Kopia till: Håkan Svensson 2010-08-01 Klövvilt och betestryck i Kolmården Hur mycket vilt kan Kolmården föda? Det som kännetecknar skogsmarken i Kolmården, är relativt låga boniteter med inslag av hällar och impediment. Kolmården är talldominerat och hyser väldigt lite jordbruksmark. På Holmens skogsinnehav i Kolmården är mer än 60 % av den produktiva skogsmarken av tallbonitet. Under drygt 20 år har vi i Kolmården haft en relativt låg reproduktion på älg. Enligt livmodersstudier ligger reproduktionen på mellan 0,7-0,8 kalv per vuxet hondjur under denna period. Ett genomsnittsvärde i landet är över 1,0 eftersom älgkon i gynnsamma foderlägen föder 2 kalvar. Tyngre älgar föder fler kalvar. Älgkornas vikt vid brunsten avgör hur många kalvar det blir. Kolmårdens låga reproduktionstal på älg beror sannolikt på att älgarna inte lyckas bli tillräckligt tunga. Förklaringen till detta är sannolikt kvantitet och kvalité på foder. Magra marker producerar sämre med foder. Sannolikt bidrar foderkonkurrensen från ökande populationer av övrigt klövvilt till älgens låga vikter. Maten räcker inte riktigt till för att bygga upp optimal kroppsvikt. Klövviltstammarnas utveckling På Holmens marker i södra Sverige har klövviltstammarna ökat kraftigt den senaste 20 åren. Nya arter som kronvilt, dovvilt och vildsvin har etablerat sig. Utvecklingen är inte unik för Holmen utan likartad även i stora delar Sörmland och övriga Östergötland. När de nya arterna etablerat sig har viltskötselplaner och viltskötselområden inrättats för att i de flesta fall öka numerär och kvalité hos viltstammarna. Intresset för att etablera de nya klövviltarterna har till övervägande del varit jaktligt. Få har egentligen undersökt och följt förutsättningarna för att öka dessa arter ur ett skogligt och ekologiskt perspektiv. Det är trevligt och spännande för alla naturintresserade och inte minst för jägare med kronvilt, dovvilt och vildsvin. Ju fler desto roligare, är det lätt att tycka. Jaktens utveckling Jakterna har ansetts bli bättre och utvecklats med ökat antal klövvilt på skottlistan och viltparaden. Detta har drivit på uppbyggnaden av klövviltspopulationerna. Ett stort antal fällda vilt på viltparaden har varit det direkta betyget på en lyckad jakt. Lite vilt på paraden har i det närmaste ansetts som ett misslyckande. Vi har blivit jaktligt fartblinda helt enkelt. Holmen Skog AB Postadress Besöksadress Telefon Fax Region Norrköping Kansligatan 10 Kansligatan 10, Bråvalla 011-23 58 01 602 09 Norrköping Org.nr 556220-0658
Klövviltsförvaltning Skogsägare och jägare tänker sällan på helheten, när det gäller klövviltsförvaltning i balans med skogsproduktion och skogsekosystemen. Viltets inverkan på skogsskador och skogsproduktion har sällan analyserats i skötselområden. Balans mellan vilt och foder är sällan något som diskuteras. Skogsekosystemets förutsättningar att föda viltet är inte heller kartlagt och diskuteras inte alls i skötselområden. Här måste vi tillsammans finna logiska fakta för att skapa balans mellan foder och vilt. Hur påverkas skogsekosystemen? Det höga betestrycket påverkar skogens naturliga succession från pionjärfas till sekundärfas. I och med att pionjär arter som tall och örter betas ner etablerar sig sekundära arter som gran och gräs tidigt. Pionjärfasen i skogsekosystemet blir onaturligt kort eller riskerar att utebli. Hur detta långsiktigt påverkar skogens biologiska mångfald skulle vara intressant att veta. Sannolikt är det negativt för ett flertal arter och även för klövviltet. En ökande andel granskogar ger mindre foder till klövviltet och högre betestryck på de tallungskogar som finns kvar. Vi spelar ett högrisk spel med skogsekosystemen genom att hålla onaturligt höga klövviltpopulationer. Vi måste sträva efter balans och jämvikt. Uppföljning av betestryck och betesskador Inom skogsbruket har vi sedan stormarna Gudrun och Per haft prioritering på annat än viltskador. Det har inte funnits någon tillräckligt bra och etablerad inventeringsmetod för att kartlägga betesskador inom skogsbruket i södra Sverige. Den tidigare vedertagna och kritiserade ÄBIN-metoden har sedan flera år lagts i malpåse. Det finns idag ingen vedertagen metod att mäta betestryck och betesskador med. På Holmens egen skog har vi sedan början av 2000-talet upptäckt ett markant ökande sk försommarbete på tall. Försommarbetet sker på färska tallskott under maj och juni när viltet normalt skall äta örter och annan vegetation än just tall. Försommarbete är inget nytt fenomen utan har tidigare noterats i södra Sverige, men inte i den omfattning som vi nu ser i Kolmården området. 2003 började vi inom Holmen utveckla en metodik att inventera försommarbete. Vi inventerade 2003 och fann att skadenivåerna var ca 10 %. Därtill skall vinterbetet adderas, som enligt ÄBIN var drygt 10 %. Totalt ca 20% färska toppskottskador. Avskjutning och avverkning Vi ökade avskjutningen relativt kraftfullt på älg 2003, 2004 och 2005. Vi utarbetade även en hemsida för att i detalj kunna följa utvecklingen på avskjutning, slaktvikter mm. Vi fick faktiskt ganska kraftig kritik för vår ambition att sänka älgstammen. Vi lyckades dock med att sänka älgstammen temporärt. Vi upplevde 2006 att älgstammen ur ett jaktligt perspektiv var för låg och började hålla igen på avskjutningen för att öka älgpopulationen. Under samma period har vi medvetet ökat våra populationer av kronvilt och gris. Studier visade att kronhjorten inte hade någon negativ effekt på skogen i Kolmården. Vi såg därför ingen risk att öka kronviltet. En annan anledning till den medvetna ökningen har varit att tillfredställa våra ambitioner att hålla hög kvalité på representationsjakter och övrig
jakt. Hög kvalité på jakt har likställts med antal vilt i pass och antal vilt på paraden. Kanske är antal fällda vilt ett jaktligt kvalitetsmål som behöver omvärderas. Detta mål leder tveklöst till ökande viltstammar och risk för ekologisk obalans i skogens ekosystem. Vi antog att insatsen att sänka älgstammen mellan 2003 och 2006 skulle få betet att återhämta sig och att populationen av älg kunde öka igen utan besvärande skador. Det vi inte räknade med, var att våra slutavverkningar dvs hyggesarealer minskade under samma period beroende på stormar, virkesöverskott, lågkonjunktur. Hyggen och ungskogar mellan 4-14 år är absolut den viktigaste foderkällan för viltet. Minskar foderutbudet samtidigt som viltstammarna ökar, blir konsekvensen ohållbar. Viltet ökar och fodret minskar. Resultatet är egentligen förutsägbart, svältande vilt och ökande betesskador. Viltet svälter En tydlig indikation på att det råder obalans i skogsekosystemet är låga slaktvikter hos klövviltet. Viltet svälter och tvingas äta det de kommer åt. Vi ser en tydlig trend på sjunkande slaktvikter hos främst älgen men även på kron- och dovhjort. Minst 10 fällda älgkalvar har under 2009 vägt under 40 kg. Ny inventeringsmetod och DNA-analys Våren 2009 utvecklade vi i samråd med Roger Bergstöm (Viltbetesexpert, SkogForsk) en metod att inventera både vinter och försommarbete vid samma tidpunkt. Metoden bygger på den tidigare vedertagna ÄBIN, men omfattar även försommarbetet. Vi utförde inventeringen juni-juli 2009 för första gången. Resultaten visade då på riktig höga betesskador ca 30 % färska toppskottsskador på tallungskog i ålder 3-13 år. Var tredje huvudstam av tall har efter vegetationsperioden 2008 (från okt 2008) fram till juni 2009 hade blivit toppskottsbetad. På granen var motsvarande värde ca 15 %. Skogsbrukets omtalade skademål är ca 2 %. För att även få kunskap om vilken art som betat på toppskotten togs DNA prover på betten. Göran Spong på SLU genomförde sedan analysen av DNA proverna. Resultaten visade att älgen står för 75 % av betten på tall och resterande 25 % betas av kronhjort. Motsvarande värden på granens toppskott är att älgen står för ca 65 % och kronhjorten för resterande 35 %. Det som är lite uppseendeväckande i resultaten är att älgen betar granskott i relativt stor omfattning. Älg äter normalt inte gran om den inte är i trängande behov av föda. En parallell är den sk älvsborgssjukan på 90- talet. Enligt forskare på SLU var Älvsborgssjukan ett resultat av svält. Där betade älgen gran innan svälten började ta sig i uttryck av sjukdom. En annan överraskning i DNA resultaten är att även kronhjorten äter tallskott och granskott i relativt stor omfattning. Tidigare har maganalyser av kronhjort inte visat detta. Vilket kan indikera att det totala betestrycket är så högt i nuläget att även hjortarna tvingas äta tall och gran för att överleva.
Älgen är förloraren I konkurrens mellan de olika klövviltarterna blir älgen sannolikt den som förlorar slaget om födan. Örterna försvinner och gräset etableras. Älgen är större och finsmakare till skillnad från kron- och dovhjort. Hjortarna har ett bredare foderspektrum och kan beta strax ovan markytan. Älgen däremot vill att betet skall komma upp över 40-50 cm. Är det brist på foder hinner inte fodret komma upp utan betas redan vid markytan och blir aldrig tillgängligt för älgen. Älgen tvingas att beta det som finns kvar dvs tall och gran. Alla blir förlorare Det är inte bara skogsbruket och det svältande viltet som är förlorare. Även vi jägare blir förlorare om vi inte skapar förutsättningar för viltet att överleva i balans med foderutbudet. Jägarna är inte betjänta av att viltet svälter, får sjukdomar och kanske kraschar. Vi upplever att jägarna på Holmens marker har fått upp ögonen för hur läget ser ut. Det är inte jaktlycka att skjuta ynkliga magra älgar. Det är ingen trevlig jaktupplevelse att ta hem en älgkalv under 45 kg. En vuxen älg skall inte väga runt 120 kg i slaktvikt. Det finns idag en viss förståelse bland våra jägare för att något måste göras. Samtidigt finns en rädsla att antalet skottillfällen kommer att minska. Antalet skottillfällen kommer kortsiktigt och tveklöst att minska när vi tvingas minska klövviltstammarna. Alla har vi medverkat till målen att öka antal vilt i pass och på viltparaden. Vi har inte ägnat särskilt mycket tid och kraft åt vilka eventuella konsekvenser detta långsiktigt kan få. Obalanser straffar sig i regel på sikt. Foderkapitalet är borta Om tittar på våra hyggen och ungskogar idag finns knappt några örter, asp eller sälg. Det finns idag inget foderkapital att bygga på. Det är bortbetat. I ett balanserat skogsekosystem skall det finnas ett foderkapital som producerar ett överskott av foder sk ränta och det är räntan viltet skall leva på. Är det för många munnar att mätta räcker räntan inte till utan viltet tvingas tära på foderkapitalet för att överleva. På sikt innebär det att foderkapitalet minskar och i värsta fall försvinner. Så ser tyvärr läget ut på Holmens marker i Kolmården idag. Det finns för lite kvar att äta på våra hyggen och i våra ungskogar i förhållande till de viltpopulationer vi har. Det totala betestrycket är för hårt och har så varit under en längre tid. Vi har helt enkelt missat att prognostisera foderutbudet. Minskande hyggesarealer Det är ett faktum att hyggesarealerna minskat pga stormar och konjunktur. Enligt våra beräkningar är minskningen ca 20 %. Från år 2005 blir det ca 2 000 hektar mindre foderareal som vi har på Holmens mark 2010 jämfört med 2005. Om vi på Holmen planerar att avverka enligt AVB framåt i tiden kommer trenden mot minskade foderarealer inte att vända förrän 2016. Konsekvensen av sjunkande foderarealer kan bara betyda minskade viltpopulationer. Allt annat ger ökade skador och svältande viltstammar, vilket vi nu ser. Om trenden på minskade foderarealer är densamma i hela Östergötland innebär det att vi sedan 2005 har 20 000 hektar mindre foderareal i länet. Detta måste märkas på betestrycket i länet.
Betesskadorna hotar virkesproduktionen Våra planterade ungskogar är hårt betade och förlorar i virkesproduktion. Hur stora produktionsförlusterna är vet vi inte men i årets inventering mäter vi medelhöjden på huvudstammarna. Medelhöjden borde kunna ge indata för att beräkna förluster i virkesproduktion. Kan inte lova några säkra data på detta. Det kan vara svårt att uppskatta volymtillväxtförluster i plant- och ungskog. Höjdtillväxten är dock märkbart påverkad av betesskadorna. Årets inventeringsresultat Inventeringen är i sitt slutskede. Nu återstår att beräkna och utvärdera resultaten. Resultaten visar på ytterligare ökning i Finspång Södra. I övriga delar ser vi en något sjunkande trend. Sannolikt ett resultat av att vi lyckades öka avskjutning på dessa områden redan 2009. Finspång Södra delen lyckades inte med det. Notera att granbetet ökat ytterligare i Stavsjö (söder E4) Andelen färskt toppskottsbete på huvudstammar av tall per bestånd i ålder 3-13 år 60,0% 50,0% 40,0% 30,0% 20,0% 10,0% 0,0% Finspång Södra V 55:an Ö 55:an Stavsjö Tall Alla 2009 Tall Alla 2010 Andel färskt toppskottsbete på huvudstammar av gran per bestånd i ålder 3-13 år 15,0% 10,0% 5,0% 0,0% Finspång Södra V 55:an Ö 55:an Stavsjö Gran Alla 2009 Gran Alla 2010
Vad gör vi? Vi måste reagera omgående och kraftfullt för att foderkapitalet skall återhämta sig och kunna föda friska livskraftiga viltstammar i balans med foderutbud och skogsproduktion. Vi har fakta som visar att betesskadorna är oacceptabla, vi vet vilka arter som orsakar skadorna och vi vet populationernas numerär efter årets flyginventering, foderplatsinventering och spillningsinventering. Vi tvingas minska klövviltspopulationerna kraftfullt. Betestrycket är så högt idag att minst en halvering krävs för att fodertillväxten och skogsproduktionen skall återhämta sig. Det har gått för långt. Med facit hand borde vi ha reagerat tidigare. Samtidigt skall vi vara medvetna om att vi står inför ett läge som aldrig tidigare inträffat. Vi har aldrig haft så mycket klövvilt i Sverige någonsin. Det är alltid lätt att vara efterklok. Nu måste vi ta tag i frågan och lösa problemen med skogskador, foderbrist och svältande viltstammar. Det är viktigt att både jägare och skogsägare samarbetar för att lösa detta. Större krav på jägare och jaktlag Vi jobbar just nu med att konkretisera avskjutningsmål för älg, kronhjort och dovvilt. Det innebär i princip att vi ställer krav på att jaklagen skall uppnå tilldelade avskjutningsmål på älg, kronvilt och dovvilt. Tilldelning sker jaktlagsvis på hemsidan, www.holmenjakt.se. Vi kommer dagligen kunna följa avskjutningen, eftersom jägarna hela tiden uppdaterar jaktresultaten. En morot är att fällavgifterna blir lägre om målen uppfylls. En piska är att Holmen kan tillsätta ytterligare jägare i jaktlag som inte anstränger sig för att uppnå avskjutningsmålen. För att klara att sänka klövviltstammarna krävs ökad jaktinsats av varje jaktlag och jägare. Det kommer att kräva mer tid och högre effektivitet. Vad skall vi göra på lite längre sikt? Vi måste se viltet och skogen tillsammans som ett ekosystem. Vi vet vilken typ och ålder av skog som ger foder till viltet. Det finns utmärkt information och data om skogarnas ålder och arealer i skogsbruksplaner och beståndsregister. I och med att det är lag på att alla slutavverkningar större än 0,5 hektar skall anmälas och godkännas av Skogsstyrelsen, har myndigheten fullständig information om hela Sveriges hyggesarealer och ungskogar. Vi har möjlighet att kartlägga hur mycket areal som är i foderproducerande ålder dvs. 4-14 år i hela Sverige. Det går naturligtvis att bryta ner detta på län, kommun, förvaltningsområden, älgskötselområden och jaktlag. Vi kan även göra foderprognoser. Den skog som idag är 1 år kommer in i foderfas om 3 år och den skog som är 12 år idag lämnar foderfasen om 3 år. Vi sitter redan idag på ett fantastiskt informationsmaterial. Vi måste använda detta material i våra viltskötselområden för att få kunskap om var och hur mycket foder som finns och produceras i ett skötselområde. Har vi dessutom kunskap om populationer och skadenivåer har vi god information för att sköta ekosystemet Foder-Vilt logiskt och trovärdigt. På detta sätt kan skogsägare och jägare förstå varandra bättre. Vi måste börja inse att fodermängd och foderareal kanske är de viktigaste förutsättningarna för klövviltpopulationernas storlek och utveckling.
Foderskapande åtgärder Foderskapande åtgärder är en viktig aktivitet för att minska på betestrycket från områden eller grödor vi inte vill att viltet skall beta på. Vi skall jobba för att skapa mer foder i bryn, vägkanter och kraftledningsgator mm. Vi skall även göra en del i normal avverkning som att lämna talltoppar vintertid, om möjligt välja avverkningstidpunkt för att gynna foder till viltet. Vi måste däremot förstå att foderskapande åtgärder inte är en långsiktig uthållig metod för att hålla höga klövviltstammar. Foderskapande åtgärder skall främst ses som en aktivitet för att höja slaktvikter, kvalité och reproduktionsförmågan hos klövviltet och inte ett verktyg för att öka populationerna. Klövviltpopulationernas storlek måste rimligtvis anpassas efter skogsbrukets förutsättningar och inte tvärtom. Naturligtvis skall även skogsbruket göra rimliga anpassningar i ordinarie verksamhet för att skapa mer foder till viltet. Trakthyggesbruket viltets bäste vän? Den svenska modellens trakthyggesbruk är sannolikt den enskilt största anledningen till att Sverige idag har en av världens tätaste klövviltspopulationer. Ungskogsarealen är viltets viktigaste foderbas i skogsmark. Klövviltpopulationerna måste balanseras efter denna foderbas som grundregel. Använder vi foderbasen som reglerande faktor får vi sannolikt sunda friska viltstammar i balans med foderproduktion och acceptabla betesskador. Dagens skogsmark har betydligt mer virkesvolym per areal enhet än vad tidigare skogar haft. Det innebär att mindre arealer dvs hektar behöver avverkas för att tillfredställa efterfrågan på skogsråvara. Det är tyvärr negativt för viltet eftersom hyggesarealerna minskar och därmed även fodermängden. Slutligen två principer jag tror är viktiga att försöka enas kring: 1. Ungskogsareal och skadenivå styr klövviltpopulationernas storlek. 2. Foderskapande åtgärder höjer klövviltets kvalité. Se bifogade PowerPoint presentation med bilder och diagram om foder, inventeringsresultat och vilt i kolmården. Under varje bild finns förklarande anteckningar. Med vänlig hälsning Jonnie Friberg Holmen Skog AB Region Norrköping