Effekt av konvergensprisma i läsglasögon

Institutionen för naturvetenskap Examensarbete Effekt av konvergensprisma i läsglasögon Therese Persson Huvudområde: Optometri Nivå: Grundnivå Nr: 2012:O17

Effekt av konvergensprisma i läsglasögon Therese Persson Examensarbete i Optometri, 15 hp Filosofie Kandidatexamen Handledare: Jörgen Gustafsson Institutionen för naturvetenskap Docent i optometri, FAAO Linnéuniversitet 391 82 Kalmar Examinator: Peter Gierow Professor, FAAO Institutionen för naturvetenskap Linnéuniversitetet 391 82 Kalmar Examensarbetet ingår i optikerprogrammet, 180 hp (grundnivå) Abstrakt Syfte: Syftet med den här studien var att undersöka om konvergensprisma i läsglasögon kan underlätta även i lägre additioner. Metod: 19 personer i åldrarna 47-71 deltog i studien. Deltagarna fick pröva att läsa med fyra olika par glasögon, två stycken glasögon på +3 Dioptrier med och utan konvergensprisma och två stycken glasögon på +4 Dioptrier med och utan konvergensprisma. Därefter fick deltagarna fylla i på en skala hur komfortabla de fann glasögonen. Läshastighet mättes också med fyra olika IReST-läshastighetstexter. Resultat: Glasögonen med konvergensprisma fick ett högre medelvärde för de båda styrkorna både i komfort och läshastighet. P-värdena låg dock alla över 0,05 och därmed så fanns det ingen signifikant statistisk skillnad. Glasögonparen på +3 Dioptriers p-värde vid mätning av komfort var det som kom närmst ett statistiskt signifikant värde på 0,0722 medan de övriga värdena var långt ifrån statistiskt signifikanta. Slutsats: Ingen signifikant skillnad fanns mellan glasögonen vad gäller komfort eller läshastighet. Däremot fanns en viss tendens gällande både läshastighet och komfort att de glasögon med konvergensprisma skulle vara något bättre. i

Summary Aim: The purpose with this study was to see whether a base-in prism could be of use even in lower reading additions. Method: 19 people aged 47-71 years took part in the study. The participants used four different pairs of glasses to read with, two pairs of glasses with the power +3 Diopters with and without a base-in prism and two pairs of glasses with the power +4 Diopters with and without a base-in prism. After reading each text the participants marked on a scale how comfortable they found the glasses. Reading speed was also measured with the IReST-reading speed texts. Result: A higher average in total was acquired for the glasses with a base-in prism both in comfort and reading speed. The p-values were unfortunately all over 0,05 and thus, there was no significant statistical difference. However the pair of glasses at +3 Diopters had a p-value of 0,0722 and therefore not far from having statistical significance while all the other values were far from significant. Conclusion: No significant difference was found between the different types of glasses in neither reading speed nor comfort. There was however certain tendencies that a base-in prism would provide better comfort while reading and also increase the reading speed slightly. ii

Innehållsförteckning Effekt av konvergensprisma i läsglasögon.... 1 1 Introduktion... 1 1.1 Läsning... 1 1.2 Presbyopins utveckling/det åldrande ögat... 2 1.2.1 Det åldrande ögat.... 2 1.2.2 Presbyopin utveckling.... 2 1.2 Konvergens.... 4 1.3 Läshastighetstest, allmänt.... 4 1.4 International Reading Speed Test IReST.... 5 1.5 Mätning av samsyn och konvergens.... 8 1.6 Titmus Fly stereopsis test och andra tester av stereoseende.... 8 1.7 Forier.... 10 1.8 Modified Thorington.... 10 1.9 Förstoringskorrektion och prisma inom vården av synsvaga.... 10 1.10 Olika skalor inom sjukvården.... 12 1.10.1 Visual analog scale VAS... 12 1.10.2 Numeric rating scale NRS... 12 2 Syfte... 13 3 Material och metoder... 14 3.1 Material... 14 3.2 Urval... 14 3.3 Förundersökning... 15 3.4 Undersökning, läsning:... 15 3.5 Analys... 16 4 Resultat... 17 5 Diskussion... 20 6 Slutsats... 23 Tackord... 24 Referenser... 25 Bilaga nr 1... 28 Bilaga nr 2... 29 Bilaga nr 3... 31 Bilaga nr 4... 32 iii

1 Introduktion 1.1 Läsning Att läsa (reading på engelska) är att se och tyda bokstäver, ord och meningar (Millodot, Dictonary of optometry and science 2009). Vid läsning så flyttar sig ögonen från fixering till fixering längs en rad, själva läsningen sker i fixeringspausen då information från texten förvärvas. I varje fixationsfält ses ett visst antal tecken och ju fler bokstäver eller tecken i varje fixation desto högre läshastighet uppnås. Läshastigheten påverkas av hur van läsaren är, alltså hur mycket denne har övat på att läsa, men en genomsnittlig lästid ligger dock på ca 250-300 ord/min (Läsa mera, Senior 2009). Något som kan påverka läshastigheten för äldre människor är huruvida optotyperna är större eller mindre än vad som är optimalt, då syns en markant skillnad från de yngres läshastighet som är betydligt högre än de äldres (Akutsu, Legge, Ross & Schuebel 1991). Lundberg och Herrlin (2009) beskriver hur barn lär sig läsa genom att de först känner igen bokstäver, så kallade grafem, därefter lär de sig hur bokstäverna låter i texten, så kallade fonem. Nästa steg är att känna igen vanliga ordbilder såsom sitt egna namn och ord på skyltar och förpackningar. Barnet prövar sedan på att läsa genom att bara läsa de första bokstäverna av ett ord och sedan lista ut vilket ord det är. Barnet använder sig också av ordets längd, eventuella illustrationer och textens sammanhang som ledtrådar när det försöker komma underfund med vad det är för ord det har framför sig. Småord lärs sedan som ofta finns i texter exempelvis den, och, var, han, hon, en, ett och men, därefter lär de sig läsa korta substantiv såsom is, sol, mos och så vidare. Nästa steg är att läsa tvåstaviga ord som till exempel Kalle, morot och Peter. Något som kan vara besvärligt för barnet är nästa steg som har enkla konsonantförbindelser som Jörgen. Sedan kommer trippla konsonantförbindelser och efter det ord som inte uttalas såsom de stavas (exempelvis stjärna). Det sista steget i att lära sig ordavkodning är att läsningen av vanliga ord går snabbt och problemfritt, och att barnet känner igen orden på en gång och inte behöver ljuda orden (Lundberg & Herrlin, 2009). 1

1.2 Presbyopins utveckling/det åldrande ögat När människor åldras så sker det olika förändringar i ögat, en av de mer påtagliga förändringarna är förlusten av förmågan att ackommodera presbyopi. Nedan så beskrivs presbyopi men också några andra åldersförändringar som kan uppkomma. 1.2.1 Det åldrande ögat. Lite grovt sett kan det sägas att det mänskliga ögat genomgår förändringar genom nästan hela livet efter att det är färdigutvecklat. I följande avsnitt beskrivs lite kort några av de förändringarna. Ögats lins är vid födseln genomskinlig men allt som vi blir äldre får linsen en gulaktig nyans. Allt efter linskärnan och cortex åldras så utvecklas katarakt vilket leder till att linsen blir mindre genomskinlig och en ljusspridning fås (Bergmanson 2009), (Duncan 1981 i Duncan 1997). Ackommodationen minskar också vid stigande ålder (Grosvenor 2007). Detta beskrivs mer i nästa kapitel om presbyopins utveckling. Den vanligaste ändringen i cornea vid ökad ålder är Arcus Senilis. Arcus Senilis är en ringformig lipidinlagring i det perifiera stromat (Kanski 2007, Remington 2005). Andra åldersförändringar i cornea är minskning i celldensiteten, förändringar i cellstorlek - polymegathism och förändringar i cellform - pleomegatism (corneas endotel). Något annat som ökar med ökad ålder är pigmentinlagringar (Remington 2005). Lamina Cribosas fibrer blir stelare med ökande ålder och scleran kan framstå gulaktig på grund av fettinlagringar (Albon, Karwatowski, Easty, Sims & Duance 2000, Remington 2005). Vitreous går från att vid födseln endast vara i gelform till att bli mer och mer vätskehaltig, och vid 70 80-årsåldern så består den bara av ca 50% gel (Remington 2005), Bergmanson (2009) hävdar dock att redan vid 65 års ålder så består vitreous av 60% vätska. 1.2.2 Presbyopin utveckling. Presbyopi är när ögats ackommodativa förmåga minskar och är otillräcklig för arbete på ett nära avstånd. När den ackommodativa amplituden sjunker under fem Dioptrier så börjar närarbete bli svårt. Även om det tidigare varit en stor osämja om vad som orsakar presbyopi råder idag så gott som inga tvivel om att det är linsens förlorade elasticitet som är huvudorsaken (Grosvenor 2007). Glasser och Campbell visade i artikeln Presbyopia and the 2

optical changes in the human crystalline lens with age (1998), att trots att ögat genomgår många förändringar i samband med stigande ålder kan förändringarna i linsen ensamt ansvara för förlusten av ackommodation med ökad ålder. Bland de alternativa teorier som funnits till varför presbyopi uppkommer fanns det en disackommodations -teori som sade att det var på grund av linsens ökning i diameter som det ej kunde fås en tillräcklig spänning i zonulatrådarna. Detta troddes göra så att linsen ackommoderade eftersom den inte kunde forma om till en plattare form. Alltså antogs det att linsen inte kunde sluta ackommodera istället för tvärt om (Bito & Miranda 1989 i Glasser & Cambell 1997). Detta argumenterar dock Glasser och Cambell (1997) mot med exempelvis att deras forskning och andras visar att vid stigande ålder sker en förhårdnad av linsen och att även om zonularspänningen ökar eller minskar så ändras inte fokallängden. Vid vilken ålder ackommodationen verkligen är noll så finns det olika åsikter där några till exempel hävdar att vid ungefär 55 års ålder är ackommodationen obefintlig. Detta ger ett ökat behov av addition som därefter beror huvudsakligen på ett kortare läsavstånd, vilket i sin tur beror på en nedsatt närvisus som är åldersrelaterad (Macmillan, Elliott, Patel & Cox 2001). Andra hävdar att ögat förlorar sin förmåga att ackommodera vid 58 års ålder (Glasser & Cambell 1997). Enligt Duanes (1908) kända tabell så avtar ackommodationen med stigande ålder, se tabell 1. Tabell 1. Gjord efter Duenes förlaga (Duane 1908) Ålder Amplitud räknad på antagandet att glaset som är ekvivalent med ackommodationen är placerad framför huvudpunkten framför ögat. (1,7mm bakom cornea) 10 14 18 15 12 15 20 10 11,8 25 8,5 9,7 30 7,0 7,8 35 5,5 6,0 40 4,5 4,8 45 3,5 3,7 50 2,5 2,6 55 2,0 2,0 60 1,5 1,5 65 1,5 1,5 70 1,5 1,5 Amplitud räknad på antagandet att glaset som är ekvivalent med ackommodationen är placerad på det anteriora fokuset hos ögat (13mm framför cornea) 3

1.2 Konvergens. Konvergensnärpunkten (KNP) är den närmsta punkten där synaxlarna korsas vid konvergens (en inåtvridning av båda ögonen) och en enkel binokulär bild samtidigt fås (Millodot, 2009). Normala värden för vuxna och barn är: KNP: inom 7,5 cm och sedan återhämtning inom 10,5 cm (Rouse, Borsting, Hyman, Hussein, Cotter, Flynn, Scheiman, Gallaway & De Land 1999). Mätning av konvergensnärpunkt gås igenom närmre i avsnitt 1.6. Konvergensinsufficiens (otillräcklig konvergensförmåga på nära håll) är då patienten vanligtvis har en ortofori (synaxlarna är parallella även då den sensoriska fusionen är bruten (se avsnitt 1.7)) på avstånd eller inte är långt ifrån detta men har en hög exofori på nära. Patienten har också vanligtvis ej normala värden när det kommer till konvergensnärpunkten. Sådant som patienten kan klaga på är ögontrötthet, dåsighet och tillfällig diplopi (vid en längre tids närarbete). Vid konvergens excess så har patienten, liksom vid konvergens insufficiens en ortofori eller nära på en ortofori på avstånd men istället en hög esofori på nära avstånd. (Grosvenor 2007). 1.3 Läshastighetstest, allmänt. Då en persons läshastighet behöver utvärderas finns det ett antal tester att välja mellan, i de följande två avsnitten beskrivs några av dem. MNread-korten (Minnesota Low-vision Reading Test) är designade att användas på 40 cm avstånd men de går att använda på annat avstånd om det används en lämplig korrektionsfaktor. MNread-korten innehåller 19 meningar i olika teckenstorlekar där varje mening innehåller 60 stycken tecken i den engelska versionen (Subramanian & Pardhan 2006). Förrutom på engelska så finns MNread tillgängligt på franska, italienska, portugiska och japanska (University of Minnesota, MNREAD 2012). Meningarna som används har en läsnivå som motsvarar årskurs tre i grundskolan enligt Merrill, Hogue, Downes, Holleschau, Kutzbach, MacDonald och Summers (2011). MNread-korten används till att mäta läshastighet och Critical Print Size (den minsta texten patienten kan läsa dennes med högsta läshastighet). Enligt Mansfield, Legge & Bane (1996) så var MNread från början ett datorbaserat test men så småningom utvecklades även en tryckt version. Avsikten var att få ett test som krävde mindre utrustning, var billigare, mer portabelt, enklare att använda och bättre lämpat för användning i u-länder (Ahn, Legge & Luebeker 1995). 4

Radner reading chart är ett test som är utformat för att både mäta närvisus och läshastighet. Meningarna som används på varje läsnivå är designade så att de ska vara så lika varandra som möjligt när det kommer till ordlängd, svårighet, läsförståelse, ordens ordning och antal ord per mening (Stifter, Köning, Lang, Bauer, Richter-Müksch, Valikay-Parel, Radner 2003). Radner reading chart finns tillgängligt på tyska, holländska, spanska, svenska och ungerska, och kommer så småningom finnas tillgängligt på fler språk (Burggraaff, Van Nispen, Hoek, Knol & Van Rens 2010). Proceduren går till på följande vis: Patienten får hålla i lästavlan men meningarna på den är dolda med ett papper. Tanken är att patienten bara ska läsa och se en mening i taget och tiden mäts endast för en mening åt gången. Efter att patienten läst klart sin mening noteras lästiden och möjliga läsfel. Testet avbryts innan patienten läst klart om det tar mer än 20 sekunder för denne att läsa en mening eller vid grova läsfel. Meningarna är ordnade i tre rader var och minskar i storlek för varje rad (Ahl 2007). Nedanför ses ett exempel på hur raderna är ordnade. Observera att det ej är i korrekt skala, typsnitt eller radavstånd utan endast demonstrerar uppbyggnaden av meningarna (Stifter, Köning, Lang, Bauer, Richter-Müksch, Valikay-Parel, Radner 2003). Vor der Einfahrt stand lange Der Kleinwagen, der auch uns Gute Dienste geleistet hatte Mit Peter gingen sie wieder Ins Gartenhaus, vor dem nun Eine Rutsche aufgestellt war Auf dem Klavier stand immer Ein blumentopf, den ich nie Mit Nolkon bopflanzon durfto 1.4 International Reading Speed Test IReST. Det här testet är utvecklat för att kunna mäta läshastighet på olika språk och få jämförbara värden. I den svenska versionen av IReST och även på de övriga språken finns det 10 olika texter att välja bland. IReST är för tillfället tillgängligt på 17 olika språk, brittisk engelska, 5

finska, tyska, franska, holländska, kinesiska, brasiliansk portugisiska, arabiska, hebreiska, italienska, japanesiska, polska, ryska, slovenska, spanska, svenska och turkiska. (IReST, Precision vision 2012 ). Texterna är utvecklade för att bland annat användas inom forskning om läsning och svagsynthet för att exempelvis användas vid jämförelse av olika förstoringshjälpmedel och för att kunna följa upp kontroller av läsprestationer. För att IReSTtexterna skulle kunna jämföras mellan olika språk behövdes det vissa kriterier och standarder. Vid utformningen av texterna har grunden varit encyklopedier tänkta för barn i åldern 9-11 år och läsmaterial för barn i årskurs sju (barn mellan 10-12 år). Vid själva utformningen av läshastighetstexterna är det även ett medvetet val att inte använda sig av material som är krävande innehållsmässigt och prosastilmässigt. Detta för att säkerhetsställa att det inte är den intellektuella förmågan som gör att det uppstår svårigheter (Hahn, Penka, Gehrlisch, Messias, Weismann, Hyvärinen, Leinonen, Feely, Rubin, Dauxerre, Vital-Durand, Featherston, Dietz, Trauzettel-Klosinski 2006). Testet uppkom genom the AMD-READ project som huvudsakligen arbetar med att utveckla produkter som testar maculas funktion (AMD-read project 2012). Den svenska versionen är utformad med hjälp av lingvisten Gustaf Öqvist Seimyr, den svenska delen av detta EU-projekt gjordes under ledning av Jörgen Gustafsson på Linneuniversitetet. Från den engelska versionen översattes testerna och bearbetades sedan lingvistiskt för att få en så likartad svårighetsgrad som möjligt. Testerna utvärderades i ett examensarbete på Linneuniversitetet 2010. Av de tio olika texterna var det två som visade lite avvikelse i läshastighet, annars var de mycket lika (Arvidsson 2010). Nedan visas en av de svenska texterna samt analysen efter den lingvistiska bearbetningen, där det kan avläsas hur texterna är uppbyggda. Text 1 I den svenska versionen: I den lilla staden hade en grönsakshandlare öppnat sin nya butik ovanpå en djup källare. Varje natt kom det massor av möss upp från källaren och in i butiken. Där mumsade de sedan friskt i sig av äpplen, nötter och vattenmeloner. Inte ens grönsaker och potatisar lät de bli att knapra på. Mellan midnatt och soluppgången 6

gick inga varor i butiken säkra för de små gnagarna. Så länge det hördes ljud på gatorna och bilar körde förbi höll sig mössen helt tysta i källaren. Men så snart som den gamla klockan i stadshuset slagit tolv, och det blev tyst på gatan, då strömmade de fram och njöt av de söta godsakerna under rejäla fester. Resterna som väntade på grönsakshandlaren om morgnarna när han steg in i butiken fyllde honom med förtvivlan. I sina försök att skydda sig mot mössen placerade han ut fällor runtomkring i butiken. Lexical Analysis of the Swedish Translations Tabell 2. Redovisning av IReST-texternas olika delar från lingvisten G. Öqvist Seimyr. Text Characters Letters Words Sentences Lines Avg. Word Avg. Line 1 829 684 146 9 16 4,6 9,125 2 829 684 146 9 16 4,61 9,125 3 829 684 146 9 16 4,6 9,125 4 829 684 146 9 16 4,6 9,125 5 829 684 146 9 16 4,62 9,125 6 829 684 146 9 16 4,59 9,125 7 829 684 146 9 16 4,62 9,125 8 829 684 146 9 16 4,62 9,125 9 829 684 146 9 16 4,62 9,125 10 829 684 146 9 16 4,62 9,125 M 829 684 146 9 16 4,61 9,125 SD 0 0 0 0 0 0,01 0 7

1.5 Mätning av samsyn och konvergens. Samsyn är då båda ögonen tillsammans ser en enkel sammansmält bild. Stereoseendet mäts i bågsekunder och är den minsta disparitet som kan urskiljas. Vid perfekta omständigheter kan skillnader på 2 bågsekunder urskiljas. På ett avstånd mindre än sex meter är möjligheten till ett bra stereoseende som allra bäst, och potentialen till ett bra stereoseende avtar med ökat avstånd. Vid 600 meters avstånd är stereoseende inte längre möjligt (Martin 2010). Test av stereoseende beskrivs ibland som att mäta globalt och lokalt stereoseende. Med lokalt stereoseende menas här djupperceptionen som kan uppfattas både monokulärt och binokulärt. Med globalt stereoseende menas den djupperceptionen som endast är möjlig att uppnås binokulärt. Globalt stereoseende mäts med så kallade Random dot tester, såsom TNO, medan lokalt stereoseende mäts med profilerade tester såsom Titmus stereopsis test (Saladin 2005, Evans 2007). Mätning av konvergensnärpunkten kräver ingen speciell utrustning och resultatet är väldigt repeterbart, det går också snabbt och smidigt att mäta (Rouse, Borsting & Deland 2002). Konvergensnärpunkten går att mäta med exempelvis antingen en RAF-stav, penntopp eller ett finger (Siderov, Chiu & Waugh 2001). Proceduren går till på följande vis: Undersökaren sätter sig mittemot patienten så att den kan se ögonen tydligt. Patienten ska vara fullkorrigerad för nära avstånd. Undersökaren placerar sedan exempelvis en penna på 50 cm avstånd och berättar för patienten att han eller hon kommer att föra pennan närmre och närmre, och säger åt honom eller henne att säga till om den blir dubbel. Undersökaren för sedan pennan närmre patienten i en stadig takt tills patienten rapporterar att den blir dubbel eller patientens näsa nås, det är viktigt att undersökaren hela tiden observerar om patienten följer pennan oavbrutet med båda sina ögon eller om ett av ögonen tappar fixationen och glider iväg (se figur nr 1) under testet. När pennan ses som dubbel ska undersökaren långsamt föra pennan bakåt tills den åter ses som enkel (Elliott 2007). Fig nr 1. Egen bild. Här har vänster öga glidit iväg medan höger öga bibehållit fixation. 1.6 Titmus Fly stereopsis test och andra tester av stereoseende. Att kunna uppskatta relativa avstånd från sig själv till ett föremål med hjälp av binokulärt seende och retinal disparitet är vad som menas med stereoseende (Millodot 2009). Nedan 8

beskrivs olika tester av stereoseende och främst då Titmus Fly stereopsis test vilket var det test som användes i den här undersökningen. Titmus Fly stereopsis test är ett vektorgraftest som mäter stereoseende på ett nära avstånd. Det är ett av de vanligaste stereoseendetesten. Metoden går ut på att patienten får hålla testet på 40 cm medan denne bär ett par polariserade glasögon. Först får patienten se på en stor bild av fluga som är ett test på grov samsyn (3000 bågsekunder). Sedan finns det även tre rader med olika djur där patientens uppgift är att försöka se vilket av djuren som verkar befinna sig närmre än de andra, de olika raderna representerar 400, 200 och 100 bågsekunder. Den sista delen av testet består av 10 rutor där varje ruta innehåller fyra cirklar och patientens jobb är att avgöra vilken av de fyra rutorna som står ut eller verkar befinna sig närmre än de andra (Elliott 2007, Heron, Dholakia, Collins & McLaughlan 1985, Grosvenor 2007). Den största nackdelen med Titmus Fly stereopsis är att det finns monokulära ledtrådar (Hall 1981), patienten kan gissa vilken av ringarna som är udda då det monokulärt (främst utan polaroidglasögonen men även lite utan) går att se att en av ringarna är lite förskjuten i förhållande till centrum (Elliott 2007). Andra närtest som mäter stereoseende är exempelvis TNO som till skillnad från Titmus Fly inte ger några ledtrådar monokulärt. TNO-testet består av sju olika blad med spridda sammanfogade rödgröna prickar vilka observeras genom ett par rödgröna glasögon, på varje blad finns ett dolt mönster (exempelvis en cirkel). Det finns kontrollmönster som kan ses även utan de rödgröna glasögonen men de övriga mönstren kan endast ses vid närvaro av stereoseende. En nackdel med detta test kan emellertid vara att en patient kan få varierande resultat med olika par rödgröna glasögon, beroende på just det parets transmissionskaraktär. Resultatet kan också variera beroende på vilket öga som de olika glasen sätts framför (om det röda sitter framför höger och det gröna framför det vänstra, eller tvärtom) (Simons & Elhatton 1994). Det finns även ett förenklat stereoseendetest som heter Lang stereotest där grov samsyn mäts. Det är också ett test som fungerar bra med små barn då det inte kräver några speciella glasögon. En nackdel med det här testet är att patienten kan få monokulära ledtrådar om han eller hon vickar på testet då det uppstår flimmer där figurerna är (Martin 2010). Det finns två versioner av Lang stereotestkorten, Lang I och Lang II. Lang II består av en stjärna som är synligt monokulärt, en elefant som motsvarar 600, en bil på 400 och en måne på 9

200. Testet hör till kategorin Random Dot bland stereotesterna (Ohlsson, Villarreal, Abrahamsson, Cavazos, Sjöström & Sjöstrand 2001). Vad som anses vara normalt stereoseende varierar från 40 bågsekunder (Romano 1975) till 60 bågsekunder (Martin 2010). 1.7 Forier. Sensorisk fusion är då de olika bilderna på de olika retina sammansmälts till en bild. Om sensorisk fusion bryts av exempelvis ocklusion är det vanligt att synaxlarna inte längre ligger parallellt och en deviation uppnås. En exofori är då synaxlarna divergerar och esofori då synaxlarna konvergerar. På nära avstånd anses det normala vara en exofori mellan 3-6 prismadioptrier (prd) men Freier och Pickwell (1983) fann att vid stigande ålder ökar exoforin på nära och vid 65-69 års ålder ligger medelvärdet normalt på ungefär 6,14 prd +/- 4,15. 1.8 Modified Thorington. Modified Thorington är en metod där eventuella foriers närvaro bedöms, samt storlek och riktning. Vad som är positivt med Modified Thorington är att den kan användas om undersökningen av någon orsak inte kan göras med foropter (Sheiman, Wick 2008). Metoden är också den metod för att mäta forier som är mest repeterbar (Rainey, Schroeder, Goss, Grosvenor 1998). Modified Thorington är en modifierad version av Thoringtonmetoden där det används en vertikal prisma för att uppnå en dissociation. Vid mätning av forier med Modified Thorington så placeras Maddox rod framför höger öga i 180. Patienten instrueras att fokusera på ljuspunkten i mitten och han eller hon tillfrågas om han eller hon ser både ett vertikalt streck och en ljuspunkt. Därefter frågas om vilken sida av ljuspunkten personen ser det vertikala strecket och utifrån det bedöms forierna hos patienten (Elliot 2007). 1.9 Förstoringskorrektion och prisma inom vården av synsvaga. Förstoringskorrektion eller hög addition klassificeras i boken Low vision manual av Jackson & Wolffsohn (2007) som när additionen överstiger +4,00 Dioptrier, det vill säga när en vanlig addition inte längre används. Förstoringskorrektionen gör så att patienten blir tvungen att minska sitt arbetsavstånd, exempelvis om patienten har en addition på +5,00 Dioptrier behöver han eller hon hålla texten på 20 cm och vid en addition på +10,0 Dioptrier är ett avstånd på 10 cm nödvändigt. För att kunna uppnå ett binokulärseende med högre 10

styrkor kan man addera en bas-in prisma. För detta finns det en tumregel av Fonda som säger att för varje dioptri i additionen så ska en prismadioptri bas-in läggas till, så vid en addition på +14,00 Dioptrier läggs en bas-in prisma på 14 Dioptrier till. En nackdel är att regeln inte tar hänsyn till patientens pupilldistans. I boken Low Vision Manual redovisar en tillverkare hur mycket prisma som används och där verkar man ha som regel att det är 2 prd mer än Fondas tumregel. Detta gör att i ett par glasögon på +10,00 Dioptrier används 12 prd bas in totalt (Jackson & Wolffsohn 2007). 11

1.10 Olika skalor inom sjukvården. Skalor är ett bra sätt att avgöra saker som smärta eller komfort som i den här studien, nedan beskrivs två vanliga typer av skalor. 1.10.1 Visual analog scale VAS Vid användning av VAS-skalan får patienten markera på en 10 cm lång linje som har olika beskrivningar vid början och slut hur denne känner, exempelvis hur intensiv dennes smärta upplevs. Det vanligaste är att det i ena änden står ingen smärta och i den andra änden värsta möjliga smärta, se exemplet nedanför. Figur nr 2. Bild efter förlaga (Williamson & Hoggart 2003). Vårdpersonalen kan sedan mäta upp från i början av skalan i millimeter- eller centimetersteg hur intensivt patienten upplever sin smärta. Alltså går det att ha nummerintervallen 0-10 om vårdpersonalen väljer centimetersteg eller så kan de få 101 olika mätpunkter om de väljer att mäta i millimeter (0-100 som nummerintervall) (Williamson & Hoggart 2003). 1.10.2 Numeric rating scale NRS NRS är en skala som kan användas både grafiskt och muntligt och antingen ha 11, 21 eller 101 punkter, där liksom på VAS-skalan de yttersta punkterna på skalan motsvarar olika nivåer av exempelvis smärta. Ett exempel är en skala med 11 punkter, där en nolla motsvarar ingen smärta alls och en tia värsta möjliga smärta. Skillnaden mellan NRS och VAS är att medan VAS-skalan endast har två för patienten synliga markeringar (i början och slut, se bild nr 2) har NRS-skalan flera synliga markeringar, se bild nr 3 (Williamson & Hoggart 2003). Figur nr 3. Bild efter förlaga (Williamson & Hoggart 2003). 12

2 Syfte Syftet med den här studien var att undersöka om konvergensprisma i läsglasögon kan underlätta även i lägre additioner. 13

3 Material och metoder Arbetet utfördes i optikernas undersökningsrum på Linnéuniversitetet. Arbetet började den 26 mars 2012 och insamlingen av data avslutades den 19 april 2012. 3.1 Material Instrumenten som användes i den här studien var: Titmus stereopsis test (Vision assessment corporation) Manuell foropter (Topcon visiontester vt-10) IReST-läshastighetstest (test nr1-4) Mätskala för komfort. Modified Thorington Test Card @ 40cm Madox rodd (Astron inc) Två par glasögon +3D ett par med och ett par utan bas-in prisma, två par glasögon +4D ett par med och ett par utan bas-in prisma, se figur nr 4. Alla paren som användes hade samma design. Figur nr 4. Ett par av de glasögon som användes i studien. 3.2 Urval Försökspersonerna bestod av presbyopa män och kvinnor i åldrarna 47 till 71 år. Urvalskriterierna för att få deltaga i studien var att den frivillige skulle vara över 45 år gammal samt vara emmetrop (ej mer än +/- 0,50 Dioptrier i sfär eller cylinder i avståndskorrektion) och ha normal samsyn på nära (Stereoseende på minst 60 (Elliott 2007)). Rekryteringen skedde bland bekanta och deras släktingar och vänner. Affischer sattes även upp där försökspersoner efterlystes (se bilaga nr 1). Totalt rekryterades 30 personer varav 19 kunde användas i studien, av de 19 personerna var 11 kvinnor och 8 män. 14

3.3 Förundersökning Undersökningen började med att försökspersonerna genomgick en binokulär subjektiv refraktion och sedan gjordes ett samsyntest samt mätningar av forier. Detta gjordes för att kontrollera att försökspersonerna passade in i kriterierna, se urval på föregående sida. Samsynen mättes med hjälp av Titmus stereopsis test. Försökspersonen fick hålla testet på 40 cm och vinklat så att det var parallellt med hans eller hennes ansikte. Personen fick sedan se på en serie med cirklar som var ihopparade fyra och fyra. För varje set med fyra cirklar fick försökspersonen försöka avgöra om han eller hon tyckte någon cirkel verkade vara närmre eller stod ut mer än de andra tre. Resultatet noterades i seconds of arc (Elliott 2007). De som inte uppfyllde kriterierna uteslöts. Mätningarna av forier gjordes sedan med Modified Thorington på 40 cm med försökspersonernas fulla korrektion för nära avstånd. Maddox rod placerades framför höger öga i 180. Försökspersonen instruerades att fokusera på ljuspunkten i mitten och han eller hon frågades om han eller hon såg både ett vertikalt streck och en ljuspunkt. Därefter ställdes frågan om vilken sida av ljuspunkten personen såg det vertikala strecket och utifrån det bedömdes dennes forier (Elliot 2007). Det värde som erhölls noterades för att se om ett samband mellan komfort och fori kunde finnas men var inte del av urvalet. 3.4 Undersökning, läsning: Efter förundersökningen fick försökspersonerna pröva fyra olika par läsglasögon och med varje par först göra ett läshastighetstest med en IReST text (texter nr 1-4 användes) och sedan ange på en mätskala liknande en VAS-skala hur bekväma de tyckte glasögonen var. Läshastighetstesten gjordes på 33 cm med läsglasögonen på +3 Dioptrier och på 25 cm med läsglasögonen på +4 Dioptrier. Två av glasögonen hade styrkan +3 Dioptrier varav det ena paret innehöll en bas in prisma, de andra två paren hade en styrka på +4 Dioptrier där det ena paret också innehöll en bas in prisma. Belysningen var 800 Lux vid läshastighetstesten. 15

Efter läshastighetstestet fick försökspersonen på en skala (se figur nr 5) fylla i hur komfortabelt de upplevde användandet av det par glasögon de just använt. Skalan bestod av en linje där de fick markera på en mätskala hur komfortabla de upplevde glasögonen där den lägsta siffran 0 var väldigt okomfortabelt och högsta siffran 10 var väldigt komfortabelt. Försökspersonerna fick inte veta huruvida de använde glasögon med prisma eller inte och ordningen av de glasögon de prövade lottades genom att varje par glasögon gavs ett nummer och sedan lottades en slumpmässig ordning via Excel Office 2003. Figur nr 5. Skalan som användes vid gradering av komfort. 3.5 Analys Paired t test användes. Endast resultaten mellan de glasögonen med samma styrka jämfördes, det vill säga inte de med +3 Dioptrier och +4 Dioptrier i styrka, utan de med och utan prisma. Ett punktdiagram användes också för att visa spridningen av forierna bland försökspersonerna. 16

4 Resultat Av de 30 försökspersoner som förvärvades var det 19 som passade in på kriterierna. Tio fick uteslutas på grund av att deras synfel var för stort och en på grund av otillräcklig samsyn. 18 Spridning av forier 16 14 12 Exofori 10 8 6 4 2 0 Personer Figur nr 6. Visar fördelningen av forier bland de deltagande. Diagrammet ovan visar spridningen av forier mellan de olika försökspersonerna och som här kan ses ligger försökspersonernas forier inom normalvärden, med undantag för tre personer där en har en exofori på 14 prd och två har en exofori 16 prd (Freier & Pickwell 1983) 17

Läshastighet 200,00 Skillnader i läshastighet 190,00 180,00 Ord/Minut 170,00 160,00 150,00 140,00 +3D +3D med prisma +4D +4D med prisma Figur nr 7. Visar den uppmätta medelläshastigheten för varje glasögonpar i ord/min och spridningen av resultatet (standarddeviationen). Tabellen ovanför (figur nr7) visar skillnaden i läshastighet från IReST-testen mellan de olika glasögonen. Medelvärdet visar på att det var en viss förbättring av läshastigheten med glasögonen med konvergensprisma, men om man ser på p-värdena som för glasögonen på +3 Dioptrier låg på 0,26 och för glasögonen på +4 Dioptrier låg på 0,38 fanns det ingen statistiskt signifikant skillnad mellan de båda glasögonen. Standarddeviationen var relativt stor för alla paren och som kan läsas av i figuren var den för glasögonen på +3 Dioptrier utan prisma på 17,59 och för motsvarande par med prisma på 17,93. Glasögonen på +4 Dioptrier utan prisma hade en standarddeviation på 25,40 och motsvarande par med prisma 16,94. Vid en hastig anblick på tabellen för läshastigheten (figur nr 7) kan det se ut som att det finns en större skillnad i läshastighet, men vid närmre anblick på själva medelvärdena syns det att på glasögonen på +3 Dioptrier endast skiljer 3,32 ord/min i läshastighet och för glasögonen på +4 Dioptrier är skillnaden snarlik på 3,58 ord/min. 18

Komfort 10,00 Komfortskala 9,00 8,00 7,00 6,00 5,00 4,00 3,00 2,00 1,00 +3 D +3 D med Prisma +4 D +4 D med Prisma 0,00 Figur nr 8. Visar det uppmätta komfortmedelvärdet bland de fyra olika paren glasögon samt standarddeviation. Tabellen ovanför (figur nr 8) visar skillnaden i komfort mellan de olika paren glasögon. Här kan ses att det fanns en viss skillnad i upplevd komfort mellan de olika paren vid jämförelse av de olika medelvärdena med varandra. Vid en granskning av den statistiska signifikansen kan här ses att paren på +3 Dioptrier har ett p-värde som ligger relativt nära ett signifikant värde med 0,07 och paren med styrkan +4 Dioptrier hade p-värdet 0,46. Standarddeviationen var för paret på +3 Dioptrier utan prisma 2,21 och för paret med motsvarande styrka fast med prisma 1,85, paret med styrkan +4 Dioptrier utan prisma hade en standarddeviation på 2,78 och för paret med samma styrka fast med prisma så var standarddeviationen 2,15. 19

5 Diskussion Totalt gjordes mätningar på 30 personer, varav 19 stycken passade in i kriterierna. Tio stycken uteslöts på grund av att deras synfel var för stort och en person uteslöts på grund av för dåligt stereoseende. Givetvis skulle ett större antal försökspersoner varit önskvärt men på grund av den begränsade tiden var det nödvändigt att nöja sig med ett lägre antal. Vid arbete på ett extremt nära avstånd med läsglasögon är det nödvändigt att använda sig av en konvergensprisma för att kunna bibehålla ett binokulärseende. De vanligaste styrkorna med konvergensprisma inom synrehabiliteringen ligger mellan +6-(+12) Dioptrier. Vid ett så pass nära avstånd som 10 cm då patienten använder ett par läsglasögon på +10 Dioptrier har denne en klar fördel av en konvergensprisma (Jackson & Wolffsohn 2007). I den här studien undersöks det huruvida det kan finnas någon nytta av en konvergensprisma redan på avstånden 33 cm och 25 cm och vid styrkorna +3 Dioptrier och +4 Dioptrier. Vid en undersökning av hur forierna skiftade bland försökspersonerna så kan det här ses att alla utom tre personer passar in i vad skulle kallas normalvärden (se fig. 6). Teoretiskt sett ska en person med en exofori uppfatta glasögon med en konvergens/bas-in prisma mer komfortabelt då prisman underlättar konvergensen (Jackoson & Wolffsohn 2007). Detta kunde dock ej ses i denna undersökning då de med exoforier utanför normalvärdena inte uppfattade någon större skillnad i komfort mellan de olika glasögonen med styrkan +3 Dioptrier med och utan prisma. Två av de tre personerna upplevde till och med att glasögonen på +4 Dioptrier hade sämre komfort med konvergensprisma än utan, och den tredje kände endast av en marginell skillnad i komfort med glasögonen med prisma. Eftersom detta endast är tre personers uppfattning kan det dock inte dras några slutsatser från detta. En skillnad i komfort kan ses i medelvärdena för glasögonen med styrkan +3 Dioptrier och de med styrkan +4 Dioptrier. Glasögonen på +3 Dioptrier utan prisma har ett medelvärde på 7,09 i komfortabelhet, medan de på +4 Dioptrier utan prisma har ett medelvärde på 6,27. För paren med prisma ligger medelvärdet på 7,74 med styrkan +3 Dioptrier och 6,66 för de på +4 Dioptrier. Varför de med högre styrka allmänt upplevs som mindre komfortabla kan ha att göra med att det blir ett mycket kortare läsavstånd för patienten, vilket kan kännas onaturligt för denne. Vad som är ett normalt läsavstånd brukar klassificeras som 40 cm (Elliott 2007) och då ligger ju så klart ett läsavstånd på 33 cm närmare än ett på 25 cm, även om läsavståndet även påverkas av saker såsom personen i frågas längd och synfel (Millodot & Millodot 1989). 20

En fråga som kan ställas är varför ett signifikant p-värde på komforten med glasögonen på +3 Dioptrier nästan uppnåtts, till skillnad från värdet för glasögonen på +4 Dioptrier som är väldigt långt ifrån signifikant. Glasögonen på +3 Dioptrier fick 0,072 och de på +4 Dioptrier 0,458. Här kan läsavståndet som sagt ha varit orsaken, försökspersonerna instruerades att ignorera det korta läsavståndet och endast bry sig om hur komfortabla glasögonen var att läsa med, men en felkälla där kan ha varit att patienten glömt/struntat i den instruktionen. Vid test av läshastighet fanns ingen signifikant skillnad mellan med och utan prisma, men eftersom det är två mätningar som mäter olika saker behöver det inte ha något samband med det p-värdet för komfort. En annan fråga som kan ställas är om läshastighetsvärdena erhölls här är jämförbara med de som erhölls då den svenska versionen av IReST-testerna utvärderades, där medelläshasigheten för alla testerna hamnade på 193,72 ord/min (Arvidsson 2010). Detta är en medelläshastighet som inget av de glasögonpar som provades uppnådde. Det par glasögon vars läshastighet kom närmast var det par på +3 Dioptrier med prisma som fick en genomsnittlig läshastighet på 175,74, det vill säga 17,98 ord under den uppmätta medelläshastigheten i tidigare studier. Vad det kan ha orsakats av kan vara saker såsom åldern på de som deltog i studien, i M-L Arvidssons utvärdering av den svenska versionen av IReST var personerna i urvalsgruppen 19-35 år med en medelålder på 23,2 år, det vill säga ej presbyoper. I den här studien så varierade deltagarnas ålder från 47-71 år med en medelålder på 55,32 år, det vill säga presbyoper. Åldern kan ha påverkat läshastigheten, Akutsu et. al fann i sin studie 1991 att när teckenstorleken är optimal läser äldre nästan lika fort som unga vuxna (i deras studie medelålder 21,6 år). Vid mindre och större optotyper märks dock en större skillnad mellan de unga vuxna och de äldre där de sistnämnda uppvisar en mer tydligt lägre läshastighet än de unga vuxna. Då vi använder oss av en större förstoring än normalt kan det ha påverkat läsningen negativt. Vad skulle kunnat göra detta till en bättre studie är om personer som behöver dessa avstånd och den förstoringen för närarbete använts, det vill säga de med reducerad syn eller de som använder sig av dessa korta avstånd i sitt arbete. I den här studien användes försökspersoner med normal syn som dessutom inte nödvändigtvis använde sig av ett så pass kort läsavstånd eller hög addition. Andra faktorer som kan ha påverkat medelläshastigheten är att ett av de kraven M-L Arvidsson ställde på deltagarna i hennes studie var att de ansåg sig själva vara goda läsare, 21

något som inte fanns med i kriterierna i denna studie och som tidigare nämnts i introduktionen så påverkar det hur mycket en person övat på att läsa dennes läshastighet (Läsa Mera, Senior 2009). Eftersom försökspersonernas läsvanor inte var något som frågades om går det därför inte heller att avgöra huruvida detta kan ha påverkat läshastigheten eller ej. Vid tidtagningen under läsningen ombads patienterna läsa högt så snabbt de kunde. Något som kan ha påverkat här är att några patienter verkade lägga mer fokus på att läsa så tydligt som möjligt än att läsa snabbt, vilket kan ha orsakat att de fått en sämre läshastighet än vad som är den tidigare uppmätta medelhastigheten. 22

6 Slutsats Den slutsats som kan dras av den här undersökningen är att det här inte går att finna någon signifikant skillnad mellan de glasögon med prisma och de utan. Dock kan det ses en viss tendens vid anblick på de olika medelvärdena att glasögonen för närarbete med konvergensprisma skulle ge något mer komfort och en något högre läshastighet. 23

Tackord Tack till min handledare Jörgen Gustafsson för all hans hjälp och vägledning under arbetet och Martin Lingvall för hans hjälp och idéer. 24

Referenser Ahl, J. (2007) Mätning av funktionell synkvalitet. KI. Stockholm. Optikerutbildningen. Examensarbete. Ahn, S.J, Legge, G.E & Luebker A. (1995) Printed cards for measuring low-vision reading speed. Vision research,35, 1939-1944 Akutsu, H, Legge, GE, Ross, J.A & Schuebel, K.J. (1991) Psycophysics of reading: x. effects of age-related changes in vision. Journal of gerontology, 46, 325-331. Albon, J, Karwatowski, W.S.S, Easty, D.L, Sims, T.J & Duance, V.C. (2000) Age related changes in the noncollagenous components of the extracellular matrix of the human lamina cribosa. British journal of ophthalomology, 84, 311-317. AMD-READ project. (2012) Tillgänglig på: http://www.amd-read.net/schem_description.html Precision vision. (2012) IREST International reading speed texts. Produktblad. Arvidsson, M-L. (2010) Vilken läshastighet ger den svenska versionen av internationellt standardiserade läshastighetstexter? LNU. Kalmar. Optikerutbildningen. Examensarbete. Bergmanson, J P-G. (2009)Clinical Anatomy and physiology. Texas: Texas eye research and technology center (TERTC). Burggraaff, M.C, van Nispen, R.M.A, Hoek, S, Knol, D.L & van Rens, G.H.M.B. (2010 Graefe s archive for clinical and experimental ophthalmology, 248, 1631-1637. Duane, A. (1908) An attempt to determine the normal range of accomodation at various ages being a revision of Donders experiments. Transactions of the American Ophthamological society,11, 634-641. Duncan, G, Wormstone, I.M & Davies, P,D. (1997) The aging human lens: structure, growth, and physiological behavior. British journal of ophthalomology, 81, 818-823. Citerar: Duncan G (red). (1981) Mechanisms of cataract formation in the human lens. London: Academic Press. Elliott, D.B (2007) Clinical procedures in primary eye care. Edinburgh: Butterworth Heinemann Elsevier. Evans,B.J. (2007) Pickwell s binocular vision anomalies.edinburgh: Butterworth Heinemann Elsevier. Freier, B.E & Pickwell, L.D. (1983) Physiological exophoria. Ophthamic & Physioilogical Optics, 3, 267-272. Glasser, A, Campbell & M.C.W. (1997) Presbyopia and the optical changes in the human crystalline lens with age. Vision research,38, 209-229. Glasser, A, Campbell & M.C.W. (1997) Presbyopia and the optical changes in the human crystalline lens with age. Vision research,38, 209-229. Citerar: Bito, L.Z & Miranda, O.C. (1989). Accommodation and presbyopia. I: Reinecke, R.D. (red) Ophthalomology annual (s.103-128).new York: Raven Press. Grosvenor, T. (2007) Primary care optometry. Missouri: Butterworth Heinemann Elsevier. 25

Hahn, G.A, Penka, D, Messias, A, Weismann, M, Hyvärinen, L, Leinonen, M, Feely, M, Rubin, G, Dauxerre, C, Vital-Durand, F, Featherston, S, Dietz, K & Trauzettel-Klosinki, S. (2006) New standardized texts for assessing reading performance in four European languages. British journal ophthalmol,90, 480-484. Hall, C. (1982) The relationship between clinical stereotests.. Ophthamic & Physioilogical Optics, 2, 135-143. Heron, G, Dholakia, S, Collins D.E & McLaughlan, H. (1985) Stereoscopic threshold in children and adults. American journal of optometry & physiological optics, 62, 505-515. Jackson, A.J & Wolffsohn, J.J. (2007) Low vision manual. Edinburgh: Butterworth Heinemann Elsevier. Kanski, J. (2007).Clinical ophtalmology a systematic approach. Edinburgh: Butterworth Heinemann Elsevier. Lundberg, I & Herrlin, K. (2009) God läsutveckling. Stockholm: Elanders. Macmillian, E.S, Elliott, D.B, Patel, B & Cox, M. (2001) Loss of visual acuity is the main reason why reading addition increases after the age of sixty. Optometry and vision science, 78, 381-385. Mansfield, J.S, Legge, G.E & Bane, M.C. (1996) Psychophysics of reading XV: Font effects in normal and low vision. Investigative Ophthalmology & visual science, 37,1492-1501. Martin, L. (2010) Att mäta syn.visby: Books on demand. Merrill, K, Hogue, K, Downes, S, Holleschau, A.M, Kutzbach, B.R, MacDonald, J.T & Summers C.G. (2011) Reading acuity in albinism: Evaluation with MNREAD charts. Journal of American association for pediatric ophthalmology and strabismus,15, 29-32. Millodot, M. (2009) Dictionary of optometry and visual science. Edinburgh: Butterworth Heinemann Elsevier. Millodot, M & Millodot, S. (1989) Presbyopia correction and the accommodation in reserve. Ophthalmic & physiological optics. 9, 126-132. Ohlsson, J, Villarreal, G, Abrahamsson, M, Cavazos, H, Sjöström, A & Sjöstrand, J. (2001) Screening merits of the Lang II, Frisby, Randot, Titmus, and TNO stereo tests. Journal of American association for pediatric ophthalmology and strabismus, 5, 316-322. Rainey, B.B, Schroeder, T.L, Goss, D.A & Grosvenor, T.P. (1998) Inter-examiner repeatability of heterophoria tests. Optometry and vision science, 75, 719-726. Remington, L.A. (2005) Clinical anatomy of the visual system. Edinburgh: Elsevier Butterworth Heinemann. Romano, P.E, Romano, J.A & Puklin, J.E. (1975) Stereoacuity development in children with normal binocular single vision. American journal of ophthalmology. 79, 966-971. Rouse, M.W, Borsting, E & Deland, P.E. (2002) Reliability of binocular vision measurements used in the classification of convergence insufficiency. Optometry and vision science, 79, 254-264. 26

Rouse, M.W, Borsting, E, Hyman, L, Hussein, M, Cotter, S.A, Flynn, M, Scheiman, M, Gallaway, M & de Land, P.N. Frequency of convergence insuffiency among fifth and sixth graders. Optometry and vision scienc, 76, 643-649. Saladin, J.J. (2005) Stereopsis from a performance perspective. Optometry and vision science, 82, 186-205. Scheimann, M & Wick, B. (2008) Clinical management of binocular vision heterophoric, accommodative, and eye movement disorders. Philadelphia: Lippincott Williams & Wilkins. Senior materialet (2009) Läsa mera. Informationsmaterial, broschyr. Siderov, J, Chiu, C,S & Waugh, S.J. (2001) Differences in the nearpoint of convergence with target type. Ophthamic & Physioilogical Optics, 21, 356-360. Simons, K & Elhatton, K. (1994) Artfacts in fusion and stereopsis testing based on red/green dichoptic image separation. Journal of pediatric ophthalmology and strabismus,31, 290-297. Stifter, E, König, F, Lang, T, Bauer, P, Richter-Müksch, S, Velikay-Parel, M & Radner, W. (2003) Reliability of a standardized reading chart system: variance component analysis, test-retest and inter-chart reliability. Graefe s Graefe s archive for clinical and experimental ophthalmology, 242, 31-39. Subramanian, A & Pardhan, S. (2006) The repeatability of MNREAD acuity charts and variability at different test distances. Optometry and vision science, 83, 572-576. Univeristy of Minnesota, MNREAD. (2012) Introduction to MNREAD. Tillgänglig på: http://legge.psych.umn.edu/mnread/order.htm [2012-05-09] Williamson, A & Hoggart, B. (2003) Pain: a review of three commonly used pain rating scales. Journal of clinical nursing, 14, 798-804. 27

Bilaga nr 1 Om detta stämmer in på dig så skulle jag vara otroligt tacksam om du ville ställa upp på mitt examensarbete. Jag heter Therese Persson och går tredje året på optikerprogrammet här i Kalmar, jag ska nu skriva mitt examensarbete och behöver personer som ställer upp i min undersökning. Mitt arbete går ut på att jämföra olika sorters glasögon för närarbete. Först så kommer jag göra en synundersökning för att avgöra om man passar in i undersökningen och sedan får man prova på de olika glasögonen för närarbete och säga vad man tycker om dem. Undersökningen tar ca 45min och kan göras när det passar just dig, både på vardagar och helger. Efteråt bjuds det på fika. Tack på förhand! Therese Persson Optikerprogrammet åk3 tp22db@student.lnu.se Telefon nr: 070 243 60 89 Handledare: Optiker/universitetslektor Jörgen Gustafsson jorgen.gustafsson@lnu.se 28

Bilaga nr 2 Man Kvinna Ålder Nr: Datum Anamnes: PD Nära H V Objektiv refraktion (autorefraktor): H: V: Refraktion: H Fri Visus Fri Bin. Visus Fri visus nära Fri Bin. Visus nära Sfär Cylinder Axel Visus Bin. visus BKC 40cm V Samsyn: Sec of arc: Add: Horisontell fori, nära: Par nr1 Ord/min Par nr2 Ord/min Par nr3 Ord/min Par nr4 Ord/min Par nr1 Ord/min 29

Par nr2 Ord/min Par nr3 Ord/min Par nr4 Ord/min 30

Bilaga nr 3 Informerat samtycke Effekten av specialslipning i läsglasögon. För att ta reda på om du passar in i det här examensarbetet så görs först en synundersökning. Efter synundersökningen om det visar sig att du kan vara med i examensarbetet så kommer du få pröva att läsa olika texter för att mäta läshastighet med fyra olika par glasögon för närarbete. Efter varje par glasögon du provat så får du fylla i på en skala hur komfortabelt du upplevde användandet av dem. Syftet med dessa mätningar är att undersöka om läsandet kan underlättas med en viss typ av specialslipade glasögon. Undersökningen tar ungefär 45minuter och du kommer varken utsättas för risker eller obehag. Registreringen av den information man får ut av undersökningen sker endast med ålder och kön. Jag har muntligt och skriftligen informerats om studien och har tagit del av ovanstående skriftliga information. Jag är medveten om att mitt deltagande i studien är fullt frivilligt och att jag när som helst och utan närmare förklaring kan avbryta mitt deltagande. Jag samtycker till att deltaga:. Namn: Datum:. Födelseår/månad: / Man Kvinna 31