Alkohol- och drogpolitiskt. handlingsprogram

Alkohol- och drogpolitiskt handlingsprogram i Bollebygd * Målsättning och riktlinjer i det drogförebyggande arbetet

INNEHÅLLSFÖRTECKNING Inledning... 3 Utgångspunkter / Grundsyn... 4 Syfte... 5 Definition av droger... 6 Mål... 7 Ungdomarnas närmiljö... 8 Uppföljning/utvärdering... 8 Bilagor: Bilaga 1: Beskrivning av lokalt drogförebyggande projekt, DIBB... 9 Bilaga 2: Ansökningsavgifter... 14 Bilaga 3: Kommunanställd personal... 16 Bilaga 4: Riktlinjer/handläggningsråd för serveringstillstånd... 18 2

Inledning Sveriges EU-medlemskap har ändrat förutsättningarna för den svenska statligt reglerade alkoholpolitiken. Målet har tidigare varit att begränsa alkoholens skadeverkningar genom att minska totalkonsumtionen av alkohol. Medlen för att åstadkomma detta har varit en aktiv högpris- och skattepolitik i förening med åtgärder för att begränsa tillgängligheten, t ex åldersgränser, öppethållande, försäljningsmonopol och att förhindra privata vinstintressen i alkoholhanteringen. 1 En annan viktig del har varit information och hälsoupplysning om alkoholens skadeverkningar och förebyggande och riktade insatser. Avsikten med en hög beskattning på alkohol har varit att hålla nere högkonsumtionen, men detta har bl a visat sig motverkats av en ökad gränshandel. Den svenska alkoholpolitiken har också haft som syfte att åstadkomma en övergång från starkare till svagare alkoholdrycker. En statligt utformad alkoholpolitik har successivt ersatts av ett ökat kommunalt ansvar i form av information, opinionsbildning och andra förebyggande insatser. Sedan 1995 har kommunerna ansvaret för tillståndprövning och tillsyn när det gäller serveringstillstånd. Alkoholen är fast förankrad i vår tradition. En stor del av den vuxna befolkningen använder alkohol och de allra flesta förknippar den med positiva upplevelser. Internationellt sett har vi i Sverige ett lägre antal alkoholskador än flertalet europeiska länder, men med en mer liberal inställning till alkoholbruket ökar skadeverkningarna. Alkohol- och drogproblem kostar mycket, både socialt och ekonomiskt, såväl för samhället som för den enskilda individen och dess omgivning. Det föreligger ett samband mellan den totala alkoholkonsumtionen och skadenivån, d v s ju mer alkohol som konsumeras, desto fler människor går över från ett måttlighetsdrickande till högkonsumtion och missbruk. Dessa samband framgår i såväl svensk som utländsk alkoholforskning. Även om en liten grupp högkonsumenter svarar för en stor del av alkoholskadorna räcker det inte med åtgärder endast för denna grupp. Inte alla som får skador eller sjukdomar till följd av alkohol är alkoholberoende, därför behöver totalkonsumtionen påverkas. Det är av stor vikt att arbetet inriktar sig på att försena alkoholdebuten hos ungdomar och minska konsumtionen i de yngre åldrarna, då detta på längre sikt får stor betydelse både för totalkonsumtionen och för alkoholskadorna. 1 Källa: Kommunala alkohol- och drogpolitiska program, utgiven 1997 av Svenska kommunförbundet. 3

Arbete måste också medvetet bedrivas för att motverka en nyrekrytering ur ungdomsgruppen till gruppen högkonsumenter och missbrukare. Arbetet mot alkohol- och narkotikamissbruk är inte en angelägenhet enbart för myndigheter och organisationer. Detta arbete är beroende av inställningar och attityder hos de enskilda människorna. De regler och restriktioner som införs måste ha en förankring i värderingar hos allmänheten om de skall fungera och ha någon verkan. Därför är information och opinionsbildning av grundläggande betydelse. Myndigheter och organisationer kan inte mot den enskildes vilja förändra negativa alkohol- eller drogvanor. Däremot har personer i den enskildes närmiljö - familj, vänner, föreningskamrater eller arbetskamrater - förutsättningar att tidigt upptäcka när ett bruk tenderar att bli ett missbruk och de kan motivera den enskilde att göra något åt sitt problem. Att förebygga missbruk och att på ett tidigt stadium upptäcka och försöka hejda ett begynnande missbruk sparar både samhällsresurser och personligt lidande. Särskild uppmärksamhet måste därför ägnas åt att informera och ge stöd till dem som kan ha en sådan funktion att de kan och vågar ta upp problemen med den enskilde när de uppmärksammar dem. Vård, behandling och rehabilitering är avgörande insatser för att storkonsumenter och missbrukare ska kunna komma ifrån sitt beroende. Missbrukarvården förändrades kraftigt under 1990-talet. 2 Tvångsvården nästan halverades samtidigt som den öppna vården fick en allt större betydelse. Bristen på resurser för de socialt mest utslagna missbrukarna har påpekats i flera sammanhang och av flera instanser. Enligt Socialstyrelsen bör vård- och behandlingsinsatser utvecklas ytterligare och syftet ska vara att vården ska kunna sättas in i så tidigt skede som möjligt. Olika samhällsinstanser behöver samordna sina verksamheter för att insatserna ska ge god effekt och för att information ska kunna nå ut till berörda. Det drogförebyggande arbetet behöver bedrivas långsiktigt, inte som tillfälliga arbetsinsatser, för att ge effekt. Att stärka och utveckla befintliga nätverk är av stor betydelse. De allra flesta sluter upp bakom kravet på ett narkotikafritt samhälle, men för att samhället ska lyckas i kampen mot narkotikan krävs det att uppluckrade inställningar och de tendenser som strävar mot en mer liberal narkotikapolitik uppmärksammas och möts med diskussion och argument som utgår ifrån kunskap. 2 Källa: Att förebygga alkoholskador- en samlad politik för folkhälsa. Regeringskansliet 2001. 4

Utgångspunkter / Grundsyn Utgångspunkten måste vara att alla människor har rätt till ett liv som är skyddat från drogrelaterade olyckor och våldshandlingar, såväl i hemmet som på arbetsplatsen och i samhället i övrigt. Alla barn och ungdomar har rätt till en uppväxtmiljö som är fri från alkohol och andra drogers negativa konsekvenser, fri från öppen eller förtäckt alkoholreklam eller andra drogromantiserade budskap. De människor som inte vill eller kan dricka alkohol ska ha rätt till stöd för en sådan inställning och rätt till skydd mot påverkan. Genom aktiva insatser och samverkan mellan olika förvaltningar såväl inom kommunen som externt med föreningsliv, polis, sjukvård och andra aktörer bör arbetet bedrivas för att begränsa konsumtionen, motverka missbruk och därmed främja en sund miljö för kommunens invånare. Det är av största vikt att barn och ungdomar uppmärksammas, dels de som lever i en hemmiljö där missbruk förekommer och dels de som själv befinner sig i riskzonen för att utveckla ett destruktivt beteende. Detta arbete bör prioriteras. Särkskild uppmärksamhet bör riktas till de ungdomar som förenar en omfattande drogkonsumtion med en i övrigt socialt utsatt situation. Utgångspunkten i det förebyggande arbetet bör dock vara insatser som riktar sig till hela kommunens befolkning utifrån ett folkhälsoperspektiv. Dessa ska kompletteras med insatser för riskgrupper. Syfte Kommunerna ansvarar för att förebygga, tidigt upptäcka och åtgärda alkohol- och drogproblem. I Bollebygds kommun ska ett drogpolitiskt program utgöra grunden för kommunens samlade insatser på detta område. Handlingsprogrammet anger den politiska viljan för hur det drogförebyggande arbetet i kommunen ska utformas. Programmet innehåller mål och strategier för det drogpolitiska arbetet i Bollebygds kommun under åren 2004-2008. Programmet är en utgångspunkt för ett långsiktigt utvecklingsarbete. Det alkohol- och drogpolitiska programmet vänder sig till kommunens politiker och tjänstemän, organisationer och föreningar, näringsidkare och i övrigt till alla kommunens invånare. 5

Definition av droger Olika droger ger olika berusningseffekter och skadeverkningar, men alla ger skador. Definitionen av droger är följande: o Alkoholhaltiga drycker o Narkotiska preparat o Dopingpreparat o Inandning av ångor eller lösningsmedel i berusningssyfte o Läkemedel som intas utan läkares uppföljning och förskrivning o Tobak 6

Mål Riksdagen antog i februari 2001 en ny nationell handlingsplan 3 för att förebygga alkoholskador. I planen redovisas målen och inriktningen för statens arbete med att förebygga alkoholskador och vilka åtgärder som krävs. Delmål: Regeringen har beslutat om ett antal prioriterade delmål, t ex: - alkohol ska inte förekomma i trafiken, på arbetsplatser eller under graviditet - åldern för alkoholdebuten ska skjutas upp - berusningsdrickandet skall minska - det ska finnas fler alkoholfria miljöer - den illegala alkoholhanteringen skall undanröjas Det lokala handlingsprogrammet i Bollebygd ansluter till de nationella målen och lägger tonvikten vid följande mål: - ett strukturerat och långsiktigt drogförebyggande arbete - förhindra ett ökande bruk bland ungdomar - att fördröja alkoholdebuten - att helt ta avstånd från narkotika - att se och stödja barn och ungdomar som befinner sig i riskmiljöer och/eller har ett eget riskbeteende - tidig upptäckt av högkonsumtion och missbruk - ökad samverkan med frivilliga organisationer Kommunens samtliga nämnder bör gå igenom de antagna lokala målen för att undersöka möjligheten att bidra inom sitt verksamhetsområde till att målen nås. Det är av stor vikt att alla förvaltningar genomlyser sitt verksamhetsområde för att finna verksamhetsspecifika mål för det 3 Gäller t o m 2005. 7

drogförebyggande arbetet och konkretiserar förslag som kan synliggöra hur lokala målen ska nås. Dessa förslag till konkreta mål läggs efter beslut i behörig nämnd som bilaga till det alkohol- och drogpolitiska handlingsprogrammet. Ungdomarnas närmiljö I den deklaration som antogs vid WHO:s europeiska ministerkonferens om unga och alkohol 4 har Sverige förbundit sig att arbeta för att minimera påtryckningar på unga människor att dricka alkohol. Det är därför särskilt angeläget att verka för att ungdomar slipper bli utsatta för påtryckningar i form av ökad och lätt tillgänglighet till alkohol, gratis distribution, ungdomsinriktad reklam, sponsring och aktiviteter i samband med olika typer av arrangemang. Motiv som marknadsförs som skäl att dricka alkohol får inte förknippas med ungdom, våld, sex eller sportsliga framgångar. Förekomsten av alkohol i samband med idrottsevenemang har blivit allt mer utbredd. I Bollebygds kommun ska diskussioner påbörjas med idrottsföreningar som beviljas föreningsbidrag angående möjligheten att hålla drogfria evenemang, t ex vid årsfester eller olika former av evenemang där föreningarna står som arrangörer. De bör agera som förebilder och visa en inställning att alkohol och idrott inte hör ihop. Uppföljning/ansvar/utvärdering Det alkohol- och drogpolitiska programmet ska utvärderas och vid behov omarbetas innan programmets giltighetstid utgår, d v s år 2008. Omsorgsnämnden ansvarar för programmets uppföljning och utvärdering. 4 Ägde rum i Stockholm i februari 2001 8

BILAGA 1 Drogförebyggande arbete - PROJEKT Den 21/2 2002 (Dnr 02/28) togs ett beslut i Kommunstyrelsen (KS) om att söka projektpengar från Länsstyrelsen i syfte att få till ett samordnat drogförebyggande arbete i Bollebygds kommun. Projektet benämns DIBB (Drogförebyggande arbete i Bollebygd.) Bakgrund Samtidigt som drogkonsumtionen i samhället generellt sett har ökat har användandet av droger gått allt längre ner i åldrarna. Bollebygds placering mellan Göteborg och Borås gör att kommunen befinner sig i riskzonen för en ökad tillgång på droger och därmed ökat användande. Kommunen Bollebygd är ung och kommunens förvaltningar har varit starkt inriktade på att hitta sina egna plattformar varför gränserna dem emellan stärkts. För att komma tillrätta med alkohol- och drogproblematiken behövs en samordning och samverkan mellan olika samhällsaktörer. Samverkan förekommer redan i viss mån i kommunen men det saknas en övergripande plan för, samt en samordning och uppföljning av, det drogförebyggande arbetet. En förutsättning för att lyckas med arbetet är att göra en kraftsamlig och ett ordentligt avstamp. Något annat som också behöver diskuteras är vuxnas attityder. För att uppnå ett hållbart drogpolitiskt program med aktörer som samverkar, och har förståelse för varandras kulturer och regelverk, krävs flera möten över en längre tid. Därför bjöds de i kommunen som på olika sätt arbetar eller kommer i kontakt med barn och ungdomar för att identifiera möjligheter och svårigheter att samarbeta kring frågorna. Under två dagar diskuterades inriktning på arbetet fram, hur organisation kring detta skulle se ut samt former för hur arbetet skulle kunna bedrivas och förankras i kommunen. Med bakgrund av detta söktes projektmedel från Länsstyrelsen för att komma i gång och utveckla ett kommunövergripande drogförebyggande arbete. Arbetet mynnade ut i en grupp, DIBB-gruppen (DIBB = Drogförebyggande i Bollebygds kommun), som skall utgöra det operativa verktyg för att förverkliga vad som bestämts inom projektets ramar. 9

Organisation och gruppsammansättning Med tanke på att ett av målen projektet var att öka samarbetet mellan olika samhällsaktörer beslutades följande sammansättning av gruppen och organisationen: Ansvarig nämnd: Samordnare: Kommunstyrelsen Maria Degerman (Avdelningschef IFO) Lars Paulsson (Folkhälsosamordnare) DIBB-gruppen (arbetsgrupp under Folkhälsorådet): IFO: Socialsekreterare (1) (Ordförande) Behandlingsassistent (1) Kyrkan: Församlingsassistent (1) (Bollebygds församling) Skolan: Fritidsledare (1) (Bollebygdsskolan) Rektor 7-9 (1) (Bollebygdsskolan) Föreningsliv: (1) Representeras av BAFF Föräldrar: (1) Nattvandrare:(1) Polisen: (1) Den ursprungliga gruppen har fått en ny representant i kommunens nyanställda behandlingsassistent som ska arbeta med förebyggande och behandlingsinriktat psykosocialt arbete med ungdomar. Ansvarig nämnd Samordnare Arbetsgrupp Rådslag Förslag till åtgärdsprogram Beslut i ansvarig nämnd Arbetsgrupp Genomförande Organisatorisk placering, arbetssätt och ärendehantering Det drogförebyggande arbetet sorteras in under, och förankras i, kommunstyrelsen. Eftersom folkhälsorådet och det brottsförebyggande rådet 10

slagits samman hamnar DIBB-gruppen organisatoriskt under folkhälsorådet. Folkhälsosamordnaren sitter med i rådet och är en länk mellan rådet och arbetsgruppen. IFO:s avdelningschef skriver kommunens drogpolitiska program och utgör på så vis gruppens länk till kommunens övergripande drogförebyggande arbete. Övriga medlemmar i arbetsgruppen representerar de olika verksamhetsområden som deltagarna i DIBB-projektet företrätt. Gruppens storlek bör vara mellan 7 och 10 personer. Arbetsgruppen skall ta emot förslag, diskutera, prioritera och sammanställa dem, samt för fram dem till de olika nämnderna. DIBB-gruppen träffas varannan månad. Behövs fler eller färre träffar får detta justeras löpande. Efter beslut av ansvarig nämnd ser arbetsgruppen till att förslagen genomförs. Gruppens primära syfte är inte att själva genomföra aktiviteterna utan att mobilisera andra inom kommunen. Om gruppen dock önskar genomföra aktiviteter är detta inget som går emot gruppens uppdrag. Tanken är också att gruppen skall inventera vad som görs inom kommunen, vad som kan samordnas och utveckla och hur man kan använda befintliga strukturer för sitt arbete, och när så behövs, utveckla nya. Antalet rådslag bör vara ett till två om året. Arbetsgruppen förbereder inför och sammankallar till rådslag. Under rådslaget redovisas vad som gjorts sedan förra rådslaget, hur utfallet blev samt förslag om vad som bör genomföras kommande period. Om något inte genomförts redovisas detta med en förklaring om varför det inte genomförts. På så vis följs arbetet upp och förutsättningar för vidareutveckling möjliggörs. Till rådslaget kallas de som varit med på DIBB-dagarna, andra som kan vara viktiga att ha med samt de som kan vara allmänt intresserade av arbetet. Arbetsgruppen tar fram förslag på vilka som bör bjudas in. Utgångspunkter för DIBB-gruppens arbete Främjande / förebyggande Även om det handlar om drogförebyggande arbete fastslog gruppen att arbetet i första hand bör utgå från ett främjande/möjlighetsinriktat perspektiv, vilket också var en av projektets ursprungliga tankar. För att särskilja vad som menas med förebyggande och främjande arbete kommer här en kort begreppsförklaring. Själva ordet förebygga handlar om att hindra eller avvärja något slags hot och är ett probleminriktat arbetssätt, dvs. fokus ligger på vad det är som orsakar problemet/problemen. Det (hälso-) främjande handlar om att skapa 11

förutsättningar för människor så att de själva har möjligheter att påverka och ta kontroll över sin egen situation. Genom att ta reda på vad som fungerar, och varför det fungerar, kan man använda dessa kunskaper för att utveckla aktiviteter och verksamheter. Betoningen ligger på det som anses vara positivt. Ett möjlighetsbaserat tänkande utgår från frågan "vad vill vi uppnå?" att jämföra med det probleminriktade "vad är det som orsakar problemet?". Det ena arbetssättet utesluter inte det andra utan de bör snarare ses som komplementära; det är viktigt att känna till vad som orsakar problemen och hur stora problemen är, men genom att fokusera på vilka möjligheter man kan skapa för att ge människor goda förutsättningar att själva kunna påverka den egna situationen, kan man undvika att fastna i problematiken. Arbetet handlar då istället om att utveckla något positivt - att fokusera på vad man vill uppnå. Meningen är att genom att arbeta för något istället för mot, blir arbetet positivt, stimulerande och därmed borde sannolikheten också öka för att resultatet blir bra. Mobiliserings- och föräldraperspektiv Ett mobiliseringsperspektiv innebär att vuxna tar sitt ansvar genom att skapa förutsättningar för ungdomar att själva bedriva olika aktiviteter samt att ungdomar själva får utveckla sitt ansvar. Ett föräldraperspektiv innebär att ungdomar får ett indirekt inflytande och vuxna tar då sitt ansvar genom att utgå från ungdomars villkor, resonemang m m. Ett renodlat ansvarsperspektiv innebär att de vuxna upprättar program utan att ungdomarna vare sig deltar eller har inflytande över detta. Allra längst når man med mobiliseringsperspektivet och minst framgångsrikt är ansvarsperspektivet. DIBB-gruppen beslutade att arbetet skall utgå från en kombination mellan mobiliserings- och föräldraperspektivet. Valet av perspektiv får avgöras beroende på vilken aktivitet som skall genomföras. Även om man sägs nå längst med mobiliseringsperspektivet kan det ibland, för vissa aktiviteter och för att förmedla samhällets regler och normer, vara lämpligt att sätta ramar för ungdomars aktiviteter. Vision, mål och syfte För att kunna sluta upp bakom och arbeta mot samma mål har DIBB-gruppen diskuterat fram vision, mål och syfte för gruppens arbete. Det är också viktigt att uttrycka detta klart för att arbete med rätt saker och när fler parter skall involveras i kommunens drogförebyggande arbete. 12

DIBB-gruppens vision: Att barn och ungdomar i Bollebygd skall erbjudas möjligheter till en drogfri barn- och ungdomsperiod. Med barn och ungdom menas, i enlighet med FN:s konvention om barns rättigheter, varje människa under 18 år (om inte barnet blir myndigt tidigare enligt den lag som gäller barnet). Arbetet skall således rikta in sig mot barnoch ungdomar i enlighet med detta. Definitionen av droger är hämtad från kommunens drogpolitiska handlingsprogram. Till droger räknas: Alkohol Narkotiska preparat Dopingpreparat Inandning av ångor eller lösningsmedel i berusningssyfte Läkemedel som intas utan läkares uppföljning och förskrivning Tobak Syftet med gruppens sammansättning är att finna och utveckla: former för samverkan mellan de organisationer som finns representerade i gruppen arbetssätt och redskap för att uppnå gruppens målsättning Gruppens målsättning är att: ungdomar skall senarelägga alkoholdebuten öka antalet ungdomar som avstår från tobak och droger minska berusningsdrickandet Vi skall nå våra mål genom att (strategi): arbeta för att barn och ungdomar skall erbjudas alternativa sysselsättningar och därigenom avstå från att använda tobak och droger göra gruppens existens, arbete, vision, målsättning och syfte känt för beslutsfattare inom kommunen så väl som kommunens övriga invånare verka för att olika former av föräldrastödjande verksamheter startar, vidmakthålls och/eller utvecklas 13

Bilaga 2: Taxa för ansökan och tillsyn enligt alkohollagen och tobakslagen Fastställd av kommunfullmäktige Gäller fr o m Denna taxa gäller för verksamhet enligt alkohollagen och tobakslagen. Enligt 7 kap 13 alkohollagen får kommunen ta ut avgift för prövning av ansökan om serveringstillstånd enligt grunder som beslutas av kommunfullmäktige. Kommunen får ta ut avgift för tillsyn enligt 8 kap alkohollagen av den som har serveringstillstånd. Kommunen får enligt 19a tobakslagen ta ut avgift av den som bedriver anmälningspliktig servering av eller detaljhandel med öl. 1 Serveringstillstånd enligt alkohollagen 1.1 Ansökningsavgifter Ansökningar om serveringstillstånd indelas i fem kategorier. - Nyansökningar - Utvidgade tillstånd - Utökade serveringstider - Tillfälliga tillstånd till allmänheten - Tillfälliga tillstånd till slutna sällskap 6 000 kr 3 500 kr 2 500 kr 4 000 kr 400 kr Av ansökningsavgiften för tillfälliga tillstånd till allmänheten återbetalas 500 kr vid avslag. 1.2 Tillsynsavgifter 1.2.1 Fast tillsynsavgift Avgiften är 1.000 kr per tillstånd och år. 1.2.2 Rörlig tillsynsavgift Rörlig avgift baseras på restaurangens årsomsättning av alkohol året före ansökan. Om en ny restaurang erhåller tillstånd placeras den första året i lägsta klassen. 14

Alkoholomsättning/år Avgift, kr - 250.000 2 000... 250.001-500.000 3 000... 500.001-1.000.000 4 000... 1.000.001-2.000.000 5 500... 2.000.001-4.000.000 6 500... 4.000.001-6.000.000 7 500... 6.000.001-8.000.000 8 500... 8.000.001-12.000.000 11 000... 12.000.001-16.000.000 13 000... 1.2.3 Permanent tillstånd till alkoholservering till slutna sällskap Tillsynsavgiften är 1.000 kr per tillstånd och år. 1.2.4 Tillfällig tillstånd till allmänheten/slutna sällskap Avgiften räknas in i ansökningsavgiften som angetts ovan. Vid avslag på ansökan om tillfälligt tillstånd för servering till allmänheten återbetalas tillsynsavgiften 500 kr. 2 Tillsyn av anmälningspliktig servering eller detaljhandel med öl Tillsynsavgiften är 1 000 kr per år. 15

3 Tillsyn av anmälningspliktig näringsverksamhet med tobaksvaror Tillsynsavgiften är 500 kr per år. För den som även betalar tillsynsavgift för servering eller detaljhandel med öl (enligt punkt 2) är tillsynsavgiften 200 kr per år. 16

Bilaga 3: Kommunanställd personal Flertalet personer som har alkoholproblem har en anställning. När missbruket påverkar den anställdes arbetsprestation och beteende på arbetsplatsen är det viktigt att ingripa snarast möjligt. Det är också viktigt av många andra skäl; situationen skapar en dålig arbetsmiljö, är personalekonomiskt resurskrävande och påverkar relationen till tredje man o s v. Kommunen är ofta den största arbetsgivaren i Sveriges kommuner. De kommunala förvaltningarna och bolagen bör vara föredömen när det gäller klara riktlinjer hur man hanterar personalfrågor kring missbruk och även vilka regler som gäller vid kommunens representation. I Bollebygds kommuns personalpolitiska program tydliggörs att alkohol och andra droger inte får förekomma under arbetstid. Med alkohol och andra droger i detta avseende avses preparat som inte är föreskrivet av läkare och drycker med starkare alkoholhalt än 2,5 volymprocent. Det är allas ansvar att göra arbetsledare/ chef uppmärksam på drogmissbruk på arbetsplatsen. Principen är att alltid handla och inte låta saken bero. Arbetsgivaren och de fackliga organisationerna skall gemensamt verka i förebyggande syfte. Varje arbetsledare/chef i samverkan med arbetsplatsombud/skyddsombud ansvarar för att kommunens arbetsplatser är drogfria. Varje arbetsledare ska ingripa och avvisa den som är påverkad av någon drog eller alkohol. Den arbetsledare/chef som uppmärksammar eller blir uppmärksammad på missbruksproblem ansvarar för att åtgärder sätts in. Handläggningsordning 1. Anställd som uppträder drogad eller intar droger på arbetsplatsen skall omedelbart avvisas. Tag alltid kontakt med arbetsplatsombud, vid behov förvaltningschef. Arbetsledaren/chefen är ansvarig för avvisningen och skall tillsammans med arbetsplatsombud/skyddsombud se till att 17

medarbetaren på ett betryggande sätt kommer till sin bostad. 2. Anställd som förnekar drogpåverkan föreslås provtagning vid företagshälsovård alternativt vårdcentral. 3. Anställd har rätt att begära provtagning vid företagshälsovård alternativt vårdcentral. 4. Om den anställda inte är på arbetsplatsen nästa dag skall arbetsledare se till att kontakt tas med den anställda. 5. När den anställda återkommer tillarbetsplatsen skall arbetsledaren/chefen och den fackliga representanten genomföra ett samtal om det inträffade. Vid samtalet skall klargöras vilka orsaker som vållat det inträffade samt vilka åtgärder som vidtas vid upprepning. 6. Om situationen bedöms som en engångsföreteelse vidtas inga ytterligare åtgärder. 7. Om händelsen upprepas eller inte bedöms vara en engångsföreteelse kallas till nytt samtal där också personal från företagshälsovården deltar. Vid detta samtal upprättas en handlingsplan med lämpliga stödåtgärder. Dessa kan exempelvis innebära regelbundna läkarbesök, psykologstöd, socialkurativa rådgivning via socialtjänsten, hjälp med medicinering, semesterplanering, planering av fritidsaktiviteter, behandlingshem och vad övrigt är tillämpligt. 8. Handlingsplanen följs upp med regelbundna samtal. 9. Lön utgår inte för den tid som den anställda varit frånvarande på grund av drogpåverkan. Som frånvaroanledning anges olovlig frånvaro. 10. Drogpåverkan på arbetsplatsen utgör grund för disciplinär åtgärd. Före det att åtgärd vidtas kontaktas alltid personalavdelningen. Bilaga 4: 18

Riktlinjer för serveringstillstånd Antaget av Kommunfullmäktige 200... Gäller fr o m 2004-01-01 t o m 2008-12-31 I förarbetena till alkohollagen 5 rekommenderas kommunerna att i särskilda anvisningar precisera vilka allmänna kriterier och riktlinjer som de avser att tillämpa vid bedömningen av tillståndsgivningen av serveringstillstånd. Inledning Det är av stor vikt att skapa goda restaurang- och boendemiljöer för kommunens invånare samt bra förutsättningar för restaurangägarna att konkurrera på lika villkor. Såväl tillståndshavare och sökande av serveringstillstånd som den breda allmänheten ska uppleva att vårt arbete håller god kvalitet, att det är rättssäkert och att det präglas av ett stort socialt ansvar. Utifrån det s k skyddsintresset ska de positiva värden som restaurangerna erbjuder tillvaratas. Ungdomar ska skyddas från en tidig alkoholdebut. "Fylla", narkotikaanvändning, våld, vapen och diskriminering hör inte hemma i en god restaurangmiljö. Vid eventuella konflikter mellan näringsfriheten och skyddet för människors hälsa tar skyddsaspekterna över. Det är bland annat därför som vi är försiktiga när det gäller utsträckta serveringstider. Restaurangägare ska kunna konkurrera på lika villkor. Vi kontrollerar därför tillståndshavares lämplighet. Svarta pengar och svart arbetskraft ska inte förknippas med restaurangnäringen. Den ska utmärkas av hög moral och god etik. Det har vi alla ett intresse av. Alkoholservering i Bollebygd För att erhålla och inneha tillstånd att servera alkohol krävs, enligt alkohollagen, en lämplighet avseende personliga och ekonomiska 5 Alkohollagen (1994:1738) 19

förhållanden. Man ska ha kunskaper om alkohollagen, inte vara dömd eller misstänkt för brottslig verksamhet samt skött sina skatter och avgifter. Det krävs också att restaurangen har ett kök som är godkänt för "allsidig matlagning", där det ska kunna tillagas färdiga maträtter av råvaror. Diskriminering av personer på grund av kön, nationellt eller etniskt ursprung, sexuell läggning eller funktionshinder kan medföra att serveringstillståndet återkallas. Restaurangtätheten i ett område har stor betydelse för brottslighet och störningar för de boende. Den inriktning och profil som tillståndshavare eftersträvar för sin restaurang spelar stor roll för ordningen i restaurangen och dess omgivning. Erfarenhetsmässigt går till exempel berusningsdrickandet och/eller drogbruk hand i hand med en viss inriktning och profil. Som en skyddsåtgärd för de boende tillämpas också prövotider för serveringstider både före och fram till kl. 01.00. Vid en ansökan om och uppföljning av serveringstillstånd ges restaurangens inriktning stor betydelse; det gäller inriktningar som mat- och nöjesrestaurang, målgrupp, dans, underhållning men också alkohol- och drogpolicy samt diskrimineringsfrågor. Restaurangens inriktning görs känd för polismyndighet, miljöförvaltning och Omsorgsnämnd. Det lokala inflytandet över tillståndsgivningen förstärks. De sociala aspekterna är angelägna. Inhämtade yttranden väger tungt vid bedömningar om ansökningar om serveringstillstånd. Restauranger ska se till att all personal som arbetar med servering av alkoholdrycker genomgår utbildning i ansvarsfull alkoholhantering. Servering till kl. 01.00 Vad avser serveringstidens slut gäller för tider fram till kl. 01.00 att polismyndigheten tillstyrker ansökan samt att miljöförvaltningen inte rekommenderar tidigare stängning på grund av risken för att närboende utsätts för bullerstörning. Servering till kl. 02.00 Vid alkoholservering fram till kl. 02.00 skall särskild återhållsamhet iakttas. Sådan utsträckt serveringstid kan beviljas de restauranger där polismyndigheten tillstyrker ansökan och att miljöförvaltningen inte rekommenderar tidigare stängning på grund av risken för att närboende utsätts för bullerstörning och som är dokumenterat välskötta och inte har 20

några aktuella anmärkningar. Prövotider tillämpas i hög utsträckning för uppföljning av verksamheten. För att få servera alkoholdrycker fram till kl. 02.00 krävs att minst två ordningsvakter tjänstgör i restaurangen (torsdag-söndag) från kl. 22.00 tills samtliga gäster lämnar restaurangen. Samråd skall i dessa fall alltid ske med polismyndigheten. Uteservering Vid fall av alkoholpolitiska olägenheter på grund av uteservering kan serveringstiden för denna begränsas till kl. 23.00. Servering utomhus är ingen olägenhet i sig, utan ytterligare störning, t ex i form av buller, krävs som motivering för begränsad serveringstid. Servering på lika villkor Tillsyn och sanktioner Alla serveringstillstånd följs upp genom en förebyggande tillsyn med informations- och utbildningsinsatser samt med en så kallad inre och yttre tillsyn. Inre tillsyn görs genom kontroller av uppgifter från myndigheter, av bland annat ekonomi och vandel, andra myndigheters restauranginspektioner samt genom en övervakning av restaurangernas marknadsföring och restaurangrapportering. Den yttre tillsynen kontrollerar att restaurangernas alkoholservering sker enligt givna tillstånd. Ordningen i och utanför restaurangen bedöms liksom graden av gästernas berusning. Kontroll sker av att underåriga inte serveras alkohol. Den ekonomiska skötsamheten granskas genom kassa- och personalkontroller. Självklart uppmärksammas även förekomst av narkotika, om diskriminering förekommer och att brandsäkerhet gäller. Syftet med effektiv och bra tillsyn, som sker i samarbete med andra myndigheter och är kopplad till sanktioner, är att se till att restaurangverksamheten bedrivs enligt gällande lagar och bestämmelser och att branschens aktörer kan konkurrera på lika villkor. Detta innebär, enligt alkohollagen, att serveringstillstånd efter prövning ska ges om vissa kriterier är uppfyllda. Det ska med andra ord vara relativt enkelt 21