Föreliggande arbete, Naturinventering av Henriksholm, utfördes år 1973 av Martin Hofsten och Christina Åström på uppdrag av länsstyrelsen.

Transkript

1

2 Naturinventeringar i Älvsborgs län Naturinventeringsarbeten bedrivs av länsstyrelsen i syfte att erhålla ett bättre underlagsmaterial för den fortlöpande naturvårdsplaneringen. Föreliggande arbete, Naturinventering av Henriksholm, utfördes år 1973 av Martin Hofsten och Christina Åström på uppdrag av länsstyrelsen. Författarna är ensamma ansvariga för rapportens innehåll, varför detta ej kan åberopas som länsstyrelsens ståndpunkt. Länsstyrelsen Naturvårdsenheten Augusti 1976

3 NATURINVENTERING AV HENRIKSHOLM MARTIN HOFSTEN CHRISTINA ÅSTRÖM

4 INNEHÅLLSFÖRTECKNING Förord sid Områdets topografi 1 Områdets geologi 2 Historik 3-4 Vegetationsbeskrivning 5 Skog av torr ristyp 6-7 Skog av frisk ristyp 8 Torr äng 8-9 Frisk äng/skog av frisk örttyp Fuktig äng/skog av fuktig örttyp 12 Fattigkärr 12 Granskog med barrmatta 13 Hyggen 14 Förslag till åtgärder för området Artlista - fanerogamer och ormbunkar Fågellivet Insektsfaunan Litteraturlista 28

5 Figurer (inplacerade i texten) 1. Översiktskarta 2. Topografikarta och byggnader 3. Karta öfver Ånimskog socken uti Tössbo härad och Elfsborgs län. Upprättad år 1854 af lantmäteriauskultant i Elfsborgs län 4. Karta över delområden Bilagor I Karta över trädskiktet II Karta över fältskiktet Fotografierna har tagits av Lena Gustafsson.

6 FÖRORD Inventeringen har genomförts på uppdrag av länsstyrelsen i Älvsborgs län och skall bilda grund för utformningen av en skötselplan över området. Henrikholm besöktes en gång i mitten av april 1973, för att vi skulle få en allmän uppfattning om ön. Det huvudsakliga fältarbetet gjordes under juni och juli Transport från land till ön skedde med kanot då den enda förbindelsen med ön var en färja som vevades för hand och främst användes för att transportera ut kreaturen som betade på ön. Som arbetskarta använde vi en förstoring av. den ekonomiska kartan till skala 1:4000. Undersökning och avgränsning av vegetationstyperna gjordes till stor del i fält. Efterjusteringar utfördes med hjälp av flygfoton och stereoskop. Vegetationskartans beteckningar följer i stort sett naturvårdsverkets standard. Efterarbetet har delats upp så att Martin Hofsten har skrivit avsnitten om fåglar och insekter, medan Christina Åström har skrivit de övriga. Lund den 3/4-74 Christina Åström

7

8 1 OMRÅDETS TOPOGRAFI Fig. 2 Längs den västra delen av ön löper en urbergsrygg. Stränderna utgörs av tämligen branta sluttningar. Närmast vattnet finns kala bergshällar och högre upp får hällmarksvegetationen fäste. Ännu högre upp, olika högt beroende på hur branta sluttningarna är, växer skog, en bård av hällmarkstallskog, som i stort sett sträcker sig längs hela västra sidan av ön. När man kommer över bergets krön, sluttar marken mera långsamt ner mot den östra stranden. Ett parti som ligger söder om herrgården och ett som sträcker sig från norr om Gröntuvan, det gamla tjänstebostället, till nära norra spetsen av ön, höjer sig åter en aning när man passerat de öppna betesmarkerna, Innan marken slutligen sänker sig ner mot vattnet. Här når skogen ända ner till stranden. Det förhållandet att betesmarkerna ligger lägre än omgivningen kan vara en bidragande orsak till att de lätt blir ganska fuktiga. På den norra spetsen finns ett par kärr av fattig typ. De var till stora delar fyllda av missne (Calla palustris). Inne i Kristallviken, sydspetsen av ön, finns ett par al kärr. Där växte mest älgört (Filipendula ulmarla) i fältskiktet, men där fanns också exemplar av trolldruva (Actaea spicata). Ungefär strax öster om bergsryggens krön avlöses tallskogen av övervägande granskog. Den har för det mesta ett stort inslag av lövträd. Granskog växer på nästan hela den resterande delen av ön, där det inte är öppen betesmark.

9

10 2 GEOLOGI Den geologiska karteringen r från mitten av 1800-talet och kartan r för liten för att kunna reproduceras. Enligt denna karta består berggrunden på den västra delen av ön (områdena la,b,c, 6 och 7) av kloritsten och kloritskiffer. Där det nu är betesmark (område 14) består marken till stor del av äldre åkerlera. I övrigt är ön till största delen klädd av morän. I område 2 finns kvartsitsandsten i berggrunden och området mellan Gröntuva och norra spetsen av ön består av mosand.

11 3 HISTORIK Henriksholm fick sitt namn efter Henrik Pedersen Månesköld av Norge. Han blev ägare till ön 1636 och var troligen den förste som hade sin fasta bostad på ön. I äldre tid var ön uppdelad på två frälsehemman, vart och ett var ett mantal stort. Inte förrän 1825 blev de sammanförda till ett hemman. Från mitten av 1500-talet har dock ön som helhet ägts av olika personer ur de högre stånden. Från 1924 är den nordligaste delen av ön, Önäbben kallad, avstyckad från det övriga Henriksholm. Öns vegetation har naturligtvis påverkats under de olika ägarnas inflytande. Något av det kan man läsa om i Dalslands hembygdsförenings årsskrift Hembygden från 1946 i en artikel av G. Unger. En bankdirektör och grosshandlare från Göteborg, Anders Fröding, ville t ex förvandla hela södra tredjedelen av ön till en idyllisk park med bl.a. konstgjorda grottor. Han köpte egendomen 1851 och intresserade sig mycket för att rusta upp den till ståndmässigt skick. G. Ungers far, som blev ägare till Henriksholm 1874, försökte bibehålla ön i detta tillstånd. Försiktig avverkning av skog hjälpte till att finansiera underhållet. Denna avverkning ökade mellan 1924 och 1929, då man försökte att helt bekosta underhållet med avverkningen. Eftersom detta inte kunde pågå i längden utan att uttaget av skog skulle bli för stort, såldes ön Under Ungers tid fanns inga stängsel på ön. Vallhjonen såg till att kreaturen inte befann sig på den södra tredjedelen. En gravplats anlades i parkens östra del, som då bestod av en kulle med björkskog. Nu växer där till stor del gran. Unger lade också igen en del av åkerjorden, där det nu växer skog. Från 1854 finns en karta över ön, upprättad av en lantmäteriauskulant i Älvsborgs län (se fig. 3). Man kan där se att åkerjordens areal på den tiden var större än den är idag. Inga andra kartor, såsom gamla lantmäterikartor, finns över Henriksholm fanns också en flottbro över till ön och öns huvudväg gick lite annorlunda då än nu. Nu används mest en väg som går längs den östra stranden. Det är fortfarande möjligt att till fots ta sig fram på den gamla vägen. Nuvarande Kristallviken hette Oxviken och den inre delen av viken har varit avskärmad med en konstgjord vall. Det påstås att man försökt odla lax där. Nu är vallen till största delen raserad. Antagligen avskärmas numera den inre delen endast vid lågt vattenstånd.

12 4 En del uppgifter om vad som hänt under senare år har kommit fram vid interjuver. Främst har den bonde, som nu har kor, ungtjurar och kvigor på ön, kunnat lämna uppgifter om betet. Mellan 1961 och 1966 fanns ett 30-tal får på ön och sedan 1967 har det funnits ett 40tal nötkreatur där varje sommar. Det kommer att finnas ungefär lika många där denna sommar (1974).

13

14 5 VEGETATIONSBESKRIVNING Indelning och beteckningar på områden följer i stort naturvårdsverkets rekommendationer i häftet Översiktlig vegetationskartering (Påhlsson 1972). Områden som är mycket lika, har delats in i a,b,c, o s v, under samma nummer. Se fig. 4, bilaga I och II. Beteckning Område Skog av torr ristyp la,b,c,d, 2, 3, 4 Skog av frisk ristyp 5 Torr äng 6,7,8 (se fältskiktskarta) Frisk äng/ Skog av frisk 9a,b, 10, 11, 12, 13, 14 örttyp Fuktig äng! Skog av fuktig 15, 16a,b örttyp Fattigkärr 17 Granskog med barrmatta 18

15

16 6 OMRÅDE: 1-4 SKOG AV TORR RISTYP Vegetationstypen finns huvudsakligen på bergskrönet längs den västra sidan av ön och kan betecknas som hällmarkstallskog. Där stigningen från vattnet upp mot krönet inte är så brant, kan skogen nå ända ner till vattnet. Trädskiktet domineras av gles tallskog, men där finns också en- steka rönnar och björkar. Buskskiktet utgörs av enstaka enar och plantor av nyponros, liksom ett och annat exemplar av björk, rönn och ek. Risen, ljung (Calluna vulgaris) och lingon (Vaccinium vitis-idaea), förekomer rikligt i fältskiktet. Andra dominanter är de smalbladiga gräsen, såsom krusåtel (Deschampsia flexuosa) och fårsvingel (Festuca ovina). Vårfryle (Luzula pilosa) är också mycket vanig. Här och var kan örternas artantal bli relativt högt, främst i områdena 1a,b och c. Hällmarkerna nedanför skogen är nämligen ibland mycket rika på örter och dessa utbreder sig oftast in i områden, där det finns skog. De örter som förekommer inom hela vegetationstypen är gökärt (Lathyrus montanus) och skogskovall (Melampyrum silvaticum). De växer för det mesta enstaka, endast i område 3 finns skogskovall bland dominanterna. Område 2 är fattigare både på arter som på vegetation över huvudtaget. Trädskiktet består nästan enbart av tall. Dominerande arter är krusåtel och vårfryle, men det finns också lite ljung och lingon. Vegetationen i område 3 skiljer sig i flera avseenden från den i områdena la,b och c, som beskrivits ovan. Den liknar mer en gles lingontallskog. Området ligger norr om urbergsryggen och har ett tjockare lager av sandig jord. Inslaget av lingon är större och stenbär (Rubus saxatilis) är mycket vanlig. Även här är kruståtel det dominerande gräset, men örtfloran är delvis annorlunda. Här finns t.ex. skogsstjärna (Trientalis europaea) och ekorrbär (Majanthemum bifolium). Strax öster om lingontallskogen tar ett område med granskog vid. I det området finns en kärr. I gränszonen mellan granskogen och tallskogen finns ett relativt tätt bestånd av gran i buskiktet. I samband med detta finns också örnbräken (Pteridium aquilinum) i ett lägre täckande skikt.

17 7 Några berghällar, område 4, på västra sidan av den nordligaste delen av ön, räknas också in under den här vegetationstypen. De är fattigare på arter och mer beväxta med ljung än de övriga hällmarkerna på ön.

18 8 OMRÅDE: 5 SKOG AV FRISK RISTYP Skog av denna typ, område 5, ligger norr om det högre belägna området med hällmarkstallskog, område la och väster om ett parti med tät granskog område 18. Stränderna är här inte alls så branta och skogen når ända ner till vattnet. Den kan betecknas som en blåbärsgranskog, men här och var finns inslag av rönn och björk. Vid stranden finns enstaka klibbalar (Alnus glutinosa). Fältskiktet är relativt enhetligt och artfattigt, blåbär (Vaccinium myrtillus), kruståtel (Deschampsia flexuosa) och ängskovall (Melampyrum pratense) är de dominerande arterna. OMRÅDE 6-8 TORR ÄNG Det finns några klart avgränsade hällmarker på ön, som är mycket rika på arter. Den flora som finns på dem, kan man hitta här och var på likartad hällmark längs nästan hela den västra stranden. Det var inte möjligt att pricka in de ställena på kartan, i stället har förekomsten markerats med en kraftigare linje längs den aktuella strandremsan. Enligt Sjörs Nordisk växtgeografi, från 1967, finns den här vegetationstypen i Dalsland i branter, där berggrunden består av en lättvittrad bergart och där branterna inte har nordligt läge. Knotiga småtallar växer i sprickor, där de kunnat få fäste i den ansamlade jorden. I buskskiktet finns nyponros och en, också här och var skott av asp, björk, rönn och ek. Det som är mest i ögon- fallande i fältskiktet är de fläckvis stora bestånden av blodnäva (Geranium sanguineum) längs hela strandremsan. Vanligast är den i området söder om herrgården. Trollsmultron (Potentilla rupestris), som är en västlig art och relativt sällsynt, finns fläckvis i riklig mängd. Vegetationen är mycket komplex och mosaikartad. Kala berghällar med endast lavar omväxlar med ytor där det finns gräs och örter. Bland de typiska arterna är harmynta (Satureja acinos), bergmynta (S. vulgaris), kungsmynta (Origanum vulgare), fyrkantig johannesört (Hypericum maculatum), äkta johannesört (H. perforatum) och bergglim (Silene rupestris). Mindre vanliga men typiska är bergjohannesört (Hypericum montanum) och styvmorsviol (Viola tricolor). Vanliga är kattfot (Antennaria dioica), svartkämpe (Plantago lanceolata), gråfibbla (Hieracium pilosella), gökärt (Lathyrus montanus) och käringtand (Lotus corniculatus). Kärleksört (Sedum telephium) är vanligast bland fetbladsväxterna, men även vit fetknopp (S. album), gul fetknopp (S. acre) och stor fetknopp (S. rupestre) finns. I små sprickor i berget är finbräken (Cystopteris fragilis) vanlig och svartbräken (Asplenium trichomanes) liksom gaffelbräken (A. septentrionale) relativt vanlig. Den mest förekommande ormbunken är träjon (Dryopteris filix-mas), som växte i de större sprickorna i berget.

19 9 Områdena 6,7 och 8 är mer eller mindre släta berghällar, som når ned till vattnet. Där finns inte de stora bestånden av blodnäva. Trollsmultron finns, men inte så mycket som i bergsbranterna. För övrigt överensstämmer vegetationen i stort med den som finns i branterna längs stranden.

20 10 OMRÅDE 9-14 FRISK ÄNG/ SKOG AV FRISK ÖRTTYP Områdena 9a,b, 10 och 11 består av blandskog med gran som det dominerande trädslaget. Områdena 12 och 13 a,b domineras av lövträd område 14 är öppen betesmark. På kartan från 1854 (fig. 3) ser man att område 9 var betesmark, Troligen liknade det hagmark. I fält kan man nämligen se ekar med stora, utbredda kronor, som tyder på att de i tidiga år stått fritt. Området har mycket mera hassel än de övriga skogsklädda arealerna och den står gärna klungvis. I den tidigare hagmarken växer huvudsakligen granskog. Den kan ofta bli ganska tät, men den öppnar sig lika ofta i ljusa gläntor. I dem trivs fortfarande lövträd, såsom rönn, björk och ek. Hasseln och brakveden blir inte så höga, men kan ibland räknas till trädskiktet. Alla förekommande lövträdsarter, plus en, finns också i buskskiktet. Den omväxlande skogen gör att vegetationen i fältskiktet blir mycket mosaikartad. Gräsen, kruståtel (Deschampsia flexuosa) och rödven (Agrostis tenuis), dominerar för det mesta och vårfryle (Luzula pilosa) finns rikligt. Fläckvis dominerar örnbräken (Pteridium aquilinium). Där granen står tätt finns nästan bara en matta av barr på marken. Några av de vanligaste örterna är ängskovall (Melampyrum pratense), teveronika (Veronica chamaedrys), blodrot (Potentilla erecta), gökärt (Lathyrus montanus) och fyrkantig johannesört (Hypericum maculatum). Här och var finns bestånd av blåbär (Vaccinium myrtillus) och stenbär (Rubus saxatilis). Område 10 är mycket likt det föregående och artantalet är ungefär lika stort. Känslan av att det skulle vara gammal hagmark är dock inte så påfallande. Där finns knappast någon hassel och inga stora ekar. Området är omväxlande på så vis att ibland överväger granen och ibland lövträd. Det är mest björk som kommer in bland granen, liksom i föregående område. Längs stranden växer klibbal. Område 11 är mycket likt område 10, område 12, som finns däremellan, avviker däremot. Där är lövträden det dominerande i trädskiktet. Björk och ask är vanligast, men även rönn och asp finns. Brakved (Rhamnus frangula), skogstry(lonicera xylosteum), hägg (Prunus padus) och blåhägg (Amelanchier spicata) är vanliga. Det här området bär tydliga spår av den tidigare parkanläggningen på den södra tredjedelen av ön. Många buskar, t.ex. blåhäggen är troligtvis inplanterade. Det var också det enda området där vi fann måbär (Ribes alpinum), som också kan vara odlad. Fältskiktet är även här mosaikartat. Bland gräsen finns kruståtel (Deschampsia flexuosa), lundgröe (Poa nemoralis) och bergsslok (Melica nutans). Bland örterna är ängskovall (Melampyrum pratense), vitsippa (Anemone nemorosa), vanlig smörblomma (Ranunculus acris), svalört (R. ficaria) och liljekonvalj (Convallaria majalis) vanliga, men även

21 11 ormbär (Paris quadrifolia) och skogssallad (Lactuca muralis) finns. Specifikt för området var också de relativt många ormbunkarna, majbräken (Athyrium filix-femina), träjon (Dryopteris filix-mas), skogsbräken (D. spinulosa), lundbräken (D. dilatata) och ekbräken (Lastrea dryopteris).

22 12 Område 13a och b hör också till det område som anlades som park tidigare. Sluttningen ner mot stranden bakom herrgården är mycket brant. Där finns berghällar och skrevor där vegetationen i stort liknar berghällarnas vegetation i övrigt längs stranden. Trädskiktet utgörs dock mest av björk och ask, liksom i område 12. Framför herrgården fanns förr en välskött trädgård med frukttråd och bärbuskar. Rester av denna finns kvar. Två stora ekar står på var sida om gårdsplanen. Där växer också en pampig bok, vars stam är uppdelad i tre, som en trearmad ljusstake. Område 14 är nu betesmark, men förr var där uppodlat. Betestrycket är dock för litet för att i längden kunna hindra igenväxning. Där marken är dåligt dränerad och något fuktig, börjar alen vandra ut på de öppna ytorna. Björk och asp har inte hunnit så långt ännu. Mot slutet av sommaren är gräset mycket högt, de kor, som finns på ön, förmår inte hålla det nere. I den nordligaste delen av området växer mycket åkertistel (Cirsium arvense), liksom på ett parti rakt öster om herrgården. På den övriga delen, utom i de fuktigaste lokalerna, växer vanliga ängsväxter, såsom timotej (Phleum pratense), ängsgröe (Poa pratensis), ängssvingel (Festuca pratensis), rödklöver (Trifolium repens), vanlig smörbloma (Ranunculus acris), gulvial (Lathyrus pratensis), baldersbrå (Matricaria inodora) och åkerkulla (Anthemis arvensis). OMRÅDE 15, 16 FUKTIG ÄNG/ SKOG AV FUKTIG ÖRTTYP Område 15 kan närmast betecknas som ett alkärr. Alen dominerar i trädskiktet, björk, rönn och lönn finns i enstaka exemplar, liksom asp, brakved och hägg. Fältskiktet domineras av älgört (Filipendula ulmaria) och örnbräken (Pteridium aquilinum). Dessa två arter är så täckande att inga andra växter finns i någon större mängd. Vi fann dock några exemplar av nejlikrot (Geum urbanum), trolldruva (Actaea spicata) noch flenört (Scrophularia nodosa). Områdena 16 a och b kan betecknas som fuktig äng av trivial typ. Fältskiktet är starkt tuvat. De dominerande arterna är blåsstarr (Carex vesicaria) och veketåg (Juncus effusus). Den vanligaste örten är revsmörbloma (Ranunculus repens). Det är inom detta område (16a), som små buskar av al börjat vandra in. OMRÅDE 17 FATTIGKÄRR På tuvor i kärret och runt det, växer björk och tall. Enstaka alar når också upp i trädskiktet. Annars finns alen, liksom brakved och sälg, i buskskiktet. Missne (Calla palustris) och kråkklöver (Potentilla palustris) är ungefär lika vanliga och finns över så gott som hela den öppna vattenytan. Vattenklöver (Menyanthes trifoliata) är nästan lika vanlig. Vattenbläddra (Utricularia vulgaris) finns så gott som överallt i vattnet, fastän den inte är så i ögonfallande. Dvärgigelknopp (Sparganium minimum) och andmat (Lemna minor) finns fläckvis rikligt. Blåstarr (Carex vesicaria) kantar kärret omväxlande med tuvstarr (C. caespitosa), som står i täta klungor. Vid sidan av kärret växte en del blåbär (Vaccinium myrtillus), på en matta av vitmossa (Sphagnum sp.) och björnmossa (Polytrichum sp.).

23 13 OMRÅDE 18, 19 GRANSKOG MED BARRMATTA (PLANTERAD) Område 18 är en tät snårig granskog. Den tycks inte ha blivit gall rad. Träden är smala och de nedre grenarna döda. Det enda som växer i nämnvärd mängd är harsyra (Oxalis acetosella). För övrigt är marken täckt av barr. I område 19 är granskogen gles och träden höga och kraftiga. Det som huvudsakligen finns på marken är även här barrförna. Växtligheten är dock lite större, för det finns gläntor här och var och granskogen är något uppblandad med bl.a. rönn. Lite krusåtel (Deschampsia flexuosa) finns och lite skogskovall (Melampyrum silvaticum). Några andra arter som förekommer är teveronika (Veronica chamaedrys), ärenpris (V. officinalis) och skogsnarv (Arenaria trinervia). På lite öppnare ställen finns enstaka exemplar av örnbräken (Pteridium aquilinum), gökärt (Lathyrus montanus), blåbär (Vaccinium myrtillus) och häckvicker (Vicia sepium).

24 14 OMRÅDE HYGGEN Områdena 20, 21 och 22 är omkring tre år gamla(l974). Al- och aspsly har där hunnit växa upp till något över manshöjd. Något äldre tycks områdena 23 och 24 vara. Det sistnämnda är liksom de ovan uppräknade, snårigt och svårt att ta sig fram på. Inom område 23 finns det något bestånd med tätt lövsly, men i övrigt är det rensat på ris och det ser mer ut som en gräshed, med mycket kruståtel (Deschampsia flexuosa) och fårsvingel (Festuca ovina) i fältskiktet.

25 15 FÖRSLAG TILL ÅTGÄRDER FÖR OMRÅDET Torrängarnas vegetation är mycket känslig för nötning. Mossorna och lavarna slits lätt loss från berghällen vid tramp från djur och människor. Vegetationstypen som har en speciell utformning i Dalsland, borde skyddas. Någon form av stängsel, som hindrar djuren att gå ut på hällarna (speciellt områdena 7 och 8), borde sättas upp. Att tälta och vandra på hällarna kan vara förödande för dessa områden. Även bergsbranternas vegetation längs västra stranden, som liknar den ovanstående, är skyddsvärd. Riskerna för nötning är dock inte så stora där, så några speciella åtgärder behövs antagligen inte. Vegetationstypen finns inte bara på Henriksholm, utan också på andra ställen i Dalsland. Hällarna på stranden nedanför herrgården skulle lämpa sig bättre att stiga iland, solbada och tälta på. Bryggor, för att underlätta landstigning, skulle kunna läggas ut och speciella platser, där man kunde göra upp eld, anordnas. Herrgården, som ligger ovanför, med sina vackra parkliknande omgivningar, borde kunna locka besökare att lägga till här, i stället för på södra udden. Önäbben, den nordligaste delen av ön, där det finns en större och en mindre strandhäll, kan också lämpa sig för badande och solande friluftsmänniskor. Här finns också bra platser att slå upp tält på. Man skulle också kunna tänka sig tältning i mindre skala på de gräsbeklädda stränderna nedanför herrgården. Området söder om herrgården är mycket fint att ströva i. Där har funnits stigar och grottor under den tid det var skött som park. Stigarna, som det nu bara finns rester av, borde rustas upp. Det gäller också de övriga stigarna på ön. Skogsområdet, där det förr var hagmark, är också ett fint strövområde. Eventuellt skulle man med plockhuggning kunna rensa ut skogen lite. Om man undantar några områden, är ön mycket fin att ströva på. Den täta granskogen på norra delen är dock i det närmaste ogenomtränglig. Den kan man kanske inte åtgärda. Området är inte heller så stort att det stör. Skogen kommer säkert så småningom att delvis självdö och därigenom gallra sig själv. De hyggen, som finns på ön, är inte heller så trevliga. Det är svårt att föreslå några åtgärder för dem. De är inte stora, men man bör förhindra ytterligare kalavverkning. I område 19 är många träd, t.o.m. stora, kraftiga ekar, stämplade för avverkning. Denna bör inte verkställas. För att kunna hålla betesmarkerna öppna och skogen gles, bör betestrycket ökas. Som det nu är, går kreaturen endast på den bästa, öppna betesmarken. Gläntorna i skogen riskerar att försvinna, skogen breder ut sig på de öppna ytorna. Antalet kreatur skulle kunna ökas och avbetningen regleras med indelning av markerna i fållor. Om man använder får, måste så kraftiga stängsel sättas upp, att de skulle bli störande inslag i landskapet.

26 16 Den kornåker, som fanns på ön sommaren 1973, bör läggas om till betesvall. Förutom herrgården finns ett lusthus, två andra hus och en ladugård i område 13a. Övriga byggnader på ön är huset, ladugården och två mindre skjul vid Gröntuvan. Alla byggnaderna är i sådant skick, att de i hög grad behöver rustas upp.

27 17 ARTLISTA (FANEROGAMER OCH ORMBUNKAR) Sifferbeteckningar: 3 = dominerande art 2 = vanlig, men ej dominerande art 1 = enstaka förekommande art x = art som hittats i ett eller ett fåtal exemplar Siffror inom parantes anger inom vilka delområden som arterna hittats. Ibland finns ingen sådan siffra, det betyder att vi funnit den över hela ön, i motsvarande utsträckning som den första siffran anger. Arternas namn och systematiska ordning följer Krok-Almquists flora. ART FÖREKOMST Arctium tomentosum 1 Carlina vulgaris 1 Carduus crispus 1 Cirsium vulgare 1 C. arvense 2 (14) C. palustre 1 (15,10) Centaurea jacea 1 (6, 7, 8) C cyanus 1 (14) Achillea millefolium 2 (13a, 14), 1 (6, 8) A. ptarmica 2 (13a, 14) Anthemis arvensis 2 (14) Matricaria indora 2 (14) M. discoidea 2 (14) Chrysanthemum leucantemum 2 (14) Tussilago farfara 2 (14) Antennaria dioica 2 (1a,b,c,d, 6, 7, 8), 1 (11, 23) Gnaphalium silvaticum 1 (9a, 14) Solidago virgaurea 2 (10, 4), 1 (8) Scorzonera humilis 2 (10), 1 (11) Taraxacum vulgare 1 (13a, 10) Leontodon autumnalis 2 (14) Hieracium pilosella 2 (la,b,c,d, 6, 7, 8) H. silvaticum 1 (10, 12) Sonchus arvensis 1 (14) Lactuca muralis 1 (11, 15, 9a) Lapsana communis 1 (14) Campanula cervicaria x (10) C. rapunculoides 2 (13a) C. persicifolia 1 (6) C. rotundifolia 1 (6, 7, 8) Succisa pratensis 1 (14) Knautia arvensis 1 (14)

28 18 ART (forts.) FÖREKOMST (forts.) Viburnum opulus 1 (12) Lonicera xylosteum 2 (12) L. caerulea 1 (12) Galium boreale 2 (6, 9a, 13a) G. verum 2 (7) G. saxatile 1 (9a, 13a) G. palustre 2 (17) Fraxinus exelsior 3 (12, 13a) Menyanthes trifoliata 2 (17) Mysosotis palustris 1 Lycopus europaeus 1 (15 strand) Origanum vulgare 2 (1b,c, 6, 7, 8, 13a,b) Satureja acinos 2 (1b,c, 6, 7, 8, 13a,b) S. vulgaris 2 (13a,b) Ajuga pyramidalis 2 Prunella vulgaris 2 Scutellaria galericulata 1 (10, 11, 12, strandkant) Stachys silvatica 1 (9a) S. palustris 1 (16b) Galeopsis tetrahit 2 (14) Solanum dulcamara 1 (17) Verbascum thapsus 1 (la,b,c, 8) Scrophularia nodosa 1 (15, 10) Linaria vulgaris 1 (6, 7, 8,) Veronica officinalis 2 (6, 7, 9a), 1 (4, 11) V. chamaedrys 2 (9a, 10, 12, 13a) V. serpyllifolia 1 (7) Euphrasia officinalis 2 (14) Melampyrum pratense 3 (5), 2 (1a,b,c,d, 2, 9a, 23) 1 (3, 10, 11, 12) M. silvatica 2 (2, 3, 9a, 10, 11, 12) Rhinantus minor 1 (7) Plantago major 2 (13a, 14) P. lanceolata 2 (6, 7, 8), 1 (1a,b,c,d) Utricularia vulgaris 2 (17) Trientalis europea 1 (3) Lysimachia vulgaris 1 (7, 8, 15 strand, 17) L. thyrsiflora 1 (15 strand) Vaccinium myrtillus 3 (5), 2 (1a,b,c, 9a, 10, 11, 12) V. uliginosum 1 (17) V. vitis-idaea 3 (3, 11), 2 (10), 1 (9a) V. oxycoccus 1 (17) Calluna vulgaris 3 (1a,b,c,d, 3, 4), 2 (2, 8, 11), 1 (6, 7) Pyrola chlorantha 1 (2, 3) P. rotundifolia 1 (9a, 10, 11, 12)

29 19 ART (forts.) FÖREKOMST (forts.) Ranunculus ficaria 2 (12, 13a) R. flammula 1 (14) R. repens 2 (14), 1 (12) R. acris 2 (12, 13a, 14), 1 (9a, 10) Anemone hepatica 2 (9a, 10, 13a) A. nemorosa 2 (9a, 10, 12) Caltha palustris 1 (12, 15) Actaea spicata 1 (15) Fumaria officinalis 1 (14) Turritis glabra 1 (13a) Thlaspi arvensis 1 (13a) Erophila verna 1 (4, 6, 7, 8) Viola tricolor 1 (1a,b,c,d, 4, 6, 7, 8) V. sp. (riviniana) 2 (9a, 10, 12, 13a) Hypericum maculatum 2 (1a,b,c,d, 7, 8, 10, 12) H. perforatum 2 (1a,b,c,d, 7, 8, 10, 12) H. montanum 1 (1a, b,c) Geranium sanguineum 2 (6, 7, 8) G.silvaticum 1 (9a, 10) G. robertianum 1 (6, 7, 8, 9a) Oxalis acetosella 2 (9a,10, 12) Linum catharticum 1 (6, 7, 8) Polygala vulgaris 2 (6, 7, 8), 1 (1a,b,c, 9a, 11) Sedum telephium 2 (6, 7, 8), 1 (1a,b,c,d) S. rupestre 1 (6, 7, 8) S. acre 2 (6, 7, 8) S. album 2 (6, 7, 8) Saxifraga granulata 1 (6, 7, 8) Ribes alpinum 1 (12) R. nigrum 2 (13a) R. rubrum 1 (13a) Pyrus malus 2 (13a) Sorbus aucuparia 2 (12, 13a,b,), 1 (9a, 10, 11, 15) Amelanchier spicata 1 (12, 13a) Prunus sp. (odlad) 2 (13a) P. padus 1 (12, 13a, 15) Alchemilla vulgaris 2 (13a,b, 14) Potentilla rupestris 2 (6, 7), 1 (8) P. argenta 2 (13a, 14) P. erecta 2 (4, 6, 8), 1 (9a, 10, 11) Fragaria vesca 2 (6, 8, 9a, 10), 1 (12, 13a) Comarum palustre 2 (17) Geum urbanum 1 (9a, 13a) G. rivale 1 (13a, 15) Rubus idaeus 2 (20, 21, 22)

30 20 ART (forts.) FÖREKOMST (forts.) Rubus saxatilis 2 (3, 9a, 10, 11, 12) Rosa canina 1 (6, 7, 8, 10) Filipendula ulmaria 3 (15), 2 (10), 1 (9a) Lathyrus pratenis 2 (13a, 14) L. montanus 2 Vida cracca 2 (13a, 14) V. tetrasperma 1 (6, 8) V. sepium 2 (12, 13a, 14), 1 (10) Lotus corniculatus 2 (6, 7, 8), 1 (9a, 11) Trifolium repens 2 (14) T. medium 1 T. arvense 2 (14) T. pratense x (13 a) Lythrum salicaria 1 (6, 7, 8, 15 strand) Epilobium montanum 1 (1a,b,c, 6, 7, 8) E. angustifolium 2 (20, 21, 22) Antriscus silvestris 2 (12, 14), 1 (10) Angelica silvestris 1 Pimpinella saxifraga 2 (6, 7, 8) Acer platanoides 1 (10, 12) Rhamnus frangula 2 (9a, 12, 13a, 17), 1 (10, 11) Silene rupestris 2 (6, 7, 8), 1 (4) Lychnis flos-cuculi x (10) Stellaria graminea 2 S. media 2 Arenaria trinervia 2 Sagina procumbens 1 (4, 6, 7, 8) Spergula vernalis 1 (4, 6, 7, 8) S. arvensis 1 (14) Rumex acetosella 2 (4, 6, 7, 8) R. acetosa 1 (10, 13a) Urtica dioica 1 (9a, 10, 12, 13a) Quercus robur 1 Corylus avellana 1 (9a, 10) Betula alba 2 Alnus glutinosa 2 Populus tremula 3 (21, 22) Salix sp. 2 (17), 1 Listera ovata x (12) Epipactis helleborine x (11) Allium oleraceum 2 (4, 6, 7, 8) Polygonatum officinale 2 (1c, 7) Convallaria majalis 2 (12) Majanthemuin bifolium 2 (3, 10, 12) Paris quadrifolia 1 (9a,b, 10, 11, 12, 15)

31 21 ART (forts.) FÖREKOMST (forts.) Juncus effusus 1 (14) J. articulatus x (8) Luzula campestris 2 (14), 1 (10) L. pilosa 2 (2, 3, 10, 11) Carex leporina 1 (14) C. echinata 1 (17) C. canescens 2 (17) C. digitata 1 (9a, 10, 11), 2 (2) C. caryophyllaea 1 (9a, 10, 11, 12) C. vesicaria 2 (17), 1 (15) C. pallescens 1 (8, 10, 11, 12) C. panicea 2 (10. 11), 1 (8) C. caespitosa 2 (17) Phleum pratense 2 (14) Anthoxanthum odoratum 2 (1a,b,c,d, 6, 7, 8, 14) 1 (10, 11) Nardus stricta 1 (14) Bromus hordeaceus 1 (17) Festuca ovina 3 (4), 2 (1a,b,c,d, 6, 7, 8, 10, 11) F. rubra 3 (4), 2 (10) F. pratensis 2 (14) Briza media 1 (6, 7, 8) Poa annua 1 (14) P.trivialis 1 (13a, 17) P. pratensis 2 (14) P. nemoralis 2 (12, 13a), 1 (9a, 10) Melica nutans 1 (1a,b,c,d, 8, 9a,b, 10, 11, 12) Deschampsia flexuosa 3 (1a,b,c,d, 2, 3,), 2 (6, 7, 8, 10, 11) 1 (12) Calamgrostis epigejos 2 (1c), 1 (1a,b) Agrostis tenuis 2 (7) Dactylis glomerata 2 (10, 13a) Alopecurus pratensis 2 (13a) Sparganium minimum 2 (17) Calla palustris 3 (17) Lemna minor 2 (17) Pinus silvestris 3 (la,b,c,d, 2, 3), 2 (9a,b, 10, 11, 17), 1 (5, 19, 23, 24) Picea abies 3 (6, 9a, 18, 19), 2 Juniperus communis 2 Polypodium vulgare 1 (1a,b,c,d, 6, 7) Asplenium septentrionale 1 (6, 7, 8) A. trichomanes 2 (8), 1 (6, 7) Cystopteris fragilis 1 (8) Athyrium filix-femina 1 (12) Dryopteris filix-mas 2 (6, 7, 8), 1 (12, 13a)

32 22 ART (forts.) FÖREKOMST (forts.) Dryopteris spinulosa 1 (12) D. dilatata 1 (12) Lastrea phegopteris 1 L. dryopteris 1 Pteridium aquilinum 2 Struthiopteris filicastrum x (ett bestånd på Önäbben, vid huset) Woodsia ilvensis 2 (6, 7., 8), 1 (4) Equisetum fluviatile 1 (17) E. arvense 1 (12, 14)

33 23 FÅGELLIVET Observationerna gjorda 1973 huvudsakligen under perioden juni. Alla fågelarterna är vanligt förekommande i Dalsland förutom vitryggig hackspett som bara iakttagits vid ett fåtal tillfällen i landskapet. Ett markant Inslag utgör den fågelfauna som är direkt bunden till sjön Ånimmen t.ex. storlom, fiskgjuse, änder och måsfåglar. Totalt har vi sett 48 fågelarter varav flertalet torde häcka på Henriksholm. ARTLISTA Storlom Några par häckar i Ånimmen Knölsvan Vanlig i Ånimmen Gräsand Allmän Knipa Allmän Storskrake Allmän Fiskgjuse Ett par häckande Tofsvipa Allmän Morkulla Något par Drillsnäppa Vanlig strandfågel Gråtrut Allmän Fiskmås Allmän Fisktärna Ses ofta fiska utanför ön Ringduva Vanlig Kattuggla 1 par häckande Tornsvala Allmän Gröngöling Några par Större hackspett Ett par Vitryggig hackspett En hane observerad 14/4 Sånglärka Vanlig i öppet landskap Trädpiplärka Några par i blandskog Sädesärla Flera par Törnskata Något par Stare Allmän Skata Allmän Kaja Allmän Kråka Allmän Järnsparv Flera hörda Trädgårdssångare Ett par vid herrgården Törnsångare Allmän Ärtsångare Något par Lövsångare Mycket allmän Kungsfågel Förekommer i barrskog på norra ön Svartvit flugsnappare 2-3 par Grå flugsnappare Vanlig Rödstjärt Något par Rödhake Allmän Koltrast Flera par

34 24 ARTLISTA (forts.) Rödvingetrast Taltrast Blåmes Talgoxe Nötväcka Bofink Grönfink Grönsiska Hämpling Sävsparv Gulsparv Något par Flera hörda Vanlig Allmän Något par Mycket vanlig Allmän Ses ofta men häckar ej på ön Allmän Något par vid Kristallviken Flera par

35 25 INSEKTSFAUNAN Endast storfjärilars förekomst har observerats. Vid fångst av nattfjärilar har en 125 W kvicksilverlampa ansluten till ett transportabelt generatoraggregat använts. Med tanke på den korta tid vi har haft möjlighet att undersöka fjärilsfaunan anser vi oss ha fått ihop en ganska omfattande artlista. Några arter är enligt tillgänglig litteratur ej tidigare noterade för Dalsland t.ex. Lymantria monacha (barrskogsnunna) och Hemithea aestivaria (brun fläckad lundmätare). En makaonfjäril observerades i juli månad under äggläggning på bockrot (Pimpinella saxifraga). Den rika artsammansättningen anser vi utgöra ett bevis på den variation av naturtyper som förekommer på ön. ARTLISTA a. Dagfjärilar Coenonympha arcania Coenonympha pamphilus Argynnis paphia Argynnis euphrosyne Aglais urticae Cyaniris semiargus Papilio machaon Pieris napi Anthocharis cardamines Leptidea sinapsis Gonepteryx rhamni Hesperia comma Pärlgräsfjäril Kamgräsfjäril Silversträckad pärlemorfjäril Prydlig pärlemorfjäril Nässelfjäril Ängsblåvinge Makaonfjäril Rapsfjäril Aurorafjäril Skogsvitvinge Citronfjäril Allmän ängssmygare b. Svärmare Sphinx ligustri Sphinx pinastri Amorpha populi Pergesa elpenor Ligustersvärmare Tallsvärmare Poppelsvärmare Allmän snabelsvärmare c. Spinnare Pheosia tremula Pheosia dictaeoides Lophopteryx camelina Phalera bucephala Lasiocampa quercus Lymantria monacha Drepana lacertinanina Drepana falcataria Palimsestis or Hylophila prasinana Pilporslinsvinge Björkporslinsvinge Ekflikvinge Oxhuvudspinnare Ekspinnare Barrskogsnunna Tandad sikelvinke Ockragul sikelvinge Poppelblekmaskspinnare Allmän båtspinnare

36 26 INSEKTSFAUNAN ARTLISTA c. Spinnare (forts.) Lithosia lurideola Spilosoma lubricipedum Hepialus sylvinus Blygrå lavspinnare Allmän tigerspinnare Kamsprötad rotfjäril d. Flyn Calocasia covyli Acronycta psi Agrotis exclamationis Axylia putris Amathes triangulum Graphiphora avgur Amathes baja Amathes triangulum Amathes sextrigata Anaplectoides prasina Noctua pronuba Mamestra contigua Mamestra thalassina Mamestra suasa Mamestra oleacea Cerapteryx graminis Leucania conigera Leucania comma Leucania impura Leucania pallens Cucullia umbratica Procus latrunculus Procus strigilis Trachea atriplicus Euplexia lucipara Thalpophila matura Hydraecia oculea Plusia festucae Plusia chrysitis Plusia pulchrina Plusia gamma Laspeyria flexula Toxocampa pastinum Toxocampa viciae Hasselfly Psiaftonfly Åkerjordfly Träfärgat jordfly Gråhalsat jordfly Spåmansjordfly Svartpunkterat jordfly Gråhalsat jordfly Tvärlinjerat jordfly skogsfly Grönskimrande skogsfly Allmänt bandfly Brokigt lundfly Brunt lundfly Föränderligt lundfly Grönsaksfly Allmänt gräsfly Vitfläckat gräsfly Kommatecknat gräsfly Brungult gräsfly Halmgult gräsfly Grått kapuschongfly Rödskimrande ängsfly Hundäxingsängsfly Målfly Lyktbärare Borstfly Fläckat stamfly Gulbrunt metallfly Grönglänsande metallfly Purpurfärgat metallfly Gammafly Sikelfly Helfläckat vickerfly Tvärlinjerat vickerfly

37 27 INSEKTSFAUNAN ARTLISTA e. Mätare Hiparchus papilionarius Hemithea aestivaria Cidaria fulvata Cidaria bicolorata Cidaria alternata Cidaria cucullata Horisme tersata Plagodis dolabravia Gonodontis bidentata Opisthograptis luteolata Semiothisa clathrata Biston betularius Boarmia repandata Gnophos obscurata Bupalus piniarius Dagfjärilsmätare Brunfläckad lundmätare Citrongul fältmätare Tvåfärgad fältmätare Förväxlad fältmätare Kapuschongfältmätare Svartgördlad strimmätare Tvärstrimmig smalvingemätare Tandmätare Citronmätare Rutig buskmätare Björkmätare Vågbräddad lavmätare Svartgrå ringmätare Tallmätare

38 28 LITTERATURLISTA Hård av Segerstad Pflanzengeographische Studien im nordwestlichen Teil der Eichenregion Schwedens I och II. Arkiv för botanik, band 27 A, nr 1. Krok & Almquist Svensk flora I: Fanerogamer och ormbunksväxter. Stockholm. Påhlson Översiktlig vegetationskartering. Naturvårdsbyrån, SNV. Solna. Sjörs Nordisk växtgeografi. Stockholm Ekologisk botanik. Uppsala. Unger Omkring Henriksholm. Hembygden, årsskrift. Göteborg.

39

40

41 Länsstyrelsen i Älvsborgs län (naturvårdsenheten) har tidigare publicerat: 1973:1 Fågelsjöar i Älvsborgs län 1974:1 Botanisk inventering av Baktrågen 1975:1 Ravinlandskapet i Gesäter 1975:2 Skötselplan för naturreservatet Baldersnäs 1976:1 Skötselplan för naturreservatet Baktrågen 1976:2 Kroppefjäll naturbeskrivning, utvärdering, förslag till markdisposition (pris 10 kr) 1976:3 Naturinventering av Gösjön (pris 10 kr) 1976:4 Örekilsälvens dalgång - en naturinventering (pris 10 kr) I samarbete med länsstyrelsen i Jönköpings och Hallands län: Fegen, Kalvsjön naturgeografi (slut) kulturlandskap (slut) vegetation (slut) fågelfauna (slut) limnologisk undersökning (slut) sammanfattning av naturinventeringar (slut) Utkommer inom kort: Natur i Älvsborgs län (naturvårdsplan, preliminärt pris 60 kr) Fritid i Älvsborgs län Publikationerna kan rekvireras från: Länsstyrelsen i Älvsborgs län Naturvårdsenheten Fack Vänersborg 1 tel: 0521/ Denna publikation kostar 10 kr