Bekämpningsmedel i dricksvattenbrunnar och brunnsägare

1(48) Miljöförvaltningen Bekämpningsmedel i dricksvattenbrunnar och brunnsägare Projektet har genomförts med stöd av Region Skånes Miljövårdsfond. Jonas Lövendahl och Amir Arvin Rapport 2013:5 Miljöförvaltningen 261 80 Landskrona

Sammanfattning Under 2010 och början av 2011 genomförde Miljöförvaltningen i Landskrona med stöd från Region Skånes Miljövårdsfond ett projekt för att undersöka om det fanns ett samband mellan höga halter av kemiska bekämpningsmedelsrester i enskilda brunnar och halter av bekämpningsmedel i personer som använde brunnarna. Projektet använde analyser av exponeringsbiomarkörer för bekämpningsmedel i människors urin som ett mått på påverkan av bekämpningsmedel i kroppen. Dessutom genomfördes analyser av brunnsvatten för att undersöka förekomsten av bekämpningsmedel i dricksvattnet. Genom att jämföra resultaten syftade projektet till att undersöka om dricksvatten från enskilda brunnar kunde vara en källa till exponering för bekämpningsmedel hos personer som brukade brunnsvatten (brunnsägare). Projektet syftade även att undersöka om brunnsägarna var mer exponerade för bekämpningsmedel jämfört med andra befolkningsgrupper. I samarbete med avdelningen för Arbets- och miljömedicin vid Lunds universitet analyserade Miljöförvaltningen vattenprover från 50 brunnar i kommunen och urinprover från brunnsägarna. Urvalet av brunnar baserades på Miljöförvaltningens undersökning av 100 brunnar 2005, för att även undersöka förändringar i halterna av bekämpningsmedel i brunnarna. För att jämföra brunnarnas påverkan med andra exponeringskällor, fick deltagarna svara på en enkät om hälsa, boende och matvanor. Samband mellan bekämpningsmedel i brunnsvatten och brunnsägare Av de substanser som för närvarande kan analyseras i både vatten och urin kunde inget samband konstateras. För flera av ämnena som kunde konstateras i deltagarnas urin kunde motsvarande substans inte hittas i brunnsvattnet. Detta innebär att exponeringen troligen kommer från andra källor. Studien fann inte heller något samband mellan andelen bekämpningsmedel som förekom i vatten och hur många bekämpningsmedelsrester som hittades i deltagarnas urin. Resultaten av undersökningen tyder på att de halter av kemiska bekämpningsmedel som har uppmäts i brunnarna utgör en låg andel av den totala exponeringen för brunnsägarna jämfört med exponering från andra källor. Det går dock inte att utesluta ett samband mellan bekämpningsmedel i brunnar och användarnas urin. Analysmetoderna är begränsade och omfattar än så länge bara ett fåtal substanser. För de vanligast förekommande bekämpningsmedelsresterna i vattnet (BAM och atrazin samt dess nedbrytningsprodukter) fanns det inga metoder att mäta i urin. Två av de vanligast förekommande substanserna i urin (klormekvatklorid och mepikvat) studerades inte i vattnet. För att kunna närmare undersöka ett eventuellt samband mellan förekomst av bekämpningsmedel i dricksvatten från brunnar och rester i urin, krävs pålitliga metoder för att analysera fler bekämpningsmedelsrester i framför allt urin, men även vatten. Jämförelse med andra befolkningsgrupper Resultatet av brunnsägarnas urinprov jämfördes med en tidigare undersökning av en allmänbefolkning, som bestod personer boende i skånska städer. Jämförelsen visade att det fanns skillnader mellan brunnsägare och allmänbefolkningen. Mot bakgrunden att kommunalt vatten kan förväntas innehålla låga halter av bekämpningsmedel och att brunnsvatten oftare är kontaminerat, kan man förvänta sig se skillnader mellan brunnsägarna och allmänbefolkningen när det gäller förekomst av exponeringsbiomarkörer i urinen. Resultatet visade att det inte går att hitta något enhetligt mönster. Brunnsägarna hade högre halter av två substanser, medan allmänbefolkningen hade högre halter av 3

tre. Detta gör det svårt att bestämma vilken befolkningsgrupp som har exponerats mer för kemiska bekämpningsmedel genom dricksvatten. Det är inte heller givet att förekomsten av biomarkörerna i urinen kan kopplas till halter av bekämpningsmedlen i dricksvattnet. Därmed kan skillnaderna mellan de två valda befolkningsgrupperna inte förklaras utifrån sambandet mellan förekomst av bekämpningsmedel i dricksvattnet samt förekomst av exponeringsbiomarkörer i urinen. Anmärkningsvärt var att 3-PBA (en metabolit till pyretroider) förekom oftare i brunnsägarnas urin än i allmänbefolkningens. Analyserna av vattenproverna omfattade inte 3-PBA eller pyretroider, men på grund av det är låg risk att ämnet förekommer i grundvatten är det troligt att exponeringen kommer från andra källor. Orsaken till att brunnsägarna hade en hög halt av 3-PBA är oklar, men en förklaring kan vara att brunnsägarna i högre grad exponeras för pyretroider. Flera av de övriga substanser, som hittades i urinproverna men inte omfattades av vattenanalyserna, förekommer troligen inte i grundvattnet. Exponeringen kommer troligen från andra källor. En studie av urinproven och enkäterna visade att konsumtion av vin, vindruvor och russin orsakade högre halter av ETU och 3,5-DKA i deltagarnas urin. Detta stämmer överens med tidigare studier som Arbets- och miljömedicin har genomfört. Andra studier har även visat att mat är den främsta exponeringskällan för människor som inte arbetar med bekämpningsmedel. Därmed är det tveksamt om dricksvatten kan ge något märkbart tillskott till brunnsägarnas exponering, med hänsyn till de mycket låga halter av kemiska bekämpningsmedel som förekommer i brunnsvatten. Förändringar i bekämpningsmedelshalter i brunnar Vattenanalyserna av de 50 brunnarna visade att bekämpningsmedelshalterna hade förändrats jämfört med 2005. Förändringarna av enskilda bekämpningsmedel varierade mellan brunnarna och det gick det inte att se ett entydigt mönster. Jämförelsen av vattenanalyserna visade även att färre brunnar skulle bedömas som otjänliga 2010 jämfört med 2005 utifrån Socialstyrelsens riktvärden för halter av bekämpningsmedel i dricksvatten för enskilda vattentäkter. Totalt skulle 13 brunnar bedömas som otjänliga på grund av bekämpningsmedelshalter jämfört med 17 stycken i undersökningen 2005. På grund av nya analysmetoder kunde däremot fler resthalter påvisas vid undersökningen 2010. Effekter av analysmetodutveckling Under perioden mellan Miljöförvaltningens undersökningar har analysmetoderna utvecklats och detektionsgränserna har sänkts. Nya analysmetoder med lägre detektionsgränser medförde att lägre resthalter kunde påvisas i fler av de brunnar som undersöktes 2010. För att kunna följa trender över tid och jämföra resultaten med större säkerhet, är det nödvändigt att kunna analysera substanserna med låga spårhalter. Liknande utveckling har skett inom analyser av urinprover. Mellan Arbets- och Miljömedicins studie av en allmänbefolkning från 2005-2007 och studien av brunnsägare 2010 har analysmetoderna utvecklats och förfinats. Metodutvecklingen medför att analysresultaten blir mer noggranna med tiden. På grund av detta ska jämförelserna mellan befolkningsgrupperna tas med viss försiktighet. 4

Innehåll 1 Inledning... 6 2 Bakgrund... 6 2.1 Användning av bekämpningsmedel... 6 2.2 Gränsvärden för dricksvatten... 7 2.3 Situationen i skånska kommuner... 8 2.4 Grundvattenkontroller i Landskrona... 8 2.5 100 brunnar i Landskrona... 9 2.6 Bekämpningsmedel i livsmedel... 9 3 Projektet... 10 4 Material och metod... 11 4.1 Urval av dricksbrunnar och rekrytering av deltagarna... 11 4.2 Urval av analysparametrar samt laboratorier... 11 4.3 Analysmetoder... 12 4.3.1 Analysmetod för vattenprov... 12 4.3.2 Analysmetod för urinprov... 12 4.4 Provtagningsprocess... 13 4.4.1 Provtagning av vatten... 13 4.4.2 Provtagning av urin... 13 4.5 Enkät... 14 4.6 Analysresultat från laboratorier... 14 4.6.1 Analysresultat av vattenprover... 14 4.6.2 Analysresultat av urinprover... 14 4.7 Dataanalys och statistik... 15 4.7.1 Samband mellan halter av bekämpningsmedel i brunnsvatten och urin... 15 4.7.2 Skillnad i urinprover mellan brunnsägare och allmänbefolkning... 15 4.7.3 Skillnad mellan åren 2010 och 2005 utifrån halter av bekämpningsmedel i vatten... 15 4.7.4 Samband mellan halter av nitrat och bekämpningsmedel... 16 5 Resultat... 16 5.1 Vattenprover... 16 5.1.1 Bekämpningsmedelsrester i enskilda brunnar 2010... 16 5.1.2 Jämförelse av bekämpningsmedelsrester åren 2005 och 2010... 16 5.1.3 Jämförelse av analysresultat åren 2005 och 2010... 17 5.1.4 Halter av bekämpningsmedel och nitrat... 18 5.2 Urinprover... 18 5.2.1 Bekämpningsmedelsrester i urin... 18 5.3 Förekomst av bekämpningsmedelsrester i både vatten och urin... 18 5.4 Undersökning av eventuell förekomst av substanser som saknar analysmetoder för vatten respektive urin... 19 5.4.1 Substanser i vatten... 19 5.4.2 Substanser i urin... 20 5.5 Samband mellan halter av bekämpningsmedel i brunnsvatten och urin... 22 5.6 Jämförelse mellan två befolkningsgrupper... 23 5.7 Resultat från enkäten... 24 6 Diskussion... 25 7 Tack... 29 8 Referenser... 30 9 Bilagor... 33 5

1 Inledning Dagligen konsumerar vi dricksvatten, som är vårt viktigaste livsmedel. Tillgång till rent vatten skapar förutsättningar för god hälsa. Merparten av befolkningen är idag anslutna till ett kommunalt dricksvattensystem, där vattenkvaliteten ska garanteras genom rening och regelbundna provtagningar. Drygt en miljon permanentboende och nästan lika många fritidsboende i Sverige hämtar däremot sitt dricksvatten från en egen brunn. I Landskrona hämtar cirka ett tusen hushåll sitt dricksvatten från enskilda vattentäkter, eller egna brunnar (Stigsdotter, 2008). Kvaliteten på vattnet i brunnarna påverkas av den omgivande miljön. Användning av kemiska bekämpningsmedel i jordbruk och för hemmabruk under de senaste decennierna har lett till preparaten har läckt till grund- och ytvatten. Förekomsten av kemiska bekämpningsmedel i vatten kan medföra risker för människors hälsa och för miljön. Exponering av för höga halter av många bekämpningsmedel tros kunna orsaka långsiktiga hälsoeffekter på människor, bl.a. neurotoxiska, hormonstörande, genotoxiska och reproduktionstoxiska effekter (jämför Littorin et al. 2009). Därför är det av stor vikt att genomföra kontinuerliga undersökningar och studier som kan klargöra eventuella samband mellan förekomst av preparaten i dricksvatten och påverkan i människans kropp. Under senare år har förekomsten av bekämpningsmedel i enskilda dricksvattenbrunnar på landsbygden blivit mer uppmärksammad. I Landskrona har Miljöförvaltningen undersökt halter av bland annat kemiska bekämpningsmedel i grundvatten sedan år 1992. Vid en undersökning av 100 brunnar 2005 konstaterades det att närmare hälften av brunnarna hade rester av bekämpningsmedel och i mer än en tredjedel av brunnarna var halterna så höga att dricksvattnet bedömdes som otjänligt. Det är okänt om halterna av bekämpningsmedelsrester kan utgöra ett signifikant bidrag till den allmänna påverkan på befolkningen på landsbygden. Dessutom är det okänt om långvarig exponering för halter av bekämpningsmedel i dricksvatten kan utgöra ett hälsoproblem. Under 2010 och början av 2011 genomförde Miljöförvaltningen i Landskrona med stöd från Region Skånes Miljövårdsfond ett projekt för att undersöka om det fanns ett samband mellan höga halter av bekämpningsmedel i enskilda brunnar och halter av bekämpningsmedel i befolkningen som använde brunnarna. 2 Bakgrund 2.1 Användning av bekämpningsmedel Bekämpningsmedel används i inom jordbruk och frukt- och trädgårdsodlingar samt för hemmabruk. Medlen används för att skydda grödor och växter mot angrepp från svampar, djur och konkurrerande växter. 2011 uppgick den totala försäljningen av bekämpningsmedel till jordbruk till 1660 ton. De tre mest sålda ämnena 2010 var glyfosat, MCPA och metamitron, som alla används mot ogräs (KemI 2012). För att ett bekämpningsmedel ska få säljas i Sverige måste det vara godkänt av Kemikalieinspektionen (KemI), som prövar ansökningar om godkännande utifrån de riskbedömningar som har gjorts inom EU. Vid en ansökan bedöms miljö- och hälsosäkerheten i det ämne som är verksamt i produkten. En del bekämpningsmedel har under årens lopp blivit förbjudna att säljas. Vissa substanser är emellertid långlivade och kan återfinnas i naturen under lång tid. En del verksamma ämnen, som inte har varit 6

godkända i Sverige, har blivit tillåtna efter inträdet i Europeiska Unionen. Ett exempel är 2,4-D som inte var tillåtet i Sverige mellan 1982 och 2011, men som åter blev godkänt i Sverige 2011. Verksamt ämne I rapporten används begreppen gränsvärde, riktvärde och tjänlighet. Livsmedelsverket och Socialstyrelsen använder samma värden när det gäller högsta tillåtna halt av bekämpningsmedel i dricksvatten, fast de kallar värdet gränsvärde respektive riktvärde. Halter över gränsvärdet/riktvärdet bedöms som otjänliga. När begreppen används i rapporten, åsyftas de gemensamma värdena såvida inget annat uttrycks. Nedbrytningsprodukter Användningsområde Atrazin (förbjudet sedan 1989) Ogräsbekämping på t ex grusgångar och grusplaner. Diklobenil (förbjudet sedan 1990) BAM (2,6- diklobenzamid) Ogräsbekämping på t ex grusgångar och grusplaner. Glyfosat Ogräsbekämpning MCPA HMCPA Ogräsbekämpning bland t ex potatis och stråsäd Terbutylazin (förbjudet sedan Ogräsbekämpning bland t ex potatis och majs 2003) 2,4-Diklorfenoxiättiksyra (förbjudet Ogräsbekämpning t ex gräsmattor och säd 1990-2011) Pyretroider 3-PBA Insekticider som används mot t ex parasiter på boskap och i odlingar samt mot mygg. Exempelvis iprodion (förbjudet sedan 2008) 3,5-DKA Svampmedel som används på t ex oljeväxter, kål, ärtor, gräsmattor och vindruvor Exempelvis mankozeb ETU Svampmedel som används vid odling av t ex potatis och lök Klorpyrifos (förbjudet sedan 2008) TCP Insektsmedel Tabell 1. Ett urval av de bekämpningsmedel som förekommer i rapporten och om de är godkända för användning i Sverige. 2.2 Gränsvärden för dricksvatten EU:s vattendirektiv (2000/60/EG) anger ett ramverk hur vatten ska skyddas. Medlemsstaterna ska implementera direktivet genom nationella åtgärder. I Sverige gäller Livsmedelsverkets föreskrifter om dricksvatten (SLVFS 2001:30), som anger gränsvärden för förekomst av bekämpningsmedel. Enligt föreskrifterna ska vattnet anses otjänligt om halten av ett enskilt bekämpningsmedel överstiger 0,1 μg/l eller om summan av alla enskilda substanser är mer än 0,5 μg/l. Enskilda vattentäkter eller brunnar omfattas inte av Livsmedelsverkets regler, utan istället gäller Socialstyrelsens allmänna råd om försiktighetsmått för dricksvatten (SOSFS 2003:17), senast ändrad genom (SOSFS 2005:20). Riktvärdena är desamma. Dricksvattnet ska bedömas som otjänligt om ett enskilt bekämpningsmedel överstiger 0,1 μg/l eller om den totala halten av alla enskilda bekämpningsmedel överstiger 0,5 μg/l. Gränsvärden, riktvärden och tjänlighet Internationellt har Världshälsoorganisationen (WHO) genomfört hälsoriskbedömningar för enskilda substanser och har utformat sina riktvärden i Guidelines for drinking-water quality, vilken anger högsta förekomst för att dricksvattnet ska vara hälsosäkert. Riktvärdena anger en miniminivå för hälsosäker hantering. 7

2.3 Situationen i skånska kommuner Skåne är en region där stora arealer används till att odla och driva jordbruk och där över 40 % av länets area omfattas av jordbruksmark (Jordbruket i siffror 2011). Skåne är det län som har störst användning av bekämpningsmedel per area (Länsstyrelsen 2011). Risken är därmed stor att de bekämpningsmedel som sprids ut på länets åkrar läcker ut i vattendrag och ner i grundvattnet. En studie av ett antal vattendrag i Skåne med många jordbruksmarker i sina tillrinningsområden visade att 49 av 52 ytvattenprover innehöll rester av bekämpningsmedel. Totalt hittades 26 olika bekämpningsmedelsrester och i medeltal påträffades sju substanser per prov. Det vanligast förekommande bekämpningsmedlet var glyfosat, som hittades i 48 av 52 prover. På flera platser uppgick halterna av bekämpningsmedel till nivåer som riskerade påverka djur- och växtlivet i vattendragen (Länsstyrelsen 2011). I Saxån-Braån har halter av bekämpningsmedel mätts sedan 1988 4 till 6 gånger per år. Förekomst av bekämpningsmedel förekommer i stort sett vid alla provtillfällen, även om vintern. Under 2011 detekterades 36 olika substanser (Ekologgruppen 2012). I Länsstyrelsens undersökning av Skånes grundvatten mellan 2007 och 2010 fann man rester av bekämpningsmedel i var tredje provpunkt. Totalt påvisades 18 av de 33 undersökta substanserna och det var framför allt substanser som inte längre var godkända som påträffades. Av de tio mest förekommande substanserna var det bara bentazon och etofumesat som var godkända för användning. Det vanligast förekommande ämnet var BAM (2,6-diklobenzamid), som påvisades i 58 av 245 prov. Näst efter BAM kom bentazon följt av atrazin och dess nedbrytningsprodukter (Länsstyrelsen 2012). En undersökning från 2009 konstaterade att 17 kommuner i Skåne har analyserat förekomsten av bekämpningsmedel i enskilda brunnar. På grund av skillnader i mätningar och hur omfattande kontrollen har varit, var det svårt att jämföra kommunerna. Undersökningen visade dock att 21 olika substanser hade påvisats i de 17 kommunerna. De vanligast förekommande resterna var atrazin och BAM, som hade hittats i prover från de flesta kommunerna (Christiansson 2009). 2.4 Grundvattenkontroller i Landskrona Miljöförvaltningen i Landskrona har sedan år 1992 undersökt halter av kemiska bekämpningsmedel i grundvatten genom ett detaljerat kontrollprogram. Programmet syftar till att följa långsiktiga förändringar av grundvattenkvaliteten. Sedan starten har fem jordlagerbrunnar analyserats för bekämpningsmedel och redan 1993 påvisades rester av atrazin och BAM i tre av brunnarna. Fem år senare när detektionsgränserna var lägre hittades bekämpningsmedelsrester (främst BAM och atrazin) i alla fem brunnarna (Johansson 1999). Även om några brunnar har bytts ut på grund av brister i konstruktionen vilket kan medföra ytvattenläckage, visar kontrollprogrammet att bekämpningsmedelsrester förekommer i Landskronas grundvatten. Under senare år har analyserna genomförts med lägre detektionsgränser, och kontrollprogrammet har utvecklats genom att uppdatera parameterlistan och att lägga stor vikt vid analys av bekämpningsmedel som används i regionen. Kontrollen 2011 visade att 10 av 15 brunnar hade halter av bekämpningsmedel och i två fall var halterna så höga att vattnet skulle bedömas som otjänligt. BAM och atrazin påträffades i sju av provtagningspunkterna (Thorbäck 2012). 8

Sedan 2001 har Miljöförvaltningen erbjudit gravida och familjer med barn under ett år kostnadsfria analyser av brunnsvatten för att mäta förekomsten av bland annat bekämpningsmedelsrester. Resultaten har visat att rester av kemiska bekämpningsmedel är vanligt förekommande i kommunens dricksvattenbrunnar. Det är även vanligt att proverna bedöms som otjänliga, eftersom halterna av kemiska bekämpningsmedel är för höga. Precis som i kontrollprogrammet, har de frivilliga kontrollerna visat att de vanligast förekommande restsubstanserna är BAM samt atrazin och dess nedbrytningsprodukter. Analyserna har hittat sammanlagt ett 15-tal olika ämnen och nedbrytningsprodukter från kemiska bekämpningsmedel i de brunnar som har undersökts. 2.5 100 brunnar i Landskrona I årsskiftet 2005/06 genomförde Miljöförvaltningen i Landskrona en undersökning av 100 enskilda dricksvattenbrunnar utspridda i kommunen. Syftet med projektet var att få en bild av dricksvattenkvaliteten för de invånare som inte har tillgång till kommunalt dricksvatten. Dessutom avsåg projektet att undersöka hur vanligt problemet är med framförallt rester av kemiska bekämpningsmedel i dricksvattnet. Provtagningen visade att dricksvattnet i 43 brunnar innehöll rester av kemiska bekämpningsmedel. I mer än en tredjedel av brunnarna hittades rester av bekämpningsmedel i sådana halter att dricksvattnet bedöms vara otjänligt enligt SOSFS 2003:17 (>0,10 μg/l för ett ämne eller >0,5 μg/l i totalhalt). Totalt hittades 13 olika restsubstanser från kemiska bekämpningsmedel. Den överlägset vanligaste restsubstansen var BAM, som hittades i 37 av 43 brunnar. Därefter kom atrazin och dess nedbrytningsprodukter, som påvisades i 11 av brunnarna. I 14 brunnar hittades mer än en restsubstans från kemiska bekämpningsmedel. I ytvattenundersökningar i Saxån-Braån hittades 36 ämnen 2011. 2.6 Bekämpningsmedel i livsmedel Exponering för kemiska bekämpningsmedel kan komma från flera källor. En viktig källa, förutom att direkt hantera bekämpningsmedel i sitt yrke eller för hemmabruk, har visat sig vara intaget av livsmedel. Behandling med bekämpningsmedel under odling, lagring eller transport av livsmedel medför i många fall att rester av olika medel har hittats i matvaror. I sin kontroll 2009 genomförde Livsmedelsverket 1180 prover på frukt och grönsaker och fann rester av bekämpningsmedel i 66 % av proverna. I 7 % av fallen överskreds gränsvärdet för högsta tillåtna halt av bekämpningsmedel i livsmedel (Jansson et al. 2011). Bland den allmänna befolkningen, som inte direkt hanterar kemiska bekämpningsmedel, sker exponeringen för kemiska bekämpningsmedel sannolikt främst genom mat och dryck (Lu et al. 2001, 2006). Hur mycket en person exponeras för bekämpningsmedel beror på val av livsmedel och hur mycket man konsumerar av det. Flera studier har visat att förekomsten av bekämpningsmedelsrester är vanligare i konventionellt producerade livsmedel jämfört med ekologiska varor (Buchholt och Persson 2006). Till skillnad från konventionell produktion tillåter ekologisk odling inte användning av kemiska bekämpningsmedel. Det har konstaterats att barn som har ätit ekologisk mat är mindre exponerade för bekämpningsmedel (Lu et al. 2006). Det finns även skillnader mellan importerade och inhemskt producerade livsmedel. I Livsmedelsverkets undersökning 2009 påvisades bekämpningsmedelsrester i en högre andel utländska livsmedel jämfört med svenskodlade (Jansson et al. 2011). 9

Avdelningen för Arbets- och miljömedicin vid Lunds universitet har genomfört flera studier av förekomsten av bekämpningsmedelsrester i människor genom att mäta halterna i urinen hos olika grupper av allmänbefolkningen. I två studier (2004/05 och 2005-07) uppmättes resthalter av vissa bekämpningsmedel hos mellan 90-100 % av deltagarna (Littorin et al. 2009). Studierna hittade små skillnader i halter av bekämpningsmedelsrester som kunde härledas till faktorer som kön, ålder, årstider och livsmedel. Skillnaderna skulle kunna bero på skillnader i konsumtionen av livsmedel, som har behandlats med olika bekämpningsmedel. Inga tydliga samband mellan graden av intag av ekologiska livsmedel och halter av bekämpningsmedel i urinen kunde konstateras, även om det fanns antydningar. I den första studien 2004/2005 var halterna av 2,4-D lägre bland de som åt ekologisk mat, men i den senare skilde sig grupperna inte åt. Undersökningarna hade dock ingen grupp som enbart åt ekologiska livsmedel, vilket innebär att viss påverkan från bekämpningsmedel kan ha skett. Däremot uppvisade de vegetarianer som åt mest ekologiskt lägre halter av svampmedelsresten ETU än övriga. Vin har visat sig innehålla rester av bekämpningsmedel (Aprea et al. 1996 och 1997; Cabras och Angioni 2000; Lorenzin 2007; Poulsen et al. 2007). Vid odling av vindruvor har fungiciderna vinklozolin och iprodion samt mankozeb använts under flera år (Colosio et al. 2002; Rial-Otero et al. 2004). Inga preparat med iprodion och vinklozolin är godkända i Sverige sedan 2008 respektive 1996. Arbets- och miljömedicins studier konstaterade en tydlig relation mellan konsumtion av vin och russin och de uppmätta halterna av 3,5-DKA och ETU. 3 Projektet I början av 2010 beviljades Miljöförvaltningen i Landskrona ett projektbidrag från Region Skånes Miljövårdsfond för att främst undersöka om det fanns ett samband mellan höga halter av bekämpningsmedel i enskilda brunnar och halter av bekämpningsmedel som påvisades hos personer som använde brunnarna (brunnsägare) samt om de var mer exponerade för bekämpningsmedel jämfört med andra grupper. Projektet genomfördes under vintern 2010-2011 och var ett samarbete mellan Miljöförvaltningen i Landskrona och Avdelningen för Arbets- och miljömedicin vid Lunds universitet. Undersökningen syftade till att detektera och kvantifiera kemiska bekämpningsmedel i vattnet från 50 brunnar belägna i kommunen, samt i personer som använder samma brunnar som dricksvattenkälla. Detta för att kunna testa sambandet mellan halter av kemiska bekämpningsmedel i dricksvatten från enskilda brunnar på landsbygden och påverkan av bekämpningsmedel på denna befolkningsgrupp. Projektet omfattade provtagning av dricksvatten från 50 brunnar samt urinprover från 50 personer som brukade vattnet. Genom att valet av brunnar baserades på urvalet till Miljöförvaltningens undersökning av 100 brunnar 2005, fanns det möjligheter att undersöka förändringar i halterna av bekämpningsmedel i brunnarna. För att undersöka brunnsägarnas påverkan av bekämpningsmedel, jämfördes resultaten från urinproverna med tidigare provtagningar som Arbets- och Miljömedicin har gjort på en allmänbefolkning boende i skånska städer. Dessutom fick deltagarna besvara en enkät för att undersöka vilka faktorer vid sidan av dricksvattnet som kunde påverka brunnsägarna. 10

4 Material och metod 4.1 Urval av dricksbrunnar och rekrytering av deltagarna Urvalet av dricksvattenbrunnarna baserades på Miljöförvaltningens tidigare undersökning i Landskrona från årsskiftet 2005-2006 då bara hushåll utan anslutning till det kommunala dricksvattennätet valdes. Syftet var naturligtvis att välja de hushållen som använder vattnet från egen brunn som enda dricksvattenkälla. Dessutom hade man valt de 100 brunnarna mer eller mindre slumpmässigt och på kommunens hela geografiska område. För att testa eventuella skillnader mellan 2005 och 2010 med avseende på halter av kemiska bekämpningsmedel samt förändring av halterna i samma brunnar efter en femårsperiod valdes under första omgången 75 brunnar av samma hushåll som undersöktes under 2005. Dessutom prioriterades de brunnar som hade visat höga halter av bekämpningsmedel i undersökningen från 2005. Brunnarna valdes på så sätt att det skulle i görligaste mån kunna täcka hela kommunens geografiska yta. En förfrågan skickades till samtliga 75 utvalda brunnsägare under sommaren 2010 i förhoppning att åtminstone 50 deltagare svarade på förfrågan att delta i undersökningen. Dessutom skickades ett medgivande till alla utvalda hushåll, med syftet att respektive deltagare skulle skriva under och skicka tillbaka till Miljöförvaltningen i Landskrona. Förfrågan samt medgivandet visas under bilaga 1. Under första omgången visade ett 40-tal deltagare sitt intresse att delta i undersökningen genom att tacka ja till projektet och skicka tillbaka det skriftliga medgivandet. Syftet var från början att rekrytera minst en deltagare från varje hushåll. En påminnelse skickades till de som inte hade svarat, vilket resulterade i ytterligare 10 medgivande. Med hänsyn till att varje deltagare måste skicka också ett urinprov under senare delen av undersökningen behövde antalet urinprov stämma med antalet vattenprov för att genom statistiska metoder kunna jämföra förekomsten av bekämpningsmedel i urinproven gentemot förekomsten i vattenproven från dricksvattenbrunnar. Rekrytering av samtliga deltagare i undersökningen genomfördes under augusti och september 2010 och totalt deltog 50 deltagare i undersökningen. Samtliga deltagare var vuxna kvinnor och män från olika åldersgrupper (mellan 15 och 86 år) som bodde på landsbygden inom kommunens geografiska område. Några karakteristika för deltagarna visas i tabellen i bilaga 13. 4.2 Urval av analysparametrar samt laboratorier Totalt valdes 33 kemiska bekämpningsmedel för analys i dricksvattnet. Urval av bekämpningsmedlen gjordes dels med syftet att välja samma preparat som hade analyserats i Miljöförvaltningens undersökning från 2005, och dels med hänsyn till de exponeringsbiomarkörer som kunde analyseras i urinen och representera de valda bekämpningsmedlen i dricksvattnet. Urval av bekämpningsmedlen utfördes i samråd med Margareta Littorin, överläkare från Arbets- och miljömedicin vid Lunds universitet samt Jenny Kreuger från Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) Institutionen för vatten och miljö, Sektionen för organisk miljökemi och ekotoxikologi (OMK) i Uppsala. De 33 valda bekämpningsmedlen med dess detektionsgräns (Limit of Detection, LOD) samt bestämningsgränsen (Limit of Quantification, LOQ) visas i bilaga 2. 11

Analys av alla 33 bekämpningsmedlen utfördes av OMK. Totalt skickades 58 provflaskor till OMK för analys av 33 bekämpningsmedel. Analys av samtliga bekämpningsmedel förutom Iprodion utfördes med SWEDAC ackrediterade metoder under december 2010 och januari 2011. Exponeringsbiomarkörer analyseras i människans urin som ett mått på exponering av bekämpningsmedel. Med termen exponeringsbiomarkör menar man antingen halter av själva bekämpningsmedlet eller dess metabolit som kan spåras i urinen. Genom att analysera exponeringsbiomarkörer för respektive bekämpningsmedel i människans urin kan man få ett trovärdigt mått på den totala påverkan av bekämpningsmedlet i kroppen. Detta fungerar som ett bra komplement till andra metoder (t.ex. Livsmedelverkets kontroller) som används till uppskattning av befolkningens exponering av bekämpningsmedel (Littorin et al. 2011). Laboratoriet vid avdelningen för Arbets- och miljömedicin på Lunds universitet utförde analys av exponeringsbiomarkörer på samtliga urinprov. Laboratoriet tog emot urinproven under vintern (oktober-februari) 2010 och genomförde analyserna under våren 2011. Tabellen i bilaga 3 visar de exponeringsbiomarkörer som analyserades i urinen samt detektionsgränsen för var och en av biomarkörerna. 4.3 Analysmetoder 4.3.1 Analysmetod för vattenprov Analys av vattenprover utfördes med hjälp av en multimetod (OMK 57) som ackrediterades under 2009 och används för analys av kemiska bekämpningsmedel i yt- och grundvatten. Analysmetoden OMK 57 är baserad på vätskekromatografi med masselektiv detektion (LC-MS/MS). Provernas ph justeras först till två olika ph-värden, ph 5 samt ph 3,5. Efteråt injiceras innehållet av de två mindre delproven med olika ph-värde till LC-MS/MS-systemet. Bekämpningsmedlen som finns i delproven koncentreras automatiskt och analyseras efteråt med hjälp av masselektiv bestämning, det vill säga tandem-ms (Tandem mass spectrometry). Man kan nå mycket låga detektionsgränser med hjälp av tandem masspektrometri. Metoden medför mycket hög säkerhet när det gäller bestämning av de substanser som förväntas finnas i vattenprovet. För att utföra analyser av båda delproven krävs totalt 10 ml vatten (Graaf et al. 2010). 4.3.2 Analysmetod för urinprov I samtliga urinprov analyserades de exponeringsbiomarkörer som angivits i tabellen i bilaga 3. Biomarkörerna är ett mått på den totala påverkan från alla livsmedel och vatten som personerna har intagit under de senaste dagarna innan de lämnat urinproven. I likhet med analys av vattenprover används också här vätskekromatografi och tandem masspektrometri (LC/MS/MS) för analys av exponeringsbiomarkörer i urinen. Vid laboratoriet av avdelningen för Arbets- och miljömedicin har man utvecklat och validerat (LC/MS/MS)-metoder med isotopmärkta interna standarder för de biomarkörer som visas under bilaga 3. Detektionsgränserna för halter av exponeringsbiomarkörer som har analyserats i urinen är mellan 0,05 och 1,0 ng/ml. 12

4.4 Provtagningsprocess 4.4.1 Provtagning av vatten Provtagningen av samtliga 50 brunnar började den 11 oktober 2010 och slutfördes den 7 december 2010. Provtagningstiden bokades i förväg med ca 3 till 5 brunnsägare per dag. Samtliga brunnsägare som besöktes hade accepterat att delta i undersökningen genom att skicka ett skriftligt medgivande till Miljöförvaltningen i Landskrona före provtagningen påbörjades. På plats informerades deltagarna om projektet och dess syfte medan provtagningen utfördes. Samtliga vattenprover togs vid tappkranen i köket, där man normalt hämtar sitt dricksvatten. Innan provtagningen omsattes vattnet i ledningssystemet väl genom att spola vattnet under ett par minuter. Provtagaren brukade också öppna silen om det fanns ett sådant installerat på kranen. Inget annat kärl eller bägare användes för att vattnet skulle rinna direkt till provtagningsflaskan. Vattenflaskorna som användes var avsedda för provtagning och analys av kemiska bekämpningsmedel. Varje flaska innehöll ca 250 ml vatten efter provtagning. Labbet (OMK) hade redan skickat flaskorna till Miljöförvaltningen. Provtagaren var mycket noggrann med att inte kontaminera provtagningsflaskorna genom att inte ta med fingrarna inne i flaskans lock eller vid flaskhalsen. Varje provtagningsflaska märktes med fastighetsbeteckning, namnet på deltagare i undersökningen, samt provtagningsdatum. För varje prov utfördes temperaturmätning vid tappställen strax innan vattnet rann i flaskan och registrerade temperaturen i en följesedel. I följesedeln fylldes samma beteckning och provtagningsdatum som skrevs på flaskorna. Vattenflaskorna placerades tillsammans med tillräckligt kylklampar och skyddspapper i en kylväska, och skickades tillsammans med följesedeln till Institutionen för vatten & miljö, sektionen för organisk miljökemi och ekotoxikologi vid SLU i Uppsala. Provtagningen utfördes bara under måndagar till onsdagar för att minska risken att vattenproverna skulle fastna i posten under helger. Vattenproven skickades till laboratoriet samma dag som provtagningen utfördes, och proven brukade vara labbet tillhanda nästa dag på morgonen, det vill säga mindre än 24 timmar efter provtagningstiden. Totalt skickades 58 provtagningsflaskor till OMK alltså 57 vattenprover från brunnar och ett blankt prov från kommunalt dricksvatten i Landskrona. På sju brunnar, där det hade installerats olika sorters filter, togs dubbla vattenprover, det vill säga både före och efter filterutrustningar. Detta med syftet att kunna jämföra halterna före och efter filteranläggningen för att veta om olika sorters filter eventuellt kan påverka halter av kemiska bekämpningsmedel och eventuellt undersökningens resultat. De vanligaste filtertyperna som hade installerats på de sju brunnarna var avhärdningsfilter, järn- och manganfilter samt partikelfilter. 4.4.2 Provtagning av urin I samband med provtagning av brunnarna överlämnades provtagningsmaterial och information till samtliga deltagare i undersökningen. Materialen bestod av provtagningskärl, två urinrör, två transportrör, informationslapp, två portofria kuvert samt en enkät. Under tre dagar dokumenterade deltagarna sitt mat- och dryckintag och på morgonen den tredje dagen lämnade varje deltagare sitt urinprov i två mindre provtagningsrör i var sitt transportrör markerade med deltagarens namn, personnummer, datum och klockslag för urinprovet, samt fastighetsbeteckningen. Urinproven lades i ett portofritt kuvert tillsammans med lappen och enkäten och skickades till laboratoriet vid Arbets- och miljömedicin för analys. 13

Samtidigt som provtagning av dricksvattenbrunnar genomfördes, skickade de flesta av deltagarna sina urinprov till avdelningen för Arbets- och miljömedicin. Inlämning av några urinprov dröjde till februari 2011 på grund av resor och sjukdom. Analys av metaboliter i urinproven genomfördes under mars 2011. Arbets- och miljömedicin sparade analysresultaten från urinproven för bearbetning och ytterligare granskning samt eventuellt framtida undersökningar. Uppgifterna och svaren från enkäterna databehandlas och bearbetas endast av personalen på Arbets- och miljömedicin. Inga obehöriga kommer att kunna ta del av informationen i framtiden. Provtagningen av deltagarnas urin är etiskt godkänd av Arbets- och miljömedicin. Regionala etikprövningsnämnden i Lund gav Arbets- och miljömedicin tillstånd att genomföra provtagningen och därmed måste Arbets- och miljömedicin följa de lagar som omfattar forskning på människor. 4.5 Enkät Deltagarna i projektet fick svara på en enkät med 14 frågor som berörde levnads- och kostvanor, dvs. de parametrarna som antagligen kan påverka halter av kemiska bekämpningsmedel i urinen (till exempel fritidssysselsättning, om man använde bekämpningsmedel och om man rökte tobak eller snusade). Dessutom fick deltagarna fylla i vilka livsmedel de hade konsumerat under de sista tre dagarna före urinprovet. Enkäten baserades på en liknande enkät som Arbets- och miljömedicin har använts i tidigare studier. I denna studie frågades deltagarna även om bostaden var belägen nära åkermark eller trädgårdsodlingar, om brunnens utformning och hur brunnsvattnet användes. Alla deltagare svarade på frågorna i enkäten under de senaste tre dagarna före urinprovtagningen. Nästan samtliga enkäter inkom fullständigt ifyllda till Arbets- och miljömedicin. Enkätsvaren sammanställdes i ett register. Precis som med urinproven sparade Arbets- och miljömedicin de ifyllda enkäterna för bearbetning och ytterligare granskning samt eventuellt framtida undersökningar. All informationen hanterades enligt Personuppgiftslagen och inga obehöriga ska kunna ta del av uppgifterna. För att inte enskilda personer skulle kunna identifieras, ersattes namn och personnummer med en kod. 4.6 Analysresultat från laboratorier 4.6.1 Analysresultat av vattenprover Analysresultat av vatten från samtliga 50 brunnar i Landskrona kommun visas i bilaga 5. Resultaten visade att filteranläggningarna (punkt 4.4.1) inte påverkat halter av bekämpningsmedlen avsevärt. Detta gällde för samtliga sju brunnar där vattenprov hade tagits både innan och efter filter. Studien har fokuserat på värdet efter filter, eftersom brunnsägarna konsumerar - och påverkas därmed av - vattnet som kommer ur tappen, det vill säga efter filtret. 4.6.2 Analysresultat av urinprover Analysresultatet för exponeringsbiomarkörer i urin från de 50 enskilda deltagarna visas i bilaga 6. Varje urinprov har samma brunnsnummer som den brunn som personen använde före provtagningen. Totalt analyserades 50 urinprov från 45 brunnar. Från fem brunnar inkom inget urinprov till labbet, trots att påminnelser skickades till deltagarna. Från fem andra brunnar inkom urinprover från två personer, vilket innebar att det inkom totalt 50 urinprover. 14

4.7 Dataanalys och statistik 4.7.1 Samband mellan halter av bekämpningsmedel i brunnsvatten och urin Samband mellan förekomst av bekämpningsmedel i brunnsvatten och i urin testades med korrelationsanalys. Frekvens (%) förekomst av bekämpningsmedel i vatten beräknades från: BM prov 100 BM tot där BM prov är antalet bekämpningsmedel som detekterats i vattenprovet och BM tot är totala antalet bekämpningsmedel som analyserats för (33). På samma sätt beräknades frekvensen för förekomst av metaboliter i urin för varje deltagare (bilaga 7). Det totala antalet analyserade metaboliter var 12 stycken. Varje fastighetsbeteckning, dvs. provtagningslokal, fick således en frekvens för förekomst av bekämpningsmedel i brunnen samt en frekvens för förekomst av bekämpningsmedel (metaboliter) i urin av deltagaren. Sedan testades korrelationen genom Spearmans rangkorrelation. En liknande undersökning gjordes av de sex bekämpningsmedel som kunde analyseras i både vatten och urin (bilaga 8). Se resultat under punkt 5.5. 4.7.2 Skillnad i urinprover mellan brunnsägare och allmänbefolkning För att testa skillnad mellan förekomst av kemiska bekämpningsmedel i brunnsägare i Landskrona och en allmänbefolkning, jämfördes förekomsten av Allmänbefolkning 2010-2011 Brunnsägare sju metaboliter i urinen mellan de två befolkningsgrupperna Biomarkör (tabell 2). Metoder för att analysera klor- mekvatklorid (CCC) och mepikvat fanns inte vid 2005-2007 (%) (%) undersökningen av allmänbefolkningen 2005-2007. MCPA 17 14 Studien kunde inte påvisa 2,4,5-T hos någon deltagare medan förekomsten av 2,4,6-T och TCP inte HMCPA 12 8 2,4-D 62 92 undersöktes. 3,4-DKA 34 12 Allmänbefolkningen bestod av 116 vuxna personer från tre medelstora skånska städer och hade olika yrken på sjukhus, energiföretag, kommunal förvaltning, skola, fröföretag och bygg- och anläggningsföretag. Undersökningen genomfördes mellan år 2005 till 2007 av Arbets- och miljömedicin vid Lunds universitet (Littorin et al. 2009). 15 3,5-DKA 91 64 3-PBA 19 64 ETU 96 72 Tabell 2. Andel av de som har detekterbara halter av metaboliter i urinen hos brunnsägare och en allmänbefolkning. 4.7.3 Skillnad mellan åren 2010 och 2005 utifrån halter av bekämpningsmedel i vatten För att studera förändringar av halterna av enskilda bekämpningsmedel mellan 2005 och 2010, sammanställdes en tabell (se bilaga 9) över analysresultaten från 20 brunnar som förekom i båda undersökningarna och där bekämpningsmedel påvisades 2005. Tabellen visar de värden som har detekterats. Grön färg indikerar en minskning av bekämpningsmedel jämfört med 2005 och röd färg indikerar en ökning. Utöver halter av enskilda bekämpningsmedel undersöktes de totala halterna (se bilaga 10). Första tabellen visar totalthalt av kemiska bekämpningsmedel på samtliga 50 brunnar från 2005 samt 2010.

Tabellen har olika färgkoder utifrån hur vattnets kvalité bedöms. Grönt representerar tjänligt vatten utan resthalter av bekämpningsmedel, rött otjänligt vatten samt blått för tjänligt med påvisade resthalter. Bedömningen är baserad på Socialstyrelsens riktvärden för halter av bekämpningsmedel i dricksvatten för enskilda vattentäkter. Halten för att vattnet ska bedömas som otjänligt är 0,10 µg/l för enskilda bekämpningsmedel och 0,50 µg/l för totalhalt. Den andra tabellen visar endast de brunnar där det uppmättes bekämpningsmedelshalter i båda undersökningarna. 4.7.4 Samband mellan halter av nitrat och bekämpningsmedel För att undersöka om det fanns ett samband mellan halter av bekämpningsmedel och förekomsten av nitrat i brunnsvattnet, genomfördes en statistisk analys av provtagningsresultaten genom en regressionsanalys. Analysen utfördes av Staffan Karlsson på Enheten för Publiceringens infrastruktur vid Kungliga Tekniska Högskolan. Resultatet av analysen finns under punkt 5.1.4. 5 Resultat 5.1 Vattenprover 5.1.1 Bekämpningsmedelsrester i enskilda brunnar 2010 Provtagningen av dricksvattnet (se resultat i bilaga 5) visade att 13 brunnar hade halter av bekämpningsmedelsrester som innebar att vattnet bedömdes som otjänligt. Fem av brunnarna hade en totalhalt som översteg riktvärdet på 0,5 µg/l. I alla 13 brunnar förekom det halter av åtminstone ett enskilt bekämpningsmedel som var över riktvärdet på 0,1 µg/l. Den mest förekommande substansen var BAM (2,6-diklobenzamid), som påträffades i 32 av 50 brunnar. I tio av brunnarna översteg halterna av BAM riktvärdet för ett enskilt bekämpningsmedel på 0,1 µg/l och bedömdes därmed som otjänliga. Näst efter BAM kom atrazin och dess nedbrytningsprodukter. Atrazin påvisades i 24 brunnar, men endast två hade halter över 0,1 µg/l. Nedbrytningsprodukten atrazindesetyl påträffades också i 24 brunnar, varav tre hade värden över 0,1 µg/l. Andra bekämpningsmedelsrester som påträffades var bland annat terbutylazin och dess nedbrytningsprodukter samt isoproturon, simazin och kloridazon. Två brunnar hade låga halter av MCPA. 5.1.2 Jämförelse av bekämpningsmedelsrester åren 2005 och 2010 Av de 43 brunnar i vilka det påvisades bekämpningsmedel 2005, var 20 stycken med i 2010 års undersökning. Analyserna omfattade till viss del olika ämnen, men 19 substanser mättes båda åren. Trots att diklobenil inte har varit godkänt sedan 1990, visade båda undersökningarna att nedbrytningsprodukten BAM var vanligt förekommande och i 16 av 20 brunnar påvisades rester av BAM båda åren. I sex fall ökade till och med halten. Atrazin upptäcktes i fler brunnar 2010, men endast en låg över 0,05 µg/l. En förklaring till att atrazin påvisades i fler brunnar är att detektionsgränsen 2010 låg detektionsgränsen 0,001 µg/l, vilket innebar att lägre halter kunde mätas jämfört med 2005. Detsamma gäller flera andra bekämpningsmedel som hittades 2010. 16

En jämförelse av undersökningarna visar på förändringar i totalhalterna och halter av enskilda bekämpningsmedel. Det är svårt att se ett entydigt mönster för förändringarna, eftersom resultaten visade på ökningar och minskningar i varierande grad. Se bilaga 9 och 10 för detaljer. En svårighet vid jämförelser är att provresultaten kan ha påverkats av flera faktorer, till exempel att förutsättningarna vid provtagningarna kan ha varierat, användningen av bekämpningsmedel kan ha förändrats under perioden och läckage från ytvatten kan orsaka höga halter särskilt under vinterhalvåret då nederbörden är hög. 5.1.3 Jämförelse av analysresultat åren 2005 och 2010 Antalet brunnar med otjänligt vatten uppgick till 13 stycken. Jämfört med 2005 var det en minskning, då 17 brunnar bedömdes som otjänliga vid provtagningstillfället (figur 1). En avgörande faktor, som leder till mätskillnader och följaktligen svårigheter för bedömning av resultaten mellan undersökningarna från 2005 och 2010, är att lägsta spårbara halter för bekämpningsmedel från 2005 var 0,05 µg/l, vilket innebär att det saknas halter från dåvarande undersökning som var lägre än 0,05 µg/l. Detta innebär i sin tur att de brunnarna som hade lägre halter än 0,05 µg/l under 2005 har klassats som tjänliga utan resthalter. Resultatet skulle sett annorlunda ut om vattnet från brunnarna hade analyserats med lägre detektionsgränser under 2005. Analysresultaten från nuvarande undersökning har redovisats med betydligt lägre Figur 1. Mätskillnader påverkade analysresultatet. 2005 var detektionsgränser jämfört med 2005, vilket detektionshalten 0,05 µg/l och 2010 var den betydligt lägre. innebär att resthalter kan spåras i fler brunnar. På grund av att resthalter kan spåras i fler prov har färre brunnar klassats som tjänliga utan resthalter under 2010 jämfört med 2005. Kartorna i bilaga 14 jämför analysresultat för år 2005 med 2010 utifrån förekomsten av kemiska bekämpningsmedel i samtliga 50 dricksvattenbrunnar i Landskrona kommun. 17

5.1.4 Halter av bekämpningsmedel och nitrat I undersökningen 2010 påvisades halter av bekämpningsmedelsrester i 33 brunnar, varav 30 även hade halter av nitrat. 17 stycken hade halter över 20 mg/l och av dessa bedömdes sju som otjänliga (mer än 50 mg/l). I de brunnar där inga bekämpningsmedelsrester hittades påvisades halter av nitrat i 8 stycken, varav tre var över 20 mg/l, men ingen översteg 50 mg/l. Se bilaga 11, där analysresultaten är sorterade efter totalhalt av bekämpningsmedel. För att undersöka om det fanns ett samband mellan bekämpningsmedelsrester och nitrathalter, gjordes en regressionsanalys (tabell 3) av värdena. Analysen visar Tabell 3. Regressionsanalys av halter av bekämpningsmedel och nitrat Observationer 50 R 0,246 R² 0,061 P 0,0848 inte på något tydligt samband mellan nitrathalter och halter av bekämpningsmedel då endast 6 % av variationen i bekämpningsmedelshalt kan hänföras till variationen i nitrathalt. Den statistiska analysen visar även på att sannolikheten för att det finns ett samband är lågt. 5.2 Urinprover 5.2.1 Bekämpningsmedelsrester i urin Analyserna av deltagarnas urin visade att 2,4-D, ETU, 3-PBA, 3,5- DKA och TCP var vanligt förekommande. Sju personer uppvisade mätbara halter av MCPA och nedbrytningsprodukten HMCPA återfanns hos fyra personer. 2,4,5-T, som förbjöds 1977 och ingick i exempelvis Hormoslyr, kunde inte detekteras hos någon av deltagarna. Urinproven analyserades även för förekomst av stråförkortningsmedlen klormekvatklorid (CCC) och mepikvat (MQ). CCC hittades i urin från alla deltagare och mepikvat upptäcktes hos 45 personer. 5.3 Förekomst av bekämpningsmedelsrester i både vatten och urin Biomarkör Antal personer MCPA 7 HMCPA 4 2,4-D 46 2,4,5-T 0 2,4,6-T 4 3-PBA 32 TCP 20 3,4-DKA 6 3,5-DKA 32 CCC 50 MQ 45 ETU 36 Tabell 4. Antal personer som hade detekterbara halter av respektive biomarkör. Analyserna av vattenproverna från de enskilda brunnarna omfattade 33 substanser och urinproverna testades för 12 exponeringsbiomarkörer. Ett antal kunde analyseras i både vatten och urinprover (se tabell 5). Inga halter av 2,4-D, iprodion, linuron eller prokloraz detekterades i vattenproverna. Urinproverna visade däremot detekterbara halter av 2,4-D hos 46 personer. 3,5-DKA (metabolit till iprodion) påträffades hos 32 personer och 3,4-DKA (metabolit till linuron och diuron) hittades i sex urinprov. 2,4,6-T (metabolit till prokloraz) påträffades hos fyra personer. I två brunnar hittades MCPA i lägre halter. Från den ena brunnen lämnades två urinprov, varav det ena provet innehöll MCPA och HMCPA, men inte det andra. Från den andra brunnen lämnades ett urinprov som inte hade några halter av varken MCPA eller HMCPA. 18

Små halter av diuron detekterades i en brunn och uppvisade spår i en annan. Det lämnades dock inga urinprover från de personer som använde brunnarna. Substans som analyserades i vattenprov 2,4-D Iprodion MCPA Diuron Linuron Prokloraz Isoproturon var en av substanserna som analyserades i vattenproverna. Det finns ännu inga studier som visar att människor kan metabolisera isoproturon till 3,4-DKA. Isoproturon har dock likheter med andra urea-pesticider (exempelvis diuron och linuron), som har 3,4-DKA som en metabolit, och isoproturon kan misstänkas brytas ner på liknande sätt (Margareta Littorin på Arbets- och miljömedicin). Substans/metabolit som analyserades i urinprov 2,4-D 3,5-DKA MCPA och HMCPA 3,4-DKA 3,4-DKA 2,4,6-T Tabell 5. Kopplingar mellan substanser i vatten och urin. Isoproturon påträffades i åtta brunnar, varav tre endast hade spår av substansen. Av de nio urinprov som lämnades från brukarna hade bara ett prov en detekterbar halt av metaboliten 3,4-DKA. Vattnet från den aktuella brunnen hade en halt av isoproturon som var i nivå med övriga brunnar. Resultaten visar att förekomsten av de sex bekämpningsmedelsresterna samt isoproturon skiljer sig åt mellan vatten- och urinprover. Endast två urinprover har haft detekterbara halter av den substans eller metabolit till det ämne, som även har kunnat påvisas i dricksvattnet. Resultaten tyder på att exponeringen för bekämpningsmedlen kommer från andra källor än dricksvattnet i enskilda brunnar. Halterna av bekämpningsmedelsresterna i vatten har dock varit mycket låga. 5.4 Undersökning av eventuell förekomst av substanser som saknar analysmetoder för vatten respektive urin 5.4.1 Substanser i vatten Totalt påvisades 18 bekämpningsmedel bland vattenproverna, och tre av dessa (MCPA, diuron och isoproturon) fanns det metoder för att detektera förekomst av i urin. För de övriga 15 medlen fanns det inga urinanalysmetoder. Två av dessa var BAM och atrazin, som var vanligt förekommande i de 50 brunnarna. I flera fall översteg halterna riktvärdet för enskilda bekämpningsmedel i dricksvatten. Frågan är om exponeringen av dessa kan utgöra en risk för användarna. Både diklobenil (med BAM som nedbrytningsprodukt) och atrazin har använts för att bekämpa ogräs på bland annat grusplaner och gångar, men substanserna har inte varit godkända sedan 1990. Ämnena bryts ner långsamt och trots att det har gått lång tid sedan substanserna slutade säljas är de vanligt förekommande i det skånska grundvattnet. Den högsta halten av BAM som uppmättes i brunnarna 2010 var 1,6 μg/l och atrazin 0,26 μg/l. Även om värdena överstiger Socialstyrelsens riktvärden för dricksvatten från enskilda vattentäkter, är halterna förhållandevis låga. Enligt Världshälsoorganisationens (WHO) riktlinjer för förekomst av olika substanser i dricksvatten får halten av atrazin vara maximalt 100 μg/l för att vara hälsosäkert (WHO 2011). De uppmätta halterna i Landskronas brunnar understiger klart detta värde. 19

När det gäller BAM, finns det inget motsvarande riktvärde från WHO. Däremot har Livsmedelsverket i ett utlåtande till Örkelljunga kommun 2008 bedömt att ett hälsobaserat riktvärde kan beräknas till 39 μg/l, under förutsättning att BAM inte har högre toxicitet än ursprungssubstansen diklobenil (Livsmedelsverket 2008). Det genomsnittliga accepterade intaget (ADI) av BAM som en person kan få i sig dagligen utan riskera sin hälsa har beräknats till 0,05 mg/kg kroppsvikt (EFSA 2010). För en vuxen person motsvarar det en halt i vattnet på 300 μg/l. För spädbarn är motsvarande halt utan att riskera hälsopåverkan 70 μg/l. Halterna av BAM i brunnarna, som klart understiger de nivåerna, utgör därmed ingen risk för hälsopåverkan. En annan vanligt förekommande substans var terbutylazin, som har använts för ogräsbekämpning i odlingar av bland annat ärtor och åkerbönor. Substansen var godkänd i Sverige till och med 2003. WHOs riktvärde för maximal halt av terbutylazin ligger på 7 μg/l, för att dricksvattnet ska anses vara säkert. I de undersökta brunnarna uppmättes de högsta halterna av terbutylazin till 0,038 μg/l och av nedbrytningsprodukten terbutylazindesetyl 0,12 μg/l. Halten av terbutylazin understeg därmed klart WHOs riktvärde. Riktvärden och hälsopåverkan för de övriga substanserna har inte undersökts, på grund av att antalet brunnar med detekterbara halter av substanserna har varit få. 5.4.2 Substanser i urin Urinproven analyserades för 12 substanser, varav sju inte kunde mätas i vattenproverna. Frågan är om ämnena kan förekomma i dricksvattenbrunnar. ETU är nedbrytningsprodukt av etylenbisdithiokarbamater, såsom mankozeb och maneb, vilka har använts mot bladmögel på exempelvis potatis. ETU bedöms som cancerframkallande av Kemikalieinspektionen, som har kraftigt begränsat användningen av ämnet. Sedan 1994 har det inte funnits ett godkänt preparat med maneb, medan ett preparat med mankozeb är godkänt för användning mot svampangrepp på potatis och vitlök. Mankozeb och ETU bryts ner relativt snabbt vid gynnsamma förhållanden med god tillgång till syre. Regn i samband med behandling ökar risken att ETU läcker ner i vattendrag och grundvatten på grund av ämnets höga vattenlöslighet. I miljöer med liten syretillgång och låg biologisk aktivitet, t ex grundvatten är det större risk för höga halter av ETU (KemI 1997b). Användningen av mankozeb och risken för läckage av ETU till grundvatten gör att enskilda brunnar inte kan uteslutas som exponeringskälla. I Länsstyrelsens provtagning av det skånska grundvattnet mellan 2007-2010 undersöktes förekomsten av bekämpningsmedel, bland annat ETU. Även om de flesta proven togs från kommunala vattentäkter hittades ETU i bara ett av 178 vattenprov (Länsstyrelsen 2011). 3,5-DKA är en metabolit till iprodion, som analyserades i vattenproverna, men det är även en nedbrytningsprodukt till vinklozolin och procymidon. Preparat med iprodion var godkända till och med 2008, men procymidon har inte varit godkänt för användning i Sverige och vinklozolin har inte varit godkänt efter 1996. På grund av inget iprodion påträffades i brunnarna och att de övriga inte har varit tillåtna under en lång period, är det troligt att exponeringen kommer från en annan källa än dricksvattnet i enskilda brunnar. TCP är en metabolit till insekticiden klorpyrifos. Sedan 2008 förekommer inget godkänt preparat som innehåller klorpyrifos på den svenska marknaden. Ämnet har låg vattenlöslighet och adsorberas till 20