-$id.t)~& ~a (:S. hyf

Transkript

1 ~ - 40 '-/ 0... v"" -$id.t)~& =tv~~/'7:jyielsioy@:m4f,')s,,1 ~a (:S. hyf ~p-'-"- -- l '~1-'<9 ~ - ',' I. - Uppland, Nontnna, Danmarks s:n, d' (M.-E. THoRELL), Medelpad, Våle, Tynderö s:n, 0', 2 skilda lokaler( S. G:SON BLOMQUIST), Ångermanland, Jansjö, Fjällsjö son, kön obekant (H. SWAN), Västerbotten, Häggnäs, Degerfors s:n, d' (N. SVLVEN),,, Rosinedal,,,, <;J (N. SVLVEN), Norrbotten, Vittjärv, Över-Lnleå s:n, d' (Y. MELANDER),»,» il», 9. (N. SYLVEN), Vänsjärv, Över-Kalix s:n, <;J (N. SVLVEN). De för gigas-aspen frän Lillö angivna jätte-karaktärerna återfinnas i stort sett hos samtliga de övriga gigasasparna; jättarna av <;J-kön ntmärkas av påfallande stora fruktkapslar. Anmärkningsvärt nog ha långt ifrån alla mera extremt storbladiga aspar visat sig vara avvikande högkromosomiga. Tvärtom har en läng rad av dylika vid företagen kromosomundersökning befunnits äga allenast 38 kromosomer eller det.för den vanliga aspen normala kromosomtalet. De av professor H. NILSSON-EHLEI937 påbörjade försöken med korsning med jätteaspha år 1938 under Föreningens för växtförädling av skogsträd egid i stor omfattning fortsatts. Som resultat av dessa föreligga efter hittills utförda kromosomundersökningar ett stort.autal nya triploida aspplantor samt ytterligare ett 20-tal tetraploida (76 kromosomiga) sådana. Förutom genom korsiiing med jätteasp ha under det senast gångna året ett 20-tal tetraploida aspar jämväl erhållits genom colchicinbehandling av groende asp'rön 1~ 1 Jmf. HELGE JOHNSSON, 1938 års förädlingsarbete med högkromosamig asp. Meddel. från Fören. för våxtföräd1. av skogsträd. Sv. Papperstidning 1939, n:r 1. N. Sy/ven., GYABERGSSKOGEN. Gyabergsskogen kan man från Stehags järnvägsstation nå på några få minnter. Trots sitt lättillgängliga läge i närheten av Ringsjön och stambanan har den förblivi~ tämligen oberörd. Ur landskapssynpnnkt är det den vackraste F~to: Th. Weuej.,:""k. Fig. 1. Utsikt från Gyaberg över Stehags stationssamhälle. - II förgrunden: planterade granar. I bakgrunden Ringsjön. skogen i hela det västliga Ringsjöområdet och botaniskt eii av de intressantaste och artrikaste bokskogarna i dettd onlråde. Gyabergsskogen ligger inom området för skiffer-ur~

2 ~ "-""' ",~"="'"."'o"'_"'=~""'"... _,J '-.J l!!\ bergsmoränen,.vilken vilar på cardiolaskiffer och därför på sina ställen är starkt kalkhaltig. Utmed hela sin längd genomdrages Gyabergsskogen aven diabasgång, som skär järnvägen omedelbart väster om stationen och som träder i dagen vid landsvägen nedanför Gyaberg, i skogen (öster om Långhult), vid Klövhus och på Springmärsliden. Själva Gyaberg är bildat av diluvialsand. Det höjer sig betydligt över den närmare omgivningen och erbjuder el) vacker utsikt, som visserligen hotas av den uppväxande skogen. Moränen är än sandig, än märgel- till lerhaltig. Till följd av terrängförhållandena är vattentillförseln mycket olikartad, och alla övergångar finnas från utpräglat sumpiga, resp. fuktiga ställen till helt torra områden. Skogen höjer sig från Stehag (60 m.) mot Hjortsås till 100 meters höjd. Hela området är starkt kuperat och genomflytes av två små bäckar. I överensstämmelse med de starkt varierande geologiska och morfologiska förhållandena är skogens karaktär och dess floristiska sammansättning ingalunda enhetlig. Nedre delen av skogen (Kullebodelen), mellan järnvägen 'och landsvägen Stehag-Kärrstorp, består till största delen aven fuktig bok-ek-blandskog med inströdda almar. och I alar. Mellan Gyaberg och S"tehag ar skogen utbildad som 'löväng, med synnerligen artrik, busk- och örtflora. Den övriga skogen är nästan ren, högstammig bokskog llled. mestadels rik busk- och örtvegetation. I nordost och norr!finnes granskog. K u II e b o d e I e n.. Bok och ek. dominera. Några almar och lindar äro inströdda. Alar och Salix-arter bilda täta, nästan ogenomträngliga snår. Såsom den viktigaste busken uppträder emellertid hasseln, vilken bildar så täta beständ, att nästan all undervegetation försvinner. Blott sådana skuggväxter som Helleborine latifoiia och Neoltia nidus avis kunna taga.~ sig fram här. Särskilt riklig är förekomsten av1neowa nidus avis. På uågot ljusare ställen finna vi Paris quadrifolia, Polygonatum verticillatum och multiflorum o h Viola Foto: T1l. Welle'''i,,~k. Fig. 2. Gyabergsskogen. - Högstammig bokskog i mellersta delen. Ungskog av bok. mirabilis. Synnerligen rik och frodig är Vegetationer'på de talrika sma gläntorna~ Här växa t. ex. Anthriscus si estris, Cirsium oleraceum, Filipendula ulmaria, Listera ovala, Orc1lis maeulata och Valeriana dioica. "I /,1

3 ,~ "-J '-J Lövängen. Mellan gamla ekar och bokar utbreder sig lövängen på östsluttningen av Gyaberg. Den är översållad av buskar och buskgrupper och kantad med täta snår av Grata~gus monogyna, Cr. oxyacantha, Prunus spinosa, Pr. padus, Rosa- och Rubus-arter, Sambucus racemosa, Salix-arter och Viburnum apalas. Själva ängen är under sommaren täckt med en rikedom av blommande örter, vilka jag här ej kan räkna upp men som återfinnas r den bifogade växtförteckningen. G yab erg s sko gen. Den egentliga Gyabergsskogen är utbildad som ängsbokskog med rik undervegetation. Busksnår äro överallt vanliga. Unga bokar och ekar äro mycket talrika och kunna likaledes bilda snår. Därtill kommer Fraxinus, ett för alla bokskogar i västra Ringsjötrakten betecknande ungskogselement. På lägre terräng uppträder hasseln i större mängd. Rubus idaeus-snåren äro rätt karakteristiska för den mellersta delen av Gyabergsskogen. I den övre delen avtar buskvegetationen, och även markvegetationen blir artfattigare, då här äldre bokbestånd överväga. I den mellersta och övre delen av skogen finnas några små kärr, vid vilkas kanter talrika Carex-arter växa. Här finnas också vidsträckta Equisetum-bestånd. I följande översikt ha alla växter noterats, vilka iakttagits vid översiktsinventering den 20 april, 14, 15, 21 och 30 juni, 5 juli samt 4 och 6 augusti Översikten kan ej göra anspråk på fullständighet, då vid inventeringen stora delar av skogen på grund av bristande tid måste lämnas obeaktade. Acer platanoides Garpinus betulus Skogsskiktet (träd): Fagus si/vatica Frq.xinus excelsior Picea excelsa Populus tremula Quercus robur Tilia cordata Ulmus montana. Snårskiktet (ungträd och buskar): Acer platanoides Betula verrucosa Garpinus betulus Gorylus aveliana Gotoneaster melanocarpa Crataegus monogyna 1,~~ f)r~ I, oxyacanthaj Evonymus europaea Fagus si/vatica Fraxinus excelsior Juniperus commanis Lonicera xylosteum Picea excelsa Populus tremu/a L ": Prunus padus!''''?). /5> spzflosa 'So U\.ovI.. Pyras communis Fältskiktet (ört Achillea millefolium» ptarmica Actaea spicata Aegopodium podagraria Ajuga pyramidalis Alchemilla vulgaris Alliaria officinalis Allium oleraceum Anemone.hepatica» nenl.ofosa» ranunculoides Pyrus malus Quercus l'obur Rhamnus cathartica, frangula Ribes alpinum» grossularia Rosa canina Rubus idaeus Salix aurita» caprea cinerea» livida SaLnbucus racelnosa Sorbus. aucuparia Tilia cordata Ulmus montana Viburnum opulus. och gräsvegetationen) : Ange/ica si/vestris Anthriscus si/vestris Anthyllis vulneraria Aqui/egia vulgaris ArctiuLn minus Arenaria trinervia Artemisia vulgaris Asperula odorata Barbaraea vulgaris Brunella vulgaris Gampanula IatifoIia ~)

4 ~/ -.-J ~j Campanula persicifol~a, rotunditolia traehelium Cardamine amara ilnpatiens J) pratensis _ Centilurea scabiosa Chrysanthemum leueanthemum Circaea intermedia J) lutetiana Cirsium arvense, heterophyllum» oleraceudz» palustre Conoallaria majalis Corydalis eaoa Crepis paludosa Epilobium anyustitolium» lzirsutum» montanum Filipendula hexapetala» ulmaria Fragaria vesca Gayea lutea Galeopsi.' ladanum J) tetrahit Galium aparine J) boreale uliflinosum J) verurn Geranium Robertfanum» sanguineum Geum rivale Gnflphalium silvatieum Habenaria bi/olia» chioroleuca Helleborine latitolia Hieracium auricula J) murorum, pilosella Humulus lupulus Hyperieum maculatam, pertoratuid Hypoehaeris radieata lmpatiens parvitlora Lactuca murans Lamium galeobdolum Lapsana communis Lathraea squanzaria Lathyrus pratensis Leontodon autumnalis Listera ovata Lotus corniculatus Lyehnis dioiea tios eueuli» visearia Lysimachia thyrsillora Majanthemum bifolium Matriearia ehamomilla Melampyrum pratense J) silvaticum Mentha arvensis Menyanthes tritoliata Mercurialis perennis "Myosotis arvensis» palustris J) silvatica Neottia nidus avis Orehis latitolia Orchis maculata museula Orobus tubel'osus l) vernus Oxalis aeetosella Paris quadritolia Pedieularis palastris Peueedanum palustre Plantago laneeolata l) major l) media Polygala vulyaris Polyyonatum multiflorum, otfieinale J) verticillatum Polygonum hydropiper Potentilla anserina l) ereeta Pulmonaria otfieinalis Pyrola minor"» secunda Ranunculus acris l) 'iearia, tlammula repens Rumex Qcetosa, aeetosella» domesticus» sanguineus Sanicula europaea Seabiosa arvensis l) suecisa Seorzonera humilis ScrophuIaria nodosa Scutellaria yalericulata Solanum dulcamara Solidago virgaurea Stachys silvatica Stellaria graminea holostea l) media» nemorum Taraxaeum vuigare Thalietrum aquilegifoliu Trifolium hybridum l) medium J) montanum pratense repens Trigloehin palustr p Trollills "europaeus Tussilago tarfara Urtiea dioiea Valeria!w dioiea, officinalis Veronica beccabunga, ehamaedrys l) officinalis serpyllitolia Vicia eraeca» sepium Viola canina, mirabilis l) riviniana silvestris Juneus butonius, etfusus J) nodulosus Luzula eampestris, multitiora

5 Luzula pi/osa Scirpus silvatfeus Carex elongala flacca, flava» hirta» montana nemorosa» Oederi». oedocarpa pallescens» panicea, pi/ulifera» remata si/vatica» vaginala» vesicaria Agrostis stolonifera» vulgaris Alra caespitosa» flexuosa Alopecurus genicalatas Anthoxanthum odoratum Avena elalior 48 - Skånes bokskogar låta sig enligt LINDQUIST på grundval av sina fältskiktssamhällen indelas i hed- och ängsbokskogar. Den första gruppen är huvudsakligen företrädd i nordöstra Skåne och pä urbergshorsterna (Hallandsåsen, Söderåsen, Linderödsåsen och Nävlingeåsen). Ett undantag bildar Romeleåsen, som nästan uteslutande har bokskogar av ängsbokskogstyp (SAHLIN, s. 65). Ängsbokskogen kan åter indelas i två huvudgrupper: den relativt artfattiga,,nästan rena bokskogen utan nämnvärd undervegetatioll, sådan vi finna den kring de stora godsen i sydvästra Skåne,,,-j Briza media Bramas asper» inermis Dactylis glornerala F estuca ouina» pratensis Glyceria fluitans Holeus 'lanatus mollis Melica nutans» uni/lora Milium effusum Phleum nodosum. pratense Paa annua» nemoralis'» pratensis Triticum caninum Athyrium filix femina Dryopteris filix mas» spinulosa Equisetum aruense» limosum» slivaticum. I,. /,--,\ /"". ~ '---'. 49 sa~ten artrik bokskog med riklig'rinderskog, ofta UPPlndad med talrika andra lövträd, vilken typ är särskilt v lig i Skånes risbygd. Båda slagen av skogar äro kul urprodukter. Sin utgestaltning ha båda typerna erhållit ge m människans formande och vårdande hand. Detta m ste särskilt beaktas, ty' endast under bibehållande av d~ gamla brukningsformer kunna de bevaras i sitt nuvara de tillstånd. l detta sammanhang!jer jag få citera LINDQU T:,Härmed skiljas också de historiska utvecklingsvägarna ellan bokskogarna på frälsemark i Sydskåne och Danmark samt de allmogeskogar, som alltjämt leva på SYdSVen~ka utmarker och utanför dessa områden. Adelns boksko~ar utvecklade sig hastigt till rena ku)mrskogar,,under det tt böndernas bokskogar visserligen fortfarande skövlades en.likvällevde och utvecklades under fria former> (LINDQUI~T' '1931, s. 393)., Vad nu,gyabergsskogen beträffar, så är den till in,utveckling- och sammansättning icke enhetlig och kan där-,för ej obetingat inpassas i någon av de beskrivna katego erna, trots att den visar den artrika ällgsbokskogens kar k- tär. Den övre delen av skogen har förmodligen alltid va 't bokskog (jfr BUHRMANNS karta 1684). Ju mer vi emeller 'd,närma oss Stehag, ändrar skogen sin karaktär, och slu Ii 'gen övergår den i löväng. Detår tämligen säkert; att e' närmast Steh belägna delan;a över,huvud ha utveck at sig ur tidigare löväug.,därmed försvunno också några ör dettä. område betecknande växter, såsom Betoniea officina is, SOm ännu under förra århundradet förekom på skilda stjll- " len mellan Stehag och Kärrstorp (LILJA, 1870). LECHE II skrev 1744 om Betonica off/cinalis:»växerpå ellgjar +<1 il Stehag». Nu är Betonica officinalis försvunnen, bortsett : från en inhägnad fyndplats. I sin sydligaste,del går G~Ja- \1 bergsskogen så över i bok-ek-blandskog; Kanske är de ta, den ursprungligaste skogstypen för detta område. Änn i dag påträffa'vi överallt i Skånes risbygd större eller mi~<te 4

6 - 50- rester av bok-ek-blandskog, som förr täckte långt större arealer, vilket ntan vidare framgår av BUHRMANNS ganska tillförlitliga karta. I Gyabergsskogen dominerar dock boken absolut, och ek-blandskogen är inskränkt till den tämligen fuktiga, lägre delen. Även på andra platser i Skåne kan man konstatera, att ekskogen numera övervägande håller sig till den fuktigare terrängen (FyIedaIen, kring Yddingen och Vombsjön). "~, '-/ '-./ -'_""''',.1 bestånd. Som konkurrent uppträder däremot Fraxinu exeelsior och först i andra hand hassel, som delvis hel saknas. Fältskiktsvegetationen omfattar nästan alla av LIND QUIST för den skandin'lviska bokskogen beskrivna soelete-' t~r, som: Rubus idaeus Equisetum silvaticum Aira /lexuosa Meliea uni/lora Milium eftusum Poa nei[loralis Geranium Robel'tianum Ainemone nemorosa Asperula odorata Lamium galeobdolum Oxalis aeetosella Corydalis eava llfercurialis perennis Urtiea dioiea Auemone hepatlea Convallaria majalis. ~ I, 1: i: Ii I i, I, l: 1: Dessutom äro i Gyabergsskogen ytterligare. följande societeter företrädda: FDto' T1,_ Wevel"i..ck. Fig..3. Gyabergsskogen. - Mellersta delen med naturlig föryngring av ek och bok. Betrakta vi den naturliga föryngringen i Gyabergsskogen, kunna vi fastställa, att särskilt i den lägsta delen, alltså i ekblandskogen, hasseln är så starkt framträdande, att ungträd av ek och bok knappast kunna komma upp. Detta stämmer överens med LINDQUISTS iakttagelser i Dalby Söderskog. I den egentliga Gyabergsskogen ligga förhållandena dock annorlunda till. Här äro unga bokar och ekar genomgående vanliga {fig. 2 och 3), ja bilda ofta stora I /Inpatiens parviflora».»-'oxalis acetosella» - Geranium Robertianum Melampyrum pratense» siluaticum Majanthemum bi/olium Pyrola minor Meliea nutans»»- Melica uni/lora Stellaria. nemorum Stachys silvatica Aegopodium podagraria Spiraea ulmaria. Intressant är den snabba utbredningen av Impatiens parvinora-societeten, som ursprungligen växt endast i den planterade granskogen, där till en början trängt in i och Ii,I Ii Ii i! I, I l.; Ii i'!.; I' il II l' I' ii

7 , ~ ~ slutligen nästan helt undanträngt Oxalis aeetosella-societeten och nu redan trängt in i boksko gen. I den angränsande gran-bok-blandskogen bildar Impatiens med Geranium Robertianum en societet av till synes större stabilitet. De mest utbredda societeterna äro Meliea unit/ora, Poa nemoralis, Milium,effusum, Lamium ga/eobdo/um, Anemone nemorosa och Pu/monaria offieinalis. Sammanfattningsvis kan man säga, att Gyabergsskogen är en provkarta på risbygdens skogstyper och följaktligen representerar en artrikedom, som ej uppnås i någon alman skog i området. Slutligen må hänvisas till att här var den klassiska Betoniea-lokalen (GERTz, 1900, s. 57). I största delen av denna skog har nu sedan några år tillbaka planterats gran (fig. 1 och 3). Därmed torde Gyabergsskogens öde vara beseglat. På grund härav underkastade jag förra året Gyabergsskogen en översiktsinventering, vars resultat härmed föreligger. Man får hoppas, att det skall bli möjligt att rädda åtminstone en del av skogen från tillintetgörelse. Theodor Weverinek. CITERAD LITTERATUR. BUHRMANN, G.: Karta över Skåne. GERTZ, 9.: Ringsjötrakteh i äldre botanisk forskningshistoria. LECHE, J~: Förteckning över de raraste växter i Slclne. LILJA, N.: Skånes flora. LINDQIDST, B.: Den skandinaviska bokskogens biologi Dalhy Söderskog. SAHLIN, Sv.: Romeleåsen. Foto, Tl.. Weverl.."k Den stora idegranen mellan Hallagården och Askebäck norr om Rössjöbolm. EN NY FYNDORT FÖR IDEGRANEN I SKÅ~E. Idegranen har blivit tämligen sällsynt i Skåne. Den förekommer numera endast i nordvästra och nordöstra ae-. I larna av landskapet (GERTZ, Skånes Natur, 1934). Även den nya fyndorten ligger i Iiordv~stra Skåne - omedelbart +id foten av Hallandsås mellan Hallagården och ASkeb~Ck. Förekomsten är anmärkningsvärd på grund av det stora an.. lalet - omkring , mestadels ståtliga idegranar, som här