Exkursionslokaler i norra Västerbotten

Exkursionslokaler i norra Västerbotten av Mattias Johansson och Leif Bildström För samtliga kartor i guiden gäller: Ur GSD-Vägkartan Lantmäteriverket Gävle 2003. Medgivande M2003/3430. Gäller tom 2004-05-31.

Fyndigheter, stängda gruvor etc. Barsele Guldfyndighet Blaiken (Ersmarksberget) Zn-Au fyndighet Granlunda Nedlagd dagbrottgruva (zink-koppar-silver) Gråberget (Elviramalmen) Kopparfyndighet Holmtjärn Nedlagd gruva (guld-silver-koppar-arsenik) Kristineberg Koppar-zink gruva Lainejaur Nedlagd gruva (nickel-koppar) Malådalen Koppar-molybden fyndighet Njuggträskliden Nickel-platina (Cu-Co) fyndighet Nottjärn Koppar-molybden-guld fyndighet Orrträsket Guldfyndighet Pleutajokk Uranfyndighet Rakkejaur Nedlagd gruva (koppar-zink) Storträsket Guld-volfram (Mo-Cu) fyndighet Svärtträsk Volframfyndighet Säter Andalusitfyndighet Tvåtjärnmyran Volfram-tenn fyndighet Vargbäcken Guldfyndighet Vinliden (Fårträsk) Guldfyndighet Örträsk (östra Bjurforsmalmen) Nedlagd gruva (koppar) Östra Högkulla Nedlagd gruva (koppar-zink) Geologiska lokaler Aspnäs Nedlagt konglomeratbrott Borup Kalkförekomst Brännäs Gabbro Gimegolts Kursudal Granbergsliden "Eld fontän" förekomst Järvselet Geobotanik Korpkullen Blockstensbrytning Laggträsket Geologisk stig Ljustjärn Porfyr Rakkejaurheden Vulkanisk breccia Räjarberget Bergtäkt Rävaberget Granit Setmyrliden Konglomerat Skellefte älv Sedimentära bergarter i gammal flodfåra Småberg Kuddlava Södra Örnäs Fältspatporfyrbrott Södra Örnäs Nedlagt granitbrott Tjamstan Kuddlava Tjamstan Basalt-andesitiska vulkanoklastiska bergarter Viterliden Isräfflor Bilden på framsidan visa gruvlaven från Rakkejaur som nu har återuppbyggts i Malå för Georange. Foto: B. Filén. För samtliga kartor i guiden gäller: Ur GSD-Vägkartan Lantmäteriverket Gävle 2003. Medgivande M2003/3430. Gäller tom 2004-05-31.

Barsele Guldfyndighet 23H 3f Nordlig: 7216000 Östlig: 1580800 Avstånd: ca 12 mil från Malå Kör till Storuman och fortsätt mot Lycksele ca 2 mil. Ta till vänster där Barsele slutar. Ett flertal block samt ca 1,5 hektar skärpning och frilagd häll. Skiråsen består av två separata mineraliseringar som uppträder i vulkaniska sediment. Huvudmineraliseringen utgörs av kvartsgångar som innehåller arsenikkis samt svart turmalin och förekommer i en mer än 10 m bred skjuvzon. Kvartsgångarna är tydligt skjuvzonsrelaterade samt epigenetiska. Mineraliseringen har beräknats uppgå till 2 miljoner ton med en halt på 2,3 g/ ton Au. Analyser av borrkärnor visar på guldhalter som överstiger 10 g/ton. Den andra mineraliseringen ligger söder om den som beskrivits ovan och består av en svag mineralisering av Cu-Zn-Au som sitter i metasediment. Nsg 92038; Nsg goldexploration in Sweden 1984-1991 Hällar med huvudmineraliseringen vid Skiråsen.

Blaiken Ersmarksberget Zn-Pb-Ag-Au fyndighet 24H 0c Nordlig: 7251330 Östlig: 1563720 Avstånd: ca 10 mil från Malå Kör mot Sorsele och Storuman och ta till höger vid Juktån mot Blaiken. Området innehåller ett flertal områden med frilagt berg samt stora provbrytningsområden och gråbergsupplag. Scan Mining bör kontaktas före besök. Fyndigheten vid Ersmarksberget kan indelas i två mineraliseringar, en guldmineralisering samt en mineralisering med zink, bly och silver. Den bevisade och sannolika malmreserven i Ersmarksberget består av 925 000 ton guldmalm med 3,6 g/t guld samt 3 955 000 ton zinkmalm med 1,73% zink. Mineraliseringen av Zn-Pb-Ag är knuten till en tektonisk breccia i metasediment, huvudsakligen ler- och siltsten, i anslutning till en tonalitdom. Gångarna i breccian är 2-10 mm breda och består av zinkblände, blyglans och kalkspat. Systematiska borrningar visar att malmzonen är minst 2 km lång, 5-60 m bred och når ned till ett djup av 150 m. Guldmineraliseringen är belägen i de södra delarna av området och förekommer i närheten av zinkmineraliseringen. Guldet förekommer som fria guldpartiklar i ett komplext system av kvartsgångar som följer tonalitdomens kant. Kvartsen är mörkgrå och ofta bandad. Sulfider är vanliga i kvartsgångarna. Företaget Scan Mining har genomfört noggranna undersökningar och borrat över 38 000 m i området. Scan Mining planerar att starta ett dagbrott inom en snar framtid. För ytterligare information, besök Scan Minings hemsida på www.scanmining.se www.scanmining.se Provbrytning vid Ersmarksberget. (www.scanmining.se)

Granlunda Nagruvan Nedlagt dagbrott Cu-Zn-Ag 23I 5e Nordlig: 7224060 Östlig: 1620220 Avstånd: ca 5,5 mil från Malå. Kör till Björksele förbi Kristineberg. Ta till höger mot Sorsele och sedan till höger igen efter ca 8 km. Ca 3 hektar med många mycket rika malmblock som omger det nedlagda dagbrottet Granlunda samt en provbrytningsgruva. Gruvorna är inhägnade och ligger ca 150 m ifrån varandra. Malmen i Granlunda (Nagruvan) upptäcktes 1927 och fyra korta borrhål borrades 1937. Man gjorde flera provbrytningsgruvor. Under 1944 bröts endast 2 300 ton med en halt av 2,32 % Cu, ned till 15 m djup. Granlundagruvan ligger i en 300 m lång och 1-8 m bred malmzon i nordöstlig riktning. Den sydvästra delen består huvudsakligen av pyrit medan den nordöstra delen utgörs av pyrit, magnetkis, zinkblände, kopparkis samt blyglans. Höga halter av silver är bundna till zink och koppar. Zonen är öppen mot nordost, där den djupnar. Granlunda dagbrott. (Prap 86089) Mineraliseringen vid Granlundagruvan består av en breccia av kopparkis och magnetkis i en mineralisering av svart skiffer och rik kopparkis i sericitkvartsit. Det finns även en mineralisering som är rik på zink-bly-silver och som förekommer i ett amfibolit skarn. Malmen är indelad i zoner där koppar dominerar hängväggen och zink liggväggen. Det finns en liknande mineralisering, även den kallad Granlunda, som ligger 500 m från den nedlagda gruvan och som har varit föremål för ett flertal prospekteringsprogram. Prap 86089; Utvärdering av statlig gruvegendom Granlunda Prap 85536; Utvärdering av statlig gruvegendom Del II textdel SIND 1979:9 s.22; Berg och malm i Västerbottens län MiS 2 s. 211; Malm i Sverige 2 SGU C389 s. 78; Skelleftefältet Brap 79036; Koppar-zink-mineraliseringen Granlunda Prap 87050; Granlunda - Diamantborrning

Gråberget Elviramalmen Kopparfyndighet 24I 2d Nordlig: 7263000 Östlig: 1615780 Avstånd: ca 4,6 mil från Malå Kör förbi Adak mot Slagnäs och ta till vänster vid Aspnäs mot Laggträsket. Ett terränggående fordon rekommenderas för den sista delen av vägen. Flera mindre provbrytningar/skärpningar som innehåller smala ådror med impregnation av kopparkis kan ses i området. Ett kort prospekteringsprogram genomfördes under 1940- talet och efter upptäckten av ett mineraliserat block 1974 genomfördes ett grundligare program av SGU. Programmet innefattade geofysik, geokemi, kartläggning, borrning (47 borrhål, 7 440 m) etc. Gråberget ligger i Ledfatsområdet och mineraliseringen förekommer i två större zoner med svagare mineralisering däremellan. Kopparmineraliseringen Provgrop vid Gråberget. är knuten till en öst-västligt strykande granitintrusion i ett polymikt konglomerat. Intrusionen varierar i tjocklek från några meter upp till 400 meter. Mineraliseringen uppträder närmare konglomeratets kontakt, både mot graniten och mot konglomeratet, upp till ca 30 m från kontakten. Graniten består av medelstora korn i de centrala delarna och blir porfyrisk i närheten av konglomeratet. Yngre diabasgångar genomskär både graniten och konglomeratet. De två största mineraliserade zonerna skiljer sig åt. Den västra zonen domineras av smala nätverk av kopparkis- och pyritådror i turmalinbreccierad granitporfyr. Moderbergarten är ofta sericit- och epidotomvandlad. Molybdenglans samt zinkblände förekommer i mindre omfattning på vissa ställen. Den östra zonen domineras av hematit, kopparglans, kopparkis samt pyrit. Kopparkis och pyrit förkommer i tunna ådror samt som impregnation, medan kopparglans och bornit förekommer som finkornig impregnation i hematitrika delar av blocken. Moderbergarten i den största delen av mineraliseringen är en epidotomvandlad granitporfyr. Mineraliseringens tonnage är beräknat till 393 048 ton med en halt på 0,50 % Cu. Brap 79001; Gråberget Kopparmineralisering SIND 1979:9 s.21; Berg och malm i Västerbottens län MiS 2 s. 209; Malm i Sverige 2

Holmtjärn Nedlagd gruva Au-Ag-Cu-As 23J 5f Nordlig: 7227920 Östlig: 1676820 Avstånd: ca 4,8 mil från Malå Kör mot Glommersträsk och ta till vänster över Skellefte älv. Sväng höger mot Petikträsk efter ca 2 km och ta sedan till vänster igen efter ytterligare ca 2 km. Ett vattenfyllt schakt samt några frilagda mineraliseringar med pyritrik skiffer finns i området. Stora högar av pyritrika block förekommer också i närheten av schaktet. Holmtjärnsmalmen var den första som bröts i Skelleftefältet. Huvudmalmen bröts 1924-1925 och producerade 366 ton malm. Trots det låga tonnaget var brytningen lönsam tack vare de exceptionellt höga halterna. 1924 fann Boliden en kraftigt rostfärgad häll ca 55 km nordväst om Boliden. Mineraliseringen Gamla dagbrottet vid Holmtjärn innehöll höga halter av guld och silver, ett prov från den vittrade produkten visade på 1165 g/ton Au och 5542 g/ton Ag. Huvudmalmen utgjordes av kompakt guld-koppar-arsenikmalm i hängväggen samt pyritmalm i liggväggen. Malmkroppen var 10 m lång, upp till 3 m bred och påträffades ned till 28 m djup. En andra malmkropp, av samma storlek men med betydligt lägre halter, fanns 35 m öster om huvudmalmen. De övre delarna av den ovittrade koppar-arsenikmalmen innehöll omkring 100 g/ton Au, men halten ökade mot den nedre delen och uppgick vid 23 m djup till 524 g/ton Au. Silverhalten vid samma djup var 858 g/ton. Guld-koppar-arsenikmalmen dominerades av arsenopyrit breccierad av kopparkis. Finkorniga fria guldpartiklar förekom i mindre omfattning. Pyritmalmen dominerades av pyrit och kopparkis, men innehöll även fria guldpartiklar och ett flertal andra sulfider. Sidoberget består av en kraftigt sericitomvandlad kvartsporfyr. GFF 61 s.91; The Gold-Copper-Arsenic Ore at Holmtjärn, Skellefte District, N. Sweden. SGU C389 s. 87; Skelleftefältet SIND 1979:9 s.36; Berg och malm i Västerbottens län MiS 2 s. 237; Malm i Sverige 2

Kristineberg Gruva i drift, koppar-zink 23I 4g Nordlig: 7220600 Östlig: 1629950 Avstånd: ca 2,6 mil från Malå Kör mot Skellefteå och ta till höger mot Kristineberg. Två inhägnade dagbrott med hällar av svagt mineraliserad glimmerskiffer längs efter ena sidan av vägen. Underjordsgruva i drift. Fyndigheten i Kristineberg upptäcktes vid geofysiska undersökningar 1918. Mineraliserade block hade tidigare hittats i området. Kristinebergsmalmen ligger på den norra sidan av en större synklinal i öst-västlig riktning som stupar omkring 30 åt väster. Malmen utgörs av flera separata kroppar som förekommer i två parallella zoner som överensstämmer med stratigrafin och som består av massiv pyrit med varierande mängd zinkblände och kopparkis. På grund av veckning och skjuvning varierar malmens tjocklek från några få meter upp till omkring 25 m. Den lokala geologin i gruvan utgörs av ryolit samt en mindre mängd andesit intruderad av finkornig porfyr. Malmkropparna förekommer i sericit- och kloritskiffer, som ofta är kalkrik, längs med hängväggen. Pyrit och kopparkis dominerar fyndighetens liggväggssida, medan zinkblände är rikligare förekommande i de centrala delarna och ökar i omfattning mot hängväggen. Pyrit- och kopparkismalm av stringer -typ finns på några ställen. Tre malmbildningsfaser knutna till veckning har föreslagits. Dessa föregicks av en omfattande metasomatisk omvandling av magnesium. Den första fasen resulterade i bildning av pyritrik malm med varierande mängd zinkblände och kopparkis. Den andra fasen representeras av Laven över huvudschaktet bakom en av de stängda dagbrotten

One of the closed open pits at Kristineberg. kopparkisrik malm som finns kring malmkropparna i fyndighetens södra del. En tunn men mycket rik zinkbländesmalm som förekommer längs med hängväggen i områdets norra delar tillhör den tredje malmbildningsfasen. Spridda kvarts-turmalingångar skär igenom alla enheter i Kristineberg. Troligen fyller de upp skjuvzoner som bildats under den senaste deformationen. Malmens omfattning uppgår till totalt >20 miljoner ton och den årliga produktionen i Kristineberg idag är ca 560 000 ton med en halter på 1 % Cu, 3,7 % Zn, 0,5 % Pb, 1 g/ton Au samt 35 g/ton Ag. SGU C524; Geology and ores of the Kristineberg deposit, Vesterbotten, Sweden SGU Ca62 s. 48; The Skellefte field Excursion guide No 4 SGU C389 s. 91; Skelleftefältet SIND 1979:9 s. 23; Berg och malm i Västerbottens län MiS 2 s. 211; Malm i Sverige 2 Economic Geology, 91 s.1022-1053; Setting of Zn-Cu-Au-Ag Massive Sulfide Deposits in the Evolution and Facies Architecture of a 1.9 Ga Marine Volcanic Arc, Skellefte District, Sweden

Lainejaur Nedlagd Ni-Cu gruva. 23I 8j Nordlig: 7240850 Östlig: 1648120 Avstånd: ca 1,9 mil från Malå Kör mot Arvidsjaur och ta till höger ca 1,5 km efter Lainejaur. En skylt visar vägen. Omkring 3 hektar med spridda malmblock samt 3 stängda gruvschakt finns i området. Mellan 1941 och 1945 producerade Lainejaur 100 526 ton malm med halter på i medeltal 2,20 % Ni, 0,93 % Cu samt 0,1 % Co. Fyndigheten ligger inom samma stratigrafiska lager som de flesta basmetallfyndigheterna i Skelleftefältet, dvs. i en övergångszon mellan metasedimentära och metavulkaniska bergarter. Moderbergarten är nordöstligt-sydvästligt strykande gabbronoritgångar som genomskär basen av en synklinal och utvidgar sig uppåt som ett flertal vingformade lagergångar för att sluta i en phakolitformad kropp högst upp. Den centrala delen av gabbronoriten är ca 50 m tjock och överlagrad av metasedimentära bergarter. I de centrala delarna är metasedimenten nästan helt ersatta av kvartsdiorit och kvartsgabbro utan någon skarp kontakt med gabbronoriten. Det finns tre olika malmtyper: impregnationsmalm, massiv nickel-magnetkismalm samt nickelarsenikådror. Impregnationsmalmen utgörs av gabbronorit med impregnation av magnetkis och kopparkis. Malmen har bildats under flera olika faser och är rikast i de centrala delarna. Den genomsnittliga halten hos denna typ av malm var 0,2 % Ni, 0,2 % Cu, 0,02 % Co, 2,5 % S samt 0,2 % As. Den massiva nickel-magnetkismalmen, som var mest betydande, består av nästan massiv och ofta grovkornig magnetkis som innehåller pentlandit tillsammans med kopparkis samt arseniknickelmineraler. Malmen förekommer på båda sidorna om gabbronoritgången strax under phakoliten. Den genomsnittliga halten för denna typ av malm var 50,2 % Fe, 2,6 % Ni, 0,4 % Cu, 0,03 % Co, 32 % S samt 0,1 % As. Nickel-arsenikådrorna består av ett stort antal nickel-, arsenik- och sulfidmineraler. Ådrorna utgår ofta från den massiva nickel-magnetkismalmen där även ibland förekommer. Den genomsnittliga halten i denna typ av malm var 18,0 % Fe, 10,1 % Ni, 1,9 % Co, 16 % S samt 18,5 % As. SGU C577; Geology of the Nickel deposit at Lainijaur in northern Sweden GSF, Bull 333; Nickel-copper deposits of the Baltic Shield and Scandinavian Caledonides SIND 1979:9 s.60; Berg och malm i Västerbottens län MiS 2 s. 217; Malm i Sverige 2

Malådalen Kopparfyndighet 23I 9d Nordlig: 7245950 Östlig: 1624240 Avstånd: ca 2 mil från Malå Kör mot Adak och ta till vänster mot Bockträsk. En ca 15 m lång delvis vattenfylld provbrytningsgruva med frilagd mineralisering. Ytterligare områden med berg i dagen och block förekommer kring provbrytningsgruvan. Malådalenprospektet, som först upptäcktes 1928, ligger i utkanten av Adaks granitmassiv. Den mineraliserade zonen har en öst-västlig strykning och förekommer i sericitkvartsit. Mineraliseringen består huvudsakligen av pyrit samt kopparkis. Även mindre mängder magnetkis, molybdenglans, bornit och magnetit förekommer. Inom den mineraliserade zonen finns en mindre skarnbildning med hornblände, biotit och granat. Klorit och turmalin förekommer också i mindre omfattning. I anknytning till mineraliseringen finns pegmatit som innehåller arsenikkis samt granat. Prap 86006; Mattsbergsområdet Geologisk och geofysisk sammanställning SGU C389 s. 91; Skelleftefältet SIND 1979:9 s.21; Berg och malm i Västerbottens län MiS 2 s. 209; Malm i Sverige 2 Provgrop vid Malådalen.

Njuggträskliden Nickelfyndighet med koppar, kobolt och platinaelement. 22J 9c Nordlig: 7196090 / 7196150 Östlig: 1664270 / 1664165 Avstånd: ca 7,8 mil från Malå Kör till Risliden via Norsjö, ta till höger mot Åmsele och sedan höger igen strax före kraftledningarna. Området innehåller två frilagda hällar samt ett flertal block. Områdena med berg i dagen är båda ca 50 m 2 och ligger ca 150 m ifrån varandra. Mineraliserade block och hällar upptäcktes för första gången i Njuggträskliden år 1974. Geofysiska mätningar, skärpning och borrning inleddes kort därefter. Totalt fyra mineraliserade ultramafiska kroppar, parvis förekommande, hittades i området. De två nordligaste beskrivs ovan. Mineraliseringarna förekommer i metaperidotit, serpentinit samt metapyroxenit. Två av de ultramafiska kropparna har en kråkparkstextur (jackstraw på engelska). Kråksparktextur i metaperidotit. Rostvittrad häll

Berget i området består huvudsakligen av veckade och ådrade metasediment som innehåller grafit och sulfider. De ultramafiska kropparna har intruderat i detta berg och förekommer som 70-300 m långa linser i veckade strukturer. En typisk ultramafisk kropp i området består av en central del bestående av metaperidotit- serpentinit omgiven av amfibolit-pyroxenbergarter med en yttre aktinolittremolitbård. Mineraliseringarna utgörs av magnetkis, pentlandit, kopparkis samt mindre mängder maucherit och nickelin. Den största delen av mineraliseringarna uppträder som fria korn och sliror, men även breccior med magnetkis, pentlandit samt kopparkis förekommer. De två norra mineraliseringarna är 70-100 m långa samt 20-30 m breda, medan de två södra är 270-300 m långa och 1-15 m breda. Nickelhalten i de ultramafiska kropparna sträcker sig upp till 4,3 % Ni och malmberäkningar har kommit fram till ca 0,5 miljoner ton med en halt på 0,73 % Ni, 0,04 % Co, 0,27 % Cu samt 6,2 % S. Njuggträskliden innehåller också PGE med upp till 4,9 g/ton Pt och 3,84 g/ton Pd. Brap 81007; Nickelmineraliseringarna i Njuggträskliden Brap 82119; Nickelmineraliseringar i Njuggträskliden - Maratjärnliden Prap 83075; Pt, Pd, Au-analyser

Nottjärn Koppar, molybden och guldfyndighet 23I 0c Nordlig: 7200050 Östlig: 1612050 Avstånd: ca 8 mil från Malå Kör mot Lycksele, förbi Björksele och Norrbyberg. Lokalen är belägen ca 5 km från Norrbyberg. Några små hällar samt många små sprängda mineraliserade gnejsblock från vägbygget finns längs med vägen. Blockletning i området ledde till upptäckten av ett flertal mineraliserade block samt en frilagd mineralisering väster om sjön Nottjärn. Mineraliseringen består av kopparkis, pyrit samt molybdenglans som uppträder i gnejsgranit. Kopparhalten varierar mellan 0,1 och 1,3 % Cu. Guldhalten är 0,2-0,9 ppm Au. Silverhalten är omkring 5 ppm Ag. Molybdenglanshalten varierar mellan 0,35 och 0,8 % Mo. Geokemiska provtagningar i området visar på anomala halter av koppar, zink och molybdenglans söder om sjön Nottjärn. Detta område domineras av myrmark och det finns inget berg i dagen här. Vid den lilla Sissnartjärnen ungefär 1 km nordost om Nottjärn finns en liten mineraliserad häll med förhöjda halter av guld och koppar. Väghäll vid Nottjärn. Prap 83017; Norrbyberg - Vackerberget Geok 82004; Lokal geokemisk prospektering vid Pauliden, Nottjärn och Spännfottjärn.

Orrträsket Guldfyndighet 23H 4h Nordlig: 7222345 Östlig: 1588370 Avstånd: ca 10,5 mil från Malå Kör mot Storuman, ta till vänster efter Juktån mot Gunnarn och sväng sedan höger. Ett terränggående fordon rekommenderas eftersom den sista kilometern av vägen är i dåligt skick. Omkring 1 ha berg i dagen i två diken som innehåller mineraliseringar med kvartsgångar. Orrträsketprospektet utgörs av 0,1-1 m breda, guldförande, kvartsturmalingångar som är yngre än den regionala metamorfosen och veckningen. Kvartsgångarna är skjuvzonsrelaterade och uppträder i sura porfyrgångar. Gråvacka och grafit-sulfidbärande sediment är gångarnas moderbergart. Guld har endast hittats i kvartsgångar där det är knutet till arsenikkis. Prover från diket visar på halter upp till 4 g/ton Au. Nsg 92038; Nsg goldexploration in Sweden 1984-1991 Prap 89059; Södra och västra Skelleftefältet Geologiska prospekteringsarbeten 1989 Dike med hällar vid Orrträsket.

Pleutajokk Uranfyndighet (sydvästra området) 26H 0f Nordlig:7353190 Östlig:1579210 Avstånd: ca 15 mil från Malå Kör till Arjeplog och fortsätt mot Stenudden. Ta till vänster vid Vuoltajaur. Ca 100 m 2 frilagd häll längs med vägen samt några block i omgivningen. Ett stort antal ddh finns i området. Pleutajokkprospektet består av sju separata anomalier med uran över ett 15 km 2 stort område. Endast anomalierna i den sydvästra delen har blivit grundligt undersökta. En fallbeskrivning av Pleutajokk och dess utveckling fram till 1976 finns dokumenterad i Gustafsson and Minell, 1977; Case history and exploration of Pleutajokk uranium deposit, northern Sweden. Totalt 42 600 meter har borrats i Pleutajokk, varav största delen i det sydvästra området. Häll nära väg vid Pleutajokk. I det prospekteringsarbete som utfördes konstaterades att mineraliseringen i sydväst utgörs av uraninit knuten till ett stort antal subparallella kvartsgångar ordnade en échelon i två zoner som skär vid 40 och bildar ett s.k. stockwork-system. Det omgivande sidoberget består av sur metavulkanit av ignimbritisk karaktär. Det mineraliserade området begränsas i öster och väster av yngre granit och i norr av intermediär vulkanit. Uraniniten uppträder som idiomorfiska kristaller koncentrerade utmed kvartsgångarnas sidor samt som finkornig impregnation i sidoberget nära gångarna. Uraniniten är ofta knuten till epidotfyllda sprickor. Uraninitkornen är ofta omgivna av epidot. Sekundär uranofan och kasolit förekommer lokalt på vittrade eller sprickytor. Sidoberget är omvandlat upp till 10 cm runt kvartsgångarna och visar där ökade halter av natrium och minskade dito av kalium. Uraniniten är daterad till omkring 1738 Ma. Pro 8029; Geologi (Pleutajokkområdet) Brap 79037; Uranium in Sweden excursion guide Brap 80016; Förslag till fortsatt uranprospektering i Pleutajokk 1980 Brap 80055; Preliminary mineralogical investigation of the uraniun mineralisations characteristic of Pleutajokk, Björklund and Harrejokk Irap 85026; Beskrivning av SKBs mineralreserver Gustafsson och Minell (1977); Case history and exploration of Pleutajokk uranium deposit, northern Sweden

Rakkejaur Nedlagd koppar-zinkgruva 23J 6b Nordlig: 7230700 Östlig: 1657250 Avstånd: ca 2,5 mil från Malå Kör mot Glommersträsk och ta till vänster ca 1 km efter Skeppträskån. Ca 3 hektar med spridda malmblock, ett ca 300 m långt vattenfyllt dagbrott samt ett stängt schakt. 1921 hittades ett mineraliserat block, vilket senare ledde till upptäckten av Rakkejaurs malmkropp. Det är den största malmkroppen i Skelleftefältet, på mer än 17 Mt. Den vertikala malmkroppen är 550 m lång, upp till 65 m bred och stryker i nordväst-sydostlig riktning. Malmen är känd genom borrning samt ett schakt ned till 320 m. Dagbrottsbrytning bedrevs 1965-70. Den genomsnittliga malmhalten har beräknats till 1,0 g/ton Au, 45 g/ton Ag, 0,3 % Cu, 2,3 % Zn, 27 % S samt 1,6 % As. Fyndigheten är belägen i övergångszonen mellan metavulkanit och metasediment, vilket är det vanliga för basmetallfyndigheter i Skelleftefältet. Hängväggen (i väster) utgörs av kvartsporfyr omvandlad till sericitkvartsit. Ovanför denna enhet finns en karbonatrik vittrad breccia samt ett polymikt konglomerat. Längre uppåt i sekvensen uppträder bandad skiffer. Blocket som ledde till upptäckten av Rakkejaurmalmen. Den största delen av malmkroppen följer kontakten till skiffern och slutar i ett släpveck åt norr. Malmen utgörs av låghaltig pyritmalm med varierande mängd zink, koppar och arsenik. Denna malmtyp är sällan kompakt och innehåller ofta stora kvantiteter sidobergsmaterial. Ett flertal linser av arsenikkis samt några dito av koppar förekommer. Kontakten mellan pyritmalmen och sidoberget är i regel skarp, men mot syd-sydost blir malmen mera utspridd eller förändras till impregnation. Arsenikmalmen, som representerar den första malmbildningsfasen, är alltid finkornig eller kompakt. Denna malmtyp är omfattande i de övre delarna malmkroppen, men blir mer utspridd längre ned. På de djupare nivåerna återstår endast mindre ådror.

Laven vid Rakkejaur och det vattenfyllda dagbrottet.. Kopparmalmen representerar den tredje malmbildningsfasen och uppträder som något elongerade kroppar som stryker i nordväst-sydostlig riktning. I områdena med kopparmineraliseringar har pyritmalmen tillsammans med sidobergsfragment blivit breccierad och cementerad av kopparkis och pyrit. Kopparmalmen innehåller på vissa ställen magnetkis samt i mindre omfattning zinkblände, arsenikkis och tetrahedrit. Utbredda karbonatådror som innehåller kopparkis och svavelhaltiga mineraler representerar en fjärde malmbildningsfas. MiS 2 s. 221; Malm i Sverige 2 SIND 1979:9 s. 27; Berg och malm i Västerbottens län SGU C389 s. 89; Skelleftefältet Economic Geology, 91 s. 1022-1053; Setting of Zn-Cu-Au-Ag Massive Sulfide Deposits in the Evolution and Facies Architecture of a 1.9 Ga Marine Volcanic Arc, Skellefte District, Sweden

Storträsket Fyndighet med volfram, molybden, koppar och guld 23H 2g Nordlig: 7212090 Östlig: 1584365 Avstånd: ca 12 mil från Malå Kör mot Storuman och ta till vänster efter Juktån mot Gunnarn. Sväng vänster mot Lycksele och sedan höger efter ca 5 km mot Grundfors och till höger igen efter ca 1 km. Ca 2 hektar med avskalat jordtäcke och frilagd berghäll med mineraliserade kvartsgångar. 1979 ledde blockletning till upptäckten av ett leukogranitblock med en kvartsgång som innehöll wolframit samt scheelit. Analyser visade att gången innehöll 11 % wolfram. Följande år hittades en mineraliserad kvartsgång i en häll i närheten av blocket och ett 150 x 150 m stort område frilades. Sammanlagt 20 ddh borrades senare i Storträsket. De mineraliserade ådrorna uppträder i en 100-200 m bred zon av leukogranit i den norra kontakten Block och hällar vid Storträsket. mellan en granitdom och en omgivande metagråvacka. De frilagda hällarna avslöjade ca 15 kvartsgångar, av vilka 9 var mineraliserade. Dessa gångar varierar i bredd mellan 10 och 60 cm och den längsta är omkring 100 m. De flesta gångarna är parallella med en nordöst-sydvästlig strykning. Mineraliseringen är ojämnt fördelad och wolframiten förekommer vanligtvis i 10 x 10 cm kluster. Den rikaste sektionen är en 3 m lång och 10-20 cm bred zon med nästan kompakt wolframit. Kvartsgångarna innehåller också mindre mängder scheelit, molybdenglans, kopparkis, magnetkis, arsenikkis samt spår av fria kopparpartiklar. Några av gångarna visar också på anomala halter av guld och silver med upp till 6,8 g/ton Au och 40 g/ton Ag. Scheeliten uppträder huvudsakligen som separata korn samt i sprickor i wolframiten. Molybdenglansen förekommer som impregnation i leukograniten samt längs kontakten till några av kvartsgångarna. De övriga sulfiderna uppträder i regel endast i mycket liten omfattning. Brap 81507; Wolframfyndigheten i Storträsket Brap 82017; Volframmineral i ett sulfidkoncentrat från Storträsket, Storuman Brap 82551; Storträsket

Svärtträsk Volframfyndighet 23H 6d Nordlig: 7230295 Östlig: 1567770 Avstånd: ca 10 mil från Malå Kör mot Storuman och ta till höger vid Gunnarsberg. Många frilagda mineraliseringar samt block över ett flera hektar stort område. En stor hög sprängda block nära vägen. Svärtträskprospektet utgörs av ett 150 m långt och 5-12 m brett bälte av grov- till medelkornig hornblendit som innehåller scheelit. Hornblenditen har en nordöstsydvästlig strykning och har tolkats som en omvandlingsprodukt från en ultrabasisk lava i den omgivande gråvackeskiffern. Scheeliten uppträder huvudsakligen där hornblenditen är ådrad eller uppsprucken och förekommer då inom dessa strukturer eller som kornig impregnation i hornblenditen. Sprängda block vid Svärtträsk. Scheelit är särskilt rikligt förekommande när den är knuten till centimeterbreda ljusgrå ådror. Mineraliseringen uppges vara epigenetisk. Två skärpningar har sprängts vinkelrätt mot zonen med hornblendit och 12 ddh borrades mellan 1977 och 1978. Scheelitmineraliseringar skar igenom nio av de tolv hålen. I meterlånga sektioner av borrkärnorna varierade halterna mellan 0,005 och 0,1 % W. På vissa ställen uppnådde halterna 1 % W. Malmberäkningar visar att det ned till ett djup av 50-100 m finns 250 000 ton med en halt på 0,17 % W, vilket motsvarar 0,22 % WO. Området som omfattas av malmberäkningen är 984 m 2 3 och halterna är något högre i de centrala delarna. Flera geofysiska undersökningar där man använt sig av magnetism, tyngdkraft, slingram, IP, resistivitet samt självpotential har genomförts i området. SIND 1979:9 s.67; Berg och malm i Västerbottens län Brap 79015; Wolframförekomsten vid Svärtträsk Brap 80012; Wolframförekomsten vid Svärtträsk

Säter Andalusitfyndighet 23I 2f Nordlig: 7217420 Östlig: 1628200 Avstånd: ca 3 mil från Malå Kör mot Björksele förbi Kristineberg. Berg i dagen förekommer på vänster sida om vägen. Omkring 3 hektar frilagd berghäll samt flera stora block. Den andalusitrika sericitkvartsiten strax norr om den lilla byn Säter har tidigare undersökts, både i syfte att bryta prydnadssten och för att utvinna andalusit. 1991 frilade Lapis Polaris AB en stor häll för provtagning. Senare samma år grävde SGAB fyra skärpningar i området med inriktning på andalusiten. Fjorton borrhål borrades 1992 av SGAB för att kartlägga förekomsten av andalusit. Borrningarna visade att andalusiten uppträdde i en zon i nordväst-sydostlig riktning. I nordväst fortsätter zonen ned till åtminstone 50 meter Andalusitrika sericit-kvartsgnejshällar vid Säter. medan tjockleken minskar snabbt mot söder och sydost. Området utgör förmodligen en del av ett antiklinalt veck med en nordväst-sydostligt strykande veckaxel som stupar mot nordväst. Huvuddelen av andalusiten förekommer i centimeterbreda brun- till rosaaktiga band i vit sericitkvartsit. Andalusitkornen i detta tydligt bandade berg är fina. När sericitkvartsiten är grovkornigare och bandningen svagare är även andalusiten grovkornigare. Andalusithalten varierar. Beräkningar under UV-ljus har visat på upp till 30-40 volymprocent och normativa beräkningar anger upp till 27 viktprocent. Bildningen av andalusit i sericit- och kloritskiffer i Kristinebergsområdet uppges vara en typisk postkinematisk återkristallisering och bildar i regel porfyroblaster. Andalusit förekommer som pseudomorf efter veckade buntar av sericit och dessa porfyroblaster har alltså bildats efter deformationen. SGU C622 s. 14, 38; Stratigraphy and metamorphism in the Kristineberg area SGU C524 s. 17; Geology and ores of the Kristineberg deposit, Vesterbotten, Sweden Pro 8341; Andalusit från Skelleftefältet Prap 91 530; Andalusit i Säter-området Prap 92 017; Andalusitprojektet i Säter

Tvåtjärnmyran Volfram-tennfyndighet 23H 9e Nordlig: 7246025 Östlig: 1570500 Avstånd: ca 9 mil från Malå Kör mot Sorsele och ta till höger vid Juktån mot Blaiken. Ca 5 hektar med flera stora block som innehåller mineraliserade kvartsådror. Omkring 10 av blocken har sprängts. Wolfram- och tennprospektet vid Tvåtjärnmyran upptäcktes genom omfattande mineralprovtagningar samt blockletning som genomfördes under slutet av 70-talet och början av 80-talet. Prover från block visar på ett innehåll av upp till 1,5 % W och 3,5 % Sn. Det finns mycket få berghällar i området. Den lokala geologin utgörs av metasediment, metabasalt och granit. Tvåtjärnmyran består av mineraliserade kvartsgångar i graniten längs med kontakten till metasedimenten. Kvartsgångarna innehåller wolframit, Mineraliserade block vid Tvåtjärnmyran. kassiterit och arsenikkis tillsammans med små kvantiteter scheelit, zink-blände, kopparkis, molybdenglans, pyrit, magnetkis, fluorit samt turmalin. De sistnämnda mineralerna har också hittats i den omgivande graniten. Ett grundläggande program för moränprovtagning genomfördes 1983 i syfte att specificera ett målområde för det planerade ddh-programmet. Femton ddh borrades under vintern 1983-1984. Tio hål borrades i den norra delen av området (Tvåtjärnmyran norra) och fem i den södra delen (Tvåtjärnmyran södra). Geofysiska undersökningar genomfördes i huvudparten av borrhålen. Wolframit samt kassiteritmineraliserade kvartsgångar korsade sju av borrhålen och 24 av de 184 korsande kvartsgångarna innehöll mineraliseringar.

Kvartsgångarna uppträder ofta nära varandra och minst fyra parallella zoner med gångar har hittats. Gångarnas bredd varierar mellan 0,1 och 150 cm. Zonerna med kvartsgångar är knutna till en kraftig greisenomvandling av den omgivande graniten. Mineraliseringen med wolframit och kassiterit är mycket oregelbunden och finns endast i kvartsgångarna, förutom i ett fall där stora mängder har upptäckts i grovkornig pegmatit. Wolframiten uppträder som 2-3 cm långa tavelformade kristaller. Man har funnit upp till 10 cm stora kristaller i block. Prap 84069; Tvåtjärnmyran Diamantborrning 1983-84 Del 1 och Del 2 Brap 82093; Sn-W uppslagen Tvåtjärnmyran Fäbodforsen Brap 81561; Blaikenområdet Sn-W uppslagen: Granberget Stenmyrberget Tvåtjärnmyran Fäbodforsen Prap 83543; Tvåtjärnmyran Geologi 1983 Prap 83085; Tvåtjärnmyran Geofysik 1983

Vargbäcken Guldfyndighet 23I 5d Nordlig: 7225700 Östlig: 1618400 Avstånd: ca 5,5 mil från Malå. Kör mot Sorsele och ta till vänster mot Brännäs ca 500 m efter Malå-Vännäs. Sväng vänster igen mot Lycksele ca 5 km efter Brännäs och ta sedan till vänster ytterligare en gång ca 1 km före Vindelgransele. En ca 150 m 2 stor skärpning som innehåller mineraliserade kvartsgångar. Guldmineraliseringen vid Vargbäcken upptäcktes 1997 i en häll. Skärpning och borrning inleddes senare samma år. Mineraliseringen är knuten till två parallella system av kvartsgångar som ligger i en elongerad dioritintrusion i metasediment. Kvartsgångarnas bredd varierar från mindre än en centimeter till över en halv meter. Dioritintrusionen bildar en > 1,5 km lång och 100-200 m bred lagergångsliknande kropp i sydvästnordostlig riktning. Den högsta densiteten hos de Dike med hällar vid Vargbäcken. guldbärande kvartsgångarna hittades mot den nordvästra diorit-metasedimentkontakten. Synligt guld har observerats minst 800 m längs strykningen. Kontaktzonen mellan dioriten och metasedimenten karakteriseras av intensiv omvandling, bl.a. förkisling och kvartsbrecciering. Magnetkis är den rikligast förekommande sulfiden och uppträder i 70-80 % av kvartsgångarna. Halten i den överstiger sällan 10 %. Mindre mängder kopparkis, arsenikkis, pyrit, zinkblände, molybdenglans, fritt koppar samt, möjligen, blyglans förekommer också i kvartsgångarna. Guldet är i regel ganska grovkornigt och är synligt för blotta ögat. Till skillnad från andra liknande förekomster i området är guldet inte nära knutet till arsenikkis. Det finns inget direkt samband mellan guld och sulfider, men höga guldhalter kan kopplas samman med förhöjda sulfidhalter, speciellt zinkblände. Guld 99 Trondheim: Precambrian gold in the Fennoscandian and Ukranian Shields and related areas, Abstract volume (1999), s. 30-31; Vargbäcken - a quartz vein hosted gold deposit in westernmost Skellefte District, Northern Sweden

Vinliden Fårträsk Guldfyndighet 24I 3a Nordlig: 7268200 Östlig: 1600010 Avstånd: ca 9 mil från Malå Kör till Slagnäs och ta till vänster mot Sorsele, sväng sedan vänster igen vid Buresjön. Ta slutligen till höger ca 500 m efter Gargån. Vinliden består av flera väl frilagda hällar, ca 70 m 2. Vinlidens guldmineralisering utgörs av ett antal kvartsgångar som förekommer i en gråvackesekvens. Mineraliseringen är associerad med fältspatporfyrgångar som intruderat i gråvackan. Kvartsgångarna finns i små förkastningar och skjuvzoner i en av områdets större förkastningsstrukturer. Omvandlingszoner med distal albit samt proximal sericit omger kvartsgångarna. Sulfider förekommer ganska rikligt både i kvartsgångarna och omvandlingszonerna. De höga guldhalterna är knutna till impregnation av arsenikkis och magnetkis. North Atlantic Natural Resources AB har borrat en borrhål där en 5 m sektion med ett djup på 89 m innehöll 0,7 g/ton Au. Några av hällarna vid Vinliden. Broman, C., Bergström, U., Lindblom, S. (1995), Fluid evolution in gold-bearing quartz veins associated with feldspar porphyry dikes at Vinliden in the Skellefte District, northern Sweden Bergström, U. (1996), Gold mineralization in the Vinliden area, Skellefte District, northern Sweden Nsg 92038; Nsg goldexploration in Sweden 1984-1991 North Atlantic Natural Resources AB; Årsredovisning 2000

Örträsk Östra Bjurfors Nedlagd gruva Cu 23J 3f Nordlig: 7216970 Östlig: 1679490 Avstånd: ca 5 mil från Malå Kör mot Skellefteå/Boliden och sväng vänster mot Örträsk. Ett vattenfyllt gruvhål samt stora högar av malmblock finns i området. Det finns inget berg i dagen i närheten av gruvan. I den gamla laven med det stängda schaktet finns ett litet gruvmuseum. I Örträsk startar turistlinbanan som går till Bäckerudden. Bjurfors malmfält, som är 900 m långt, är indelat i tre separata malmkroppar: östra Bjurfors, mellersta Bjurfors och västra Bjurfors. I östra Bjurforsmalmen borrades 7 hål 1922-1924 och malmen bröts sedan under 30-talet. Den bestod av 0,2 Mt med en genomsnittlig halt på 2,6 % Cu och 27 % S. Malmkroppen var 185 m lång, 30 m bred och hade ett maximalt djup på 50 m. Det omgivande sidoberget utgörs av grönsten omväxlande med kvartsporfyriska lavabäddar och tuff. Även kalkstensbäddar förekommer. Intill malmen har berget omvandlats till kloritkvartsit och kloritskiffer. Malmen bestod av kopparkis, pyrit och magnetkis samt obetydliga mängder av andra sulfider. Mellersta Bjurfors ligger ca 150 m väster om östra Bjurfors och de liknar varandra utseendemässigt, men skiljer sig åt vad gäller innehåll. Mellersta Bjurfors utgörs av pyritbäddar med zink och bly i mindre omfattning. Tonnaget har beräknats till 0,6 Mt med en halt på 3,5 % Zn, 0,2 % Pb samt 31 % S. Västra Bjurfors ligger ca 250 m väster om mellersta Bjurfors. Tonnaget och halterna är betydligt lägre här jämfört med de andra två malmkropparna. MiS 2 s. 232; Malm i Sverige 2 SIND 1979:9 s. 34; Berg och malm i Västerbottens län SGU C389 s. 66; Skelleftefältet SGU C424 s. 110; Geology and ores of the Malånäs district Västerbotten, Sweden

Östra Högkulla Nedlagd zinkgruva 23J 3e Nordlig: 7217709 Östlig: 1673984 Avstånd: ca 5,5 mil från Malå. Kör mot Skellefteå/Boliden och ta till vänster mot Örträsk. Östra Högkulla ligger ca 5 km efter Örträsk. Ett vattenfyllt dagbrott samt ett stängt schakt visar var gruvan låg. Kring gruvan finns ca 2 hektar med många zinkrika malmblock. Den nedlagda zinkgruvan Östra Högkulla, belägen strax nordväst om byn med samma namn, upptäcktes 1931. Mätningar och borrningar ledde till att 0,1 Mt zinkrik malm bröts. Östra Högkulla bestod av två separata frilagda malmlinser. Den norra linsen hade en lutningsgrad på 60 mot söder och smalnade av vid 32 m djup. Den södra linsen hade en lutningsgrad på 38 mot söder och fortsatte mycket djupare ner. Zinkmalmen smalnade av vid 165 m djup varifrån kompakt magnetkis fortsatte nedåt. Malmlinserna låg parallellt med skiffrigheten i kontakten mellan kvartsporfyr och bandad tuff. Malmen utgjordes väsentligen av en kompakt, bandad pyrit-zinkbländesmalm som innehöll varierande mängd magnetkis. Magnetkisen avsattes förmodligen i en senare fas i malmbildningsprocessen och ersatte då pyrit och zinkblände. Andelen blyglans var i allmänhet låg medan silverhalten i regel var hög. Kopparkis och arsenikkis förekom endast sporadiskt. Sidobergsomvandlingen uppges vara obetydlig och kontakten mellan malm och sidoberg är vanligen skarp. Ett prov från en provbrytning fastställde följande halter: 37 % S, 1,7 % Pb, 26,8 % Zn samt 239 g/ton Ag. MiS 2 s. 230; Malm i Sverige 2 SIND 1979:9 s. 31; Berg och malm i Västerbottens län SGU C389 s. 72; Skelleftefältet SGU C424 s. 137; Geology and ores of the Malånäs district Västerbotten, Sweden

Aspnäs Skidnäs Nedlagt dagbrott (konglomerat) 24I 3d Nordlig: 7266690 Östlig: 1618040 Avstånd: ca 3,9 mil från Malå Kör förbi Adak mot Slagnäs och ta till höger. Det finns stora hällar och block i och kring dagbrottet. Dagbrottet var i drift när vägarna i närheten byggdes. Konglomeratet är polymikt och består huvudsakligen av rundade fragment av sandsten och sur vulkanisk bergart i en finkornig massa. Även mindre mängder kvarts-, konglomerat- och jaspisfragment förekommer. SGU C564; Rocks and stratigraphy of the Ledfat area, Västerbotten County, Northern Sweden Nedlagt stenbrott vid Aspnäs.

Borup Kalkförekomst 23J 3d Norr 7215853 Väst 1669730 Avstånd: ca 55 km från Malå Kör 53 km mot Skellefteå, ta av till vänster mot Arvidsjaur och vänster igen efter 500 meter. Följ den lilla vägen två km. Borups kalkförekomst var tidigare den enda kalkförekomsten av någorlunda betydelse i den norra länsdelen. Kalklagret var känt till en längd av 70 meter och var 10-15 meter brett. Trots att kalken var tämligen oren, ca 60 % ren kalk, har kalken tidigare flitigt använts i trakten som jordbruks och murbruksprodukt. Brytning har främst skett åren 1921-22 då Norsjö Kommun bröt och brände kalk som nödhjälpsarbete. Inkomsterna därav täckte alla kostnader för brytningen. Det geografiska läget gjorde den tiden att övriga kalktransporter från järnväg var kostnadskrävande vilket gjorde Borups kalk något lönsammare. I dag kan man endast se det ursprungliga brottet som en svacka i terrängen, det finns dock gott om varphögar i sluttningen strax norr skogsbilvägen. I varphögarna kan man förutom kalkblock även hitta block med höga halter arsenikkis. Beroende på den kalkrika berggrunden finns sällsynta växter i området. I dagsläget är det också mest botaniskt som området kan vara intressant, inga kalkhällar finns längre synliga kring brottet. För den geobotaniskt intresserade kan alltså området erbjuda mycket, ingen riktig inventering av områdets växtlighet har ännu gjorts. Naturreservatet norr om Borup fyndigheten består av äldre brandpräglad skog. Den tidigare undervegetationen som gran och andra mindre träd har dött men de äldre höga tallarna har överlevt branden vilket ger området en mycket speciell karaktär.

Brännäs Gabbro 23I 6e Nordlig: 7235070 Östlig: 1620200 Avstånd: ca 3,3 mil från Malå Kör förbi Malå-Vännäs och ta till vänster mot Brännäs och sedan vänster igen mot Stor-Stinas viste. Ta till höger ca 300 m efter Stor-Stinas viste på Murpejaurvägen. Hällen är belägen på vägens vänstra sida. En ca 50 2 stor flat häll samt flera block ligger intill vägen. Gabbron kring Brännas visar magmatiska lager och består huvudsakligen av plagioklas, hornblände, biotit samt kvarts. Provtagningar har gjorts på hällarna, som innehåller mindre kvartsgångar, skjuvzoner och spår efter inlandsisen, eftersom liknande intrusioner i området uppvisat guldanomalier. SGU Ai115; Berggrundskartan 23I Malå Gabbro hällar vid Brännäs.

Gimegolts Kursudal 24H 5g Nordlig: 7277210 Östlig: 1589606 Avstånd: ca 9 mil från Malå Kör till Slagnäs och ta därefter till vänster mot Sorsele. Sväng höger strax före Heden och ta slutligen till vänster. En ca 3 km lång promenadväg i ett vackert naturreservat längs en mycket brant kanjon. Landskapet är oerhört vackert och det finns ett vind/regnskydd vid slutet av stigen. Kursudalen är en kanjon som bildats av glaciofluvial erosion, d.v.s. strömmande smältvatten från den senaste istiden. Det finns stora mängder välbevarad andesitisk och kvartsporfyrisk vulkanit i hällar efter vägen. Kursudalen vid Gimegolts.

Granbergsliden Förekomst av lavafontän 23J 5f Nordlig: 7226270 Östlig: 1677815 Avstånd: ca 5 mil från Malå Kör mot Glommersträsk och ta till höger ca 2 km efter Skellefte älv mot Petikträsk. Hällarna förekommer på berget ca 1 km efter Granbergsliden. Ett antal hällar, ca 1-15 m 2 stora, på ett flera hektar stort kalhygge. Granbergslidens facies är knuten till ett undervattensbildat mafiskt vulkaniskt centrum som består av en imponerande förekomst av lavafontän samt hyaloklastit med kuddformade flikar och hårt packad kuddlava. Denna facies indikerar närheten till en synvulkanisk förkastning, som också skulle kunna vara den ränna som transporterat de mineraliserande lösningarna. PIM Exkursion, (22-23 juni 1993): Volcanic facies and their implications in the Skellefte mining district Häll vid Granbergsliden.

Järvselet Geobotanik. 23J 7c Norr: 7236970 Öst: 1663500 Avstånd: ca 45 km från Malå Kör till Grundträsk, sväng vänster mot Lainejaure. Sväng till höger mot Skidberg efter två km. Sväng vänster en km efter gårdarna och följ vägen 3 km så är du framme. Här finns en unik granskog som växer i utströmningen från ett område med kalkomvandlade vulkaniter. De största granarna når en höjd av närmare fyrtio meter vilket är mycket ovanligt i trakten. Det finns också orkider som Norna (Calypso Bulbosa) och en del mycket ovanliga lavar. I anslutning till området finns Järvselberget strax sydost med stora hällområden med konglomerat. I nordväst längs vägen finns hällområden med vulkaniska bergarter som ibland har inneslutningar av kristallin kalksten i olika färger. Det är det här hällområdet som ger upphov till unika förutsättningar för områdets kalkkrävande växtlighet.

Korpkullen Stalon Blockstensbrytning. 23G 2b N: 7210660 Ö: 1507273 Avstånd: ca 200 km från Malå. Kör mot Vilhelmina och sväng höger mot Stekenjokk strax utanför Vilhelmina. Fortsätt till Stalon och sväng höger mot Fatsjöluspen. Passera byn och kör till vägslutet. Den gröna myloniten i Korpkullen vid Stalon har rönt stort intresse från stenbranchen och Lapplands Natursten har utfört en provbrytning. De polerade stenplattorna uppvisar vackra marmorerade mönster i olika färgnyanser. Myloniten är uppbyggd av mm-dm breda lager med olika utseenden både i fråga om färg och mönster. En del lager är gråblå på vittrad yta, andra mer ljust beige, mörkgröna, rostbruna eller mörkgrå. Växellagringen i färg gör att det kan vara svårt att finna tillräckligt stora volymer homogent berg, men å andra sidan är det just växellagringen som gör stenen så vacker i sågat och polerat skick. Färgvariationerna beror delvis på ursprungliga skillnader i bergarten, men framför allt på senare omvandlingar. Mylonitens gröna färg orsakas av mineralen klorit och epidot som bildades vid omvandlingen.det vackra mönstret har uppstått genom en senare veckning av den bandade myloniten. Mönstret varierar från rakt bandat till småveckat och med ibland nästan prickiga lager, beroende på hur de olika lagren påverkats av deformationer. En del lager innehåller centimeterstora grönbruna kulor som vid närmare undersökning visat sig vara avslitna veckkrön på ytterst små veck. Sprickmönstret vid Korpkullen är komplext och osystematiskt. Berget är generellt mycket sprucket med korta och oregelbundna sprickor. Den huvudsakliga sprickricktningen är VNV med brant stupning mot sydväst. En andra sprickriktning är vinkelrät mot den förra och stupar brant mot nordväst. Referens. Natursten och Industrimineral i Västerbotten. Slutrapport från Luleå Tekniska Universitet. Dec 1999

Laggträsket Geologisk stig 24I 2d Nordlig: 7264050 Östlig: 1618100 Avstånd: ca 4,5 mil från Malå Kör förbi Adak mot Slagnäs. Ta till vänster vid Aspnäs mot Laggträsket. En ca 3 km lång stig med stationer vid fem hällar. Varje station är försedd med skyltar med geologisk information och promenaden tar omkring 3-5 timmar. Naturen och utsikten på toppen är storslagen. Kort beskrivning av de fem hällarna: 1. Tuffitisk sandsten: Den skiktade röda tuffitiska sandstenen består av vulkanisk aska blandad med finkornigt sandmaterial. Mineralerna utgörs i stort sett endast av kvarts och fältspat. 2. Nedre konglomeratet: Detta polymikta konglomerat består huvudsakligen av rundade fragment av sandsten och sur vulkanisk bergart i en sandig massa. Även mindre mängder kvarts-, konglomerat- och jaspisfragment förekommer. 3. Förkastning: Förkastningen syns som en 50 m lång ravin. En förkastning definieras som en ett område med en bergsstruktur längs vilken det har skett en förskjutning. Förkastningar uppkommer genom spänningar i jordskorpan. 4. Porfyrgång: Både sura och basiska gångar förekommer i konglomeraten. Porfyrgången utgörs av en finkornig massa med impregnation av strökorn av fältspat. Det finns inga strökorn längs kontakten till det omgivande konglomeratet p.g.a. snabbare nedkylning. 5. Övre konglomeratet: Detta konglomerat är annorlunda än det föregående. Massan är i regel grövre samt mer basisk. Sandstensfragment finns inte här, medan förekomsten av granit och basiska vulkaniska fragment är riklig.

Ljustjärn Porfyr 23I 7i Nordlig: 7235040 Östlig: 1640215 Avstånd: ca 3 mil från Malå Kör mot Brunträsk och ta till höger. Flera stora sprängda block samt ca 50 m 2 berg i dagen längs vägen. Hällarna i området är ibland breccierade och består huvudsakligen av plagioklasporfyrisk metaandesitmetabasalt, ofta genomskuren av metaryolitgångar. En smal nordväst-sydostlig zon av metaargillit uppträder strax sydväst om platsen. SGU Ai 115; Berggrundskartan 23I Malå Häll vid Ljustjärn.

Rakkejaurheden Vulkanisk breccia 23J 6b Nordlig: 7233920 Östlig: 1657610 Avstånd: ca 3 mil från Malå Kör mot Glommersträsk och ta till vänster ca 1 km efter Skeppträskån. Fortsätt rakt fram och passera Rakkejaurgruvan. En ca 1 hektar stor frilagd häll på ett kalhygge. Rakkejaurheden har tolkats som en subvulkanisk intrusion/lava med en textur som indikerar en in situ hyaloklastit, fragmentering av lavan genom nedkylning. Hällen består av en monomikt vulkanisk breccia. Breccian är grundmassestödd med klaster bestående av fältspatporfyr. Mink 99108; Slutexkursion (??) 23J Norsjö Monomikt vulkanisk breccia vid Rakkejaurheden.

Räjarberget Bergtäkt. Ägare: Lapis Polaris AB. 23I 6h Norr: 7231030 Väst: 1636750 Avstånd: 7 km från Malå Kör mot Kristineberg, sväng höger vid Ö. Fårträsk Bergarten i Räjarberget klassas industriellt som en homogen mörkgrå tät ryolit, geologiskt ligger kanske beteckningen dacit närmast. Jordtäcket är i området tämligen måttligt vilket underlättar brytningen. Bergarten bryts och krossas på platsen, en normal årsproduktion på 60 000 ton beräknas. Lapis Polaris AB beviljades tillstånd för brytning 1998, om brytning utföres till fullo beräknas 1 300 000 ton berg brytas vilket ger verksamheten en livslängd på 40 år.utförda tester visar att bergarten håller mycket god kvalitet vilket även gör den lämplig och tillåten som beläggningsmakadam på högtrafikerade vägar. Räjarbergets bergtäkt är särdeles viktig även för Malå Kommun, då den ombesörjer en stor del av kommunens behov och den utgör i dag den enda industriella bergbrytningen i Malå Kommun.. Länsstyrelsen i Västerbottens län 2330-1661/98