Smittsamma sjukdomar i Finland 2010

Terhi Hulkko Outi Lyytikäinen Sari Jaakola Markku Kuusi Jani Puumala Petri Ruutu (red.) Smittsamma sjukdomar i Finland 2010 RAPPORT 38 2011

Utgivare: (THL) Smittskyddsavdelningen PB 30 (Mannerheimvägen 166) 00271 Helsingfors Telefon: 020 610 6000 http://www.thl.fi Redaktion: Terhi Hulkko, Outi Lyytikäinen, Sari Jaakola, Markku Kuusi, Jani Puumala och Petri Ruutu. Rapporten innehåller förutom kommentarer även sådana bilder och tabeller som inte används vid rutinrapporteringen. Uppgifter om fördelningar enligt kön, ålder och region finns på vår webbplats. I fråga om vissa sjukdomar uppdateras uppgifterna i registret för smittsamma sjukdomar ännu efter det att rapporten har publicerats. De uppdaterade uppgifterna finns på webbsidan http://tartuntatautirekisteri.fi/tilastot Ombrytning: Kati Tiirikainen, Luovinet Osk (http://www.verkkokettu.net) Smittsamma sjukdomar i Finland 2010., ISSN 1798-0070 (tryckt) ISSN 1798-0089 (pdf) Juvenes Print Tammerfors Universitet Tryckeri Tammerfors 2011

innehåll LUFTVÄGSINFEKTIONER 7 Influensa A... 7 Influensa B... 7 RSV... 8 Legionellainfektioner... 8 Kikhosta... 9 Adenovirus... 10 Parainfluensa... 10 Mykoplasma... 11 Lungklamydia... 11 TARMINFEKTIONER 12 Salmonella... 12 Campylobacter... 12 Yersiniainfektioner... 14 Shigellainfektioner... 15 Enterohemorragisk Escherichia coli (EHEC)... 15 Norovirus... 15 Rotavirus... 16 Enterovirus... 17 Listeria... 17 Clostridium diffi cile... 18 Livsmedels- och vattenburna epidemier... 18 HEPATITER 20 Hepatit A... 20 Hepatit B... 20 Hepatit C... 20 SEXUELLT ÖVERFÖRDA INFEKTIONER 23 Klamydia... 23 Gonorré... 23 Syfilis... 24 Hiv och aids... 24 ANTIMIKROBIELL RESISTENS 26 MRSA... 26 VRE... 26 ESBL... 27 Invasiva pneumokocksjukdomar... 29 MYKOBAKTERIEINFEKTIONER 30 Tuberkulos... 30 ÖVRIGA INFEKTIONER 33 Hemofilusinfektioner... 33 Meningokockinfektioner... 33 MPR-sjukdomar (mässling, påssjuka och röda hund)... 33 Puumalavirus... 34 3

Fästingburen encefalit, tick-borne encephalitis (TBE)... 34 Tularemi... 34 Pogostasjuka... 35 Borrelios (Lyme disease)... 36 Malaria och andra reserelaterade infektioner... 36 Blod- och likvorfynd hos barn... 38 Blod- och likvorfynd hos vuxna... 43 FÖRFATTARE 59 4

inledning Under 2010 inträffade inga större förändringar i det nationella och internationella samarbetet kring övervakning och bekämpning av smittsamma sjukdomar. Till de frågor som stod i fokus för verksamheten på alla nivåer i Finland hörde utvärderingen av följderna av 2009 års pandemi, utvecklandet av övervakningssystemen och uppdateringen av pandemiberedskapsplanerna utifrån erfarenheterna av pandemin. Inom WHO har man tillsatt en oberoende arbetsgrupp av utomstående experter för att utvärdera verksamheten inom ramen för det internationella hälsoreglemente som antogs år 2007 inklusive de åtgärder som vidtogs av WHO med anledning av influensapandemin 2009. Gruppen kommer att presentera sitt slutliga utlåtande vid WHO:s generalförsamling 2011. Utlåtandet kommer att utgöra ett viktigt underlag för de närmaste årens arbete med att utveckla och förbättra det internationella smittövervaknings- och smittskyddsarbetet i allvarliga biologiska hotsituationer. På det nationella planet gav 2009 års pandemi ytterligare eftertryck åt behovet av ett geografiskt heltäckande rapportörsnätverk för klinisk övervakning av luftvägsinfektionsläget inom primärvården. Resultaten av pilotstudien år 2010, av ett realtida övervakningssystem baserat på daglig insamling av uppgifter om besöksorsak, har varit lovande. För att garantera övervakningens kvalitet bör kodningen av primärvårdsbesök vara heltäckande och utgöra en del av det normala mottagningsarbetet. Den virologiska uppföljningen bör bindas tätt samman med uppföljningen av besöksorsaker. Hälso-, livsmedels- och miljömyndigheternas nya internetbaserade system för anmälning av misstänkta fall av livsmedels- och vattenburna epidemier togs i bruk början av år 2010. Utvidgningen av barnvaccinationsprogrammet genom införande av vaccinering mot rotavirus (2009) och pneumokocker (2010) samt förekomsten av biverkningar med anknytning till pandemivaccineringarna understryker vikten av övervakning av de sjukdomar som programmet avser att förebygga, liksom betydelsen av att analysera vaccinationsprogrammets genomförande och dess effekter. EPIDEMIOLOGISK ÖVERSIKT 2010 Efter den egentliga epidemivågen 2009, som inträffade redan före årsskiftet 2009 2010, förekom ingen betydande influensaaktivitet under kalenderåret 2010 förrän i slutet av året, då det rapporterades ett ökande antal fynd av både influensa B-virus och det pandemiska viruset 2009 H1N1. Pandemiviruset var det dominerande viruset under influensasäsongen 2010 och cirkulerade tillsammans med säsongsinfluensaviruset. Höstens influensavaccinationer riktade sig till en större målgrupp än tidigare, bland annat delar av hälso- och sjukvårdspersonalen. Av olika anledningar, bland annat upptäckten av biverkningar med anknytning till Pandemrix-vaccinationerna, visade sig genomförandet utgöra en större utmaning än väntat, trots att vaccinationstäckningen bland hälsooch sjukvårdspersonalen på många håll varit relativt hög under pandemisäsongen 2009 2010, enligt opublicerade uppgifter. Årets RSV-epidemi inträffade ovanligt sent, men hade rekordartad omfattning. Förekomsten av kikhosta har varit låg sedan det nya programmet för kikhostevaccinering infördes 2005, och präglas inte längre av återkommande epidemier med några års intervall. Hösten 2010 noterades en ökning av antalet mykoplasmafynd, vilket varslade om en större epidemi under vintern 2010 2011. När det gäller tarminfektioner var det epidemiologiska läget oförändrat i fråga om salmonella- och campylobacterinfektioner. Antalet Yersinia- och EHECfynd var mindre än året innan. Norovirusinfektioner förekommer fortsättningsvis mycket allmänt. Antalet rotavirusinfektioner minskade däremot kraftigt, vilket sannolikt beror på att småbarnsvaccinering mot rotavirus utgör en del av det nationella vaccinationsprogrammet sedan 2009. Förekomsten av enterovirusinfektioner var klart större än under tidigare år och gav upphov till flera olika typer av syndrom. Under de senaste åren har det skett en tydlig minskning av antalet Clostridium diffi cile-infektioner, vilket tyder på att bekämpningsåtgärderna vid vårdinrättningar har gett resultat. Under 2010 inträffade flera matförgiftningsepidemier med rå rödbeta som misstänkt smittkälla: de snabbt påkommande och snabbt övergående symtomen pekade på förekomsten av ett toxin. En annan utveckling som gav upphov till särskild oro var den kraftiga ökningen av listeriainfektioner jämfört med tidigare år, som man försökte hejda genom skärpt övervakning, framför allt av fiskproduktionen, och genom upplysning om listeriosrisken riktad till särskilt utsatta grupper. Antalet fall av hepatit A var mindre än någonsin tidigare. Även antalet fall av hepatit B var mindre än i början av årtiondet. Detta kan ses som resultat av 5

en hög vaccineringsaktivitet och en effektiv sprututbytesverksamhet. När det gäller hepatit C finns det tecken som tyder på att insjuknandet sker vid högre ålder än tidigare. När det gäller sexuellt överförda sjukdomar ser man en fortsatt hög förekomst av klamydia, vilket understryker behovet av effektivare insatser för att förebygga sexuell smitta. Behandlingen av gonorré försvåras av att klart mer än hälften av stammarna redan är resistenta mot kinoloner, vilket innebär att man är tvungen att behandla sådana infektioner med cefalosporiner av tredje generationen. I fråga om syfilisinfektioner är rysslandsturismen en stor smittkälla; incidensen av syfilis är högst i Sydöstra Finlands och i Södra Finlands sjukvårdsdistrikt. Antalet nya hivinfektioner låg på samma höga nivå som under de senaste åren. En oroväckande utveckling är att en allt mindre andel av anmälningarna innehåller uppgifter om smittvägen. Pneumokockstammar som framodlats från blod eller likvor uppvisar mycket ofta resistens mot erytromycin, samtidigt som andelen stammar med nedsatt penicillinkänslighet har ökat till närmare en fjärdedel 2010. En allt större andel av de Escherichia coli- och Klebsiella pneumoniae -stammar som isolerats från blod eller andra provtagningslokaler har nedsatt känslighet för tredje generationens cefalosporiner. Majoriteten av dessa stammar är så kallade ESBL-stammar. Samtidigt ökar också antalet fynd av gramnegativa bakteriestammar med mycket hög resistens mot karbapenemer. Antalet MRSA-fall har under de senaste åren hållit sig på en stabil nivå. för fästingburen encefalit med tiden blir allt fler och mer utbredda. Antalet borreliosfall var lika stort som under det senaste rekordåret 2009. Årsrapporten innehåller för första gången också en sammanställning av de viktigaste fallen av reserelaterade infektioner. Under 2010 insjuknade mer än 20 personer i falciparum-malaria. Ingen av de drabbade hade använt sig av adekvat läkemedelsprofylax. Även antalet fall av denguefeber fortsätter att öka, vilket ytterligare understryker behovet av myggskydd vid vistelse i tropikerna och andra varma länder. Antalet allvarliga blododlingspositiva fall av bakterie- och svampinfektioner översteg för första gången 11 000 fall. Det totala antalet fynd av bakterie- eller svampinfektioner i blod- och likvorprov från barn var lika stort som tidigare. Pneumokockernas andel var betydande. Under de närmaste åren blir det intressant att se hur förekomsten av pneumokocksjukdomar kommer att påverkas av att småbarnsvaccinering mot pneumokocker togs in i det nationella vaccinationsprogrammet hösten 2010. Helsingfors den 19 april 2011 Petri Ruutu avdelningsdirektör Antalet fall av tuberkulos har varierat kraftigt under de senaste åren. Under 2010 sågs en klar minskning av antalet fall jämfört med året innan. En ökande andel av fallen är personer med invandrarbakgrund, vilket innebär nya utmaningar för vårdsystemet och för dem som ansvarar för tuberkulosbekämpningen. Under 2010 gavs anvisningar om screening och behandling av infektionssjukdomar hos flyktingar och asylsökande. Nyligen gavs också en ny nationell rekommendation om kontaktspårning kring smittsamma fall av tuberkulos. I Finland upptäcks årligen ett hundratal fall av tuberkulos som kräver kontaktspårning. Risken för MPR-sjukdomar (mässling, påssjuka och röda hund) kvarstår, trots att nya inhemska fall inte har förekommit på 15 år. Upprepad förekomst av importerade fall av mässling och påssjuka och sporadiska sekundärfall understryker betydelsen av en hög vaccinationstäckning för förebyggande av epidemier. TBE-smittade fästingar fortsätter att spridas över landet, vilket betyder att de områden där det finns risk 6

luftvägsinfektioner Under 2010 förekom influensa i större utsträckning först i slutet av året. RSV-epidemin var rekordstor, och inföll senare än väntat. Antalet fall av Mycoplasma pneumoniae-infektioner ökade under hösten 2010, vilket varslade om en epidemi under vintern 2010 2011. INFLUENSA A År 2010 var ett lugnt år när det gäller influensa A- infektioner, särskilt som man har vant sig vid att influensa A-utbrotten huvudsakligen infaller efter årsskiftet, i januari februari. Det nya influensavirus med en helt ny genuppsättning som dök upp under våren 2009, den pandemiska influensan A(H1N1) 2009, spred sig snabbt över hela världen. I Finland påträffades viruset första gången i maj 2009, men först i början av oktober 2009 gav det upphov till en egentlig epidemi, som nådde sin kulmen redan innan årsskiftet (i oktober november 2009). Under tiden mellan december 2009 och mars 2010 rapporterades endast enstaka fall av pandemisk influensa A(H1N1) 2009 till registret för smittsamma sjukdomar. Under 2010 anmäldes sammanlagt 418 fynd av influensa A (2009: 12 564 fynd). Av dessa var 228 laboratorieverifierade fall av pandemisk influensa A(H1N1) 2009 (2009: 7 652 fall). Under tiden januari mars anmäldes 17 fall av pandemisk influensa A(H1N1) 2009, men sedan dröjde det ända till slutet av november innan nästa laboratorieverifierade fall anmäldes. Under tiden från början av november (vecka 44) fram till årsslutet 2010 anmäldes 383 fall av influensa A. Av dessa var 211 laboratorieverifierade fall av pandemisk influensa A(H1N1) 2009. En betydande del av fallen hörde till åldersgrupperna 15 19 år och 20 24 år. Bland smittfallen i dessa åldersgrupper fanns en klar överrepresentation av män, vilket torde förklaras av att dessa åldersgrupper omfattar ungdomar i värnpliktsålder. När en influensaepidemi bryter ut brukar garnisonerna höra till de ställen som drabbas först, så även år 2010. Vaccinationstäckningen för pandemisk influensa A(H1N1), dvs. andelen som fått Pandemrix-vaccinet, var endast 30 36 % i åldersgrupperna 19 24 år. Den låga vaccinationstäckningen i kombination med det höga infektionstrycket i garnisonerna erbjöd viruset en miljö där det kunde sprida sig snabbt och effektivt. De epidemiskt cirkulerande influensa A (H1N1)- virusen var antigeniskt lika vaccinviruset A/California/07/2009, även om deras genetiska mångformighet ökade. De virus som cirkulerade i Finland i slutet av året hörde genetiskt till tre nya grupper, av vilka en grupp representerade sådana virus som påträffats på södra halvklotet redan under sommaren 2010. Trots virusets genetiska föränderlighet kan den immunitet som erhålls genom vaccinering eller virusinfektion anses ge ett gott skydd mot pandemisk influensa A (H1N1) 2009. Utöver de fall som orsakats av det pandemiska influensa A(H1N1) 2009-viruset anmäldes ytterligare 190 fall som orsakats av influensa A-virus av okänd subtyp år 2010. Till registret för smittsamma sjukdomar anmäldes under tiden november december totalt 172 influensa A-infektioner av okänd subtyp. En del av dessa infektioner orsakades av influensavirus av subtypen A(H3N2), som i antigeniskt avseende påminner om det vaccinvirus av typen A/Perth/6/2009 (H3N2) som ingick i säsongsvaccinet hösten 2010. Denna virustyp var sällsynt i hela Europa under influensasäsongen 2010/2011. INFLUENSA B Under 2010 anmäldes 140 fall av influensa B till registret för smittsamma sjukdomar (2009: 769 fall), nästan alla (121) i december. De influensa B-virus som cirkulerar i världen tillhör två olika utvecklingsgrenar: Victoria-grenen och Yamagata-grenen. Dominansförhållandena mellan virus av de olika utveck- 7

7500 H1N1V 2000 1800 1600 1400 1200 H3N2 H3N2 1000 800 600 400 200 H3N2 H1N1 H3N2 H3N2 H1N1 H3N2 H3N2 H3N2 H1N1 H1N1V 0 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 Figur 1. Influensa A-fall månadsvis enligt epidemivirustyp 2000 2010, antal. lingsgrenarna varierar från år till år. Under år 2009 och 2010 cirkulerade huvudsakligen virus tillhörande Victoria-grenen, men även virus tillhörande Yamagata-grenen påträffades under 2010 i Kina. Influensa B-viruskomponenten i de säsongsvacciner som distribuerades hösten 2009 och 2010 var av stammen B/ Brisbane/60/2008, som tillhör Victoria-grenen. Den första influensa B-infektionen under influensasäsongen 2010/2011 rapporterades under sista veckan i oktober. Efter mitten av december ökade antalet influensa B-infektioner så mycket att den epidemiska tröskeln överskreds. I Finland har man påträffat virus av båda utvecklingsgrenarna. I början av epidemin påträffades virus av Yamagata-grenen, men senare har det skett en ökning också i förekomsten av virus av Victoria-grenen. De fall av influensa B som rapporterats under år 2010 fördelar sig jämnt på alla åldersgrupper, från den yngsta till den äldsta. RSV Under 2010 anmäldes 2 597 laboratorieverifierade fall av RS-virusinfektioner till registret för smittsamma sjukdomar (2009: 1 611). Det rekordstora antalet fall berodde på att den epidemi som väntades infalla vid årsskiftet blev försenad. Epidemin började först i januari och nådde sin kulmen i mars. RS-virus uppträder i Finland i regelbundna 2-årscykler. Under udda år ses först en mindre vårepidemi, och senare en kraftigare vinterepidemi kring årsskiftet (figur 3). Den stora variationen i incidenssiffrorna för de olika sjukvårdsdistrikten (5 104/100 000) beror sannolikt på skillnader i användningen av laboratoriediagnostik. I likhet med tidigare var RSV-fallen i nio fall av tio barn i åldern 0 4 år. Även om RS-infektioner förekommer i alla åldersgrupper, är det huvudsakligen bland barn i spädbarns- och småbarnsåldern som sjukdomsfallen kräver sjukhusvård och laboratoriediagnostik. Det finns tillförlitliga snabbtest för diagnostisering av RS-infektioner som kan användas både vid hälsovårdscentraler och på polikliniker och sjukhus. I sjukhusmiljö smittar RS-sjuka patienter lätt ner andra patienter. Genom användning av snabbtester kan man snabbare identifiera smittfallen, vilket underlättar det infektionsförebyggande arbetet. Vid specialiserade viruslaboratorier används allt oftare PCRteknik för påvisning av RSV. LEGIONELLAINFEKTIONER Under 2010 anmäldes 31 fall av legionellainfektion baserade på laboratoriefynd. I 9 fall baserade sig fyndet på påvisning av antigen i urin, i 1 fall på påvisning av antigen i sugsekret, i 4 fall på odling eller 8

700 600 Yamagata 500 400 300 200 100 0 Yamagata Yamagata Yamagata Victoria, Yamagata Yamagata Victoria, Yamagata Yamagata Victoria Victoria, Yamagata Figur 2. Influensa B-fall månadsvis enligt epidemivirustyp 2000 2010, antal. 1400 1200 1000 800 600 400 200 0 Figur 3. RSV-fall månadsvis 2000 2010, antal. PCR-analys av lungsköljvätska, och i de övriga fallen på användning av serologiska metoder. Vidare efterforskningar gav vid handen att sjukdomsbilden i 14 av fallen överensstämde med legionellos (legionärssjuka), dvs. röntgenpåvisad lunginflammation. Lunginflammation förekom i samtliga 9 fall där legionellainfektionen hade påvisats med hjälp av antigentest på urin. Av legionellosfallen var 8 män och 6 kvinnor. Åldersspridningen var 35 80 år; endast 2 av fallen var i åldern under 50 år. Under 2010 avled en person i legionellos. Cirka 60 % (8/14) av legionellosfallen hade vistats utomlands före insjuknandet. Uppgifter om var dessa personer hade varit inkvarterade rapporterades till ELDSNet (European Legionnaires Disease Surveillance Network), som samlar in information om reserelaterade fall av legionärssjuka. KIKHOSTA Under 2010 anmäldes 343 fall av kikhosta (6,4/100 000) till registret för smittsamma sjukdomar. Antalet var något högre än under 2009, då antalet kikhostefall var det lägsta (267) i registrets historia. Av de 9

250 200 150 100 50 0 Figur 4. Kikhostefall månadsvis 2000 2010, antal insjuknade var 14 i åldern under 1 år, och av dessa var 9 yngre än 3 månader (kikhostevaccinationerna i det nationella vaccinationsprogrammet inleds vid 3 månaders ålder). Alla diagnoser hos barn under 1 års ålder baserade sig på PCR-analys. Övriga fall diagnostiserades i regel med antikroppsbestämning. Av de insjuknade var 57 procent yngre än 20 år. Under tidigare år var andelen mindre: 49 % år 2008 och 39 % år 2009. I likhet med tidigare uppvisade kikhosteincidensen stora variationer mellan sjukvårdsdistrikten (1 14/100 000). Den högsta incidensen noterades i Mellersta Finlands sjukvårdsdistrikt och den lägsta i Kajanalands sjukvårdsdistrikt. ADENOVIRUS Under 2010 konstaterades sammanlagt 900 verifierade fall av adenovirusinfektioner (2009: 622). Det största antalet fall rapporterades i mars och under månaderna augusti november (över 100 fall/månad). Även under sommaren rapporterades adenovirusinfektioner, speciellt hos barn i småbarnsåldern. Man känner till över 50 olika typer av adenovirus. En del av dessa orsakar luftvägsinfektioner, medan andra orsakar tarminfektioner. Adenovirus är vanliga sjukdomsalstrare hos barn i spädbarns- och småbarnsåldern, men mindre vanliga hos vuxna. Inom försvarsmakten förekommer ofta stora adenovirusepidemier, särskilt efter en influensaepidemi. År 2010 drabbades garnisonerna av ett stort antal adenovirusfall i mars, vilket är den typiska tidpunkten för dessa epidemier. Situationen var en annan vid tiden efter influensapandemin 2009, då man endast registrerade ett fåtal adenovirusfall. Adenovirusinfektioner i luftvägarna diagnostiseras genom antigenpåvisning, PCR-test, virusodling på sugsekret eller liknande (sputum- eller bronkoskopiprov) eller genom serologisk analys. Flest fall förekom bland barn i åldern under 4 år och åldern 5 9 år samt i åldersgrupperna 15 19 år och 20 24 år (den ålder då värnplikten vanligen fullgörs). I garnisonerna förekom epidemier bland värnpliktiga efter de nya kontingenternas ankomst, speciellt i februari mars. Inom äldre åldersgrupper var förekomsten lägre och jämnare fördelad över året. PARAINFLUENSA I registret för smittsamma sjukdomar har alla parainfluensavirus sammanförts under en och samma rubrik, trots att laboratorierna ofta specificerar virusen efter typ: 1, 2 eller 3. Under 2010 verifierades 393 fall av parainfluensainfektioner (år 2009: 378 fall), varav största delen i åldersgrupperna i 0 4 år. Det största antalet fall per månad (över 50 fall/månad) sågs i februari mars och i december. Parainfluensavirusinfektioner förekommer i alla åldersgrupper. Hos barn kan de första parainfluensavirusinfektionerna ge en sjukdom med svår sjukdomsbild som i vissa fall kan kräva sjukhusvård. Hos äldre barn och vuxna är sjukdomsbilden vanligen betydligt lindrigare, och yttrar sig ofta som en vanlig infektion i övre luftvägarna som inte kräver laboratoriediagnostik. I vissa medicinska riskgrupper, bland annat hos patienter med nedsatt immunförsvar, kan parainfluensavirus ge en mycket svår sjukdomsbild. I likhet med tidigare påträffades parainfluensavirusinfektioner speciellt 10

bland barn i spädbarns- och småbarnsåldern, och i viss utsträckning också bland barn i lågstadieåldern. Parainfluensavirus av typ 3 ger så gott som varje år upphov till mindre epidemier under sommaren och hösten. Parainfluensavirus av typerna 1 och 2 ger däremot inte upphov till epidemier varje år. Hos små barn kan parainfluensavirus, speciellt virus av typ 1, orsaka laryngit. MYKOPLASMA År 2010 påträffades 1 927 fall av Mycoplasma pneumoniae. Antalet fall ökade under hösten 2010, vilket varslade om en epidemi under vintern 2010 2011. I Finland förekom epidemier senast under vintersäsongerna 2004 2005 och 2005 2006. Även i Danmark, där mykoplasmaepidemier har förekommit regelbundet med 4 6 års intervall ända sedan början av 1950-talet, sågs en ökning redan under sommaren 2010. Antalet fall i relation till folkmängden var störst i Egentliga Finlands sjukvårdsdistrikt och Vasa sjukvårdsdistrikt (>60/100 000). Det största antalet fall registrerades i Helsingfors och Nylands sjukvårdsdistrikt. Som väntat konstaterades många av fallen bland barn och ungdomar i åldrarna 5 19 år. LUNGKLAMYDIA Under 2010 konstaterades 214 laboratorieverifierade fall av Chlamydia pneumoniae, varav 60 % under tiden oktober december, vilket kan ses som ett varsel om ett ökande antal fall under vintersäsongen 2010 2011. Det totala antalet fall var det största sedan 2004. Antalet fall i relation till folkmängden var störst i Vasa sjukvårdsdistrikt (19/100 000), medan det största antalet fall i absoluta tal registrerades i Helsingfors och Nylands och i Egentliga Finlands sjukvårdsdistrikt. Många av fallen var i åldern 5 14 år. I dessa fall rörde det sig troligen om primärinfektioner diagnostiserade på basis av IgM-positivitet. Även bland 40 50-åringar påträffades rätt många fall, de flesta troligen reinfektioner, av vilka bara en del ger positivt IgM-utslag. Diagnosen kräver ofta provtagning vid två noggrant definierade tillfällen och provsvaret baserar sig på analys av IgG-stegring i parade prov. 350 300 250 200 150 100 50 0 Mycoplasma pneumoniae Chlamydia pneumoniae Figur 5. Mycoplasma pneumoniae- och Chlamydia pneumoniae-fall månadsvis 2000 2010, antal. 11

Tarminfektioner År 2010 anmäldes mindre än hälften så många rotavirusfall som innan vaccineringen mot rotavirus inleddes i september 2009. Epidemisäsongen för enterovirus började exceptionellt tidigt, redan i juli. Antalet fall av Listeria monocytogenes-infektioner var rekordstort. Antalet fall av Clostridium difficile fortsatte att minska. SALMONELLA År 2010 anmäldes sammanlagt 2 438 fall av salmonella, mot 2 329 året innan. 55 procent av fallen var kvinnor. Den årliga incidensen i hela landet var 45/100 000 invånare. Incidensen var störst i Södra Karelens sjukvårdsdistrikt (55/100 000) och lägst i Länsi-Pohja (21/100 000) och Päijät-Häme sjukvårdsdistrikt (25/100 000). Incidensen var störst i åldersgruppen 20 24 år (70/100 000) och minst bland 75 år fyllda (8/100 000). De vanligaste serotyperna var Enteritidis (854 fall), Typhimurium (246), grupp B (112) och Stanley (106). Bakterien S. Typhi, som orsakar tyfoidfeber (tyfus), påträffades i 9 fall. Av bakterien S. Paratyphi som orsakar paratyfoidfeber (paratyfus) påträffades 2 fall av S. Paratyphi A och 5 fall av S. Paratyphi B. Samtliga fall för vilka det fanns uppgifter om utlandsvistelse (14 fall) hade smittats i utlandet. Indien, Thailand och Nepal var de vanligaste smittländerna för S. Typhi och S. Paratyphi. Av salmonellafallen var 336 (16 %) inhemska, vilket är i stort sett samma antal som under de föregående åren. Incidensen av inhemska smittfall var 6/100 000 invånare. De inhemska salmonellainfektionerna orsakades av 55 olika serotyper, av vilka de fyra vanligaste var Typhimurium (39 %), Enteritidis (13 %), Thompson (4 %) och Infantis (3 %). Av de inhemska Typhimurium-fallen var största delen (54 %) av den inhemska fagtypen FT 1. Den näst vanligaste fagtypen var FT U277 (14 %). FT 1-stammarna representerade nio olika genotyper. Liksom under tidigare år var största delen av stammarna av den antibiotikakänsliga serotypen STYMXB.0098. Subtypning av stammar av denna typ med hjälp av MLVA-teknik baserad på repetitiva DNA-sekvenser (Multiple Locus Variable number tandem repeat Analysis) visade att merparten (64 %) uttryckte MLVA-profilen 3-16-NA-NA-0311. Inhemska stammar av serotypen Enteritidis orsakade endast 44 fall. Fynden representerade 14 olika fagtyper, i första hand typerna FT 4B, FT 2, FT 4 och FT 8 (över hälften av stammarna) och 17 olika genotyper, av vilka den vanligaste var SENT 15. Uppgifter om salmonellasmittans inhemska/utländska ursprung saknades i 56 (2,3 %) av fallen. Antalet utländska salmonellafall uppgick till sammanlagt 2030, vilket motsvarar en incidens om 38 /100 000 invånare. De utlandssmittade fallen representerade 122 olika serotyper, av vilka den vanligaste var serotypen S. Enteritidis (778 fall, 38 %). De därnäst mest förekommande serotyperna var Typhimurium (142 fall), grupp B (103 ), Stanley (98 ) och Virchow (77). De vanligaste smittländerna var Thailand (30 %), Egypten (12 %), Turkiet (11 %) och Spanien (5 %). Fagtypning genomfördes på 665 av de utländska S. Enteritidis-stammarna och 99 av de utländska S. Typhimurium-stammarna. De vanligaste S. Enteritidis-fagtyperna var FT 21 (18 %; största delen från Turkiet), FT 1 (16 %; från 23 olika länder) och FT 4 (10 %; Turkiet, Estland, Lettland och Egypten). De vanligaste S. Typhimurium-fagtyperna var FT NST (17 %; 13 olika länder), FT 120 (14 %; största delen från Thailand), FT 193 (13 %; Thailand och Kenya). CAMPYLOBACTER Under 2010 anmäldes 3 944 fall av campylobacterinfektioner till registret för smittsamma sjukdomar, vilket var 104 fall mindre än år 2009. Campylobacter 12

Tabell 1. Salmonellafall, de vanligaste serotyperna 2000 2010 (exkl. S. Typhi och S. Paratyphi), antal. Utländska (Källa: Registret för smittsamma sjukdomar) Salmonella Enteritidis 1052 1243 904 887 758 834 879 735 1066 657 778 Salmonella Typhimurium 205 143 115 155 183 194 141 246 198 166 142 Salmonella grupp B 45 32 33 23 37 38 55 93 166 119 103 Salmonella Virchow 50 79 55 67 74 88 80 135 115 90 77 Salmonella Hadar 125 96 69 58 22 33 45 22 24 17 27 Salmonella Newport 20 57 47 40 53 47 66 57 76 54 54 Salmonella Infantis 23 34 20 16 33 39 31 54 31 42 42 Salmonella Braenderup 49 45 50 26 16 16 32 53 37 39 38 Salmonella Stanley 44 63 65 67 105 113 116 175 136 111 98 Salmonella Corvallis 7 21 10 40 39 60 56 59 70 68 42 Övriga 602 563 476 483 520 483 526 644 687 576 629 Totalt 2222 2376 1844 1862 1840 1945 2027 2273 2606 1939 2030 Inhemska (Källa: Enheten för bakteriologi) Salmonella Typhimurium 124 152 222 137 132 241 170 150 80 134 132 Salmonella Enteritidis 52 63 42 61 81 75 69 61 49 48 44 Salmonella Hvittingfoss 1 26 1 1 1 Salmonella Hadar 17 11 4 3 3 4 3 1 4 2 Salmonella grupp B 5 2 3 2 7 1 4 11 5 7 8 Salmonella Thompson 1 2 2 2 3 3 2 12 Salmonella Infantis 7 19 4 4 4 11 6 3 7 2 9 Salmonella Newport 11 5 3 16 8 3 9 23 70 9 8 Salmonella Saintpaul 12 1 3 4 2 3 2 5 2 2 Salmonella Agona 27 41 16 12 27 32 11 40 15 2 2 Salmonella Poona 8 1 4 9 2 5 14 12 8 Salmonella Virchow 15 8 3 2 3 5 11 5 6 6 4 Salmonella Ohio 12 2 1 1 Salmonella Abony 5 3 15 7 7 2 2 2 8 Salmonella Stanley 5 9 1 7 5 5 12 8 6 7 Salmonella Give 1 1 1 4 39 3 2 1 2 Salmonella Bovismorbificans 3 2 12 4 2 2 1 1 1 31 2 Salmonella Reading 1 1 1 25 2 Salmonella Mikawasima 3 15 2 1 1 6 5 23 1 7 Salmonella Braenderup 1 4 1 7 2 2 2 2 1 Övriga 28 39 45 45 43 49 49 52 55 36 78 Totalt 325 390 406 310 336 443 397 372 374 309 336 Uppgift om smittland saknas Totalt 224 145 102 107 86 111 151 92 150 81 56 jejuni var fortfarande den klart vanligaste campylobacterarten (2 052 fall). Antalet fynd av C. coli uppgick till 195, medan artbestämning saknades i hela 1 696 fall. Vid en del laboratorier har man upphört att använda hippurattestning för särskiljning av arterna, eftersom metoden inte ger korrekt identifiering av alla stammar. Incidensen i hela befolkningen var 74/100 000. 53 procent av fallen var män. Antalet anmälda fall var högst i åldersgrupperna 25 49 år. Av sjukvårdsdistrikten hade Helsingfors och Nylands sjukvårdsdistrikt den högsta incidensen (116/100 000 invånare). Incidensen följde den för campylobacter typiska årstidsvariationen, med en topp i juli augusti (figur 6). Av smittfallen var 13 % (528 fall) inhemska. Uppgifter om smittland saknades emellertid i nästan vart 13

1000 900 800 700 600 500 400 300 200 100 0 Salmonella Campylobacter Figur 6. Salmonella- och campylobacterfall månadsvis 2000 2010, antal. 700 600 500 400 300 200 100 0 Odling Antikroppar Figur 7. Yersinia enterocolitica, odlings- och antikroppsfynd 2000 2010, antal. tredje fall. Av de utländska smittfallen hade de flesta inträffat i Thailand (528 fall), Turkiet (236 fall), Spanien (222 fall) och Indien (152 fall). YERSINIAINFEKTIONER Yersinia enterocolitica År 2010 anmäldes 458 fall av Yersinia enterocolitica till registret för smittsamma sjukdomar, vilket var 14 % färre än år 2009 (534). Incidensen i hela landet var 8,6/100 000. Incidensen för de fall som anmäldes till registret för smittsamma sjukdomar var störst i åldersgruppen 45 49 år (13,5/100 000) och minst bland barn under 15 år (<4/100 000). De regionala incidenstalen varierade kraftigt. Högst var incidensen i Kajanalands sjukvårdsdistrikt (21/100 000), medan Ålands sjukvårdsdistrikt och Östra Savolax sjukvårdsdistrikt inte rapporterade ett enda fall. År 2010 anmäldes typningsresultat för Y. enterocolitica i mindre än hälften av fallen, varför det är svårt att dra några slutsatser om olika bio/serotypers relati- 14

va andelar. I en separat undersökning konstateras att Y. enterocolitica-fynd hos äldre patienter huvudsakligen representerar så kallade icke-patogena stammar, och att de stammar som klassificerats som patogena är överrepresenterade hos barn i småbarnsåldern. Yersinia pseudotuberculosis Antalet fall av Yersinia pseudotuberculosis fortsatte att minska, från 80 fall år 2009 till 57 fall år 2010. Incidensen i hela landet var 1,0/100 000 invånare år 2010. Antalet fall är för litet för att man ska kunna beskriva några eventuella regionala skillnader. Från tio sjukvårdsdistrikt rapporterades inte ett enda fall under hela år 2010. Variationerna i den årliga incidensen förklaras av förekomsten av större utbrott av Y. pseudotuberculosis. SHIGELLAINFEKTIONER Incidensen av shigellos var 3,0/100 000 invånare år 2010. Totalt anmäldes 160 fall (72 män och 88 kvinnor). En ytterst liten andel av de drabbade var under 20 år (14 fall) eller över 65 år (7 fall). Över hälften av fallen (85 fall) rapporterades från Helsingfors och Nylands sjukvårdsdistrikt. Från fem sjukvårdsdistrikt rapporterades inte ett enda fall. Av fallen var 140 (88 %) utländska smittfall och 12 inhemska smittfall. Uppgift om smittland saknades i åtta av fallen. De vanligaste smittlanden var Egypten (58 fall) och Indien (38 fall). De vanligaste shigellatyperna var Shigella sonnei (97 fall), S. fl exneri (44 fall) och S. boydii (12 fall). Därtill rapporterades sju fall av S. dysenteriae (ingen av dem av shigatoxinproducerande serotyp). Av stammarna var 80 % multiresistenta (R mot minst 4 av 12 antimikrobiella läkemedel), och 29 % helt resistenta eller nedsatt känsliga mot ciprofloxacin (MIC 0,125 12 mg/l). Dessutom var fem stammar helt resistenta mot cefotaxim (en del av dessa antas producera ESBL-enzym). ENTEROHEMORRAGISK ESCHERICHIA COLI (EHEC) Till registret för smittsamma sjukdomar anmäldes 20 mikrobiologiskt verifierade fall av enterohemorragisk Escherichia coli (EHEC) (0,37/100 000), vilket var mindre än 2009 (31 fall). 6 av fallen hade smittats utomlands. Av de drabbade var 10 kvinnor och 10 män. Elva av de insjuknade var barn i åldern under 15 år, och av dem var fyra i åldern 0 4 år. I fyra fall drabbades patienten av följdsjukdomen HUS (hemolytiskt uremiskt syndrom). De stammar som hörde till serogrupp O157 var av två fagtyper (FT 4 och FT 8) och orsakade sammanlagt nio fall. Stammar av serogruppen non-o157 orsakade 11 fall fördelade på sju olika O-grupper, en del av dem mycket ovanliga (O2, O104, O121, O146 och OX182). Största delen av stammarna hade gener som producerar shigatoxin av både typ Stx1 och Stx2. Fyra små smittkluster konstaterades bland personer som delade hushåll eller på annat sätt varit i nära kontakt med varandra. NOROVIRUS År 2010 anmäldes 2 740 fall av norovirus. Av fallen var 1 561 (57 %) kvinnor. Incidensen 51/100 000 var högre än året innan. Över 80 % av fallen anmäldes under tiden januari april. Över hälften (57 %) av 300 250 200 150 100 50 0 Odling Antikroppar Figur 8. Yersinia pseudotuberculosis, odlings- och antikroppsfynd 2000 2010, antal. 15

de insjuknade var 75 år eller äldre, men sjukdomsfall förekom i alla åldersgrupper. Incidensen var högst i Lapplands län (108/100 000) och lägst på Åland (25/100 000). I andra län var incidensen jämnare än under tidigare år (45 59/100 000). För fjärde året i följd gav så kallade nya norovirusvarianter av genotyp GII.4 upphov till omfattande epidemier både i Finland och i andra delar av världen. Dessa virusvarianter uppkommer med 1 2 års intervall. I likhet med tidigare år (2007 2009) var en stor del av årets epidemier institutionsutbrott. Detta förklarar också den höga incidensen bland åldringar. Med avvikelse från tidigare år orsakades norovirusepidemierna 2010 nästan uteslutande av norovirusvarianten GII.4 2010, som nådde i Finland i december 2009. Denna nya variant hade uppstått genom rekombination av två tidigare GII.4-varianter som uppkommit 2006 respektive 2008. Efter ankomsten av den nya varianten har varianten GII.4 2006b, som varit dominerande i Finland sedan 2007, blivit sällsynt. Den orsakade endast ett fåtal mindre utbrott 2010. Under 2010 förekom även enstaka epidemier orsakade av andra genotyper (GI.4, GI.b, GI.7, GII.b och GII.7). Under 2000-talet har norovirus blivit en av de vanligaste orsakerna till livsmedels- och vattenburna epidemier. Antalet matförgiftningsepidemier orsakade av djupfrysta hallon var klart färre än under 2009. Norovirus av genogrupp I brukar ofta sättas i samband med livsmedelsburna epidemier. Detta stämmer in också på situationen 2010, då många matförgiftningsfall visade sig vara orsakade av norovirus, speciellt av varianten GI.4. ROTAVIRUS Under 2010 anmäldes 426 fall av rotavirusinfektioner, vilket var mindre än hälften av motsvarande antal under de senaste åren. Liksom under tidigare år gällde anmälningarna oftare pojkar (56 %) än flickor. Den epidemi som brukar inträffa under vårvintern var denna gång klart lindrigare än tidigare. Ett vaccin mot rotavirus kom ut på marknaden i Finland sommaren 2006. Eftersom föräldrar som önskade vaccinera sina barn var tvungna att själva bekosta vaccinet var användningen till en början rätt begränsad, men redan 2008 hade användningen ökat så mycket att vart tredje barn blev vaccinerat. Vaccinering mot rotavirus togs in i det nationella vaccinationsprogrammet i september 2009. De första barnen som vaccinerades inom ramen för programmet var ett och ett halvt år gamla vid uppföljningsperiodens utgång. I praktiken kan man inte uttala sig om vaccinationens effekter på sjukdomsincidensen innan man har hunnit vaccinera en hel ålderskohort. Orsaken är att sjukdomsincidensen under de första levnadsmånaderna är låg även bland ovaccinerade barn, troligen på grund av det immunskydd som barnet får via modern. Incidensen var fortfarande högst bland barn under 5 år (120/100 000). Bland barn under 5 år har incidensen emellertid sjunkit med en fjärdedel jämfört med nivån under de senaste tio åren. I takt med att allt fler 3000 2500 2000 1500 1000 500 0 2005 2006 2007 2008 2009 2010 Figur 9. Norovirusfall 2005 2010, antal 16

barn i småbarnsåldern blir vaccinerade, kommer en allt större del av de återstående fallen att återfinnas bland äldre åldersgrupper. Drygt 16 % av fallen 2010 förekom bland vuxna och barn över 5 år, jämfört med högst 10 % under tidigare år. Alla sjukvårdsdistrikt rapporterade om sjukdomsfall. Incidensen var högst i Lapplands, Vasa och Norra Österbottens sjukvårdsdistrikt. I Lappland, där incidensen var tio gånger högre än i de sydligare sjukvårdsdistrikten har incidensen bland barn under 5 år inte minskat i någon större utsträckning sedan vaccinationsprogrammet inleddes. En möjlig förklaring kan vara att viruscirkulationen är intensivare i Lappland än i andra delar av landet. Andra möjliga orsaker är lägre vaccinationstäckning eller effektivare provtagningsrutiner. De rotavirusserotyper som ofta orsakar sjukdom hos människor är G1P[8], G2P[4], G3P[8], G4P[8] och G9P[8]. De kliniska sjukdomsbilder som orsakas av de olika serotyperna är mycket likartade. Rotavirusdiagnostiken baserar sig i första hand på snabbtest, som inte ger någon närmare information om virustypen. I framtiden blir det allt viktigare med typning för att man ska kunna upptäcka vilka serotyper som orsakar sjukdom hos barn som är vaccinerade. ENTEROVIRUS Under 2010 anmäldes 560 fall av enterovirusinfektioner, vilket är betydligt fler än under åren 2009 (364) och 2008 (354). Av fallen var 313 (56 %) män. En tredjedel av fallen (183, 33 %) var barn under 10 år, och merparten av det totala antalet insjuknade var barn och ungdomar under 20 år. Epidemisäsongen började exceptionellt tidigt, redan i juli, och enterovirusfall påträffades speciellt under sensommaren och hösten. Under 2010 orsakade Echo 30-viruset flera större epidemier av aseptisk meningit, bland annat i Egentliga Tavastland, Norra Karelen och Södra Savolax. I Norra Karelen förekom även kluster av sjukdomen höstblåsor, där sjukdomsbilden förutom de typiska symtomen med hudeksem (blåsor) även omfattade svår huvudvärk (meningit). Dessa sjukdomskluster visade sig ha orsakats av coxsackievirusen CVA-6 och CVA-10. Enterovirus orsakar bland annat inflammationer i centrala nervsystemet (bland annat aseptiska meningiter, encefaliter, myeliter och neuriter), hjärtmuskelinflammationer och typiska enterovirussjukdomar (bland annat höstblåsor och epidemisk myalgi). Även infektioner i övre luftvägarna har konstaterats höra till kategorin typiska enterovirussjukdomar. Anmälningarna till registret för smittsamma sjukdomar innehåller inga uppgifter om sjukdomsbilden. De enterovirus som orsakar sjukdom hos människor klassificeras i fyra grupper: Human enterovirus A D (HEV-A HEV-D). Till släktet enterovirus räknas numera även rinovirus, som orsakar snuva med feber. Enterovirusdiagnostiken baseras allt oftare på användning av RT-PCR-analys, vilket emellertid inte gör det möjligt att specificera virusets serotyp. Av denna anledning är odling av virus från avföring fortfarande den rekommenderade och mest användbara metoden för påvisning av enterovirusinfektion. En annan fördel med analys av feces är att man samtidigt kan övervaka förekomsten av eventuella cirkulerande poliovirus, vilket fortfarande är nödvändigt även i Finland. LISTERIA Under 2010 anmäldes betydligt fler fall av infektioner orsakade av bakterien Listeria monocytogenes än under tidigare år (71 fall). Medianåldern var 73 år, och 38 (54 %) av fallen var män. Fem fall inträffade i samband med graviditet. Listeriafall rapporterades från olika delar av landet. Sjutton av de insjuknade (24 %) dog inom en månad efter diagnosen. Under åren 2000 2008 rapporterades årligen 18 46 fall, och 2009 rapporterades 33 fall. Listeriabakterier isolerades från blododling i 64 fall (90 %) och från likvor i 7 fall (i fyra av dessa fall även från blododling). Av fallen orsakades 50 (70 %) av serotyp 1/2a, 16 (23 %) av serotyp 4b, två (3 %) av serotyp 1/2c och ett fall (1 %) av serotyp 1/2b. Hos fallen konstaterades över 30 olika PFGE-genotyper av listeria. Listeria monocytogenes orsakar svåra infektioner hos nyfödda barn, gravida kvinnor, immunsupprimerade individer och åldringar. Under de senaste åren har den globala incidensen av listerios ökat speciellt bland äldre personer med olika predisponerande faktorer. Smittan är livsmedelsburen. Till risklivsmedlen hör produkter framställda av opastöriserad mjölk samt andra animaliska och vegetabiliska livsmedel och färdigmatsprodukter som kylförvaras långa tider. Listeriabakterier förekommer även i produktionsmiljöer, där de kan orsaka kontaminering av livsmedel som genomgått värmebehandling. I Finland har vakuumförpackade produkter av gravad eller kallrökt fisk utgjort en särskilt betydande kategori av risklivsmedel. I en undersökning som genomfördes under 2010 konstaterades att största delen av listeriosfallen stod på immunsupprimerande läkemedelsbehandling el- 17

ler hade en grundsjukdom som försvagade deras immunförsvar. Nästan två tredjedelar av de insjuknade hade ätit gravad eller kallrökt fisk. I största delen av fallen rörde det sig om enstaka smittfall. Den klart vanligaste av de listeriagenotyper som påträffades hos de insjuknade var typ 96 (13 fall). Hälften av de intervjuade fallen med listeria av typ 96 hade ätit gravad eller kallrökt fisk före insjuknandet. Samma genotyp påträffades samtidigt också vid en inhemsk anläggning inom fiskbranschen, där det utfördes omfattande saneringsåtgärder. Den aktuella genotypen har blivit vanligare i Finland efter år 2006 och har regelbundet isolerats från bland annat inhemska fiskprodukter. Denna genotyp förekommer emellertid allmänt även på andra håll i världen och påträffas i många olika slags livsmedel, inte bara i fisk. Under tiden från december 2010 till januari 2011 påträffades i olika delar i landet 4 fall av listerios orsakade av genotyp 62. De insjuknade var kvinnor i åldern över 80 år. Den gemensamma faktorn var att alla insjuknade var inneboende på vårdhem där man under julen hade serverat gravad lax från en och samma tillverkare, en anläggning inom fiskbranschen. I prover från gravlax som serverats vid ett av vårdhemmen isolerades en bakteriestam av genotyp 62 som var identisk med den som isolerats från patientproverna. Samma typ av listeriabakterier påträffades samtidigt även i produkter från andra fiskproducenter. För att utreda situationen gjorde tillsynsmyndigheterna i de berörda kommunerna några extra inspektions- och provtagningsbesök vid anläggningar inom fiskbranschen. Under 2010 gick THL och Livsmedelssäkerhetsverket Evira flera gånger ut och varnade för att listeriainfektioner kan orsaka allvarliga sjukdomsfall i medicinska riskgrupper. Dessutom gavs myndigheter med ansvar för storkökstillsynen information om livsmedel som medför risk för listeriasmitta. CLOSTRIDIUM DIFFICILE Sedan början av år 2008 ska alla fynd av Clostridium diffi cile anmälas till registret för smittsamma sjukdomar. Under 2010 gjordes över 6 000 anmälningar (2009: >7 000 och 2008: >8 000), av vilka 4 804 (2009: 5 700 och 2008: 6 301) gällde toxinproducerande stammar. Av C. diffi cile-fallen var närmare 60 % kvinnor, och hälften av alla insjuknade var i åldern 75 år eller äldre. Toxinpositiva stammar påträffades hos närmare 150 barn i åldern under 15 år (3 %; 2008 2009: 2 3 %). Av barnen var närmare en tredjedel yngre än 1 år. Incidensen varierade kraftigt från region till region (45 165/100 000), och var högst i Satakunta, Lapplands och Kymmenedalens sjukvårdsdistrikt. De kliniska laboratorierna har fått direktiv om att C. diffi cile-stammar bör sändas in till THL:s expertlaboratorium för fortsatt analys vid alla fall av allvarlig sjukdom och vid misstanke om lokala utbrott. Antalet insända stammar varierade fortfarande mycket från region till region. Trots att toxinpositiva fynd av C. diffi cile rapporterades från alla sjukvårdsdistrikt, var det endast 11 sjukvårdsdistrikt som skickade in stammar för genotypning. Det sammanlagda antalet stammar som sändes in för genotypning motsvarade ungefär fem procent (228/4442) av det totala antalet anmälningar. Av de typade stammarna representerade 16 % PCR-ribotyp 027. Denna typ har hittills påträffats i åtminstone nio sjukvårdsdistrikt: Helsingfors och Nylands, Egentliga Finlands, Satakunta, Mellersta Österbottens, Norra Österbottens, Birkalands, Egentliga Tavastlands, Kymmenedalens och Södra Karelens sjukvårdsdistrikt. Förutom ribotyp 027 påträffades även andra ribotyper som kan vara hyperproducenter av toxin. Svåra sjukdomsfall orsakades inte bara av PCR-ribotyp 027, utan också av ribotyperna 001, 005, 018 och 056. I Finland har hittills identifierats över 90 olika PCR-ribotyper, av vilka ett trettiotal kan betecknas som internationellt rapporterade. LIVSMEDELS- OCH VATTENBURNA EPIDEMIER För anmälan av misstänkta fall av livsmedels- och vattenburna epidemier använder sig de kommunala epidemiutredningsarbetsgrupperna från och med ingången av 2010 av THL:s och Livsmedelssäkerhetsverket Eviras gemensamma elektroniska system för registrering av matförgiftningsepidemier (RYMY). Under 2010 gjordes 53 anmälningar om misstänkta epidemier, däribland flera epidemier där det fanns ett samband mellan insjuknandet och förtäring av rå rödbeta. Dessutom utreddes ett flertal andra tarminfektionskluster. Epidemier orsakade av rå rödbeta Under 2010 rapporterades om 7 matförgiftningsepidemier som misstänktes ha orsakats av rå rödbeta. Gemensamt för de mer än 100 personer som insjuknade i samband med dessa epidemier var att de hade ätit råriven rödbeta som serverats i en personalrestaurang eller skolmatsal. De vanligaste symtomen var illamående och magsmärtor. Andra rapporterade symtom var huvudvärk, trötthet och kräkningar. Symtomen var hastigt påkommande (inom en timme efter måltiden) och gick över på några timmar. Symtombilden tyder på att det rörde sig om en intoxikation, men analysen av patientproverna gav ingen förklaring till 18

vad som hade orsakat symtomen. Inga av de traditionella matförgiftningsorsakande mikroorganismerna eller deras toxiner påträffades vid en mikrobiologisk analys av rödbetorna. På grund av epidemierna rekommenderar Livsmedelssäkerhetsverket Evira att rödbeta används endast efter ordentlig tillredning. Flera fall av allvarliga listeriainfektioner Till registret för smittsamma sjukdomar rapporterades fler listeriosfall än vanligt. Fallen har beskrivits utförligare i avsnittet om Listeria på sida 17. Under 2010 påträffades på olika håll i landet 13 fall av serotyp 1/2a, genotyp 96. Vid intervjuer framkom att hälften av de insjuknade hade ätit gravad eller kallrökt fisk före insjuknandet. Samma genotyp påträffades samtidigt också vid en inhemsk anläggning inom fiskbranschen där det utfördes omfattande saneringsåtgärder. Denna genotyp förekommer på olika håll i världen och påträffas i olika slags livsmedel, inte bara i fisk. Under tiden från december 2010 till januari 2011 påträffades på olika håll i Finland fyra listeriosfall som hade orsakats av serotyp 1/2a, genotyp 62. De insjuknade var kvinnor i åldern över 80 år. Den gemensamma faktorn var att alla insjuknade var inneboende på vårdhem där man under julen hade serverat gravad lax från en och samma tillverkare, en anläggning inom fiskbranschen. I prover från gravlax som serverats vid ett av vårdhemmen isolerades en bakteriestam av genotyp 62 som var identisk med den som isolerats från patientproverna. Samma typ av listeriabakterier påträffades samtidigt även i produkter från andra fiskproducenter. För att utreda situationen effektiviserade kommunernas tillsynsmyndigheter sin övervakning av anläggningar inom fiskbranschen. Yersinia enterocolitica av typ O:9 orsakade utbrott av magsjuka i Leppävirta I maj 2010 insjuknade 42 personer i magsjuka i Leppävirta. I avföringsprov från sju av de insjuknade påträffades stammar av bakterien Yersinia enterocolitica av bio-/serotyp 2/O:9. Genom MLVA-typning baserad på repetitiva DNA-sekvenser kunde man fastställa att det rörde sig om sinsemellan identiska bakteriestammar. Livsmedelsverket Evira kunde med hjälp av PCR-analys påvisa förekomst av yersiniabakterier i alla de prover från sallad och riven morot som tagits under tiden april maj vid det storkök som var den gemensamma faktorn i de aktuella fallen. Däremot kunde det inte bekräftas att förekomsten av yersinia-bakterier i grönsaksproverna hade samband med sjukdomsfallen, eftersom försöken att odla fram bakterien ur provmaterialet misslyckades. Salmonella Urbana-smitta i Finland, Tjeckien och Lettland Under januari februari rapporterades 14 Salmonella Urbana-fall, alla av samma genotyp: 7 fall från olika delar av Finland, 6 fall i Tjeckiska republiken och 1 fall i Lettland. De flesta av de insjuknade var yngre än 16 år. Medianåldern var 5 år och majoriteten av de insjuknade var pojkar. Tre fjärdedelar av de insjuknade behövde sjukhusvård. Eftersom symtomen var allvarliga och Salmonella Urbana är en sällsynt serotyp i Finland, inleddes en epidemiutredning. Utredningen genomfördes med hjälp av en enkätundersökning i samarbete med myndigheterna i Tjeckien och Lettland, men den gemensamma faktorn gick inte fastställa. Sedan början av februari har inga nya fall påträffats i Europa. Övriga salmonellakluster I augusti gav Salmonella Typhimurium av fagtyp 1 (FT 1) och med genotypen STYM1 upphov till smittkluster i Vittis (6 fall) och Björneborg (5 fall). Denna serotyp, och särskilt dess fagtyp FT 1, är endemisk bland både bland frilevande djur och produktionsdjur och ger årligen upphov till mindre inhemska epidemier huvudsakligen under sensommaren. I en del av fallen rörde det sig om insjuknanden inom en och samma familj, ett så kallat familjeutbrott. Ett annat Salmonella Typhimurium FT 1-kluster, denna gång av genotypen STYM28, konstaterades i februari i Nykarleby, där 5 personer insjuknade. Genotypen STYM28 är sällsynt i Finland. Under sommarmånaderna, framför allt i maj, orsakade bakterier av arten Salmonella Thompson 8 sjukdomsfall i Västra Finland. Stammarna var av genotyp STMP 11, som inte tidigare har påträffats i Finland. Utgående från intervjuer misstänktes smittan ha orsakats av groddar. Under juli augusti insjuknade 9 personer i Östra Finland i Salmonella grupp E (3,10: -:1,5) av genotyp E2. Denna serotyp är sällsynt i Finland och har inte tidigare orsakat epidemier i Finland. Under november december påträffades Salmonella Mikawasima av genotyp SMIK3 hos 6 personer i Mellersta Finland. Den gemensamma faktorn var en vårdavdelning vid en hälsovårdscentral. Mikawasima är en sällsynt serotyp i Finland, men samma genotyp (SMIK3) orsakade i november 2008 ett sjukdomskluster bland personalen på ett kryssningsfartyg. 19

Hepatiter Antalet fall av hepatit A var mindre än någonsin tidigare. Antalet nya fall av hepatit B har minskat, speciellt bland injektionsmissbrukare. HEPATIT A Till registret för smittsamma sjukdomar anmäldes under 2010 fjorton fall av hepatit A (incidens 0,3/100 000), vilket är mindre än någonsin tidigare. Av fallen var 7 män och 7 kvinnor. Medianåldern var 33 år (variationsvidd: 13 80 år). Mer än hälften av fallen (9) rapporterades från Helsingfors och Nylands sjukvårdsdistrikt. Från sjutton sjukvårdsdistrikt rapporterades inte ett enda fall. Av de insjuknade hade två fått smittan i Finland, tio hade smittats utomlands och i två fall saknades angivelse av smittland. Antalet hepatit A-infektioner har legat på en mycket låg nivå efter åren 2002 2003, vilket troligen beror på att utlandsresenärer och riskgrupper har haft ett gott vaccinationsskydd. HEPATIT B Under 2010 anmäldes totalt 46 fall av akut hepatit B-infektion, av vilka 35 gällde män och 11 kvinnor. Smittvägen var angiven i endast en fjärdedel av fallen. Av dessa hade 15 fall smittats på sexuell väg och 1 fall genom injektionsmissbruk (figur 10). Omkring hälften av fallen konstaterades bland personer av utländsk härkomst (annat födelse- eller medborgarskapsland än Finland). Några fall av utlandsförvärvad smitta rapporterades också bland finländare, trots att allt fler finländska utlandsresenärer skyddar sig med hjälp av kombinationsvaccin mot hepatit A och B. Antalet fall av akut hepatit B-infektion var 9 fler än året innan. Jämfört med rekordåren under 1990-talet har det dock skett en avsevärd minskning, även om nedgången har planat ut en aning under de senaste fem åren (figur 10). Den snabbaste minskningen noteras bland fall med anknytning till injektionsmissbruk. Bakom minskningen står bland annat det relativt heltäckande sprutbytessystemet och de åtgärder som vidtagits för att vaccinera missbrukarna och deras närstående. Indelningen av hepatit B-infektioner i akuta respektive kroniska infektioner har vållat vissa svårigheter. I en del fall har den diagnoskod som använts i smittskyddsanmälan inte stämt överens med resultaten av laboratorieanalyserna. Antalet fall som anmälts som akuta motsvarar därför antagligen inte helt den verkliga förekomsten av akuta infektioner, även om den ger en rättvisande bild av storleksordningen och förändringen över tid. HEPATIT C Till registret för smittsamma sjukdomar anmäldes under 2010 totalt 1 138 nya fall av hepatit C (HCV), av vilka 66 % gällde män och 34 % kvinnor. Antalet nya HCV-fall var 88 fler än 2009, vilket innebar att de föregående tio årens sjunkande trend förbyttes i en svag ökning 2010 (tabell 2). Liknande resultat ger också de prevalensstudier som gjorts bland injektionsmissbrukare. Den höga HCV-prevalensen bland injektionsmissbrukare (cirka 55 %) innebär att det skulle ta minst tio år att åstadkomma en tydlig minskning av prevalensen, också om man kunde få alla riskfaktorer under kontroll. Alla förändringar i antalet fall bör tolkas med försiktighet, eftersom det är svårt att skilja mellan akuta HCV-fall och fall som smittats under tidigare år. I största delen av anmälningarna (596) uppgavs smittvägen vara injektionsmissbruk (tabell 2). Antalet fall med oklar smittväg var fortfarande högt (406), även om det var något mindre än under de föregående åren. Eftersom det är känt att HCV smittar dåligt på sexuell väg och eftersom inga fall av samhällssmitta 20