ISBN 91-7201-509-8 Artikelnr. 2001-111-3

Social rapport 2001

Socialstyrelsen klassificerar frœn och med Œr 2001 sin utgivning i olika dokumenttyper. Detta Šr en Tematisk šversikt och analys. Det innebšr att det Šr en regelbundet Œterkommande bred šversikt och analys av fšrhœllanden och utveckling inom olika delar av všlfšrdssektorn eller fšr olika befolkningsgrupper. Den baseras pœ vetenskap och/eller bepršvad erfarenhet. Ett primšrt syfte med tematiska šversikter och analyser Šr att de ska ge underlag fšr kunskapsbaserade beslut pœ nationell, regional och lokal nivœ. Socialstyrelsen svarar fšr innehœll och slutsatser. ISBN 91-7201-509-8 Artikelnr. 2001-111-3 Redaktšr: Elisabeth Wall Bennet Layout och sšttning: Elisabeth Hansen och Gunnel Olausson, FGO AB Omslag: Fhebe HjŠlm Omslagsfoto: Jan Rietz (stora bilden), Eva Wernlid, Bengt-Gšran Carlsson, Mikael Bertmar och Anders Lindh, samtliga TIOFOTO. Tryck: LTAB Linkšpings Tryckeri AB, mars 2001

Fšrord Social rapport 2001 Šr den tredje i raden av nationella sociala rapporter som enligt uppdrag šverlšmnas till regeringen. Syftet Šr att ge en šversiktlig beskrivning och analys av hur svenska folkets sociala fšrhœllanden utvecklas i olika befolkningsgrupper. PŒ liknande sštt som i tidigare rapporter behandlas bl.a. hur mšnniskors arbete, ekonomi och boende i Sverige utvecklats under 1990-talet. Vidare identifieras de grupper i samhšllet som har en socialt utsatt position samt de grupper hos vilka sociala problem ansamlas. Vi redovisar Šven vad den ekonomiska ŒterhŠmtning som skedde under slutet av 1990-talet inneburit fšr olika gruppers všlfšrdssituation. SŠrskilda fšrdjupningar av teman som sambandet mellan sjukdom och sociala fšrhœllanden, boendesegregation och de mest utsattas villkor redovisas i sšrskilda kapitel. Rapporten všnder sig i fšrsta hand till politiker pœ kommunal, regional och nationell nivœ som genom sina beslut pœ olika sštt kan pœverka befolkningens sociala situation i Sverige. Den riktar sig Šven till organisationer och myndigheter som arbetar med att fšrbšttra mšnniskors sociala villkor samt till en intresserad allmšnhet. Social rapport 2001 har utarbetats av Martin Bšrjeson (projektledare) och Hannelotte Kindlund vid Epidemiologiskt centrum, Socialstyrelsen. En redaktionskommittž med fšljande medlemmar har medverkat: professor MŒns RosŽn, Epidemiologiskt centrum (EpC), ordfšrande, professor Gunnar Aronsson, Arbetslivsinstitutet, professor Bjšrn Halleršd, UmeŒ universitet, professor Sven-Axel MŒnsson, Gšteborgs universitet, docent Magnus Stenbeck, Epidemiologiskt centrum och professor Karin Tengvald, Centrum fšr UtvŠrdering av Socialt arbete (CUS). SŠrskilt underlag till rapporten har tagits fram av professor Roger Andersson, Institutet fšr Bostadsforskning vid Uppsala universitet. Synpunkter pœ rapporten har lšmnats av experter sœvšl externt som internt inom Socialstyrelsen. Vi hoppas att rapporten kommer att ge underlag fšr en saklig samhšllsdebatt som leder till beslut som fšrbšttrar mšnniskors levnadsvillkor. Kerstin Wigzell Generaldirektšr MŒns RosŽn Direktšr

InnehŒll Sammanfattning 7 1. Inledning 15 Bakgrund, syfte och frœgestšllningar 16 Rapportens fortsatta disposition 19 Referenser 20 2. Social rapportering i teori och praktik 21 Gamla Ð och nya Ð frœgestšllningar 22 En skandinavisk tradition fšr forskning om levnadsfšrhœllanden och všlfšrd 24 Bristande všlfšrd och sociala problem 29 Social rapport Ð en samlad bild av befolkningens sociala villkor 33 Referenser 34 3. Arbete och arbetsmarknad 37 Inledning 40 En fšršndrad arbetsmarknad 41 Processerna pœ arbetsmarknaden 48 Ett liv i arbete? 56 Regional obalans 73 Sysselsatta svenskar och arbetslšsa invandrare? 83 Referenser 93 4. Fšrsšrjning och fattigdom 95 Inledning 97 1990-talet: FšrŠndrade fšrutsšttningar fšr fšrsšrjning 99 Fšrsšrjning 105 Fšrdelning och omfšrdelning 112 Att mšta fattigdom 115 Fattigdomsutvecklingen under 1900-talet 119 Fattigdom och fšrsšrjningsproblem i olika grupper 121 Vem blir fattig? 124 Att ta sig ur fattigdom 126 Sammanfattande diskussion 128 Referenser 130 5. Sambandet mellan sjukdom och sociala fšrhœllanden 133 Inledning 135 Inkomst 136 SkilsmŠssa 140 LŒngvarig sjukdom eller ršrelsehinder 142 Kostnader 144 Slutord 146 Referenser 148 6. Social utsatthet 149 Inledning 151 Tidigare analyser 152 Sociala problem i olika Œldersgrupper 153 Betydelsen av ekonomiska problem 157 Ansamlingar av problem 160 Problem ur ett arbetsmarknadsperspektiv 162 Slutdiskussion 169 Referenser 170

7. De mest utsatta 171 Inledning 173 FšrutsŠttningarna fšr kunskap om de mest utsattas levnadsfšrhœllanden 174 Alkohol- och narkotikamissbruk 177 Kriminalitet 182 Hemlšshet 187 Prostitution 191 Diskussion 194 Referenser 196 8. Boendesegregation 199 Inledning 201 Preciseringar av frœgestšllningar och centrala begrepp 202 Boendesegregationen i Sverige 204 Boendesegregationens konsekvenser 205 Boendesegregationen under 1990-talet 209 Referenser 220 9. Avslutande diskussion 223 Inledning 224 Framtida utmaningar fšr den svenska všlfšrdspolitiken 227 Hur har de utsatta grupperna pœverkats? 231 Den svenska všlfšrden ur ett europeiskt perspektiv 234 Referenser 237 Bilaga 239 Arbetets organisation, kšllor och metod 240 Referenser 243

1. Inledning

Inledning Bakgrund, syfte och frœgestšllningar Bakgrund Social rapport 2001 Šr den tredje i raden av nationella rapporter om sociala fšrhœllanden som enligt uppdrag šverlšmnas till regeringen. Bakgrunden till dessa rapporter Šr att regeringen, i samband med att man i augusti 1992 gav Socialstyrelsen i uppdrag att utarbeta en tredje nationell folkhšlsorapport, denna gœng vidgade uppdraget till att beskriva och analysera utvecklingen av sœvšl hšlsa som social všlfšrd och riskfaktorer fšr sjukdom och sociala problem. Den sociala rapporten skall ge en aktuell šversikt šver hur sociala problem och riskerna fšr dessa fšršndras šver tiden i olika befolkningsgrupper samt analysera tšnkbara orsaker till dessa fšršndringar. Utvecklingen av sociala problem skall relateras till samhšllsutvecklingen i stort och inte bara till de problem som socialtjšnsten identifierar. Rapporten skall tjšna som underlag fšr en diskussion om den framtida všlfšrdspolitiken i Sverige och identifiera de grupper som ekonomiskt och socialt har det besvšrligt. Rapporten utgœr frœn ett synsštt som innebšr att socialpolitikens uppgift Šr att undanršja de skillnader i všlfšrdens fšrdelning som anses oacceptabla. Denna frœga Ð om vilka skillnader som skall anses som oacceptabla Ð har ytterst sin grund i vœra všrderingar, men den bšr ocksœ utgœ frœn kunskap om och tillfšrlitliga beskrivningar av de faktiska fšrhœllandena. Den sociala rapportens mœlsšttning Šr dšrfšr att beskriva och analysera skillnaderna mellan olika grupper i befolkningen sœ att den utgšr en del av underlaget fšr de prioriteringar och beslut om všlfšrden som mœste fattas. I SocialtjŠnsten i Sverige, som Socialstyrelsen publicerar med regelbunden periodicitet, redovisas behov, organisation, omfattning, kvalitet och utvecklingsbehov fšr olika verksamheter inom socialtjšnsten. Tanken Šr att rapporterna skall komplettera varandra sœ att Social rapport utifrœn ett befolkningsperspektiv redogšr fšr sociala fšrhœllanden i olika befolkningsgrupper, medan SocialtjŠnsten i Sverige riktar uppmšrksamheten mot verksamheter och service inom den sociala servicen, vœrden och omsorgen. Social rapport 2001 všnder sig i fšrsta hand till politiker pœ kommunal, regional och nationell nivœ som genom sina beslut pœ olika sštt kan pœverka befolkningens sociala situation i Sverige. Den riktar sig Šven till organisationer och myndigheter som arbetar fšr att fšrbšttra mšnniskors sociala villkor samt till en intresserad allmšnhet. 1 Ambitionen har ocksœ varit att rapporten skall bidra till den diskussion som fšrs om ett fšrdjupat europeiskt samarbete pœ det socialpolitiska omrœdet. Under 1999Ð2000 inleddes ett arbete fšr att gemensamma mœl respektive indikatorer skall gšra det mšjligt att jšmfšra och utvšrdera socialpolitiken i de olika EU-lŠnderna (se kapitel 9). Arbetet med Social rapport 2001 har lagts upp med mœlsšttningen att de beskrivningar respektive analyser som redovisas i rapporten Šven skall kunna anvšndas fšr detta ŠndamŒl. 1 För att undersöka hur dessa målgrupper uppfattar rapporten genomfördes 1996 97 en utvärdering av Folkhälso- och Social rapport 1994 med avseende på spridning, användning och omdöme om rapporterna (Ericson & Nilsson 1997). Resultaten av denna utvärdering visade att den sociala rapporten bland såväl tjänstemän som förtroendevalda på nationell respektive lokal nivå uppfattades som användbar och att den utgjorde en viktig kunskapssammanställning. Rapporten användes också i undervisningen vid ett flertal universitet. 16

Inledning Syfte och frœgestšllningar Ett švergripande syfte med Social rapport 2001 Šr att beskriva och analysera fšrekomsten och utbredningen av olika former av sociala problem bland befolkningen. Tonvikten ligger pœ en redovisning av den aktuella situationen i Sverige och av utvecklingen under den senaste tioœrsperioden, men i de fall det Šr relevant gšr vi jšmfšrelser med den internationella utvecklingen och ser dagens situation i ett lšngre tidsperspektiv. ven om en mœlsšttning varit att beskriva utvecklingen under hela nittiotalet, har det faktum att offentlig statistik ofta slšpar efter med ett eller ett par Œr, inneburit en begršnsning i detta avseende. Med utgœngspunkt frœn den diskussion som fšrts under senare Œr riktas intresset mot fenomen som marginalisering respektive social utestšngning (Ósocial exclusionó), och vi fšrsšker kartlšgga i vilken mœn dessa begrepp Šr relevanta fšr att beskriva utvecklingen i Sverige. En central frœga Šr hur sambanden mellan individers stšllning pœ arbetsmarknaden, deras fšrsšrjningssituation respektive sociala utsatthet kan beskrivas och fšrstœs. I Social rapport 2001 beskriver vi olika gruppers stšllning pœ arbetsmarknaden och deras fšrsšrjningsvillkor, och vi undersšker hur dessa fšršndrats šver tid. Genom att relatera dessa teman till varandra blir det ocksœ mšjligt att undersška vad fšršndringarna pœ arbetsmarknaden respektive i socialfšrsškringssystemet inneburit fšr olika gruppers fšrsšrjning. Vi analyserar ocksœ i vilken mœn svœrigheter pœ arbetsmarknaden och fšrsšrjningsproblem riskerar att leda till svœrigheter ocksœ pœ andra omrœden. GenomgŒende beskriver vi vilka grupper som befinner sig i utsatta positioner, liksom hur villkoren fšr de utsatta grupperna utvecklats šver tid. I detta ligger att undersška om de utsatta grupperna blivit stšrre eller mindre och om skillnaderna mellan olika grupper škat eller minskat. En viktig frœga Šr vilka grupper som riskerar att Óhalka efteró i všlfšrdsutvecklingen nšr vi lšmnar nittiotalets ekonomiska kris bakom oss. PŒ liknande sštt kartlšgger vi vilka riskfaktorer som Šr aktuella dœ det gšller att fšrklara olika former av sociala problem. I de fall vi pœ motsvarande sštt kan peka ut vilka faktorer som Šr viktiga ur ett fšrebyggande perspektiv skall Šven dessa uppmšrksammas, vilket innebšr att vi indirekt beršr hur en politik som fšrebygger sociala problem kan utformas. I tidigare rapporter har vi valt att utgœ frœn individers respektive gruppers stšllning pœ arbetsmarknaden fšr att dšrefter se till deras fšrsšrjningssituation och sedan undersškt i vilken utstršckning dessa fšrhœllanden kan sšttas i samband med problem ocksœ pœ andra omrœden. MŒlsŠttningen Šr att utveckla detta perspektiv ytterligare i Social rapport 2001. Det Šr mšjligt bl.a. genom att anvšnda de longitudinella datamaterial som tagits fram, men ocksœ genom att ta tillvara senare Œrs forskningsresultat inom omrœdet. PŒ detta sštt kommer stora delar av rapporten att hœllas samman av ett švergripande perspektiv, dšr mœlsšttningen Šr att relatera omrœdena arbete, fšrsšrjning respektive social utsatthet till varandra. Detta perspektiv kompletteras genom att vi i tvœ sšrskilda kapitel riktar intresset mot nœgra specifika sociala problem. I kapitel 7 tar vi upp Óde mest utsattasó situation, vilket innebšr att vi redovisar den kunskap vi har nšr det gšller omfattning och utveckling fšr ett antal všl avgršnsade sociala problem som under senare Œr varit aktuella. I ett sšrskilt kapitel behandlas frœgorna om boendesegregation och dess konsekvenser. PŒ samma sštt som 1994 och 1997 har arbetet med Social rapport 2001 skett parallellt med ar- 17

Inledning betet med FolkhŠlsorapport 2001. BŒda har befolkningen i fokus, men den ena fokuserar pœ sociala problem och den andra pœ folkhšlsan. En švergripande mœlsšttning fšr rapporterna har varit att de skall komplettera vandra, sœ att de behandlar befolkningens villkor utifrœn olika utgœngspunkter. De starka sambanden mellan sociala fšrhœllanden och hšlsa Šr uppenbara. I mœnga fall gœr orsakskedjorna i bœda riktningarna, dvs. sociala fšrhœllanden ger ohšlsa och ohšlsa skapar sociala problem. ven detta har utgjort ett viktigt skšl fšr att stršva efter en nšra samverkan nšr det gšllt upplšggningen av de respektive rapporterna. FrŒgan om relationen mellan sociala fšrhœllanden och hšlsan behandlas i bšgge rapporterna, och sšrskilt i tvœ kapitel: frœgan om hšlsoutvecklingen fšr nœgra socialt utsatta grupper behandlas i FolkhŠlsorapport 2001 (kapitel 9 ÓSociala skillnader, utsatthet och ohšlsaó), medan frœgan om sociala konsekvenser av ohšlsa diskuteras i Social rapport 2001 (kapitel 5, ÓSambandet mellan sjukdom och sociala fšrhœllandenó). En utgœngspunkt fšr arbetet med Social rapport 2001 har varit att anlšgga ett befolkningsperspektiv, dvs. att beskriva och analysera befolkningens sociala villkor i olika avseenden. I detta ligger ocksœ att se till vilka grupper som befinner sig i en utsatt position. 2 Ambitionen har ocksœ varit att se till skillnaderna mellan mšn och kvinnor, dvs. att anlšgga ett kšnsperspektiv. Det innebšr att vi genomgœende sškt uppmšrksamma viktiga skillnader mellan mšn respektive kvinnor och att vi, i de fall det Šr relevant, redovisar uppgifter om levnadsfšrhœllanden etc. uppdelat pœ kšn. Syftet med Social rapport 2001 kan dšrmed sammanfattas i tre mœlsšttningar: Att beskriva och analysera sociala villkor respektive problem fšr olika grupper i befolkningen. Att fšlja upp utvecklingstendenser som identifierats i tidigare rapporter (1994 respektive 1997). I detta ryms att studera utvecklingen fšr de grupper som identifierats som de mest utsatta, liksom att kartlšgga vad utvecklingen under 1990-talet inneburit. Att redogšra fšr, och ge en empirisk belysning av, den diskussion som fšrs om marginaliseringsprocesser, ansamling och varaktighet av sociala problem samt segregation och social utestšngning. 2 Ur ett välfärdsperspektiv är det också viktigt att uppmärksamma en annan grupp som inte syns i den offentliga statistiken p.g.a. att de medvetet söker undvika alla kontakter med offentliga myndigheter. Det rör sig om den grupp som i dagligt tal kallas gömda flyktingar, dvs. personer som sökt asyl i Sverige, fått avslag på sin begäran om uppehållstillstånd, och valt att stanna kvar i Sverige illegalt. Varje uppskattning av denna grupps storlek är med nödvändighet mycket osäker. 1997 uppskattades gruppen bestå av mellan 6 7 000 personer (Eriksson & Henriksson 1997, s. 76 77), men mycket talar för att den under senare år minskat i antal. Gömda flyktingar står i princip utanför samhällets service och de har endast de begränsade rättigheter som alla utlänningar som tillfälligtvis vistas i Sverige. Detta innebär att denna grupp i mycket liten utsträckning får del av välfärdssamhällets stöd trots att många har betydande hälsomässiga och/eller sociala problem. Det faktum att de är gömda, och därmed inte noterade som i behov av stöd, gör dock att vi inte kunnat beakta deras situation inom ramen för Social rapport 2001. 18

Inledning Rapportens fortsatta disposition I kapitel 2 (Social rapportering i teori och praktik) beskrivs huvuddragen i svensk všlfšrdsforskning och den diskussion som fšrts med utgœngspunkt frœn denna tradition. HŠr gšrs ett fšrsšk att infoga diskussionen i ett vidare internationellt sammanhang. Kapitel 3 (Arbete och arbetsmarknad) belyser utvecklingen pœ arbetsmarknaden fšr olika grupper under nittiotalet. Bland annat behandlas frœgor om vilka grupper som drabbades av sysselsšttningskrisen i bšrjan av decenniet, liksom vilka grupper som riskerar att Óhalka efteró nšr den ekonomiska utvecklingen Œter tog fart mot slutet av decenniet. I detta kapitel belyses ocksœ regionala skillnader mellan olika grupper pœ arbetsmarknaden. DŠrefter beskriver vi i kapitel 4 (Fšrsšrjning och fattigdom) hur fšrsšrjningssituationen ser ut fšr olika grupper och vilken roll skilda inkomstkšllor (arbetsinkomst, ersšttningar frœn socialfšrsškringssystemet osv.) spelar fšr olika grupper, liksom hur utvecklingen sett ut under nittiotalet. Vidare belyses villkoren fšr de personer och hushœll som Šr ekonomiskt utsatta eller fattiga och hur situationen fšr dem utvecklats. Kapitel 5 (Sambandet mellan sjukdom och sociala fšrhœllanden) behandlar frœgan om de sociala konsekvenserna av sjukdom. Till detta fogas analyser av inkomstutvecklingen fšr de som vœrdats i slutenvœrd jšmfšrt med andra, liksom i vilken mœn det Šr mšjligt att se skillnader nšr det gšller socialt nštverk. I kapitel 6 (Social utsatthet) beskrivs vilka grupper som har en mer socialt utsatt situation. UtgŒngspunkten fšr beskrivningen Šr en s.k. ansamlingsanalys, dšr data frœn SCB:s undersškningar om levnadsfšrhœllanden (ULF) utnyttjas fšr att urskilja vilka grupper som i hšgre grad Šn andra har problem pœ flera omrœden samtidigt. I vilken mœn utgšr en svag stšllning pœ arbetsmarknaden en riskfaktor fšr att hamna i en socialt utsatt situation? OcksŒ i kapitel 7 (De mest utsatta), Šr intresset riktat mot grupper som Šr socialt utsatta i olika avseenden. Perspektivet Šr dock ett annat Šn i tidigare kapitel i och med att vi utgœr frœn ett antal grupper som definieras genom sin sociala situation: missbrukare, kriminella, hemlšsa och prostituerade. Det ršr sig om grupper, vars situation i viktiga avseenden inte pœ tillfredsstšllande sštt belyses med den typ av statistik som anvšnds i rapporten i švrigt. Av detta skšl Šr vi i detta kapitel hšnvisade till att utnyttja andra former av dataunderlag. En diskussion fšrs om i vilken mœn tillgšngliga data kan anvšndas fšr att fœ kunskap om gruppernas levnadsfšrhœllanden. I kapitel 8 (Boendesegregation) beskrivs utvecklingen av den socioekonomiska respektive ÓetniskaÓ boendesegregationen i Sverige under nittiotalet. Med utgœngspunkt frœn beskrivningen gœr vi igenom den samhšllsvetenskapliga forskning som Šgnats boendesegregationens konsekvenser. Vi diskuterar i vilken mœn segregationen skall ses som ett uttryck fšr existerande sociala skillnader eller i vilken mœn segregationen i sig kan anses utgšra en orsak till olika former av sociala problem. Slutligen sammanfattas i kapitel 9 (Avslutande diskussion) de viktigaste resultaten i rapporten. Med utgœngspunkt frœn denna samlade bild fšrs en kort diskussion om viktiga utvecklingstendenser och om de utmaningar vi idag kan se att všlfšrdssystemet stœr infšr. 19

Inledning Referenser Ericson, K & Nilsson, K. UtvŠrdering av FolkhŠlso- och Social rapport 1994. Spridning och anvšndning. Lund, Sociologiska institutionen vid Lunds universitet, 1997. Eriksson, J & Henriksson, H. Asylsškande och gšmda familjer. I samhšllet och vœrden: Rapport frœn Flyktingbarnteamet i samarbete med Centrum fšr Barn- & UngdomshŠlsa. Huddinge, Centrum fšr Barn- och UngdomshŠlsa, 1997. (CBU 1997:11) Socialstyrelsen. FolkhŠlsorapport 1997. Stockholm, Socialstyrelsen, 1997. (SoS-rapport 1997:18) FrŒn sidovagn till huvudfœra Ð LŠgesrapport frœn Genderprogram fšr social všlfšrd Stockholm, Socialdepartementet, 1999. (Ds 1999:64) Socialstyrelsen. NŠr barn lever gšmda. Stockholm, Socialstyrelsen och Statens invandrarverk, 1999. (SoS-rapport 1999:5) Socialstyrelsen. Social rapport 1994. Stockholm, Socialstyrelsen, 1994. (SoS-rapport 1994:10) Socialstyrelsen. Social rapport 1997. Stockholm, Socialstyrelsen, 1997. (SoS-rapport 1997: 14) Socialstyrelsen. SocialtjŠnsten i Sverige 1999. Behov Ð Insatser Ð Utveckling. Stockholm, Socialstyrelsen, 1999. 20

2. Social rapportering i teori och praktik

Social rapportering i teori och praktik Gamla Ð och nya Ð frœgestšllningar r 1966 publicerades Gunnar och Maj-Britt Inghes Den ofšrdiga všlfšrden. Bakgrunden till boken var att Folksam 1965 anslagit medel fšr forskning kring vad man kallade ÓDen tysta nšdenó i det svenska samhšllet, och att man bedšmde det som angelšget att fœ till stœnd en šversikt šver de problem och problemgrupper som ansœgs falla inom detta omrœde. Den ofšrdiga všlfšrden publicerades i en tid som i efterhand kommit att beskrivas som rekord- Œren, dvs. en tid som pršglades av omfattande strukturomvandling och en snabb ekonomisk tillvšxt. Under denna tid genomfšrdes ocksœ ett omfattande politiskt reformarbete, inte minst pœ det sociala omrœdet. NŠr man i fšrordet till boken konstaterade att det trots Óde senaste Œrens intensiva reformarbete pœtršffas restfattigdom och social nšd mitt i všlfšrdenó, angav man en utgœngspunkt fšr boken som pœ en gœng bœde framstod som en naturlig konsekvens av Ð och bršt med Ð den dœtida utvecklingsoptimismen. Fšrvisso hade efterkrigstidens reformarbete inneburit viktiga framsteg, men fortfarande Œterstod att Ð som titeln antydde Ð Óbygga fšrdigtó všlfšrden. Boken gav upphov till en omfattande debatt, och gavs ut i flera upplagor. Den kom ocksœ att inspirera till andra studier och utredningsarbeten av liknande karaktšr. Bland dem som pœbšrjades vid denna tid kan framfšr allt nšmnas den s.k. lœginkomstutredningen som genomfšrdes i slutet av sextiotalet (Johansson 1970) och som senare fšljts upp av SCB:s undersškningar av levnadsfšrhœllanden och de levnadsnivœundersškningar som genomfšrts vid Institutet fšr Social forskning vid Stockholms universitet. 1 NŠr vi idag Ð 35 Œr senare Ð publicerar Socialstyrelsens tredje sociala rapport Šr det mšjligt att se sœvšl likheter som skillnader med det arbete makarna Inghe genomfšrde. VŒrt uppdrag har i grunden varit detsamma: att beskriva respektive analysera fšrekomsten av olika sociala problem bland olika grupper i befolkningen. LikasŒ har vi haft en gemensam utgœngspunkt i synsšttet att de mest utsattas situation Šr ett samhšlleligt Ð gemensamt Ð ansvar. Samtidigt Šr det ofrœnkomligt att konstatera att det ocksœ finns viktiga skillnader i fšrutsšttningarna fšr vœrt arbete jšmfšrt med det makarna Inghe utfšrde. SŒ gavs Den ofšrdiga všlfšrden ut i en tid dœ full sysselsšttning rœdde och den ekonomiska tillvšxten skapade ett betydande utrymme fšr sociala reformer. Inte minst framtršder kontrasterna vid en jšmfšrelse med Sverige under nittiotalet, dœ den djupa ekonomiska krisen inte bara innebar att arbetslšshetsnivœerna kom att nœ historiskt hšga nivœer, utan ocksœ att det blev nšdvšndigt att genomfšra betydande besparingar i de offentliga utgifterna. DŠrtill har den fortsatta strukturomvandlingen inneburit fšršndringar sœvšl i arbetslivet som pœ arbetsmarknaden, samtidigt som internationaliseringen inneburit nya fšrutsšttningar fšr den svenska všlfšrdspolitiken. Sammantaget innebšr detta att vi i arbetet med den sociala rapporten kunnat knyta an till en všl etablerad tradition inom svensk všlfšrdsforskning. Men ocksœ, att det finns skšl att knyta an till den 1 I sammanhanget bör också nämnas att man inom Folksams sociala råd och Folksams vetenskapliga råd 1987 förde en diskussion om behovet av en upprepning av makarna Inghes studie, vilket resulterade i att man ett år senare, genom ett anslag från Folksam, kunde påbörja en ny studie av välfärdssamhällets brister. 22

Social rapportering i teori och praktik diskussion om všlfšrd och sociala problem som under senare Œr fšrts, sœvšl i Sverige som i švriga Europa. I detta kapitel skall vi dšrfšr mer utfšrligt redogšra fšr den tradition av svensk všlfšrdsforskning av vilken den sociala rapporten Šr en del, och vi skall referera nœgra huvudlinjer i den diskussion som fšrts utifrœn denna tradition. Med denna šversikt som utgœngspunkt riktas intresset mot den europeiska diskussion som under senare Œr fšrts om Ósocial utestšngningó (social exclusion), och vi diskuterar i vilken mœn denna diskussion Šr relevant i detta sammanhang. Avslutningsvis redogšrs fšr de švervšganden och bedšmningar som legat till grund fšr vœrt arbete med den sociala rapporten. 23

Social rapportering i teori och praktik En skandinavisk tradition fšr forskning om levnadsfšrhœllanden och všlfšrd I Social rapport 1994 redogjordes fšr hur den sociala rapporteringen kan beskrivas som en tradition med rštter sœ lœngt tillbaka som till 1500-talets Europa. Ett tidigt exempel kommer frœn Spanien, dšr man dels sškte visa hur de undersškta fšrhœllandena Ð fattigdomen Ð skulle kunna fšršndras pœ lœng sikt, dels sškte lšsa ett konkret fšrvaltningsproblem. I Frankrike bedrevs i slutet av 1700-talet en social rapportering som pœvisade svag befolkningstillvšxt och hšg barnadšdlighet, och i England fanns bland annat en tradition dšr s.k. Ófactory inspectorsó fšrfattade Œrliga rapporter om befolkningens levnadsfšrhœllanden. OcksŒ i Sverige fanns en inspektorstradition, fršmst genom provinsiallškarsystemet och provinsiallškarnas Œrliga sammanfattningar av lšget i lšnet nšr det gšllde hšlsa, hygien, sociala fšrhœllanden m.m. Mats Beronius hšvdar i Bidrag till de sociala undersškningarnas historia Ð eller till den vetenskapliga moralens genealogi att denna, i huvudsak medicinska tradition, visat sig vara Ósocialoch beteendevetenskapernas omedelbara fšregœngare vad gšller sšttet att observera, intervjua, analysera och dokumentera mšnniskan.ó 2 Den tradition med sociala rapporter som i Sverige utvecklats sedan bšrjan av 1970-talet kan dock sšgas ha sitt ursprung i den s.k. lœginkomstutredningen frœn 1968. De levnadsnivœundersškningar som denna baserades pœ hade i sin tur sitt ursprung i det ifrœgasšttande som redan under 1950-talet uppstod mot de makroekonomiska mœtt, framfšr allt BNP, som anvšnds fšr att beskriva ett lands utveckling. Kritiken innebar att det under sextiotalet (inom bland annat FN och OECD) bedrevs ett intensivt arbete fšr att utveckla sociala indikatorer som kunde beskriva mšnniskors levnadsvillkor, och i flera av de nordiska lšnderna ledde detta till att man inledde kontinuerliga undersškningar fšr att fšlja befolkningens levnadsfšrhœllanden. 3 ven om framstšllningen i det fortsatta Šr begršnsad till hur denna tradition utvecklats i Sverige, kommer vi att anvšnda det begrepp som anvšnds i internationella sammanhang dšr man talar om en skandinavisk tradition. 2 Beronius 1994, s. 7. Beronius skriver vidare (1994, s. 10): Genom att påvisa de moderna social- och beteendevetenskapernas släktskap med några tidigare undersökningspraktiker framträder deras koppling till en sådan dominansteknik, till olika sätt att förvalta och reglera befolkningen, och därmed också deras koppling till etiken och moralen. Vetenskaperna om människan, vare sig medicinska eller sociala, visar sig vara engagerade i samma ordningsprojekt, nämligen att producera kunskap och verktyg för att kunna beräkna och kontrollera individen och hennes omgivning. I denna mening får dessa kunskaper en normativ ställning. Ty i den mån moral är något som handlar om det goda och dåliga hos den mänskliga karaktären, eller skiljer mellan rätt och fel, mellan nyttigt och skadligt beteende, då är alla vetenskaper om människan också moraliska vetenskaper. Hur skall vi leva? Är det till syvende och sist inte den frågan som sociologin, psykologin, pedagogiken och medicinen försöker besvara? Och är det inte i just denna mening som de kan ses som arvtagare till kristendomen och moralfilosofin? 3 Statistiska centralbyrån, 1987. Se också Wikman 1991, s. 1 3. Ett exempel på hur detta perspektiv legat till grund för ett komparativt perspektiv på de nordiska välfärdsstaterna är Kautto (ed.) 1999 resp. Kautto & Uusitalo 2001. 24

Social rapportering i teori och praktik VŠlfŠrd som resurser I sin Om levnadsnivœundersškningen (1970) motiverade Sten Johansson valet av begreppet ÓlevnadsnivŒÓ som Ódet operativa všlfšrdsbegreppet i det socialpolitiska perspektivetó. UtgŒngspunkten var att mštningar av lšn, inkomst och ocksœ utkomst, dvs. ekonomiska resurser fšr tšckande av behov, inte mšter všlfšrd pœ ett tillfredsstšllande sštt. Johansson fšresprœkade istšllet en indikatormodell som rekommenderats av FN och som byggs upp i tvœ steg: Fšrst delas det fšrhœllande man vill undersška (exempelvis všlfšrd) upp i komponenter (exempelvis hšlsa, utbildning, sysselsšttning och arbetsfšrhœllanden, bostadsfšrhœllanden, social trygghet, fritid osv.) DŠrefter fšrsšker man finna indikatorer fšr de olika delkomponenterna. Johansson vidgade dessutom denna indikatormodell genom att utveckla Richard Titmuss (1958) sociologiska levnadsnivœbegrepp, sœ att levnadsnivœ kom att definieras som Óindividens fšrfogande šver resurser att, under givna fšrutsšttningar, medvetet kontrollera och styra sina levnadsvillkoró. DŠrmed ses individen som en handlande varelse, som en person som Šr aktiv och agerar utifrœn sina resurser. Med ett sœdant synsštt betraktar vi en resursstark person som nœgon med stort handlingsutrymme, dvs. som en person som har ett flertal alternativ att všlja mellan i olika situationer. Detta sštt att definiera levnadsnivœ knyter ocksœ an till den diskussion som fšrts av nobelpristagaren Amartya Sen (se kapitel 4). Johanssons modell har utgjort den viktigaste utgœngspunkten fšr de Œterkommande všlfšrdsstudier som genomfšrts med bšrjan 1968. DŠrefter har liknande studier genomfšrts 1974, 1981, 1991 och 2000 (Eriksson & 1984; Fritzell & Lund 1994). Sedan 1974 genomfšr ocksœ Statistiska centralbyrœn regelbundna undersškningar av levnadsfšrhœllandena (de s.k. ULF-undersškningarna). Flera andra studier har ocksœ anvšnt liknande frœgestšllningar och tillvšgagœngssštt fšr att kartlšgga levnadsfšrhœllandena bland sšrskilda grupper som t.ex. Šldre (PensionŠr Ð75 1977; Thorslund & Lund 1994), invandrare (Socialstyrelsen 1999; Socialstyrelsen 2000) samt fšngelsedšmda (Nilsson & Tham 1999). SamhŠllets fšrsšrjningssystem I en skandinavisk forskningstradition har alltsœ všlfšrdsbegreppet i empiriska studier knutits till medborgarnas resurser inom de omrœden som tillsammans formar všlfšrden. VŠlfŠrdspolitiken kan mot denna bakgrund sšgas syfta till att skapa goda fšrsšrjningsmšjligheter, dvs. fšrutsšttningar fšr medborgarna att tillšgna sig olika resurser, vilka i sin tur ses som fšrutsšttningar fšr goda levnadsfšrhœllanden. Av detta fšljer att všlfšrdspolitiken inte kan begršnsas till en frœga om de omrœden dšr olika former av statliga respektive kommunala ŒtgŠrder och insatser Šr aktuella, utan den mœste ocksœ, och i huvudsak, omfatta omrœden utanfšr den offentliga sektorn. Inom všlfšrdsforskningen gšrs ofta en uppdelning mellan tre švergripande och samverkande fšrsšrjningssystem, dvs. omrœden dšr medborgarna fšrvšrvar olika former av resurser. Dessa tre utgšrs av marknaden, familjen/sociala nštverk och den offentliga sektorn. Vogel & HŠll (1997) pekar pœ mšjligheten att ytterligare konkretisera všlfšrdsbegreppet i relation till de tre ovan nšmnda fšrsšrjningssystemen, sœ att man i anslutning till respektive system kan É identifiera ett antal arenor dšr det gšller att etablera sig och uppnœ goda levnadsfšrhœllanden. PŒ varje arena skapas resurser som kan sšttas in pœ andra arenor. VŒra 25

Social rapportering i teori och praktik levnadsfšrhœllanden bestšms av ett resursflšde, dšr olika typer av resurser kedjas samman till mšnster som innebšr anhopning av goda eller dœliga levnadsfšrhœllanden. Det Šr sœdana negativa mšnster som všlfšrdspolitiken ska bryta och positiva mšnster den vill fšrstšrka. 4 I flera studier har man knutit analysen av medborgarnas všlfšrd till ett perspektiv pœ samhšllets fšrsšrjningssystem och man har anvšnt denna referensram fšr att urskilja olika všlfšrdspolitiska regimer. Detta perspektiv Ð som ofta kommit att tjšna som utgœngspunkt fšr olika empiriska undersškningar Ð har anvšnts av en lœng rad forskare, men det fšrknippas framfšr allt med G sta Esping-Andersen och hans Three Worlds of Welfare Capitalism (1990). 5 Genom att diskutera i termer av olika všlfšrdspolitiska regimer Šr syftet att inte begršnsa analysen till socialpolitikens utformning, utan att i stšllet se till hur všlfšrdsstaters specifika utformning všxer fram i den politiska och ekonomiska process som formar relationerna mellan olika fšrsšrjningssystem. Med utgœngspunkt frœn samspelet mellan tre grundlšggande fšrsšrjningssystem Ð marknaden, staten och familjen (jfr. ovan) Ð har Esping-Andersen urskiljt vad han kallar liberala, konservativa (eller korporativa) respektive socialdemokratiska všlfšrdsstater. I den konservativa všlfšrdskapitalismen, med Tyskland som fšrebild, har staten en socialpolitiskt mer begršnsad roll Šn vad marknaden och familjen har. I sociala angelšgenheter tillmšts familjens fšrmœga stor betydelse. I den liberala všlfšrdsmodellen (t.ex. USA, Kanada, Australien och Storbritannien) har marknaden en huvudroll Šven fšr fšrsškringsskydd, vœrd och omsorg. Staten fšrvšntas gripa in fšrst nšr marknaden och familjen inte utfšr dessa uppgifter. I den socialdemokratiska modellen har staten huvudansvaret fšr befolkningens trygghet och dršgliga levnadsstandard genom en kombination av arbetsrelaterade fšrmœner och generella medborgerliga ršttigheter. 6 Andra forskare har anvšnt delvis annorlunda, men i huvudsak liknande, indelningsgrunder (se t.ex. Goodin et al 1999). I en officiell rapport frœn Eurostat/EU-kommisionen, The social situation in the European Union 2000, riktas intresset framfšr allt mot de socialpolitiska systemens utformning, och dšr urskiljer man fyra 4 Vogel & Häll 1997:12. Det kan emellertid också hävdas att det är angeläget att inte begränsa sig till att studera de enskilda komponenter som tillsammans utgör medborgarnas välfärd, utan att också se till relationerna mellan olika komponenter. I detta avseende ligger det nära till hands att jämföra den skandinaviska forskningstraditionen med det perspektiv som utvecklats av den franske sociologen Pierre Bourdieu, och som formulerats mest utförligt i hans La Distinction (1979). I denna använder Bourdieu en mängd indikatorer för olika former av kapital för att konstruera vad han kallar det sociala rummet, dvs. den samhälleliga struktur som formas av samhällsklasserna. Hans syfte är dock inte att kartlägga vilka faktorer som kan anses ha störst förklaringsvärde, utan att analysera hur olika faktorer sammanlänkas och härigenom får betydelse: Den sociala klassen definieras inte av en egenskap eller av en summa av egenskaper (kön, ålder, social härkomst, etniskt ursprung t.ex. andel vita och svarta, infödda och invandrare, inkomst, utbildningsnivå etc). Den definieras inte heller av en kedja av egenskaper, vilka alla är ordnade utifrån en fundamental egenskap och förhåller sig till varandra som orsak till verkan, som det som betingar till det som betingas. Den sociala klassen definieras av strukturen hos relationerna mellan alla relevanta egenskaper. (Bourdieu 1986, s. 251). 5 Se också Esping-Andersen (ed.) 1996 resp. Esping-Andersen 1999. För en kortfattad översikt, och en diskussion av denna tradition, se Goodin et al 1999. 6 Se dock Baldwin 1991 för en kritik av uppfattningen att den svenska välfärdspolitiken under efterkrigstiden skulle präglats av specifikt socialdemokratiska värderingar. För en kritik av Baldwins resonemang, se Olsson 1991. 26

Social rapportering i teori och praktik grupper av lšnder; fšrutom de skandinaviska lšnderna och Storbritannien/Irland gjorde man en Œtskillnad mellan ÓkontinentalaÓ respektive Ósšdra EuropaÓ. Lšnearbetet som grund fšr všlfšrden Med utgœngspunkt frœn dessa modeller Šr det mšjligt att beskriva den centrala stšllning lšnearbetet har fšr mšnniskors všlfšrd inom ramen fšr en skandinavisk všlfšrdsmodell. Denna baseras fšrst och fršmst pœ det faktum att den hšga fšrvšrvsfrekvensen innebšr att en stor majoritet av befolkningen fšrsšrjer sig genom eget arbete. Men den utgœr ocksœ frœn det faktum att stora delar av de offentliga trygghetssystemen Šr fšrenade med sœdana villkor att de fšrutsštter att man kvalificerar sig fšr ersšttning genom eget lšnearbete. DŠrmed har ocksœ uppmšrksammats att de grupper som under senare Œr haft den svagaste všlfšrdsutvecklingen i hšg grad varit de som drabbats av arbetslšshet och som inte fšrmœtt kvalificera sig fšr, eller endast Šr beršttigade till en lœg, ersšttning frœn exempelvis a-kassa eller sjukfšrsškringssystemet. SŒ har t.ex. Marklund & Svallfors (1987) beskrivit det svenska všlfšrdssystemet (med socialfšrsškringarna som fršmsta exempel) som ett system vilket Šr uppbyggt enligt en dual struktur. Med detta menar de att det gœr en skiljelinje mellan tvœ grupper dšr den ena utgšrs av en stor kšrntrupp av anstšllda arbetare och tjšnstemšn vilka har ett gott skydd och ett ansenligt utbyte av socialfšrsškringarna, och den andra utgšr en marginalgrupp som fœr ett betydligt magrare utbyte. I den diskussion som fšljt Esping-Andersens arbete har ocksœ hšvdats att hans modell i hšg grad bygger pœ en fšrestšllning om stabila mšnster vad gšller individernas livsfšrlopp. I huvudsak beskrivs de som bestœende av tre delar dšr de improduktiva barn- och ungdomsœren respektive Œlderdomen fšregœr respektive fšljer en lœng och obruten period av fšrvšrvsarbete. Detta skulle ocksœ innebšra att den enskildes livsfšrlopp fšljs av ett resursflšde (se ovan) som utgšr grunden fšr den enskildes všlfšrd. SŒ skulle till exempel resurser i form av goda uppvšxtvillkor respektive mšjligheter till utbildning under ungdomsœren utgšra resurser som skapade goda mšjligheter pœ arbetsmarknaden under vuxenœren, vilket i sin tur skulle skapa goda ekonomiska fšrutsšttningar under Œlderdomen. Medan stora grupper av befolkningen under lœng tid fšljt liknande livsfšrlopp Ð vilket ocksœ inneburit att deras levnadsfšrhœllanden pršglats av liknande resursflšden Ð har under senare Œr ofta hšvdats att mšnniskors livsfšrlopp kommit att bli allt mindre standardiserade. 7 Idag kan vi se tecken pœ nya demografiska mšnster, liksom pœ nya mšnster dœ det gšller individers ršrelser mellan utbildning och arbete. DŠrmed skulle olika arenors betydelse fšr mšnniskors všlfšrd fšršndras pœ ett grundlšggande sštt. 8 Fšr att undersška i vilken mœn dessa resonemang Šr giltiga Šr det emellertid nšdvšndigt att ha tillgœng till longitudinella 7 Se t.ex. Beck 1992, Part II. En introduktion till denna diskussion återfinns i Furlong 1997, kap. 1. 8 Detta innebär inte att resurser skapade inom ett område (exempelvis uppväxtförhållanden eller utbildning) skulle ha förlorat sin betydelse för människors levnadsförhållanden på andra områden (till exempel för deras ställning på arbetsmarknaden eller för deras ekonomiska situation), eller att det vi brukar kalla sociala bakgrundsfaktorer (socioekonomisk bakgrund, kön, ålder etc.) skulle sakna betydelse för människors levnadsförhållanden. Men, det innebär att vi inte på förhand kan utgå från en given referensram då vi söker kartlägga olika resurser och deras betydelse för olika gruppers välfärd. 27

Social rapportering i teori och praktik data som gšr det mšjligt att fšlja enskilda individer šver tid (Goodin et al 1999, kapitel 6). ven om tillgœngen pœ denna typ av data fšrbšttrats všsentligt under senare Œr (Œtminstone i Sverige) Šr mšjligheterna att gšra internationella jšmfšrelser starkt begršnsade. Slutligen har Esping-Andersens arbete ocksœ tjšnat som utgœngspunkt fšr en feministiskt inspirerad diskussion, vilken haft som ambition att utveckla mer genuskšnsliga begrepp och perspektiv fšr att belysa konsekvenser fšr kvinnor och mšn av skilda socialpolitiska system inom olika všlfšrdsregimer. Inte minst har man pekat pœ att den komparativa všlfšrdsstatsforskningen i Esping-Andersens anda starkt fokuserat pœ hur medborgarna skyddas mot inkomstbortfall till fšljd av sjukdom, Œlderdom eller arbetslšshet. Forskningen har sœledes koncentrerats till den del av den moderna všlfšrdsstaten som skulle kunna kallas socialfšrsškringsstaten, till skillnad frœn den sociala servicestaten. Att moderna všlfšrdsstater Ð sšrskilt de skandinaviska Ð vid sidan av transfereringarna ocksœ har ett stort inslag av offentliga tjšnster har blivit mindre uppmšrksammat. En fšljd av koncentrationen pœ olika všlfšrdsregimers fšrmœga att skydda medborgarna mot tillkortakommanden pœ arbetsmarknaden Šr att huvudintresset riktats mot relationen mellan stat och marknad. DŠrmed har den gšngse všlfšrdsstatsforskningen inte nšrmare intresserat sig fšr familjens insatser fšr medborgarnas všlfšrd, och fšljaktligen inte heller fšr fšrdelningen mellan avlšnat och oavlšnat arbete (Szebehely 1999, s. 8). Som ett alternativ till detta dominerande perspektiv har inom den feministiska všlfšrdsstatsforskningen fšreslagits flera olika dimensioner fšr att studera všlfšrdssystemen ur ett genusperspektiv; inte minst har man betonat vikten av att se till medborgarnas mšjlighet att fšrsšrja sig utan att vara beroende av familjen. DŠrmed riktas intresset mot arbetsmarknaden och mot hur vœrd och omsorg organiseras i olika samhšllen Ð samt mot hur všlfšrdspolitiken fungerar i relation till dessa arenor, och vilken betydelse olika institutionella arrangemang har fšr mšn respektive kvinnor. 9 9 För en analys av mäns respektive kvinnors villkor i relation till olika välfärdsregimer i ett antal OECD-länder, se O Connor 1996. 28