BILAGA 2: EFS VERKTYGSLÅDA FÖR SAMORDNING AV KOLLEKTIVAVTAL OCH LÖNER INOM RAMEN FÖR EU:S EKONOMISKA STYRNING FÖRORD Detta dokument omfattar fem verktygslådor som innehåller förslag om arbetsmetoder för kommittén för samordning av kollektivavtal (CBCC; Collective Bargaining Coordination Committee). Att skapa en facklig verktygslåda för att öka samordningen av kollektivavtal i Europa är i första hand en kapacitetsbyggande övning. En gemensam metod kan man bara utarbeta tillsammans. Det är därför detta dokument måste ses som ett pågående arbete. Det är också ett pågående arbete eftersom de fem verktygslådorna för närvarande bara täcker den första prioriteringen som fastställs i EFS-resolutionen: Kollektivavtal: EFS prioriteringar och arbetsprogram (mars 2012) och prioriteringarna som fastställs i EFS-resolutionen: EFS samordning av kollektivavtal och löner inom ramen för EU:s ekonomiska styrning (oktober 2013). Ett särskilt verktyg för att ta itu med löneklyftan mellan könen kommer att utarbetas i samarbete med EFS kvinnokommitté, som ett resultat av det pågående projektet avtal för jämställdhet. Verktygslådorna 1-3 syftar till att förbättra fackföreningarnas ställning i den europeiska planeringsterminen. Verktygslådorna 4-5 berör den så kallade gyllene regeln om inflation och produktivitet. EFS-resolutionen omfattar även defensiva avtal, öppna klausuler och minimilöner. Dessa frågor kommer att tas upp inom överskådlig framtid. Frågan om gränsöverskridande förhandlingar ska tas upp inom ramen för ett särskilt EFS-projekt. Att samla in och analysera uppgifter på rätt sätt är en svår uppgift. EFS kommer att införa och anpassa metoden stegvis. EFS har tillsammans med europeiska fackliga sammanslutningar och nationella förbund redan utvecklat olika metoder och verktyg till stöd för den uppgiften. Nu är det dags att göra det mer systematiskt och effektivt. Verktygslådans syfte är att vara ett instrument för att underlätta en sådan uppgift, bland annat genom att utarbeta en särskild interaktiv webbplats på EFS allmänna webbplats (http://collective.etuc.org). Dessutom ska verktygslådan bli en resurs vid internutbildning i kollektivavtal som organiseras i samarbete med ETUI. ETUI:s insamling av uppgifter och enkäter kommer att vara en grundläggande förutsättning för införandet av verktygslådan.
Vid samordningen och insamlingen som understöds av verktygslådan kommer full att tas hänsyn till nationella och branschövergripande fackföreningars autonomi och deras förhandlingsstrategier. Målet med denna övning är att stärka och införa en intern samordning inom EFS, enligt prioriteringarna som fastställs i ovan nämnda resolutioner. Verktygslåda 1 3: EFS SAMORDNING AV KOLLEKTIVAVTAL OCH LÖNER INOM RAMEN FÖR EU:S EKONOMISKA STYRNING Den nya ekonomiska styrningen utgår från beslutsfattande i flera nivåer och ett multilateralt övervakningssystem inom vilket nationella och europeiska handlingsprogram är nära sammanlänkande. Löneutveckling och kollektivavtalsreformer övervakas under den europeiska planeringsterminen och är ofta föremål för politiska rekommendationer. Såsom de landsspecifika rekommendationerna formulerats hittills utgör de basen i reformer arbetsmarknadslagstiftning och arbetsmarknadsrelationer som har försämrat arbetstagarnas rättigheter och arbetsvillkor. Den nuvarande strategin för decentraliseringen av kollektivavtal har förvandlats till en avreglering av kollektivavtalssystemen. Det är uppenbart att Internationella arbetsorganisationen (ILO) fortsätter att kritisera denna avreglering och inblandningen i kollektivförhandlingarna kopplad till den åtstramningspolitik som föreskrivs på europeisk nivå. Denna politik är inte en lösning och ger inga positiva effekter. Den har till och med tvingat en del medlemsstater att inte längre följa ILO:s grundläggande konventioner och därmed utsätta den egna befolkningen för fara. Om den allmänna inställningen till löner som en mekanism för korrigering nedåt håller i sig, innebär detta att påföljande nationella reformprogram och landsspecifika rekommendationer kommer att fortsätta att främja återhållsamhet och nedskärningar av löner och även fortsätta att angripa kollektivavtalssystemen, även när det inte finns några bevis till stöd för detta. Beslut om hur man organiserar kollektivavtal och lönesättning är en nationell befogenhet, och är en del av arbetsmarknadsparternas autonomi och suveränitet. Systemen för kollektivavtal skiljer sig åt beroende på arbetsmarknadsrelationer och traditioner. Artikel 153.5 i fördraget fastställer att lönefrågan inte omfattas av EU:s befogenheter. Detta bör till fullo respekteras av EU-institutionerna och de nationella regeringarna.
Det är nödvändigt att öka fackföreningarnas inflytande i den europeiska planeringsterminen. Majoriteten av nationella regeringar låter tyvärr inte arbetsmarknadens parter delta i arbetet med att utarbeta sina nationella reformprogram. Arbetsmarknadens parter utesluts ofta ur processen för att omsätta nationella reformprogram till landsspecifika rekommendationer. 2012 lyckades endast de svenska, finska och italienska regeringarna att få till ändringar i sina landsspecifika rekommendationer i avsnittet för kollektivavtal och lönesättningsmekanismer, till följd av en begäran från arbetsmarknadens parter. Även om detta visar på en allmän svaghet i den fackliga rörelsen inom den europeiska planeringsterminen, kan dessa två fall visa att det är möjligt att stärka den fackliga stämman. I slutsatserna från toppmötet i december 2012 förklarade Europarådet att man var redo att stärka arbetsmarknadsparternas roll i den nya ekonomiska styrningen och man startade en debatt för att fastställa hur arbetsmarknadens parter skulle kunna involveras i den europeiska planeringsterminen. Det är en lång och komplicerad process. Europeiska fackföreningar måste öka sitt inflytande på den europeiska planeringsterminen nu. 2013-års landsspecifika rekommendationer fokuserar återigen på kollektivavtal och lönebildningssystem på nationell nivå, och EFS bör inte låta sina medlemmar ensamma hantera ytterligare statlig inblandning och reformer. EFS tillbakavisade nya trepartsformeringar på EU-nivå för att övervaka löneutveckling och kollektivavtal, bland annat sysselsättningskommitténs övning den 1 februari 2013. Samtidigt betonar EFS behovet av en förnyad och stärkt intern samordning i syfte att bemöta EU:s inblandning i arbetsmarknadsparternas autonomi och även att konfrontera den europeiska planeringsterminen i förhållande till löneutvecklingen. Ny EFS-samordning av kollektivavtal som konfronteras med den ekonomiska styrningen måste vara autonom och lätt att tillämpa. Den bör syfta till att ge fackföreningar mer inflytande i en sådan process och samtidigt undvika och/eller bemöta inblandning i kollektivavtal och lönesättningssystem från EU och nationella institutioner. Detta mål skulle kunna nås genom att öka fackföreningarnas möjlighet att höras och reagera i rätt tid på de beslut som fattas under den europeiska planeringsterminen. EFS-samordningen kommer att stärka EFS-medlemmarnas ställning för att försvara kollektivavtalssystem och öka sin förhandlingsförmåga. Nationella arbetsmarknadsparter måste, med full autonomi, engageras i alla stegen när regeringar fattar beslut om nationella reformprogram och landsspecifika rekommendationer, framför allt när löner och kollektivavtal står på spel. EFS måste kräva detta av EU-institutionerna.
EFS kommer att förbättra och bättre samordna sin metod för insamling av uppgifter, information och utvärderingar från sina medlemmar, för att sammanställa årsrapporter om löner och kollektivavtal på EU-nivå och kunna reagera på ett samordnat sätt på de allmänna strategier som genomförs av Europeiska kommissionen genom landsspecifika rekommendationer. I denna tvånivåmetod ingår ett mer strukturerat och kontinuerligt informationsutbyte i syfte att fastställa gemensamma strategier. Jämförelser är en förutsättning för att kunna mäta kvantitativa och kvalitativa effekter av den samordnade åtgärden. Metoden omfattar en övervakning av trender som är relevanta för kollektivavtal och löneutveckling på alla nivåer (nationella, branschövergripande, företags- och gränsöverskridande nivåer), liksom en analys av andra kompletterande faktorer som påverkar löne- och köpkraftsdynamiken, till exempel totala arbetskostnader, skattebördor, lönediskriminering mellan män och kvinnor som utför samma arbete eller arbete av lika värde, arbetslösa personers ekonomiska beroende m.m. Särskilda EFS-åtgärder skulle på begäran kunna planeras för att stödja en enskild medlemsorganisation. Det skulle kunna vara när en medlemsorganisation motsätter sig angrepp på kollektivavtal och/eller löner som leds av landets regering, antingen det är vid införandet av EU-institutionernas rekommendationer inom den europeiska planeringsterminen, eller inte.
VERKTYGSLÅDA 1: EFS PLANERINGSTERMIN Metod Processen genom vilken EFS och dess medlemmar samordnar sig för att delta i EU:s ekonomiska styrning kallas EFS planeringstermin. Webbplatsen http://collective.etuc.org har skapats för det ändamålet. Tillgången till webbplatsen är begränsad. Medlemmarna i kommittén för samordning av kollektivavtal kommer att få ett inloggningsnamn. EFS planeringstermin är uppdelad i två faser. Den första fasen (i blått) fastställer strategin för att involvera EFS och dess medlemmar i en gemensam åtgärd så att de kan reagera på den årliga tillväxtöversikten och andra dokument som fastställer det strategiska scenariot för EU:s planeringstermin. Vad som ska göras Före den 15 december ska de nationella förbunden och europeiska fackliga sammanslutningarna lämna in kommentarer om vilken effekten den årliga tillväxtöversikten och relaterade dokument kan få på kollektivavtal och lönepolitik i
det egna landet. Nationella förbund och europeiska fackliga sammanslutningar ska se till att branschens fackföreningar får delta på nationell nivå. Före den 30 januari ska EFS lägga fram en allmän rapport om den årliga tillväxtöversiktens avsnitt om löner och kollektivavtal (som ska samordnas med EFS allmänna ställningstagande till den årliga tillväxtöversikten, och godkännas av kollektivavtalskommittén, i överensstämmelse med medlemmarnas ställningstagande och beslut i de olika länderna och branscherna). Hur det ska göras Dokument ska läggas upp på webbplatsen www.collective.etuc.org. Varje land lägger upp kommentarer på sin nationella sida. Kommentarerna får innehålla högst 1 500 tecken. Europeiska fackliga sammanslutningar lägger upp sina kommentarer på sin egen sida på samma webbplats. EFS lägger upp sina dokument på sidan EU under namnet Rapport om löner och kollektivavtal, ÅR ------------------------ I den andra fasen (i grönt) fastställs strategin för att reagera på och påverka de landsspecifika rekommendationerna, för de avsnitt som avser löner och kollektivavtal. Vad som ska göras Inom sju dagar efter publikationen av förslag till landsspecifika rekommendationer ska nationella förbund och europeiska fackliga sammanslutningar lämna in sina kommentarer till de landsspecifika rekommendationerna som avser deras land/branscher. Inom 15 dagar efter publikationen av de landsspecifika rekommendationerna ska EFS lägga fram en allmän rapport med namnet EFS krav vad gäller landsspecifika rekommendationer, ÅR (som ska samordnas med EFS allmänna ställningstagande till den årliga tillväxtöversikten, och godkännas av kollektivavtalskommittén, i överensstämmelse med medlemmarnas ställningstagande och beslut i de olika länderna och branscherna). Hur det ska göras Kommentarer ska läggas upp på webbplatsen www.collective.etuc.org. Varje land lägger upp kommentarer på sin nationella sida. Kommentarerna får innehålla högst 1 500 tecken. Europeiska fackliga sammanslutningar lägger upp sina kommentarer
på sin egen sida på samma webbplats. EFS lägger upp sin rapport på sidan EU. Två uppgifter återstår. Strategin ska slutföras och integreras med följande uppgifter som ska fastställas av berörda EFS-organ: Mötesplats och tidpunkt för diskussioner mellan EFS och EU-institutionerna. Denna information kommer att fastställas med utgångspunkt i EFSrapporterna och inom ramen för en bredare strategi om facklig inblandning i processen för EU:s ekonomiska styrning. Även EFS-åtgärdens styrka kommer att bero på i vilken form det interna godkännandet ges och vilken publicitet de två EFS-rapporterna som sammanställs i slutet av den första och den andra fasen får.
VERKTYGSLÅDA 2: KARTLÄGGNING AV NATIONELL PRAXIS I EFS-strategi kartläggs vilka strategier medlemmarna använder sig av för att delta i EU:s planeringstermin. (Tabellen har kompletterats med ofullständiga exempel från kollektivförhandlingsskolan i Florens 2013.) Land 1 Land 2 Land 3 Land 4 Land 5 Land 6 Strategi Aktörer Effektivitet EFS planeringstermin innebär att fackföreningar får delta på nationell nivå i diskussionen om de nationella reformprogrammen och på europeisk nivå i utarbetandet av den landsspecifika rekommendationen. Vilken form detta engagemang tar i realiteten beror på nationell praxis (fackliga unilaterala ställningstagande, bilateralt utbyte, trepartsorgan m.m.). Det är viktigt att fackliga ställningstaganden baseras på rätt information i tid från nationella regeringar. EFS kommer att övervaka nationell praxis för att - kontrollera hur effektivt fackföreningar är inblandade på nationell nivå, - stödja de nationella medlemmarnas krav på att nationella regeringar eller Europeiska kommissionen fastställer förfaranden, mötesplatser och organ för att aktivt kunna delta i EU:s planeringstermin, - Utbyta praxis och sprida bästa praxis. Verktygslåda 2 uppdateras varje år på kollektivavtalskommitténs vårmöte och görs tillgänglig på webbplatsen. De nationella förbunden ansvarar för innehållet.
VERKTYGSLÅDA 3: BAROMETER ÖVER FACKLIGA RÄTTIGHETER I EUROPA I EFS strategi ingår kravet på att återinföra grundläggande rättigheter i Europa. (I tabellen nedan anges exempel på nya uppgifter för 2012/2013.) Land 1 Land 2 Land 3 Land 4 Status: Kollektivavtal Nya uppgifter Nya uppgifter Nya uppgifter Nya uppgift Social dialog Arbetsmarknadslagstiftning Varningar Respekt för EU-stadgan I EFS strategi om kollektivavtal och löner ingår ett krav på att återinföra grundläggande rättigheter för arbetstagare i Europa, med särskild hänvisning till rätten till kollektivavtal och system för lönesättning. Myndigheterna som har varit under stark press för att snabbt avlägsna makroekonomiska obalanser, beslutade att begränsa arbetsmarknadsparternas autonomi för att hindra dem från att återuppbygga (genom kollektivavtal) det som myndigheterna ville avlägsna för gott (genom arbetsmarknadsreformer). Detta medför två sorters problem. Det första är att EU-strategin för samordning av kollektivavtal måste baseras på en respekt för EU:s grundläggande rättigheter och syfta till att återinföra oberoende kollektivavtal i alla EU-länder. Det andra är att arbetsmarknadsreformer utlöser en nedåtgående spiral för arbetsvillkoren i Europa. Risken är att en tävling i social dumpning skulle kunna beröva kollektivavtalen på solidaritet och jämlikhet. Barometern inkluderar tre områden som är av betydelse för utvecklingen av balanserade förhandlingsrundor. - Kollektivavtalens struktur (här avses förändringar som inträffar vid en balanserad utveckling av kollektivavtal som fastställer arbetsvillkor, hänsyn tas till förändringar i sättet att fastställa förhandlingsnivåer, förhandlingsaktörernas legitimitet,
organisering av fackföreningar och arbetstagarorganisationer m.m.); - Social dialog (här avses arbetsmarknadsparternas förmåga att fastställa makropolitik i bilaterala organ eller trepartsorgan, för att hantera arbetsmarknadsfrågor, och andra former av förhandlingar som inte direkt fastställer arbetsvillkor); - Arbetsmarknadslagar (här avses förändringar i lagstiftningen som påverkar fackföreningars förmåga att genomföra sin förhandlingsroll på ett effektivt sätt, framför allt vad gäller föreningsrätt, skydd för arbetstagarrepresentanter, representativitetskriterier, begränsningar i möjligheten att vidta kollektiva åtgärder m.m.). Verktygslådan ska uppdateras en gång per år under kollektivavtalskommitténs höstmöte. Barometern kommer att läggas till som en anmärkning om hur rätten till kollektivavtal respekteras, i EFS rapport om löner och kollektivavtal ÅR.
Verktygslådorna 4 5: EFS GYLLENE REGEL FÖR HÖGRE LÖNER Ekonomisk styrning kommer att fortsätta att hålla löneutvecklingen under kontroll i Europa. Myndigheterna kommer troligen att ta mer hänsyn till arbetsmarknadsparternas autonomi när vi har lämnat den ekonomiska krisen bakom oss. Men de kommer säkert inte avhålla sig från att uppmana arbetsmarknadens parter att på nytt ta ansvar för en delad socioekonomisk analys. I detta scenario är att vara tillsammans en styrkehandling som skulle kunna förmå myndigheter att inleda en dialog med fackföreningar. Hela det makroekonomiska scenariot är en referens men inte ett bindande ramverk. Vid makroekonomisk styrning försöker man hantera komplexa variabler som spakar i en komplicerad maskin. Resultattavlan är ett exempel på den processen. Men politiska beslutsfattare kan inte bestämma över arbetsmarknadens parter som de behagar, även om lönesättning är en av spakarna som politiker är mycket förtjusta att dra i. Vi är alla medvetna om att prioriteringarna för kollektivavtalens aktörer beror på den särskilda socioekonomiska situationen i landet som förhandlingsrundan äger rum. Därför tenderar ländernas placering i affärscykeln att återspeglas vid en jämförelse mellan olika länder. Inflation och produktivitetsutveckling är de två makroekonomiska variabler som man tar hänsyn till vid lönebildning. Dessa variabler måste under alla omständigheter vara flexibla och anpassas till de olika ekonomiska situationerna i länderna, samtidigt som man måste se till att reallöneutvecklingen håller sig inom ett positivt - eller i alla fall inte negativt - områden i alla länder. I länder som har en bra position i affärscykeln och relativt låg arbetslöshet bör löneutvecklingen vara högre än i övriga länder. För att skapa en europeisk samordning av kollektivavtal behöver vi gemensamt utvärdera resultaten av kollektivförhandlingar. Problemet är att hitta rätta balans mellan behovet av förenkling (EU-nivå) och förmågan att inbegripa särskilda inslag som är nödvändiga för att förstå arbetsmarknadsparternas hållning (nationell nivå). I verktygslådorna 4 och 5 jämförs inflationsutveckling och reallöneökningar samt ett fackligt perspektiv av båda trenderna. VARFÖR? Vi behöver analysinstrument för att samordna strategin på europeisk nivå och för att bättre uppskatta löneutvecklingen. Det ska underlätta utbytet mellan EFS medlemmar och bidra till att identifiera politiska budskap och möjliga gemensamma metoder och ställningstaganden. Denna övning ska bidra till en mer givande diskussion på EU-nivå, med full respekt för de nationella organisationernas autonomi
när plattformarna fastställs för kollektivförhandlingarnas aktörer. Meningen är att stödja de nationella fackföreningarnas förhandlingspositioner, praxis och rättigheter, samt stärka den europeiska fackliga rörelsen inför EU:s inblandning i löne- och kollektivförhandlingar. HUR? Denna övning är cyklisk och baseras på prognoser om löneutveckling, verklig löneutveckling och konsekvensbedömningar. Varning: Intervallet mellan prognos och publikationen av den verkliga löneutvecklingen är 16 månader. Detta förklarar överlappningen vid övervakning av löneutveckling för olika år (se nedan). Figur 1. Löneutvecklingstakt för efterföljande år. Prognos 2015 + expertgrupp Kollektivavta lskommittén diskuterar resultat 2013 för 2012 Som mars kola för Prognos kollek 2016 tivavt + expertgrupp alsko Kollektivavtal mmitt skommittén én diskuterar resultat 2014 för 2012 O k St e p A u g O k St e p A u g N o v Å R 2 0 1 5 D e c J a n F e b M a r A M Som J a mars u J j kola l u för n kollek tivavt alsko Med ekonomiskt mmitt stöd från Europeiska kommissionen én N o v J u l Å R 2 0 1 4 D e c J u n J a n F e b M a j M a r A v r v r Kollektivavtalskom mittén diskuterar prognoser för 2014 Verkligt utfall 2013 + expertgrupp Kollektivavtalskom mittén diskuterar prognoser för 2015 Verkligt utfall 2014 + expertgrupp
I denna övning jämförs prognoser för ett i förväg fastställt år T1 (2014) som beräknas år T0 (2013) med statistik för verkligt utfall som finns tillgänglig efterkommande år T2 (2015). T0 (2013) jämför kollektivavtalskommittén löneutvecklingen i varje land, och T1 (2014) jämförs riktmärket med den verkliga löneutvecklingen. Verklig löneutveckling finns tillgänglig endast för påföljande år T2 (2015). I ett jämförelsesystem ska man kunna bedöma avståndet mellan förväntade och verkliga resultat i en facklig strategi. Systemet ska omfatta: - En europeisk jämförelse - Nationella jämförelser - Fackliga riktmärken. De anpassas genom att placera varje land/bransch i ett fördefinierat scenario - Resultatindikatorer Det är lätt att få tillgång till europeiska och nationella jämförelser som tillkännages av nationella statistiska kontor. Denna övning går ut på att få fram en parameter som pekar på vilka de fackliga förväntningarna är på löneutvecklingen (som kallas fackligt riktmärke). Första året som verktygslådan används ska uppgifter om de tre tidigare åren samlas in för att få en konsekvent bas för jämförelsesystemet och kunna registrera lönedynamik och variationer kopplade till den ekonomiska utvecklingen efter krisen.
VERKTYGSLÅDA 4: JÄMFÖRA LÖNEUTVECKLING MOT LÖNERNAS KÖPKRAFT (ÅR T0 JÄMFÖRT MED ÅR T1) EU-jämförelse: Harmoniserat konsumentprisindex (prognos för år T1) Nationell jämförelse: Harmoniserat konsumentprisindex för det särskilda landet enligt nationella regler (importerad inflation, ekonomiska chocker) (Prognos för år T1). Fackligt riktmärke: Optimal löneökning enligt scenariot för landet/branschen (Riktmärke för år T1). Utfall: Verklig löneutveckling i landet/branschen år T1. Om utfallet skiljer sig från riktmärket ska landet/branschen förklara varför. SIMULERING: År T0 ska följande tabell fyllas i med EU- och nationella jämförelser/riktmärken. Obs: Siffrorna baseras på en simulering och avspeglar inte nödvändigtvis den verkliga utvecklingen. Steg 1: År T0 sammanställer kollektivavtalskommittén prognosen för år T1 Uppskattning 2013 DE IT FR ES PT GR Harmoniserat konsumentprisindex för euro-området (Eurostat) 2 2 2 2 2 2 Nationellt inflationsindex (Eurostat) 1,9 2,1 1,4 2,6 1,4 0,1 Fackligt riktmärke (virtuellt) 3 2,1 1,5 1,5 1,5 1
Utveckling av nominella löner och inflation I steg 1 övervakas utvecklingen av nominella löneprognoser. Det visar om fackliga krav på nationell nivå eller branschnivå ligger i linje med det officiella inflationsindexet från lokala myndigheter i det egna landet. Steg 1 är ett exempel på hur nationella EFS-medlemmar ger sina synpunkter på den optimala löneutvecklingen (fackligt riktmärke) i förhållande till det officiella inflationsindexet. Inflationsindexet på nationell nivå har alltid fastställts skönsmässigt eller politiskt. Det är viktigt att löneutvecklingen mäts i förhållande till den fackliga uppfattningen om lönernas köpkraft. Nationella förbund kommer att lita på detta rättesnöre för att kommunicera ett fackligt optimum om vilka löneökningar som krävs på nationell nivå för att upprätthålla hushållens köpkraft. Tabellen i steg 1 ska fyllas i under processen och kommentarer läggas till och offentliggöras före slutet av året. I steg 2 jämförs förväntad med verklig nominell löneutveckling som gjorts tillgänglig år 2 (exemplet nedan baseras på verkliga utfall år 2012). Steg 2 förutsätter att verklig löneutveckling och prisindexet är kända. Dessa uppgifter publiceras i april/maj påföljande år av nationella statistiska institut eller Eurostat. Till exempel fastställs löne- och inflationsutvecklingen för 2012 i april 2013. I tabellen nedan hänvisas till det officiella harmoniserade konsumentprisindexet 2012 och nominell löneutveckling. Det finns många andra källor som förklarar löneutvecklingen i nominella och reella termer, som ofta kombineras med andra ekonomiska faktorer. Denna övning går ut på att jämföra löneutvecklingen med fackliga förväntningar. På raden fackligt riktmärke rapporteras fackföreningarnas krav/förväntningar på löneökningar i början av året (i exemplet: i början av 2012).
Stegen 1 och 2 ersätter naturligtvis inte ytterligare analys, vilket fortfarande är nödvändigt för att överblicka detta komplexa fenomen. De ska snarare ses som en stimulans till mer intensiva diskussioner i kollektivavtalskommittén för att nå fram till gemensamma slutsatser. År 2012 DE IT FR PT AT BE Verklig inflationstakt 2,1 3,3 2,2 2,8 2,6 2,6 Verklig löneökning 2,3 1,4 1,9 4 3 3 Fackligt riktmärke (exempel) 3 2,1 1,5 1,5 3 1,8
Om den blå linjen är längre från centrum än den röda linjen har lönerna förlorat köpkraft (i vår simulering gäller detta för IT FR, NL och FIN). Lönerna har sannolikt ökat i reala termer i PT, AT och BE. I Tyskland ligger nominella löner i linje med inflationen. Med tanke på att det fackliga riktmärket är mer tillförlitligt än det officiella inflationsindexet som tillkännages av regeringen, har lönerna ökat under fackliga förväntningar om den grå linjen är längre ifrån centrum än den röda linjen (i dessa länder är det mer sannolikt att reella löner har sjunkit eller stagnerar, t.ex. NL, DE, FIN och IT). Situationen är optimal när den blå linjen ligger innanför den röda. I det fallet har man registrerat reella löneökningar. Det är dock inte möjligt att bedöma om en sådan ökning uppfyller det andra kriteriet: produktivitet. Det är det nästa verktygslåda handlar om.
Länder med negativ löneutveckling rapporteras i en annan figur för att inte störa det visuella åskådliggörandet av utvecklingen i länder med positiv (>0) utveckling.
VERKTYGSLÅDA 5: JÄMFÖRA VERKLIGA LÖNEÖKNINGAR MED PRODUKTIVITET PÅ ARBETSPLATSEN Ska revideras Det är svårt att få grepp om produktivitet. Det är ett pålitligt riktmärke för kollektivavtal när det beaktas övergripande på nationell nivå för hela ekonomin eller för en enskild bransch (t.ex. industrin). Såsom det förklaras i bilaga 1 använder sig bara några få länder av övergripande produktivitetsindex för att fördela förvärvade rikedomar. I regel har dessa länder en stark kollektivavtalstradition. Eurostat tillhandahåller uppgifter om arbetsproduktivitet kvartalsvis. Även uppgifter om produktivitet per arbetad timme finns att få. Mer tillförlitliga datakällor för arbetsproduktivitet och löneutveckling kan dock diskuteras/föreslås i kommittén för samordning av kollektivavtal. När kollektivförhandlingar sker på (eller nära) företagsnivån är löneökningar resultatet av arbetsrelaterade resultat eller indikatorer på företagsresultat. Dessa indikatorer är inte rena produktivitetsindikatorer. Italienska decentraliserade avtal är exempel på välstrukturerade förhandlingssystem där man förhandlar om löneökningar som överstiger indexeringen för inflationstakt på företagsnivå eller lokal nivå. Denna fråga måste diskuteras ingående i kollektivavtalskommittén och på kollektivförhandlingsskolan för att utveckla en arbetsmetod som på ett bättre sätt tar itu med behoven för alla EFS-medlemmar. EFS verktygslåda ska utformas för att upptäcka löneökningar som ligger i linje med den nationella ekonomins potential. Förslaget är att man bör övervaka trender som hänger direkt samman med en rättvis arbetslön i förhållande till köpkraft och produktivitetsutveckling. Följande trender ska övervakas: - Andel av BNP till arbetsersättning jämfört med andel kapitalersättning - Hushållens förmögenhet - Index för skillnader: Gini-index.
PRAKTISKA KONSEKVENSER AV VERKTYGSLÅDAN PÅ MÖTENA FÖR EFS KOMMITTÉ FÖR SAMORDNING AV KOLLEKTIVAVTAL, EXPERTGRUPPEN OCH KOLLEKTOVSFÖRHANDLINGSSKOLAN Som en konsekvens av införandet av verktygslådan kommer kollektivavtalskommittén att ha ett antal permanenta punkter på dagordningen. Kollektivavtalskommittén sammankallas två gånger om året, på hösten och på våren. Följande punkter ska finnas med på dagordningen för vårmötet: - Uppdatering av kartläggningen av nationell praxis för fackföreningars inblandning i EU:s planeringstermin på nationell nivå - Prognoser för löneutvecklingen under innevarande år - Analys av den årliga tillväxtöversikten och förväntningar för nationella reformprogram och landsspecifika rekommendationer samt sysselsättningspaket Följande punkter ska finnas med på dagordningen för höstmötet: - Uppdatering av barometern över fackliga rättigheter i Europa. - Analys och gemensamma slutsatser om löneutvecklingen under föregående år - Genomförandet av landsspecifika rekommendationer på nationell nivå Expertgruppen kommer att fortsätta att utföra sina arbetsuppgifter som idag och skapa en kontinuitet i kollektivavtalskommitténs arbete mellan de två årliga mötena. Expertgruppen sammankallas två till fyra gånger under året: dagen före kollektivavtalskommitténs möte i december och i april (endast vid behov). Vid mötet i december och i april kommer en första bedömning att göras av löneutvecklingen, enligt övervakningstakten i figur 1 (sida 11). Kollektivförhandlingsskolan kommer att fortsätta att vara ett årligt evenemang till vilket kommittén kan lägga fram mer ingående analyser i särskilda frågor enligt beslut som fattas på årsbasis.