Promemoria 2015-10-11 Landfakta Saudiarabien Officiellt namn: Kingdom of Saudi Arabia Yta: 2,25 miljoner km2 (4,5 gånger Sverige) Huvudstad: Folkmängd: 30,8 miljoner, varav omkring 10 miljoner utländska medborgare (2014) 0-24 år ca. 47 % (2013) Befolkningstillväxt: 1,49 % (est 2014) Religion: Islam (ca 90 % sunni och 10 % shia) Språk: Arabiska Valuta: Saudi Riyal (SAR) 1 SR= 100 Halalah Växelkurs: 1 SAR 2,2 SEK (oktober 2015) Statsskick: Absolut monarki med rådgivande församling Statschef, Regeringschef: Kung Salman bin Abdul Aziz Al Saud Utrikesminister: Adel bin Ahmed Al-Jubeir BNP: 746,2 miljarder USD (2014) BNP tillväxt (real): 3,5 % (2014) BNP/capita: 25 163 USD (2014) Inflation: 2,7 % (2014) Arbetslöshet: ca 11,7 % (2014) Nationell budget: 229 miljarder USD (2015) Oljereserver: 268,4 miljarder fat (est 2014) Naturgasreserver: 8,235 triljoner kbm (est 2014) Oljeproduktion: ca 9,7 miljoner fat/dag (2014) Export: Total 342,3 miljarder USD (2014) Sverige 936 miljoner SEK (2014) Import: Total 158,5 miljarder USD (2014) Sverige 11,2 miljarder SEK (2014) Exportvaror: Olja och oljerelaterade produkter (90 %) Importvaror: Främst maskinvaror, matvaror, kemikalier, motordrivna fordon och textiler Största exportpartners: Kina 13,9 %, USA 13,6 %, Japan 13 %, Sydkorea 9,8 %, Indien 9,5 % (2013) Största importpartners: USA 13,1 %, Kina 12,9 %, Indien 8,1 %, Tyskland 7,4 %, Sydkorea 6,1 % (2013)
Sveriges Ambassad Promemoria 2(13) Kort historik Det moderna Saudiarabien grundades 1932 efter det att kung Abdul Aziz under tre årtionden gradvis erövrat stora delar av den arabiska halvön och landet därigenom fått sitt nuvarande geografiska omfång. Landets historia började ta form redan i mitten av 1700-talet genom en allians mellan en religiös rörelse och klanen Al Saud, förfäder till dagens ledarskap. Den religiösa rörelsen strävade efter en återgång till ursprunglig islam och leddes av Muhammed ibn Abd Al-Wahhab. Hans puritanska tolkning av islam har fått benämningen wahhabism. Denna allians består och utgör grundvalen för dagens politiska/religiösa styre. Till dess att oljeutvinningen tog fart fanns föga internationellt intresse för Arabiens inre. Ottomanerna nöjde sig med att kontrollera viktigare handelsvägar och tillfarterna till de heliga städerna Mecka och Medina, men lämnade Najd, den centrala provinsen, orörd. Det bristande internationella intresset har bevarat områdets särart och lämnat sekelgamla traditioner, inklusive den politisk-religiösa balansen, i stort intakta. Inrikespolitik Saudiarabien är stabilt, även om vissa demonstrationer förekommit främst i delar av den Östra provinsen (runt staden Qatif), där en del av befolkningen är shiamuslimer sedan våren 2011. Under 2014-2015 har ett antal terroristattentat genomförts mot shiamuslimska moskéer och saudiska myndigheter. Kung Salman (f 1936) tillträdde kungamakten i januari 2015, efter sin halvbror Kung Abdullahs död. Kungen är såväl stats- som regeringschef. Sedan sitt tillträde har kung Salman genomfört fler ändringar i regeringen. Det pågår ett generationsskifte i huset Saud. Kronprins, och tillika inrikesminister, är sedan april 2015 kungens brorson prins Mohammed bin Nayef al-saud (f 1959). Vice kronprins, andre vice premiärminister, och tillika försvarsminister, är sedan april 2015 Kung Salmans son prins Mohammed bin Salman al Saud (f 1985). De bägge kronprinsarna har utöver sina respektive ministerportföljer även ansvar för varsitt av kung Salman nyinrättat råd. Bin Nayef är ordförande för rådet för politiskaoch säkerhetsfrågor och Bin Salman för rådet för ekonomisk utveckling.
Sveriges Ambassad Promemoria 3(13) Råden ska fungera som sammanhållande för regeringens politik, och ger därtill ett stort inflytande över regeringens samlade politik. Utnämningen av Mohammed bin Salman uppmärksammades i Saudiarabien m.a.a. hans ringa ålder (han fyller 30 år i år). Till utrikesminister utnämnde kung Salman den tidigare Washingtonambassadören Adel Jubeir. Den förre (numera avlidna) utrikesministern prins Saud al-faisal innehöll sin post i 40 år och ansågs ha stort inflytande över Saudiarabiens utrikespolitik. Kungen lägger största vikt både vid sin roll som den världslige ledaren och som beskyddaren av islams heliga platser. Han bär därför den officiella titeln och tilltalas som The Custodian of the Two Holy Mosques. Innan viktiga beslut fattas konsulteras via informella remissförfaranden ledarna för de viktigare stammarna i landet, seniora klerikala personer i Supreme Ulema Council och den rådgivande församlingen Majlis Ash-Shoura. Några politiska partier eller central folkvald församling finns inte. Den rådgivande församlingen, Majlis Ash-Shoura, utses av kungen. Församlingen har dock de senaste åren givits en ökad roll i lagstiftningsarbetet. Trettio kvinnor utsågs i januari 2013 till fullvärdiga medlemmar av Shoura, vilket motsvarar en andel av 20 procent. Detta anses som en viktig symbolhandling och ett stort inrikespolitiskt steg för att öka kvinnors inflytande i det saudiska samhället. Kvinnor har även valts in i styrelserna för handelskamrarna i, Jeddah och al- Khobar. Kvinnor har rösträtt och rätt att kandidera i de kommunalval som äger rum i december 2015. Alla politiska beslut är väl avvägda kompromisser mellan ett, i breda penseldrag, mer liberalt kungligt ledarskikt och ett i grunden konservativt religiöst etablissemang och en likaledes huvudsakligen konservativ befolkning. Begreppet liberalism bör dock tolkas i en saudisk optik. Liberalism i en västerländsk bemärkelse saknas i stort i landet. Stam- och klanbanden samt religionens dominerande roll är viktiga för det sociala nätverket. Dessa band i förening med att en tredjedel av befolkningen, om totalt drygt 30 miljoner, utgörs av utländsk arbetskraft från Mellanöstern, Sydasien, Europa och USA, har hämmat
Sveriges Ambassad Promemoria 4(13) framväxten av en modern inhemsk medelklass och bevarat landets traditionella struktur. Al Qaeda-inspirerade terroristdåd drabbade landet mellan 2003-2005, med attacker främst riktade mot västerländska och saudiska officiella mål. Under åren därefter har bekämpning av terrorism tillmätts högsta prioritet och säkerhetsmyndigheterna har satt in stora resurser för att eliminera grogrunden för extrema islamistiska grupper i landet. I början av 2014 antogs en mycket strikt antiterroristlag och flera islamistiska grupper, till exempel Muslimska Brödraskapet, har därefter terroriststämplats av staten. För att förhindra saudier från att delta i strider utomlands utfärdades även ett kungligt dekret som förbjöd deltagande i radikala gruppers verksamhet utomlands. Utöver polisiära insatser har stora resurser lagts på rehabilitering och utbildning i särskilda omskolningsanstalter. Vidare har skolplanen och utbildningsväsendet reformerats. Den förre kungen Abdullah drev en försiktig reformpolitik, och betraktades som en person som önskade reformera och modernisera Saudiarabien. Saudiarabien är dock fortfarande i mångt och mycket ett konservativt land som präglas av ålderdomliga stamtraditioner och en strikt uttolkning av islam, vilket är förnimbart inte minst på det sociala och religiösa området. Bilkörningsförbud för kvinnor, strikta moralregler och restriktioner är uttryck för den konservativa grundtonen och ses av många som nödvändiga eftergifter åt det religiösa etablissemanget och andra konservativa segment av befolkningen. Till en del är restriktionerna lagstadgade, men de styrs också i stor utsträckning av djupt rotade sedvänjor. Kvinnor fick rätt till utbildning först under 1960-talet, då under motstånd från ansenliga mängder av befolkningen. Kvinnor är i många sammanhang fortfarande rättsligt omyndiga, men förbättringar av kvinnors rättsliga ställning sker gradvis. Efter en lång kampanj införde Saudiarabien en ny lag med förbud mot kvinnomisshandel i augusti 2013. Kvinnor har också fått rätt att agera som advokater inför domstol. De första kvinnliga saudiska diplomaterna har under de senaste åren trätt i tjänst. Under våren 2011 flammade debatten kring bilkörningsförbudet åter upp och ett antal kvinnor gav sig ut i trafiken. Försöken stoppades, men
Sveriges Ambassad Promemoria 5(13) polisen tycktes ha fått instruktioner om att agera återhållsamt och incidenterna ledde inte åtal. En kampanj för kvinnors rätt att köra bil - känd som 26 oktober-rörelsen genomfördes under 2013. Myndigheternas sätt att bemöta kampanjen var mycket mjukare än tidigare och kampanjen ansågs ha uppnått sitt syfte att lyfta upp frågan på dagordningen både nationellt och internationellt. I december 2014 försökte två saudiska kvinnor köra in i Saudiarabien från Förenade Arabemiraten. Bägge arresterades men släpptes så småningom. Val till kommunala församlingar genomfördes 2005 och 2011. Kommunalvalen har varit viktiga, då de utgör de första gångerna som saudier fått möjlighet att gå till valurnorna. Betydelsen av det folkliga inflytandet över den politiska processen, ens på lokal nivå, bör dock inte överskattas. Endast två tredjedelar antalet platser i de lokala församlingarna tillsätts genom val och det lokala styrelseskickets påverkansmöjligheter begränsas av traditionella stam-/klanband. Kvinnor, om än få, återfinns också på ledande poster i det privata näringslivet, mellanskikten i förvaltningen och inom utbildning och sjukvård. Utbildningsnivån bland kvinnor är hög och de utgör cirka 60 procent av studenterna vid universitet och högskolor och står för drygt två tredjedelar av alla doktorsavhandlingar. Tiotusentals kvinnor har deltagit i King Abdullah Scholarship Program (KASP) och fått utbildning utomlands. Sett i perspektiv har kvinnors utbildningsnivå stärkts radikalt och detta i synnerhet då grundskoleutbildning för flickor infördes så sent som 1960. I dag är andelen högt utbildade kvinnor större än andelen män. Kvinnor uppmuntras även att förvärvsarbeta från officiellt håll, bland annat genom att nya yrkeskategorier öppnas. Andelen kvinnor på arbetsmarknaden är emellertid fortfarande låg, delvis på grund av sociala och kulturella restriktioner. Utrikes- och säkerhetspolitik På ett översiktigt plan kan Saudiarabien genom sin utrikespolitik sägas sträva efter arabisk enighet och islamisk solidaritet. Radikala och omstörtande tendenser bekämpas. Ekonomiska redskap (bistånd och direktinvesteringar), men också rollen som islams vagga och främste beskyddare är tunga faktorer även i utrikespolitiken.
Sveriges Ambassad Promemoria 6(13) Saudisk utrikespolitik har länge utmärks av försiktighet, pragmatism, strävan efter stabilitet i den omkringliggande regionen, stark medvetenhet om ansvaret för islams heliga platser (Mecka och Medina) och om de stora värden, ekonomiska och politiska, som står på spel. Säkerhetspolitiskt förlitar man sig fortfarande framför allt på de nära banden till USA och europeiska stater som Storbritannien och Frankrike, men kommersiellt och diplomatiskt har relationerna i allt större utsträckning diversifierats till att inkludera Japan, Sydkorea, Kina, Indien och andra asiatiska stater. Den ostasiatiska närvaron på den saudiska marknaden blir alltmer påtaglig, och inom sektorer såsom utbildning och infrastruktur bygger man allt starkare partnerskap med kinesiska, sydkoreanska, japanska och indiska företag med stöd av regeringarna i dessa länder. Saudiarabien blir alltmer aktivt både utrikes- och säkerhetspolitiskt, och spelar en allt tydligare politisk roll i det oroliga Mellanöstern. I Syrien och Jemen bedrivs en aktiv politik i nära samråd med framför allt USA, Storbritannien och Frankrike. Sedan tidigare är Saudiarabien ett mycket generöst givarland, med ett bistånd som varierar mellan 2-4 procent av BNP. Genom det nyinrättade centret för humanitärt bistånd avser man engagera sig ytterligare i humanitär verksamhet. Bland annat kanaliseras genom centret de cirka 275 miljoner USD som Saudiarabien har utfäst för humanitära insatser Jemen. I uppfattas Iran som det största säkerhetspolitiska hotet mot stabiliteten i regionen. Man uppfattar att Iran försöker underminera stabiliteten i regionen för att kunna sprida sin egen version av revolutionär islam och gradvis etablera regional hegemoni. Under de senaste åren har misstron mot Iran vidgats till att få en tydligare sunnishia vinkling. Från officiell saudisk sida har man välkomnat avtalet mellan Iran och P5+1 på det kärntekniska området. Utvecklingen i Jemen har länge tillmätts hög prioritet av Saudiarabien. Det var GCC som under saudisk ledning förhandlade fram den uppgörelse som förmådde den tidigare presidenten Ali Abdullah Saleh i Jemen att träda tillbaka till förmån för ett interimärt styre under ledning av president Abd-Rabbu Mansour Hadi. De spänningar som uppstod
Sveriges Ambassad Promemoria 7(13) under försoningsprocessen ledde sedermera till att den s.k. houthirörelsen i kollusion med f.d. presidenten Ali Abdullah Saleh med militära medel övertog kontrollen över allt större delar av landet hösten 2014, inklusive huvudstaden Sanaa. I januari 2015 genomförde houthierna och Saleh en kupp mot president Hadis regering, som sattes i fängelse, men sedermera kunde gå i exil till. Sedan mars 2015 leder Saudiarabien en koalition av arabstater som bekämpar houtierna och de Saleh-lojala styrkorna. Enligt Saudiarabien är Irans stöd till houtierna ett sätt för Iran att utöka sin maktsfär i regionen. Striderna har hittills orsakat över 5000 dödsoffer och stort humanitärt lidande för drygt 80 % av Jemens befolkning. Inbördeskriget i Syrien inger stor oro i Saudiarabien, som under samordning med viktiga regionala stater och USA, Frankrike och Storbritannien stödjer delar av oppositionen mot president Bashar al- Assad. Historiskt har förbindelserna mellan Saudiarabien och Syrien varit frostiga, inte minst för att al-assad-klanen valt att alliera sig med Iran sedan drygt trettio år. Från saudiskt håll misstror man sedan länge Assads ledarskap. Från saudisk sida hoppas man på ett regimskifte, med ett mer representativt styre som inkluderar alla befolkningsgrupper i Syrien. Saudiarabien har varit pådrivande bakom FNs och Arabförbundets ansträngningar att få till stånd en lösning på de interna striderna i Syrien. Även förhållandet till grannlandet Irak är kyligt. Saudiarabien fruktar en utveckling där ett av shi a-muslimska politiska partier styrt Irak utvecklas till att bli en iransk satellitstat, med ambitioner att hävda regionalt radikalt inflytande. Saudiarabien och Egypten binds samman av starka politiska och ekonomiska band som går tillbaka till Mubaraks tid. Saudiarabien har sålunda ett starkt intresse av att situationen i Egypten stabiliseras och den egyptiska ekonomin återhämtas. Kung Abdullah var den förste ledaren att uttala starkt stöd till den nya regimen i Egypten efter att president Morsi avsattes och Saudiarabien utlovade direkt ett omfattande ekonomiskt stöd till Egypten som en del i ett större stöd från flera Gulfländer. Saudiarabien driver aktivt på för att mobilisera stöd för Egypten. Under 2014-15 har Saudiarabien givit ekonomiskt stöd till Egypten på minst 8 mrd USD.
Sveriges Ambassad Promemoria 8(13) Palestinafrågan är en prioriterad fråga i Saudiarabien och konflikten får stor uppmärksamhet i media. Saudiarabien är pådrivande för en tvåstatslösning och det var Kung Abdullah, dåvarande kronprins, som 2002 initierade den fredsplan som kallas Arab Peace Initiative, som förnyades 2007 och 2013 med stöd av flertalet arabstater. Ekonomi och handel Saudiarabien är Mellanösterns största ekonomi, världens största oljeexportör och dess ekonomiska styrka har under det senaste decenniet ökat i takt med det höga oljepriset. Saudiarabien är medlem i ett antal regionala och globala multilaterala organisationer, bland annat GCC, OPEC, OIC, LAS och G20. Budgeten för 2015 var liksom de senaste statsbudgetarna expansiv, med fortsatt stora satsningar på utbyggnaden av infrastrukturen i landet, utbildningsväsendet, hälsa och breda insatser för att diversifiera och modernisera ekonomin och samhället. Utvecklandet av en livs- och konkurrenskraftig privat sektor tillmäts hög prioritet, inte minst för att generera arbetstillfällen för en snabbt växande befolkning. Den stora tillväxtgenererande faktorn i den saudiska ekonomin är de statliga satsningarna på infrastrukturell och samhällelig utveckling. Den inslagna vägen att diversifiera ekonomin från oljeberoendet, genom uppmuntrande av privata investeringar, ökad sysselsättning i den privata sektorn och skapandet av en inhemsk industri, gör sig fortsatt gällande. Saudiarabien har stabila finanser trots ett fallande oljepris. Statsbudgeten för 2015 uppgår till 860 miljarder SAR (cirka 1806 miljarder SEK). Försvar, utbildning, infrastruktur och hälsa är stora utgiftsområden. Inom utbildningsområdet satsas stort på utbyggnad av universitetsväsendet i landet, liksom på generösa stipendier för att skicka runt 150 000 studenter utomlands inom ramen för King Abdullah Scholarship Program. Budgeten är dock föremål för nedskärningar som en följd av det låga oljepriset. Oljeinkomsternas betydelse för den saudiska ekonomin går inte att ta miste på. 80 procent av budgetintäkterna, 45 procent av BNP och 90 procent av de totala exportintäkterna kommer från oljeindustrin. Oljeberoendet gör Saudiarabien känsligt för fluktuationer av oljepriset och det senaste årets nedgång har påverkat statsfinanserna negativt och
Sveriges Ambassad Promemoria 9(13) budgettunderskottet för 2015 beräknas till mellan 15 och 20 procent av BNP. Ett fortsatt fluktuerande oljepris är att vänta mot bakgrund av den globala ekonomiska lågkonjunkturen, instabiliteten i närområdet, effekter av skifferolja och alternativa energikällor samt andra oljeexporterande länders förmåga att öka sin export. Vid ett ihållande lågt pris har den saudiska regeringen förutsättningar att minska de offentliga utgifterna för att undvika ohanterliga budgetunderskott, som landet gjorde under 1980- och 90-talet. En närmast obefintlig statsskuld och stora valutareserverna utgör buffertar för att hantera en eventuell akut kris. Den samlade bedömningen är att Saudiarabien på medellång sikt har förutsättningar att hantera ett oljepris på fortsatt låga nivåer i förhållande till tidigare år. Den expansiva finanspolitiken reflekterar fortsatta strategiska satsningar för att diversifiera ekonomin från oljeberoende och öka sysselsättningen. Med en hög befolkningsökning och en välutbildad kvinnlig befolkning som börjar stampa på tröskeln till arbetsmarknaden, står landet inför stora utmaningar. Saudiarabien har därför lagt stor vikt i att anpassa budgeten till kapitalintensiva investeringar som i längden genererar arbetstillfällen och ökar sysselsättningen i näringslivet. Att integrera den egna befolkningen på arbetsmarknaden och därmed minska beroendet av utländsk arbetskraft utgör en av största utmaningarna politiskt, ekonomiskt och socialt som landet står inför de kommande åren. En saudiseringsplan, Nitaqat, tillsammans med ett arbetslöshetsprogram, Hafiz, är grundbultarna i myndigheternas ansträngningar att med morot och piska öka saudiernas andel i den privata sektorn. Programmen har även till syfte att öka andelen arbetande kvinnor. Satsningar på gigantiska infrastrukturella projekt har hittills gjort att främst stora inhemska och utländska konglomerat skördat frukterna av budgetsatsningarna, medan de saudiska oljeintäkterna i mindre grad sipprat ned till små och medelstora och genererat arbetstillfällen för saudier. Även om kungen inte förväntas besluta om några mer dramatiska nedskärningar av den offentliga sektorn, finns en medvetenhet om att denna måste bli mer effektiv och produktiv. För närvarande arbetar 90 procent av den arbetsföra saudiska manliga befolkningen inom offentlig sektor, med en stor andel undersysselsatta. En mer konkurrenskraftig privat sektor med en större andel saudiska
Sveriges Ambassad Promemoria 10(13) anställda och en effektivare offentlig sektor utgör överlevnadsfrågor för Saudiarabien på sikt. Förbindelser Sverige Saudiarabien Saudiarabien var 2014 Sveriges absolut största exportmarknad i Mellanöstern och den artonde största exportmarknaden totalt sett. Importen från Saudiarabien är relativt låg, då Sverige importerar huvuddelen av sitt olje/gasbehov från annat håll, främst Norge och Ryssland. Ett allmänt bilateralt samarbetsavtal finns mellan Sverige och Saudiarabien sedan 2005, ett investeringsskyddsavtal sedan 2008, samt ett samförståndsavtal på hälsoområdet sedan 2011. Under 2013 avslutades förhandlingarna om ett avtal om undvikande av dubbelbeskattning, vilket kommer att träda i kraft efter att avtalet signerats av både länderna och därefter ratificerats i respektive land. Under våren 2015 informerades den saudiska regeringen om att Sverige inte avsåg förlänga det samförståndsavtal på det militära området som ingicks 2005. Samförståndsavtalet löper ut den 15 november 2015. Ett samförståndsavtal mellan Stockholms handelskammare och samlingsorganet för Saudiska handelskammare undertecknades i i oktober 2015 om bildandet av ett svenskt-saudiskt affärsråd. Drygt fyrtio svenska företag är etablerade på plats och hundratals arbetar via lokala partners. Uppskattningsvis är runt 750 svenskar bofasta i landet, varav huvuddelen i. En ny tendens är att företag väljer att förlägga tillverkningen till Saudiarabien. Trioplast, Tetra Pak, ABB, Volvo Lastvagnar, Outokumpu, med flera har anläggningar i Saudiarabien, bland annat för att få närhet till råvaror och billig energi. Ytterligare en tendens är att konsumentföretag söker sig till den saudiska marknaden. IKEA finns på plats sedan 1983, men på senare år har även H&M, Lindex och Wayne s Coffee sällat sig till de konsumentinriktade företagen. IKEA har idag tre varuhus i landet och planerar att öppna ytterligare varuhus inom de närmaste åren. Svenska företag är även aktiva inom hälsosektorn och Diaverum skrev i början av 2014 under en miljardaffär med saudiska hälsoministeriet som täcker runt 50 procent av all dialysverksamhet i landet. Det största bilaterala projektet genom tiderna, det strategiska oljelagringsprojektet i ABV Rock Groups regi med Sheikh Mohammed
Sveriges Ambassad Promemoria 11(13) Hussein Al Amoudi som huvudägare, som inleddes i mitten av 1980- talet, slutfördes i mars 2009. Projektet omfattar fem oljelagringsanläggningar. Anläggningarna (, Jeddah, Abha, Buraidah och Medina) har överlämnats till det statliga oljebolaget Saudi Aramco. Tillsammans med ABV Rock Group är det svenska byggnadsföretaget Midroc stort i Saudiarabien. Även på utbildnings- och forskningsområdet utvecklas relationerna. Flera svenska universitet och högskolor har ingått samarbetsöverenskommelser med saudiska motsvarigheter. 22 svenska lärosäten är sedan 2011 ackrediterade hos saudiska ministeriet för utbildning, vilket medför att saudiska studenter kan studera på dessa universitet och få sin utbildning godkänd av saudiska myndigheter, samt gör dem därmed föremål för stipendiefinansierade studier, exempelvis genom KASP. Möjligheten till studier utomlands är en av de viktigaste möjligheterna för att modernisera och öppna upp det traditionsbundna saudiska samhället. Intresset från svenska företag inom utbildningsområdet är stort. EF Education är redan etablerade och Kunskapsskolan har skrivit på kontrakt för att bygga upp en rad skolor över hela landet. Drygt 2 000 svenska muslimer besöker årligen de heliga staderna Mecka och Medina för vallfärd (så kallad hajj och umrah). Dåvarande -guvernören, kung Salman, avlade officiellt besök i Stockholm i juni 2008 och ett framgångsrikt svarsbesök av landshövding Per Unckel ägde rum i övergången oktober/november 2008. Kung Carl XVI Gustaf avlade privata besök för internationella scoutrörelsen i februari 2008 och i september 2011, samt framförde kondoleanser i samband med Kung Abdullahs bortgång i januari 2015. Det senaste svenska statsbesöket genomfördes 1981. Den saudisk-svenska vänskapsföreningen i Shoura Council (rådgivande parlamentarisk församling) besökte riksdagen i april 2011, och en delegation ledd av andre vice talman Ulf Holm avlade svarsbesök i i november 2011.
Sveriges Ambassad Promemoria 12(13) Den biträdande nationelle säkerhetsrådgivaren Dr Rihab Massoud besökte Sverige i övergången maj/juni 2011. Ett besök av den saudiske hälsoministern ägde rum i maj 2011. Ett samförståndsavtal (MoU) mellan Sverige och Saudiarabien på hälso- och sjukvårdsområdet ingicks i samband med besöket. Generaldirektören för Svenska institutet Annika Rembe besöket Saudiarabien i mars 2012 i anslutning till att Sverige var hedersgästland vid den stora årliga internationella bokmässan i. I mars 2013 besökte den svenska chefsförhandlaren för klimatfrågor, ambassadör Anna Lindstedt, för möten med vice oljeministern Abdul Aziz bin Salman och andra saudiska motparter. I april 2013 besökte utrikesrådet för handel Eva Walder Saudiarabien. Möten med vice handelsministern, vice utbildningsministern samt vice utrikesministern genomfördes under besöket. Dessutom träffade Walder ledamöter i Majlis ash-shoura. Chefen för Utrikespolitiska institutet Anna Jardfelt besökte Saudiarabien i maj 2013. Lena Furmark, statssekreterare på Socialdepartementet, ledde en hälsodelegation till i november 2013 och träffade bland annat hälsoministern samt representanter på saudiska läkemedelsverket och nationalgardets sjukvårdsinstitution. Kabinettssekreterare Frank Belfrage besökte i mars 2014. Möten med bland andra vice utrikesminister Abdulaziz bin Abdullah bin Abdulaziz Al Saud, utbildningsminister Khalid Al-Faisal, vice talman Mohammed Al-Jefri och GCC generalsekreterare Abdullatif Al-Zayani genomfördes i samband med besöket. Näringsminister Mikael Damberg och dennes statssekreterare Oscar Stenström åtföljde Kung Carl XVI Gustav i samband kung Abdullahs bortgång i januari 2015. Jan Henningsson, senior rådgivare och ämnessakkunnig på UD, besökte i april 2015 med fokus på interreligiös dialog. Statssekreterare Oscar Stenström på Näringsdepartementet besökte i maj 2015 för samtal med bland annat handels- och industriminister Dr Tawfiq Al-Rabiah. Stenström besökte åter i
Sveriges Ambassad Promemoria 13(13) oktober 2015 som ledare för en stor näringslivsdelegation med huvudsyfte att underteckna avtal om bildandet av ett svenskt-saudiskt affärsråd under namnet Saudi Swedish Joint Business Council. JUHLIN-DANNFELT