Bidrag från LRF till fördjupad utvärdering av miljömålsarbetet

Bidrag från LRF till fördjupad utvärdering av miljömålsarbetet Riksdagens nationella miljökvalitetsmål har utvecklats för att uppnå en ekologisk hållbar utveckling inom en generation. Myndigheter, kommuner och statliga organ ska arbeta aktivt med dessa miljöfrågor i planeringsobjekt för att bidra till att uppnå målen. En grupp som starkt berörs av detta miljömålsarbete är Sveriges jord- och skogsbrukare. LRFs bidrag ska ses som ett komplement till främst de utvärderingar som Jordbruksverket och Skogsstyrelsen gör för jordoch skogsbruket. Sveriges bönder har i uppdrag att upprätthålla odlingslandskapets och åkermarkens förmåga att producera livsmedel samtidigt som de ska värna om den biologiska mångfalden i mark och vatten samt om kulturvärden. Skogen ska skötas så att både produktions- och miljöintressen tillfredställs och dessutom ska hänsyn tas till andra allmänna intressen. En del av detta regleras i lagtexter medan annat förväntas ske genom mer eller mindre frivilliga åtgärder. I Sverige finns 16 miljökvalitetsmål och ett stort antal nationella delmål som riksdagen beslutat om. Dessa beskriver det tillstånd i miljön som Sverige måste uppfylla för att vårt samhälle ska kunna sägas ha en ekologisk hållbar utveckling. Flertalet av dessa miljökvalitetsmål styr i större eller mindre grad jord- och skogsbrukarna i deras verksamhet inom jord- och skogsbruket. Här nedan visas en kortfattad översikt över de 16 miljökvalitetsmålen. 1. Begränsad klimatpåverkan 2. Frisk luft 3. Bara naturlig försurning 4. Giftfri miljö 5. Skyddande ozonskikt 6. Säker strålmiljö 7. Ingen övergödning 8. Levande sjöar och vattendrag 9. Grundvatten av god kvalitet 10. Hav i balans samt en levande kust och skärgård 11. Myllrande våtmarker 12. Levande skogar 13. Ett rikt odlingslandskap 14. Storslagen fjällmiljö 15. God bebyggd miljö 16. Ett rikt växt- och djurliv 1

En förutsättning för att framgångsrikt genomföra dessa miljökvalitetsmål är goda kunskaper bland involverade aktörer, att motiven är tydliga, en stark lokal förankring av miljökvalitetsmålen, att tydliga incitament både ekonomiska och andra sociala skapats, samt en aktiv ägargrupp som kan realisera miljöarbetet. Ett framgångsrikt naturvårdsarbete förutsätter därför en god samverkan och en ömsesidig förståelse och respekt mellan naturvårdens företrädare och de som äger och förvaltar marken. Realiseringen av miljökvalitetsmålen ger utrymme för stora ingrepp i markägarnas förfoganderätt över sina egendomar. De inskränkningar som ryms inom vad en enskild markägare är skyldig att tåla kan dessutom sammantaget innebära betydande kostnader och försakelser. Idag är det också många jordoch skogsbrukare som upplever att bra miljövårdsarbete bestraffas istället för belönas och att äganderätten urholkas, vilket inte leder till lokal förankring och motivation i naturvårdsarbetet. Förutsättnigarna för frivillig naturvård måste därför förbättras. Även om det kan finnas motstående intressen mellan naturvårdens företrädare och de som äger och förvaltar marken bör alla de intressen som är gemensamma och de möjligheter som den vetskapen bör innebära lyftas fram. I bedömningarna måste finnas såväl ett samhällsperspektiv som ett individperspektiv/företagarperspektiv. Delaktighet, incitament och lokal förankring i naturvårdsarbetet är ledord som måste komma till större uttryck. När det gäller miljökvalitetsmålens uppfyllelse och de konsekvenser som de innebär för den enskilde jord- och skogsbrukaren är de långtifrån tillräckligt belysta. Då tiden är begränsad har vi inte haft möjlighet att göra djupgående konsekvens- och kostnadsanalyser. Vilka åtgärder gör skogsbrukarna som direkt bidrar till att uppfylla miljömålen och vad kostar det dem? Att bygga upp en värdefull skog innebär ett långsiktigt ansvarstänkande bland skogsägarna där även andra värden än de strikt produktionsmässiga får råda. Detta är något de privata skogsägarna varit och är bra på. Vi vet också från studier att många privata skogsägare har andra preferenser än rent ekonomiska med sitt skogsinnehav. I en Licentiat avhandling visar t ex Christina Berlin (2005) att ekonomiska incitament prioriteras lägre av skogsägarna än t.ex boendet, rekreation, friluftsliv och tillgången till ved och virke. Skogen anses betydelsefull och representerar inte minst många högt skattade sociala värden som lokal tillhörighet, kontinuitet, trygghet, tillfredställelse och är något man är stolt över att förvalta. Att en långsiktigt lönsam skogsnäring kräver hänsyn till 2

naturen har man också sedan länge förstått och anpassat sig till. Som stöd i nyttjandet av den svenska skogen har vi sedan 1905 en skogsbrukslag som genom åren reviderats. Denna lag präglas av huvudregler för brukandet och av ett begränsat antal detaljregler vilket ger skogsbrukaren relativt stor handlingsfrihet. I tolkningen av lagen har grundtanken ända från början varit att lagens ändamål såvitt möjligt ska nås på övertygelsens väg utan användande av tvångsmedel (Enander, 2000). Utfallet av den här skogspolitiken kan idag avläsas i statistiken över Sveriges skogar. Nedan följer en jämförelse av tillståndet i skogarna mellan privatskogsbruket och övriga skogsägare som visar att privatskogsbruket jämförelsevis skött sina skogar mycket ansvarsfullt. Den svenska skogen Sverige har enligt Riksskogstaxeringen (Skogsdata 2006) en skogsmarksareal på 23,8 miljoner hektar av vilka 3,2 procent är skyddade i nationalparker, naturreservat och naturvårdsområden. Då har den svenska definitionen på skogsmark använts. Skulle vi använda FAOs definition på skogsmark växer skogsmarksarealen upp till 28 miljoner ha av vilka 5,3 procent är skyddade. Om man dessutom räknar in skogliga impediment, vilket ofta görs internationellt skulle arealen vara ännu större. Vi vet också att andelen skyddad skog skiljer sig mellan olika delar av Sverige, en proportionellt mycket större andel äldre Norrländsk skog är skyddad än äldre skog i Svea- och Götaland. Tillsammans med de frivilliga avsättningarna, den generella hänsynensarelen vid avverkning och de skogliga impedimenten som inte får brukas så avsätter skogsägarna tillsammans med staten över 25 procent av den totala skogsmarksarealen i Sverige från ekonomiskt skogsbruk (Gröna framtider 2007). Detta om man använder den nuvarande definitionen på skog. Skogsmarken ägs till 51 procent av av enskilda privata skogsägare, 25 procent av aktiebolag 1 och 24 procent av ägarkategorin allmänna 2. I den senare gruppen ingår bl a besparingsskogar (123 000 ha produktiv skogsmark), allmänningsskogar (560 000 ha produktiv skogsmark) vilka också till största delen ägs av enskilda privata skogsägare men i den officiella uppdelningen hamnat i gruppen allmänna. 1 Dock ej aktiebolag med staten som majoritetsägare (Sveaskog). 2 Fastighetsverket, övriga statliga ägare, aktiebolag med staten som majoritetsägare (Sveaskog), eckleasiastika ägare, allmännigar och besparingsskogar, kommunala och landstingsägda marker samt övriga allmänna ägare. 3

24% 51% Allmänna Aktiebolag Privata 25% Figur 1. Skogsmarkens fördelning på ägarkategorier ( Källa: Skogsdata 2006). Privatskogsbruket - bäst i klassen Privatskogsbruket har störst andel gammal skog, störst virkesförråd inom gammal skog, störst andel äldre skog med betydande inslag av löv, minst andel contortaskog, många nyckelbiotoper osv. 3 Många arter är bundna till gammal skog, en skogstyp som idag förekommer sparsamt på många håll i landet. Arealen gammal skog är en av de 15 miljömålsvariabler som specificerats för landets skogar (Anon, 2000). Enligt riksdagsbeslut, är målet att öka arealen sådan skog med minst 5 % mellan referensåren 1998 och 2010. Arealen gammal skog på skogsmark har ökat under senare år och målet på 5 % ökning till 2010 har stora möjligheter att bli uppfyllt (Skogsdata, 2006). Vid jämförelse mellan olika ägargrupper finner vi att de privata skogsägarna har störst andel (35.6 %) skog klassificerad som slutavverkningsskog (D1+D2) sparade på sina marker, jämfört med övriga ägargrupper (28.9 % för aktiebolagen samt 31.9 % för allmänna). Privatskogsbrukets skogar är också tätare (Skogsdata 2006). Detta gäller inte bara den yngre skogen, dvs. den nya skog som skapats av det moderna skogsbruket utan även den äldre skogen. När bestockningen ökar i äldre skog blir de mer värdefulla, även ur bevarandesynpunkt. Förutsättningarna för kvarlämnande av träd - både levande och döda och högstubbar ökar. Genom att studera Riksskogstaxeringens data (Skogsdata 2006) över virkesförråd per hektar fördelat på åldersklasser inom ägargrupper (inkl. torra träd och vindfällen, 2001-2005) så finner vi att det största virkesförrådet per arealsenhet finns inom privatskogsbruket. Virkesförrådet per hektar i äldre 3 Skog som är minst 120-140 år gammal beroende på var i Sverige vi befinner oss. 4

skog (huggningsklass D2) ligger där inom det privata skogsbruket på 244 m 3 sk/ha, detta kan jämföras med ett riksgenomsnitt på 226 m 3 sk/ha. Äldre skogar med ett betydande inslag av lövträd, är en bristvara för den biologiska mångfalden i dagens skogslandskap. Skogsbrukets huvudsakliga inriktning mot barrträdsdominerade bestånd, har medfört att det idag finns ganska små arealer sådan skog. När det gäller hur skogsmarksarealen fördelar sig på beståndstyper inom ägargrupper så finner vi även där att de privata skogsägarna har högst andel lövträd i sina skogar, högsta andel blandskogar och minst andel av främmande arter som contortatall på sina marker. Ett av de uppställda miljömålen är att öka arealen äldre, lövrik skog med minst 10 % fram till år 2010 (från referensåret 1998). Äldre lövrik skog definieras som skog äldre än 60-80 år beroende på landsända och innehållande minst 25 % lövträd. Andelen av all äldre skog som är lövrik är idag drygt 12 % i norra och 24 % i södra Sverige. Arealen äldre lövrik skog har sannolikt ökat med ca 10 % sedan 1998 och uppgår till 1.3 miljoner ha. Möjligheten att uppnå målet på 10 % ökning till 2010 är därför god. Nästan 56 000 nyckelbiotoper har registrerats av Skogsstyrelsen, varav merparten på småskogsbrukets marker. De utgör en total areal av nästan 179 000 ha, varav 149 000 ha produktiv skogsmark. Av den privata produktiva skogsmarksarealen motsvarar detta en dryg procent. Nyckelbiotopbegreppet har numera fått en legal innebörd genom att skogsvårdsorganisationen hävdar att dessa områden omfattas av samrådsplikt enlikt miljöbalken (12 kap. 6 ). Som det nämndes i inledningen har vi även de olika typer av privata skogar som är bortgömda i statistiken då de inryms under benämningar som allmänna och ibland ingår i det så kallade mellanskogsbruket 4. I de här olika klassificeringarna ingår t ex de svenska allmänningsskogarna och besparingsskogarna. De uppgår till ca 700 000 ha produktiv skogsmark vilka till största delen ägs av privata småskogsägare. Vid en studie av de svenska allmänningsskogarna (SFS 1952) fann Holmgren (2006) att ägarna till dessa skogar mycket gammal skog samt skog med högt löv och lågt Contorta inslag. Detta var speciellt fallet i Västerbotten där ca 76 % kunde klassificeras som slutavverkningsmogen skog (D1+D2). Dessutom är många av allmänningsskogarna (alla?) certifierade, de gör generösa frivilliga avsättningar, många av dem gör insatser som att t ex ge bidrag till gröna skogsbruksplaner på delägarnas 4 Hit räknas skogsägare med huvudsakligen mer än 5000 ha skog men som inte tillhör de fem största skogsbolagen (Sveaskog, Statens fastighetsverk, Bergvik Skog, Holmen Skog samt SCA Skog). Exempel på ägare är allmänningsskogar, besparingsskogar, aktiebolag, stift, kommuner och andra stiftelser. Arealen produktiv skogsmark är ca 1.4 Miljoner ha (Skogsstyrelsen 2007). 5

individuella skogar, att utbilda kontinuerligt alla inblandade, även entreprenörer, i grundläggande kvalitets- och miljöfrågor, man bevarar nyckelbiotoper och avsätter biotopsskyddsområden, avsätter områden i form av så kallade Naturvårdsavtal osv. osv. Allt detta miljöarbete bekostas gemensamt i det tysta av delägarna som mestadels är privata småskogsbrukare i Dalarnas, Gävleborgs-, Västerbottens- samt Norrbottens län. Om det uppmärksammas i statistiken så är det under rubriker som övrigt allmänna, mellanskogsbruket eller övrigt privata. Skogsbrukets frivilliga avsättningar Frivilliga överenskommelser som politiskt instrument ökar inom miljörelaterade områden. De ses som flexibla och kostnadsminimerande (Therese Lindfors, 2007). 1996 bildades begreppet frivilliga avsättningar (FA). Tanken är att skogsägarna på frivillig väg ska avsätta skog med högre biologiska värden från produktionen. Definitionen på en FA är ett minst 0.5 ha sammanhängande område av produktiv skogsmark för vilket markägaren frivilligt har fattat beslut om att åtgärder som kan skada dess naturvärde, kulturmiljö och/eller sociala värde inte utförs. Området ska finnas dokumenterat i skogsbruksplan eller annan handling. I och med miljömålet levande skogar har regeringen fastställt ett mål för FA som till år 2010 bör uppgå till ca 730 000 ha skog avsatt nedanför fjällgränsen. De nuvarande frivilliga avsättningarna har totalt uppskattats till drygt 990 000 ha skogsmark (Skogsstatistisk årsbok 2006). En del diskussioner pågår dock om kvaliteten på vissa av dessa avsättningar. 5 Från en intervjuundersökning på småskogsbruket (2004-2005) omfattande hela Sverige, har Skogsstyrelsen (2007) skattat att arealen frivilliga avsättningar (FA) nedan gränsen för fjällnära skog är ca 183 000 ha produktiv skogsmark. Man poängterar dock själva att detta troligen är en underestimering av arealen då en del markägare verkar tveka att lämna ut uppgifter om sitt innehav av FA till Skogsstyrelsen. Detta vill vi också understryka som mycket troligt. Det faktum att privatskogsbruket har störst andel gammal skog, störst virkesförråd inom gammal skog, störst andel äldre skog med betydande inslag av löv, många nyckelbiotoper osv på sina marker talar även för detta. Det som måste tas på största allvar i sammanhanget är att uppmärksamma den utbredda misstron mot myndigheterna som dessutom verkar öka med tiden som den här studien ger prov på. Vi får inte glömma att en ömsesidig förståelse och respekt 5 Dessa definierades som brukningsenheter mindre än 5 000 ha skog med färre än 10 anställda. Av dessa är merparten i privat ägo men även vissa kommuner, stiftelse och liknande ingår i gruppen. Arealen uppgår till ca 11.9 Milj ha produktiv skogsmark (Skogsstyrelsen 2007). 6

mellan naturvårdens företrädare och skogsägarna är en förutsättning för ett framgångsrikt naturvårdsarbete. Här måste stärkande åtgärder in som ökar förtroendet för myndigheterna och därmed ökar förutsättningarna för fortsatt frivillig naturvård. Ett framgångsrikt naturvårdsarbete ska premieras inte bestraffas. Det är olyckligt att gynna en utveckling där markägare som skapat höga naturvärden blir straffade genom att marken anses mer värdefull som bevarandeobjekt och fråntas skogsägaren. I en empirisk teoretisk analys har Therese Lindfors i sitt examensarbete vid SLU (2007) visat att en vinstmaximerande skogsägare avsätter skog där marginalnyttan från avsättningen är lika stor som marginalkostnaden för avsättningen. Detta innbär bl a att större areal kan tas undan från produktionen till en lägre alternativkostnad men ju längre söderut i Sverige avsättningarna görs desto högre blir alternativkostnaden och färre hektar avsätts. Flexibiliteten inom frivilliga överenskommelser kan variera mellan större skogsbolag och mindre skogsägare. I Sverige är det enligt Therese, småskogsägarna som avsätter procentuellt minst skog vilket, enligt Therese, kan bero på att deras marginalnytta från avsättningarna inte överstiger marginalkostnaden. De statistiska skattningarna är enligt Therese baserade på för få undersökningar om frivilliga avsättningar för att kunna ge en bild av dess kostnad. Detta beror på att det inte finns undersökningar som visar hur mycket areal som avsätts i varje län i Sverige. Men för mängden hektar som avsätts har det betydelse var i Sverige avsättningarna görs och det har även en betydelse vilken typ av skogsägare, småskogsägare eller bolag, det handlar om. Det skulle i sammanhanget vara intressant om mer undersökningar gjordes som kunde belysa hur miljömålsarbetet slår regionalt mot olika ägarkategorier. Miljöhänsyn vid avverkning Skogsbruket är ålagt att ta generell hänsyn till natur- och kulturvärden i samband med avverkningar. Detta regleras via skogsvårdslagen 30 (SFS 1993) med tillhörande föreskrifter. Efterlevnaden av lagen utvärderar Skogsstyrelsen löpande via de så kallade R-polytaxinventeringarna. Där bedöms hänsyn tagen till nio företeelser av vilka förseelser mot biologisk mångfald väger tyngst. Resultaten delas upp på två ägarkategorier; privat mark samt övriga ägare. 7

För att få fram R-polytax data inventerar man vid tre tillfällen, ett urval av de anmälningar om föryngringsavverkning som kommer in till Skogsvårdsorganisationen. Vid den första inventeringen, kallad R0 - Rikspolytax år 0, dokumenterar inventeraren före avverkning de natur- och kulturvärden som finns att ta hänsyn till samt gör en ståndortsbeskrivning av objektet. Ett år efter avverkning, R1, utvärderar inventeraren vilken hänsyn som man tagit till de kultur- och miljövärden som han/hon registrerat vid R0. I ett slutomdöme över avverkningen ställs den tagna hänsynen i relation till Skogsvårdslagens krav. Efter fem år i södra Sverige och sju år i norra, R5/7, inventeras återväxtens kvalité, mängden död eller levande ved och sparad hänsynsareal på objektet. Återväxtens kvalité ställs sedan i relation till Skogsvårdslagens krav. (Skogsstyrelsen). I skogsstyrelsens senaste Skogsstatistiska årsbok (2006) redovisas Andel av avverkad areal där man tagit hänsyn till de företeelser som regleras i föreskrifterna till 30 i skogsvårdslagen. Gäller föryngringsavverkningar utförda under 2002-2004. Man gör sen en notering att uppgifterna är preliminära pga ännu inte helt avslutat inventering. Vi ställer oss i sammanhanget frågan om varför resultaten delas upp på enbart två ägarkategorier och varför, i så fall, på dessa två. Det verkar besynnerligt att man klumpar ihop ägargrupper som statliga skogar, privata bolagsskogar och privatskogsbrukets allmänningsskogar i en klump då de olika institutionerna har så olika förutsättningar och målsättningar och ställer dessa mot privatskogsbruket. Det skulle t ex vara mycket mer logiskt att bryta ut de statliga skogarna ur gruppen övriga skogar och använda dem som referens. Då man borde kunna ha högst förväntningar på att de ska göra ett framgångsrikt miljöarbete skulle man då kunna använda dem som råmodell att jämföra de övriga ägarkategorierna med. En annan fråga rör relevansen av att ideligen trumpeta ut att det finns en fortsatt bristande hänsyn i privatskogsbruket. Enligt skogsstyrelsens uppgifter når ingen ägarkategori upp till lagkravet ännu och dessutom så verkar antagandet kunna härledas till små skillnader mellan ägargrupper och till preliminära data från föryngringsavverkningar gjorda 2002-2004 eller tidigare. Som ett exempel bland många kan nämnas tabell 5.15 i Skogsstatistisk årsbok 2006; Lämnad död ved 2003-2005, uppmätt 5-7 år efter föryngringsavverkning Källa: Polytax 5/7. Det tolkar vi som att de resultaten, som finns att finna i den senaste skogsstatistiken från skogsstyrelsen, kommer från undersökningar gjorda 2003-2005 på föryngringsavverkningar gjorda under perioden 1996-1998 för norra Sverige samt 1998-2000 för södra Sverige!3 8

Vilka åtgärder gör lantbrukarna som direkt bidrar till att uppfylla miljömålen och vad kostar de? Det är centralt för Sverige och vårt framtida uthålliga samhälle att vi bibehåller ett livskraftigt svenskt jordbruk. Ett jordbruk där miljö, ekonomi och sociala faktorer står i samklang sinsemellan och med samhället i övrigt. Allt jordbruk påverkar miljön, positivt eller negativt. Målet är därför att minimera de negativa och maximera de positiva effekterna samtidigt som produkter och tjänster kan levereras med bibehållen konkurrenskraft. Ett flertal av miljökvalitetsmålen anknyter till jordbruket, giftfri miljö, ingen övergödning, myllrande våtmarker, samt ett rikt odlingslandskap. Både regler och produktionsförhållanden ändras ständigt vilket innebär att jordbrukaren kontinuerligt måste vidareutbilda sig och anpassa sig och sitt företag till nya situationer. Detta kräver tid av företagaren och ofta investeringar i företagen. Samtidigt som det svenska jordbruket anpassar sig till direktiven i miljömålen ökar konkurrensen från andra länder. Ur ett europeiskt pespektiv står det svenska jordbruket sig väl när det gäller, näringsläckage per ha, växtskyddsmedelsanvändning per ha, låga halter av växtskyddsmedel i vatten, mycket låg tillförsel av kadmium, mycket låg användning av antibiotika och låga utsläpp av klimatgaser per ha. Till detta kommer en unikt god djuromsorg och rena livsmedel. Den svenske bonden anses vara både miljömedveten och välutbildad. Kostnaderna för att bedriva jordbruk i Sverige är relativt höga både kopplat till det geografiska läget och de starka regelverken. Ett dilemma är att importen är billigare och ökar på bekostnad av den svenska produktionen. Skillnaden mellan import och export av jordbruksvaror och livsmedel ökar från år till år (Figur 2 och 3). Detta är dramatiska förändringar för jordbruket men också negativt för miljön sett ur ett större perspektiv. Ofta är miljöpåverkan större från de importerade livsmedlen både i produktionen och från de ofta långa transporterna. 9

Importvolymförändring (mkr) 1999 till 2006 35000 30000 25000 20000 15000 Totalt 10000 5000 0 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 prel. Figur 2. Total importvolymförändring i Mkr under perioden 1999 till 2006. (Källa SCB) Import volymförändring av ett urval av jordbruksvaror och livsmedel, 1999-2006, mkr 25000 20000 15000 10000 5000 0-5000 1999 2001 2003 2005 Djurfoder Frukt och köksväxter Spannmål o.varor därav Mejeriprodukter och ägg Kött och köttvaror År Figur 3. Importvolymförändring i Mkr under perioden 1999 till 2006 för ett urval jordbruksvaror och livsmedel. (Källa SCB) Miljoner kr, löpande priser 1990 1995 2000 2005 Moms 18,6 17,1 12,3 12,4 Marginaler i detaljhandel och privata storhushåll 20,1 20,1 24,1 24,4 Förädlings- och partimarginaler 34,6 33,9 32,6 28,6 Import 10,8 14,4 19,3 25,2 Jordbruk och trädgårdsnäring i Sverige 15,8 14,5 11,7 9,4 Summa, konsumtion 100 100 100 100 Tabell över matkronan (Källa SCB, SJV egen bearbetning) 10

Idag bedriver både myndigheter som Jordbruksverket, Naturvårdsverket, Kemikalieinspektionen, Länsstyrelser och andra aktörer som LRF, Lantmännen och Industrin för Växt- och Träskydd, Krav, Svenskt Sigill ett arbete individuellt eller tillsammans för att underlätta jordbrukets miljöanpassning. Exemplen nedan erbjuder lantbrukarna goda kunskaper och verktyg i miljöarbetet; Greppa Näringen syftar till att på ett kostnadseffektivt sätt i linje med samhällets mål minska kväve- och fosforförlusterna. Greppa växtskyddet sätter fokus på att minimerar miljö- och hälsoriskerna vid användning av växtskyddsmedel. Levande Landskap som har haft syftet att genom utbildning och rådgivning ge lantbrukare ökat intresse och större kunskap om biologisk mångfald och kulturmiljövärden i odlingslandskapet. Miljöhusesyn är en sammanställning av all lagstiftning inom miljö, djurskydd, etik med mera. Den är gjord som en checklista över alla regler med tillhörande faktadel. Miljöhusesyn har genomförts av cirka 50 procent av lantbrukarna vilka står för 90 procent av den svenska livsmedelsproduktionen. Odling i Balans prövar praktiskt nya idéer som kombinerar ekologiska hänsyn och ekonomi på cirka 20 pilotgårdar över hela landet. Arbetet finansieras av ett 20-tal intressenter från områdena jordbruk, livsmedel, rådgivning och miljö. FRISKKO där det övergripande syftet är att skapa en djurhälsovård med tyngdpunkt på friskvård, som ger friska djur, konsumentförtroende och konkurrenskraft för Sveriges mjölk- och köttbönder. Viktiga aktörer i sammanhanget är naturligtvis också konsumenterna som via sina val av livsmedel påverkar produktionen och lönsamheten inom det svenska jordbruket. Två kvalitets- och säkringssystem dominerar, KRAV och Svenskt Sigill. Exempel på miljömålsarbete inom jordbruket Enligt miljökvalitetsmålet Giftfri miljö ska miljön vara fri från ämnen och metaller som skapats i eller utvunnits av samhället och som kan hota människors hälsa eller den biologiska mångfalden. Under det här miljömålet faller bland annat jordbrukets användning av kemiska växtskyddsmedel. Inom EU så är Sverige tillsammans med Finland de länder som har lägst användning av kemiska 11

växtskyddsmedel per hektar. Ett stort antal substanser med farliga egenskaper har tagits bort från marknaden och såväl hälso- som miljöriskerna har kraftigt reducerats. Säkerheten vid hanteringen av växtskyddsmedlen på gårdarna har förbättrats bl.a. genom kravet 1990 på behörighet vid användning av växtskyddsmedel och genom förändrade rutiner vid påfyllnad och rengöring av sprutan. För att uppnå goda resultat har bönder deltagit i behörighetskurser, annan växtskyddsrådgivning, testat sprutor och man har investerat i betongplattor med uppsamlingstank eller anlagt s.k. biobäddar. Många har vidare avsatt mark till skyddszoner som minskar förlusten av bekämpningsmedel men också närsalter från åkermarken. Bakom detta arbete ligger många timmars arbete och många större och mindre investeringar. Utöver dessa investeringar har ca 1 miljard betalts i bekämpningsmedelsskatt sedan mitten av 1980talet. När det gäller miljökvalitetsmålet Ingen övergödning, så finns det många skilda åtgärder som tillsammans bidrar till mindre miljöpåverkan. Även dessa regleras genom olika bestämmelser. Av dessa åtgärder är en del direkt lönsamma för lantbrukaren medan andra kräver stora investeringar utan att det leder till några ekonomiska vinster över huvud taget. Exempel på mer kostsamma åtgärder är kravet på större lagringskapacitet av stallgödsel vilket möjliggör spridning av gödseln när risken för utlakning är låg, en annan att bygga lock på urin- och flytgödselbrunnen för att minska på ammoniumutsläppet. En tredje åtgärd som det kan vara svårt att få ekonomi på är fosforgödsling med stallgödsel i förhållande till markernas P-AL-klasser om fälten ligger för långt bort. Däremot kan åtgärder som t ex en bättre behovsanpassning av handelsgödselgivorna, odling av fånggrödor samt vårplöjning vara lönsamma. Ett resultat av arbetet är att kväveutlakningen från det svenska jordbruket minskat med 7000 ton (5000 ton enligt ny beräkningsmetod) mellan 1995 och 2003 (SCB 2007), miljömålet för ammoniak har nåtts och fosforförlusterna har minskat. Tillförseln av mineralgödselfosfor ligger på 1906 års nivå. Även jordbrukets utsläpp av växthusgaser har minskat till del beroende på bättre gödselhantering, till del på färre djur. Kontrollstation 2008 anger att minskningen från 1990 till 2010 kommer att vara 15 procent jämfört med målet för Sverige som helhet, minus 4 procent. Vissa miljöförbättrande åtgärder är lätta att införa och bidrar inte minst till både ekonomiska såväl som hälsofördelar samtidigt som miljön värnas och jordbrukets sociala hållbarhet ökar. Andra åtgärder kan dock kräva mycket av företagaren utan att han/hon får någon direkt del av resultatet av arbetet. Liksom i fallet med skogen är det också här svårt att beräkna kostnaderna för miljöförbättrande åtgärder utan att göra djupgående konsekvensanalyser. Dessutom är varje gård unik. Det kan t ex på vissa gårdar gå att förena 12

miljöförbättrande åtgärder och åtgärder som förbättrar ekonomin för lantbrukaren men ibland inte, dessutom varierar ekonomin för åtgärderna från gård till gård. 5-8 miljarder kr 198x Regler om lagrings kapacitet för gödsel 1988 Riksdagen beslutar om ett åtgärdspro gram mot växtnäring släckage Lantbrukets tidsaxel för vattenvård, urval. 199x Regler om vinter grön mark 199x Krav på behörig hets kurs 199x Regler om tidpunkt för spridning av gödsel 1995 Medlem i EU, miljöersättning för våtmarker, fånggrödor, skyddszoner samt Nitratdirektivets regler med utpekande av nitratkänsliga områden 2005 Översyn av regler för djurtäthet, övergångstid 2003 Utökade känsliga områden 198x Regler om spridnings areal Ca 6 miljarder kr 1984 Miljöavgift på handels gödsel 199x Regler om täckning av gödsel behållare 199x Regler om snabb nedbrukning av gödsel 1999 Säkert Växtskydd startar Ca 150 2001 milj kr Greppa Näringen startar Figur 4. Lantbrukets tidsaxel för vattenvård, ett urval ( Markus Hoffman, LRF). LRF har påbörjat en beräkning av lantbrukets kostnader för att uppfylla miljömålen rörande vatten. Figur 4 visar viktiga beslut som innebär ett antal åtgärder på gårdarna. På liknande sätt har regler införts för att minska riskerna med användningen av växtskyddsmedel, antibiotika i djurhållningen och tillförseln av kadmium. Arbetet med kostnadsberäkningarna har visat sig vara både svårt och omfattande. Det står dock redan nu klart att kostnaderna för genomförandet av åtgärder för att uppnå miljömålen är betydande både för samhälle och för verksamhetsutövare. 13

Referenser Anon, 2000. Svenska miljömål - Delmål och åtgärdsstrategier. Regeringsproposition 2000/01:130 Berlin, C. 2005. Forest Owner Characteristics and Implications for the Forest Owner Cooperative. Licentiatavhandling. Rapport nr. 17. Institutionen för skoglig resurshushållning och geomatik, SLU, Umeå. Enander, K-G. 2000. Skogsvårdslagen 1903 dess förhistoria och några huvuddrag i utvecklingen. Rapport nr. 46. Institutionen för skogsskötsel, SLU, Umeå. Gröna framtider 2007. Gröna Framtider - Tillståndet i Sveriges Gröna Näringar 2007". LRF. Holmgren, E. 2006. Forest commons in Boreal Sweden Influences on Forest Condition, Management and Local Economy. Licentiatavhandling. Rapport nr. 18. Institutionen för skoglig resurshushållning och geomatik, SLU, Umeå. Lindfors T. 2007. Frivilliga skogsavsättningar I Sverige en empirisk och teoretisk analys. Thesis 468. Ekonomiska institutionen, SLU, Ultuna, Uppsala. SCB 2007. Hållbarhet i Svenskt lantbruk 2007. SCB, Jordbruksverket, Naturvårdsverket och LRF Skogsdata, 2006. Skogsdata 2006 Aktuella uppgifter om de svenska skogarna från Riksskogstaxeringen, tema: Skyddade skogar i Sverige. Institutionen för skoglig resurshushållning och geomatik, SLU, Umeå. SFS 1952. Lag om Allmänningsskogar i Norrland och Dalarna. SFS 1952:167. SFS 1993. Skogsvårdslagen1993:553. SFS 1998. Miljöbalken 1998:808 Skogsstyrelsen, 2006. Skogsstatistisk årsbok 2006. Skogsstyrelsen, Jönköping. Skogsstyrelsen, 2007. PM frivilliga avsättningar. (PM FA 2007 02 20 (2)) 14