VÄRDEFULLA MILJÖER I GÖTEBORG FÖRSLAG TILL AVGRÄNSNING AV OMRÅDEN ENLIGT 38 BYGGNADSSTADGAN FASTIGHETSKONTORET GÖTEBORGS MUSEER STADSBYGGNADSKONTORET Göteborg januari 1984
Stadsbyggnadskontoret 1984-01-30 Göteborgs Museer Fastighetskontoret Göteborgs kommunfullmäktige beslöt 1983-02-03. "att uppdra åt byggnadsnämnden att i samråd med museinämnden och fastighetsnämnden komplettera det av kommunfullmäktige 1976 antagna bevarandeprogrammet dels med förnyade undersökningar vad gäller områden med bebyggelse uppförd före 1930, dels med bostadsbebyggelse från perioden 1930-1950, industrier, institutionsbyggnader m m och dels med de riktlinjer som kan erfordras för att ett vidgat skydd av bevarandeintressen enligt 38 byggnadsstadgan skall kunna tillämpas, samt på vilket sått det i övrigt år möjligt och lämpligt att ge bebyggelse som ingår i bevarandeprogrammet skydd". Mellan fastighetskontoret, Göteborgs museer och stadsbyggnadskontoret finns ett etablerat samarbete för behandling av ärenden rörande kulturhistoriskt värdefull bebyggelse. För samarbetet svarar en ledningsgrupp (SKVB) och en arbetsgrupp (AKVB). I SKVB deltar verkscheferna för de tre förvaltningarna jämte chefen för Historiska museet och stadsarkitekten. I AKVB ingår en representant från varje förvaltning. Som en första etapp på fullmäktiges uppdrag framlägger SKVB förslag till avgränsning av områden enligt 38 byggnadsstadgan. Förslaget omfattar kartor jämte beskrivningar av ett 70-tal områden med miljömässigt eller kulturhistoriskt värde. I detta skede har urvalet i huvudsak begränsats till centralt och halvcentralt belägna områden med bebyggelse från tiden före ca 1960. Det urval som gjorts omfattar områden ur beväringsprogrammet, områden vilka ingår i förslag till komplettering av programmet samt andra områden med miljövårde. SKVB avser att återkomma, dels med övriga delar av fullmäktiges uppdrag, dels med förslag till ytterligare områden som bör avgränsas enligt 38 byggnadsstadgan, exempelvis landsbygdsområden och yngre bebyggelse i ytterområden.
INNEHÅLL SID 1 BAKGRUND - UPPDRAG l 2 38 BYGGNADSSTADGAN 2 2:l Paragrafens lydelse 2 2:2 Motiv till förändringen 2 2:3 Innebörd 4 3 URVALSPRINCIPER 5 4 FÖRSLAGET 6 5 INFORMATION 7 6 OMRÅDESBESKRIVNINGÅR 8 6:1 Karta översikt 9 6:2 Förteckning 10 6:3 Förteckning stadsdelsvis 14 6:4 Beskrivningar 16 6:5 Ordlista 234
l BAKGRUND - UPPDRAG Göteborgs kommunfullmäktige beslöt 1983-02-03 att uppdra åt byggnadsnämnden att i samråd med museinämnden och fastighetsnämnder, komplettera det av kommunfullmäktige 1976 antagna bevaringsprogrammet för kulturhistoriskt värdefull bebyggelse. Programmet skulle bl a kompletteras med urval av skyddsvärd bebyggelse från perioden 1930-50 m m samt "med de riktlinjer som kan erfordras för att ett vidgat skydd av bevarandeintressen enligt 38 byggnadsstadgan ska kunna tillämpas". Mellan fastighetskontoret, Göteborgs museer och stadsbyggnadskontoret finns ett etablerat samarbete för behandling av ärenden rörande kulturhistoriskt värdefull bebyggelse. För samarbetet svarar en ledningsgrupp (SKVB) och en arbetsgrupp (AKVB). I SKVB deltar verkscheferna för de tre förvaltningarna jämte chefen f oj Historiska museet och stadsarkitekten. I AKVB ingår en representant från varje förvaltning. SKVB har nu som en första etapp på fullmäktiges uppdrag framlagt förslag till avgrånsning av områden enligt 38 byggnadsstadgan första stycket. Parallellt med detta arbete har ett första preliminärt urval till komplettering av bevaringsprogrammet gjorts. Detta urval gäller framför allt bostadsbebyggelse från perioden 1930-50. 73 bebyggelseområden som utgör värdefulla miljöer har avgränsats. De omfattar dels de områden som ingår i bevaringsprogrammet för kulturhistoriskt värdefull bebyggelse eller i preliminärt förslag till komplettering, dels andra områden med miljövården. Områdesbeskrivningarna har gjorts av AKVB. Underlag till beskrivningarna har tagits fram av Helene Carlsson. 1
2 38 BYGGNADSSTADGAN 2:1 Paragrafens lydelse Från och med 1980-07-01 har 38 byggnadsstadgan följande lydelse "En byggnads yttre skall ges sådan utformning och färg, som stads- och landskapsbilden fordrar och som år lämplig både för byggnaden som sådan och för en god helhetsverkan. Inom. ett bebyggelseområde som utgör en värdefull miljö skall dessutom särskild hänsyn tas till områdets egenart. En byggnad som är av större värde från historisk, kulturhistorisk eller konstnärlig synpunkt får inte förvanskas vare sig genom arbeten på själva byggnaden eller genom bebyggelse i grannskapet. Om fasta fornlämningar finns särskilda bestämmelser". 2:2 Motiv till förändringen Ur propositionen 1979/80:149 kan från departementschefens yttrande följande i sammandrag citeras beträffande bakgrund och motiv till den nya lydelsen: "Jag delar kommunförbundets uppfattning att miljöer och områden som under den fysiska riksplaneringen utpekats antingen i en fastställd plan eller genom kommunala beslut om antagande av områdesplaner eller kommunöversikter i första hand kommer i fråga för ett vidgat skydd enligt 38 BS. Enligt min mening bör emellertid skyddet kunna omfatta också miljöer och områden som inte direkt har behandlats i den fysiska riksplaneringen men som i ett kommunalt perspektiv bedöms som värdefulla. Även för dessa fall bör dock skyddsintresset ha kommit till uttryck genom ett kommunalt beslut, t ex i en kommunöversikt, områdesplan eller ett bevarandeprogram. Ett sådant beslut utgör ett uttryck för kommunens syn på bebyggelsens utformning inom de skyddsvärda områdena. Frånsett det fallet att beslutet bekräftats genom fastställelse av en detaljplan, har det emellertid inte någon direkt rättsverkan gentemot den enskilde. I varje enskilt byggnadsärende måste därför prövas om det är befogat att ställa särskilda krav på bebyggelsens utformning. Vid en sådan prövning kommer naturligtvis det kommunala beslutet beträffande området att tillmätas stor betydelse. 2
Det bör alltså i första hand ankomma på kommunerna att välja ut och avgränsa skyddsvärda områden. Ett stort antal bebyggelsemiljöer har redan utpekats och varit föremål för politiska beslut i samband med att kommunöversikter, områdesplaner och bevarandeprogram för kulturminnesvården har behandlars. Kommunerna torde som regel ha god kunskap om vilka ytterligare bebyggelseområden som år skyddsvärda. Inom länsstyrelsernas planeringsavdelningar finns personal med regional överblick och sakkunskap i hithörande frågor. En samverkan mellan kommunerna och länsstyrelsen bör kunna underlätta det återstående utredningsarbete som kan behövas för att välja ut skyddsvärda områden. Det ligger i sakens natur att kommunens bedömning av miljövärdet hos ett bebyggelseområde i många fall kommer att ske med utgångspunkt främst i värderingen på orten. Allmänt vill jag endast lämna några synpunkter på vad som kan liqga i begreppet värdefull miljö. Byggnaderna inom ett avgränsat område kan genom sin utformning och placering i förhållande till varandra ge den yttre miljön ett särpräglat uttryck. Det kan t ex gälla torg och gaturum liksom vissa byar, brukssamhällen, fäbodar och fiskelägen. Som exempel på skyddsvärda miljöer vill jag också nämna stadsdelar med väl sammanhållen och tilltalande bebyggelse ^eller med andra påtagliga trevnadsvärden i den yttre miljön. Sådana värden kan naturligtvis också återfinnas hos grupp- och seriebyggda småhusområden. Detta skall dock inte tolkas så att jag skulle anse det miljömässiga värdet ligga enbart i att byggnaderna år likadana eller liknar varandra. Byggnaderna behöver inte heller var för sig vara av större estetiskt värde. Det bör emellertid finnas ett uttryck i bebyggelsemiljön som kan bedömas vara allmänt uppskattat av kommunens innevånare. Jag vill särskilt framhålla att miljövärdet inte skapas enbart av byggnaderna. Även vägar, broar, parkanläggningar och omgivande naturlandskap har betydelse för ett bebvggelseområdes miljövärde. Byggnaderna bör utformas så att de miljömässigt samverkar med dessa anläggningar eller naturomgivningar. Det miljömässiga värdet hos ett bebyggelseområde är, till skillnad från de historiska och kulturhistoriska kvaliteter som nämns i 38 andra stycket BS, inte knutet till bebyggelsens ålder. Inte heller behöver miljön vara resultatet av ett medvetet konstnärligt skapande för att vara skyddsvärd. I en värdefull bebyggelsemiljö kan dock självfallet ingå byggnader och anläggningar som i sig själva har historiska, kulturhistoriska och konstnärliga kvaliteter". 3
"Genom att koirununerna klargör i vilka bebyooelseområden som det enligt kommunens uppfattning bör råda ett starkare skydd för miljövårdena blir det enklare både för byggnadsnämnderna och for den enskilde att ta ställning till uppkommande fr&gor. Särskilt betydelsefullt år det att kommunerna ger god information till innevånarna inom skyddsvärda områden om vari värdena består och hur man kan verka för att bevara dessa. Det finns många exempel på hur denna uppgift kan lösas t ex i form av broschyrer som skickas till de berörda hushållen och utställningar som visas i allmänna lokaler. Genom sådan information kan den enskilde på ett tidigt stadium lättare väga samman bevarandeaspekterna med sina egna önskemål". "De överväganden som jag nu redovisat bör enligt min mening lagtekniskt uttryckas genom ett tillägg till 38 första stycket BS med det innehållet att det vid utformningen och färgsättningen av byggnader inom ett bebyggelseområde som utgör en värdefull miljö skall tas särskild hänsyn till områdets egenart. Detta hänsynstagande tillkommer således utöver de överväganden som redan med gällande lydelse av bestämmelsen skall göras i fråga om vad stads- och landskapsbilden fordrar och vad som år lämpligt för en god helhetsverkan" 2:3 Innebörd Den första meningen i 38 gäller överallt vid byggnadslovsprövning. Byggnaderna ska ges en lämplig utformning som också ansluter väl till omgivningen. Den ger emellertid inte tillräckligt skydd för värdefulla miljöer. Den andra meningen som tillkommit genom lagändringen gäller värdefulla miljöer som avgränsats geografiskt och där skyddsintresset kommit till uttryck genom ett kommunalt beslut. Den ger byggnadsnåmnden en möjlighet att hävda speciella krav inom i förväg avgränsade områden. Den särskilda hänsynen kan gälla byggnadernas fasadmaterial, takutformning, fönstertyper och färgsättning eller andra delar av miljön som vägar, broar, murar, staket och parker. Paragrafens andra stycke avser byggnader av större värde från bl a kulturhistorisk synpunkt. 4
3 URVALSPRINCIPER Göteborgs kommun har tre program eller utredningar vilka tar upp bebyggelseområden som år värdefulla från kulturhistorisk, miljömässig eller stadsbildsmässig synpunkt: 1. Bevaringsprogram för kulturhistoriskt värdefull bebyggelse. Programmet upprättades 1975 och behandlades av kommunfullmäktige 1976. I programmet upptas 17 områden med stadsbebyggelse och 8 områden av landsbygdskaraktär. Ett preliminärt förslag till komplettering omfattar bostadsområden uppförda 1930-1950. 2. Natur- och kulturvårdsprogram Upprättat 1979 och antaget av kommunfullmäktige 1980. Programmet tar bl a upp landsbygdsområden med bebyggelse som ingår i bevaringsprogrammet för kulturhistoriskt värdefull bebyggelse. 3. Underlag för enerigisparplan - inventering av befintlig bostadsbebyggelse Inventeringen gjordes 1979 och omfattar större delen av kommunens bostadsbebyggelse, även byggnader från tiden 1950-70. I utredningen redovisas vilken hänsyn till miljön som bör tas i samband med tilläggsisolering. De nu gjorda förslagen till avgränsningar av områden med värdefulla miljöer bygger på bedömningar i de tre nämnda utredningarna. Urvalet i denna första etapp är begränsat dels geografiskt till i huvudsak centrala och halvcentrala delar av Göteborg, dels till områden med bebyggelse från tiden före ca 1960. Några områden med bebyggelse från 1960-talet har emellertid tagits med. I urvalet saknas bl a de senaste 20 årens bebyggelse, landsbygdsområden. Södra skärgården samt i viss utsträckning idustriområden. Dessa områden kommer att behandlas i nästa etapp. När det gäller bebyggelse från tiden efter 1950 bygger urvalet på enbart miljömässiga bedömningar då underlaget för kulturhistoriska värderingar saknas för denna sena period. 5
4 FÖRSLAGET Urvalet omfattar 73 områden. Av dessa hänger 22 samman och bildar ett stort område som sträcker sig från hamnstråket i city till områden som Slottskogen, södra Guldheden och övre Johanneberc. Andra stora sammanhängande områden är Majorna-Kungsladugård- Sandarna-Klippan och omgivningarna runt S: t Sigfridsplan. Inoir, sådana områden förekommer byggnader som inte har speciella värden men som ingår i helhetsmiljön. För varje område har en beskrivning gjorts. Där redovisas vad son år karaktäristiskt och värdefullt i området dvs det som den speciella hänsynen ska gälla. Beskrivningen år mer eller mindre detaljerad. I de flesta fall ges uppgifter om karaktäristiska fästmaterial, takformer, fönstertyper och andra viktiga detaljer -i miljön men i många fall år bebyggelsen så varierad att beskrivningen måste bli mer översiktlig. Uppgifter om karaktäristisk och lämplig färgsättning förekommer bara i vissa beskrivningar. Färgplanschen "Göteborg - färg- och fasadkaraktärer" (se nästa sida) ger vägledning vid färgsättning av hus uppförda 1880-1940. För några områden kan det bli aktuellt att göra mer omfattande beskrivningar av samma karaktär som stadsbyggnadskontorets skrift "Södra Skärgården". 6
5 INFORMATION I propositionen till den nya lydelsen av 38 byggnadsstadgan påpekades att kommunen bör ge god information om de skyddsvärde miljöerna. Ett första förslag till urval av områden presenterades februari 1983 i utställningen "Stadens färg - om karaktärer på hus under olika epoker". Delar av utställningen har tryckts som färgplansch, "Göteborg - färg- och fasadkaraktårer". Planschen har sålts i 3000 exemplar. Områdesbeskrivningarna och färgplanschen år avsedda som information till fastighetsägare, hyresgäster m fl. 7