. Utredningen hänvisar i stället till att det inom högskolan redan finns möjlighet till validering. anser att valideringsinstrumentet inte underlättar tillräckligt för dessa lärare om det inte kombineras med möjligheten till individuell studiegång, på det sättet som exempelvis sker inom VAL-projektet. Att följa ett långt utbildningsprogram och genomgå en validering för att få tillgodoräkna vissa moment gör inte alltid att läraren kan nå en examen snabbare i praktiken. Detta gör dels att de flesta av dessa lärare sannolikt aldrig kommer att påbörja en speciallärar- eller specialpedagogutbildning i syfte att nå examen. Det drabbar dels individen och gör dessutom att Sverige förlorar en möjlighet att förhållandevis snabbt få fler behöriga speciallärare/specialpedagoger. Inom denna kategori finns exempelvis lärare som har läst upp till 90 högskolepoäng specialpedagogik inom sin grundläggande lärarexamen (detta förekom inom 2001 års lärarutbildning) samt lärare som under den tid då speciallärarexamen saknades byggde på

7 Yttrande 7 [15] sin grundutbildning med kurser på avancerad nivå. Det förekom efter lärarutbildningsreformen 2001 utbildningar som uppgavs leda till kompetens som speciallärare trots att en speciallärarexamen, och därmed examenstillstånd för densamma, givetvis saknades. Vissa av dessa utbildningar ledde ända fram till en generell magister- eller masterexamen. Utökad möjlighet till behörighet grundat på erfarenhet i särskolan Utredningen föreslår en förändring som förbättrar möjligheten för fler lärare i särskolan att söka utökad behörighet grundat på lång erfarenhet. Förslaget innebär att legitimerade lärare och förskollärare i särskolan ska kunna tillgodoräkna sig erfarenhet till och med den 1 juli 2021, det vill säga fram till övergångsperiodens föreslagna utgång. Idag är gränsen satt till 1 juli 2015, vilket var motsvarande övergångsdatum för övriga skolväsendet. stödjer förslaget och anser att det rimligt att särskolans övergångsdatum används. Vi bedömer att detta kan förbättra behörighetsläget väsentligt, men vill betona att en sådan förändring bör åtföljas av investeringar i kompetensutveckling efter behov. Satsning på kompetensutveckling nödvändig Läsåret 2015/2016 var endast 15 procent av de tjänstgörande lärarna i grund- och gymnasiesärskolan fullt ut behöriga (i särvux samt träningsskolan är en dryg fjärdedel behöriga). De allra flesta av de tjänstgörande lärarna i särskolan har dock pedagogisk högskoleutbildning runt 85 procent i särskolans alla delar. Det framgår inte av statistiken vad lärarna i särskolan saknar för att bli behöriga, men inom gruppen finns inte bara de som saknar speciallärarexamen eller specialisering mot utvecklingsstörning, utan också ett stort antal som har en annan inriktning på sin grundläggande lärar- eller förskollärarexamen än den som behörighetsförordningen föreskriver. Även när det gäller speciallärare/specialpedagoger som undervisar elever i behov av särskilt stöd i andra skolformer är det ofta den grundläggande examen som gör att läraren eller förskolläraren inte är behörig. För närvarande finns möjlighet att studera till speciallärare både inom Lärarlyftet och inom den reguljära speciallärarutbildningen, men det saknas bryggutbildningar som möjliggör att den som har fel grundutbildning ska kunna komplettera med det som saknas för att de ska bli behöriga. Dessa lärare ofta med mångårig erfarenhet som speciallärare/ specialpedagoger måste i stället börja ett helt nytt lärarutbildningsprogram, något som få har möjlighet att göra. I delbetänkandet finns flera bra förslag som skulle göra fler grupper behöriga, samt ge speciallärarna möjlighet att komplettera med fler inriktningar i en speciallärarexamen men vi saknar förslag om bryggutbildningar. Sådana utbildningar blir särskilt viktiga om förskollärarexamen inte alls blir behörighetsgivande. föreslår därför en satsning på kompetensutveckling, som lämpligen kan inspireras av VAL och bygga på validering och individuell studiegång. Den bör leda till att verksamma lärare och förskollärare får behörighet och ämneskompetens i särskolans ämnen och ämnesområden. När fler examina blir behörighetsgivande slipper berörda verksamma lärare studera till en helt ny lärarexamen. För dessa lärare kommer det dock att finnas behov av

8 Yttrande 8 [15] behörighetsgivande kompetensutveckling i ämnen. Det gäller bland annat ämneslärare, som endast har med sig två eller tre ämnen men som av organisatoriska skäl kan behöva undervisa i fler ämnen. Det är särskilt viktigt att det erbjuds goda villkor för verksamma lärare som deltar i behörighetsgivande utbildning. I förlängningen behövs ett samlat grepp kring villkoren för kompetensutveckling för lärare och förskollärare i hela skolväsendet. Estetiska spetsutbildningar/utbildningar som kräver specialistkompetens Utredningen föreslår ett undantag som innebär att lärare som saknar legitimation men har hög konstnärlig skicklighet ska få bedriva undervisning inom den riksrekryterande estetiska spetsutbildningen. har i sak inget emot förslaget, som vi anser är väl underbyggt, men det är viktigt att undantaget inte minskar incitamenten för huvudmännen att erbjuda dessa lärare att delta i VAL-utbildningen och på så sätt kunna bli legitimerade och behöriga. delar i övrigt utredningens uppfattning att dessa lärare inte självständigt ska sätta betyg. Legitimation och behörighet för fritidspedagoger eller motsvarande välkomnar särskilt att det äntligen, efter många års påtryckningar från och från verksamma fritidspedagoger/lärare i fritidshem, läggs förslag som för första gången rättar till det grundläggande felet när det gäller behörighet i fritidshem det vill säga att det krävs behörighet för en annan skolform för att få den fritidspedagogiska kompetensen erkänd. Utredningens förslag är helt rätt väg att gå, och är utformat såsom det borde ha varit utformat från början. Äntligen skapas förutsättningar för att de fritidspedagogiska utbildningarna behandlas likvärdigt oavsett tidpunkt för examen. Det är dock viktigt att tänka på att de fel som begicks när reformen trädde i kraft, i kombination med det lappande och lagande som har gjorts under tiden, har skapat vissa utmaningar som kommer att kvarstå under en period, även när dessa viktiga beslut har fattats av regering och när det gäller det undantag som regleras i skollagen riksdag. Att fritidspedagoger till en början ställdes helt utanför legitimationsreformen trots att behörighetsregler infördes för fritidshem var häpnadsväckande, och en av de absolut största bristerna i reformen. I december 2013 rättades en del av problemet till, dels genom ett undantag i skollagen som gav högskoleutbildade fritidspedagoger rätt att bedriva undervisning trots att de saknade legitimation och dels genom att fritidspedagoger fick möjlighet att ansöka om behörighet i skolämnen. De fritidspedagoger som fick behörighet i skolämnen fick även behörighet i fritidshem. Utan skolämnen, eller behörighet för minst en skolform, kunde fritidspedagoger inte bli behöriga i fritidshemmet. Utbildningar inriktade mot fritidshem ska vara behörighetsgivande och undantaget kan tas bort delar helt utredningens uppfattning att en äldre examen avsedd för arbete i fritidshemmet ska vara behörighetsgivande och kunna ligga till grund för legitimation, samt att undantaget i skollagen därmed kan tas bort. Det är också välkommet att utredningen föreslår att lärare i fritidshem/fritidspedagoger ska kunna komplettera sin behörighet att undervisa i ytterligare ämnen, årskurser, skolformer samt särskilt stöd.

9 Yttrande 9 [15] Vi finner dock en olycklig detalj i motivtexterna, som nämner högskoleutbildade fritidspedagoger. Denna olyckliga detalj återfinns inte i författningsförslagen, men det får inte råda någon som helst tvetydighet om att även de seminarieutbildade fritidspedagogerna måste kunna legitimeras. Fritidspedagogutbildningen blev, tillsammans med exempelvis förskollärarutbildningen, lågstadielärarutbildningen och sjuksköterskeutbildningen, en del av högskolan Innan dess utbildades dessa yrkeskategorier inom särskilda seminarier. Seminarieutbildade grund- och förskollärare legitimeras som lärare och förskollärare idag, och självklart är även seminarieutbildade sjuksköterskor legitimerade. Att fortsätta att behandla fritidspedagogerna annorlunda vore anmärkningsvärt. Det är i praktiken relativt få av dessa seminarieutbildade fritidspedagoger som fortfarande är yrkesverksamma, men ser det som principiellt viktigt att regeringen förtydligar att denna grupp omfattas, för att den olyckliga skrivningen inte ska riskera att leda till en exkluderande tolkning utifrån förarbeten. Möjlighet att ta ut äldre examina Att fritidspedagogerna lämnades utanför legitimationsreformen till en början har skapat problem för fritidspedagoger som inte har tagit ut sin examen. I samband med reformen möjliggjordes för lärare och förskollärare att ta ut äldre examina som påbörjats, men där läraren eller förskolläraren antingen inte fullgjort hela utbildningen eller av olika skäl inte tagit ut sin examen. har under åren haft kontakt med flera medlemmar som fullgjort en äldre fritidspedagogutbildning men inte har ett examensbevis. Eftersom fritidspedagogutbildningen i juridisk mening inte har definierats som en lärarutbildning har de inte kunnat ta ut sin examen i efterhand, trots att de flesta fritidspedagoger sedan december 2013 kan ansöka om legitimation. När legitimationskrav nu föreslås införas i fritidshem är det nödvändigt att regeringen förtydligar för lärosätena att möjligheten ska gälla fritidspedagogexamina. Därutöver bör den grupp som inte fullgjort sin utbildning få möjlighet att, enligt samma princip, göra det inom ramen för VAL-utbildningen. Äldre fritidspedagogisk examen och behörighet i skolämnen När Skolverket skulle tolka reglerna som från december 2013 gav fritidspedagoger möjlighet till behörighet i ämnen jämförde myndigheten ämnesinnehållet i de äldre fritidspedagogutbildningarna med grundskollärarutbildningarna vid motsvarande tidpunkt. Detta medförde att högskoleutbildade fritidspedagoger som påbörjat sin utbildning innan höstterminen 2001 gavs behörighet i ett stort antal ämnen. Att få behörighet för ämnesundervisning man redan bedriver eller att få sin ämneskompetens erkänd har varit värdefullt för många, men det kan vara värt att betona att inte alla fritidspedagoger har välkomnat möjligheten till behörighet i skolämnen. Det huvudsakliga skälet till detta är en oro för att mot sin vilja tvingas undervisa i dessa ämnen eftersom det råder lärarbrist, och som en konsekvens tvingas nedprioritera fritidspedagogiken. Oron späs på av att fritidspedagoger som undervisar i skolämnen ofta har sämre villkor för för- och efterarbete, i bägge delarna av sitt uppdrag. Detta har gjort att en hel del fritidspedagoger har valt bort att ansöka om legitimation. Dessa fritidspedagogers oro behöver tas på allvar när legitimationskrav införs. Det är

10 Yttrande 10 [15] sannolikt svårt att i efterhand göra det valfritt för den som har äldre fritidspedagogexamen att ansöka om behörighet i skolämnen. Det vilar dock ett stort ansvar på huvudmän som använder lärare i fritidshem även för undervisning skolämnen att erbjuda de villkor som behövs, när det gäller både för- och efterarbete och kompetensutveckling i ämnesdidaktik och bedömning. Det är önskvärt att staten underlättar detta. Lärare i yrkesämnen Utredaren föreslår att undantaget från legitimation och behörighet bör upphöra från och med 1 juli 2022 när det gäller nyanställda lärare i yrkesämnen. De som har anställts före detta datum får fortsätta att undervisa och självständigt sätta betyg fram till 30 juni välkomnar förslaget att fasa ut undantaget för yrkeslärare. Detta är ett mycket viktigt steg mot en legitimationsreform som fullt ut omfattar alla lärare i skolväsendet. Införandet av legitimationskrav kommer dock att ställa krav både på staten, huvudmännen och på de yrkeslärare som idag saknar behörighetsgivande utbildning. Det är viktigt att inte underskatta hur stora fortbildningsinsatser som kommer att behövas. Det finns idag ingen officiell statistik över andelen legitimerade och behöriga yrkeslärare. Det som finns är statistik över andelen med pedagogisk högskoleutbildning. Som utredningen nämner är pedagogisk högskoleexamen ett vanskligt mått för att bedöma hur många av de lärare som undervisar i yrkesämnen och är behöriga för denna undervisning. Bland de 62 procent som har pedagogisk högskoleexamen finns exempelvis förskollärare och fritidspedagoger som undervisar inom barn- och fritidsprogrammet, eller lärare som helt eller delvis undervisar i ämnen utanför deras behörighet. Utredningen hänvisar även till Skolverkets undersökning 2013/14, där rektorer vid skolor med yrkesprogram bedömde att 65 procent var behöriga. Medan undersökningen kan ge viss information om hur av andelen behöriga (även om det mer troligt handlar om andelen pedagogiskt högskoleutbildade) fördelar sig mellan programmen finns det skäl att förhålla sig oerhört skeptisk till siffran. Behörighetsgraden är sannolikt väsentligt lägre än 60 procent. Den kan mycket väl vara under 50 procent. delar utredningens uppfattning att det krävs starkare incitament för att fler elever ska mötas av utbildade lärare i yrkesämnen. Legitimationskravet är en del av detta. En annan, lika viktig del, är att skapa goda förutsättningar för verksamma lärare att delta i behörighetsgivande kompetensutveckling samt att göra yrkeslärarprogrammet attraktivt för fler yrkeskunniga. De kurser som ges inom ramen för yrkeslärarprogrammet är speciellt avpassade för yrkesämnen, vilket beror på att sammanhangen och didaktiken ser annorlunda ut än för andra lärarprogram men också på att pedagogiken inom programmet är anpassad för en studentgrupp med en icke-traditionell bakgrund. Denna särart för yrkeslärarprogrammet blir särskilt viktig att värna om när fler ska lockas att studera mot en yrkeslärarexamen. Ytterligare en aspekt är att det bland de yrkeserfarna som är målgruppen för yrkeslärarprogrammet kan finnas en hel del som saknar grundläggande behörighet. Programmet kräver grundläggande behörighet och särskild behörighet i yrkesämnet. För att få ner bristen på yrkeslärare är det angeläget att inte göra vägen till legitimation onödigt lång.

11 Yttrande 11 [15] Därför är det viktigt att antingen införa ett nationellt behörighetsprov enligt förslaget i tillträdesutredningen eller utfärda behörighet enligt 25:4-regeln eller liknande. Förbättrade möjligheter att kombinera arbete och studier Utredningen föreslår att från 1 juli 2022 får en obehörig anställas under högst tre år (med möjlighet till förlängning till fyra år) om de samtidigt studerar mot yrkeslärarexamen. välkomnar detta förslag. I praktiken kommer förslaget att leda till att en betydande andel av yrkeslärarna under ett antal år endast kommer att vara verksamma som lärare på halvtid, eftersom de studerar på halvtid. Detta gör att det kommer att under denna period kommer att behövas ännu fler som går in och undervisar i yrkesämnen. Det ligger i arbetsgivarens intresse att erbjuda goda villkor för behörighetsgivande utbildning, men även staten måste ta ett stort ansvar för finansieringen. Framför allt är det inte rimligt att lärarna ska genomföra studierna på egen bekostnad och på sin fritid. Utredningen föreslår att den nuvarande möjligheten att erhålla statsbidrag för behörighetsgivande utbildning för lärare i yrkesämnen bör utökas och erbjudas till och med anser att detta är långt ifrån tillräckligt. Givetvis är det viktigt att staten bidrar till finansieringen åtminstone fram till övergångsperiodens slut Sannolikt kommer behov att kvarstå långt efter det. Lärare i modersmål Riksdagen beslutade redan 2013 om ett tillkännagivande till regeringen om att regeringen bör återkomma med en plan för hur fler grupper, inklusive lärare i modersmål, kan innefattas i legitimationsreformen. Det är beklagligt att regeringen ännu inte har återkommit i frågan och att även denna utredning avstår från att ta fram en sådan plan när det gäller modersmålslärare. Att införa legitimationskrav för lärare i modersmål skulle givetvis innebära enorma utmaningar. Mindre än 30 procent har pedagogisk högskoleutbildning. menar ändå att det är av stor vikt att ta fram en plan för hur gruppen på längre sikt ska kunna omfattas, och hur skolan och förskolan ska kunna erbjuda undervisning av utbildade modersmålslärare. Detta kräver också att utbildningsvägarna till examen och behörighet i modersmål ses över. För att på sikt kunna omfattas fullt ut av legitimationskrav måste gruppen få tillgång till en fungerande modersmålslärarutbildning. Insatser för att höja lärarnas kompetens Utredningen föreslår att Skolverket bör få i uppdrag att svara för en fortbildningsinsats för verksamma och obehöriga modersmålslärare. Utbildningen föreslås omfatta 30 högskolepoäng. Vi anser att detta inte är tillräckligt men att en sådan utbildning bör kunna utformas så att den blir en början på verksamma modersmålslärares resa mot examen och legitimation. Det är därför av största vikt att utbildningen kan tillgodoräknas inom ramen för en behörighetsgivande examen och att den så småningom går att bygga på. Utredningen avser att återkomma i frågan om möjligheten att läsa modersmål inom ramen för fler lärarexamina. Vi ser fram emot förslagen i slutbetänkandet men bedömer att det kan krävas avsteg från vad som är möjligt att åstadkomma inom ramen för de nuvarande lärar- och förskollärarprogrammen.

12 Yttrande 12 [15] Regeringen bör skyndsamt tillsätta en modersmålslärarutredning som får i uppdrag att bland annat se över hur utbildningens struktur bäst kan anpassas för modersmålslärare, hur modersmålskurser erbjudas i fler språk och i större volymer samt hur en modersmålslärarutbildning kan tillgodose behovet av modersmålslärare inom de mindre språken exempelvis kan övervägas allmänna kurser i språkdidaktik/modersmålsdidaktik, bättre möjlighet till validering av utländska studier, samarbete med utländska universitet genom distansstudier/utbytesstudier, osv. Därutöver bör det ses över hur verksamma modersmålslärare får förutsättningar att delta i behörighetsgivande kompetensutveckling och uppnå behörighet i modersmål. Slutligen bör en modersmålslärarutredning få i uppdrag att ta fram en plan för hur och när modersmålsmålslärarna kan omfattas av legitimationskrav. Svenska för invandrare Utredningen föreslår att nuvarande krav på legitimation och behörighet för sfi bör kvarstå. delar denna bedömning. Det vore mycket olyckligt att ytterligare urvattna de redan lågt ställda kraven på utbildning i svenska som andraspråk. Utredningen föreslår också att en obehörig lärare som ska bedriva undervisning i sfi ska få anställas under högst tre år om läraren samtidigt deltar i utbildning i sva. Utbildningen ska möjliggöra att läraren kan nå sådana ämneskunskaper som krävs för att anställas till en kompletterande pedagogisk utbildning (KPU). är i grunden positiv till att man uppmuntrar förbättrade möjligheter att kombinera arbete och kompetensutveckling men vill samtidigt betona att det är viktigt att utbildningen syftar till att leda till behörighet. För att antas till KPU krävs 90 hp i ett undervisningsämne. KPU innehåller ytterligare 90 hp, det vill säga totalt 180 hp. Eftersom ämnesbehörighet i sva inom SFI för närvarande är 30 hp, i kombination med valfri lärarexamen (dock ej förskollärarexamen), är det inte säkert att detta blir den kortaste eller bästa vägen mot behörighet för varje lärare. Möjligheterna för verksamma att studera mot behörighet och legitimation och kombinera detta med en längre visstidsanställning, bör därför öppnas upp mot bland annat deltagande i VAL. Utredningen anser också att det bör övervägas om en lärarexamen med inriktning mot arbete i kommunal vuxenutbildning i svenska för invandrare och svenska som andraspråk i vuxenutbildningen ska införas. Vi stödjer ett sådant förslag och anser att det i denna anda också kan övervägas om en lärarexamen med inriktning mot arbete i vuxenutbildning oavsett om det handlar om sva eller andra ämnen även ska inkludera folkhögskolan. Regelverket när det gäller anställningar av lärare och förskollärare behöver ses över I utredningens uppdrag har inte ingått att se över regelverket när det gäller anställning av lärare och förskollärare. anser det dock viktigt att regeringen även ser över denna del av reglerna kring lärar- och förskollärarlegitimationen. Vi anser att det efter den nya skollagens införande har blivit svårare att komma till rätta med situationen att skolhuvudmän, vid extern rekrytering, anställer obehöriga lärare på viss tid trots att legitimerade och behöriga lärare sökt den utlysta tjänsten. Detta är en följd av den utformning som 2 kap 18 skollagen har fått. Enligt bör skollagen förtydligas så att det klargörs att skolhuvudmän, vid extern rekrytering, inte ska kunna förbigå en legitimerad och behörig sökande till en anställning som lärare om det inte föreligger synnerliga skäl.

13 Yttrande 13 [15] Vidare innebär skollagens regler att lärare missgynnas vid beräkning av anställningstid. Enligt lagen om anställningsskydd ska ett vikariat eller en allmän visstidsanställning automatiskt övergå i en tillsvidareanställning efter viss tid. Skollagen innehåller dock en särskild regel som möjliggör visstidsanställningar under mycket långa perioder. Tiden i sådana visstidsanställningar räknas inte ihop med visstidsanställningar enligt lagen om anställningsskydd. Detta gäller även om läraren är legitimerad och behörig. föreslår att det införs en lagregel där det står att anställningstiden enligt skollagen och anställningstid i en visstidsanställning enligt 5 lagen om anställningsskydd räknas ihop vid en konvertering till tillsvidareanställning. En förutsättning för den automatiska övergången är att läraren vid tidpunkten för övergången uppfyller skollagens krav för tillsvidareanställning. Introduktionsperioden för lärare och förskollärare God introduktion och mentorskap ökar förutsättningarna att rekrytera och behålla lärare. Introduktionsinsatser har stor betydelse för hur nyexaminerade trivs och hur de utvecklas inte bara i början av karriären utan även senare. De som har fått en god introduktion påverkar stannar också i högre grad i sitt yrke. Det ligger därmed i både medarbetarens och arbetsgivarens intresse att introduktionsperioden fungerar väl. hade gärna sett betydligt mer långtgående förslag när det gäller introduktionsperioden i detta delbetänkande. Vi har dock höga förväntningar på att utredningen kompenserar för detta i sitt slutbetänkande. Introduktionsperiod ska genomföras vid första anställningen Utredningen föreslår en justering av skollagen för att tydliggöra att introduktionsperioden ska genomföras från första anställningen för lärare och förskollärare med behörighetsgivande examen. Huvudmannen ska sträva efter att introduktionsperioden genomförs inom undervisning som i huvudsak svarar mot lärarens behörighet, men det blir inte ett krav för att få rätt till introduktion, vilket kan bli tolkningen av dagens skollag. är positivt till att det tydliggörs att lärare och förskollärare som har en behörighetsgivande examen alltid ska få genomföra sin introduktionsperiod. Det behöver mycket tydligt framgå att det inte krävs att den nyexaminerade undervisar inom sin behörighet och det kan därför finnas skäl att ytterligare förtydliga det andra stycket i den föreslagna 2 kap 22 a skollagen. Uppföljning bör genomföras Utredningen föreslår också att Skolinspektionen bör få i uppdrag att granska huvudmännens genomförande av introduktionsperioden. är positivt till detta förslag. Idag utgår en statlig kompensation till kommunerna för deras kostnader i samband med introduktion av lärare och förskollärare. I granskningen bör det ingå en översyn av hur dessa medel används i praktiken. Informationsinsatser behövs Utredningen har avstått från att föreslå att regeringen ska lämna uppdrag kring informationsinsatser för att öka medvetenheten om regelverket kring introduktionsperioden. Valet har gjorts med hänvisning till att arbetsmarknadens parter har inlett ett sådant arbete. Vi vill påpeka att detta förefaller märkligt, eftersom,

14 Yttrande 14 [15] Lärarnas riksförbund, Sveriges kommuner och landsting och Pacta gemensamt har tryckt på att regeringen bör ge relevanta myndigheter just ett sådant uppdrag. Villkor för nyexaminerade och mentorer Mentorer har en viktig roll för den enskilda läraren, skolan och för läraryrket i stort och det är viktigt att de får rätt förutsättningar för uppdraget, i form av så väl tid som utbildning års legitimationsutredning ansåg att en förutsättning för att introduktionen skulle fungera väl var att såväl mentorer som nya lärare hade avsatt tid i tjänsten för detta ändamål. Enligt förslaget bedömdes fem procent av en heltidstjänst för mentorn och tio procent för den nyexaminerade vara rimligt under introduktionsperioden (då kallad provår). Detta förslag antogs inte. Det har gjort att det idag är vanligt att varken den nyexaminerade eller mentorn har någon tid avsatt. anser att varje mentor ska ha, eller erbjudas, en särskild mentorsutbildning. När introduktionsperioden mellan 2011 och 2014 var ett led i en lämplighetsbedömning gav flera lärosäten specifika mentorsutbildningar, vanligen på 7,5 hp. Trots att introduktionsperioden idag är ett lagstadgat krav är det endast något enstaka lärosäte som fortfarande erbjuder mentorsutbildning. Regeringen måste därför säkerställa att det finns ett reguljärt utbud av mentorsutbildning för nya mentorer i hela landet. Väl fungerande introduktionsinsatser för nyexaminerade, utbildning för mentorer samt goda villkor för både nyexaminerade och mentorer är mycket viktiga beståndsdelar i ett system för kompetensutveckling. På sikt anser, i likhet med utredningen, att det bör inrättas ett nationellt introduktions- och mentorsprogram inom ramen för ett kommande professionsprogram. Ändrad titel och krav på befattningsutbildning för förskolechefer Från rektor till förskolechef till rektor När den nya skollagen infördes 2011 var kritiskt till beslutet att dela upp skolledarna i olika befattningar rektorer och förskolechefer och på så sätt markera en skillnad som inte kan motiveras av det ansvar och de befogenheter som både rektorer och förskolechefer har. Vid denna tidpunkt var rektor den vanligaste benämningen på förskolans skolledare. gläds därför åt att utredningen föreslår att den som leder och samordnar det pedagogiska arbetet vid en förskoleenhet i fortsättningen ska benämnas rektor, i stället för förskolechef. Det borde skapa förutsättningar för att förskolan och dess chefer behandlas mer likvärdigt. Anpassning av den obligatoriska befattningsutbildningen Tyvärr gör förslaget när det gäller befattningsutbildningen att utredningens förslag sammantaget ändå inte blir positivt. Utredningen avstår från att föreslå att rektorer i förskolan ska omfattas av den obligatoriska befattningsutbildningen om 30 hp. I stället föreslås en kraftigt komprimerad utbildning på endast 7,5 hp, ett förslag som vi avvisar. Det är anmärkningsvärt att utredningen på detta sätt har valt att markera mot förskolans rektorer. En stor del av huvudmännen ser det redan idag som självklart att den nuvarande rektorsutbildningen ska gälla för alla skolledare. Därmed har även förskolecheferna som är anställda hos dessa huvudmän deltagit. I s enkät under våren 2017

15 Yttrande 15 [15] svarade ungefär hälften av nästan 900 förskolechefer att de hade deltagit i rektorsutbildningen. Bland kommunalt anställda förskolechefer hade mer än två av tre deltagit i utbildningen. Risken är därmed uppenbar att en obligatorisk befattningsutbildning på 7,5 hp skulle göra att ambitionerna sänktes för en betydande andel av förskolecheferna. Det är värt att notera att förskolechefer som deltar i rektorsutbildningen överlag klarar sig väl i utbildningen och är mycket nöjda med den. Det huvudsakliga argumentet från utredningen sida är att en längre rektorsutbildning skulle medföra problem för de allra minsta fristående förskolorna. inser att mycket små enheter, där förskolechefen ofta arbetar i barngrupp, kan finna det svårare att avsätta tillräcklig tid för kompetensutveckling. Det vore dock orimligt att anpassa statens ambitioner för kvalitet och likvärdighet i skolväsendet efter hur de allra minsta enheterna är organiserade. Det finns andra sätt att underlätta för dessa huvudmän, exempelvis genom en övergångsperiod, genom att utbildningen vid särskilda skäl tillåts ske i etapper under en längre tid än för övriga rektorer eller genom att staten kompenserar för kostnader. Utredningen hänvisar även till att förskolecheferna inte har myndighetsutövning i form av beslut om åtgärdsprogram eller betyg i sitt uppdrag. vill för det första påpeka att detta knappast rättfärdigar att utbildningen ska vara en fjärdedel så lång som för övriga rektorer. Utbildning om betyg och åtgärdsprogram upptar inte tillnärmelsevis tre fjärdedelar av rektorsutbildningen. Dessutom finns det vissa skolformsspecifika inslag även i förskolan, exempelvis när det gäller tillsynsansvar och frågor om sekretess, som kan föranleda att utbildningen i detta avseende behöver vara längre och mer avancerad för förskolans rektorer. anser därför att det befattningsutbildningen fortsatt bör vara 30 högskolepoäng samt ska omfatta samtliga rektorer, även rektorer i förskolan. Utbildningen kan med fördel utformas så att relevanta delar kan vara skolformsspecifika. Om en särskild utbildning på 7,5 hp ändå införs är det mycket viktigt att den är enkelt påbyggbar till 30 hp. Att konstruera den så att den blir en komprimerad version av den längre rektorsutbildningen är därmed ytterst problematiskt. På sikt anser att rektorsutbildningen bör bli en del av ett professionsprogram för lärare och skolledare i hela skolväsendet. Johanna Jaara Åstrand Ordförande Anna Tornberg Utredare/ombudsman