P R E S S M E D D E L A N D E

Transkript

1 P R E S S M E D D E L A N D E Stockholm sidan 1(1) Rapport om partiernas syn på arbetsrätten Det har blivit modernt att försämra Efter en genomgång av partiernas valmanifest kan man konstatera, det har blivit modernt att försämra, åtminstone på arbetsrättens område. 4 av sju partier aviserar förändringar ett parti vill stärka arbetsrätten utan att precisera hur och två partier nämner inte frågan. -Det är bekymmersamt att partierna i så hög utsträckning är villiga att försämra tryggheten för de svagaste på arbetsmarknaden utan att någonstans reflektera över konsekvensen för den enskilde, säger ST:s ordförande Lisbeth Eklund och HTF:s ordförande Holger Eriksson i ett gemensamt uttalande på torsdagen. I rapporten Det är moderna att försämra granskas partiernas inställning till arbetsrätten så som den kommer till uttryck i valmanifesten. Det finns fog för att befara försämringar i arbetsrätten efter valet om partierna menar vad de säger. Moderaterna, Folkpartiet, Kristdemokraterna och Centerpartiet är tydliga i sin strävan att luckra upp arbetsrätten. Socialdemokraterna är otydliga men talar om en nya förutsättningar på arbetsmarknaden. Miljöpartiet nämner inte frågorna överhuvudtaget i sitt valmanifest och Vänsterpartiet talar om att stärka arbetsrätten utan att specificera sig. Inget av partierna diskuterar denna fråga utifrån den enskildes perspektiv, trots att arbetsrätten är trygghetslagar som skyddar just individen. -Att försämra i arbetsrätten upplevs inte som modernt av den som drabbas, trygghetsfrågor är för viktiga för att experimentera med, säger Lisbeth Eklund och Holger Eriksson, förbundsordföranden i ST respektive HTF, i ett gemensamt uttalande. Vi vet att det inte finns något samband mellan arbetslöshetsnivåer och arbetsrätt. Det är bara att titta i det europeiska perspektivet. En försämring av arbetsrätten drabbar bara de svagaste på arbetsmarknaden och allt som oftast är det kvinnor. För ytterligare information kontakta Magnus Ljungkvist, pressombudsman ST Stina Andersson, presschef HTF

2 Det är modernt att försämra om partiernas syn på arbetsrätten En rapport från Statstjänstemannaförbundet och Tjänstemannaförbundet HTF

3 Inledning En genomgång av de sju riksdagspartiernas valmanifest ger all anledning till att befara försämringar i arbetsrätten efter valet. Ingen säger rent ut att man vill göra det lättare för arbetsgivarna att avskeda de som inte passar. Ingen säger heller direkt ut vad man avser med att modernisera eller reformera eller decentralisera arbetsrätten. Det är överlag svårt att få besked om vad partierna konkret vill göra när det gäller anställningstryggheten, mer än att förändra den. Helt klart är att ingen ställer försämringar i arbetsrätten i relation till jämställdhetsfrågorna, trots att försämringarna i praktiken minskar tryggheten och förvärvsförutsättningarna för många kvinnor. Vänsterpartiet Vänsterpartiet är ensamma om att uttala en vilja att förstärka arbetsrätten, men utvecklar inte något resonemang om på vilket sätt man vill göra det. Det hade behövts lite mer än två korta meningar i valmanifestet för att befästa trovärdigheten och framför allt för att ge argument mot den modernisering andra partier efterlyser. Man hade också kunnat förvänta sig att vänsterpartiet tydligare försvarade arbetsrätten ur den enskildes perspektiv, inte minst ur kvinnoperspektivet. Om det kommer till förhandlingar om regeringstaburetter eller aktivt stöd för en s-regering efter valet krävs ett tydligare agerande från vänsterpartiets sida. Socialdemokraterna Socialdemokraterna har valt att å ena sidan säga att arbetsrätten är en sak för arbetsmarknadens parter att diskutera. Villkoren på framtidens arbetsmarknad måste formas i samarbete mellan parterna på arbetsmarknaden. Det gäller lönebildningen, arbetsrätten, arbetstider och andra frågor som rör förhållandena mellan de anställda och företagen. Ett sådant samarbete måste utgå från en gemensam insikt om och förståelse för de nya förutsättningar som råder på arbetsmarknaden Formuleringen öppnar för olika tolkningar men det är uppenbart att arbetsrätten enligt socialdemokraternas mening hör till de områden där förändringar måste till, och att det beror på nya förutsättningar i arbetsmarknaden. Några rader längre fram i deras valmanifest finns dock ett försök förtydligade: Vi kan aldrig acceptera att dagens arbetsrätt luckras upp så att laglöshet tillåts breda ut sig på Sveriges arbetsplatser.

4 Av detta sluter vi oss till att arbetsrätten kan luckras upp, men under sådana former att lagarna tillåter det. Socialdemokraterna kan alltså tänka sig nya lagar för arbetsrätten men det är oklart vad de skall innebära. Trots att arbetsrätten till sin natur är ett skydd för den enskilde och för att främja inte minst kvinnornas möjligheter saknar både vänsterpartiet och socialdemokraterna förvånande nog individperspektivet. Idag är det arbetsrätten mer av ett fenomen på arbetsmarknaden än ett instrument för att värna de som arbetsgivarna helst vill bli av med. Miljöpartiet Med tanke på att miljöpartiet starkt sökt profilera sig när det gäller jämställdhetsfrågor är det förvånande att partiet inte ens nämner arbetsrätten eller ens berör detta område i sitt valmanifest. Arbetsrätten betraktas av allt att döma inte som särskilt viktig ur miljöparitets horisont, vilket är ett besked i sig. Folkpartiet I folkpartiets program för De första hundra dagarna har inledningsvis en handfull särskilt viktiga insatser apostroferats; Modernare lagar på arbetsmarknaden och försäljning av Telia, AssiDomän och MeritaNordbanken. Försiktigtvis nämns inte ordet arbetsrätt men på flera punkter ges klara besked, bland annat att turordningsreglerna skall ändras, och att arbetslöshetsförsäkringen i betydande utsträckning skall betalas av den försäkrade själv, och att tolv månaders prov- och visstidsanställning skall införas. Det kanske låter modernt och bra i folkpartiöron, men vi får gå flera decennier tillbaka i tiden för att hitta något som motsvarar Herr Lejonborgs ambitioner. Och vem minns idag att folkpartiet haft både en kvinna och jämställdhetskämpen Bengt Westerberg som partiledare. Men det var då det. Centerpartiet Med Centerpartiet får vi en decentraliserad arbetsrätt. Man vill flytta ut makten till de lokala arbetsplatserna där fack och företag oftast har en god förmåga att komma överens. Vidare vill centern medge undantag från turordningsreglerna för två nyckelpersoner och medge lägre ingångslöner genom undantag från kollektivavtal. Centerns lösning betyder att en anställd får det svårare att söka stöd i lagstiftning och hos sin centrala fackliga organisation och får istället föröka komma överens med arbetsgivaren på egen hand. Då vill det till att deltidsarbetande kvinnor har skinn på näsan och helst utgör företagens nyckelpersoner. Inte heller centern reflekterar över hur förändringar i arbetssätten påverkar den enskilde, och ännu mindre har man funderat över om frågan har ett jämställdhetsperspektiv.

5 Kristdemokraterna Kristdemokraterna vill se en social marknadsekonomi för trygghet, tillväxt och nya jobb. Det skall förverkligas genom en försäljning av statligt hel- eller delägda företag. Begreppet Arbetsrätt finns inte ens med i valmanifestet, men man vill att Reglerna på arbetsmarknaden moderniseras och görs mer flexibla för att anpassas till de mindre företagens situation. Kristdemokraterna beskriver arbetsrätten - eller vad det kan kallas internt i partiet - inte som något till gagn för individen utan som ett hinder för företagen. Kvinnornas situation på arbetsmarknaden har uppenbarligen inte heller med saken att göra i kristdemokraternas sociala marknadsekonomi. Moderaterna Moderaterna konstaterar att en modernisering av arbetsrätten är nödvändig och att det är också en fråga om den enskildes rätt. Lagarna på arbetsmarknaden måste bygga på att arbetets rättigheter är den enskilde anställdes rättigheter. Formuleringen visar att Moderaterna ställer den enskilde i fokus - och därför kräver man bättre balans mellan företag och fack, förbud mot blockader mot enmansföretag, en arbetslöshetsförsäkring som till större del än idag betalas av den enskilde och att företag och anställda ges rätt att sluta individuella avtal. Slutsatsen kan inte bli annan än att det är facket som är problemet ur moderaternas perspektiv. En försämrad arbetsrätt gör det lättare för arbetsgivaren att sparka ut människor i arbetslöshet. Det drabbar den enskilde mest, men inget parti för en argumentation ur den enskildes perspektiv. Inget parti utom moderaterna reflekterar heller över vad det betyder för företagens personalpolitik i övrigt. Idag finns ett skäl för arbetsgivarna att medverka i de anställdas sociala och fysiska välbefinnande. Om det skälet moderniseras bort försvinner också anledningen till bra och långsiktiga personalvårdande insatser för alla anställda. Och hur många män kommer att våga stanna hemma när barnen är sjuka?