Jämtland och Härjedalens framtid på spel

Jämtland och Härjedalens framtid på spel En grönbok om regionfrågan 1

Jämtland och Härjedalens framtid på spel En grönbok om regionfrågan Innehåll A. Sammanfattning... 4 B. Utgångspunkter... 5 C. Utredningar om ändrad regional indelning... 9 D. Konsekvenser av en Norrlandsregion... 12 E. Särskilt om MittSverige...15 F. En egen region... 18 Noter... 23 Framtid för Jämtland Framtid för Jämtland är en ideell förening och ett nätverk av personer som vill stärka framtidsdebatten i Jämtlands län och skapa opinion för att länet ska bli en egen region och en kommun. Vi anordnar seminarier, debatter, informationsmöten och andra aktiviteter inom olika ämnesområden med anknytning till viktiga framtidsfrågor. Tycker du som vi? Då hoppas vi att du också vill vara med. Anmäl dig via vår hemsida www.framtidjamtland.se 2 Feb 2011

Inledning För fyra år sedan föreslogs att dagens länsindelning skulle ersättas av en indelning i sex till nio regionkommuner. Landstingen i Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens län ansökte hos regeringen om att tillsammans få bilda Region Norrland. Landstinget i Jämtlands län ansökte om att tillsammans med Sundsvalls och Ånge kommuner få bilda Region MittSverige. Regeringen beslöt om fortsatt utredning. Regionindelningen kommer att få avgörande betydelse för vilka landsdelar blir framtidens vinnare och förlorare. För Jämtland och Härjedalen är det en ödesfråga med konsekvenser för all framtid. Varje enskild invånare i länet påverkas. Det finns en uppenbar risk att frågan avgörs och att länsborna ändå inte förstår vad som är på gång. När beslutet väl är fattat är det oåterkalleligt. Ska vi alls kunna påverka vår framtid måste det ske under det kommande året. Vad händer om Jämtlands län går upp i ett Stornorrland? Vilka blir konsekvenserna om vi går ihop med Västernorrland? Om vi bildar region med Sundsvall? Om vi förblir självständiga? Alltsedan landstingsledningen ansökte om att få bilda Region MittSverige har vi från Framtid för Jämtland begärt ett offentliggörande av den konsekvensanalys som borde finnas. Till slut har vi nödgats konstatera att någon sådan tydligen aldrig har gjorts. Därför har Framtid för Jämtland sammanställt denna Grönbok, om hittills kända argument för och emot storregion. Underlaget bygger på ett seminarium som nätverket höll hösten 2010, och på offentliga handlingar och uttalanden om vad staten, grannlänen och vår egen landstingsledning sagt i regionfrågan. Avsikten är att synliggöra alternativen och stimulera till en livligare debatt. Vi hoppas också att Grönboken ska visa att man noga måste undersöka de praktiska och ekonomiska konsekvenserna av samtliga tänkbara alternativ, inklusive att Jämtlands län kvarstår som egen region. 3

A. Sammanfattning I Grönboken granskas skälen för, och konsekvenserna av, hittills framförda regionalternativ, en Norrlandsregion eller samgående med hela eller delar av Västernorrlands län. Mot dessa ställs alternativet att Jämtlands län förblir en egen region. Granskningen visar att en sammanläggning med grannlänen skulle få mycket olyckliga konsekvenser. Vi skulle inte längre kunna göra oss hörda och föra vår egen talan, inte kunna utveckla våra egna möjligheter, inte få den uppmärksamhet vi behöver. Särskilt hårt kan näringsliv och sjukvård drabbas. Varje enskild länsbo har anledning att oroas för följderna för länssjukvården. Enda möjligheten att skapa tillräcklig dynamik i utvecklingen är att länet kvarstår som en egen region. Bara då blir vi fria att utgå från våra egna förutsättningar, så att vi kan göra Jämtland-Härjedalen till ett attraktivt alternativ för boende och företagande. Bara som egen region förblir vi en synlig del av Sverige. Det är viktigt att vi fortsätter att samverka med Sundsvall och andra grannar, men det är stor skillnad mellan ständigt beroende av en part, och att fritt kunna samverka i olika konstellationer, beroende på när vi har gemensamma intressen. Vi har också granskat utredningsunderlaget. Det visar sig att förutsättningarna radikalt har förändrats under de år som har gått sedan Ansvarskommitténs betänkande. Utredningens viktigaste argument verkar i dag mer eller mindre överspelade, och det är inte ens längre alldeles säkert att det kommer att bildas nya regioner så som kommittén föreslog. Detta innebär att utgångspunkterna har förändrats sedan länets kommuner 2008 tog ställning i valet mellan en Norrlandsregion och en Mittregion. Därför är det nödvändigt att frågan tas upp till förnyad och mer ingående prövning i vårt län. 4

B. Utgångspunkter 1. Tusenårig självstyrelse Som en följd av sitt geografiska läge har Jämtland och Härjedalen i alla tider haft en tydlig särprägel och en mellanställning mellan Sverige och Norge. Detta har medfört ett starkt behov av egna samhällsinstitutioner, som gör att vårt landsting har en obruten, nära tusenårig historia. Det nuvarande landstinget är en direkt fortsättning av det medeltida Jamtamot, som senare övergick till ett landskapsting med valda fullmäktige. Genom tillkomsten av Jämtlands län 1810 och de moderna landstingen 1862 ingår även Härjedalen. I båda landskapen finns en stark känsla av identitet och gemenskap, som ger länet styrka. Under senare tid har detta inte tillmätts någon större betydelse, men numera kommer alltfler belägg för att kontinuitet och organiskt framvuxna strukturer är en långt viktigare utvecklingsfaktor än administrativ likformighet. Jämtlands län: Mellan söder och norr, väst och öst, är det viktigt att vi fritt kan samverka i alla väderstreck. Kiruna 81 mil Luleå 60 mil Trondheim 26 mil Östersund Umeå 38 mil Sundsvall 19 mil Falun 40 mil Stockholm 56 mil 5

2. Inte första gången Från 1960-talet och framåt har det vid flera tillfällen kommit förslag om en länssammanslagning. Varje gång har tanken kraftfullt tillbakavisats av länets politiska företrädare, med hänvisning till stora avstånd och att våra behov och möjligheter skiljer sig från kustens. Denna gång har man i stället bejakat förslaget. En stor skillnad är också frånvaron av debatt och dialog med länets befolkning. Trots frågans avgörande betydelse har pressen till skillnad från tidigare visat ett närmast kompakt ointresse för att titta djupare på frågan. Det enda som tillmätts nyhetsvärde har varit vilken region vi bör tillhöra, inte konsekvenserna eller skälen för och emot. Regeringen har uttalat att regionindelningen bör växa fram underifrån och med folkligt stöd, men landstinget har försökt undvika debatt och sagt nej till förslag om konsekvensbeskrivningar och informationsinsatser. Tystnaden gör att inte ens beslutsfattarna själva tycks inse vad förändringen kan föra med sig. 3. Vi måste inte En uppenbar förklaring till denna tystnad är en mångårig opinionsbildning, som har skapat tillvänjning till tanken på att storregioner är ofrånkomliga. Bidragande kan också vara vanan vid stordriftslösningar och en känsla av uppgivenhet inför kostnadsutvecklingen, till viss del kanske också påverkan från politikerkolleger i närliggande landsting. Men förutsättningarna har radikalt förändrats. Någon enhetlig indelning av landet i större regioner är inte längre möjlig. Besluten om Gotland och Halland visar att även små län kan förbli egna regioner. Oavsett vad som just nu sägs kommer regering och riksdag inte att kunna tvinga fram sammanläggningar. 4. Vilka krafter ligger bakom För att begripa varför man har föreslagit storregioner, bör man inse att förslagen har föregåtts av en långvarig lobbyverksamhet, framför allt från Göteborg och Malmö. För att få stöd för sina krav har de lierat sig med Umeå, som utpekats som en nordlig motsvarighet. Att regionaliseringen börjat i storstadsregionerna säger oss någonting om vilka som gynnas. Det förklarar också varför det är så svårt att finna en naturlig indelning för resten av landet. Att behoven särskilt finns i storstadsområdena, men skapar problem i andra delar av landet, finns tydligt utsagt i Ansvarskommitténs betänkande. 6

I åratal har Göteborg, Malmö och Umeå agerat för större regioner. För resten av landet finns inga naturliga lösningar. Umeå Stockholm Göteborg Malmö Den andra utgångspunkten är landstingens önskemål om att få överta statens uppgifter när det gäller regional utveckling, och därmed också länsstyrelsernas resurser för detta, drömmen om regional planering närmare medborgarna. Motvilliga statliga politiker har till sist tvingats ge efter. 5. Beslutsunderlag saknas En uppenbar brist är att man föreslår ytterligare storregioner innan försöksverksamheten i Västra Götaland och Skåne har hunnit utvärderas. Det finns också anledning att granska grannländernas erfarenheter, framför allt i Danmark, som redan experimenterar med storregioner, och i Finland, där man i första hand har valt sammanslagningar på den kommunala nivån. 7

6. Missvisande jämförelser Så länge frågan diskuterats har man gjort missvisande jämförelser med regioner i Europa. Man blundar för att de regioner som tas som exempel antingen är mycket små eller mycket stora, som Wales, Katalonien och tyska delstater. För att kunna jämföra med dem borde vi se hela Sverige som en region. Man bortser också från att oavsett storlek är de europeiska regioner som åberopas i svensk debatt i regel historiskt framvuxna, och bygger på en djupt rotad kulturell gemenskap. Folklig förankring uppnås inte genom att rita linjer på en karta. Som exempel kan vi titta på vårt eget län. Ännu efter 150 respektive 40 år vill befolkningen i Ytterhogdal och Fjällsjö helst gå sin egen väg. Mariestad Frostviken Linköping Göteborg Borås Strömsund Varberg Åre Värnamo Östersund Växjö Hammarstrand Funäsdalen Svenstavik Bräcke Kalmar Malmö Sveg Ystad Storlek och avstånd har hittills ansetts som ett avgörande hinder för en länssammanslagning. Jämför nuvarande Jämtlands län med södra Sverige! 8

C. Utredningar om ändrad regional indelning 1. Ansvarsutredningen Utgångspunkten för de föreslagna förändringarna är Ansvarskommitténs slutbetänkande, SOU 2007:10. Utredningen utgick i första hand från två sakområden, hälso- och sjukvården och regional utveckling. De skäl som åberopades för nya regioner var: att dagens regionala samhällsorganisation är svåröverskådlig och splittrad, att det finns behov av ett samlat ansvar för regional utveckling, att dagens länsindelning är dåligt anpassad till effektiv utvecklingsplanering, att behovet av investeringar, spetskompetens och kompetensförsörjning gör att sjukvården behöver större regioner, att storregioner kan ge möjlighet till ekonomisk och förvaltningsmässig rationalisering. Kommittén föreslog därför bildandet av 6-9 storregioner, och att även statliga myndigheter som regel borde följa samma indelning. Som kriterier för de nya regionerna föreslogs följande: ett invånarantal på 1-2 miljoner, i varje region ett eget regionsjukhus, eller institutionaliserad samverkan med region som har det, i varje region minst ett universitet, indelningen bör utgå från arbetsmarknadsregionerna, som de förväntas se ut 2030, regionerna bör så långt som möjligt avgränsas så att medborgarna kan känna anknytning dit. 2. Statlig regionindelning Ett skäl att godta tanken på en ny regionindelning har varit att den skulle stämma överens med den statliga. Detta var en av Ansvarskommitténs viktigaste utgångspunkter och den pågående utredningen om Översyn av statlig regional förvaltning har i uppdrag att lämna förslag om en statlig indelning, som kan bli styrande även för landstingsindelningen (Utredningsdirektiv 2009:62). Men nu verkar det inte längre säkert att samordningen kan bli av. Flera uttalanden tyder på att staten kan vara på väg att ge upp tanken på en enhetlig regional indelning. Det ses till och med som en fördel att statlig myndighetsutövning inte följer läns- och regiongränser. Även länsstyrelseindelningen förutsätts avvika. 9

Myndigheterna ska inte längre kunna fungera som språkrör för län och regioner. Länens hävdvunna möjligheter att påverka den statliga verksamheten hotar att försvinna. Märkligt nog förekommer ingen debatt om detta avsteg från svensk förvaltningspraxis. Vart diskussionen kommer att leda är svårt att förutse, men uppenbart är att ännu en viktig utgångspunkt för regionindelningen håller på att förändras. 3. Sjukvården En annan utgångspunkt har varit de galopperande sjukvårdskostnaderna. Vad många inte insett är att storregionernas främsta besparingsmöjlighet är nedläggning och sammanslagning. Att det perifera och folkfattiga Jämtland skulle bli vinnare i en sådan förändringsprocess, är svårt att tro. Andra påpekar att storleksrationalisering inte är någon hjälp mot stigande sjukvårdskostnader. Det kan bara ge en tillfällig lättnad. Oavsett hur vi i dag organiserar oss kommer kostnaderna fortsätta stiga, med krav på ytterligare förändringar. Man påpekar också att oavsett om regionerna är stora eller små kommer trenden mot ökad samverkan och arbetsfördelning över regiongränserna att fortsätta. Dessutom har förutsättningarna förändrats genom det fria vårdvalet, som innebär att patienterna kan välja att söka vård utanför regiongränserna. Det minskar fördelarna med en storregion, har Kammarkollegiet påpekat. 4. Ytterligare frågor Det finns också principiella invändningar, som bara glimtvis framskymtat. Den första är risken att staten i framtiden kan komma att ifrågasätta överföringen av stora statsbidrag till en part med egen beskattningsrätt. Den andra är att man inte först diskuterat framtida ansvarsfördelning mellan central, regional och lokal nivå, och inte heller tagit hänsyn till behoven av en förändrad primärkommunal indelning. Den tredje är bristen på förståelse för att utvecklingen går vidare. Man föreslår stora enheter som anses passa förhållandena just nu, i stället för att behålla över tid stabila enheter som allteftersom förutsättningarna förändras kan samverka i nya konstellationer. 10

5. Ansvarskommittén överspelad Ansvarskommitténs huvudargument är alltså redan överspelade: Besluten om Gotland och Halland har omöjliggjort en enhetlig regionindelning. En gemensam indelning för regionkommuner och statlig verksamhet är kanske inte längre möjlig. Sjukvårdsplaneringen blir alltmer oberoende av regiongränserna. Regionplaneuppgifterna har redan kommunaliserats. Från 2011 får det nybildade Regionförbundet i Jämtlands län tillgång till i huvudsak samma ansvar och resurser som de storregionerna föreslagits få. Trots detta är regeringen fortfarande inställd på storregioner. Utredningen Översyn av statlig regionalförvaltning m m har direktiv att senast i december 2012 komma med förslag till en ändrad länsindelning. Men en liten glidning gentemot Ansvarskommittén är kanske inskränkningen till i de fall en ändrad landstingsindelning kan bli aktuell. I tilläggsdirektiv 11.2.2010 och i samband med utredningens första delbetänkande (SOU 2010:77) har regeringen återigen uttalat utredningens uppdrag att pröva om det är möjligt att finna en lämplig geografisk gränsdragning för ändrad landstingsindelning i Norrland respektive Svealand. (4.11.2010, vår understrykning). 11

D. Konsekvenser av en Norrlandsregion 1. Argumenten En storregion kommer att påverka länets framtid på ett mycket kännbart sätt. Som exempel tar vi Region Norrland, d v s sammanslagning av Norrbottens, Västerbottens, Västernorrlands och Jämtlands län, med regioncentrum i Umeå. Men i princip liknande problem uppstår oavsett vilken större region vi ansluter oss till. Enligt Norrstyrelsen är målet att: Ge Norrland en starkare röst i Sverige och Europa. Erbjuda alla norrlänningar i stort sett all sjukvård inom de egna gränserna. Kunna ta ett samlat grepp om infrastrukturella investeringar. Kraftsamla kompetens och resurser för att stödja entreprenörskap och företagsutveckling. Öka Norrlands attraktion som boendemiljö, etableringsort och resmål, inte minst genom vitalt kulturliv. Norrland bör vara en region för att kunna hävda sig mot andra regioner, både befolkningsmässigt och genom tillräckligt stort skatteunderlag, säger man. 2. Storlek och avstånd Följderna för vårt län blir för det första långa avstånd och mer resor till viktiga samhällsfunktioner. Eftersom enbart Jämtlands län är större än länder som Schweiz, Nederländerna och Danmark, skulle en samlad region med de fyra eller fem nordligaste länen få en exceptionell storlek. Till detta kommer bristfälliga kommunikationer. Jämtland har historiskt sett nästan inte haft några förbindelser med de båda nordligaste länen. Inte ens tillkomsten av Umeå universitet och regionsjukhus har förmått ändra orienteringen söderut. Möjlighet att flyga till Umeå finns enbart tack vare ett ifrågasatt statsbidrag, och för nattåg norrut säger man att vi i fortsättningen måste resa till Sundsvall. 3. Kust och inland Huvudstråket i norra Sverige går längs Östersjökusten. Där ligger nästan alla större orter, och dit prioriteras infrastrukturella investeringar. Kammarkollegiet konstaterade därför i sitt yttrande över regionförslagen att de starkaste samverkansmöjligheterna finns mellan de tre kustlänen. För att fullt ut inse vilka problem som kan uppstå i ett storlän bör vi tänka oss in i hur man i grannlänen och söderut i landet ser på begreppet Norrland. Att stödja Norrland innebär i södra Sverige att stärka kuststråket. 12

Det vidsträckta inlandet tillmäts sekundärt intresse. Inlandet nås via stickvägar från Luleå, Umeå och andra kuststäder. Om vårt län blir en del av en Norrlandsregion (eller en Mittnorrlandsregion) kommer även nuvarande Jämtlands län att ses i samma perspektiv. Söderut skiljer man på landskap, men norra delen av landet ser man som ett anonymt Norrland, med kuststråket som det väsentliga. Norrland Dalarna Värmland Ds Nä Vs Sö Up Bo Ög Vg Ha Småland Öl Go Sk 4. Demokratiskt underskott I Kammarkollegiets yttrande om förslagen till nya regioner (2009) sägs att de stora avstånden gör att en sammanläggning av landstingen i Norrland kan få negativa effekter ur demokratisynpunkt. Allmänheten skulle få svårare att påverka den offentliga verksamheten, och i ett nytt regionfullmäktige skulle länets ledamöter bli en obetydlig minoritet. 13

Inte heller motsvarar en Norrlandsregion kriteriet att indelningen ska anpassas till invånarnas rörelsemönster, identiteter och intressegemenskap. Blir det en Norrlandsregion kommer den i stora delar av regionen att upplevas som en rent administrativ konstruktion, utan folklig förankring. 5. Marginalisering För en Norrlandsregion blir det naturligt att i första hand värna om kustområdenas intressen. I varje fråga av betydelse riskerar Jämtlands län att hamna i underläge. I vårt nuvarande relativt homogena län finns en tydlig intressegemenskap, som gör det möjligt att utåt hävda våra intressen. En storregion innebär ett drastiskt minskat inflytande över vår egen framtid. Varje förslag skulle brytas mot majoritetens önskemål och i bästa fall tillgodoses i ett kompromissat skick. I viss mån skulle bristen på inflytande kunna motverkas om vi gör nuvarande länet, eller åtminstone Jämtland, till en enda kommun. Som en kommun skulle vi kunna få en starkare röst inom regionen, och samtidigt kunna fortsätta att driva våra egna intressen utåt. Vi bör också fråga oss om det är bättre att styras från Umeå eller Sundsvall än från Stockholm. Staten är, trots allt vi brukar klaga över, en viss garanti för att inte röststarkare regioner gynnas på de svagares bekostnad. 6. Centralisering Ett tydligt uttalat motiv för Ansvarsutredningen var att möjliggöra ytterligare koncentration till utvecklingsbara områden. En given slutsats är att detta knappast kan vara till Jämtlands fördel. Om en storregion ska få ökat ekonomiskt handlingsutrymme krävs centralisering, nedläggningar och sammanläggningar. Vi måste därför räkna med en omstrukturering av sjukvården. Av samma skäl äventyras länets utbildningsinstitutioner och kulturella infrastruktur, med nedprioritering och i vissa fall nedläggning av folkhögskolorna, Jamtli och andra landstingsfinansierade verksamheter. I Västra Götaland har man som ett första steg berövat kulturinstitutionerna deras självständighet och integrerat dem i en gemensam centralstyrd organisation. Som en följd av den nya indelningen kan staten komma att ändra sina prioriteringar så att vi förlorar även Jämtlands radio och Landsarkivet. 14

E. Särskilt om MittSverige Detta avsnitt behandlar den föreslagna regionen med Jämtlands län plus Sundsvalls och Ånge kommuner. I stort sett samma slutsatser gäller alternativet sammanläggning med hela Västernorrlands län. 1. Argumenten Det är svårt att finna tydliga argument för den föreslagna regionen. Mittstyrelsen har framför allt diskuterat geografiska avgränsningar och försökt hävda att förslaget går att förena med Ansvarskommitténs kriterier. Huvudmotivet är uppenbarligen att man inte vill ingå i Region Norr. Ingen har förklarat varför man i så fall inte prövar att få kvarstå som en egen region. Vad vi i övrigt fått fram bygger på Mittstyrelsens hemsida och på uttalande från ledande länspolitiker. Utan att närmare ange hur regionbildningen skulle kunna få sådan effekt, säger man att den nya regionen behövs för att skapa stärkt (jämfört med vad?) demokrati, sysselsättning och tillväxt. Man har också sagt: att sjukvården blir dyrare och att vi måste skapa ekonomiska förutsättningar för en stark sjukvård, att det ska ge ekonomiska förutsättningar för välfärds- och regional utveckling, att det är viktigt finna samverkan med en stark arbetsmarknadsregion i öst, att det redan finns samverkan, särskilt kring Mittuniversitetet. 2. Sundsvalls argument I Sundsvall råder andra tongångar. Två av Mittstyrelsens ledamöter har uttalat: att det måste skapas en dynamisk arbetsmarknadsregion där Sundsvall blirdet naturliga centrat, att det är av yttersta vikt att Sundsvall blir central omlastningsplats för sjöfart, järnväg och landsvägstransporter, att fritidsområdena i Jämtland/Härjedalen ger besöksnäringen i Västernorrland en lysande framtid i en betydligt större del av kustland och längs våra älvdalar. Det väsentliga verkar vara rivaliteten med Umeå om att vara Norrlands huvudstad. För att stärka sin position vill man se vårt län som en del av Sundsvallsregionen, och på så sätt uppnå att vi hamnar i en beroendeställning som vi tidigare bekämpat. 15

3. Ekonomiska konsekvenser Västernorrlands läns landsting och Sundsvalls sjukhus befinner sig i ekonomisk kris. Våren 2010 talade man om ett miljardunderskott, som vid en sammanläggning skulle drabba även vårt län. Detta har vårt landstings företrädare inte ens kommenterat. Inte heller verkar man ha gjort några försök att analysera de ekonomiska konsekvenserna av samgåendet. Även oavsett Västernorrlands budgetkris står det klart att den nya regionen inte kan ha råd att behålla två stora sjukhus, Sundsvalls och Östersunds, som de är i dag. Mittstyrelsens ordförande har förvarnat om stängning av delar av vardera sjukhuset. Ännu värre kan det bli om Sundsvalls sjukhus blir av med patientunderlag, genom att delar av det nuvarande upptagningsområdet väljer Region Norr. Patienter från Jämtland kan komma att behövas för att rädda sjukhuset. Att dessa frågor inte har utretts före landstingsledningens ställningstagande i regionfrågan är djupt oroande. 4. Bristande intressegemenskap Förutsättningen för en fungerande region måste vara intressegemenskap. Annars uppstår ständiga slitningar. Ett tydligt exempel är nuvarande Västernorrlands län, där nästan allt färgas av motsättningar mellan Ångermanland och Sundsvall/Medelpad. Ännu större är skillnaden i behov och intressen mellan kustlandet och inlandet. Rivaliteten mellan Sundsvall och Jämtland går som en röd tråd genom historien. Ofta står valet mellan oss. Vi tillhör inte ens samma arbetsmarknadsregion. Många vittnar om erfarenheter från samarbetet i Mittuniversitetet, med en dragkamp om resurser och utbildningar där Östersund och Sundsvall ofta står emot varandra. På samma sätt har det fungerat när de båda länen gemensamt har haft att fördela EU-bidrag. I varje fråga skulle vi bli tvungna att anpassa oss till Sundsvallsområdets intressen. 5. Vad händer med Östersund? Eftersom vår politiska ledning redan har gått med på att en ny region ska ledas från Sundsvall (och/eller Härnösand) måste vi utgå från att det blir så. Vad man inte har insett är i hur hög grad ärendeberedning och beslut kommer att påverkas av var handläggarna är bosatta. Det innebär också att Östersund förlorar sin ställning som regionalt centrum. Efterhand som de regionala ledningsfunktionerna flyttas till kusten kommer näringsliv och förvaltning sannolikt att följa efter. Eventuellt kan till 16

och med tidningarna påverkas. Frågan är om vi har råd med denna försvagning av länets centralort. Det val vi står inför kanske kan uttryckas så här: Umeå och Sundsvall behöver Jämtlands län, men behöver vi dem? 6. Sjukvården Vid en annan regiontillhörighet, oavsett vilken, löper vi risk att vårt länssjukhus reduceras till en enhet som enbart står öppen för akut insjuknade patienter. Övriga, det vill säga planerbara besök, behandlingar och operationer riskerar att flyttas till andra sjukhus. Samtidigt riskerar vi att kvalificerad personal väljer bort vårt länssjukhus, och att nya metoder och behandlingar som utvecklas inte kommer vårt sjukhus till del. I bästa fall skulle vi hamna i en evig dragkamp om vilken vård som ska vara i Sundsvall och vad som ska vara i Östersund. För oss som patienter är det viktigt att värna om vårt länssjukhus för att kompetens ska finnas och vidareutvecklas. Ur sjukvårdssynpunkt kan en region med Sundsvall enbart innebära försämringar. 7. Regionen blir ändå för liten Befolkningsmässigt skulle den föreslagna Mittregionen inte få fler än 230 000 invånare. Det är mindre än ett normallän har i dag. Inte ens en sammanslagning med hela Västernorrlands län skulle ändra detta förhållande. Med mindre än 370 000 invånare skulle regionen fortfarande inte bli större än de nuvarande länen. Vi skulle få alla de problem som en sammanläggning för med sig, men ändå inte komma i närheten av att uppfylla Ansvarskommitténs målsättning om större regioner. 8. Andra alternativ I ivern att öka underlaget för den tilltänkta regionen försöker Mittstyrelsen locka över närliggande kommuner från andra landskap och län. Att på så sätt flytta runt kommuner mellan landskap och regioner skulle inte kunna undgå att öka den nya regionens sårbarhet. Människor skulle få ännu svårare att identifiera sig med den nya indelningen. Ett radikalt annorlunda förslag som framkastats är att skapa en motpol och samarbetspart till Region Norr genom ett samgående mellan Jämtlands, Västernorrlands, Gävleborgs och Dalarnas län. I en sådan konstellation skulle vi kanske lättare finna samarbetsparter. Men sannolikt finns det inget intresse för denna lösning. 17

F. En egen region Kvar står alternativet att följa Gotlands exempel och göra Jämtlands län till en egen, fristående region. Framtidens vinnare blir förmodligen de som fortsätter stå på egna ben. Storleken har mindre betydelse. Till och med Ansvarskommittén misslyckades att finna samband mellan regionstorlek och ekonomi. Både svenska och utländska exempel visade att även mindre enheter kan uppvisa goda ekonomiska resultat. 1. Vi är som Gotland annorlunda Geografiskt läge, avstånd och storlek ger oss annorlunda behov och möjligheter än övriga delar av landet. Genom skogar och fjäll har vi ett naturligt avgränsat läge. Befolkningen är spridd över större delen av ytan, inte koncentrerad till större orter. Näringslivet präglas av småskalighet och inte av grannlänens Jämtlands län är som Gotland, en ö i inlandet. Det avskilda läget skapar egna förutsättningar och behov. 18

storskaliga industrimiljöer. Liksom Gotland har Jämtland-Härjedalen också en annorlunda natur, kultur och historia än grannlänen, med en starkare självständighetstradition och nära anknytning till Danmark-Norge. Med avvikande behov och möjligheter har vi ofta annorlunda intressen än Norrlandskusten. I många frågor har vi mer gemensamt med Dalarna, Värmland och det inre Hälsingland, och ibland med stråket ned mot Uppsala. Samtidigt behöver vi fritt kunna utveckla vårt norska samarbete. Som egen region kan vi dra nytta av enhetligheten och samhörigheten i det nuvarande länet, och slipper att dras med i de inre konflikter som nya regioner hotar att drabbas av. Till skillnad från de andra alternativen får vi också en avgränsning som stämmer med arbetsmarknadsregionerna. 2. Handlingskraft För en positiv utveckling måste vi kunna värna egna intressen, våga egna lösningar, ta egna initiativ och föra vår egen talan. Som egen region kan vi få ett entydigt ledarskap och fokus på egna behov. Utåt blir vi en stark och tydlig part att förhandla med. Långsiktig identitet och få inre motsättningar ger regionen en styrka som vi inte kan få på annat sätt. Vi får största möjliga inflytande över vår egen framtid, särskilt när det gäller sjukvården och regional utveckling. Vi kan samverka i alla väderstreck och på våra egna villkor, beroende på vilken fråga det gäller. Allteftersom förutsättningarna förändras kan vi från fall till fall sluta nya överenskommelser med kommuner, län och regioner, där vi har gemensamma intressen. Samverkan med statliga myndigheter på egen hand ger mycket större påverkansmöjligheter än om vi måste gå via en storregion. Jämtland Storregion Statliga myndigheter eller Jämtlandsregion Statliga myndigheter Grannregion 19

Inte minst är fortsatt självständighet nödvändig för att vi ska kunna dra full nytta av läget vid en EU-gräns och närheten till Tröndelag. Så snart flera parter dras in i samarbetet urvattnas möjligheterna. Ur sjukvårdssynpunkt är det alldeles uppenbart att vi bör utgöra en egen region. Endast då har vi möjlighet att värna om den hälso- och sjukvård vi har, så att vi själva kan styra den och fritt utnyttja alla möjligheter till utveckling och samverkan. 3. Påverkansmöjligheter Alltför ofta låter vi andra skriva agendan i stället för att utgå från egna behov. Vi måste lära oss att identifiera och beskriva länets intressen och möjligheter. Väsentligt är att inte behöva utgå från andras verklighetsbeskrivning. Ett exempel på omvärldens verklighetsuppfattning är när man betraktar Jämtland-Härjedalen enbart som en del av Norrland. I kustlänen är detta ett naturligt synsätt, eftersom det är i deras intresse. Det stämmer också med schablonuppfattningen söderut i landet. Man håller i sär landskapen söder om Dalälven, men klumpar samman allt norr därom som Norrland. Att godta beskrivningar som skåningar och norrlänningar, Närke och Norrland, är att bidra till denna ringaktning. Nya regioner utan gemensamma nämnare inom kultur, näringsliv, arbetsmarknad och politisk representation kan få förödande konsekvenser. Även om en stor region ibland kan ha bättre påverkansmöjligheter än en liten, är det viktigare med den tydlighet och enhetlighet vi kan få som egen region. Ett av motiven för en självständig region Jämtland är att kunna stärka vår egen regions position gentemot andra regioner. 4. Bihang eller alternativ Ett exempel på hur viktigt det är att kunna ta egna initiativ och inte låta sig styras av andras verklighetsuppfattning är väg- och järnvägsfrågan. Ska Östersund vara en ort man når direkt eller via Sundsvall? På senare tid har vi fått flera tågförbindelser med byte i Sundsvall. I en gemensam region med hela eller delar av Västernorrland blir denna utveckling oåterkallelig. Söderifrån kommer Östersund och Jämtland att framstå som något som ligger bortom Sundsvall, ett bihang till Sundsvallsregionen. Helt annorlunda blir det om vi benhårt agerar för att våra väg- och järnvägsförbindelser i första hand ska gå den raka vägen via Ljusdal. Söderifrån sett blir Östersund och Jämtland-Härjedalen ett tydligt alternativ, nästan lika nära som Sundsvallsregionen, men intressantare. Samtidigt öppnar vi möjligheter 20