Skånes Naturskyddsförenings årsskrift 1939 GYABERGSSI{OGEN.

Relevanta dokument
Fältskiktsarter i naturlika planteringar - vilka råd kan ekologer ge?

STATENS NATURVÅRDSVERK Naturvårdsbyrån 1975 SNY PM 601

Vegetationsundersökning av Bräcke ängar och Ränsliden.

Epifytiska växter i Sverige. Epiphytic vascular plants in Sweden

Bildflora över en lund nära Grimstaskogen. Tarza Salah Tensta Gymnasium 2005/06 Handledare: Per & Karin

Bävern utrotades från Sverige i slutet av

Plantor för markmiljöer

Artlista över kärlväxter inom HNF s skötselområde

Exempel på målbeskrivningsplan. Tät flerskiktad bokskog. Tät enskiktad bokskog

Principer för skötsel av vegetation vid fastigheterna Brösarp 12:129 och del av 5:5.

Urtica dioica Galium verum Lotus corniculatus Medicago satival Planlago lanceolata Veronica chamaedrys Thymus serpyllum Phragmites communis Rosa

Sammanställning av Inventering på Vallentuna kyrkogård; Vallentuna Församling 2013

Plantorna levereras i krukset om 6 plantor med en rotvolym på 1-1,3 liter. Maxipluggplantans rotsystem är 20 cm djup och 12 cm i diameter.

Fenologimanual. instruktioner för växtfenologiska observationer

Studiematerial och kunskapsmål för skogsbrukets naturvårdskort

BILAGA 5 stråk svenskt namn vetensk namn

höstfibbla Leontodon autumnalis jungfrulin Polygala vulgaris jättegröe Glyceria maxima kabbeleka Caltha palustris 1 3

Apotekaren Knut Fr. Thedenius skriver

UNDERLAG FÖR DETALJPLAN FÖR DEL AV KÄMPERSVIK

PM - Inventering av strandnära naturvärden Tillståndsprövning Toresta. NCC Roads AB Reviderad

Naturvärdesinventering Väg 157 Marbäck

41 j. ^ dj. ^ c ^ ÖQ-Q ^ -Q. ,:??-r"-t4.

Föreliggande arbete, Naturinventering av Henriksholm, utfördes år 1973 av Martin Hofsten och Christina Åström på uppdrag av länsstyrelsen.

A B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U V W X Y Z AA AB AC AD AE AF AG AH AI AJ AK AL AM AN AO AP AQ AR AS AT AU svenskt namn latinskt namn

Aquilegia vulgaris Ulmus glabra. Malus domestica Populus tremula. Thalictrum simplex ssp. simplex Thlaspi caerulescens ssp.

Florainventering och naturvärdesbedömning av fyra områden i Stenkullen

En översiktlig inventering av floran efter Häsboån. Samt bedömning av konsekvenser vid ändrat flöde. Augusti 2014

SKÖTSELPLAN ÅRSTASKOGENS BÄCKRAVIN OCH STORÄNGSPARKEN

Plantor för markmiljöer

Ranunkelväxter. Violväxter. Klockväxter. Många ståndare, många pistiller. Vissa arter saknar foderblad.

Bager, Helena & Persson, Anette (2009). Skånes rikkärr. Malmö: Miljöavdelningen, Länsstyrelsen i Skåne län

PLANTOR FÖR MARKMILJÖER

FÖRÄNDRINGAR I FLORAN EFTER KAL- HUGGNING OCH SKÄRMHUGGNING AV GRANSKOG PÅ BÖRDIGA TORVMARKER I SVERIGE PRELIMINÄRA RESULTAT

Saltsjöbadens golfbanas högre växter. Kompletterande inventering 2010.

Naturinventering av delgeneralplaneområdet för Kackur-Sämskar i Larsmo kommun

Trädinventering & okulär besiktning. Brandstegen Midsommarkransen,

Biotopkartering vattendrag Löt FRIMAN EKOLOGIKONSULT AB

Hvilken verdi har et tre? Johan Östberg Mobil: E-post:

På väg upp mot Kilsbergen i kanten av. Ett blomsterrike på Latorpsplatån

ÖVERSIKTLIG INVENTERING AV VEGETATION, FLORA OCH GEOMORFOLOGI I STORÅNS DALGÅNG, I BJÖRKETORPS SOCKEN, HÄRRYDA KOMMUN SAMT FÖRSLAG TILL SKÖTSELPLAN

Pluggplantor i vattenmiljöer

DET SOM VÄXER - EN LÄTTÖVERSKÅDLIG SAMMANFATTNING. DEL

Effekter av naturvårdsåtgärder på kalkhällmarkerna en uppföljande växtinventering 2013

Ängsvegetation. Fördelar med ängsvegetation. Med våra system för ängsvegetation kan en naturlig miljö snabbt skapas.

När jag var liten pojke på 1940-talet

Makrobotanisk analys. Jens Heimdahl. Inledning. Metod och källkritik. Bilaga 5

Prästängen. På väg att bli en skog

Kärlväxter i och vid Sörfjärden 1 (12)

Gräsröjarens effekt på floran i en artrik slåttermark

Målet för årets botanikdagar var Dalsland. Onsdagen. Botanikdagarna i Dalsland. 292 Svensk Botanisk Tidskrift 107:5 (2013)

Inventering av kärlväxtfloran i Västmanlands län Årsrapport 2009 Bengt Stridh. Revision

INVENTERING AV ÄDELLÖVSKOG

NATURSTIGEN PÅ HASSELUDDEN. Välkommen till Hasseludden!

SLUTRARAPPORT ODLING + VATTENHANTERING GRÖNA FASADER VAJERSYSTEM + FÖNSTER. hauschild+siegel Klippern 3 BiodiverCity LÄGENHET RADHUS FÖRKLARINGAR

Inventering av kulturväxter inom delar av det blivande naturreservatet Grimsta

Bilaga 10. Makrofossilanalys

EKSJÖHOVGÅRDSÄNGEN GESTALTNINGSPROGRAM

Författare: Maria Pettersson

-$id.t)~& ~a (:S. hyf

Bengt Stridh. Revision

Naturinventering av delgeneralplaneområdet för Kackur-Sämskar i Larsmo kommun

lönn röllika nysört desmeknopp kirskål vildpersilja krypven rödven vårtåtel svalting klibbal kärrkavle ängskavle oxtunga vitsippa gulsippa strätta

Vegetation för vattenmiljöer

Gräsröjaren bättre än sitt rykte!

Ängstak om 80 kvadratmeter på Augustenborgs botaniska takträdgård

Skötselplan för ytor utanför spelplanen

Rapport Gruvstadsparken, Kiruna stad

INFORMATION OM FINSKA VILDA VÄXTERS ANVÄNDNINGSHISTORIA SOM LIVSMEDEL ( , uppdaterad )

Förslag till yttrande, medborgarförslag om skyltning av träd i Skolparken Nora

Färgupplevelse i skogsmiljö

TGEFs grönområden på Tynningö Del 1.

blomstrande gobeläng växtlista

Dingtuna. Västerås stad. Inventering av kärlväxter

Principer för skötsel av vegetation vid fastigheterna Brösarp 12:129 och del av 5:5.

Implementering av vindskademodellen enligt Lagergren et al. i Heureka

Vårinventering av beteshagen på Södra hällarna 2014

Uppland Vattholma längd Bangyllen - Barbarea vulgaris var. vulgaris Kärrvial - Lathyrus palustris

KV PROSTEN. Landskapsåtgärder rev Landskapsarkitektur

Bedömning av flora och fauna i åtta nyanlagda dagvattendammar i Falkenberg 2009

Ålsätter Ruda holmar

NATURRESERVAT OCH NATURA 2000

Naturinventering av detaljplaneområdet för Lilla Tjuvören i Larsmo kommun

Detta kallas kärnved och består av tätvuxna celler med hårdare och starkare byggnad. Den ljusa, lösare delen i ytterkanten kallas ytved eller splint.

Naturvärdesinventering Otterbäcken

Så fungerar det i praktiken- MKBs gröna takresa. Maria Nilsson

Naturinventering av delgeneralplaneområdet för Västerby i Larsmo kommun

Utantillväxter, Floristik 7,5p 2015

Ekonomisk värdering av urbana träd Alnarpsmodellen. Johan Östberg Mobil: E-post:

VEGETATIONSBESKRIVNING AV VÄLENOMRÅDETS VÄSTRA DELAR

Trädstandarder redskap för förvaltning av träd. Johan Östberg Mobil: E-post:

Färdig Ängsmatta Örtpluggplantor Ängsfröblandningar. Sidan 74 Sidan 76. Sidan 78

Cykelhyllningen. - ett mobilt grönt cykeltak. melica

Biodiversitetstak i Ekostaden Augustenborg

Info om Herbariet 2015

Om sortimentet. Plantorna beställs styckevis. Minsta orderantal 5st. Art Svenskt namn kvalitet (cm) à-pris. Naverlönn Acer campestre ,80

Kärlväxtinventering i Femöre naturreservat Stätta i den södra hagmarken. Svinrot o blomkrabbspindel

Inventering av hasselmus på fastigheterna Hjälmaröd 9:59 m fl Vitemölla, Simrishamns kommun

Slutna delar med fuktig lövblandskog. Öppen torräng

Inventering av kärlväxtfloran i Västmanlands län Årsrapport 2011

Naturinventering av detaljplaneområdet för Nedervetil centrum

Transkript:

Ur IJSKÅNES NATUR IJ Skånes Naturskyddsförenings årsskrift 1939 GYABERGSSI{OGEN. Gyabergsskogen kan man från Stehags järnvägsstation nå på några få minuter. Trots sitt lättillgängliga läge i närheten av Ringsjön och stambanan har den förblivit tälllligen oberörd. Ur landskapssynpunkt är det den vackraste Foto: Th. Weverinc7c. Fig. 1. Utsikt från Gyaberg över Stehags stationssamhälle. - I förgrunden planterade granar. I bakgrunden Ringsjön. skogen i hela det västliga Ringsjöområdet och botaniskt en av de intressantaste och artrikaste bokskogarna i detta Olllråde. Gyabergsskogen ligger inom området för skiffer-ur-

- 42- b ergsllloränen,. vilken vilar på cardiolaskiffer och därför på sina ställen är starkt kalkhaltig. Utnl.ed hela sin längd genonl.drages Gyabergsskogen aven diabasgång, som skär järnvägen omedelbart väster om stationen och sonl. träder i dagen vid landsvägen nedanför Gyaberg, i skogen (öster om Långhult), vid Klövhus och på Springmärsliden. Själva Gyaberg är bild~t av diluvialsand. Det höjer sig betydligt över den närmare omgivningel1 och erbjuder en vacker utsikt, SOIU visserligen hotas a v den uppväxande skogen. Moränen är än sandig, än Ihärgel- till lerhaltig. Till följd av terrängförhållandena är vattentillförseln nl.ycket olikartad, och alla övergångar finll.as från utpräglat sumpiga, resp. fuktiga ställen till helt torra olll.råden. Skogen höjer sig från Stehag (60 111..) mot Hjortsås till 100 Ineters höjd. Hela olll.rådet är starkt kuperat och genomflytes av tv'å s111å bäckar. I överensstämlnelse med de starkt varierande geologiska och morfologiska förhållall.dena är skogell.s karaktär och dess floristiska sammansättning ingalunda enhetlig. Nedre delen av skogen (l{ullebodelen), mellan järll.vägen.och landsvägen Stehag-Kärrstorp, består till största delen aven fuktig bok-ek-blandskog med insfrödda almar och alar. lylellan Gyaberg och S'tehag "är skogen 11tbildad som 'löväng med synnerligen artrik busk- och örtflora. Den. övriga skogen är nästan ren, högstald.mig bokskog lll.ed mestadels rik busk- och örtvegetation. I nordost och 1101'1' i finnes granskog. K u l l e b o d e l e n. Bok och ek. dominera. Några almar och lindar äro inströdda. Alar och Salix-arter bilda täta, nästan ogenonl. trängliga snår. Såsom' den viktigaste busken uppträder emellertid hasseln, vilken bildar så täta bestånd, att nästall all undervegetation försvinner. Blott sådana skuggväxter som Helleborine latifolia och Neottia nidus avis kunna taga I' - 43 sig fraid här. Särskilt riklig är förekomsten av N eottia nidus avis. På något ljusare ställen finna vi Paris quadrifolia, Polygonatum verticillatum och multifloruin och Viola Foto: Th. lf'eve1"inr.k. Fig. 2. Gyabergsskogen. - Högstamluig bokskog i mellersta delen. Ungskog av bok. mirabilis. SYllnerligen rik och frodig är vegetationen på de talrika små gläntorna. Här växa t. ex. Anthriscus silvestris, Cirsium oleraceum, Filipendula ulmaria, Listera ovata, ()rcllis maeulata och l alel'iana dioica. '

44 45 - L Ö v ä n g en. Mellan gamla ekar och bokar utbreder sig lövängen på östsluttningen av Gyaberg. Den är översållad av buskar och buskgrupper och kantad med täta snår av Cratae.gus monogyna, er. oxyaeantha, Prunus spinosa, Pr. padus, ROSQ- och Rubus-arter, Sambueus raeemosa, Salix-arter oeh Viburnum opulus. Själva ängen är under son1maren täckt med en rikedom av blommande örter, vilka jag här ej kan räkna upp men som återfinnas i' den bifogade växtförteekningen. G Y a b e r g s s k o g e n. Den egentliga Gyabe~gsskogen är utbildad som ängsbokskog med rik undervegetation. Busksnår äro överallt vanliga. Unga bokar och ekar äro mycket talrika och kunna likaledes bilda snår. Därtill kommer Fraxinus, ett för alla bokskogar i västra Ringsjötrakten betecknande ungskogselement. På lägre terräng uppträder hasseln i större mängd. Rubus idaeus-snåren äro rätt karakter.istiska för den lnellersta delen.av Gy~bergsskogen. I den övre delen avtar buskvegetationen, och även markvegetationen blir artfattigare, då här äldre bo'kbestånd överväga. I den mellersta och övre delen av skogen finnas några' små kärr, vid vilkas kanter talrika Catex-arter växa. I-Iär finnas också vidsträckta Equisetum-bestånd. I följande översikt ha alla växter 11oterats, vilka iakt- tagits vid översiktsi.nventering den 20 april, 14, 15, 21 och 30 juni, 5 juli samt 4 och 6 augusti 1938. Översikten kan ej göra anspråk på fullständighet, då vid inventeringen stora delar av skogen på grund av bristande tid nlåste lämnas obeaktade. Aeer platanoides Carpinus betulus Skogsskiktet (träd): Fagus silvatiea ' Frf!.xinus exeelsior Pieea exeelsa Populus tremula Q'uereus robur Aeer platanoides Betula verrucosa Carpinus' betulus Corylus avellana Cotoneaster melanoearpa Crataegus monogyna oxyaeantha Evonymus europaea F'agus silvatiea Ffaxinus exeelsior Juniperus communis Lonicera xylosteum P'icea excelsa Populus tremula Prunus padus spinosa Pyrus eommunis Tilia cordata Ulmus montana. Snårskiktet (ungträd och buskar): Fältskiktet. (ört Aehillea millefolium ptarmiea Actaea spicata Aegopodium podagraria Ajuga pyramidalis Alchemilla vulgaris Alliaria ofticinalis Allium oleraeeum.. Anemone.hepatic a nenlol'osa' ranunculoides Pyrus malus Quercus tobur Rhamnus cathartica trangula Ribes alpinum grossularia Rosa canina Rubus idaeus Salix aufita caprea cinerea livida S.ambueus raeemosa Sorbus aueuparia Tilia cordata Ulmus montana 1Tiburnum opulus. och gräsvegetationen) : Angelica silvestris Anthriseus siluestris Anthyllis vulneraria Aquilegia vulgaris Afetium minus Arenaria trinervia Artemisia vulgaris Asperula odorata Barbaraea vulgaris Brunella vulgaris Campanula latitolia

46-47 - Campanula persicifoiia rotundifolia trachelium Cardalni11e alnara ilnpatiens pratensis Centaurea scabiosa Chrysanthemum leucantbemum Circaea intermedia lutetiana Cirsium arvense heterophyllum oleraceudi palustre Conuallaria majalis Corydalis cava Crepis paludosa Epilobiuln angustifolium llirsutum montanum Filipendula hexapetala ulmaria Fragaria vesca Gagea luiea Galeopsis ladanum tetrahit Galium aparine boreale uliginosum verum Geranium Robertianum sanguineum Geum rivale Gnnphalium silvaticum H abenal'ia bi/olia chloroleuca H elleborine latifoiia Hieracium auricula lnurorum pilosella Humulus lupulus Hypel'icLIln maculatum per/oratum Hypoc11aeris radicata [mpatiens parviflora Lactuca muralis LaD1iLlln galeobdolum Lapsana colnlnunis Lathraea squadiclria Latllyrus pratensis Leontodon Clutulnnalis Listera ovata Lotus corniculatus Lychnis dioica flos cuculi viscaria Lysimachia tllyrsiflora Majanthemuln bilolium Nlatricaria chamod1illa NIelampyrum pratense silvaticum NIentha arvensis lvienyanthes trifoliata NIercurialis perennis lljgosotis arvensis palustris silvatica Neottia nidus avis Orchis latifoiia Orchis maeulata lnascula Ol'obus tubel'osus vernus Oxalis acetosella Paris quadrifolia Pedicularis palustl'is Peacedanum palustre Plantaga lanceolata major media Polygala vulgaris Polygonatum multitioruin officinale verticil1atum P"olggonuD1 hydropiper Potentilla anserina erecta Pulmonal'ia of/ieinalis Pyrola minor. secunda Ranunculus acris ficaria flammula repens RUlnex acetosa acetosella domesticus sanguineus Sanicula europaea Scabiosa arvensis succisa Scorzonera hud1ilis Scrophularia nodosa Scutellaria galericulata Solanum dulcamara Solidogo virgaurea S'tachys silvatica Stellaria gradlinea holostea media nemorudl TaraXaCUlTI vuigare ]tl1alictrudl aquilegifolium Trifolium l1ybridum lnedium montanudl praiense l'epens Trigloehin palustr p Trollius europaeus Tussilago farfara Urtica dioica '7aleriana dioica offieinalis Veroniea beccabunga chamaedrys officinalis serpyllifolia Vicia cracea SepiUlTI Viola canina mirabilis riviniana silvestris Juncus ~ufonius effusus nodulosus Lu.zula cqlnpestris nlultiflora

Luzula pilosa S,cirpus silvaticus Carex elongata flacca flava hirta montana nemorosa Oederi oedocarpa pallescens panicea pilulifera remota silvatica vaginata vesicaria Agrostis stolonifera vulgaris Aira caespitosa flexuosa Alopecurus genieulatus Anthoxanthum odoratum Avena elaiior 48 - Briza media Bromus asper inerlnis Dactylis glomerata Festuca ovina pratensis Glyceria fluitans flolcus lanatus mollis Melica nutans uniflora l\!/ilium effusum Phleum nodosum pratense Poa annua nemoralis' pratensis Triticum caninum Athyrium filix felnina Dryopteris filix mas spinulosa Equisetum arvense limosum sllvaticum.. Skånes bokskogar låta sig enligt LINDQUIST på grundval av sina fältskiktssamhällen indelas i hed- och ängsbok- ogar. Den första b aruppen. är huvudsakligen företrädd o sk i nordöstra Skåne. och på urbergshorsterna (Hallandsasen, Söderåsen, Linderödsåsen och Nävlingeåsen). Ett undantag bildar Romeleåsen, som nästan uteslut~nde har bokskogar av ängsbokskogstyp (SAHLIN, s. 65). Angsbokskogen kan åter indelas i två huvudgrupper: den relativt artfat~iga, nas.. ta n. rena bokskogen utan nälnnvärd undervegetation, o sådan vi finna den kring de stora godsen i sydvästra Skane, - 49- samt,en artrik bokskog med riklig underskog, ofta uppblandad med talrika andra lövträd, vilken typ är s~rskilt vanlig i Skånes risbygd. Båda slagen av skogar äro kultlirprodukter. Sin utgestaltning ha båda typerna erhållit genom människans formande och vårdande hand. Detta måste särskilt beaktas, ty endast under bibehållande av deras gamla brukningsformer kunna de bevaras i sitt nuvarande tillstånd. I detta sammanhang ;ber jag få citera LINDQVIST: >ihärmed skiljas också de historiska utvecklingsvägarna mellan bokskogarna på frälsemark i Sydskåne och Danmark samt de allmogeskogar, som alltjämt leva på sydsvenska,utmarker och utanför dessa.omr~den. Adelns bokskogar 'utvecklade sig hastigt till rena kultu'i'skogar, under det att böndernas bokskogar visserligen fortfarande skövlades men likväl levde och utvecklades under fria' former» (LINDQUIST, f931, s. 393). Vad nu,gyab,ergsskogen beträffar, så är den till sin 'utveckling och sammansättning icke enhetlig och kan därför ej obetingat inpassas i någon av de beskrivna kategorierna, trots att den visar den artrika ängsbokskogens karaktär. Den övre delen av skogen har förmodligen alltid varit bokskog (jfr BUHRMANNS karta 1684). Ju mer vi emellertid,ilärma oss Stehag~ ändrar skogen sin karaktär, och slutligen övergår den.i löväng.,det är tämligen säkert; att de' närmast Stehag belägna delarna över huvud h'a utvecklat sig ur tidigare löväng..därmed försvunno också några för detta område betecknande växter, såsom Betonica officinalis, som -ännu under förra århundradet -förekom på skilda ställen mellan Stehag och Kärrstorp (LILJÅ, 1870). LEcHE skrev 1744 om Betonica officinalis:»växer på engjar vid. Stehag». Nu är Betonica officinalis försvunnen, bortsett från en inhägnad fyndplats. I sin sydligaste del går Gyabergsskogen så över i bok-ek-blandskog. Kanske är detta den ursprungligaste skogstypen för q.etta område. Ånllu i dag påträffa vi överallt i Skånes risbygd större eller mindre 4

- 50-- 51 - rester av bok-ek-blandskog, SOln förr täckte långt större arealer, vilket utan vidare framgår av BUHRMANNS gan.ska tillförlitliga karta. I Gyabergsskogen dolninerar dock boken. absolut, och ek-blandskogen är inskränkt till den. tän1.ligen fuktiga, lägre delen. Även på andra platser i Skåne kan man konstatera, att ekskogen numera övervägal1.de håller sig till den fuktigare terrängen (FyledaIen, kring Yddingen och Von1.bsjön). bestånd. Som konkurrent uppträder därelnot Fraxinus excelsior och först i andra hand hassel, SOIl;1. delvis helt saknas. Fältskiktsvegetationen omfattar nästan alla av LIND QUIST för den skandinaviska bokskogel1. beskrivna societete,r, som: Rubus idaeus EquisetulTI siluaticum Aira flexuosa Melica uniflora Milium effusum Poa nemoralis Geranium Robel'iianUlTI A;nemone nemorosa A:sperula odorata Lamium galeobdolum Oxalis acetosella Corydalis eaua 111ercurialis perennis Urtica. dioica Anemone l1epatica Conuallaria D1ajalis. Dessutom äro i Gyabergsskogen ytterligare följande societeter företrädda: Foto: Th. Weveri-nck:. Fig..3. Gyabergsskogen. - Mellersta delen med naturlig föryngring av ek och bok. Betrakta vi pen naturliga föryngringen i Gyabergsskogen, kunna vi fastställa, att särskilt i den lägsta delen, alltså i. ekblandskogen, hasseln är 'så starkt framträdande, att ungträd av ek och bok knappast kunna koll1.ma upp. Detta stämmer överens med LINDQUISTS iakttagelser i Dalby Söderskog. I den egentliga Gyabergsskogen ligga förhållandena dock annorlunda till. Här äro UI1.ga bokar och ekar genomgående vanliga (fig. 2 och 3), ja bilda ofta stora lmpatiens patuiflora». - Oxalis acetosella - Geranium RobertianUlTI Melampyrum pratense siluaticum Majanthemum bifolium l~yrola minor Melica nutans Melica unij'lora Stellaria. nemorum. Stachys siluatica Aegopodium podagraria Spiraea ulmaria. Intressant är den snabba utbredningen av Impatiens paruiflora-societeten, som ursprungligen växt endast' i den planterade granskogen, där till en början trängt in i och

- 52- slutligen nästan helt undanträngt Oxalis acetosella-societeten och nu redan trängt in i bokskogen. I den angränsande gran-bok-blandskogen bildar Impatiens med Geranium Robertianum en societet av till synes större stabilitet. De mest utbredda societeterna äro.ivielica uniflora, Poa ne'moralis, Milium; effusum, LamiuIiz galeobdoluln, Ane.mone nemorosa och Pulmonaria officinalis. Sammanfattningsvis kan man säga, att Gyabergsskogen är en provkarta på risbygdens skogstyper och följaktligen representerar en artrikedom, som ej uppnås i någon annan skog i området. Slutligen må hänvisas till att h'är var den klassiska Betonica-Iokalen (GERTZ, 19;5i3, s. 57). I största delen av denna sl{og har nu sedan några år tillbaka planterats gran (fig. 1 och 3). Därmed torde Gyabergsskog,ens öde vara beseglat. På grund härav underkastade jag förra året Gyabergsskogen en översiktsinventering, vars resultat härmed föreligger. Man får hoppas, att det skall bli möjligt att rädda åtminstone en del av skogen från tillintetgörelse. Theodor vveverinck. CITERAD LITTERATUR. BUHRMANN, G.: 1684. Karta över Skåne. GERTZ, Q.: 1933. Ringsjötrakten i äldre botanisk forskningshistoria. LECHE, J.. : 1744. Förteckning över de raraste växter i Skåne. LILJA, N.: 1870. Skånes flora. LINDQUIST, B.: 1931. Den skandinaviska bokskogens biologi. - 1938. Dalby Söderskog. SAHLIN, Sv.: 1930. Romeleåsen.