Boende- och fastighetsskatter en nordeuropeisk utblick

Boende- och fastighetsskatter en nordeuropeisk utblick AB Handelns Utredningsinstitut (HUI)

Förord Syftet med föreliggande rapport är att jämföra de svenska boendeskatterna, i synnerhet fastighetsskatten, med boendeskatterna i ett antal nordeuropeiska länder där fokus ligger på makroperspektivet. Rapporten är skriven på uppdrag av Villaägarnas Riksförbund. Författarna svarar själva för de slutsatser som dras i rapporten. Stockholm i augusti 2006 AB HANDELNS UTREDNINGSINSTITUT (HUI) Fredrik Bergström ek. dr., VD HUI Rickard Hellner Analytiker HUI AB HANDELNS UTREDNINGSINSTITUT (HUI) Org.nr. 556185-8498 Besöksadress: Regeringsgatan 60 E-post: hui@hui.se Tfn (vx): 08-762 72 80 Postadress: 103 29 STOCKHOLM http://www.hui.se/ Fax: 08-679 76 06

Innehållsförteckning Inledning 4 Metodbeskrivning 6 Fastighetsskattens utformning en översikt 7 Sverige statlig fastighetsskatt och centralt satta taxeringsvärden 8 Norge avskaffad statlig fastighetsskatt 9 Danmark kommunal såväl som regional fastighetskatt 10 Finland skattefrihet för skogs- och jordbruksfastigheter 11 Tyskland låga taxeringsvärden 12 Nederländerna fastighetsskatten helt i kommunens händer 13 Fastighetsskatten ett makroperspektiv 15 Skattetryck 15 Fastighetsskatt omfattning och betydelse 17 Sverige och Danmark en utvikning 20 Taxeringsvärden en översikt 25 Sammanfattande kommentarer 27 Referenser 30

Inledning Fastighetsskatten är en av de skatter som diskuteras mest och också en av de skatter som har fått vanliga småhusägare att gå man ur huse för att protestera mot. Detta engagemang har inte minskat efter att Skatteverket i juni publicerade resultatet av sin provvärdering som ligger till grund för beräkningen av nya taxeringsvärden. Taxeringsvärdena stiger enligt värderingen med i snitt 23 procent för riket för att i vissa delar av landet stiga betydligt mer än så. Gotländska husägare får se sina taxeringsvärden stiga med i genomsnitt 40 procent medan deras skånska motsvarigheter får sina taxeringsvärden uppskrivna med 33 procent. I Stockholms län stiger det genomsnittliga taxeringsvärdet med 22 procent. Fastighetsskatten fick också ökad aktualitet i samband med Almedalsveckan då den borgerliga alliansen presenterade ett förslag för en ny fastighetsbeskattning. Diskussionen om fastighetsskattens vara eller icke vara lär också intensifieras inför höstens val, vilket bland annat regeringens förslag om frysning av fastighetsskatten är ett exempel på. Fastighetsskatten kritiseras av dess motståndare bland annat för att vara för hög och bidra till att hushåll tvingas sälja bostäder som de har bott i under lång tid. Den anses vidare vara godtycklig i den bemärkelse att hus som säljs till samma pris kan ha haft helt olika taxeringsvärden under lång tid. Ett annat argument är att det är felaktigt att beskatta tillgångar som inte ger någon direkt avkastning. Bland de som försvarar skatten nämns ofta att den är en relativt viktig intäktskälla för staten och därmed inte går att ta bort/minska utan att det får statsfinansiella effekter. Ett annat argument, ur ett skatteintäktsperspektiv, är att fastigheter är ett lämpligt skatteobjekt då det är en fast skattebas som inte är lättrörlig och därför inte kan undvika beskattning genom att lämna landet. Det finns även de som menar att fastighetsskatten är en ur ett ekonomiskt effektivitetsperspektiv bra skatt då den inte ger upphov till lika allvarliga snedvridningseffekter som exempelvis höga marginalskatter på arbete. Oavsett vad man tycker om den svenska fastighetsskatten så kan det finnas anledning att studera hur fastighetsskatten och andra relevanta boendeskatter är utformad i andra länder. Är den svenska modellen unik/extrem eller är det en modell som återfinns i liknande form i andra länder. Hur står sig de svenska

boendeskatterna i ett europeiskt perspektiv? Betalar svenska småhusägare högre boendeskatter än sina europeiska motsvarigheter? Hur stor betydelse har boendeskatterna för statens finanser och hur stor andel av BNP betalas egentligen i boendeskatter? Har beskattningen av fastigheter förändrats i andra länder de senaste åren? Föreliggande rapport syftar till att ge svar på ovanstående frågor samt ge en överskådlig och jämförande bild av svenska boendeskatter i förhållande till några nordeuropeiska länder. En utblick av detta slag kan ge ökad kunskap om alternativa sätt att beskatta (eller inte beskatta) fastigheter. Något förvånande så finns det förvånansvärt lite gjort på detta tema. En offentlig utredning från 2004 ger en viss översiktlig beskrivning (se SOU 2004:36) som dock för tillfället inte längre är aktuell för ett flertal länder. Annars är internationella jämförelser relativt ovanliga, vilket delvis torde ha sin bakgrund i att skattens utformning många gånger är komplex och inte heller är enkelt sammanställt hos de nationella statistikmyndigheterna. Rapporten inleds med ett kort metodkapitel (kapitel 2). I kapitel 3 följer en översiktlig beskrivning av fastighetsskatternas och andra boendeskatters utformning i ett antal nordeuropeiska länder (Sverige, Norge, Danmark, Finland, Island, Tyskland och Nederländerna). Dessa länder har valts ut då de i viss utsträckning har välfärdsmodeller och inkomstnivåer som liknar de svenska. De är även intressanta då de dels har valt att beskatta (eller inte beskatta) fastigheter annorlunda än vad som är fallet i Sverige, dels för att vissa av länderna har valt att reformera/minska beskattningen under de senaste åren. I kapitel 4 beskrivs fastighetsskattens och även några andra boendeskatters betydelse i de olika länderna ur ett makroperspektiv. I kapitel 4 görs även en något större jämförelse mellan den svenska och danska modellen för beskattning av fastigheter. I detta avsnitt beskrivs även stämpelskatterna, beskattning i samband med försäljning av fastighet samt förmögenhetsbeskattningen. Avslutande kommentarer återfinns i kapitel 5.

Metodbeskrivning Att göra jämförelser mellan länder, oavsett vad som jämförs, är ofta vanskligt och ibland omöjligt till följd av olikartade definitioner, olika rutiner vid statistikinsamling och olika beräkningsmodeller. Dessa svårigheter torde gälla särskilt vid jämförelser av skattesystem och skatters relativa storlek. Följaktligen är en jämförelse av fastighetsskatten i olika länder en relativt komplicerad procedur vilken innefattar en omfattande insamling, sammanställning och värdering av data. Eftersom en central del i denna rapport är en jämförelse mellan ett antal länder var en viktig uppgift att finna jämförbara länder. För att undvika en sned jämförelse är det viktigt att valet av länder sker på ett omsorgsfullt och noggrant vis. En annan viktig uppgift var att hitta jämförbar data över aggregerade ekonomiska variabler. Vad gäller valet av länder fokuserade vi på länder som är geografiskt och kulturellt nära Sverige samtidigt som ländernas skattesystem bör likna Sveriges till så stor del som möjligt. De länder som valdes ut är, förutom Sverige, Danmark, Norge, Finland, Island, Tyskland och Nederländerna. Analysen baseras på data inhämtade från UNECE 1, OECD, lokala och nationella skattemyndigheter samt andra officiella källor. Lokala och nationella statistikbyråer har också kunnat bidra med viktiga uppgifter. 1 United Nations Economic Commission for Europe

Fastighetsskattens utformning en översikt I detta avsnitt redogör vi för fastighetsskattens utformning i ett antal europeiska länder. De länder som granskas är som nämndes i metodbeskrivningen Sverige, Danmark, Norge, Finland, Island Tyskland och Nederländerna. Valet av länder är medvetet orienterat mot länder som ligger geografiskt och kulturellt nära Sverige och som samtidigt kan karaktäriseras som välfärdsstater med ett relativt högt skattetryck. Vi har valt att inkludera Island i studien trots att den isländska fastighetsskatten avskaffades i sin helhet 2006. En avskaffad fastighetsskatt gör det på flera sätt än mer intressant och motiverat att granska skattens betydelse. Norge avskaffade på liknande sätt statlig fastighetsskatt 2005 även om Norges kommuner fortfarande har möjlighet att ta ut fastighetsskatt. Vi har också lagt vikt vid att ländernas skattesystem ska vara tämligen likt det svenska. I Sverige och många andra länder är egendomsskatter, inklusive fastighetskatten, skatter av en relativt marginell betydelse för statskassan. Istället står inkomstskatten för en stor del av de totala skatteinkomsterna och betalas av i princip samtliga medborgare. I vissa andra länder, exempelvis USA och Storbritannien, är inkomstskatterna däremot av mindre betydelse medan egendomskatter står för en större andel av skatteuttaget. Länder med denna typ av skattesystem har därför medvetet utelämnats ur studien. Dessa länder har också ett jämförelsevis lågt skattetryck, särskilt USA, vilket ger oss ytterligare skäl till att exkludera dem. Det händer även en hel del internationellt på fastighetsskatteområdet. En illustration på detta är att SOU 2004:36, Reformerade egendomsskatter, som bland annat beskriver fastighetsskattens utformning i ett antal länder (se bl a s. 84), redan är föråldrad. Som nämndes tidigare har Island exempelvis avskaffat fastighetsskatten medan Norge efter att ha slopat den statliga fastighetsskatten enbart har kommunal fastighetsskatt. I Danmark har regeringen infört ett skattestopp vilket förhindrar taxeringsvärdena att stiga över ett visst tak. Nedan följer en översiktlig redogörelse för de olika ländernas skattesystem och en beskrivning av hur fastighetsskatten fastställs och fungerar.

Sverige statlig fastighetsskatt och centralt satta taxeringsvärden 2 Den svenska fastighetsskatten är en statlig skatt som betalas av samtliga fastighetsägare vare sig dessa är privatpersoner eller juridiska personer. Skatt utgår på både bostadshus, lantbruksfastigheter och rent kommersiella fastigheter. Skatt utgår också på obebyggda tomter avsedda för bostadshus. Fastighetsskattens storlek beräknas utifrån ett taxeringsvärde som fastställs mot bakgrund av fastighetens värde och taxeringsvärdet är utformat för att motsvara 75 procent av marknadsvärdet. Marknadsvärdet bestäms inte av den enskilda fastighetens eventuella köpeskilling utan beräknas utifrån det allmänna prisläget i det område där fastigheten finns. Taxeringsvärdet förändras löpande genom de s.k. allmänna och förenklade fastighetstaxeringarna. Allmän fastighetstaxering sker vart sjätte år och omfattar samtliga fastigheter som är skatteskyldiga. Den förenklade fastighetstaxeringen sker vart tredje år mellan varje allmän fastighetstaxering och omfattar enbart småhus, hyreshus och lantbruksfastigheter. Vid varje taxeringstillfälle lämnar fastighetsägaren in en s.k. fastighetsdeklaration där ägaren specificerar eventuella förändringar i fastigheten sedan föregående taxering. Förändringar att deklarera kan inkludera om- och tillbyggnationer, renoverings- och upprustningsarbeten etc. Fastighetsskatten beräknas som 1 procent av taxeringsvärdet för småhus och 0,5 procent för kommersiella fastigheter. För hyreshus och bostadsrättsföreningar är skatten 1 procent för eventuella kommersiella lokaler och 0,5 procent för bostadsdelen. En husägare kan utöver fastighetsskatten även bli skyldig att betala förmögenhetsskatt på sitt boende. Förmögenhetsskatten beräknas som 1,5 procent av nettoförmögenheten överstigande 1,5 miljoner kronor. Nettoförmögenheten bestäms som nettot av skulder och förmögenhet den sista december varje år. Fastigheter räknas in i förmögenheten efter sitt taxeringsvärde. Andra boendeskatter inkluderar stämpelskatt vid köp av fastigheter samt eventuell reavinstskatt vid försäljning. 2 Källa: Skatteverket

Den svenska fastighetsskatten är behäftad med vissa begränsningsregler. Exempelvis ska ett hushåll (inkomståret 2006) med en sammanlagd inkomst om 750 000 kr betala maximalt 4 procent av sin inkomst i fastighetsskatt upp till ett taxeringsvärde om 3 000 000 kr. Från och med nästkommande inkomstår höjs taket till 3 300 000 kr och inkomstgränsen till ca 833 000 kr. Inkomsten beräknas på ett särskilt sätt och inkluderar förutom förvärvsinkomst även inkomst av kapital samt 15 procent av den beskattningsbara förmögenheten minus fastighetens taxeringsvärde upp till 3 300 000 kr. För bostäder taxerade till mellan 3 300 000 kr och 5 000 000 kr gäller att hushållen inte ska betala mer än 6 procent av sina inkomster i fastighetsskatt. Regeln gäller för den del av taxeringsvärdet som ligger inom de angivna beloppen vilket innebär att en husägare med ett hus taxerat till mer än 5 000 000 kr med andra ord kan utnyttja begränsningsregeln delvis. Fritidshus kommer för övrigt också att omfattas av begränsningsreglerna. Är ett hushåll berättigat till begränsad fastighetsskatt räknas dessutom även eventuell förmögenhetsskatt ned med motsvarande belopp. Norge avskaffad statlig fastighetsskatt 3 I Norge avskaffades statlig fastighetsskatt den 1 januari 2005 men som husägare kan man fortfarande vara skyldig att betala kommunal fastighetsskatt, men enbart om den kommun där fastigheten ligger verkligen tillämpar fastighetsskatt. Kommunal fastighetsskatt är de facto relativt ovanligt i Norge då mindre än hälften av Norges 434 kommuner tar ut fastighetsskatt. Utöver den kommunala fastighetsskatten så kan norska husägare bli skyldiga att betala förmögenhetsskatt (formueskatt) på sin bostad. Förmögenhetsskatten beräknas som en procentsats av den samlade förmögenheten som ska inkludera såväl fast som lös egendom. För taxeringsåret 2006 beräknas förmögenhetsskatten såsom 0,2 procent av de första 340 000 norska kronorna och 0,4 procent av det överskjutande beloppet. Gemensamt för fastighets- och förmögenhetsskatten är att de beräknas utifrån ett taxeringsvärde (ligningsverdi). Taxeringsvärdet bestäms av den centrala 3 Källor: Statistisk Sentralbyrå, Skattedirektoratet, Huseiernas Landsforbund, European Tax Handbook 2005

skattemyndigheten utifrån vad huset kostade att bygga. För nybyggda hus är regeln att taxeringsvärdet maximalt ska uppgå till 30 procent av den totala kostnaden men sätts i realiteten ofta betydligt lägre än så. Taxeringsvärdet revideras årligen även om det knappt har förändrats alls sedan mitten av 1990-talet. Detta gör att äldre hus ofta har ett mycket lågt taxeringsvärde jämfört med husets faktiska marknadsvärde. Köpare av småhus betalar även en stämpelskatt vid omsättning av fastigheter motsvarande 2,5 procent av köpesumman. Norska husägare betalar även skatt på eventuell vinst vid försäljning av sina hus. Vinsten beskattas, med vissa avdrag och undantag, som inkomst och utgör därför en del av inkomstbeskattningen. Danmark kommunal såväl som regional fastighetskatt 4 I Danmark betalar husägare två olika typer av skatt. Dels en grundläggande egendomskatt (Grundskyld) som tas ut på själva tomtens värde och ytterligare en egendomsskatt (Ejendomsværdiskat) som baseras på alla eventuella byggnaders värde. Grundskylden baseras på en värdering av tomten som den centrala skattemyndigheten, Skatteministeriet, gör vartannat år. Värderingen består av en uppskattning av det pris som en likartad tomt hade kostat och utgör på så sätt tomtens uppskattade marknadsvärde. Grundskylden betalas till den kommun och det län där fastigheten är lokaliserad och utgörs av en procentsats av Skatteministeriets värdering. Procentsatsen är 1 procent för samtliga län och 0,6 2,4 procent beroende på vilken kommun i landet fastigheten tillhör. Varje kommun bestämmer själv vilken procentsats som ska gälla i den enskilda kommunen och denna bestäms årligen av kommunfullmäktige. Ejendomsværdiskat som betalas på fastighetens byggnader bestäms utifrån en offentlig värdering som görs vartannat år av den centrala myndigheten Skatteministeriet. Värderingen går till på samma sätt som för grundskyld ovan och består av ett uppskattat marknadsvärde. Ejendomsværdiskat betalas till den kommun man bor i, oavsett var byggnaden är lokaliserad vilket innebär att en ägare av ett 4 Källor: Danmarks statistik, Skatteministeriet, Realkreditrådet

fritidshus betalar grundskyld i den kommun där fritidshuset ligger och ejendomsværdiskat i den kommun som husägaren är skriven i. Ejendomsværdiskat bestäms som 1 procent av värdet som understiger 3 040 000 danska kronor och 3 procent av det överstigande värdet. I dagsläget har ett s.k. skattestopp införts av den danska regeringen vilket innebär att danska husägare inte betalar varken grundskyld eller ejendomsværdiskat enligt aktuella värderingar. Med vissa undantag baseras därför skatterna på 2001 års värderingar + 5 procent. Danska småhusägare betalar utöver fastighetsskatt även stämpelskatt om 2,1 procent vid husköpet. Reavinstskatt och förmögenhetsskatt saknas dock helt för privatpersoner. Finland skattefrihet för skogs- och jordbruksfastigheter 5 Den finländska fastighetsskatten tas ut på alla fastigheter utom skogs- och jordbruksmark. Skatten fastställs utifrån ett s.k. beskattningsvärde som motsvarar det svenska taxeringsvärdet. Beskattningsvärdet, som bestäms av den centrala skattemyndigheten, fastställs separat för tomt och byggnader och det slutgiltiga beskattningsvärdet som ligger till grund för den skatt som husägaren i slutändan betalar består således av ett sammanslaget beskattningsvärde för både tomt och byggnader. Beskattningsvärdet bestäms traditionellt i samband med förmögenhetsbeskattningen men i samband med den finska förmögenhetsskattens avskaffande 2006 bestämdes att nya värderingsrutiner för beskattningsvärdet införs från och med 2007. Den slutgiltiga skatten tas ut i två delar, en del för tomten och en andra del för byggnaderna. Det bör betonas att de finska taxeringsvärdena är jämförelsevis låga och motsvarar i runda tal 60 % av fastigheternas marknadsmässiga värde. Fastighetsskatten tillfaller den kommun där fastigheten ligger och den exakta skattesatsen bestäms av kommunfullmäktige. Kommunen är dock inte fri att sätta 5 Källor: Finska skattemyndigheten, Bostadsinformation, European Tax Handbook 2005

vilken skattesats som helst utan är tvingade att hålla sig inom vissa ramar. Den allmänna fastighetsskattesatsen, som beskattar själva tomten, måste ligga i spannet 0,5 till 1 procent av beskattningsvärdet medan skattesatsen för byggnader ska ligga mellan 0,22 och 1 procent beroende på om det är ett hus avsett för åretruntboende eller ett fritidshus. Obebyggda tomter beskattas på liknande sätt med mellan 1 och 3 procent. I och med att kommunen enskilt bestämmer skattesatsen kan ett jämförligt taxeringsvärde ge olika hög fastighetsskatt beroende på i vilken kommun en husägare bor. Även om den finska fastighetsskatten kan anses vara relativt låg betalar finska husägare en jämförelsevis hög stämpelskatt när de köper sina hus om 4 procent av inköpsvärdet. Finska husägare beskattas även för eventuell vinst vid försäljning av sina hus och skatten bestäms som 28 % av vinsten. Ett viktigt undantag är att de som ägt och varit permanent bosatta i sin bostad i mer än två år är helt undantagna från reavinstbeskattning. Tyskland låga taxeringsvärden 6 Den tyska fastighetsskatten är delad i två kategorier (s.k. Grundsteuer) där kategori A beskattar skogs- och jordbruksfastigheter medan kategori B gäller för övriga fastigheter, exempelvis småhus och andra bostäder. Fastighetsskatten tillfaller den kommun där fastigheten finns och fastställs utifrån tre kriterier, taxeringsvärde (Einheitswert), fastighetsmätvärde (Grundsteuermeßbetrag) samt ett anpassningsvärde (Hebesatz). Taxeringsvärdet bestäms av det lokala skattekontoret och utgår från ett grundvärde som bestämdes år 1964. Grundvärdet har sedan dess räknats upp endast marginellt och har i genomsnitt justerats upp ca 2,1 procent årligen sedan 1964. Taxeringsvärdet har idag ingen nära koppling till rådande fastighetspriser och ligger inte sällan mycket under dessa. Fastighetsmätvärdet bestäms av den tyska förbundsdagen och utgör en viss promillesats av taxeringsvärdet. Fastighetsmätvärdet är fastställt till 2,6 om 6 Källa: Bundesministerium der Finanzen, European Tax Handbook 2005

taxeringsvärdet understiger ca 38 000 och 3,5 vid överstigande taxeringsvärde överstigande detta belopp. Varje kommun fastställer sedan det så kallade anpassningsvärdet vilket ger kommunen möjlighet att styra sina inkomster från fastighetsskatten. Anpassningsvärdet är en procentsats och fungerar som en multiplikator, exempelvis är Hamburg kommuns anpassningsvärde 540 %. Den fastighetsskatt som husägarna i slutändan betalar beror med andra ord på tre faktorer; enhetsvärde, fastighetsmätvärde och anpassningsvärde. Eftersom de tyska taxeringsvärdena hålls i princip oförändrade är skattens utveckling och storlek till stor del beroende av det anpassningsvärde som den enskilda kommunen fastställer. I Tyskland är husägare, precis som i många andra länder, skyldiga att betala skatt på den eventuella vinst som uppstår vid försäljning av deras hus. Vinsten beskattas normalt i nivå med husägarens inkomst men hus som använts som privatbostad för en given tidsperiod är normalt befriade från reavinstbeskattning. Däremot betalar inte tyska småhusägare någon stämpelskatt vid omsättning av hus. Nederländerna fastighetsskatten helt i kommunens händer 7 Den nederländska skatten på fastigheter är en rent kommunal skatt som sätts utifrån ett lokalt fastslaget taxeringsvärde. Taxeringsvärdet har hittills uppdaterats vart fjärde år och bestäms utifrån vissa kriterier såsom läge och hustyp men även utifrån husets storlek och skick. Husets slutgiltiga taxeringsvärde sätts sedan med utgångspunkt i de marknadsmässiga huspriserna. Skatten bestäms sedan utifrån en tariff som varje enskild kommun bestämmer individuellt, hittills vart fjärde år men från 2007 varje år. De exempeltariffer som presenteras nedan är hämtade från Amsterdam men eftersom kommunerna är fria att bestämma sina egna tariffer bör det noteras att dessa varierar beroende på var i landet fastigheten ligger. 7 Källor: Dienst Wonen Gemeente Amsterdam, European Tax Handbook 2005

Nederländerna har hittills haft två kategorier av fastighetsskatt, en för husägaren och en för den som nyttjar huset. Oftast betalas båda dessa skatter av samma person då de flesta både äger och bor i sitt eget hus men ett viktigt undantag är kommersiella fastigheter där ägaren och nyttjaren ofta är två skilda individer/juridiska personer. År 2005 var tariffen i Amsterdam 1,43 per 2 268 taxeringsvärde för husägaren och 1,15 per 2 268 taxeringsvärde för den som nyttjar huset. Från 2006 betalar enbart fastighetsägaren skatt om 1,60 per 2 500 taxeringsvärde och därmed befrias nyttjaren av fastigheten från direkt fastighetsbeskattning. Den nederländska stämpelskatten som betalas vid köp av fastigheter är förhållandevis hög, 6 procent av inköpsvärdet. Nederländska småhusägare betalar däremot ingen skatt på den kapitalvinst som kan uppstå vid försäljning av hus.

Fastighetsskatten ett makroperspektiv Vi har tidigare kunnat konstatera att fastighetsskattens utformning till stor del skiljer sig åt mellan de i studien inkluderade länderna. I flera av länderna är fastighetsskatten kommunal medan den i exempelvis Sverige är en alltigenom statlig skatt. Taxeringsvärdenas storlek, utveckling och betydelse skiljer sig även markant mellan länderna. Även om detta är viktiga och intressanta skillnader säger det oss ingenting om vilka intäkter skatten ger eller hur stor börda den utgör för skattebetalarna. Vi kommer därför att i detta avsnitt presentera makroekonomiska siffror som syftar till att ge en jämförbar och överskådlig bild av fastighetsskattens betydelse i de studerade länderna. Först presenteras en allmän bild av skattetrycket i länderna varefter vi fokuserar på fastighetsskattens andel av bland annat totala skatteintäkter och disponibel inkomst. Vi kommer utöver det även att presentera taxeringsvärdenas utveckling i några utvalda länder. Avsnittet innehåller dessutom en fördjupad utvikning av fastighetsskatternas betydelse i Sverige och Danmark. Skattetryck En stats totala skatteuttag mäts i första hand i landets lokala valuta och även om denna information kan sägas vara intressant i sig självt får vi en mer jämförbar och heltäckande bild om denna summa sätts i relation till landets bruttonationalprodukt, BNP. Figur 1 nedan visar det totala skatteuttagets andel av BNP och dess förändring över tiden för ett antal europeiska länder.

Figur 1 Det totala skatteuttagets procentuella andel av BNP 55% 50% 45% 40% 35% 30% 1990 1995 2000 2003 Sverige 53% 48% 53% 50% Danmark 47% 49% 50% 48% Finland 44% 46% 48% 45% Norge 42% 41% 43% 43% Nederländerna 41% 40% 40% 37% Tyskland 32% 37% 37% 36% Island 31% 32% 39% 39% Källa: UNECE och OECD Av figur 1 framgår att skattekvoten, det vill säga skatteuttagets procentuella andel av BNP, varierar relativt kraftigt mellan de i studien ingående länderna. Tyskland uppvisar det lägsta skattetrycket tätt följt av Nederländerna och Island medan Sverige och Danmark är de två länder som har högst skattetryck. I samtliga länder utom Island har skattetrycket minskat något mellan åren 2000 och 2003 även om den inbördes ordningen inte har ändrats nämnvärt. Ett sjunkande skattetryck kan vara ett uttryck för en minskande offentlig sektor och minskade offentliga investeringar men skattekvoten påverkas också av huruvida landet beskattar sociala transfereringar eller inte. Ett exempel är Sverige där arbetslöshetsersättning, sjukpenning och pensioner inkomstbeskattas. Vissa andra länder tillämpar så kallade nettoersättningar vilka inte beskattas som inkomst. Skattekvotens storlek ska också ses i ljuset av staternas ambitioner att upprätthålla en välfärd där skatterna används till att finansiera bland annat skola, vård och omsorg.

Fastighetsskatt omfattning och betydelse Detta avsnitt ägnas åt en beskrivning av fastighetsskattens betydelse för de olika ländernas ekonomi. Som nämndes ovan är det svårt att få en bild av hur stor tyngd fastighetsskatten utgör utan att sätta den i relation till andra ekonomiska variabler och vi presenterar därför ett antal figurer som syftar till att ge oss en bra bild av fastighetsskatten. Figur 2 visar fastighetsskattens andel av BNP och ska jämföras med det generella skattetrycket som visas i figur 1. Notera att fastighetsskatten i figur 2 baseras på den totala summan inbetald fastighetsskatt. Fastighetsskatt stammande från både hushåll och företag är därför inräknade. Viktigt att notera är att figur 2 saknar en del av den danska fastighetsbeskattningen 8 vilket kommer av att OECD, varifrån uppgifterna om fastighetsskattens storlek är hämtade, betraktar den aktuella skatten som en del av inkomstskatten. Den danska fastighetsskattens betydelse som beskriven i figur 2 är därför sannolikt något underskattad. Figur 2 Fastighetsskattens procentuella andel av BNP 1,4% 1,2% 1,0% 0,8% 0,6% 0,4% 0,2% 0,0% 1990 1995 2000 2003 Island 1,1% 1,3% 1,2% 1,3% Danmark 1,1% 1,0% 1,0% 1,2% Nederländerna 0,7% 0,7% 0,7% 0,8% Sverige 0,6% 0,9% 1,1% 1,0% Tyskland 0,3% 0,4% 0,4% 0,4% Norge 0,3% 0,3% 0,2% 0,2% Finland 0,1% 0,5% 0,4% 0,5% Källa: UNECE och OECD 8 Grundskyld

Av figur 2 framgår att Island, Sverige och Danmark är de tre länder där fastighetsskatten utgör eller utgjorde störst del av BNP. Tyskland, Norge och Finland är på samma sätt de länder med lägst fastighetsskatt ställt i relation till BNP. De svenska taxeringsvärdena har ökat kraftigt de senaste åren varför det till det yttre kan te sig märkligt att fastighetsskattens andel av BNP har minskat under samma period. Förklaringen ligger i att fastighetsskattens skattesats sänktes för ett par år sedan vilket gör att de höjda taxeringsvärdena får en relativt liten effekt på skatteuttaget. Tillsammans med en hög BNP-tillväxt ger detta således fastighetsskattens andel en negativ utveckling och det är det vi kan se i figur 2. Inga ytterligare sänkningar av skattesatsen är så vitt känt planerade varför denna negativa utveckling med största sannolikhet är tillfällig, se utvikningen av de svenska och danska fastighetsskatterna för en mer detaljerad bild över officiella prognoser. Viktigt att notera är också att exempelvis svenskar och norrmän i vissa fall betalar förmögenhetsskatt på sitt boende vilket rimligt sett torde underskatta fastighetsbeskattningens faktiska betydelse. I figur 3 nedan presenteras fastighetsskattens andel av det totala skatteuttaget för samtliga studerade länder.

Figur 3 Fastighetsskattens procentuella andel av totalt skatteuttag 4,5% 4,0% 3,5% 3,0% 2,5% 2,0% 1,5% 1,0% 0,5% 0,0% 1990 1995 2000 2003 Island 3,6% 4,0% 3,1% 3,2% Danmark 2,3% 2,1% 2,1% 2,5% Nederländerna 1,6% 1,9% 1,9% 2,2% Sverige 1,2% 1,8% 2,0% 1,9% Tyskland 1,0% 1,0% 1,2% 1,3% Norge 0,7% 0,7% 0,4% 0,5% Finland 0,2% 1,0% 0,9% 1,0% Källa. UNECE och OECD Figur 3 visar hur stor betydelse fastighetsskatten har i de studerade länderna och hur mycket den bidrar till de allmänna skatteintäkterna. Den inbördes ordningen mellan länderna har knappt förändrats alls jämfört med figur 2 där Island, Sverige och Danmark i sällskap med Nederländerna ligger högst. Den svenska fastighetsskattens andel av de totala skatteintäkterna har legat relativt stabilt sedan mitten av 1990-talet medan Danmark och Nederländerna visar upp den största ökningen. Det är viktigt att komma ihåg att utvecklingen i figur 3 i hög grad påverkas av det generella skatteuttaget och inte enbart av fastighetsskattens storlek. Hur stor andel av det totala skatteuttaget som utgörs av fastighetsskatt är viktigt att känna till inte minst vid analys av debatten kring fastighetsskattens vara eller icke vara. En stat som gjort sig beroende av höga inkomster från fastighetsbeskattning kommer sannolikt att vara obenägen att sänka eller avskaffa skatten eftersom det ställer höga krav på motfinansiering. Det ska dock tilläggas att den isländska regeringen valde att avskaffa fastighetsbeskattningen 2006 trots att skatten utgjorde en jämförelsevis stor andel av de totala skatteinkomsterna. Fallet med den isländska

fastighetsskatten antyder därför att en stark politisk vilja kan ha större betydelse för möjligheterna att avskaffa fastighetsskatten än vad många tidigare antagit. Sverige och Danmark en utvikning Av figur 2 är det tydligt att fastighetsskatten har eller hade störst betydelse för de isländska, svenska och danska ekonomierna. Island avskaffade som bekant fastighetsskatten år 2006 varför vi i figurerna 4 till 8 valt att titta lite närmare på Danmark och Sverige som framstår som de länder där fastighetsskatten idag har störst betydelse. Att enbart titta på fastighetsskatten kan i vissa fall vara något missvisande och detta torde särskilt gälla för Sverige där fastighetsskatten inte sällan kompletteras med förmögenhetsskatt. Utöver det betalar både svenska och danska husägare stämpelskatt vid köp av fastigheter. Genom att studera samtliga boendeoch fastighetsskatter får vi en mer rättvisande bild av hur stor del den totala skatten på bostäder och fastigheter utgör av de båda ländernas ekonomi. I figurerna 4 till 8 har vi utökat studien till att omfatta uppgifter för 2005 samt officiella prognoser för åren 2006 och 2007. Prognoserna tar inte hänsyn till det förslag som nyligen har lagts fram, men förslagen kommenteras kort.

Figur 4 Stämpelskattens procentuella andel av BNP; Sverige och Danmark 0,60% 0,55% 0,50% 0,45% 0,40% 0,35% 0,30% 0,25% 0,20% 0,15% 0,10% 1990 1995 2000 2003 2005 2006 2007 Sverige 0,33% 0,17% 0,22% 0,24% 0,27% 0,32% 0,32% Danmark 0,34% 0,31% 0,32% 0,44% 0,55% 0,47% 0,41% Källa: UNECE, ESV, SCB, Skatteministeriet Av figur 4 framgår att den svenska stämpelskatten beräknas öka i betydelse de närmaste åren medan den danska tvärtom förutses minska i betydelse. Stämpelskattens betydelse är i hög grad beroende av antalet fastighetsaffärer men är även bunden till husprisernas utveckling. Figur 5 nedan visar den svenska förmögenhetsskattens andel av BNP ur ett historiskt perspektiv men visar också en prognos baserad på officiella uppskattningar.

Figur 5 Förmögenhetsskattens (fastigheter) procentuella andel av BNP; Sverige 9 0,20% 0,19% 0,18% 0,17% 0,16% 0,15% 0,14% 0,13% 0,12% 0,11% 0,10% 1990 1995 2000 2003 2005 2006 2007 Sverige 0,19% 0,11% 0,19% 0,18% 0,14% 0,14% 0,13% Danmark Källa: UNECE, SCB, ESV, Skatteverket Figur 5 är intressant dels därför att Danmark, som beskrivits innan, helt saknar förmögenhetsskatt och dels för att den svenska förmögenhetsskatten enligt officiella prognoser fortsätter att minska sin andel av BNP såsom skett de senaste åren. Värt att notera är att förmögenhetsskattens omfattning trots allt spås öka i absoluta tal under perioden 2006 och 2007. Figur 6 visar den svenska kapitalvinstbeskattningens, också känd som reavinstbeskattningen, faktiska och prognostiserade utveckling mellan åren 1990 och 2007. Notera att Danmark saknar kapitalvinstbeskattning för privatpersoner. 9 Enligt officiella uppskattningar utgör fastigheter ca 70 procent av förmögenhetsskattens skattebas

Figur 6 Kapitalvinstskattens (bostäder) procentuella andel av BNP; Sverige 0,30% 0,25% 0,20% 0,15% 0,10% 0,05% 1990 1995 2000 2003 2005 2006 2007 Sverige 0,15% 0,06% 0,18% 0,20% 0,25% 0,24% 0,23% Danmark Källa: UNECE, ESV, Budgetkontoret, Finansdepartementet Enligt prognosen i figur 6 spås kapitalvinstbeskattning av bostäder utgöra en allt mindre del av Sveriges BNP de närmaste åren. Av de tre olika skatter vi hittills har studerat närmare har alla, med undantag av stämpelskatten, förutspåtts minska i betydelse under 2006 och 2007. Figur 7 nedan kompletterar figur 2 i den bemärkelsen att figuren fokuserar enbart på Sverige och Danmark samtidigt som den visar de officiella prognoserna över fastighetsskattens utveckling. Värt att notera är att figur 7, precis som figur 2, saknar en särskild dansk skatt på fastigheter, den så kallade Grundskylden, som före år 2000 betraktades som en inkomstskatt i Danmark och följaktligen saknas i OECD:s officiella statistik över fastighetsskatter.

Figur 7 Fastighetsskattens procentuella andel av BNP, Sverige och Danmark 1,2% 1,1% 1,0% 0,9% 0,8% 0,7% 0,6% 1990 1995 2000 2003 2005 2006 2007 Sverige 0,6% 0,9% 1,1% 1,0% 0,9% 1,0% 1,0% Danmark 1,1% 1,0% 1,0% 1,2% 1,1% 1,1% 1,1% Källa: UNECE, OECD, ESV, Skatteministeriet Figur 7 bekräftar att den nedgång i den svenska fastighetsskattens andel av BNP som skedde mellan åren 2000 och 2005 var tillfällig. De närmast kommande åren spås istället den svenska fastighetsskattens betydelse öka samtidigt som den danska skatten på fastigheter förutsägs minska något eller vara stabil i sin andel av BNP. I den händelse att regeringens nyligen framlagda förslag om frysning av fastighetsskatten blir en realitet kommer uppgången under 2006 att förskjutas till 2009. Om då frysningen upphör kommer fastighetsskatten att ånyo öka. Hela ökningen lär dock inte förskjutas till 2009 då taxeringsvärdena kommer att påverka förmögenhetsskatten. Figurerna 4 till 7 har redogjort för de skatter som kan relateras till husägande i Sverige respektive Danmark och figur 8 visar en sammanfattande bild av boendeoch fastighetsskatter i de båda länderna.

Figur 8 De totala boende- och fastighetsskatternas procentuella andel av BNP; Danmark och Sverige 1,7% 1,6% 1,5% 1,4% 1,3% 1,2% 1,1% 1990 1995 2000 2003 2005 2006 2007 Sverige Danmark Källa: OECD, UNECE, SCB, Skatteministeriet, ESV, Budgetkontoret samt Finansdepartementet Figur 8 visar tydligt att då samtliga boendeskatter inkluderas närmar sig Sverige och Danmark varandra. De officiella prognoserna visar för övrigt att de svenska boendeoch fastighetsskatterna sannolikt kommer att överstiga de danska i betydelse från och med år 2006. Taxeringsvärden en översikt Figur 9 nedan visar hur taxeringsvärdena har förändrats i några utvalda länder, närmare bestämt Sverige, Norge, Finland och Nederländerna. För de länder som fattas i sammanställningen saknas aggregerade data för taxeringsvärden.

Figur 9 Taxeringsvärdets utveckling jämfört med föregående år; nationell nivå 70,0% 60,0% 50,0% 40,0% 30,0% 20,0% 10,0% 0,0% -10,0% 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 Sverige 0,7% 1,2% 40,0% 11,7% 6,9% 1,2% 1,3% 23,0% Norge 0,0% 10,0% 15,0% 0,0% -5,0% 0,0% 0,0% Finland 5,2% 9,9% -1,5% -1,0% 5,7% 2,5% Nederländerna 2,2% 2,0% 66,2% 1,5% 1,4% 1,0% 52,5% Källa: Se respektive land i avsnittet Fastighetsskatt hushållens perspektiv Av figur 9 framgår att det samlade svenska taxeringsvärdet har ökat relativt starkt jämfört med övriga länder. Undantaget är Nederländerna där taxeringsvärdet ökade mycket kraftigt, särskilt mellan åren 2000 och 2001 och under det senaste året. Jämfört med Sverige och Nederländerna upplevs de finska och norska taxeringsvärdena som stabila över tiden.

Sammanfattande kommentarer Vi kan utifrån resultaten i denna studie konstatera att boendeskatternas omfattning och utformning skiljer sig relativt mycket mellan de länder vi valt att studera. Några övergripande slutsatser är: Ett genomgående kännetecken är att Sverige och Danmark är de länder där boendeskatterna har en jämförelsevis stor betydelse, både vad gäller andel av BNP och andel av det totala skatteuttaget. De svenska taxeringsvärdena har ökat kraftigt sedan 1999. Här skiljer Sverige, med undantag för Nederländerna, ut sig. Sverige skiljer även ut sig genom att fastighetsskatten blir en allt viktigare intäktskälla. Island har avskaffat fastighetsskatten helt och hållet. I Norge har den statliga fastighetsskatten avskaffats och i Danmark har ett skattestopp införts. Vad gäller övriga boendeskatter (stämpelskatt, skatt i samband med försäljning samt förmögenhetsskatt som påverkas av fastighetsvärdet) så återfinns dessa skatter även i andra länder. Sverige är dock unikt i den bemärkelsen att samtliga skatter tillämpas. Då Sverige och Danmark är två länder som sticker ut vad gäller boendeskatternas omfattning har vi tittat närmare på dem. Några slutsatser är: Danmark har infört skattestopp sedan några år. I Sverige stiger taxeringsvärdena. Med anledning av detta bedöms intäkterna från fastighetsskatten öka i Sverige medan de är oförändrade i Danmark de kommande åren. Om regeringens förslag om frysning av fastighetsskatten blir en realitet kommer intäkterna inte att öka i samma takt utan istället förskjuts en större del av ökningen till dess frysningen upphör. Enligt respektive lands skattemyndigheter bedöms stämpelskatten öka i Sverige men minska i Danmark I Danmark ger inte fastigheternas värde upphov till någon förmögenhetsskatt då denna skatt inte finns i Danmark. Danskarna betalar inte heller någon skatt på eventuell vinst vid försäljning av sina fastigheter.

Som en konsekvens av ovan bedöms enligt officiella källor de svenska boendeskatterna komma att utgöra en större del av BNP i Sverige än i Danmark under de kommande åren. Som ytterligare en avslutande slutsats så kan man konstatera att de totala boendeskatterna är stora för svenska småhusägare och också en relativt stor intäktskälla för staten. Den svenska boendesbeskattningsmodellen skiljer sig från övriga länder genom att det är en viktigare intäktskälla för det offentliga och också att ambitionen inte tycks vara att minska beskattningen, vilket är fallet i många andra länder, utan snarare att öka den. Vad studien också visar är att det går att minska/ta bort fastighetskatten om så önskas. Några möjliga modeller är: En långsiktig modell skulle kunna vara att som i Tyskland inte ändra/frysa taxeringsvärdena. Även om det lär ta lång tid innan fastighetsskatten kommer att uppfattas som en mindre problematisk skatt så är detta en väg. Regeringens modell förslag om frysning av fastighetsskatten liknar således denna modell om frysningen blir långsiktig och inte upphävs 2009. En annan väg är att avskaffa förmögenhetsskatten som exempelvis är fallet i Finland. 10 En tredje väg skulle kunna vara att som på Island och i Norge helt eller delvis avskaffa fastighetsskatten. En fjärde väg, som har aktualiserats i och med att Alliansen har lagt fram ett gemensamt förslag, skulle kunna vara att skatten på sikt ersätts med en lägre kommunal avgift. Svenska småhusägare betalar förhållandevis stora delar av sina inkomster i olika boendeskatter. Boendeskatterna och inte minst fastighetsskatten är skatter som är mycket tydlig för de som bor i hus och inte minst för de som bor i områden där taxeringsvärdena har stigit kraftigt. Detta torde ha bidragit till den irritation som finns bland många småhusägare. Samtidigt har skatten kommit att bli en förhållandevis 10 En reform av detta slag skulle troligtvis också kunna ha positiva effekter på nettoinflödet av kapital då förmögenhetsskatten ofta ses som en viktig orsak till att det finns en stor mängd svenskt kapital utomlands.

viktig intäktskälla för staten. Häri ligger dilemmat för de politiska partierna inför höstens val. Sänkta och förändrade fastighetsskatter i flera av våra närliggande länder illustrerar även ett faktum som blir allt viktigare inom EU nämligen att det inte går att avvika för mycket från grannländerna när det gäller beskattning. Detta gäller i synnerhet för lättrörliga skattebaser, men kommer över tiden också att sätta sin prägel direkt eller indirekt på mer fasta skattebaser. Trenden att avskaffa förmögenhetsskatten kommer med all sannolikhet exempelvis att förr eller senare leda till en sänkning/borttagande av den svenska förmögenhetsskatten, vilket i sin tur kommer att minska de totala boendeskatterna. Ökad kunskap bland väljarna om hur fastigheter beskattas i andra länder i kombination med den irritation som finns bland många småhusägare lär också sätta press på de politiska partierna att agera i fastighetsskattefrågan.

Referenser Bostadsinformation (Finland), www.asuntotieto.com Budgetkontoret, Riksdagens utredningstjänst, PM, Dnr 2006:578 Bundesministerium der Finanzen (Tyskland), www.bundesfinanzministerium.de Danmarks statistik (Danmark), www.dst.dk Dienst Wonen Gemeente Amsterdam (Nederländerna), www.wonen.amsterdam.nl Ekonomistyrningsverket ESV (Sverige), Budgetprognos 2006 IBFD, European Tax Handbook 2005, Amsterdam Finansdepartementet (Sverige), 2006 års ekonomiska vårproposition Huseiernes Landsforbund (Norge), www.huseierne.no OECD, Main Economic Indicators, www.oecd.org/std/mei OECD (2005), Revenue Statistics Realkreditrådet (Danmark), www.realkreditraadet.dk Skattedirektoratet (Norge), www.skattetaten.no Skatteministeriet (Danmark), www.skat.dk Skatteverket (Sverige), www.skatteverket.se Skattemyndigheten (Finland), www.vero.fi

SOU 2004:36, Reformerade egendomsskatter, Stockholm Statistiska Centralbyrån (Sverige), Fastighetstaxering, www.scb.se Statistiska Centralbyrån, Statistisk Årsbok (2001-2006) Statistisk Sentralbyrå (Norge), www.ssb.no UNECE, Data online, Economic Statistics, www.unece.org