Social- och hälsovårdslärarna mot våld. Lärarhandbok för social- och hälsovårdslärare

Transkript

1 Social- och hälsovårdslärarna mot våld Social and Health Care Teachers against Violence Lärarhandbok för social- och hälsovårdslärare Mary Allen Sirkka Perttu

2 Layout Leila Raninen Helsingfors universitet, Utbildnings- och utvecklingscentret Palmenia 2010 ISBN

3 Innehåll Introduktion 5 Bakgrundsinformation om våld 5 Definitioner av våld 5 Definitioner av våld i parrelationer 6 Terminologi 7 Förekomst av våld i parrelationer 7 Internationell förekomst 7 Förekomst i olika europeiska länders 8 Orsaker till våld i parrelationer 8 Ekologiskt ramverk 9 Andra orsaker till våld i parrelationer 9 Vad är våld i parrelationer? 10 Könssymmetri -debatten 11 Samband mellan alkoholintag och våld i parrelationer 12 Myter angående våld i parrelationer 13 Konsekvenser av våld i parrelationer 13 Konsekvenser för kvinnliga offer 13 Effekter på barn 14 Våld mot både kvinnan och barnen 15 Kvinnor som kräver extra hänsyn 16 Kvinnors reaktioner på våld i parrelationer 17 Kvinnors motstånd mot våld i parrelationer 17 Offer eller överlevare? 18 Att lämna en våldsam partner 19 Hinder för att lämna ett förhållande där övergrepp förekommer 21 Våldscykeln som hinder 21 Kvinnor från etniska minoriteter och flyktingkvinnor 22 Kvinnor med handikapp 22 Äldre kvinnor 22 Att känna igen våld i parrelationer i sin yrkesroll 23 Karaktäristiska skador vid våld i parrelationer 23 Tillämpa verktyg för bedömning och gallring 24 Bedömningsformulär 24 Hinder för identifiering av kvinnor som utsätts för våld i parrelationer 25 Varför offren inte berättar 25 Att prata om våld 26 Exempel på direkta frågor 26 Att prata med patienten/klienten 26

4 God yrkessed 27 Behov hos kvinnor som utsätts för våld i parrelationer 27 God yrkessed för sjukhuspersonal 28 God yrkessed för socialarbetare 28 Dokumentering 28 Hur man fotograferar skador 29 Kroppskarta 30 Riskbedömning 30 Bedöma huruvida våldet riskerar att få dödlig utgång 30 Trygghetsplanering 31 Stegen i en trygghetsplan 32 Att vägleda misshandlade kvinnor 33 Stödgrupper 33 Härbärgen och andra stödinrättningar 34 Juridisk situation 34 LITTERATURFÖRTECKNING 35 Bilaga 1 Hälsokonsekvenser av våld mot kvinnor 39 Bilaga 2 Kroppskarta 40 Bilaga 3 Effekter på barn 41 Bilaga 4 Exempel på riskbedömningsverktyg 43

5 Introduktion Våld i parrelationer, även känt som våld i hemmet eller våld mot kvinnor, är ett stort problem som anställda inom hälso- och socialvårdssektorn ofta träffar på (Tufts m.fl. 2009; Häggblom m.fl. 2005; Holt, 2003; Ferguson och O Reilly, 2001; Humphreys, 2000). Den här handboken har utformats för att skickas med läroplanen och lärarhandboken som tagits fram av Leonardo da Vinci-projektet Social- och hälsovårdslärare mot våld, HEVI , för att stödja lärare inom EU så att de kan utbilda sina studenter i att förstå förekomsten, mekanismerna, effekterna och reaktionerna på våld i parrelationer så att de som framtida yrkesutövare på ett effektivt och säkert sätt kan ingripa för att motverka detta utbredda, och ibland livshotande, brott mot kvinnors mänskliga rättigheter (WHO, 2006). Den här korta handboken samlar information som hjälper lärare att få ut så mycket som möjligt av läroplanen och lärarhandboken, genom att ge fördjupad information om de huvudsakliga ämnena som tas upp i de olika läroplanmodulerna. Handboken är inte avsedd att ersätta litteraturreferenserna och webbsidorna som listas i handboken utan kan istället fungera som en snabbguide till de ämnen som täcks i modulerna. Bakgrundsinformation om våld Definitioner av våld Världshälsoorganisationen definierar våld som: Medveten demonstration av fysiskt våld eller styrka, i form av hot eller verkställande, riktad mot sig själv, andra individer, grupper eller folkgrupper, som antingen resulterar i, eller löper hög risk att ge upphov till, skador, dödsfall, psykiskt lidande, hämmad utveckling eller berövande (Världshälsoorganisationen, 2002). Världshälsoorganisationens definition likställer avsikten med själva utförandet av handlingen, oavsett resultat. Undantag från definitionen är oavsiktliga incidenter, såsom de flesta trafikskador och brännskador. En av de mer komplexa aspekterna av den här definitionen är avsikten. Världshälsoorganisationen definierar dock våld i relation till individers hälsa och välbefinnande. Vissa beteendemönster, såsom att slå sin partner, kan i vissa grupper anses vara kulturellt acceptabelt men bör alltid betraktas som våldshandlingar med viktiga hälsokonsekvenser på individnivå. Världshälsoorganisationen har introducerat en våldsindelning som ger en översikt över det mellanmänskliga, kollektiva och självriktade våldets många ansikten. WHO tillhandahåller en global, statlig hälsoaspekt på våldet (Världshälsoorganisationen, 2002). Våldet delas in i tre kategorier utifrån kännetecknen hos dem som begår våldshandlingen: självvåld; när en person utsätter sig själv för våld mellanmänskligt våld; när en person utsätts för våld av en annan individ eller en mindre grupp individer kollektivt våld; när en person utsätts för våld av större grupper såsom stater, organiserade politiska grupper, militanta grupper och terroristorganisationer Det mellanmänskliga våldet är i sin tur indelat i två undergrupper: våld i familje- och parrelationer samt våld i samhället. Lärarhandboken för HEVI-projektet fokuserar på våld i parrelationer, vilket vanligtvis sker i hemmet. Våld mot barn belyses ur ett familjeperspektiv. Den statliga hälsoaspekten av våld i parrelationer täcker till exempel konsekvenserna av sådant våld, riskfaktorer som leder till att man utsätts för, eller börjar utöva, våld samt effektiva våldsförebyggande program. 5

6 En av de vanligaste typerna av våld mot kvinnor är den som utövas av en make eller en manlig partner. Detta står i skarp kontrast till männens situation då de vanligtvis löper mycket större risk att attackeras av främlingar eller vagt bekanta än av någon i den närmaste kretsen (Världshälsoorganisationen 2002). Definitioner av våld i parrelationer Det finns ett antal definitioner av våld i hemmet, våld mot kvinnor och våld i parrelationer. En av de tydligaste definitionerna av våld mot kvinnor dras upp i Pekingdeklarationen och åtgärdsplattformen från 1995 och tar hänsyn till både köns- och miljöaspekter. Termen våld mot kvinnor innebär alla former av könsrelaterat våld som resulterar i, eller löper risk att resultera i, fysiskt, sexuellt eller psykiskt lidande hos kvinnor, inklusive hot om sådant våld, tvång eller godtyckligt frihetsberövande vare sig det sker offentligt eller privat. I enlighet med detta innefattar våld mot kvinnor bland annat följande: a. Fysiskt, sexuellt och psykiskt våld inom familjen, inklusive misshandel, sexuella övergrepp på flickebarn i hushållet, hemgiftsrelaterat våld, inomäktenskaplig våldtäkt, kvinnlig könsstympning och andra traditionsbundna handlingar som är skadliga för kvinnor (FN:s generalförsamling 1993; FN 1995) Könsrelaterat våld mot kvinnor är våld som riktas mot en kvinna just på grund av att hon är kvinna, eller våld som påverkar fler kvinnor än män. Det inkluderar handlingar som orsakar fysiskt, psykiskt eller sexuellt lidande, hot om sådana handlingar, tvång och andra former av frihetsberövande. (FN:s generalsekreterares studie om våld mot kvinnor, 2006) Följande könsneutrala definition är också användbar då den är kort och sammanfattar huvudaspekterna av våld i parrelationer: En process under vilken en av parterna i en parrelation upplever sårbarhet, avsaknad av makt och kontroll samt instängdhet till följd av den andra partens maktutövande genom regelbunden användning av fysiskt, sexuellt, psykiskt och/eller moraliskt våld. (Coker m.fl. 2003, s 260) EU:s definition av våld mot kvinnor baseras på FN:s deklaration angående undanröjande av våld mot kvinnor. EU lägger tyngdpunkten på de aspekter av problemet våld i parrelationer som rör mänskliga rättigheter och jämställdhet och framhåller att hindren för kvinnor att utöva sina socioekonomiska och politiska rättigheter ökar deras utsatthet för våld. Fokus bör ligga på att avskaffa lagstiftning och statliga åtgärdsprogram som diskriminerar kvinnor och flickor. (Europeiska rådet, 2008). EU menar att våld mot kvinnor är en manifestation av det historiskt ojämnlika maktförhållandet mellan män och kvinnor och att det har en negativ inverkan, inte bara på kvinnor utan på samhället som helhet, varför omedelbar handling krävs. Samverkande åtgärder från statliga myndigheter, institutioner och samhället i övrigt, likaväl som ett integrerande, yrkesgruppsöverskridande angreppssätt, är nödvändigt för att komma tillrätta med problemet våld mot kvinnor (Europeiska rådet, 2010). Europeiska rådet strävar efter att utveckla gemensamma och demokratiska principer i hela Europa, baserade på Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna (Rom, 1950). Europeiska rådet gav följande utlåtande år 1993: Våld mot kvinnor utgör en kränkning av offrets rätt till liv, trygghet, frihet och värdighet och står därmed i vägen för ett fungerande, demokratiskt samhälle styrt av lagar. Våld mot kvinnor är numera erkänt som ett allvarligt brott mot mänskliga rättigheter och i allt fler fall som ett viktigt, samhällsproblem med allvarliga konsekvenser på kvinnors fysiska, mentala, sexuella och reproduktiva hälsa (Garcia-Moreno m.fl. 2006). I alla EU:s medlemsstater är våld mot en partner eller ett barn ett brott som leder till fängelse eller andra juridiska sanktioner. 6

7 Terminologi Termerna våld/misshandel inom familjen, våld i hemmet och hustrumisshandel används på olika sätt i olika länder och innebörden varierar, särskilt i relation till kön. Termen våld inom familjen antyder att alla familjemedlemmar är inblandade i en ömsesidig konflikt medan begreppet hustrumisshandel exkluderar sambor och särbor samt kvinnor som misshandlas av sina söner eller sin pappa. Termen misshandel utesluter det faktum att övergreppen även kan vara av emotionell, sexuell, psykisk eller ekonomisk natur. WHO noterar även att i de fall då upprepade övergrepp äger rum inom ett och samma förhållande används ofta ordet misshandel (Världshälsoorganisationen, 2002). Våld inom familjen är en allmän term som innefattar övergrepp på äldre, barn och respektive (AMA, amerikanska läkarförbundet, 2005). Amerikanska läkarförbundet (AMA) definierar våld i parrelationer som fysiska, sexuella och/eller psykiska övergrepp utförda av en befintlig eller före detta partner. AMA använder även beskrivningen avslutat eller pågående fysiskt och/eller sexuellt våld mellan före detta eller befintliga partners, vuxna medlemmar av hushållet eller vuxna barn och en förälder. Offrets respektive förövarens kön kan variera och relationen kan vara antingen heterosexuell eller homosexuell (Sugg, N. m.fl. 1999). Även om termen våld i parrelationer är könsneutral löper kvinnor störst risk att utsättas för fysiska skador och psykiska men av våld i parrelationer (Rodriguez, M. m.fl. 1999). Brottets könsrelaterade natur indikeras av det faktum att världsomspännande forskning på ett flertal områden visar att mellan 90 och 97 % av övergreppen inom parrelationer utförs av män mot kvinnor. Av den anledningen är termerna våld i hemmet och misshandel missvisande eftersom de inte avslöjar något om könet på förövaren och offret. I den här handboken används termen våld i parrelationer eftersom det är globalt accepterat och indikerar att huvuddelen av offren för den här typen av våld är kvinnor. Våld i parrelationer kan ses som en manifestation av våldet mot kvinnor. Förekomst av våld i parrelationer Internationell förekomst Världshälsoorganisationen bedömer att mellan 10 och 69 % av alla kvinnor världen över utsätts för fysiskt våld av sin partner och upp till 70 % av de kvinnliga mordoffren har bragts om livet av en manlig partner (Heise och Garcia-Moreno, 2002: 89/93). I en rapport från FN:s befolkningsfond (2000) konstateras att var tredje kvinna har slagits, tvingats till sex eller utsatts för någon form av övergrepp, vanligtvis av en manlig partner eller familjemedlem. Var fjärde kvinna har misshandlats under graviditeten. EU bedömer att en femtedel av alla kvinnor i Europa någon gång i livet har utsatts för övergrepp av en manlig partner medan 25 % av alla anmälda brott handlar om fall då en man angripit sin hustru eller kvinnliga partner (EU, 2007). Våld i parrelationer är den enskilt största döds- och invaliditetsorsaken för kvinnor i åldrarna 16-44, och svarar för fler dödsfall och skador än cancer och trafikolyckor (Europeiska rådet, 2002). I USA anmäls fler än 1 miljon fall av våld i parrelationer till polisen varje år (Goldberg, 1999). The National Coalition Against Domestic Violence (Riksorganisationen mot våld i hemmet) rapporterar att i genomsnitt 10 kvinnor om dagen dödas av sin partner (Wood, 2001). I Kanada anmäldes fall av våld i parrelationer till polisen år 2004, varav 84 % av offren var kvinnor och 16 % män. Ändå är det bara 28 % av det partnerrelaterade våldet som anmäls till polisen (36 % av våldet mot kvinnor och 17 % av våldet mot män (Ogrodnik, 2006). 7

8 Förekomst i olika europeiska länders Sedan 1980-talet har ett flertal europeiska länder utfört stora, nationella, statistiska undersökningar angående utbredningen av mellanmänskligt våld och dess konsekvenser. Utbredningen är känd och många länder har vidtagit åtgärder för att komma tillrätta med problemet. Fortfarande finns det ett behov av europeiska uppgifter så att sociala och politiska ingripanden kan sättas in så effektivt som möjligt och skräddarsys för att möta de aktuella behoven. Jämförbara uppgifter kan påskynda teorin och föreslå förbättringar av de kulturella, politiska och sociala åtgärderna mot våldet. Dock är det svårare än det ser ut att göra pålitliga uppgiftsjämförelser. Om det vetenskapliga och metodologiska ramverket för de aktuella uppgifterna ignoreras eller felbedöms leder det lätt till felaktiga slutsatser och feltolkningar. Försök har gjorts att jämföra undersökningsresultat men det har medfört ett antal problem och ibland har jämförelserna helt enkelt varit omöjliga att genomföra. Ett europeiskt forskningsnätverk som kallas Coordination Action on Human Rights Violations (Samordningsåtgärder mot brott mot mänskliga rättigheter) har tagit fasta på problemen och inlett arbetet med att granska europeiska undersökningar gällande utbredning och hälsokonsekvenser av våld mot kvinnor. Resultaten visar att studierna är olika konstruerade i olika länder vilket innebär att vare sig uppgifter om utbredning eller hälsokonsekvenser kan jämföras på en europeisk nivå. Rapporten riktar in sig på nationella undersökningar gällande våld mot kvinnor i Finland, Frankrike, Tyskland, Litauen och Sverige. I undersökningarna förekommer skillnader i hänseende till omfattning och åldersintervall, metoder för uppgiftsinsamling och årtal för genomförandet. Antalet kvinnor som någon gång utsatts för fysiskt våld från en befintlig och/eller före detta partner varierar mellan 21 och 33 % för kvinnor i åldersgruppen som har eller tidigare har haft en partner i Finland, Tyskland, Litauen eller Sverige. Den franska undersökningen samlade endast in uppgifter om förekomst av misshandel under det senaste året. Förekomst av fysisk misshandel från en befintlig eller före detta partner under det senaste året varierar från 3 % i Tyskland och Frankrike till 5 % i Sverige och 7 % i Finland. Den litauiska undersökningen tog inte upp frågan om förekomst det senaste året. I åldersgruppen kvinnor mellan 20 och 59 år rapporterades hög förekomst av sexuellt våld från en befintlig och/eller före detta partner någon gång under ens livstid, med 11,5 % i den finska undersökningen, 6,5 % i den tyska, 7,5 % i den litauiska och 6,2 % i den svenska. Det är svårt att definiera exakt vad som bör räknas som psykisk misshandel i en parrelation. De flesta undersökningar tillämpar en rad olika dimensioner av dominans, kränkande beteende, hot och kontrollutövande för att mäta psykisk misshandel. Indikatorer som framkom av den svenska, finska, litauiska, tyska och, till viss del även franska, undersökningen var extrem svartsjuka, förbud att träffa vänner och släktingar, kränkande beteende, kontroll över ekonomin, hot om att skada barnen och hot om självmord. Minst ett av dessa beteendemönster hos den befintliga partnern rapporterades av 28,6 % av kvinnorna i den litauiska undersökningen, 24,3 % i den franska, 16,5 % i den finska, 14,3 % i den tyska och 11,6 % i den svenska (Schröttle M. m.fl. 2006). I Storbritannien kommer var fjärde kvinna att utsättas för våld i hemmet under sin livstid (Mirrlees-Black, 1999). Ett fall i minuten av våld i hemmet rapporteras till polisen (Stanko, 2000) och det är det brott som har den högsta återfallsgraden i Storbritannien (Kewshaw m.fl. 2000). I genomsnitt två kvinnor i veckan dödas av en manlig, befintlig eller före detta partner och nästan hälften av alla kvinnliga mordoffer har dödats av en befintlig eller före detta partner (Coleman m.fl. 2006). Orsaker till våld i parrelationer Orsakerna till våld i parrelationer har varit föremål för omfattande forskning och diskussioner. Forskningen tenderar att betrakta sådant våld ur ett bredare sociopolitiskt perspektiv eller ur ett mellanmänskligt, även kallat familje-, perspektiv. Ur det sociopolitiska perspektivet betraktas våld mot kvinnor som en manifestation av det historiskt ojämnlika maktförhållandet mellan män och kvinnor som har lett till mäns 8

9 dominans över, och diskriminering av, kvinnor och fortfarande gör att kvinnor tvingas in i roller där de är underställda männen (FN, 1995). Denna syn på orsakerna till våld i parrelationer kallas ibland för den feministiska analysen. Det mellanmänskliga perspektivet betraktar våldet som ett resultat av en pressad familjesituation (Straus, 1990), att barn utsätts för eller bevittnar våld i hemmet (Watson och Parson, 2005; Black m.fl. 1999; Ellsberg m.fl. 1999), en viss personlighetsstörning (Dutton och Starzomski, 1993), eller relationssvårigheter. Förklaringen benämns ofta psykologisk eller sociologisk analys. Ekologiskt ramverk Heise (1998) har gjort ett försök att fylla i luckorna i både den feministiska och ickefeministiska (psykologiska/sociologiska) synen på våld i parrelationer. Hon menar att en enda faktor inte räcker som förklaring och hittar ingen anledning till att vissa män blir våldsamma och att kvinnor som samhällsgrupp så ofta utsätts (s. 263). Hennes lösning är att föreslå vad hon beskriver som ett integrerat, ekologiskt ramverk där övergrepp och våld framställs som ett mångfacetterat fenomen innehållande ett samspel av olika personliga, situationsbetingade och sociokulturella faktorer. Ramverket bygger på erfarenheter hos olika yrkesgrupper angående vilka aspekter som befunnits relatera till våld mot kvinnor. Heise delar in dessa förklarande faktorer i olika nivåer och presenterar dem som fyra halvkoncentriska cirklar (se figur 1 nedan). Samhället Närmiljön Familjen Individen Figur 1. Faktorer relaterade till våld mot kvinnor på olika nivåer av den sociala ekologin. (Hämtat från Heise, L. 1998) Den första nivån, individnivån, innehåller mannens utvecklingsmässiga historia med aspekter som huruvida han bevittnat eller utsatts för våld som barn, samt Dutton och Starzomaskis (1993) utvecklande av borderlinepersonligheter som kan uppstå när ett barns far har varit frånvarande eller avståndstagande. På nästa nivå, familjenivån återfinns faktorer som manlig dominans och kontroll i hemmet, alkoholintag och äktenskapsgräl. Den tredje nivån, närmiljönivån tar upp de bredare sociala strukturer som påverkar individen och familjen. De inkluderar socioekonomisk status, sysselsättning, isoleringsgrad för kvinnan och familjen samt influenser från kamratgrupper. På den fjärde och sista nivån finns de bredaste samhälleliga faktorerna, såsom synen på manlighet, cementerade könsroller, vanföreställningen om ägande av kvinnan och en bejakande inställning till mellanmänskliga konflikter och fysisk bestraffning. Den här modellen är en bredare och mer omfattande metod att försöka förstå orsakerna till våld i parrelationer och hjälper till att möjliggöra en noggrann bedömningsprocess. Andra orsaker till våld i parrelationer Det är viktigt att notera att vissa män och kvinnor blir våldsamma till resultat av allvarliga hjärnskador, utbrott av svåra psykiska sjukdomar (t.ex. schizofreni eller bipolär sjukdom) eller kraftig stroke. I sådana situationer ser orsakerna till, och mekanismerna för, övergreppen helt annorlunda ut än vad som dragits 9

10 upp ovan. Det är viktigt att ta reda på huruvida detta är fallet, då rättsliga ingripanden och kraven på behandling kan skilja sig. Vad är våld i parrelationer? Våld i parrelationer avser sexuellt, psykiskt och fysiskt tvång i olika former riktat mot kvinnor från en befintlig eller före detta partner, utan kvinnans samtycke. Fysiska övergrepp avser uppsåtlig tillämpning av fysiskt våld, styrka eller vapen i avsikt att såra eller skada kvinnan. Sexuella övergrepp avser hårdhänt sexuell kontakt, att tvinga kvinnan till sex mot hennes vilja samt försök till eller genomförda sexakter med kvinnor som är sjuka, funktionshindrade, utsatta för psykisk press eller påverkade av alkohol eller droger. Psykiska övergrepp avser kontroll eller isolering av kvinnan samt smädelser och förnedring. Ekonomiska övergrepp innebär att neka kvinnan rätten till inblick i, och medbestämmanderätt över, familjens vardagsekonomi. (FN:s generalsekreterares studie om våld mot kvinnor, 2006). Våld i parrelationer begränsas inte till äktenskapet utan kan uppstå i alla typer av nära, vuxna relationer inklusive andra former av partnerskap, familjesituationer eller hushåll. Våld i parrelationer förekommer inom alla socioekonomiska, religiösa och etniska grupperingar, i såväl heterosexuella som homosexuella förhållanden (Girshick Lori B. 2009) samt bland människor i varierande åldrar och fysisk form. Fysiska övergrepp Fysiska övergrepp handlar om kontroll genom våld eller misshandel av kvinnan eller hot om sådana handlingar. Sexuella övergrepp Sexuella övergrepp avser dominans och kontroll genom utnyttjande av kvinnans kropp. Den allvarligaste formen av sexuellt övergrepp är våldtäkt. Sexuella övergrepp åtföljs vanligtvis av andra typer av våld. Verbala övergrepp Verbala övergrepp är ett sätt att trycka ner kvinnan och undergräva hennes självförtroende genom att verbalt attackera henne, antingen offentligt eller privat. Verbala övergrepp innefattar även alla former av hot. Emotionella övergrepp Emotionella övergrepp avser dominans och kontroll av kvinnan genom ignorans av hennes emotionella behov såsom kärlek, stöd, respekt, förståelse, omtanke och beröring. Allvarliga former av känslomässiga övergrepp är att ignorera kvinnan, neka henne rätten att säga vad hon tycker samt rätten att bli hörd. Sociala övergrepp Sociala övergrepp avser dominans och kontroll av kvinnan genom offentliga förödmjukelser som systematiskt isolerar henne och gör henne beroende av sin partner. Mannen kan separera henne från vänner och familj genom att begränsa hennes rörelsefrihet utanför hemmet. Ekonomiska övergrepp Utövandet av ekonomisk makt avser undanhållandet av ekonomiska medel för kvinnan att förse sig och barnen med mat och kläder. Mannen kan ta total kontroll över utgifter och räkningar som ett sätt att dominera och/eller kränka kvinnan. 10

11 Alla dessa metoder syftar till att öka förövarens makt och kontroll över sin partner. Makt- och kontrollhjulet utvecklades av Duluth Intervention Programme (Duluth-programmet för ingripande) (Pence och Paymar, 1993) för att visa hur dessa olika metoder fungerar (se lärarguideboken, bilaga 2). Som diagrammet visar är de flesta övergrepp inte fysiska, men när den ickefysiska skrämseltaktiken och den verbala misshandeln inte längre fungerar tar mannen till fysiskt och sexuellt våld. I vissa, extremt våldsamma, förhållanden förekommer konstant fysisk och/eller sexuell misshandel. Könssymmetri -debatten Trots resultaten från undersökningar såsom Domestic Violence Matters Evaluation Study (Utvärdering av frågor rörande våld i hemmet), som starkt bekräftar könsaspekten av våld i nära relationer och parrelationer (där 99 % av de 1236 studerade offren var kvinnor och 99 % av förövarna var män, Kelly L. and Regan L. 1999), har kvinnors utövande av våld mot manliga partners flitigt debatterats i litteraturen på senare tid. Vissa författare (t.ex. Stets och Straus, 1990; Archer, 2000) menar att kvinnor är lika, eller till och med ännu mer, våldsbenägna än män i parrelationer. Aktuell forskning visar dock att det är undersökningsmetodologierna och sätten på vilka statistiken tagits fram och tolkats som har lett till den här förenklingen av en mycket komplex fråga. Ett antal forskare har försökt lösa dessa uppenbara motsättningar i statistiken, inklusive Hester (2009), Kimmel (2002) och Johnson (1995, 2006 och 2009). Johnsons forskning har blivit mest välkänd. Han menar att forskarna har tittat på två olika fenomen och kombinerat siffror från olika typer av våld inom familjer. År 1995 presenterade Johnson begreppen vanligt parvåld och patriarkalt våld. Vanligt parvåld är vanligt i ett stort antal familjer som lider av såväl tillfälliga våldsutbrott från antingen mannen, kvinnan eller båda. Ett väsentligt antal andra familjer terroriseras av systematiskt, manligt våld utövat i syfte att tillskansa sig patriarkal kontroll. Johson (1995) benämner den här typen av partnervåld för patriarkal terrorism. En finsk forskare kallar samma sorts våld för relationsterrorism (Piispa, 2002). Begreppet beskriver den typ av våld som ligger närmast den typiska bilden av partnervåld och egenskaperna hos offer och förövare. Senare övergår Johson till att kalla den allvarligaste formen av våld för partnerterrorism, den sortens våld som löper störst risk att resultera i skador och mord och som är den form sjuksköterskor och socialarbetare löper störst risk att träffa på i sina yrkesroller. Johson beskriver även situationsbetingat parvåld där både män och kvinnor har lika stor del i det hela men där resultatet oftast inte blir allvarliga skador eller juridiska åtgärder. Senare kompletterade han sin uppdelning med två ytterligare former: våldsamt motstånd, vilket avser de fall då kvinnan slår tillbaka i självförsvar eller till och med dödar den man som misshandlat henne i åratal, samt ömsesidig, våldsbetingad kontroll där både mannen och hustrun är våldsamma och slåss om kontrollen. Enligt både Johnson och Ferraro (2000) är dock den senare typen relativt ovanlig. Johnsons konceptindelning var dock starkt obeprövad och i en senare studie (Johson, 2000) breddades den till att inkludera fler grupper, nämligen: partnerterrorism den ena parten är våldsam eller kontrollerande, 97 % män; våldsamt motstånd självförsvar som svar på våld eller kontroll (96 % kvinnor); situationsbetingat parvåld våldstendenser men inte i syfte att kontrollera, 56 % män; ömsesidig, våldsbetingad kontroll (3 % av fallen). Dessa forskningsupptäckter illustrerar komplexiteten hos fenomenet våld i parrelationer. Partnerterrorism innebär försök att dominera sin partner och utöva generell kontroll över förhållandet, dominans som manifesteras genom användandet av en rad maktoch kontrolltaktiker, inklusive våld (Johnson och Leone, 2005). Johnson menar även att en stor del av kvinnors våld bottnar i självförsvar. Det är viktigt att förstå dessa begreppsskillnader eftersom våldets natur påverkar riskfaktorerna för kvinnor och barn och därmed inverkar på säkerhetsaspekter, remittering och juridiska alternativ, samt lämplig behandling av förövaren eller paret. Om yrkesutövaren påträffar en man som ensidigt misshandlas av en kvinna ska han erbjudas samma stöd som en utsatt kvinna och ha samma rätt till juridiska åtgärder och skydd från övergreppen. 11

12 Kimmel (2002) skiljer på betingat våld som inriktas på att upprätthålla makt och kontroll samt uttryckligt våld vilket avser uttryck för familjegräl. Kelly och Johson (2008) påpekar i sin artikel att en växande mängd empiriska studier har visat att våld i parrelationer inte är ett enhetligt fenomen och att de olika typerna av våld i hemmet kan åtskiljas i hänseende till partnerdynamik, sammanhang och konsekvenser. De beskriver fyra olika våldsmönster: kontrollerande våld, våldsamt motstånd, situationsbetingat parvåld och separationsrelaterat våld (Kelly J. B. & Johnson M. P. 2008). Samband mellan alkoholintag och våld i parrelationer Resultaten från en skotsk brottsundersökning år 2000 visar att förövaren hade druckit alkohol i 62 % av fallen och tagit droger i 32 % av fallen. I de flesta (83 %) fall som involverade droger förekom även alkohol. (MacPherson S. 2002). Stordrickare löper ökad risk att utsättas för våld i parrelationer. Många kvinnor utvecklar alkoholproblem till följd av sin utsatthet. Alkoholmissbruk bland offer (i synnerhet kvinnor) ses ofta som en konsekvens av våld i hemmet, kanske som ett sätt att stå ut med svåra, upprepade övergrepp. Alkoholmissbruk eller beroende kan vara ett symptom på posttraumatisk stress och psykisk störning till följd av utsatthet för övergrepp. Icke desto mindre är orsakerna till, och konsekvenserna av, alkoholmissbruk bland offer för våld i parrelationer svåra att utreda (Finney 2004a). Våld i parrelationer begås ofta av förövare som har druckit eller som har alkoholproblem. Bevisen tyder på att alkohol eskalerar konflikter till våld, kanske genom alkoholens farmakologiska inverkan på hämningarna (Finney 2004a). Alkoholintag förekommer ofta vid fall av sexuellt våld och det är vanligt att både förövaren och offret dricker. Detta skulle kunna vara en bidragande orsak till att sexuellt våld oftare uppstår i vissa situationer, liksom alkoholens, farmakologins och förväntningarnas inverkan på det sexuella beteendet. Alkoholintag är vanligare vid fall av sexuellt våld mellan människor som inte känner varandra så väl än hos individer i parrelationer, och förekomsten av alkohol påverkar allvarlighetsgraden hos det sexuella våldet. Alkoholproblem är vanligt bland manliga utövare av sexuellt våld. Det är även vanligt bland offer för sexuellt våld, vilket i många fall leder till nya offersituationer. Alkohol relaterar till sexuellt våld via ett antal direkta och indirekta kanaler (Budd, 2003; Finney, 2004b). Starka kopplingar har gjorts i många länder mellan alkoholintag och förekomst av våld i parrelationer. Bevisen pekar på att alkoholintag ökar förekomsten och allvarlighetsgraden av våld i hemmet. Alkoholförbrukning som en direkt orsak till våld i parrelationer har ofta debatterats antingen på grund av andra faktorer (t.ex. låg socioekonomisk status, impulsiv personlighet) som borgar för förekomsten av såväl alkoholintag som våld eller på grund av att ofta förekommande och omfattande alkoholintag kan skapa ett olyckligt, ansträngt förhållande som ökar risken för konflikter och våld. Bevisen stödjer dock sambanden mellan alkohol och våld i parrelationer, till exempel: Alkoholintag har en direkt inverkan på kognitiva och fysiska funktioner, försämrar självbehärskningen och gör individen sämre på att förhandla fram en icke våldsam lösning på konflikter inom förhållandet. Omfattande alkoholintag av den ena parten kan förvärra ekonomiska svårigheter, ge upphov till problem att ta hand om barnen samt leda till otrohet eller andra påfrestningar på familjen. Detta kan skapa anspänningar och konflikter inom äktenskapet och öka risken för att våld uppstår mellan parterna. Individens och samhällets tro på att alkohol orsakar aggressioner kan uppmuntra våldsamt beteende under alkoholintag, som en ursäkt för våldsamt beteende. Att utsättas för våld i en relation kan leda till alkoholintag som ett sätt att stå ut eller självmedicinera. Barn som bevittnar våld eller hot om våld mellan föräldrar löper större risk att falla offer för skadliga alkoholvanor senare i livet. 12

13 Ett antal individuella, relationsmässiga och samhälleliga faktorer kan förvärra sambandet mellan alkohol och våld. Ett omfattande och frekvent alkoholintag kan öka benägenheten att hemfalla till våld och bevisen tyder på att personer med alkoholproblem löper ökad risk att utsättas för våld. (Världshälsoorganisationen, 2006) Myter angående våld i parrelationer Endast en liten procent av alla kvinnor faller offer för våld. Ingen har rätt att lägga sig i ett pars privata angelägenheter. Kvinnor förtjänar att våldtas och misshandlas; de provocerar fram övergreppen genom sitt beteende och sin klädsel. Det handlar bara om enstaka familjegräl det är inte så illa som man vill få det till. Fysiskt våld löper liten risk att förvärras med tiden. Det är bara fattiga kvinnor som utsätts för övergrepp. Om det inte finns några synliga skador kan inte övergreppet ha varit så farligt. Ingen dör till följd av våld i hemmet. Misshandlade kvinnor kan alltid lämna hemmet om de så vill. Kvinnor som utsätts för övergrepp kommer från stökiga familjer. Misshandel inträffar bara i arbetarklassfamiljer och etniska minoriteter. Om en kvinna lämnar ett våldsamt förhållande kommer misshandeln att upphöra. Kvinnor som utsätts för våld i hemmet är svaga. Alkoholmissbruk orsakar hustrumisshandel. Parrådgivning hjälper till att lösa problemet med övergrepp. Kvinnor och barn ljuger ständigt om sexuellt våld. Misshandlade kvinnor slår sina barn. Våldsamma män är psykiskt störda eller har dålig självkänsla. Män som är våldsamma kommer från stökiga familjer. Män som är våldsamma kan inte kontrollera sin ilska; de lider av aggressionsstörningar. Män som utför övergrepp är lätta att identifiera. De är fysiskt våldsamma hela tiden och mot alla. (Hämtat från Women and Violence (Kvinnor och våld), 1998, The Royal Australian College of General practitioners (Kungliga australiensiska högskolan för allmänläkare) Konsekvenser av våld i parrelationer Konsekvenser för kvinnliga offer Misshandel av en partner är den enskilt största skadeorsaken för kvinnor i USA. Det är den enskilt största orsaken till att kvinnor tas in på akuten (Reports of the Surgeon General, U.S. Public Health Service (USA:s generalläkare), 1999). Utöver att vara ett brott mot mänskliga rättigheter får våld i parrelationer allvarliga konsekvenser för folkhälsan (Ellsberg m.fl. 2008). Under det senaste årtiondet har ökat fokus lagts på vilka konsekvenser våld från en manlig partner får för kvinnors fysiska och mentala hälsa. Studier av besök på akutmottagningar i USA och andra länder har visat att fysisk misshandel är en av de största skadeorsakerna hos kvinnor. Populationsbaserade studier har visat att % av alla kvinnor som utsätts för fysiska övergrepp från en partner anmäler skador orsakade av våld någon gång under livet. Ändå är det inte skador som är den vanligaste fysiska konsekvensen för hälsan vid övergrepp från manliga partners. Epidemiologiska och kliniska undersökningar har genomgående visat att fysiskt och sexuellt våld från en partner har en rad negativa effekter på hälsan, inklusive gynekologiska besvär, olyckliga graviditetsutgångar, orolig mage, matsmältningsproblem och olika kroniska smärtsymptom. Utsatta kvinnor uppvisar fler fysiska tecken på dålig hälsa och ligger oftare till sängs än kvinnor som inte utsatts för övergrepp. Fysiskt och sexuellt 13

14 våld förknippas även med psykiska problem, inklusive depressioner, ängslan, fobier, posttraumatisk stress, självmordsbenägenhet samt missbruk av alkohol och droger. Forskning på hälsoeffekterna av partnervåld har begränsats av ett flertal faktorer. De flesta studier har baserats på kliniska snarare än populationsbaserade urval, framför allt i Nordamerika och Europa. Dessutom har många undersökningar haft litet urval och svaren har inte kontrollerats efter eventuella förväxlingar. Våldet har varken definierats eller mätts konsekvent i undersökningarna vilket försvårar jämförelser. Huvudmålet med WHO-undersökningen, som utfördes i ett flertal länder, var att utforska omfattningen och egenskaperna hos olika former av fysiskt, sexuellt och emotionellt våld mot kvinnor, med särskild tyngdpunkt på våld utfört av manliga partners. Studien syftade till att övervinna de hinder för jämförelser som påträffats vid tidigare försök genom att tillämpa populationsbaserade undersökningar utifrån ett standardiserat frågeformulär samt att använda samma standardiserade instruktioner och uppgiftsinsamlingsmetoder på alla deltagande institutioner. Ett annat mål med studien var att uppskatta hur starkt förknippat det fysiska och sexuella partnervåldet är med olika hälsokonsekvenser. Rapporten presenterar resultat angående partnervåld och kvinnors självbeskrivna fysiska och mentala hälsa. Den övergripande analysen påvisade betydande samband mellan livslång utsatthet för partnervåld och självbeskriven dålig hälsa, samt med specifika hälsoproblem under den senaste månaden, inklusive: svårighet att gå, svårighet att utföra vardagliga uppgifter, smärta, minnesförlust, yrsel och flytningar. Totalt rapporterades en mycket större emotionell instabilitet och benägenhet till självmordstankar och självmordsförsök bland kvinnor som uppgav sig ha utsatts för partnervåld minst en gång i livet än hos kvinnor som aldrig utsatts för övergrepp. Dessa betydande samband uppvisades på nästan alla deltagande institutioner. Mellan 19 och 55 % av kvinnorna som vid något tillfälle misshandlats fysiskt av sin partner hade råkat ut för skador under misshandeln (Ellsberg m.fl. 2008). (Bilaga 1 ger en översikt över hälsokonsekvenserna av våld i parrelationer.) Våld i parrelationer får även allvarliga socioekonomiska effekter på kvinnor. Då ekonomiska övergrepp och kontroll ofta är en central del av våld i parrelationer saknar kvinnorna i många fall tillgång till sin egen inkomst, även om de arbetar. Dessutom får de kanske inte köra familjens bil eller besöka vänner eller släktingar. Att mannen flyttar familjen för att se till att kvinnan inte kan få stöd från grannar eller vänner innebär att hon blir socialt isolerad och inte vet vem hon kan lita på. Då hon ofta även får höra att hon är korkad och att hon inte klarar av att uppfostra sina barn tappar hon självförtroendet och utvecklar dålig självkänsla. Konsekvenserna av dessa former av emotionella och ekonomiska övergrepp undergräver hennes förmåga att vidta åtgärder för att skydda sig själv. RÄDSLA är en av de mest ihållande konsekvenserna av allvarliga övergrepp. Effekter på barn Att höra eller se sin mamma utsättas för övergrepp kan få långtgående effekter på den emotionella och sociala utvecklingen hos många barn. Barns problem, som kommer av att de bevittnat övergrepp, kan delas in i tre kategorier. Beteendemässiga och emotionella problem i jämförelse med barn som inte bevittnat våld i hemmet kan dessa barn vara mer aggressiva och uppvisa asociala ( utagerande ) beteendemönster, uppskrämda/hämmade ( inåtvända ) beteendemönster, sämre social kompetens, ängslighet, dålig självkänsla, depressioner, ilska och svårigheter att tygla sitt temperament. Man har också kunnat påvisa att dessa barn är sämre på att sätta sig in i folks känslor och se olika situationer ur andra människors perspektiv. Hela 50 till 70 % av de barn som exponeras för våld i hemmet lider av posttraumatisk stress. (Edleson, J. L. 1997, April). Problem med kognitiva funktioner och attityder, såsom inlärningsproblem, orsakade av sociala förhållanden i hemmet föräldrarna orkar inte, eller är ointresserade av att, stötta barnet vad gäller till exempel skolgång och inlärning. Barn kan utveckla attityder som berättigar användandet av våld. Enligt resultaten från den finska, nationella undersökningen 14

15 (Heiskanen & Piispa 1998) hade 40 % av männen som utövade våld mot sin kvinnliga partner, sett sin pappa slå mamman under barndomen. Mer långtgående problem såsom depressioner i vuxen ålder, missbruk och låg självkänsla hos kvinnor samt traumarelaterade symptom hos både kvinnor och män (Krug ym, 2005), mentala problem och självdestruktivt beteende (Forsberg, 2002). Dessa effekter varierar beroende på ålder, kön och hur länge man utsatts för övergreppen och kan innefatta: Underminering av barnens utvecklingsmässiga behov av trygghet och säkerhet (vilket skapar relationssvårigheter) Utveckling av sociala problem, såsom låg social kompetens, till följd av förtegenhet, skam och isolering Uppvisande av dåliga studieresultat eller överkompensering genom total hängivelse till studierna Dålig självkänsla Symptom på posttraumatisk stress (sängvätning, skolk, rädsla, ängslan) Effekter på större barn som omges av våld under uppväxten kan innefatta: Passivt aggressivt beteende Ungdomsbrottslighet, mobbning Utagerande (pojkar) eller inåtvänt (flickor) beteende Missbruk Rymning Svårighet att binda sig i vuxen ålder (En mer detaljerad lista över effekter på barn i olika stadier av utvecklingen finns i bilaga 3). Våld mot både kvinnan och barnen Studier har visat att i cirka 50 till 70 % av fallen av våld i hemmet löper även barnen i hushållet risk att utsättas för våld (se McGee, 2001, s 19 för en översikt över statistiken). Barn kan påverkas antingen direkt eller indirekt och på ett flertal olika sätt av att bevittna våld mot sin mamma: Få ökad medvetenhet om våld genom att ha bevittnat det (sett eller hört) Gripa in till mammas försvar, antingen direkt, varpå barnet själv riskerar att utsättas för övergrepp, eller indirekt, genom att söka hjälp Uppmuntras att stödja/delta i övergreppen mot, och förnedringen av, mamman (Kelly, L. 1996) Heynen (2004) beskriver fyra typiska former av våld som barn kan ställas inför: Tillblivelse genom våldtäkt (tvingad graviditet) Misshandel under graviditeten Direkta upplevelser av våld såsom utsatthet för misshandel Uppväxt i en miljö där våld och förnedring förekommer (i Finland definieras detta som psykiskt våld mot barn) Ett allvarligt våldsbrott mott barn, orsakat av föräldrarna, är huvud- eller hjärnskador hos spädbarn (tidigare känt som shaken baby syndrome ). Dolda skador, såsom blåmärken, blödningar på hornhinnan (allvarliga skador på ögat, blödningar inuti ögat) eller frakturer på revben eller andra ben Det är huvudsakligen under första levnadsåret som spädbarn utsätts för våldsamma skakningar Kulmen nås vid sex till åtta veckors ålder, då spädbarnet skriker som mest. I USA är cirka 30 % av alla skador på barn avsiktligt tillfogade. Hos barn under 1 år är det troligt att 75 % av skadorna är avsiktligt tillfogade. (Kemp A. M et. al 2008) 15

16 Våld i parrelationer kan även inverka på lämpligheten som förälder: Föräldrarnas förmåga att uppfostra barnen försämras till följd av våld i parrelationer (stress) Inkonsekventa metoder i barnuppfostringen Överbeskyddande Stränga/hårda straff, ofta psykiska (McCloskey etc. 1995) Dåligt stöd för barnen (McCloskey etc. 1995) Kvinnor som kräver extra hänsyn Gravida kvinnor Gravida kvinnor löper särskild risk att misshandlas av sin partner. Av de kvinnor som utsätts för våld i hemmet utsätts 25 % för första gången under graviditeten. Graviditeten och livet som småbarnsförälder ökar risken för våld. Risken för våld ökar under föräldraledigheten. 4 % av de kvinnor som utsatts för övergrepp meddelar att övergreppen började under graviditeten, och ytterligare 4 % rapporterar att övergreppen började när barnen var under ett år. Fler än 10 % av de redan våldsamma männen utövade våld mot sin hustru även under graviditeten. (Heiskanen & Piispa, 1998). Våld mot gravida kvinnor riktas ofta mot magen eller könsorganen så att skadorna inte syns under kläderna. (Se även Perttu S. & Kaselitz V ) Kvinnor med psykisk ohälsa Våld i hemmet är nära förknippat med psykisk ohälsa (inklusive drogmissbruk). Upp till 64 % av kvinnorna som läggs in på psykiatriska kliniker har blivit fysiskt misshandlade i vuxen ålder. Kvinnor med psykiska problem (t.ex. depressioner, inlärningssvårigheter) löper större risk för våld i hemmet då deras åkommor gör dem sårbara, och deras partners kan även ha egenskaper som ökar troligheten att de börjar misshandla. 16

17 Samhällsgrupper: invandrarkvinnor Dessa grupper representerar individer som befinner sig i utkanten av samhället och som kan ha gemensamma riskfaktorer och inneboende faktorer som skapar problem vid hanteringen av våld i hemmet. större beroende av andra, möjligen även av våldsutövaren större förekomst av socioekonomiska nackdelar, relativ isolering från vänner, familj, samhället och tjänster som kan hjälpa dem ursprung i kulturer som framhäver mannens makt över sin kvinna, samt verkliga eller inbillade invandrings-/ acklimatiseringssvårigheter sämre läskunnighet och/eller kännedom om det lokala språket Om tolk behövs, anlita en professionell sådan, använd INTE en vän eller familjemedlem till offret/förövaren. Om det endast finns manliga tolkar att tillgå, kolla med patienten att det är okej. Kvinnor med handikapp Äldre kvinnor Handikappade kvinnor löper större risk att utsättas för misshandel, sexuella övergrepp och våldtäkter än andra kvinnor. Det är viktigt att fråga handikappade kvinnor ifall de utsätts för våld från maken eller någon annan, till exempel en assistent. Äldre människor utsätts för våld inom tre huvudsakliga områden: försummelse (isolering, övergivande och social utestängdhet), brott (mot mänskliga, juridiska och medicinska rättigheter) och berövande (av valmöjligheter, beslutsrätt, status, ekonomisk inblick och respekt). Modernisering, industrialisering, en åldrande befolkning, urbanisering och en ökning av antalet kvinnor i arbetslivet kan förklara den ökande rapporteringen av övergrepp mot äldre. (En global reaktion på övergrepp mot och försummelse av äldre kan vara att utöka primärsjukvården så att den klarar av att hantera problemet världen över. Världshälsoorganisationen, 2008.) I alla samhällen är vissa populationer eller samhällsgrupper särskilt utsatta för övergrepp mot äldre, såsom väldigt gamla, individer med nedsatt funktionalitet, kvinnor och fattiga (Torontodeklarationen om globalt förebyggande av övergrepp mot äldre, Världshälsoorganisationen, 2002). (Hämtat från The Irish College of General Practitioners (Irländska högskolan för allmänläkare), Domestic Violence: A Guide for General Practice (Våld i hemmet: en handbok för allmänläkare), 2008) Kvinnors reaktioner på våld i parrelationer Kvinnors motstånd mot våld i parrelationer Trots vanliga myter om kvinnors underkastelse inför våldet i hemmet gör alla kvinnor motstånd mot våldet. Detta motstånd kan ibland vara svårt att upptäcka och kan misstas för foglighet eller underkastelse. Dessa reaktioner bör dock ses för vad de är, strategiska sätt att skydda sig från vidare övergrepp och våld. Att tiga inför verbal misshandel och förolämpningar kan till exempel verka som underkastelse, men kan i själva verket vara kvinnans strategi för att undvika en upptrappning av våldet. Kvinnors användning av våld i självförsvar kan misstolkas av polisen och omgivningen som ett övergrepp mot partnern, när 17

18 det i själva verket är en desperat handling för att få slut på långtgående övergrepp eller förhindra ännu värre attacker. Att identifiera och namnge sådana reaktioner är en viktig del i att stötta kvinnor som ibland kan ha kommit att förverkliga de vanliga myterna om att kvinnor accepterar eller provocerar fram övergrepp. Följande frågor kan användas för att locka fram information angående kvinnans reaktioner: Kan du berätta vad som har hänt dig? Berätta hur du har lyckats hålla situationen hanterbar fram till nu. Vad har du gjort för att skydda dig själv? Hur har det fungerat för dig? Vad har blivit annorlunda på sistone? Vad skulle du behöva för att känna dig tryggare hädanefter? Vad sa du åt honom när han ville att du skulle göra det? Har du bråkat med honom om den här saken tidigare? Vad tänkte du när du beslutade dig för att hålla med honom för att få lugn och ro? Beskriv vad som förändrades när du inte gjorde som han ville. Vad har du mer gjort för att göra din tillvaro lite lättare? (Baserat på Wades forskning, 1997, 2007; White 1995, 2000, 2007) Offer eller överlevare? Utsatta kvinnor förknippar ordet offer med resultatet av våldet; när de väl börjar återfå kontrollen över sina liv refererar de inte till sig själva som offer längre. I vårt samhälle finns det stereotyper för kvinnans hjälplöshet, beroendeställning och passivitet. Dessa stereotyper kan återfinnas även bland yrkesmännen som försöker hjälpa och stötta kvinnorna. Kvinnor lägger mycket energi på att försöka stoppa eller minska övergreppen genom att aktivt utveckla strategier för att eliminera våldet ur förhållandet. Både att göra sig själva till offer och att försöka överleva tillhör vardagen för de kvinnor som utsätts för våld. Att överleva är en gradvis process mot att stärka sig själv. (Kirkwood C. 1993). Cavanagh (2003) beskriver hur kvinnor arbetar för att förebygga och stoppa våldet. Att känna till reaktionerna på våldet kan göra det möjligt för yrkesutövare att ingripa mer effektivt. Genom sina reaktioner på övergreppen visar kvinnorna att de är både dynamiska och komplexa. Definiera och omdefiniera våldet: Kvinnor tenderar att till en början se våldet som en enstaka handling och det här med att se saker på andra sätt är ofta liktydigt med att reagera annorlunda på dem. Kvinnan är chockad och förvirrad och kämpar för att förstå våldshandlingen: Efter det första övergreppet var jag helt chockad, jag kunde helt enkelt inte tro att han hade gjort så mot mig. Jag visste inte hur jag skulle närma mig det som hänt... Var det mitt fel? Hans? Men så bestämde jag mig för att det bara var en engångsföreteelse och att det inte skulle inträffa igen. Skydda integriteten i förhållandet: Kvinnor berättar ogärna för andra om våldet. Föreställningarna om vad som är privat är starka och många kvinnor är noga med att skydda sitt förhållande. De känner skam inför, och vill glömma, våldet. Många kvinnor hoppas kunna förändra sin partner, en förhoppning som grundar sig i våra kulturella förväntningar på att det är kvinnan som huvudsakligen värnar om förhållandet: Jag kunde bara inte berätta för dem (familj och vänner) om det (våldet)... Jag skämdes... Alla hade sagt åt mig att det aldrig skulle hålla mellan oss och jag var fast besluten att bevisa att de hade fel. Utveckla strategier för att stoppa/minska våldet - Anamma en könsroll : Kvinnan reagerar på våldet på ett sådant sätt att hon inte utgör något direkt hot mot mannens auktoritet och makt i enlighet med könsrollen. Kvinnan utvecklar strategier för att hålla våldet i schack - vilket inte är samma sak som att stå ut med det eller acceptera det. Kvinnan tar samtidigt hand om barnen, hushållet och de våldsamma situationerna och försöker uppföra sig så som mannen vill: Ibland sa jag till mig själv att okej, vi gör det på hans sätt. 18

19 Skapa dialog: Kvinnor talar så långt som möjligt om våldet på ett sätt som begränsas och formas av männens sociala makt och kontroll: Jag brukade prata med honom om det (våldet) så ofta jag kunde. Jag ville få honom att inse att han hade problem och enda sättet jag kunde komma på var att ta upp det med honom, att säga Du har ett problem och jag anser att vi behöver prata om det. Särskilda strategier för att undvika våldet: Kvinnan använder sig av en rad knep för att försöka hindra mannen från att ta till våld. Jag brukade koka te eller kaffe eller försöka med vad som helst för att hålla honom på gott humör. Och ibland fungerade det. Jag kunde krama honom och säga att jag älskade honom även om jag hatade honom, och ibland hjälpte det, det gjorde honom lugn på något sätt. Tillämpa reaktioner som utmanar mannens hemfallande till våld - Låta bli att anamma en könsroll. De flesta kvinnor upptäcker att det inte fungerar att göra på hans sätt så de måste kliva ur könsrollen: Det gick bra så länge jag spelade ett spel, följde hans regler, men jag blev trött på det. Verbala och fysiska reaktioner: Sådana reaktioner är ofta riskablare än tidigare nämnda metoder. Kvinnors fysiska gensvar är för det mesta defensiva och tar sig huvudsakligen två uttryck: kvinnan slår först i hopp om att förhindra ett angrepp eller slår tillbaka efter ett angrepp. Jag kan skrika åt honom: Gör inte så här. Du kommer inte att komma undan med det. Och så börjar jag slå honom. Jag skulle aldrig ha kunnat göra det förut. Jag var alldeles för rädd. Komma ut eller berätta för andra om våldet: Att komma ut får positiva konsekvenser för vissa kvinnor medan andra är kritiska till det. Sedan kom jag till det stadium då jag tänkte att jaja, de (grannarna) vet ändå vad han håller på med så varför dölja det? Och när han spräckte mitt kindben kände jag att det var droppen, nu tänker jag inte smyga med det längre. Så jag berättade för folk. Jag bokade till och med besök hos advokat och läkare medan ansiktet var blåslaget. Lämna förhållandet: Flykten från förhållandet lockar fram starka reaktioner från männen och även om flera av kvinnorna i undersökningen stack för gott gick de flesta tillbaka:.. han fortsatte böna och be och lova att han skulle bättra sig så det slutade med att jag gick tillbaka till honom.... jag lät barnen sätta stor press på mig. (Cavanagh Kate Understanding Women s Responses to Domestic Violence (Att förstå kvinnors reaktioner på våld i hemmet). Qualitative Social Work (kvalitativt socialarbete), vol. 2(3), 2003; ) Att lämna en våldsam partner Att lämna en våldsam partner är en process. Den allmänna uppfattningen är ofta att om våld existerar i hemmet kommer eller bör kvinnan alltid lämna sin partner. Detta trossätt, som ofta starkt förespråkas av många yrkesutövare, såsom sjuksköterskor och socialarbetare, tar ingen hänsyn till de många djupt rotade och praktiska orsakerna till att en stor del av kvinnorna inte ger sig av. Forskning visar att det farligaste skedet för kvinnan är i samband med att hon lämnar det våldsamma förhållandet (Sev er, 1997) och det måste man ha i åtanke när man uppmanar kvinnan att gå sin väg. Forskningen visar dock att de flesta utsatta kvinnor på sikt vill lämna förhållandet men att detta skeende måste ses som en PROCESS snarare än som en impulsåtgärd. Ett antal modeller har tagits fram för att hjälpa yrkesutövare att förstå processen med att lämna förhållandet. Liz Kelly (1995) introducerar en krisingreppssyn på själva uppbrottsprocessen. Hon har tagit fram ett begreppsmässigt ramverk för den resa kvinnan företar sig från det att övergreppen uppstår i förhållandet till dess våldet eventuellt upphör. I det här ramverket framhåller Kelly att allt som görs i en krissituation 19

20 antingen kan förstärka eller förminska individens överlevnadsmekanismer och kvinnan måste därför vara medveten om vilka överlevnadsstrategier hon tidigare använt, eller använder sig av. Kelly menar att eftersom kvinnor ändrar sin syn på säkerhet genomgår de ett antal processer (som hon framhåller inte är samma sak som stadier eftersom de inte representerar någon fast följd utan är mer flytande) från det allra första övergreppet tills de börjar fundera över säkerheten. Krisingreppen måste därför skräddarsys på rätt sätt efter kvinnans specifika behov, beroende på vilken process hon befinner sig i. Hon talar om följande 6 processer: Hantera situationen: Detta inträffar när våldet eller övergreppen uppstår i förhållandet, och även om vissa kvinnor sticker redan i det här skedet stannar majoriteten kvar. De som stannar tvingas utveckla strategier för att hantera situationen, vilket vanligtvis involverar att hantera omgivningen (och partnern) för att minska risken för konflikter. Förvränga perspektivet: Allt eftersom våldet fortskrider kommer kvinnans dagliga rutiner att domineras av behovet att hålla ihop situationen och hon börjar acceptera ansvaret för övergreppen och dess konsekvenser. Definiera övergreppen: Efter ett antal övergrepp kan kvinnan komma att definiera dem som våld, vilket betyder att hennes partner är en förövare och hon själv en utsatt kvinna. Detta innebär att hon placerar ansvaret för övergreppen hos sin partner och erkänner att våldet inte bara är en enstaka incident utan ett återkommande inslag i förhållandet. Omvärdera förhållandet: Erkännandet leder till en utvärdering av förhållandet och överlevnadsstrategierna tar en ny riktning. Det blir nu möjligt att överväga processen att lämna förhållandet, antingen temporärt eller för gott. Avsluta förhållandet: Processen med att lämna förhållandet kan kräva ett antal försök eftersom problemen är så komplexa. (Såsom kan ses i andra forskares arbeten, särskilt Kirkwoods (1993) som diskuteras nedan, påverkas uppbrottsprocessen av ett antal ekonomiska och mellanmänskliga faktorer relaterade till övergreppen.) Få slut på våldet: Här uppstår insikten om att ett slut på förhållandet inte nödvändigtvis betyder ett slut på våldet, utan att kvinnan i själva verket kan komma att löpa ännu större risk för våld om hon lämnar mannen. Även om det står klart att olika kvinnor tar sig genom dessa processer i olika takt är det viktigt att notera Kellys poäng att detta med att avsluta och lämna förhållandet alltid följer på en omvärdering av förhållandet såsom våldsamt. (Kelly, L. 1995) Prochaska m.fl. (1994) beskriver olika steg till förändring och rekommenderar yrkesutövare att arbeta med utsatta kvinnor utifrån dessa steg: Steg till förändring Patientens övertygelse Yrkesutövarens lockstrategier Förnekelse Mitt förhållande är inget problem. Sätt dig in i förhållandet. Berätta hur du och din partner hanterar konflikter i ert förhållande. 20