Remiss Fördjupad utvärdering av Levande Skogar

LRF SKOGSÄGARNA REMISSYTTRANDE Dnr 2015/7077 Er ref 2013/3340 Skogsstyrelsen Remiss Fördjupad utvärdering av Levande Skogar LRF och Skogsägarföreningarna Södra, Mellanskog, Norrskog och Norra Skogsägarna, nedan kallat LRF Skogsägarna, väljer här att lämna ett gemensamt yttrande över rubricerad remiss. Följande synpunkter gäller således alla dessa organisationer. Sammanfattande synpunkter Beskrivningen av naturvårdsinsatserna i skogsbruket beskrivs i huvudsak på ett bra sätt. Det är också positivt att man ser riktningen i miljöarbetet som positiv. Dock dras ett antal felaktiga slutsatser i utvärderingen. LRF Skogsägarna är särskilt kritiska till bedömningen att det inte går att se någon tydlig riktning för utvecklingen i miljön. Ett sådant ställningstagande tycks utgå från att naturen är statisk, att varje avverkat naturvärde innebär en nettoförlust och bortser från att nya miljöer ständigt utvecklas i skogen. LRF Skogsägarna delar helt synen att miljömålssystemet behöver utvecklas för att bli mer motivationsskapande. Detta ser vi som en mycket angelägen fråga. Att utvärdera gynnsam bevarandestatus utifrån art- och habitatdirektivets naturtyper ger en missvisande bild av de verkliga förutsättningarna för skogens mångfald. Det är mycket bra att Skogsstyrelsen föreslår att modellen för Sveriges bedömning av bevarandestatus av naturtyper, ska ses över i bred samverkan. LRF Skogsägarna ser det som mycket angeläget att modellen ses över. I analysen av styrmedel betraktas ofta Levande Skogar oberoende av generationsmålet och andra samhällsmål. Här bör man beakta att ett aktivt skogsbruk bidrar till störst nytta för klimatet. LRF Skogsägarna ser det som relevant att göra en analys av de skogspolitiska styrmedlen utifrån miljökvalitetsmålen. En sådan analys kan inte beakta Levande Skogar för sig, utan måste också beakta generationsmålet att de stora miljöproblemen ska vara lösta, utan att orsaka ökade miljö- och hälsoproblem LINDÉN, GUNNAR, gunnar.linden@lrf.se Lantbrukarnas riksförbund 105 33 Stockholm Besöksadress Franzéngatan 6 Tfn 08-7875893 Växel Tfn växel www.lrf.se Rickards MacBook Pro:Users:rickard:Library:Caches:TemporaryItems:Outlook Temp:Remissvar Levande skogar LRF Skogsägarna[1].docx Lantbrukarnas Ekonomi AB Säte Stockholm Org.nr SE556032926901

REMISSYTTRANDE 2(9) utanför Sveriges gränser. Även andra samhällsmål måste beaktas. LRF Skogsägarna är starkt kritiska till att man utan egentliga motiv pekar ut en så precis och kontroversiell fråga som att lyfta in skogsvårdslagens hänsynsparagrafer i miljöbalken. Synpunkter i detalj Nedan följer detaljsynpunkter utifrån rapportens rubriker: 1.1.1 Naturtyper miljöer och substrat Sveriges rapportering om gynnsam bevarandestatus till habitatdirektivet I texten anges att Sverige har en skyldighet att bevara de naturtyper som omfattas av EU-direktivet. Detta stämmer inte vad gäller annat än de områden som pekats ut som Natura 2000-områden. Däremot finns en skyldighet att rapportera deras status till EU. Missuppfattningen om plikten att bevara naturtyperna riskerar att lägga ett oproportionerligt fokus på dem i miljömålsarbetet. LRF Skogsägarna anser inte att EU-habitaten är relevanta för utvärderingen av miljömål. De speglar inte på ett rättvisande sätt huruvida svenska naturtyper har gynnsam bevarandestatus. De bedömningar som gjorts av vad som är önskvärd areal för naturtyperna har tagits fram utan insyn från skogssektorn, och LRF Skogsägarna ställer inte upp på dessa nivåer. Naturvärden låter sig inte delas in i strikta definitioner, och de arter som är knutna till dem finns där oberoende av om de uppfyller alla kriterier eller inte. Om måluppfyllelsen görs beroende av dessa habitat är risken stor att fokus i naturvårdsarbetet läggs på dessa istället för de verkliga naturvärdena. Ett grundläggande problem med alla skogliga EU-habitat är att skogsbruksåtgärder generellt diskvalificerar dem från att uppfylla kriterierna. Det gör att närvaro av skogsbruk väger tyngre än de effekter skogsbruket har. Det innebär också att naturvårdshänsyn blir meningslös för att klara gynnsam bevarandestatus för livsmiljöer. Likaså motverkar det naturvårdande skötselinsatser som att gallra fram lövträd. Habitaten överensstämmer inte med skogsbrukets naturinventeringar. Definitionerna liksom nivåerna för önskvärd areal har tagits fram helt utan insyn från skogssektorn och saknar därför acceptans. Att gynnsam bevarandestatus enligt Artdatabankens riktlinjer omöjligt kan nås, oberoende av samhällets insatser, gör dem ytterst olämpliga som kriterium för måluppfyllelse av miljömålen.

REMISSYTTRANDE 3(9) Förekomst av äldre skog, äldre lövrik skog, lövträd, grova lövträd, gamla träd, död ved och ädellövskog är exempel på parametrar som på ett bättre sätt visar statusen för skogens naturtyper. Dessa parametrar gör nytta oberoende av hur skogen de befinner sig i kan definieras. Utifrån dessa parametrar bör man kunna konstatera att utvecklingen för skogens naturtyper är positiv! Utveckling av areal gammal skog LRF Skogsägarna ser det som olyckligt att Skogsstyrelsen väljer att tona ner den positiva utveckling för gammal skog som skett under den senaste 20- årsperioden. Detta gör man genom att fokusera på utvecklingen under hela 1900-talet samtidigt som man vill ge sken av att någon egentlig förbättring inte skett i sen tid eftersom åldersklasserna under gammal skog minskar. Men Skogsstyrelsen jämför äpplen och päron genom att använda andra åldersklasser, ett annat tidsintervall och olika enheter. Figur 1 visar utvecklingen av arealen gammal skog, samtidigt som Skogsstyrelsen istället använder procentandel för de lite yngre åldersklasserna. Det gör jämförelsen svårbegriplig. Att kalla 100-140 år för klassen under >160 år är ett rent sakfel. Det blir också mycket svårt att jämföra uppgifterna då de lägre åldersklasserna mäts från mitten av 1980-talet när vändningen för gammal skog är från 1990- talet. LRF Skogsägarna ser mitten av 1990-talet som en naturlig utgångspunkt eftersom skogslagstiftningens betydelse för miljömålen är ett av den fördjupade utvärderingens fokusområden. Om Skogsstyrelsen ser det som angeläget att jämföra den gamla skogens utveckling med den skog som i relativ närtid kan bli gammal skog bör det ske med jämförbara parametrar. Om man ser på de åldersklasser som verkligen ligger under gammal skog, dvs 120-160 år i Norrland, 100-120 år i Svealand och Götaland (i dessa klasser finns aktuella data från riksskogstaxeringen), och tittar på utvecklingen mellan 1993-2010, minskar arealen i hela landet med 58 000 hektar. Detta är en betydligt mindre minskning än de arealer gammal skog som tillkommit. LRF Skogsägarna tror att det är positivt för naturvårdsarbetet om man kan visa att de naturvårdsinsatser man gör ger effekt. Det finns därför inte skäl att förtiga att arealen gammal skog fördubblats sedan mitten av 1990-talet. 1.1.2 Rödlistade skogslevande arter Trender Längst ner på s 9 anges felaktigt att 75 % av de skogsberoende arterna har minskande populationer. Sannolikt menar man att 75 % av de rödlistade

REMISSYTTRANDE 4(9) skogslevande arterna är rödlistade för att de bedöms ha minskande populationer. Därefter anges ett antal hot mot de skogsberoende arterna. Förutom de som nämns pekar Artdatabanken ut förtätning/igenväxning som en av de viktigaste negativa påverkansfaktorerna. Många av de skogslevande rödlistade arterna har tidigare levt i hagmarker eller skogsbeten och har minskat för att hävden har upphört. Det bör uppmärksammas tydligare. Avverkning av nyckelbiotoper och värdekärnor I texten beskrivs att ca 7000 ha nyckelbiotoper avverkats helt eller delvis under en 20-årsperiod. Det innebär att ungefär 1,5 % av nyckelbiotoperna avverkats under denna tid. För att få förståelse för hur detta påverkar miljötillståndet bör det sättas i relation till hur många skogar som växer in i nyckelbiotopsklass under samma tid. Utgående från hur mycket skog som bedömt vara objekt med naturvärden och därmed bedömts kunna utveckla nyckelbiotopskvalitet inom en 20-årsperiod kan man nog med säkerhet konstatera att antalet nyckelbiotoper ökat under denna 20-årsperiod. Vad gäller nyckelbiotoperna är därmed trenden positiv! Det är olyckligt att Skogsstyrelsen antyder något annat. 1.3.1 Förluster av habitat och värdefulla miljöer Här beskrivs att arealen av en rad värdefulla miljöer minskar. Ingeting nämns om att ett stort antal andra värdefulla miljöer ökar. Här bortser man från att skogen har en naturlig dynamik där nya naturvärden ständigt utvecklas. Likaså pekar man på att hänsynskrävande biotoper påverkas negativt, utan att beakta att nya hänsynskrävande biotoper ständigt nyskapas. En stor del av del av den generella hänsynen kommer i framtiden ha ännu högre naturvärden. Skogsstyrelsen bortser från att skadade naturvärden inte behöver innebära en nettoförlust eller att utvecklingen ändå kan vara positiv. 1.3.2 Grön infrastruktur och landskapsplanering Skogsstyrelsen pekar på att behovet av planering på landskapsnivå för att minska fragmentering av viktiga livsmiljöer, är stort. LRF Skogsägarna bedömer att den gröna infrastruktur som redan finns i dagens skogslandskap ofta undervärderas. Formellt skydd, frivilliga avsättningar, generell hänsyn och obrukade lågproduktiva skogar gör att mer än 30 % av Sveriges skogsmarksareal är undantagen från skogsbruk, dock med viss variation över landet. Alla dessa områden bidrar på ett viktigt sätt till den gröna infrastrukturen, men det gör också bl.a. äldre skogar, lövskogar och enskilda träd i den brukade skogen. Även träd utanför det som betraktas som skogsmark

REMISSYTTRANDE 5(9) har stor betydelse. Arbetet med hänsyn kring vattendrag är ytterligare en faktor som gör att skogslandskapet binds ihop. Inom familjeskogsbruket är en övergripande landskapsplanering inte realistisk. Däremot kan naturvärden beaktas ur ett landskapsperspektiv i samband med grön skogsbruksplanläggning och generell hänsyn. Det förutsätter dock en viss möjlighet till flexibilitet i hur hänsynen får utformas. En påtvingad landskapsplanering på enskilt ägd mark riskerar att motverka den variation som det enskilda brukandet bidrar till, och som sannolikt är mycket viktigt för mångfalden och ekosystemtjänsterna. 2.1.1 Vad säger olika bristanalyser? LRF Skogsägarna anser i huvudsak att Skogsstyrelsens text om bristanalyserna tar upp relevanta frågeställningar. 2.1.3 Skydd av skog I texten anges det vara angeläget att konnektiviteten i större landskapsområden analyseras i samband med områdesskydd. Detta kan möjligen vara motiverat, men vi vet idag inte hur det bäst ska göras. Det är också helt beroende av syftet med skyddet och vilka eventuella arter man vill bevara. För att bevara vissa arter kan det vara motiverat att koncentrera skydd till vissa värdetrakter. Men om det är ekosystemtjänsterna vi ska stärka kan det vara minst lika viktigt att skydda natur i områden med i övrigt begränsade värden. Även för många arter kan avsatta områden i ett i övrigt brukat landskap vara väl så viktigt. Sådana avsättningar kan bland annat möjliggöra att arter sprider sig till äldre kulturskogar. Dessa osäkerheter gör att det sannolikt är lika effektivt att välja insatser utifrån objektets naturvärde och markägarens intresse. 2.1.4 Vikten av landskapsperspektiv och grön infrastruktur I texten beskrivs att arters beroende av gamla träd och kontinuerligt skogstäcke begränsas till små isolerade områden med olämpligt habitat däremellan. LRF Skogsägarna bedömer att den gröna infrastruktur som redan finns i dagens skogslandskap ofta undervärderas. Formellt skydd, frivilliga avsättningar, generell hänsyn och obrukade lågproduktiva skogar gör att mer än 30 % av Sveriges skogsmarksareal är undantagen från skogsbruk, dock med viss variation över landet. Alla dessa områden bidrar på ett viktigt sätt till den gröna infrastrukturen, men det gör också bl.a. äldre skogar lövskogar och enskilda träd i den brukade skogen. Även träd utanför det som betraktas som skogsmark har stor betydelse. Många av de strukturer som är viktiga för mångfalden ökar i landskapet. I det sammanhanget kan dessa isolerade öar ha stor betydelse för att sprida arter till omgivande produktionsskog där de rätta strukturerna finns.

REMISSYTTRANDE 6(9) Det finns forskning som pekar på att det är etableringsförmågan och inte spridningsförmågan som begränsar spridningen av flertalet kryptogamer (t.ex. J. Rolstad, m.fl. 2012, Spredningsøkologi hos skoglevende kryptogamer). Värdet av att binda samman områden genom korridorer och stepping stones kan därför ifrågasättas. Sammantaget talar mycket för att ett fokus på landskapsplanering skulle leda fel. 2.2.2 Kommunikation, samverkan och dialog som verktyg i miljöarbetet Detta avsnitt är i huvudsak viktigt och mycket bra formulerat. LRF skogsägarna delar helt synen att miljömålssystemet behöver ses över för att bättre synliggöra positiva miljöåtgärder och trender. Att ständigt samma negativa resultat redovisas oavsett vilka insatser skogsbruket gör, innebär att man på sikt tappar motivationen för fortsatta insatser. Det är mycket bra att man lyfter de gemensamma målbilderna som något mycket positivt för utvecklingen i skogsmiljön. I avsnittets sista stycke lyfts behovet av ändamålsenliga metoder för att kartlägga arternas behov liksom en analys av vilka åtgärder som krävs. Det är bra att man lyfter att detta måste ske i öppenhet, men vi måste också tillsammans diskutera hur målet ska tolkas och om det är realistiskt. 2.2.3 Analys av skogsvårdslagen och miljöbalken ur ett miljömålsperspektiv LRF Skogsägarna är starkt kritiska till att man använder rubriken Aktörer som genomför aktiviteter och orsakar miljöproblem. Skogsbruket bör ses som en tillgång i ett hållbart samhälle som i allt större omfattning använder förnybara resurser. I det sammanhanget bidrar skogsägare i stor grad med miljönytta och förtjänar inte att betraktas som aktörer som skapar miljöproblem. I detta avsnitt beskrivs de avvägningar som finns i lagstiftningen på ett i huvudsak sakligt sätt. Det är dock olyckligt att Skogsstyrelsen, när man pekar på brister i lagstiftningen i förhållande till miljömålen, ser Levande Skogar oberoende av generationsmålet. Alla miljömål ska ses med beaktande av generationsmålets strecksats om att miljöproblemen ska vara lösta utan ökade miljöproblem utanför Sveriges gränser. Det måste också beaktas när man utvärderar lagstiftningen. Skogsstyrelsen säger sig på s 36 ha identifierat brister i när en anmälan krävs. Här bortser man från att miljöbalken redan idag gäller parallellt med skogsvårdslagen. Skogsstyrelsen bedömer exempelvis själva att anmälan enligt 12 kap 6 miljöbalken krävs för alla skogsbruksåtgärder i nyckelbiotoper.

REMISSYTTRANDE 7(9) 3 Bedömningen av om målet nås samt, 4 Prognos för utveckling av miljötillståndet LRF Skogsägarna delar slutsatsen att målet, med nuvarande tolkning av preciseringarna, inte kommer att nås. Vår bedömning är dock att målet, som det tolkas, inte kan nås oberoende av vilka insatser som görs. Vi är mycket kritiska till bedömningen att man inte kan se någon tydlig riktning i utvecklingen i miljön. Vi menar att objektiva data tydligt visar på en positiv utveckling och ställer oss tveksamma till några av de aspekter där Skogsstyrelsen ser en negativ trend. Skogsstyrelsen pekar på att en habitatförlust fortfarande pågår i alltför stor omfattning. Att livsmiljöer försvinner är självklart, men LRF Skogsägarna menar att det inte betyder att vi har en nettoförlust. Åter bortser Skogsstyrelsen från att nya livsmiljöer ständigt skapas. Statistiken från Riksskogstaxeringen visar istället på en nettovinst om man inte begränsar sig till de fyrkantigt definierade EU-habitaten, där närvaro av skogsbruk väger tyngre än skogsbrukets effekter. En stor del av del av den generella hänsynen man tar idag kommer i framtiden ha ännu högre naturvärden som en del i den uppvuxna skogen. Att mängden död ved är otillräcklig för vissa arter är sant, men även här är trenden positiv. Att många värdekärnor saknar skydd betyder inte heller att de minskar, tvärtom talar mycket för att de ökar. Inte heller de brister som förekommer i skogsbrukets miljöhänsyn innebär någon nettoförlust av värdefulla strukturer och miljöer. Även här är Riksskogstaxeringens data tydliga. LRF Skogsägarna delar dock bedömningen att skadenivån på forn- och kulturlämningar är alltför hög. Därutöver riskerar bristen på naturvårdande skötsel, inte minst i skyddade områden, göra att skogsmiljöer tappar naturvärden. LRF Skogsägarna delar helt synen att riktningen i miljöarbetet är positiv och behöver fortsätta. I kap 4 beskrivs på ett i huvudsak bra sätt varför målet inte kommer nås trots ett bra miljöarbete. Att leverenstiden är lång betyder dock inte att vi inte redan nu ser förbättringar. 5 Beskrivning av behov av insatser vad krävs för att målet ska nås För att vi ska kunna hävda att vi nått Levande Skogar och andra miljökvalitetsmål, måste vi också ha klarat generationsmålet - att de stora miljöproblemen ska vara lösta, utan att orsaka ökade miljö- och hälsoproblem

REMISSYTTRANDE 8(9) utanför Sveriges gränser. Även detta bör behandlas i analysen, vilket inte görs idag. Utvärderingen av miljömålet Levande Skogar måste till fullo beakta skogsbrukets roll i omställningen till ett klimatneutralt samhälle, och de effekter som ett förändrat klimat kommer att få för den biologiska mångfalden, i såväl skogsekosystemen som i andra ekosystem. 5.2 Områden där nya eller förstärkta åtgärder behövs Samverkan och helhetssyn med landskapet som utgångspunkt LRF Skogsägarna delar synen att det behövs en strategi för ökning av naturvårdande skötsel. Under punkt 2 skrivs att huvuddelen av de naturskogsliknande skogar och skogar med naturtypskvalitéer som finns kvar bör skyddas omgående. Skogsstyrelsen föreslår här ett omedelbart skydd av minst 1,4 miljoner ha tidigare oskyddad skog. Innan man lyfter sådana förslag bör man, förutom konsekvenserna för samhällsekonomin, överväga vad detta får för konsekvenser för generationsmålet och möjligheten att ersätta fossila och miljöskadliga material. Här skrivs också att strategin för formellt skydd bör revideras för att i högre grad utveckla funktionaliteten i ett landskapsperspektiv. LRF Skogsägarna anser också att strategin behöver revideras, men tror att kunskapen är alltför liten för att i ett landskapsperspektiv styra skyddet så att det blir optimalt för arterna. Istället bör strategin revideras för att i större omfattning tillvarata skogsägarnas intressen och drivkrafter för naturvård. Det är sannolikt betydligt effektivare. Se även synpunkter under 2.1.3. Utökad bristanalys och behov av miljöövervakning Det är mycket bra att Skogsstyrelsen föreslår att modellen för Sveriges bedömning av bevarandestatus av naturtyper, ska ses över i bred samverkan. Dessa bedömningar har tidigare tagits fram utan insyn från skogssektorn och LRF Skogsägarna ser dem som irrelevanta och orealistiska. Det är därför mycket angeläget att modellen ses över. Utveckling av miljömålssystemet och behov av mätbara mål LRF Skogsägarna delar helt bedömningen att miljömålssystemet måste utvecklas för att bli mer motivationsskapande. Detta är en mycket angelägen fråga. Att ständigt samma negativa resultat redovisas oavsett vilka insatser skogsbruket gör, innebär att man på sikt tappar motivationen för fortsatta insatser. Analys av de skogspolitiska styrmedlen

REMISSYTTRANDE 9(9) LRF Skogsägarna ser det som relevant att göra en analys av de skogspolitiska styrmedlen utifrån miljökvalitetsmålen. En sådan analys kan dock inte beakta Levande Skogar för sig utan måste också beakta generationsmålet att de stora miljöproblemen ska vara lösta, utan att orsaka ökade miljö- och hälsoproblem utanför Sveriges gränser. Även andra samhällsmål måste beaktas. En sådan analys bör ske förutsättningslöst, utan att i förväg föreslagna åtgärder pekas ut. LRF Skogsägarna är därför starkt kritiska till att man utan egentliga motiv pekar ut en så precis och kontroversiell åtgärd som att lyfta in skogsvårdslagens miljöparagrafer i miljöbalken. Med bakgrund av det arbete som pågår i skogsbruket, och den utveckling som skett i skogen med nuvarande politik, ser LRF Skogsägarna det som ytterst märkligt att Skogsstyrelsen väljer att göra ett så tydligt politiskt inspel. LRF och Skogsägarföreningarna genom Sten Frohm Chef LRF Skogsägarna Gunnar Lindén