FLYTT OCH MER SAMARBETE DAGS FÖR TREDJE STEGET

Transkript

1 FLYTT OCH MER SAMARBETE DAGS FÖR TREDJE STEGET 1

2 Förord Innehållsförteckning: De intervjuade 4 Nöjda företrädare vill bredda märkessättning 7 Fem av sex flyttar ihop 17 Social dumping allt vanligare 25 Gemensamma avtalskonferenser stärkte LO 37 Vad har hänt med 6F:s samarbete, vad kan och bör hända i avtalsrörelsen och hur ser framtiden ut? Vad säger internationella företrädare om utvecklingen i Europa och hur har den påverkat Sverige? Det var några frågor som mina uppdragsgivare ville ha svar på. Upplägget var enkelt: Tala med oss och ge din bild av det vi säger. Otroligt spännande och självklart att säga ja till. Det är andra rapporten jag genomför med liknande koncept. Förra gången var det de sex förbundsordförandena inom 6F som skulle intervjuas om hur de såg på avtalssamarbetet inom 6F. Rapporten presenterades vid de gemensamma avtalskonferenser som genomfördes i vintras. Den här gången var det mer som skulle skildras, utvecklingen av samarbetet, framtiden och dessutom skulle ett europeiskt perspektiv finnas med. Jag började intervjua i oktober och rapporten presenteras den 15 december vid 6F:s representantskap. Listan med intervjupersoner är ganska lång och mansdominerad. Förbundsordförandena och avtalssekreterarna i de sex förbunden fick ungefär samma frågor om avtalsrörelsen. Deras svar återges på två olika ställen i rapporten. Vän av ordning kan uppfatta en del som upprepning, eftersom de säger ungefär samma sak. Men jag tycker att det är intressant att återge vad båda grupperna tycker. Däremot är det inte säkert att alla citeras under alla rubriker. När många är ungefär överens får någon eller några exemplifiera hur. När uppfattningarna varierar eller när det finns nyansskillnader citeras de som har olika uppfattningar. Eftersom mycket handlar om avtalsrörelsen och vad som kan komma att hända kändes timingen för rapporten bra. Det fanns gott om tid för intervjuer och ändå möjlighet att få med vad som hände inom industrins förhandlingar eftersom deras avtal löpte ut sista november. Allt sedan industriavtalet tecknades 1997 har nya avtal tecknats före eller strax efter de gamla löper ut. Men inte den här gången, eftersom facken inom industrin avvisat ett slutbud. I skrivande stund, 6 7 december pågår diskussionerna inom industrin och ska göra det i ytterligare några dagar enligt parterna. Intervjuerna är gjorda före sista november. Det betyder att ingen av dem som är citerade har haft möjlighet att kommentera något som hänt efter den tidpunkten. Stockholm första veckan i november 2011 Anna Danielsson Öberg FLYTT OCH MER SAMARBETE DAGS FÖR TREDJE STEGET 3

3 De intervjuade: Hans Tilly ordförande, Byggnads Jonas Wallin ordförande, Elektrikerna Hans Öhlund Fastighets Mikael Johansson ordförande (vald 2011), Målarna Janne Rudén ordförande, Seko Lars Lindgren ordförande, Transport Torbjörn Johansson avtalssekreterare, Byggnads Ronny Wenngren avtalssekreterare, Elektrikerna Magnus Pettersson andre ordförande och avtalsansvarig, Fastighets Peter Sjöstrand avtalssekreterare (vald 2011), Målarna Sven-Olof Hellman avtalssekreterare, Seko Marcel Carlstedt avtalssekreterare, Transport Carolin Evander förtroendevald, Sekos klubb 111, Stockholms tunnelbana och ledamot i förhandlingsdelegationen för spårtrafikavtalet. Mikael Johansson ordförande, Byggnads avdelning 18 i Örebro Eduardo Chagas generalsekreterare, europeiska transportfederationen, ETF Sam Hägglund generalsekreterare, europeiska byggfederationen, EFBWW Oliver Roethig regional sekreterare, UNI Europa Per Skau generalsekreterare, Nordiska Byggnads- och Träarbetarefederationen, NBTF Jens Saverstam internationell sekreterare, Seko och suppleant i UNI-Europas styrelse Tomas Abrahamsson vice ordförande, Seko Claes-Mikael Jonsson jurist, LO 4 FLYTT OCH MER SAMARBETE DAGS FÖR TREDJE STEGET FLYTT OCH MER SAMARBETE DAGS FÖR TREDJE STEGET 5

4 1 Nöjda företrädare vill bredda märkessättning Starkare, tydligare, pådrivande för jämställda löner och en motkraft till industrin. 6F:s olika företrädare är nöjda när de ska sammanfatta vad de har åstadkommit. En och annan motgång har dock den nya fackliga samarbetsorganisationen haft. Ett av förbunden, Transport, säger nej till att flytta ihop och att dela administrativa kostnader. 6F:s kritik mot industrins roll i lönebildningen är stark fler måste vara med och bestämma märket, är budskapet. Men vad det innebär i praktiken är oklart. 6 FLYTT OCH MER SAMARBETE DAGS FÖR TREDJE STEGET FLYTT OCH MER SAMARBETE DAGS FÖR TREDJE STEGET 7

5 Under 2011 fattades flera beslut för att fördjupa det samarbete som inleddes mellan Byggnads, Fastighets, Målarna, Elektrikerna, Transport och Seko två år tidigare. Gemensamma avtalskonferenser genomfördes och i januari beslutades att förbunden skulle flytta ihop. Inför avtalskonferenserna berättade 6F:s företrädare om sin vision med samarbetet. Gång på gång återkom de till att målet var att stärka LO. Nästan lika ofta uttryckte de frustration över industrins roll inom LO och i lönebildningen. Ett uttalat syfte med att bilda 6F var, enligt förbundsordförandena, att skapa en motvikt till industrin. Med över medlemmar skulle 6F tillsammans bli ungefär lika stora som IF Metall och nästan lika stora som Kommunal. Men det fanns också andra mål: skapa starka fackförbund för förbättringar av medlemmarnas löner och anställningsvillkor ge förbunden en stark röst i samhällsdebatten genomföra besparingar som gynnar medlemmarna. En viktig utgångspunkt i samarbetsprojektet är att det ska få ta tid och växa fram. En annan är att det inte ska syfta till att förbunden ska gå samman. Alla förbund har tidigare varit involverade i mer eller mindre misslyckade sammanslagningsförsök och ingen vill göra om samma misstag. Förändrad värld När 6F-förbunden fattade besluten om utökad avtalssamverkan och flytt såg verkligheten ut på ett sätt. Det skulle visa sig att mycket skulle hända under 2010 och I världen och EU skedde mycket med ekonomin. Sverige klarade finanskrisen bättre än de flesta andra länder. Hösten 2010 var det uppenbart att svenskt näringsliv gick bra. Inom 6F-förbunden fanns en irritation över att de avtal som träffades våren 2010 var för låga. Konjunkturen fortsatte att förbättras och många trodde att de goda Fakta LO Elva förbund inom LO-samordningen är överens om följande krav: Ettårigt avtal Löneökningar på 3,5 procent, lägst 860 kronor per månad och heltidsanställd En pott på 100 kronor per heltidsanställd och månad samlas in. Jämställdhetspotten ska samlas in på avtalsområden där genomsnittslönen är lägre än kronor i månaden Visstidsanställningarna begränsas till maximalt två år Förbättringar av avtalsförsäkringar, förhandlas av LO och Svenskt Näringsliv IF Metall, GS och Livs Löneökningar på 3,7 procent Avtalets lägsta löner ska höjas med 910 kronor Begränsning av visstidsanställningar så att en person maximalt får ha två visstidsanställningar på samma företag under en treårsperiod Förbättringar av avtalsförsäkringar, förhandlas av LO och Svenskt Näringsliv tiderna skulle fortsätta. Det blev också mer och mer uppenbart att de nya reglerna för arbetskraftsinvandring påverkade förhållandena för svensk arbetskraft. Under andra hälften av 2011 åkte ekonomin berg- och dalbana i många länder i Europa och resten av världen. Högkonjunktur förvandlades på många ställen till en skuldkris. Den drabbade framförallt länderna i södra Europa hårt. Hela EU drogs in i det som skedde och unionens politiker åkte skytteltrafik till Bryssel för att diskutera eurons framtid och lån till olika länder. I Sverige var ekonomin ramstark, men också här minskade efterfrågan även om skillnaden var stor jämfört med de drabbade länderna i Europa. Under våren 2011 omförhandlades industriavtalet. I maj konstaterade LO:s styrelse i ett yttrande att det nya avtalet gick att förena med en samordning inom LO. Inom 6F fanns det dock olika uppfattningar om det beslutet. Någon tid senare var det dags för LO-förbunden att inleda förberedelsearbetet med att hitta en gemensam linje i LO-samordningen. När beslut skulle fattas om samordningskraven hände det unika att tre förbund, IF Metall, GS och Livs reserverade sig. Samordningen inom LO bestod därför av elva förbund istället för 14. Oenigheten mellan LO-majoriteten och de förbund som reserverade sig handlade främst om huruvida en jämställdhetssatsning skulle göras eller inte. LO-majoriteten var för, de förbund som reserverade sig emot. Oenigheten innebar att LO:s förbund ställde sig bakom olika lönekrav inför avtalsrörelsen. LO-förbundens samordnade krav, som elva förbund stod bakom var 3,5 procent plus en jämställdhetssatsning, IF Metall, GS och Livs krävde 3,7 procent och en låglönesatsning. Man kan väl säga att vårt grundupplägg inte blev som vi tänkt oss, säger Janne Rudén, ordförande för 6F-rådet. Misslyckande med oenigt LO Utan tvekan är det ett misslyckande att LO:s samordning sprack, enligt 6F:s förbundsordföranden. Men de är samtidigt nöjda med den roll som 6F spelade i den samordning som blev av. Ett starkt LO är ett av våra viktigaste uppdrag inom 6F. Men nu lyckads inte i samordningsdiskussionen, när industriförbunden reserverade sig. Det beklagar vi, säger Janne Rudén, ordförande för Seko och ordförande i 6F-rådet som består av förbundens ordförande och ytterligare sex ledamöter från respektive förbund. Mikael Johansson, Målarnas ordförande, anser att sprickan är allas ansvar. Visst är det så. Men industrin har ändå ett stort ansvar. Att reservera sig mot ett förslag är en tydlig markering, säger han. Utvecklingen i samordningsprocessen är extra oroväckande eftersom arbetsgivarna i Svenskt Näringsliv är extremt samordnade. LO var den gamla mästaren på samordning. Nu skåpar Svenskt Näringsliv ut oss på den punkten. De tillåter att ett litet, litet utskott inom Svenskt Näringsliv i princip bestämmer allt, säger Mikael Johansson. Förklaringarna till varför sprickan uppstod varierar. Men flera anser att det inte handlar om innehållet i de diskussioner som fördes. Nej. Det är lika bra att tala klarspråk. Det handlar om makt. Industrin ville bestämma och kunde inte acceptera att vi hade andra prioriteringar, säger Lars Lindgren, Transports ordförande. 8 FLYTT OCH MER SAMARBETE DAGS FÖR TREDJE STEGET FLYTT OCH MER SAMARBETE DAGS FÖR TREDJE STEGET 9

6 Mikael Johansson är av samma uppfattning. Det är bara dumheter att hävda att det handlar om pengar. Det handlar om makt. Janne Rudén konstaterar att jämställdhetspott ställdes mot låglönesatsningar. Men det handlar om väldigt lite pengar och att det inte ska vara förenligt med industriavtalet är väldigt märkligt, säger han. Hans Öhlund, ordförande för Fastighets, är mycket nöjd med att det blev en jämställdhetssatsning. I Fastighets är hälften av alla medlemmar kvinnor och förbundet är därför i 6F-sammanhang det mest kvinnodominerade. Jag berömmer de andra inom 6F för att stå bakom jämställdhetspotten trots att de inte har samma nytta av det som vi, säger han. Hans Tilly, ordförande för Byggnads är också nöjd med att 6F driver jämställdhetssatsningen. Men han tycker ändå att det är viktigt att de kvinnodominerade förbunden kliver fram i frågan. Jag tycker de ska ta ledartröjan. Sen kommer vi stötta dem. 6F viktig för samordningen Den ursprungliga planen med 6F:s gemensamma avtalskonferenser var att skapa en tydlig gemensam plattform för 6F-förbunden. Plattformen skulle därefter användas i diskussionerna om LO-samordningen. Men mycket kom emellan. Inte minst sprack tidsplanen eftersom industrin bestämde sig för att tidigarelägga sina förhandlingar. Trots det är förbundsordförandena positiva till att avtalskonferenserna genomfördes. Däremot är alla inte lika positivt inställda till resultatet. Konferenserna var bra på två sätt. Vi fick verkligen veta vilka gemensamma problem vi har och våra förtroendevalda träffades. Det är viktigt, säger Jonas Wallin, ordförande för Elektrikerna. Däremot uppnåddes inte syftet med att 6F skulle ha med sig egna frågor som skulle drivas när det var dags att förbereda LO:s samordning. Det är inte speciellt anmärkningsvärt, anser Jonas Wallin. Industriavtalet skulle omförhandlas och industrin bestämde att de skulle förhandla tidigare. Det påverkade planerna för LO-samordningen. Utifrån de här nya förutsättningarna var det viktigaste för 6F att hålla ihop LO, säger han. Men Lars Lindgren har en annan uppfattning. Han är visserligen lika nöjd med konferenserna. Men inte med resultatet. Det var jättebra med konferenserna. Men under dem kom det upp en rad frågor, inte minst bemanningsfrågan som Transport ville driva. Det sade alla andra nej till. Istället ville de driva frågan om ökad trygghet vid omplacering, vilket vi accepterade. Men sen drevs inte den frågan heller och det är jag väldigt kritisk till, säger Lars Lindgren. Liksom Jonas Wallin anser Janne Rudén att det var riktigt att satsa på en enda fråga. När vi drivit flera frågor i samordningen har det inte blivit något av någon av dem. Därför var det bra med en enda fråga den här gången, säger han. Även om uppfattningarna går isär om det konkreta resultatet av avtalskonferenserna tycks det finnas en enighet om att avtalssamarbetet i sig har fördjupat samarbetet inom 6F. Förståelsen har ökat för varandras problem. Flera anser att den mer nära kontakten inom och mellan förbuden gjorde att 6F kunde agera när sprickan i LO var att faktum. Jag upplevde att det var vi sex tillsammans som höll i taktpinnen för att göra något, säger Hans Öhlund. Omvärlden påverkad Avtalssamarbetet har inte bara påverkat förtroendevalda och avtalsförberedelserna inom 6F och LO. Det har också påverkat omvärlden, hävdar flera företrädare. Intresset för vad 6F gör och vill blir allt större. Också hos arbetsgivarna, enligt Hans Öhlund och Janne Rudén. Arbetsgivarna har insett att vi samarbetar mer och mer och ställer oftare frågor om vad som händer, säger Janne Rudén. Men inte bara motparten har uppmärksammat samarbetet också inom fackföreningsrörelsen har det fått stor uppmärksamhet, enligt Hans Tilly. Fast alla har inte varit positiva, det har funnits en oro för vad 6F vill. Det har varit mycket kritik, både bland industriförbunden och inom LO-kansliet, säger han. Inte utan friktioner Även om 6F-företrädarna gärna framhåller det positiva med samarbetet, finns det också motsättningar. När LO:s styrelse skulle besluta om industriavtalet var förenligt med LO-samordningen splittrades en enig front. Och Transport flyttar inte med till gemensamma lokaler. Det var den 9:e maj som LO-styrelsen skulle besluta om det nya Industriavtalet. Inför styrelsemötet hade det varit mycket diskussion om vad det nya industriavtalet som ingen av ledamöterna sett verkligen innehöll. Skälet till att avtalet hade omförhandlats var att det gamla sagts upp av Teknikföretagen. På styrelsemötet skulle de LO-förbund som varit med i förhandlingarna om det nya avtalet berätta om innehållet. Men före LO:s styrelsemöte träffades 6F-förbunden, Handels, Kommunal och Hotell och Restaurang hos Transport. Vi hade lite förhandsinformation om vad som stod i avtalet. Dessutom visste vi att en presskonferens var utsatt efter LO-styrelsen. Industriförbunden hade bestämt sig för att säga ja, säger Lars Lindgren. Syftet med mötet, hävdar han, var att undersöka om alla delade uppfattningen att det var möjligt att förena LO:s samordning med det nya avtalet. På förmötet var alla överens om att industriavtalet inte stod i linje med en eventuell LO-samordning, säger Lars Lindgren. I LO-styrelsen sitter visserligen tre 6F-förbund, Transport, Byggnads och Seko. Övriga förbund, Elektrikerna, Målarna och Fasighets kan delta men inte fatta beslut. När styrelsemötet var slut presenterades ett yttrande som konstaterade att LO:s styrelse gjorde bedömningen att förslaget till ett nytt industriavtal går att förena med LO-samordningen. Ett förbund, Transport, hade reserverat sig mot yttrandet. För Lars Lindgren var beslutet viktigt. Som avtalet var formulerat innebar det att industriförbunden bundit sig vid ett avtal där lojaliteten med LO och övriga LO-förbund var underordnad lojaliteten industrin, ansåg han. På någon dryg timme, efter vårt förmöte hade alla bytt åsikt. Jag bryr mig inte om vad de andra gjorde, men är fortfarande upprörd över att vi inom 6F inte kunde hålla ihop, säger Lars Lindgren. 10 FLYTT OCH MER SAMARBETE DAGS FÖR TREDJE STEGET FLYTT OCH MER SAMARBETE DAGS FÖR TREDJE STEGET 11

7 Rörigt möte De andra har dock en annan beskrivning och hävdar dessutom att alla förde fram kritik på mötet. Det blev väldigt rörigt. Först var det en diskussion med en slags omröstning där alla var tydligt emot. Sen blev det en diskussion om yttrandet som skulle skrivas och då reserverade sig Transport, säger Jonas Wallin. Men så här efteråt verkar Hans Tilly ångra att han inte gjorde som Lars Lindgren. Majoriteten var för yttrandet. Lasse gjorde en reservation för att kunna vara kritisk utåt. Det gjorde inte jag. Hans Tilly förklarar agerandet med att han helt enkelt ansåg att han fick finna sig i att majoriteten hade en annan uppfattning. Men jag blev överraskad att inte fler var emot. Vi inom 6F hade kunna bli väldigt mycket tydligare. Men det blev viktigare att inte splittra LO än det som redan var splittrat. Janne Rudén och Hans Öhlund hävdar att det som hände på styrelsemötet i sak inte spelar någon roll. Alla ställde kritiska frågor till industriförbunden. Men på mötet framgick det samtidigt tydligt att förbunden skulle skriva på industriavtalet oavsett vad vi sade, säger Hans Öhlund. För att förtydliga vad beslutet innebar, krävde Hans Öhlund att det i LO-styrelsens yttrande framgick att industriavtalet var förenligt med LO-samordningen. Sen vet vi vad som hände. Industrin reserverade sig mot det förslag som fanns inom samordningen. Men i våras hävdade de att deras avtal var förenligt med LO-samordningen, sen lyckas de inte förena det, säger Janne Rudén. För Lars Lindgren var dock upplevelsen av det som hände på styrelsemötet mycket negativ. Det är ett skäl till att Transport avstår från att flytta med de andra till gemensamma lokaler. Förbundet blir kvar på sin nuvarande adress. Efter mötet upplevde vi att det inte skulle fungera att flytta ihop. Men sen fanns det andra skäl till vårt beslut att inte flytta med, säger Lars Lindgren. Hans Tilly anser att det som inträffade på mötet i maj bör tjäna som en väckarklocka för alla inom 6F. Det krävs kanske lite mer förberedelser ibland och mer diskussion om hur vi vill ha framtiden Vi får absolut inte splittras, säger han. Oklar avtalsrörelse med risk för konflikt Exakt vad som händer i avtalsrörelsen är svårt att sia om, enligt förbundsordförandena. Det är unikt att inte alla LO-förbund står bakom samordningen. Alla är överens om att konflikthotet är överhängande. Ingen av förbundsordförandena vill i slutet av november sia om vilket avtal inom LO som blir normerande. Jag tycker att det är högst orimligt att någon annan än vi som förhandlar inom samordningen sätter märket, säger Jonas Wallin. Men om industrins avtal ligger tillräckligt högt kan det utgöra märket, anser han. Vad tillräckligt högt innebär vill dock varken han eller någon annan av förbundsordförandena ha någon offentlig åsikt om. Ska vi vara överens om att industrin sätter märket får det inte bli som avtalsrörelsen Då fick vi på LO-styrelsen en redovisning av vad IF Metalls avtal innehöll och vi var emot. Ändå skrev IF Metall under avtalet. Om det går till på det sättet blir det inget märke för oss, säger Hans Tilly. Lars Lindgren anser att det hela är enkelt: Visst kan ett avtal från industrin vara ett underlag i samordningen. Men då måste det vara högt. Och ovanpå det avtalet ska därefter en jämställdhetssatsning läggas. Det är först då som LO-styrelsen kan fatta beslut, säger han. Vad som händer om facken tar strid för jämställdhetssatsningen i samordningskravet är oklart. Enligt Medlingsinstitutets instruktion är det industrin som ska sätta märket. Risken är stor att det blir konflikt och då handlar det ju om medling eller att försöka göra upp på egen hand, säger Mikael Johansson. I praktiken betyder det att förbunden kommer att försöka undvika medling, konstaterar Jonas Wallin. I medling får man acceptera den norm Medlingsinstitutet går efter eller lösa det med förhandling utan medling, säger han. 12 FLYTT OCH MER SAMARBETE DAGS FÖR TREDJE STEGET FLYTT OCH MER SAMARBETE DAGS FÖR TREDJE STEGET 13

8 Om konflikterna blir många finns det en risk för att kravet ökar på att konflikträtten inskränks, hävdar en del. Men det är ett märkligt resonemang, anser flera. Ingen kan hävda att svensk fackföreningsrörelse eller lönebildning varit oansvarig. Därför vore det konstigt med lagstiftning. Och det är faktiskt så att inte ens arbetsgivarna kan bestämma allt trots att de har Medlingsinstitutet i ryggen, säger Mikael Johansson. Jonas Wallin anser att de fackliga organisationerna alltid tar samhällsansvar de gånger konfliktvarsel läggs. Det finns en konflikträtt och man kan inte avstå från att använda den av rädslan för att bli av med den. Det betyder inte att det handlar om något missbruk som arbetsgivarna alltid gör gällande, säger han. Nytt lönebildningssystem sökes Delar av tjänstesektorn är lika konkurrensutsatt som industrin, hävdar flera förbundsföreträdare. Därför måste fler vara med och skapa ett lönemärke. Hur det ska gå till är oklart men ett starkare LO efterfrågas. Allt färre arbetar inom det som tidigare kallades den internationellt konkurrensutsatta industrin och fler arbetar inom en konkurrensutsatt servicesektor, säger Jonas Wallin. Mer utländsk arbetskraft finns i Sverige och det ökar pressen på svenska löner och villkor, anser förbundsordförandena. Det faktum att fler sektorer är konkurrensutsatta visar på behovet av att bredda synen på hur många sektorer som ska vara med och påverka nivån på löneökningarna. Ta telekomsektorn. Den är enormt konkurrensutsatt, du kan sitta var som helst i världen och smälla upp servar och köra system från andra sidan jordklotet, säger Janne Rudén. Det är förlegat att hävda att det bara är industrin som är konkurrensutsatt, säger Lars Lindgren och Janne Rudén. Dessutom skapas jobben i servicesektorn, inte i industrin. Det är väl ett skäl så gott som något att märket för var lönerna sätts borde breddas. Varför inte till servicesektorn? Hans Öhlund tycker att begreppet konkurrensutsatt används lite för slarvigt. Det är bara industrin som kan vara internationellt konkurrensutsatt. Men sen blir det komplicerat av att fler och fler tjänstesektorer ingår i industrin eftersom de arbetar där. Det är komplicerat. Men jag tycker att man ska vara lite varsam med uttrycket. För Hans Tilly är det uppenbart att trycket mot de svenska byggnadsarbetarnas villkor och löner har ökat kraftigt sedan Lavaldomen föll och lagstiftningen ändrades. Absolut. Och det här är ingenting bara vi ser. Också företagen pratar om det. Det är otroligt omfattande. Samtidigt måste man vara försiktig med begreppen. Det Byggnads upplever är en form av konkurrensutsättning, det industrin upplever är en annan, konstaterar han. Man kan alltid flytta en bilfabrik till Kina. Bostäder och vägar måste byggas här. Det är en skillnad, men trycket mot löner och villkor är detsamma. Tyvärr får vi höra en del gliringar från kollegorna inom industrin om det här. Nu vet ni hur det är, säger de. Fler som påverkar Missnöjet med det nuvarande lönebildningssystemet borde leda till någon form av förändring, anser förbundsordföranden. Att industrin, med allt färre anställda, normerar för andra fungerar inte längre. Trots invändningarna har de inga gemensamma förslag om hur ett nytt system ska se ut. Det handlar om att försäkra oss om att våra medlemmar får ett löneskydd. Om ett märke sätts som ger skydd och som omfattar tillräckligt många blir det normen, säger Mikael Johansson. Janne Rudén tror att det är möjligt att hitta alternativ till den nuvarande ordningen. Men det kräver ökad öppenhet från alla, inte minst Medlingsinstitutet och arbetsgivarna. När Medlingsinstitutet har sina konferenser mynnar de alltid ut i att någon från Teknikföretagens sida talar om att vi andra inte behöver göra någonting. De sköter alltihopa, vi ska med andra ord inte lägga oss i bara rätta in oss i ledet. Det är en väldigt arrogant inställning. En mer lyhörd inställning från arbetsgivarna behövs, anser han. Vi har haft den svenska modellen länge där parterna ska sköta frågorna på arbetsmarknaden. Men nu för tiden verkar det som arbetsgivarna tänker sig en ny modell där facken ska gå med på fredsplikt och sedan kan arbetsgivarna bestämma vad som helst. Jonas Wallin och Hans Öhlund anser att ett starkare LO är viktigt. Vi har haft åtskilliga debatter inom LO. Elva förbund kan tycka en sak, tre en annan. Och ändå slutar det med att LO-ledningen tycker att det de tre tycker gäller för alla. Det blir konstigt. Hans Öhlund anser också att industrin måste visa mer lyhördhet. Vi har sagt det om och om igen i LO-styrelsen. Lars Lindgren tror också att LO:s styrelse måste få en mer aktiv roll. Det ska vara styrelsen som fattar beslut om vilket avtal som är normerande. Men ska det fungera ska beslutet verkligen ha någon funktion. I förra avtalsrörelsen sade styrelsen nej till det avtal IF Metall presenterade, men förbundet accepterade ändå avtalet. Då blir det meningslöst. Jonas Wallin ifrågasätter om en norm över huvud taget är nödvändig numera. Tiden med huggsexor är förbi, tror han. Jag har svårt att tänka mig att alla skulle försöka plocka ut för mycket och överträffa varandra. Oavsett hur lönebildningen ser ut i framtiden måste fackliga företrädare prata mer med varandra över förbundsgränserna och fundera mer på var man befinner sig och vart man vill, anser Hans Tilly. I efterhand finns det lärdomar att dra av det som hände i samband med Laval, anser han. Då uppfattade förbundet blockaden i Vaxholm som ett vanligt ärende. Vi insåg inte att Svenskt Näringsliv låg bakom. Det som hände efter blockaden har lärt mig att det är viktigt att analysera vad som händer, men vi blir så upptagna av det som händer just nu att vi inte tänker framåt. Vi pratar för lite om vad vi vill. 14 FLYTT OCH MER SAMARBETE DAGS FÖR TREDJE STEGET FLYTT OCH MER SAMARBETE DAGS FÖR TREDJE STEGET 15

9 2 FEM AV SEX FLYTTAR IHOP För drygt 50 år sedan bodde aktningsvärda fruntimmer på Hagagatan 2 i Stockholm. Hösten 2012 gäller samma adress för elektriker, målare, snickare, fastighetsskötare och sjömän när de besöker sina förbundslokaler. Men resan till de nya lokalerna har tagit tid, kraft och energi från det fackliga arbetet. Och det finns en oro för att Transport hamnar utanför. 16 FLYTT OCH MER SAMARBETE DAGS FÖR TREDJE STEGET FLYTT OCH MER SAMARBETE DAGS FÖR TREDJE STEGET 17

10 Det formella beslutet att flytta ihop togs av 6F-förbundens styrelser den sista januari Att flytta ihop och etablera en gemensam administrativ funktion där förbunden delar på kostnader för bland annat IT, medlemsservice och utbildning, sparar pengar. Det är i sin tur ett av ursprungsmålen med 6F:s samarbete. I samarbetsavtalet uttalas att besparingar är ett mål som ska gynna medlemmarna och i bästa fall leda till sänkta medlemsavgifter. Eller som förbunden uttrycker det: mer fack för pengarna. När beslutet att flytta ihop var fattat började styrgruppen, där förbundsordförandena ingår, jakten på nya lokaler. Förutsättningarna för vilka lokaler som behövdes ändrades dock efter sommaren när Transport meddelade att förbundet inte flyttar med. Skälen som angavs var bland annat att 6F-förbunden inte hade ett gemensamt ställningstagande till om industriavtalet var förenligt med LO-samordningen eller inte. Men Transport hävdar att det fanns andra skäl. Prioriteringarna i avtalsrörelsen var förbundet kritiskt till, men också till att en andra målsättning enligt samarbetsavtalet inte uppnåtts. Enligt den ska samarbetet leda till att förbunden blir en stark kraft i samhällsdebatten, så har inte skett hävdar Lars Lindgren. Samtidigt verkar de fem ordföranden som inom ett år flyttat ihop ha räknat med att flyttbestyren tar tid och kraft under en period. När alla beslut som har med flytten att göra väl är fattade kommer det att finnas tid, kraft och i bästa fall pengar till att göra gemensamma aktioner som får genomslag. Men det finns en uppenbar oro för att Transport inte riktigt ska passa in i samarbetet eftersom förbundet inte finns i de gemensamma lokalerna. Samarbete möjligt utan flytt Inom Transport, som alltid gått sin egen väg, fanns en oro för att förbundet skulle slätas ut av ett samarbete som innebar att alla flyttade ihop, förklarar Lars Lindgren. Samtidigt inser förbundet att samarbete är nödvändigt. Efter en hård debatt i vår förbundsstyrelse bestämdes att vi är kvar i 6F men att vi inte flyttar ihop med de andra. Däremot är vi kvar i samarbetet. Vi är ett litet förbund och har svårt att driva våra frågor ensamma, säger han. Beskrivningarna om skälen till avhoppet förvånar flera av de andra förbundsordförandena. Alla beklagar det men konstaterar att det är ett faktum. Hans Tilly har viss förståelse för beslutet. Det fackliga arbetet har kommit i bakgrunden i samband med arbetet med 6F:s flytt och samarbete. Men han tror ändå inte att det är det verkliga skälet. Min tolkning är att det finns interna slitningar inom förbundet, säger han. Mikael Johansson har hört att skälen till avhoppet är många. Vi har sagt att vi ska bli starkare i samhällsdebatten. Om vi har blivit det redan är svårt att mäta. Det som är helt klart är att jobbet med att gå samman har tagit tid. Men det måste nog göra det i det här stadiet. Allt har sin tid. Janne Rudén vill inte kommentera de skäl som anges, men han beklagar beslutet. Vilka skäl Transport har vet de själva. Men det är synd, säger han. Men beslutet kan leda till att samarbetet inte sker på samma villkor, konstaterar alla sex. Vi som sitter på samma ställe kommer att stöta ihop i korridorer och på annat sätt. Det betyder att vi snackar om olika saker. Samtidigt betyder inte det att vi vill utesluta Transport men risken är att de uppfattar det så ibland om vi verkar pratat ihop oss, säger Jonas Wallin. Alla är medvetna om att risken finns att Transport hamnar utanför, enligt Janne Rudén. Fem förbund kommer att träffas mer till vardags. Men vi får försöka hantera den så gott det går. Men okomplicerat blir det inte, konstaterar han och de andra. Hans Öhlund tycker att han redan ser vissa skillnader. De fem förbunden som ska flytta ihop träffas regelbundet varannan vecka i en gemensam styrgrupp. I själva styrgruppen pratar vi om saker som har med flytten och det administrativa bolaget att göra. Men också om sådant som är aktuellt. Så blir det ju när människor träffas. Och där är inte Transport med. Lars Lindgren anser också att det finns uppenbara risker att de andra fem nu närmar sig varandra. Vi vill driva gemensamma fackliga frågor och samarbeta kring det. Men inte flytta ihop eller lägga samman administration. Sen får vi väl se om de andra vill ha oss kvar. Gemensamt bolag istället för neutral adress Från början var tanken att de sex förbunden skulle hitta en ny, gemensam lokal. När alla flyttade ihop skulle det vara på neutral mark. De nya gemensamma lokalerna skulle också bli symbolen för en nystart och fördjupning av samarbetet. Men när Transport hoppat av behövdes mindre lokaler. På Hagagatan i Stockholm där Byggnads just flyttat tillbaka till nyrenoverade lokaler finns det mycket yta som inte används. Förbundet har haft sitt förbundskontor på den adressen sedan 1962 tillsammans med Kommunal. De båda förbunden köpte tomten och det hus som stod där i början av 1960-talet. Huset, som revs, hade varit ett hem för aktningsvärda fruntimmer enligt dokumenten om köpet. Ett nytt hus byggdes och specialritades för att motsvara behoven för de båda fackförbunden. Inflyttning skedde i oktober Med lite omflyttningar inom huset insåg de fem förbundsföreträdarna att alla skulle få plats på Hagagatan utan att det blev trångt. Därför blev de överens om att flyttlassen går dit. I början tyckte egentligen inte någon att det var en bra lösning. Nya lokaler som ingen haft tidigare hade varit bättre. För att neutralisera eventuella negativa effekter köper de andra förbunden in sig i fastigheten. Det blir viktigt att vi som finns här redan också flyttar på oss. Vi kan inte sitta kvar i våra befintliga rum. Det blir väl Byggnads som får en källarskrubb, skojar Hans Tilly. Mikael Johansson, som har sitt förbundskontor vid Norra Bantorget, hade gärna suttit kvar vid mer klassisk facklig mark. Men det handlar om pengar. Och det här är en bra och billigare lösning. Janne Rudén, Jonas Wallin och Hans Öhlund tycker också att det hade varit bättre om alla flyttade till ett nytt ställe. Men den här lösningen blir billigare och nu har vi ju löst det genom att bli delägare i kåken, säger Jonas Wallin. Men okomplicerat blir det inte, konstaterar han och de andra. Hans Öhlund tycker att han redan ser vissa skillnader. De fem förbunden som ska flytta ihop träffas ofta. I styrgruppen pratar vi om saker som har med flytten att göra. Men det blir också prat om sådant som är aktuellt. Så blir det ju när människor träffas. Och där är inte Transport med. Exakt hur det hela ska gå till, vem som ska sitta var är inte bestämt ännu. En del tror att inflyttningen kommer att ske successivt. Vissa avdelningar, till exempel förbundens kommunikationsavdelningar slås sannolikt samman. Vi har inte vunnit något om vi isolerar oss förbundsvis i de nya lokalerna. Men exakt hur det här ska gå till är absolut inte bestämt ännu, säger Jonas Wallin. 18 FLYTT OCH MER SAMARBETE DAGS FÖR TREDJE STEGET FLYTT OCH MER SAMARBETE DAGS FÖR TREDJE STEGET 19

11 Bättre studieverksamhet Förutom det administrativa samarbetet finns det andra samordningsvinster. Studie- och internationell verksamhet ska kopplas ihop. När det gäller studieverksamheten har ett arbete redan inletts, men helt friktionsfritt har det inte varit. Det tog tvärstopp ett tag. Men nu är försöksutbildning igång. Är det något område där det går att hitta många synergieffekter så är det just för utbildningen, säger Mikael Johansson. Han tror inte att något förbund är nöjt med utbildningsverksamheten som den ser ut idag. Jag hoppas att vi genomför gemensamma utbildningsprojekt där vi till exempel utbildar nyvalda förbundsstyrelseledamöter, avdelningsstyrelseledamöter och har annan avancerad facklig utbildning. Dessutom finns planer på gemensamma kurser och andra aktiviteter inom studieverksamheten, enligt Janne Rudén. Vi får se hur lokalfördelningen blir. Vissa grupper kommer kanske sitta ihop och inte förbundsvis, säger han. Jonas Wallin anser att gemensamma satsningar på studieverksamheten är ett av de viktigaste syftena med 6F. Inom arbetarrörelsen har studieverksamheten legat i träda i minst 20 år. Innan vuxenutbildningsstödet försvann 1993 utbildade facket medlemmar per år. Att det inte sker längre märks på så många sätt, säger han. Tidigare fanns det spetsutbildningar som gjorde att facket utvecklades. Att öka studieverksamheten är därför en mycket viktig åtgärd för att öka rekryteringsbasen till förbunden, anser han. Det gäller som han säger att hyfsa debatten på företagen, de som är negativa till facket måste få välgrundade motargument. För att det ska vara möjligt krävs betydligt bättre utbildningsinsatser. Finns det arbetsplatser där hälften av de anställda är oorganiserade och den hälft som är organiserad inte kan förklara varför det är bra och viktigt att vara med i facket. Det går det inte, säger Jonas Wallin. 20 FLYTT OCH MER SAMARBETE DAGS FÖR TREDJE STEGET FLYTT OCH MER SAMARBETE DAGS FÖR TREDJE STEGET 21

12 Mycket att tänka på För de som flyttar har det knappa år som gått sedan beslutet togs i januari varit intensivt. Processen har tagit mycket tid och det är många beslut som har varit nödvändiga att fatta. Ett gemensamt servicebolag är bildat som inte bara ska hantera de gemensamma lokalerna utan också administrationen. Ett uttalat syfte är att spara pengar. Vi säger ju mera fack för pengarna. Det betyder mindre personal och det skapar självklart oro, säger Mikael Johansson. Med mycket administrativa frågor och annat att ta hänsyn blir det fackliga arbetet lidande en tid. En svårighet är till exempel att de som hanterar alla processer inte har någon mall att gå efter. Vi gör något nytt och får känna oss fram. Men jag är medveten om att det finns kritik att administrationen kring 6F tagit för mycket energi, säger Mikael Johansson. Janne Rudén tycker att det är naturligt att den administrativa processen tar tid. Det är mycket som ska sys ihop för att det ska fungera, som han uttrycker det. Men allt handlar ju om att hämta hem pengar till den fackliga verksamheten. Det kommer att bli tid till det politiska samarbetet, säger han. Jonas Wallin har en liknande inställning. Det är bättre att processen mot flytten får ta tid. I bästa fall har vi slipat av eventuella fyrkantigheter så att vi passar bättre ihop när vi väl kör igång på ett och samma ställe. Samtidigt ska vi ta hänsyn till personalen. Hans Öhlund jämför processen med 6F:s samarbete med ett husbygge. Det gäller inte minst arbetet med att flytta ihop och bilda ett gemensamt bolag. En rad följdfrågor uppstår hela tiden. Det är ungefär som att renovera en gammal kåk. När man lyfter bort saker upptäcker man nya som måste fixas, säger han. Men det fackliga arbetet har kommit i skymundan, anser Hans Tilly. Mycket tid och kraft har ägnats åt byråkrati och administration. Det är visserligen nödvändigt när fem förbund ska flytta ihop och bilda gemensamma bolag. Men 6F borde också haft tydligare gemensamma fackliga projekt. Det ena ska inte behöva utesluta det andra. Samtidigt betyder samarbetet i sig att vi märks mer. Till exempel genom debattartiklar och jag får ofta frågor från arbetsgivarna om oss. Det här kommer bara bli mer av. Fler medlemmar men inte sammanslagning En starkare facklig organisation, som attraherar och rekryterar fler medlemmar. Det är den optimistiska visionen bland förbundsordförandena om 6F:s framtid. Däremot anser flera att en sammanslagning inte är självklar. Mest optimistisk är Hans Tilly. Han tror att den tid och de kostnader som flytten och byggandet av 6F har betalat sig redan om 3-4 år. Jag tror på den här modellen. Den kommer att stärka oss alla. Som avgående förbundsordförande och ordförande för valberedningen till en ny LOledning har Hans Tilly haft anledning att prata framtid med många inom LO och själv fundera över hur facket ska förändras och förbättras. Hans eget recept är att mer samtal måste ske mellan förbunden. Vi måste klara ut för varandra vad som gäller. Vad är vi villiga att offra för samarbetet? Och det gäller inte bara 6F utan hela LO. Tydligare och gemensamma analyser krävs också om vad förbunden vill, anser han. Vi måste prata mer om vad vi gör, vilka vägar vi väljer och om det är dit vi ska, konstaterar han. Mikael Johansson är övertygad om att 6F är en betydande kraft i svensk fack- och arbetarrörelse om år. En modernisering kommer att ske. Det är vad man kommer att säga om oss, att vi moderniserade. Det betyder att vi kommer att understryka de klassiska värdena, rättvisa, solidaritet och jämlikhet. Någonstans fick vi pendeln att slå rätt, säger han. De grundläggande värderingarna blir aldrig omoderna, konstaterar han. Janne Rudén och Lars Lindgren tycker att det är svårt att sia om framtiden. Jag vill ha ett starkt LO. Men jag är mer och mer osäker på hur det ska gå till, säger Lars Lindgren. Alla är överens om att en av de viktigaste uppgifterna för 6F idag och imorgon är att rekrytera medlemmar. Samarbetet ska spara pengar som kan användas till rekrytering av medlemmar och att lyfta fram 6F-medlemmarns frågor i debatten. Vi måste bli bättre på att organisera medlemmar och att göra det rätt. I vårt fall finns det till exempel strukturella förklaringar till att vissa målare inte är medlemmar. Det beror på att de är egenföretagare. Vi ska sikta in oss på alla andra som inte är medlemmar, säger Mikael Johansson. Hans Öhlund argumenterar på ungefär samma sätt. Vi tappar medlemmar och måste bryta den trenden. Det finns inget viktigare. Även om samarbete är bra och nödvändigt av många skäl inte minst ekonomiska är det viktigt att se till att någon form av förbundsidentifikation finns, anser Jonas Wallin. Det vill medlemmarna ha. Alla behöver jobba med sina branschfrågor och kollektivavtal. Samtidigt måste vi bli bättre på att påverka omvärlden och det kräver samarbete. I Janne Rudéns värld blir sammanslagningar på sikt en logisk följd av att förbunden flyttar ihop. Det är inte ovanligt att samboförhållanden leder till äktenskap. Men det är svårt att säga om det blir alla förbunden eller några. Jag är däremot helt säker på att våra olika förbundskulturer kommer att närma sig varandra ännu mer när vi flyttar ihop, säger han. När Hans Öhlund tänker på framtiden tror han att fler förbund kommer att använda sig av 6F:s metod för att spara pengar. Sammanslagningar är inte heller otänkbart. Det är dock viktigt att medlemmarna i förbunden känner igen sig i sin yrkesgrupp eller bransch. Det skulle kunna bli färre förbund, men då krävs att förbunden bildar bransch- och yrkesgrupper inom förbunden. De som jobbar med samma sak tillhör samma organisation. Det är viktigt för identifikationen. Om medlemsrekryteringen lyckas hoppas Hans Tilly att förbunden inte slås samman. Det är bättre att varje förbund behåller sin särart och att samarbetet fördjupas, anser han. Med god medlemsutveckling finns det resurser att behålla förbunden och istället fortsätta samarbetet, säger han. 22 FLYTT OCH MER SAMARBETE DAGS FÖR TREDJE STEGET FLYTT OCH MER SAMARBETE DAGS FÖR TREDJE STEGET 23

13 3 social dumpning allt vanligare Facket tappar medlemmar både i Sverige och Europa. Och social dumping ökar i Europa, hävdar några företrädare för de yrkesfederationer som 6F ingår i. Det finns bara ett sätt att motverka utvecklingen anser de, och avtalssekreterarna inom 6F mer facklig kamp. Självkritiskt konstaterar samtidigt de att vissa felaktiga beslut fattats under senare år. 24 FLYTT OCH MER SAMARBETE DAGS FÖR TREDJE STEGET FLYTT OCH MER SAMARBETE DAGS FÖR TREDJE STEGET 25

14 Det finns mycket att oroa sig för i Europa, enligt företrädarna. Den ekonomiska situationen är alarmerande i flera länder. Grekland har i princip tappat sitt självbestämmande och lever i händerna på banker och utländska politiker. En annan oroväckande utveckling är att flera av EU:s nya medlemsländer försämrar mänskliga rättigheter genom att kraftigt försämra pressfriheten och rättigheten att uttrycka sig offentligt. Det påverkar i sin tur möjligheten till fackligt engagemang. En konservativ EU-kommission och många högerregeringar i Europa betyder också att det blir allt svårare för nationella fackliga organisationer och Europafacket att få gehör för fackliga krav. Dessutom har olika domar från EU:s egen domstol i praktiken inneburit att det numera är mer eller mindre lagligt för nationella arbetsgivare att anställa personer från ett annat EU-land på villkor som är lägre än villkoren i anställningslandet. Social dumping förekommer i alla länder och leder till att löner och villkor riskerar att försämras eller redan har försämrats. Ett resultat av den utvecklingen är att fackliga företrädare i flera länder numera är mindre skeptiska till lagstadgade minimilöner jämfört med tidigare. Samtidigt tappar facket medlemmar i många länder. I Sverige fanns länge en tilltro till att den svenska modellen var ett användbart redskap för att mota bort effekterna av internationaliseringen. Men den uppfattningen ändrades i det rättsliga efterspelet till Lavalfrågan. När Byggnads och Elektrikerna blockerade det lettiska företaget Laval un Partneri år 2004 var det ingen som då kunde förutse effekterna av blockaden. Men resultatet är, enligt flera avtalssekreterare inom 6F, att delar av den svenska tjänstesektorn är utsatt för omfattande social dumping. Mer lagstiftning behövs, anser de. Men också tydligare fackligt motstånd. I efterhand tror de att en annan facklig strategi hade varit rimlig vid Lavalblockaden. Europeiska federationsföreträdare optimistiska och kritiska Mer offensivt fack Eduardo Chagas, Sam Hägglund och Oliver Roethig, anser att Europafacket borde inta en tydligare ställning mot EU-kommissionen i de flesta frågorna. Det gäller inte minst den sociala dialogen. Jag tycker Europafacket borde vara mer offensivt. Det borde vara mer kampvilja och kampanda. När vi ska ta ställning till en fråga blir det väl anpassat till kommissionen, vad den tycker. Lite hårdraget kan man säga att Europafacket lägger sig några centimeter från kommissionen och börjar förhandla, säger Sam Hägglund. Eduardo Chagas ger en liknande bild. Det finns en tendens inom Europafacket att öppna för flexibilitet. Det är en farlig väg. Det är som en tsunami, det kan förstöra allt. Alla fackliga organisationer, också Europafackets uppdrag är att alltid se till arbetarnas bästa, säger han. När han föreslår ställningstaganden i olika frågor är det en del som hävdar att kraven är för långtgående. Facket ska inte driva krav som kommissionen och arbetsgivarna uppfattar som realistiska. Vi ska inte driva krav för att få igenom dem utan krav vi anser är viktiga. Det är en stor skillnad. Oliver Roethig anser att det är för få fackliga företrädare som har inflytande i Bryssel jämfört med politiker och lobbyister. Jag brukar kalla det för en glasdörr på Europanivån. Där finns 100 fackliga företrädare med tusentals lobbyister och så politikerna från kommissionen. Men det är de fackliga företrädarna som representerar flest, vi är den största demokratiska organisationen i Europa och det borde märkas mer. Det betyder inte att medlemmarna ska åka till Bryssel varje gång det hettar till, konstaterar han. Däremot borde det märkas tydligare hur många medlemmar som står bakom de fackliga företrädarna när de diskuterar eller förhandlar på toppnivån. Bilden av vad som händer i Europa kan göras hur mörk som helst. Men Eduardo Chagas, generalsekreterare för europeiska transportfederationen, Sam Hägglund generalsekreterare för europeiska byggfederationen, EFBWW och Oliver Roethig, regional sekreterare för UNI Europa vill inte låta som domedagsprofeter. Nej, det går inte. Då ska man inte hålla på med den här verksamheten. Och det finns många saker att vara optimistisk inför. Det gäller inte minst ungas engagemang. Demonstrationerna under mottot Occupy Wall Street är något väldigt positivt, säger Eduardo Chagas. Men samtidigt måste något ske, anser Sam Hägglund. Mer facklig kamp är nödvändig. Det vore förmätet av mig att hävda att jag har receptet för hur alla fackliga organisationer i Europa ska bete sig. Jag tror att facken måste kämpa hårdare och kanske hitta nya sätt att jobba på, säger han. Oliver Roethig tror att mer lokalt fackligt arbete är viktigt. Han tror också att trenden med minskad facklig organisationsgrad är på väg att vända. Så verkar det vara bland UNI:s medlemsförbund. Ett sätt att öka intresset för facket är att jobba mer lokalt, tror han. Jag tror att facket måste jobba närmare medlemmarna, säger han. Det är också viktigt att uppmärksamma fackliga segrar konstaterar Eduardo Chagas. Inom transportsektorn finns en mycket konkret seger, nämligen att facken lyckades stoppa det så kallade hamndirektivet som innebar att hamnarna ska avregleras och utsättas för konkurrens. Vi satte stopp för den avregleringen. Nu verkar det visserligen som den här frågan är på väg tillbaka. Och då fortsätter vi kampen, säger han. Fakta Organisationen i Europa De sex förbunden inom 6F ingår i fem yrkesinternationaler på europeisk nivå. Flest förbund ingår i EFBWW (bygg-, byggmaterial-, skogs-, trä- och möbelindustri), där Byggnads, Seko, Elektrikerna och Målarna är medlemmar. EFBWW som är den engelska förkortningen för federationen har 68 olika medlemsförbund och 2,35 miljoner medlemmar. ETF (transporter), Seko och Transport ingår och har 2,5 miljoner medlemmar i 231 medlemsorganisationer. I UNI-Europa ingår tre förbund, nämligen Transport, Fastighets och Seko. UNI är en federation för olika typer av tjänster, post, it-telekom, handel, säkerhet, försäkring, finans och media. Federationen har 7 miljoner medlemmar och 320 medlemsorganisationer. Transport och Seko är också medlemmar i EPSU, en federation inriktad på offentlig verksamhet inom till exempel produktion och distribution av el, gas, vatten, miljö- och sociala tjänster, utbildning, kultur och rekreation. EPSU har 8 miljoner medlemmar i Europa i 209 olika förbund. Den femte internationalen på europanivå som är relevant för 6F är EMCF, som organiserar gruv- kemi- och energiarbetare. Elektrikerna är medlemmar i EMCF som har 2,5 miljoner medlemmar i 130 olika organisationer. De fem europeiska yrkesfederationerna ingår tillsammans med ytterligare sju andra federationer eller internationaler som de också kallas i Europafacket, EFS eller ETUC som är förkortningen på engelska. I ETUC ingår också 83 nationella organisationer i 36 olika europeiska länder. Tidigare hävdade ETUC att det samlade antalet medlemmar för organisationen var 60 miljoner. Men numera offentliggörs inte hur många som är medlemmar. ETCU ger ingen förklaring till varför siffrorna är borttagna sedan våren 2011, men vissa hävdar att det beror på att många fackförbund inte längre vill offentliggöra sina medlemssiffror på grund av sjunkande medlemstal. 26 FLYTT OCH MER SAMARBETE DAGS FÖR TREDJE STEGET FLYTT OCH MER SAMARBETE DAGS FÖR TREDJE STEGET 27

15 Facket tappat mark Det finns många förklaringar till att facket hamnat på defensiven, hävdar de tre federationsföreträdarna. Många regeringar har bytts ut från röda till blå. Socialdemokraterna har tappat i många länder, till exempel mitt eget hemland, Portugal. Europa har liberaliserats, säger Eduardo Chagas. Men den fackliga rörelsen har inte varit beredd på den här utvecklingen, tror han. Ta ert eget land. Där har ni en borgerlig regering för andra gången. Och som jag förstår det börjar arbetsgivarna bli rätt aggressiva och visa sitt rätta jag, men det verkar inte som fackföreningsrörelsen räknat med det. Facket i Europa har också varit lite långsamt på att reagera och agera på de förändringar som skett inom EU, anser Oliver Roethig. Numera sker runt 75 procent av lagstiftningen inom EU. Det tog tid för facket att anpassa sig till en här utvecklingen. Sam Hägglund anser att anställningsförhållandena är en underskattad förklaring till att det blir svårare för de fackliga organisationerna att rekrytera medlemmar. Fler och fler har lösare anknytning till arbetsmarknaden, samtidigt har facket traditionellt rekryterat medlemmar bland arbetskraft som varit fast anställd. På 1990-talet hittade EU på att kalla anställningsformer som inte var fasta jobb för atypiska. Slår man upp det i ett lexikon betyder det att det är jobb som inte är normala. Nu är de så kallade atypiska jobben definitivt normala, säger Sam Hägglund. Enligt den statistik han tagit del av är de tillfälliga jobben över hälften inom EU, runt 60 procent och det betyder att de ökat med 20 procent på 10 år. Prognoser gör gällande att om ytterligare år är de fasta jobben ännu färre. Då kan de tillfälliga vara så många som 80 procent av alla jobb i Europa. Det är en extrem ökning. Med en sådan förändring måste facket ändra sitt sätt att rekrytera medlemmar, säger han. Det finns också länder där facklig verksamhet blir allt svårare, konstaterar han. I Ungern och i Tjeckien tas rättigheter bort och det blir allt svårare att agera fackligt. Den fria pressen finns inte längre i Ungern. Det betydde till exempel att en demonstration med personer inte uppmärksammades, säger han. Fakta Sociala dialogen Förhandlingssystemet inom EU kallas den sociala dialogen. Den är inskriven i EUfördraget och innebär att samråd med parterna på Europanivå är nödvändigt under vissa förutsättningar. Innan kommissionen lägger fram socialpolitiska och arbetsmarknadspolitiska förslag ska den konsultera parterna på arbetsmarknaden. Det är också möjligt för fack och arbetsgivare att förhandla fram lagförslag som sedan bir bindande lag. Tre sådana avtal har förhandlats fram: Föräldraledighet och villkor för deltids och visstidsanställningar. Fack och arbetsgivare har också träffat självständiga avtal som är bindande för dem men som inte är EU-lagstiftning. Exempel på sådana uppgörelser är avtal om stress i arbetslivet, distansarbete och jämställdhet. Den sociala dialogen sker också inom olika sektorer. Social dumping Med den ökade rörligheten av arbetskraft, inte minst från öst till väst, pressas löner och villkor neråt. Som jag uppfattar den lagstiftning som är genomförd och flera domar, bland annat den om Laval, är syftet att sätta press på lönerna. Nu finns också ett förslag som innebär att säsongsarbetare ska arbeta på sitt hemlands villkor, säger Eduardo Chagas. Sam Hägglund är också mycket oroad över utvecklingen. Men det går inte att hävda att en mer utbredd social dumping sker på grund av de domar som EG-domstolen fällt, till exempel Laval-domen. Visst kan man säga att domarna innebär att facklig verksamhet har försvårats. Och domarna betyder i praktiken att lönedumpning är legitimerad. Men lönedumpning har alltid funnits. Men att säga att det beror på domarna, det vågar jag inte. Det är så mycket annat som ligger bakom, säger han. Enligt Oliver Roethig är den fackliga strategin klar. Det är lika lön för lika och likvärdigt arbete som gäller. Vi kommer att kräva det igen och igen och driva kampanjer för att förtydliga vårt krav, säger han. Alla tre är dock överens om att det inte är fackets roll att stänga dörren för någon. Vi ska inte säga att någon inte får komma till våra respektive länder eller att gränserna ska stängas. Vi ska vara stenhårda och kräva likabehandling, säger Sam Hägglund. Oliver Roethig konstaterar att pressen mot lönerna i Europa dels förklaras av de olika ekonomiska villkoren inom Europa, dels att det finns länder nära EU som har låg tillväxt. Ekonomin är allt mer globaliserad, de som står utanför våra gränser vill komma in, till exempel från Vitryssland och Ukraina. Vi måste utveckla de här länderna och stärka deras fackliga organisationer. Jämför med vad som hänt i Polen. Tidigare åkte många polacker till andra länder för att arbeta. Nu är tillväxten hög och då åker de hem igen, säger han. Flera strategier behövs En grupp som facket borde prioritera är de unga. På många håll i Europa står stora ungdomsgrupper helt utanför arbetsmarknaden och har gjort det under lång tid. De fackliga organisationerna borde rekrytera dem och engagera dem. Många vill organisera de unga, högern, rasister och terrorister. Facket ska vara med och erbjuda alternativ. Det är oerhört viktigt, säger Eduardo Chagas. Det finns också många andra områden där facket måste bli starkare och mer offensivt, konstaterar alla tre. Och utvecklingen på sina håll i Europa borde innebära väckarklockor för facket i Sverige, konstaterar Oliver Roethig som är tysk. Den fackliga organisationsgraden har sjunkit i Tyskland och det är allvarligt. Men än värre är att kollektivavtalens täckningsgrad har sjunkit från 80 procent till runt 60 procent. Det betyder att man inte längre kontrollerar lönesättningen. Det är förklaringen till att det finns en diskussion i Tyskland om lagstadgad minimilön, säger han. Enligt UNI:s inställning är det bäst om minimilöner bestäms via kollektivavtal. Men när avtalens täckningsgrad minskar, ökar risken för tryck mot lönerna. För 20 år sedan var den utveckling vi ser i Tyskland omöjlig. Det borde vara en väckarklocka för facken i Skandinavien. Som jag förstår av mina kollegor i finns det tecken på minskad täckningsgrad redan. 28 FLYTT OCH MER SAMARBETE DAGS FÖR TREDJE STEGET FLYTT OCH MER SAMARBETE DAGS FÖR TREDJE STEGET 29

16 Ett sätt att motverka utvecklingen, tror han, är att förhandla på den nivå där beslut fattas. Det gäller inte minst de multinationella företagen. Vi ska förhandla med de högsta ledningarna, inte några andra säger han. Eduardo Chagas tycker att facken i Europa borde fundera mer över, om det sätt man arbetar på idag är det optimala. När vi träffas i våra federationer behövs resor och tolkar. Det kostar mycket pengar. Frågan är om vi behöver träffas så ofta som vi gör. Pengarna vi använder till det borde gå till fackliga aktiviteter, mobilisering av befintliga medlemmar och rekrytering av nya, säger han. Det gäller också att använda alla kanaler som finns. I merparten av Europas länder råder trots allt pressfrihet och stor möjlighet att uttrycka sin åsikt, konstaterar Sam Hägglund. Det är kanaler som kanske borde användas mer. Man behöver inte alltid gå ut i spektakulära demonstrationer. Det gäller också för facket i Europa att hålla modet uppe, konstaterar Sam Hägglund. När man drar ut trender framåt som är det lätt att tro att det man ser i dag blir lika, fast värre. Facket i Europa är inte på väg att utplånas, absolut inte. Men det gäller att kämpa hårdare. Motgångar är som bekant uppfinningarnas moder, säger han. Minimilön kräver nordiskt samarbete De nordiska facken säger nej till lagstadgad minimilön. Men utvecklingen i Europa tycks vara en annan. Därför krävs en tydligare gemensam nordisk linje i det europeiska fackliga arbetet. Minimilöner ska fastställas av parterna på arbetsmarknaden i varje land och inget annat. Det är vi helt överens om i Norden, säger Per Skau, generalsekreterare för Nordiska Byggnads- och Träarbetarefederationen, NBTF. En förklaring till att facken i Europa är mer positiva till lagstadgade minimilöner är att många upplever en ökad press mot lönerna, hävdar han. Det gäller inte minst byggsektorn i Tyskland. Men att tro att det går att hålla uppe lönerna genom lagstiftning är en farlig väg att gå, säger han. Jens Saverstam, internationell sekreterare på Seko och suppleant i UNI-Europas styrelse tycker att det blir allt svårare att hävda den nordiska modellen i fackliga sammanhang. I Europa är många så oroliga och har så stora problem med social dumping att man söker olika vägar emot. Vi i Norden tror ju bergfast att vår modell, med villkor fastställda i förhandlingar är bäst. Men ibland känns det som vi blir isolerade, säger han. De olika vägarna innebar till exempel att Norge allmängiltigförklarade byggavtalet. I Danmark gjordes en överenskommelse med arbetsgivarna. Det minskade intresset för att riva upp EU-direktiv som var den svenska inställningen. Men nu gör alla samma bedömning, hävdar han. Istället för att kräva omförhandlingar om direktiv är det bättre att vi driver fackliga kärnkrav. Lika lön för likvärdigt arbete och att löner fastställs via avtal mellan parterna, säger Per Skau. Mycket utanför fackets kontroll Avtal fejkas, avdrag görs för utgifter, bemanningsföretag anlitas. Sättet att kring-gå svenska löner och villkor är hur många som helst. Att bevaka vad som händer är nästan omöjligt och en hel del är bortom facklig kontroll, enligt Claes-Mikael Jonsson, LO:s jurist. De svenska fackföreningarna kan träffa två olika typer av kollektivavtal med företag från EU som befinner sig tillfälligt i Sverige. Den ena möjligheten är vanliga riksavtal och den andra är utstationeringsavtal, konstaterar Claes-Mikael Jonsson. Utstationeringsavtalen innehåller kärnvillkoren i ett kollektivavtal. Det finns riktlinjer inom LO hur de här avtalen ska se ut. Alla förbund som vet att de kan hamna i en situation där de ska träffa avtal med utländska företag bör ta fram utstationeringsavtal. Det är inte minst viktigt om företaget säger nej till ett riksavtal. Vägrar företaget har facket rätt att vidta stridsåtgärder för att kräva ett utstationeringsavtal. Men kan den utländska arbetsgivaren visa upp ett avtal hemifrån faller hela resonemanget. Motsvarar villkoren i det avtalen villkoren i utstationeringsavtalet kan inte facket kräva något. Viktigt hålla ihop Den nordiska fackliga strategin måste vara att hålla ihop mer, enligt Per Skau och Tomas Abrahamsson, Sekos vice ordförande. Vår internationella kamp inom transportsektorn visar att facket måste göra allt för att hålla emot och samtidigt visa någon form av flexibilitet, säger Tomas Abrahamsson. Domarna, Laval och andra, har helt klart gjort social dumping möjlig och pressat tillbaka facket, anser han och Per Skau. De nordiska facken, inte minst byggfacken, gjorde olika bedömningar av hur Lavaldomen skulle hanteras. Det skapade en oenighet som försvagade Norden i det fackliga arbetet. Istället för att vara sampratade var vi oense. 30 FLYTT OCH MER SAMARBETE DAGS FÖR TREDJE STEGET FLYTT OCH MER SAMARBETE DAGS FÖR TREDJE STEGET 31

17 Kontroll svårast Problemet för facket är dock att veta hur avtalen, oavsett vilken form det handlar om, efterlevs. Det är inte alls ovanligt, hävdar Claes-Mikael Jonsson att arbetsgivaren tvingar sina utstationerade anställda att visa upp fejkade avtal. I det fejkade avtalet står det att lönen är 15 euro, men i ett annat som facket aldrig får se är den kanske 7 euro. Tar facket ändå strid och vinner, är risken stor att de berörda blir av med den lön de har rätt till. När de anställda väl kommer hem står nämligen arbetsgivaren där och kräver tillbaka pengarna, enligt rapporter Claes-Mikael Jonsson fått från svenska fackliga företrädare som drivit tvister. Att de här förhållandena pressar arbetskraftskostnaderna och lönerna för de som kommer till Sverige är uppenbart. Men än vanligare är det att arbetsgivarnas kostnader pressas genom låga arbetsgivaravgifter och att de anställda slipper betala inkomstskatt i Sverige. Det är inte ovanligt att företagen utstationerar från Irland. Där är arbetsgivaravgiften 11 procent, jämfört med Sveriges 32 procent. Det är också vanligt att företagen byter namn och organisationsnummer en gång per år. På det sättet kan de verka år ut och år in i Sverige, men slipper avgifter och skatter. Oavsett metod är syftet att sänka arbetsgivarnas kostnad för den utländska arbetskraften, konstaterar Claes-Mikael Jonsson. Eftersom ingen skyltar med det här är det självklart omöjligt att veta vilka nivåer det handlar om, men en utredning vi har genomfört inom några områden visar att det handlar om att de utländska arbetstagarna får mellan 55 och 80 procent av den lön per arbetad timme som en svensk löntagare får. För fackföreningsrörelsen finns dock en hel del att göra, understryker han. Det mest uppenbara är att ständigt understryka att det varken handlar om att stänga våra gränser eller att köra ut någon. Istället handlar det om att värna de utländska arbetstagarnas villkor. Det handlar i många fall om helt vidriga förhållanden. Men självklart handlar det också om att värna de svenska avtalen. Ändrad lagstiftning nödvändig Ska nivåerna i de svenska kollektivavtalen, både vad gäller löner och villkor, vara möjliga att upprätthålla kan inte utländsk arbetskraft tävla om jobben med sämre villkor, konstaterar Claes-Mikael Jonsson. Lagstiftningen borde ändras i Sverige på en rad områden för att underlätta för facken och försvåra underbudskonkurrensen. Till exempel kan Sverige kräva att utstationerad arbetskraft betalar skatt direkt och inte efter sex månader som idag. Dessutom borde företag som kommer till Sverige vara skyldiga att tillhandahålla underlag som gör det lättare att bedöma vilka villkor som tillämpas. På en punkt har regeringen gått oss till mötes. Nu införs en lag som innebär att utländska arbetsgivare som utstationerar anställda i Sverige måste göra en anmälan till Arbetsmiljöverket om utstationeringen, dessutom måste företaget utse en kontaktperson i Sverige. Det är en förändring som kommer att underlätta för facken. Och trots att det är mycket som ser mörkt ut sedan Sverige anpassat svensk lagstiftning till Lavaldomen är Claes- Mikael Jonsson ändå optimistisk. Dåliga villkor för utländsk arbetskraft får mer uppmärksamhet, fler borgerliga politiker verkar inse att den svenska lagen inte klarar vad som helst och arbetsgivarna börjar reagera. Det verkar som de börjar förstå vad det var vi varnade för efter konflikten i Vaxholm. Byggarbetsgivare hör av sig till oss när vi uppmärksammar något och tycker att det är skönt att vi pratar för dem! De tycker inte att deras egen organisation uppmärksammar den snedvridna konkurrensen. Men trots optimismen är han orolig. Europa befinner sig i en ny ekonomisk kris. Arbetstillfällen kommer igen att försvinna i de östra delarna och människor kommer att söka sig till väst. Nu finns det många fler som vet hur det går till att etablera sig i Skandinavien och Sverige. Det otäcka är att vår svenska modell inte klarar hur många störningar som helst. Påverkas de svenska lönerna och villkoren än mer är risken stor att det också påverkar de anställdas värderingar med främlingsfientlighet som resultat. Ingen vet var den gränsen går. Men den är inte långt borta, säger han. Social dumping en Lavaleffekt Ett brutalt uppvaknande som med lite eftertanke kanske kunde ha slutat bättre. Så sammanfattar flera av 6F:s avtalssekreterare hur de ser på hela Laval-förloppet. Samtidigt understryker de vikten av att slåss för svenska villkor utan att diskriminera andra eller öppna för främlingsfientlighet. I samband med att diskussionen om vad ett svenskt medlemskap i EU skulle innebära togs frågan upp om hur den svenska modellen skulle klara ett inträde. Borgerliga och socialdemokratiska politiker lovade att det inte var något problem. Det var ett hemskt uppvaknande att bli dömd av en, som vi uppfattade det utländsk domstol om något som vi trodde var omöjligt, säger Ronny Wenngren. Torbjörn Johansson deltog inte i hanteringen av frågan på den tiden men konstaterar att ingen visste vad som väntade. Då kunde självklart ingen föreställa sig vad som väntade. Vi var naiva, säger han. Marcel Carlstedt anser att Transport insåg vad som väntade. Som ett av få LO-förbund tog Transport ställning emot EU och det visade sig att förbundets negativa inställning var riktig, konstaterar han. Transport var emot EU. Ett skäl var att vi visste att hela projektet gick ut på att jämföra neråt och inte uppåt. Det fanns många länder som hade det sämre i unionen och risken var uppenbar att det var deras villkor som man jämförde med. Och så blev det ju, säger Marcel Carlstedt. I samband med blockaden i Vaxholm fanns det fortfarande en tro på att den svenska modellen gällde, säger flera av avtalssekreterarna. Efter flera turer hamnade frågan i Arbetsdomstolen som först hävdade att facken hade rätt att blockera. Sen dömde EGdomstolen i saken och kom fram till motsatsen. En ny lagstiftning kom till, Lex Laval. Vi stred för att de lettiska arbetarna skulle få samma villkor som vi. Svensk lagstiftning medgav det. Sen gjorde EG-domstolen en annan tolkning, vilket ledde till att Arbetsdomstolen också hävdade att vi gjorde fel. Det var djupt orättvist, säger Ronny Wenngren. Samtidigt tror han att hela fallet kanske tagit en annan vändning om de fackliga analyserna hade varit grundligare och mer eftertänksamma. Vi var för snabba med att förutsätta att vår tolkning var den korrekta. Jag vet inte hur vi skulle gjort, men hade vi agerat annorlunda kanske utgången varit annorlunda. Men att ingen lyckades avslöja vilket företag Laval var är också dåligt, anser flera. De hade aldrig byggt så mycket som en sommarstuga i Lettland och ändå hävdade de att de hade ett byggavtal. Det var en juridisk bluff. I domstolsförhandlingarna påpekade vi detta flera gånger. Men som domskälen formuleras beskrivs företaget ändå som ett byggbolag, säger Torbjörn Johansson. 32 FLYTT OCH MER SAMARBETE DAGS FÖR TREDJE STEGET FLYTT OCH MER SAMARBETE DAGS FÖR TREDJE STEGET 33

18 Ingen konkurrensneutralitet Inte heller Torbjörn Johansson vet exakt hur det fackliga ställningstagandet skulle ha sett ut. När frågan växte borde fler i fackföreningsrörelsen agerat och reagerat snabbare. Det som är helt klart är att konsekvenserna av EG-domen är riktigt illa. Hela syftet med våra svenska avtal är satt ur spel. De ska åstadkomma bra villkor för de som omfattas och konkurrensneutralitet för arbetsgivarna. Men nu är konkurrensen helt satt ur spel. Ändrad lagstiftning Alla sex avtalsansvariga är överens om att mer krav måste ställas på ändrad lagstiftning för att öka kontrollen av villkoren för utstationerad arbetskraft. Det går att skärpa kraven både på svenska och utländska arbetsgivare, ändra svensk skattelagstiftning och göra det enklare för facken att kontrollera att kollektivavtalen efterlevs. Men det allra viktigaste är att inte ge upp, anser alla avtalssekreterare. Även om Lavaldomen och andra domar inom EU är ett nederlag för facket som i praktiken gör social dumping möjlig, gäller det att kämpa emot. Stora delar av fackföreningsrörelsen är förlamad. Det händer för lite. Visst, det är omöjligt att ha fackligt förtroendevalda ute över allt som kontrollerar villkor. Men vi måste visa kapitalet på ett tydligare sätt att vi är en motkraft, säger Marcel Carlstedt. Liksom Claes-Mikael Jonsson tycker också avtalssekreterarna att det är svårt att uppmärksamma konsekvenserna av utländsk arbetskraft i Sverige. Risken är stor att bli anklagad för att vara främlingsfientlig eller för att underbygga främlingsfientlighet. Det är jättesvårt, gång på gång måste vi säga att det inte handlar om ett motstånd till att folk från andra EU-länder kommer hit. Det handlar om vilka villkor de jobbar under. De ska inte ha sämre villkor, har de det är det osolidariskt mot dem och betyder dessutom att våra avtal sätts under press, säger Ronny Wenngren. Internationellt 6F-samarbete Stora besparingar kan göras om 6F-förbunden ökar sitt internationella samarbete, enligt en utredning. Men mer samarbete kan också få negativa konsekvenser. Alla 6F-förbund ingår i en eller flera globala internationaler och dessutom i en eller flera europeiska internationaler eller federationer. Dessutom sker en omfattande biståndsverksamhet, nordiskt samarbete och engagemang i europeiska företagsråd. En del av den internationella verksamheten finansieras till viss del via de internationaler som förbunden ingår i. Internationella transportfederationens kampanj mot bekvämlighetsflaggade fartyg finansieras fullt ut av ITF. Biståndsverksamheten är delvis och ibland helt finansierad av staten. Kostnaderna för företagsråden ska arbetsgivarna stå för. För att skaffa en överblick av hur förbundens olika engagemang och åtaganden ser ut har Tomas Abrahamsson, Sekos vice ordförande, genomfört en utredning på uppdrag av 6F. Det visade sig att förbundens kostnader för internationell verksamhet, bistånd och annat inte var så hög. Istället handlade kostnaderna främst om arbetstid och resor. Genomgången visar att ungefär 50 personer om året på de här sex förbunden någon gång är involverad i internationellt arbete. Det är många. Inte ens ett väldigt stort fackförbund kan ha en internationell avdelning med 50 anställda, säger Tomas Abrahamsson. Omvandlat till årsarbetskrafter handlar det enligt hans uppskattningar om runt 20. Det kan vara några fler eller några färre. Men det visar att rationaliseringar kan frigöra tid över till annat fackligt arbete, säger han. Besparingsmöjligheter Helt enkelt är det dock inte att rationalisera internationell verksamhet. Förbundens övriga samarbete måste sannolikt få tydligare ramar, tror han. Den här typen av samarbete behöver lite fastare strukturer, säger han. Men inte ens mer struktur räcker. En del av det internationella arbetet innebär att varje förbund har valda representanter i olika funktioner. Inga andra än de valda representanterna har tillträde till funktionen. Om två 6F-förbund finns i samma styrelse skulle det därmed vara möjligt att ett förbund gav det andra fullmakt att uppträda för båda. På det sättet skulle restid, hotell och arbetstid sparas in. Men det fungerar inte. När andra förbund i den styrelse det handlar om inser vad som pågår försvinner en plats. Därmed tappar 6F som kollektiv inflytande, säger Tomas Abrahamsson. Det borde vara enklare att hitta samordningsvinster i det som kan beskrivas som öppna strukturer, enligt Tomas Abrahamsson. Det betyder platser där varje medlemsförbund är garanterad en representation. En negativ konsekvens kan dock vara att delaktigheten minskar. Den här typen av rationalisering sker redan inom byggsidan. Men också vid öppna möten kan samordningen vara svår att genomdriva i praktiken eftersom mycket av de internationella aktiviteterna oavsett om det är i internationalerna, europafederationerna och i viss mån på nordisk nivå, oftast sker sektorsvis. Det innebär att två eller flera 6F-förbund deltar. Samma sak gäller när möten sker inom ramen för den sociala dialogen. När det gäller företagsråd är samordning heller inte möjlig, bedömer Tomas Abrahamsson. EWC, som företagsråd förkortas på engelska, gäller företag med minst 1000 anställda fördelade på två länder inom EES-området. Det måste också finnas minst 150 anställda i vardera minst två länder. Syftet med råden är att ge anställda i samma företag rätt att bygga upp ett internt europeiskt samarbete över gränserna. Råden ska träffas minst två gånger om året på arbetsgivarens bekostnad. EWC är väldigt förbundsspecifika, så därför blir samordning svårt. Däremot går det att samordna gemensamma utbildningar om EWC. Det område där samarbete mellan 6F-förbunden passar bäst är inom biståndet. Förbunden är involverade i ett trettiotal internationella fackliga biståndsprojekt i Europa, Asien, Afrika och Sydamerika. Projekten i sig belastar förbundens budgetar i väldigt liten omfattning, men en hel del arbetstid för personal som är involverad. Här finns mycket arbetstid att spara. Ibland är vi involverade i projekt i samma land. Om vi samordnar ansvaret sparar det mycket tid. Det mest radikala vore att lägga ihop alla projekt i samma administrationsapparat. Men det är nog inte möjligt, ännu, säger Tomas Abrahamsson. 34 FLYTT OCH MER SAMARBETE DAGS FÖR TREDJE STEGET FLYTT OCH MER SAMARBETE DAGS FÖR TREDJE STEGET 35

19 4 GEMENSAMMA AVTALSkonferenser STÄRKTE LO 6F:s första gemensamma avtalskonferenser gav mersmak. Avtalssekreterarna som planerade och genomförde konferenserna är nöjda. Att samordningen av avtalsrörelsen inte blev som det var tänkt beror inte på konferenserna. Däremot är avtalssekreterarna övertygade om att 6F spelade en viktig roll när elva förbund ställde sig bakom gemensamma LO-krav. 36 FLYTT OCH MER SAMARBETE DAGS FÖR TREDJE STEGET FLYTT OCH MER SAMARBETE DAGS FÖR TREDJE STEGET 37

20 I avtalet från 2009 understryks att samarbete i avtalsfrågor är prioriterat. Det ska märkas i avtalssammanhang att 6F representerar över medlemmar och därmed blir nästan lika stort som Kommunal och IF Metall. Ett sätt att stärka det interna samarbetet är att skapa processer där förbunden förbereder avtalsrörelser i gemensamma avtalskonferenser. I februari 2011 genomfördes de för första gången. Utspridda mellan Luleå och Hässleholm, träffades sammantaget runt 320 representanter från de sex förbunden på sex orter för att diskutera avtalsrörelsen. Antalet representanter från varje förbund anpassades till förbundets storlek. Seko som är störst inom 6F-familjen skickade sammantaget runt 155 representanter och Målareförbundet som är minst 10. Förbunden valde själva vilka de skulle skicka, i de flesta fall ombudsmän och en del förtroendevalda. På varje konferens ledde minst två av respektive förbunds avtalssekreterare arbetet. Ronny Wenngren, Elektrikernas avtalssekreterare deltog dock i alla sex konferenserna. Han anser att de blev lyckade, även om det var ovant för många. De flesta av oss, förutom Sekos deltagare är inte vana vid så här stora konferenser. Men alla jag pratade med upplevde dem ändå som positiva, säger han. Andra avtalssekreterare är inte lika övertygade. Byggnads Torbjörn Johansson är en av dem. Jag tror att en hel del av våra deltagare upplevde att det var lite flummigt. De är vana vid att kunna diskutera sina yrkesspecifika frågor och nu blev det på en annan nivå, säger han. Det fanns flera uttalade mål med konferenserna. Ett var att deltagarna skulle identifiera gemensamma problem tillsammans och ge förslag till lösningar. När alla konferenser var genomförda skulle en gemensam lista visa idéer och förslag som förenade förbunden. Transports avtalssekreterare Marcel Carlstedt anser att konferenserna var bra. Fackliga företrädare träffades över förbundsgränserna, lärde känna varandra, knöt kontakter och upptäckte hur många frågor som är gemensamma. Men samtidigt blev resultatet av konferenserna för otydligt. Ett av de tydligaste kraven var att fortsätta kräva förändringar i bemanningsfrågan. Men det gjordes inte något av, säger han. En sammanfattning av vilka krav som diskuterades på konferenserna visar på fyra olika grupperingar: Anställningstrygghet - bland annat bemanningsfrågan Löner - bland annat jämställdhetspott Skydd för individer bland annat stärkt skydd för den personliga integriteten Kollektivavtalen stärkt samordning och se till att 6F blev en motkraft i förhållande till industrin. Det blev uppenbart att det gick att hitta enighet i en rad frågor, säger Magnus Pettersson, Fastighets andre förbundsordförande och ansvarig för förhandlingsfrågorna. Men enigheten borde ha manifesterats tydligare, anser Peter Sjöstrand, Målarnas avtalssekreterare. Det blev ett litet glapp tycker jag. Inför konferenserna var det stora förväntningar och så blev det ingen konkret fortsättning. Någon form av uppföljningsaktivitet hade varit bra. Samtidigt är intresset stort, jag har fått en hel del frågor från medlemmarna. En enda samordningsfråga Ronny Wenngren konstaterar att resultatet av konferenserna blev en lista på krav som bland annat innehöll LAS-frågan och visstidsanställning. Visserligen var det krav som det hade varit möjligt för förbunden att komma fram till var och en för sig. Men nu visste alla var vi stod och det har vi haft stor användning för i arbetet med samordningen. Ett annat syfte med att inleda avtalssamarbetet var att 6F skulle vara en motkraft till de samverkande industriförbunden inom LO. Och den motvikten uppnåddes, anser flera. Det var värdefullt eftersom samordningsarbetet inom LO inför årets avtalsrörelse skedde under stor press, anser flera. Det stod snart klart att förbunden hade olika syn på om och hur en jämställdhetspott skulle ingå. I den diskussionen blev de sampratade 6F-förbunden viktiga. Vi blev en stark och gemensam röst och kunde skapa ett slags balans mellan industriförbunden och kvinnoförbunden, säger Ronny Wenngren. Torbjörn Johansson anser att 6F samarbetet ledde till en form av samlande kraft. Nu fick vi en jämställdhetspott som var väldigt viktig. Det finns trots allt kongressbeslut på det. Och det hade nog varit svårt för Kommunal och Handels att driva den typen av krav utan stöd från oss. Förklaringen till att det inte går att spåra några konkreta 6F-krav i LO:s samordning är enkel, enligt Sven-Olof Hellman, Sekos avtalssekreterare. I samordningsdiskussionerna bestämdes det tidigt att den villkorsfråga som skulle drivas var visstidsanställningar. Alltså en enda fråga. Och den var ju med bland de frågor som togs upp på 6F:s avtalskonferenser, säger han. Men så här i efterhand anser flera att det var synd att inte fler krav fördes in i samordningen. Ett skäl till att det bara blev ett krav var ju en kompromiss som gjordes innan industrin hoppade av. Hade vi vetat att det skulle sluta på det sättet hade det varit bättre att hålla i fler krav, säger Magnus Pettersson Han och Sven-Olof Hellman utesluter dock inte att gemensamma 6F-krav formuleras senare i avtalsrörelsen. Vi får se hur vi gör, men enigheten är väldigt stor i vissa frågor, säger Magnus Pettersson utan att vilja säga vilka frågor det kan handla om. Lägre 6F-profil i samordningen Peter Sjöstrand anser att en uppenbar finess med de tidigare avtalskonferenserna var att 6F:s avtalssekreterare visste vad de andra förbunden tyckte. Men han tycker samtidigt att det är viktigt att de sex förbunden tar det lite lugnare med samarbetet när LOsamordningen sprack. Nu är det elva förbund som ingår i samordningen, då gäller det att vi håller ihop som grupp utan att bilda undergrupper. I en grupp av elva märks sex mer och därför blir 6F:s roll mer nedtonad jämfört med om industrin varit med. Det är till och med så att själva samarbetet inom 6F bör stå åt sidan lite, anser Ronny Wenngren. Då hade vi försökt påverka normeringen mer och att större hänsyn skulle tas till våra branscher, säger Ronny Wenngren. Även om det kan finnas viss besvikelse över vilket resultat avtalskonferenserna fick i avtalsrörelsen är det viktigt att komma ihåg att detta var första försöket. Samtliga avtalssekreterare är också överens om att de gemensamma avtalskonferenserna ska bli ett återkommande arrangemang. Inför varje avtalsrörelse bör avtalsfolk inom respektive förbund träffas och prata om prioriteringar. Sven-Olof Hellman tror att avtalssamarbetet kommer att leda till att 6F-förbunden profilerar sig mer i framtiden. Det här var första gången vi genomförde avtalskonferenserna. Det kommer att utvecklas och vi blir mer och mer vana. Jag är rätt säker att vi kommer att driva mer gemensamma frågor i framtiden. 38 FLYTT OCH MER SAMARBETE DAGS FÖR TREDJE STEGET FLYTT OCH MER SAMARBETE DAGS FÖR TREDJE STEGET 39