Kapitel 3 är de kommer ut från Pia Penn-Tax rum, frågar Lasse: Varför var Marklund så stressad? Och varför river han i fotografens lådor, säger Maja. De tittar på nästa dörrskylt: Sigge Jansson reporter, står det. Honom känner vi ju redan. Han kan säkert berätta vad det är som pågår. Sigge är en trevlig man i 65-års-åldern. Han har skrivit om Lasse och Maja flera gånger i Valleby-Bladet. Varje gång LasseMajas detektivbyrå har lyckats lösa ett fall, har Sigge berättat om det i tidningen. Lasse knackar på dörren. Kom in! hör de en man ropa. Maja öppnar dörren och där sitter Sigge Jansson vid sin dator. När Lasse och Maja kommer in i rummet, släcker han genast skärmen. Hmm... hejsan, säger han. Har ni kommit på besök? Vad... trevligt. Lasse och Maja ser att Sigge Jansson egentligen tänker på något annat. Han pratar med Lasse och Maja, men han tittar inte på dem. Vi skulle vilja sätta in en annons, säger Maja. Men nu svarar Sigge Jansson inte alls. Han har fått en rynka mellan ögonen och verkar fundera över något. Ja, visst tusan! säger han till slut. Ursäkta mig några minuter. Slå er ner så länge. 32 33
När Sigge Jansson reser sig från sin stol, råkar han putta till en bunt med cd-skivor som ramlar i golvet. Reportern mumlar något, och skyndar sedan ut ur rummet. Det var värst vad folk verkar stressa på det här stället, säger Lasse. Jo, men det har väl sällan hänt så mycket i Valleby som just nu, svarar Maja. Lasse och Maja sätter sig och väntar, men Sigge kommer inte tillbaka. De hör hur någon kommer gående med snabba steg uppför trapporna utanför dörren till Sigges rum.
Maja reser sig och börjar gå runt i rummet. Hon plockar upp cd-skivorna som ligger på golvet. Hon lägger dem på ett bord bredvid några tjocka böcker om datorer. Maja går fram till bokhyllan och läser på böckernas ryggar: Berömda reportrar och fantastiska reportage, står det. Han gillar verkligen sitt jobb, säger Maja och tittar vidare i bokhyllan. Och datorer! säger Lasse. Maja tittar på Lasse. Han står på andra sidan Sigge Janssons skrivbord och nu har han knäppt på Sigges dataskärm. Lasse läser viskande: Vill du lära dig mer om datorer? Kursen fortsätter på måndag. Lärare: Karl Tax. Vilket roligt namn, säger Maja. Karl Tax! Kom Maja, säger Lasse och släcker skärmen. Här kan vi inte vänta längre! Vi går upp till tidningschefen. I trappan upp till översta våningen pratar Lasse och Maja om det som skrivs i tidningen. Lasse härmar polismästaren, och säger med hög röst: Äre-kränkning mot en polisman. Väldigt allvarligt! Det kan bli fängelse för det! Scchhh! fnissar Maja. Inte så högt! Så hör de hur en dörr slängs upp på våningen över dem, och alldeles efter, hur en annan dörr stängs, med en hård smäll. Någon som verkar ha bråttom där uppe. Kom Lasse! säger Maja, och börjar springa uppför trapporna. 36 37
På den översta våningen finns det tre dörrar. Två av dörrarna är stängda. En leder till nödutgången och den andra är tidningschefen Marklunds. Den tredje dörren står på glänt, och bredvid den står det dataserver på en skylt. Lasse och Maja smyger försiktigt in. Det är nästan mörkt där inne. På ett bord står en stor dator och susar. Spindeln i nätet, viskar Maja. Va? säger Lasse förvånat. Alla datorer i hela huset är antagligen kopplade hit, säger Maja, och nickar med huvudet mot datorn på bordet. Hon trycker på knappen till cd-facket. Släden glider ut ur datorn. Titta! säger Maja. Någon har glömt kvar en cd-skiva. 38
Men vem var det som fick så bråttom nyss? undrar Lasse och lämnar det lilla rummet. Han går fram till dörren som det står nödutgång på. Han öppnar den och ser att där är tomt i trapphuset. Maja kommer ut ur dataserver-rummet. Dags att träffa högsta hönset Marklund, säger hon och knackar på dörren in till tidningschefen. 40