2009-01-21 2007-08-01 Rapport Flottledsinventering Kvarnmårkan 2008 Tina Hedlund Aquanord
Bakgrund och syfte Den del av Gunnarbäcken som rinner mellan Lill-Bastuträsket och Stor-Bastuträsket kallas för Kvarnmårkan. Detta område är undantaget från fiske inom Gunnarbäcken-Juktåns FVO då det bedöms kunna vara ett bra lek- och uppväxtområde för öring i området. Figur 1. Karta över Kvarnmårkans geografiska läge. En grov inventering av Kvarnmårkan utfördes 2007 för att undersöka tillgången till lekområden för öring. Efter inventeringen beslutades det att en stor lekbotten skulle anläggas i Lill-Bastuträskets utlopp genom av utläggning av lekgrus. Ett besök i april avslöjade dock att en stor del av sjönacken torrlades vintertid, varför dessa torrlagda delar inte gick att utnyttja som lekområden. Dessutom framkom vid närmare studier av det insamlade materialet från inventeringen, att nacken var spontad för att hålla vattenståndet uppe i sjön, vilket skulle förhindra vattengenomströmning genom den planerade lekbotten. En fundering framfördes då på om det var möjligt att genomföra en restaurering av hela sträckan för att skapa bättre förhållanden för öring, istället för att endast genomföra ett fåtal mindre lekbottenåtgärder. En utbildning i att skapa lekbottnar enligt Hartijokkimetoden hölls dock i Kvarnmårkan 2008-06-23 för intresserade fiskevårdsområden, vid vilken sex mindre lekbottnar anlades och en fellagd vägtrumma åtgärdades (se rapport Lekbottenåtgärder i Kvarnmårkan samt utbildningsdag för FVO ). Under hösten 2008 utfördes ett elfiske samt en noggrannare flottledsinventering längs hela Kvarnmårkan för att undersöka förutsättningarna för en helhetssatsning på bäcken.
Resultat Inventeringen av Kvarnmårkan utfördes 2008-10-16 och visade att det längs hela bäcken finns gott om flottledslämningar, framförallt i form av styrningar och stenkistor (figur 3). Trots att många av lämningarna delvis är utrivna vid tidigare restaureringar finns fortfarande mycket material upplagt längs bäcken. Det kvarstår därför en hel del arbete innan sträckan är återställd och många av de tidigare restaurerade objekten behöver dessutom justeras. Längs den ca 450 meter långa sträckan finns det ett antal förgrenade och orensade sidofåror som passar som uppväxtområden för små öringar (figur 3). Vattengenomströmningen i sidofårorna är dock i dagsläget kraftigt reducerad eftersom vattnet styrs till bäckens huvudfåra med hjälp av styrningar och stenkistor, samt att vissa av fårornas inlopp är avstängda. Kvarnmårkan är antagligen hårt kanaliserad då sträckningen och storleken på de torrlagda fårorna tyder på att en väsentlig del av vattenföringen ursprungligen gick i dessa. Figur 2. Fastighetskarta över Kvarnmårkan, Figur 3. Skiss över flottledslämningar med objektsnummer samt sidofåror. Längst upp i den nuvarande sträckningen av Kvarnmårkan återfinns resterna av en utriven damm. Nedströms denna har en kilstensmur byggts upp för att förstärka strandkanten (figur 4). Strax väster om den nuvarande fåran återfinns det gamla utloppet från Lill-Bastuträsket. Detta är numera igenfyllt med en noggrant lagd stenvall (figur 5).
Figur 4. Objekt 1v. Kilstensmur strax nedan sjöutloppet. Figur 5. Objekt 2h. Avstängning av det ursprungliga utloppet i form av en noggrant upplagd stenvall. Flottning har uppenbarligen skett genom det ursprungliga utloppet före dammen byggdes, då det finns en lång böjd stenkista i den gamla torrlagda fåran (figur 6). Där den ursprungliga fåran ansluter till den numera rätade bäcken, finns resterna av några delvis utrivna stenresningar eller före detta stenkistor (figur 7). Figur 6. Objekt 3h. Stenkista i den ursprungliga utloppsfåran. Figur 7. Objekt 4h. Delvis utrivna stenrensningar. Snett emot den gamla fårans utlopp i Kvarnmårkan återfinns inloppet till en av de större sidofårorna. Huvuddelen av vattnet styrs dock numera bort från detta område genom de stenrensningar som återfinns i objekt 5v (figur 8). Strax nedanför dessa rensningar finns en björkbevuxen stenkista eller en styrning i huvudfåran (figur 9). Figur 8. Objekt 5v. Delvis utrivna stenrensningar och stenkistor. Figur 9. Objekt 6v. Stenkista/styrning. Ytterligare en liten bit längre nedströms återfinns inloppet till den största sidofåran, som dock är avstängd av en stor stenkista (figur 10). Denna kista tillsammans med objekt 11v är de
största, tillsynes orörda objekten, längs sträckan. Nästan mitt emot stenkistan ligger ytterligare en björkbevuxen stenkista/styrning ute i fåran (figur 11). Även på baksidan om denna återfinns stenrensningar (figur 12). Figur 10. Objekt 7h. Stenkista som stänger av en stor sidofåra. Figur 11. Objekt 8v. Stenkista/styrning. Precis nedanför den nedre av de björkbeväxta stenkistorna rinner den första sidofåran tillbaka ut i bäcken igen. Även i nedersta delen av denna återfinns stenrensningar (figur 13). Figur 12. Objekt 9v. Stenrensningar på baksidan om en övervuxen stenkista. Figur 13. Objekt 10v. Stenkista/rensningar i sidofåra. Sidofåran rinner dock ut på baksidan om objekt 11v, d.v.s. den andra stora stenkistan i Kvarnmårkan (figur 14). Längs den västra stranden, från den stora avstängda sidofårans inlopp och till en bit nedanför hängbron, finns ett område med diffusa rensningar (figur 15 och 17).
Figur 14. Objekt 11v. Stenkista. Figur 15. Objekt 12h. Stenrensningar längs den västra stranden. Nedan hängbron återfinns en delvis utriven stenkista som bildar en agga i viken nedströms bron (figur 16). Figur 16. Objekt 13v. Delvis utriven stenkista. Figur 17. Objekt 14h. Stenrensningar längs strand. Sträckan från hängbron och ner till Kvarnmårkans utlopp i Stor-Bastuträsket uppvisar tydligare tecken på tidigare återställningsarbeten än den övre sträckan. Bland annat så är stenkistan/styrningen i kurvan på östra sidan om bäcken (figur 18) och delar av den stora stenkistan 16h (figur 19) delvis utrivna. Stenkistan 16h är mycket fint lagd med en bred flat ovansida. Den uppströms liggande delen av kistan är orörd, medan de nedströms liggande delarna är utrivna. Resterna från denna utrivning återfinns troligtvis i objekt 18h (figur 21). Figur 18. Objekt 15v. Delvis utriven stenkista/styrning. Figur 19. Objekt 16h. Fint lagd stenkista.
I viken vid sidofårans utlopp är den nedre kanten förstärkt med ett stenfyllt träkar (figur 20). Figur 20. Objekt 17h. Stenfyllt träkar/ stenkista. Figur 21. Objekt 18h. Delvis utrivna stenkistor/styrningar. I nedre delen av Kvarnmårkan så finns ytterligare en låg, bevuxen, stenkista i fåran längs den östra sidan. Figur 22. Objekt 19v. Låg stenkista, ev. delvis utriven. Elfiske Elfisket som utfördes 2008-09-11 visade på höga tätheter av framförallt >0+ öring (tabell 2). Lokalen (och största delen av bäcken) är dock till stor del för ström för att vara lämplig för 0+ öring. Resultatet visade dessutom på högre tätheter av öring 2008 än vid tidigare års elfisken då endast ett fåtal 0+ öringar påträffats. Tabell1. Antal fångade individer Öring 0+ Öring >0+ Elritsa Abborre Gers Stensimpa 2008-09-11 4 17 1 14 2007-08-07 5 0 42 8 1 11 Tabell 2. Individtäthet, beräknat antal/100m 2. Öring 0+ Öring >0+ Elritsa Abborre Gers Stensimpa 2008-09-11 5,4 15,9 0,9 17,6 2007-08-07 3,7 0 37,7 11,7 0,6 10,5 1988-07-30 0,3 0 7,9 1,2
Sammanfattning Inventeringen av Kvarnmårkan visade att en helhetssyn på bäcken och restaurering av hela sträckan är lämplig att genomföra. Vid en flottledsrestaurering skulle sidofårorna öppnas upp, vilket skulle ge större ytor med lämpliga uppväxtområden och ståndplatser för mindre öring. I dessa fåror skulle även vattenhastigheten vara betydligt lägre än i den nuvarande i huvudfåran som till stor del består av fors. Nästan allt material som rensades och lades upp i styrningar och kistor i samband med flottningen skulle återföras till huvudfåran. Detta skulle generera lägre vattenhastigheter och fler ståndplatser för fisk i alla storlekar och bäcken skulle dessutom återfå ett naturligare utseende.