HARLEY DAVIDSON Kunskapssökning Dagfolkhögskolan Marina Forsberg Läsåret 95-96
De första åren! Det hela började år 1903 då två kloka unga män vid namn Bill Harley och Arthur Davidson, slog ihop sina familjenamn. Dom skulle inom sinom tid skriva in sina namn i historien som ansvariga för den så omtalade Harley Davidson-motorcykeln. Den första Harley-verkstaden var egentligen bara ett gammalt skjul, som låg i familjen Davidsons trädgård. Dom gjorde den första motorcykeln i just detta verkstadsskjul. På dörren hade dom en hopkluddad målning som bestod av dom båda namnen Harley och Davidson. Liknande förhoppningsfulla företag växte i hundratals andra skjul över hela USA, men det var bara Harley Davidson som kom att betyda mycket för den amerikanska livsstilen. Märket är numera en levande legend. De första motorcyklarna var vanliga cyklar med påhängsmotorer, speciellt avsedda att leda ett vanligt cykellopp. Dom skulle få cyklisterna att nå högre farter. Bill, som var son till ett par ur arbetarklassen från Manchester, England, och Arthur, son till en möbelsnickare från Aberdeen, Skottland, jobbade i slutet av tonåren tillsammans på att utveckla små maskiner. En av dessa maskiner användes till Bills roddbåt. Han var nämligen en passionerad öringsfiskare. Den lilla påhängsmotor man använde på cykeltävlingarna kom ursprungligen från Frankrike. Dess uppfinnare hette greve Albert de Dion och Georges Bouton, därav namnet De-Dion- Bouton-maskinen. Dom fick den att fungera första gången år 1895. Motorn tillverkades av Aster Compagnie i Paris. Den var en enkel fyrtakts encylindrig bensinmotor med atmosfärisk insugningsventil. Med atmosfärisk menas att ventilen öppnas och stängdes rätt och slätt genom gastrycket i cylindern. Under år 1900 fick Harley och Davidson tag i en del ovärderligt material från en arbetskamrat vid namn Emil Kroeger. Han hade tidigare varit anställd hos Aster men hade emigrerat till dom industriella tillväxtområdena i USA med endast en resväska och en bunt mycket intressanta ritningskopior. Ritningskopiorna var bl a några verkstadsritningar till De Dion-maskinen. Detta var ju naturligtvis en sorts industrispionage, men vem skulle få reda på det. På den tiden var det långt mellan Milwaukee och Paris. Baserad på dessa ritningar, tillbringade de båda kompanjonerna varje kväll efter jobbet med att rita och bygga sin egna maskin. Tanken var att man skulle placera motorn i en tung cykelram som ett medel för framdrivning. Harley och Davidson byggde en motorcykel. Under de två kommande åren experimenterade dom. Arthurs 26 år äldre bror Walter deltog på deltid med försöken. Han hade hållits informerad om framstegen genom detaljerade brev, och han frestades att lämna sitt jobb i Kansas för ett löfte om att få åka på denna underbara nya maskin. Han insåg bara inte att han först måste hjälpa till med att bygga den. Med Walter inblandad hade projektet växt ur huset hos Davidsons. Med hjälp från en generös vän kunde dom flytta till en egen lokal, en liten källarverkstad. Den första motorcykelprototypen föddes på våren 1903. Uppför och utför och runt på Milwaukees sönderkörda gator började man testköra på allvar. Det blev snart uppenbart, att om man satte en motor i en cykelram, som endast byggts för vikten och kraften i en människokropp, så skapades det en destruktiv utmattning i materialet. Och det kunde man inte tolerera. Motorcykelns måttliga toppfart var 40 km/tim. Detta krävde en total omprövning av hela projektet. Först av allt krävdes det en starkare motor. Att göra den nya motorn var Bill Harleys uppgift. Denna gång använde dom Bills ritningar men grunderna var fortfarande De Dions. Denna gång blev den starkare med en cylindervolym på 25 kubiktum. Den fick tyngre svänghjul och även förstärkt gjutgods. Att göra gjutmodellerna var Arthurs jobb. Detta blev den första verkliga Harley Davidson-motorn.
Den vanliga cykelramen som gjorts för en manskraft kunde inte längre klara dom 3 hästkrafter som motorn klämde fram så man blev tvungen att rita ett chassi. Den här gången byggde man in en slinga där man skulle placera motorn. Detta var den första Harleyn som erbjöds åt allmänheten. Arthurs far var helt på det klara med att de båda motorcykelbyggarna, hade skapat ett levande företag som krävde sina egna lokaler. Han byggde därför en verkstad på familjen Davidsons bakgård. Verkstaden var 3 gånger 4,5 meter stor. Så kom dom till den stora frågan: vad borde företaget heta? Skulle dom kalla det Davidson Harley eller Harley Davidson? Dom kom fram till att det skulle heta Harley Davidson, eftersom det första lät så klumpigt. Harley Davidson Motor Co, var den stolta texten på verkstadsdörren sommaren 1903. Under våren 1904 blev Arthurs äldre bror Walter den först anställde medarbetaren på heltid och fyra deltidsarbetande anställdes. På vintern mellan 1903-04 producerades två maskiner. År 1904 tillverkades tre motorcyklar och ytterligare fem under 1905. Harley Davidson var på väg mot framgång. 1906 producerades det nästan en maskin i veckan. Detta tack vare att dom hade flyttat till nya och större lokaler. Tack vare att Arthur knöt till sig ett antal lokala cykelhandlare under år 1907, tredubblades försäljningen till tidigare otänkbara 152 maskiner. Samma år skapades de första motoriserade polispatrullerna. Den 22 september 1907 registrerade man företaget som aktiebolag. Företaget fick namnet The Harley Davidson Motor Company Of Milwaukee. År 1908 producerades den första modellen som fick smeknamnet: The Silent Grey Fellow. Smeknamnet fick den för att en stor ljuddämpare var påmonterad och själva motorcykeln var helt grå. Den första helproducerade Harley Davidson-motor som monterades i The Silent Grey Fellow, var baserad på De Dions motor, men skilde sig från den på vissa punkter. Motorn hade sidoventiler istället för atmosfäriska ventiler. På cylindern hade dom satt kylflänsar. Harley Davidsons andra modell som kallades för Sextio-Ett, dök upp år 1909. Motorn gav 7 hk och toppfarten var hedrande 97 km/tim. I och med att vägarna var i så dåligt skick förr, så kan man lugnt gissa att det var tillräckligt spännande även med den farten. År 1910 hade Harley Davidson Motor Co 149 anställda. Dom höll till i en betongbyggnad på 860 kvadratmeter. Under det året producerades det 3200 motorcyklar. Den första riktigt fungerande och kommersiellt gångbara kopplingen som användes på en motorcykel kom år 1912. Kopplingen blev en framgång. Från krig till depression! År 1920 hade Harley Davidson 1800 anställda. Utrymmet var på 37200 kvadratmeter och produktionen låg på 70000 motorcyklar om året. 20-talet var en period av mörker och nedgång för tvåhjulingar. Harley Davidson lanserade därför två encylindriga modeller, som fick namnet Ärtbössorna av cyniska återförsäljare. Även fast namnet var ganska kränkande, så blev den en stor succé på exportmarknaden och överlevde i USA. Den blev även en framgång i utställningshallarna och på tävlingsbanorna. På grund av Henry Fords T-Fordar kördes motorcykeln bort från vägen. Harleys produktion minskade till det lägsta på 10 år - 10.000. Bara för detta blev Harley Davidson och Indian, två fiender, tvungna att gå ihop och hitta en väg ut ur problemet. För att undvika ömsesidig förstörelse inför en gemensam fiende, kom dom överens om en prissättningsstrategi. När avtalet var undertecknat, lanserade Harley Davidson genast en direkt konkurrent till Indians
toppmodell Big Chief. Tungviktaren som stod under beteckningen 74 vann omedelbart popularitet. 1924 kostade en T-Ford grundmodell 265 dollar och 1926 kostar en Harley 325 dollar. I och med att motorcykeln var dyrare så hade man den enbart som fritidsobjekt. Det var inte bra. År 1928 lanserade man två nya modeller. Modellerna var: JD61 och JDH74. Det var två mycket dyra maskiner, men dom hade en fördel, något som var nytt. Dom hade nämligen framhjulsbromsar. 1937 avled den äldste brodern, William A. Davidson. Han hade gått in i företaget år 1907 som vice VD och fabrikschef vid 36 års ålder. Harley Davidson drar ut i krig! Harley Davidson spelade en stor roll under kriget, eftersom man försåg allierade trupper med transportmedel. Av varje soldat som blev tilldelad en, kom Harleyn att kallas för soldatens vän. Det var tusentals meniga som lärde sig att köra och älska motorcyklar. Dom kom att ta med sig passionen hem. Några detaljer på den motorcykel som användes i kriget: hölster och ammunitionslåda monterade på framgaffeln, bakre pakethållare och läderväskor, skydd under koppling och motorsump, mörkläggningslampor fram och bak, vind - och benskydd. WLA som motorcykeln hette blev efterhand ersatt av jeepen i och med att den var bättre i europeisk terräng, men användes fortfarande för spaningstjänst framför de amerikanska pansardivisionerna. Topphastigheten var 80 km/tim. Denna motorcykel kom att klara såväl de ryska stäppernas frusna lera som den nordafrikanska öknens drivande sand. Krigsåren tog millioner liv. I Milwaukee kände man särskilt förlusten av två liv: det var Arthur Davidsons bror Walter som dog i februari 1942 och William ( Bill ) S. Harley som fick en hjärtattack på hösten 1943 medan han satt på en barstol på sin favoritklubb. Han blev bara 63 år gammal. Kluvna personligheter! Den 30 december 1950, dog ytterligare en av företagets grundare. Det var Arthur Davidson och hans hustru. Allt på grund av en bilolycka. En ny generation tog över och byggde Hydra- Glide. Den mottogs väl trots att den våldsamt bröt mot HD:s ledande tradition: den dubbla, fjädrade gaffeln. Istället för denna använde man en teleskopgaffel. Landsvägsmaskinen innehöll ett par brittiska nyheter, som handkontrollerad koppling och fotmanövrerad växel. Vid denna tidpunkt i märkets historia började ett antal mc-förare, i likhet till andra som byggde på sina maskiner för komfort och bekvämlighet, klä av sina maskiner. Detta var till allmänhetens förtret. Choppern var född. Chopperns rötter kommer ifrån en sport som importerades till USA från Storbritannien och som startade i Kalifornien sent på 50-talet, dragracing. Sänkt chassi, utåtlutande gafflar, stel bakdel, smalt framhjul, stort bakhjul, ingen frambroms och liten bensintank var det typiska utseendet på dragstermotorcykeln. För att göra motorcykeln snabbare, tog man bort allt som inte ansågs nödvändigt. På så sätt blev den lättare och gick fortare.
Det är ganska lustigt, men i USA kan man känna igen en Harley-älskande mcförare på hundra mils avstånd. Vad dom alla har gemensamt är: långt hår, skägg, ölmage och tatueringar. Åldersgräns: finns ingen. Omtalade Harleyklubbar! Dom två klubbar man hör rätt mycket om är: Hells Angels och Bandidos. Det man hör om Hells Angels är att dom är rasister och att dom är kriminella men en svensk vid namn Carl- Johan Charpentier, anser att detta inte stämmer det minsta. -- I Sverige är det lugnt, så när som på hembränt, kanske. Bandidos hörde man en del om för ett tag sedan. Detta på grund av att deras president blev ihjälskjuten. Bandidos anklagar Hells Angels för att ha gjort det, men dom nekar till det hela. Det kanske inte finns så mycket detaljer om dom två gängen men detta är allt som jag vet på tu man hand. Om du har något hemma eller kanske hittar någonting om ett av dessa två gäng skulle det vara väldigt snällt om jag kunde få kopiera av det. Hoppas att det var en intressant lässtund, det tyckte iallafall jag själv. MARINA FORSBERG 951004