Rättsväsendets bemötande av brottsutsatta barn med Katrin Lainpelto neuropsykiatriska funktionsnedsättningar 2015-09-04 Jur. dr. och lektor i processrätt Juridiska institutionen, Stockholms universitet
Bakgrund till projektet Rättssystemets hantering av våld och övergrepp mot kvinnor och barn (Juridiska institutionen, Stockholms universitet) 2006-2009, finansierat av Brottsoffermyndigheten Fokus: närståendevåld Samtliga förundersökningar avseende misshandel mot kvinna/barn och sexualbrott mot kvinna/barn, Stockholms län, år 2004 och 2006 Samtliga domar avseende sexualbrott mot kvinna/barn, hela Sverige, år 2004 och 2006 Avhandling Stödbevisning i brottmål
Bakgrund till projektet Tre polisdistrikt i Stockholm år 2006 Ca 12 % av samtliga anmälningarna rörde barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (högre rörande misshandel) jfr. prevalens, ca 5-8 % av barnbefolkningen har en NPF
Bakgrund till projektet Inte en enda anmälning ledde till åtal (trots att den misstänkte erkände i en tredjedel av fallen, det fanns vittnen, polisen uppmärksammade skador) Varför? Stipendium H.M. Drottning Silvias jubileumsfond för forskning om barn och handikapp (2007) Lindblad, F., Lainpelto, K., Sexual Abuse Allegations by Children with Neuropsychiatric Disorders, 20:2 Journal of Child Sexual Abuse, 2011.
Bakgrund till projektet Finansiering av aktuellt projekt: Stockholms barnrättscentrum, Juridiska fakulteten, Stockholms universitet (2012) Brottsofferfonden (2012)
Syfte Erbjuda ökad kunskap genom en undersökning av hur barn med NPF bemöts i det svenska rättsväsendet när dessa misstänks ha utsatts för brott. Ett helhetsgrepp av alla led i processen (från förundersökning till eventuell dom) Outforskat område i Sverige
Definitioner Övergripande barnneuropsykiatriska diagnosgrupper: Intellektuell funktionsnedsättning Autismspektrumstörning ADHD/ADD/DAMP Inlärningssvårigheter Motoriska svårigheter Även inkluderat: Tourettes syndrom/ticsstörning Tvångssyndrom
Del 1: Beskriva neuropsykiatriska funktionsnedsättningar samt identifiera vissa särskilda utredningssvårigheter kopplade till dessa funktionsnedsättningar (ur ett juridiskt perspektiv) Övergripande frågeställningar: Vilka är de övergripande barnneuropsykiatriska funktionsnedsättningarna och i vilken utsträckning förekommer dessa? Vad innebär dessa funktionsnedsättningar vad gäller barnets förmåga att varsebli, förstå, minnas och kommunicera specifika händelser?
Del 2: Undersöka barnens utsatthet och mötet med rättsväsendet Material: Samtliga polisanmälningar år 2013 rörande sexuella övergrepp och fysisk misshandel, två polisdistrikt i Stockholm (avgränsning: övergrepp av bekanta) Brist: ej prevalens, stort mörkertal, endast två distrikt. Övergripande frågeställningar: Hur många anmälningar rör barn med NPF och hur många leder till åtal? Behandlas dessa anmälningar annorlunda än andra anmälningar? Associationer mellan brottstyp, funktionsnedsättning, barnets ålder, kön m.m.? Hur tillgodoses behovet av barnpsykologisk/psykiatrisk sakkunskap under förundersökningen?
Del 2: Undersöka barnens utsatthet och mötet med rättsväsendet Nordamerikanska studier visar att barn med NPF är överrepresenterade vad gäller utsatthet för brott (misshandel och/eller sexuella övergrepp) 11 % av barnen utan NPF 31 % av barnen med NPF 3-4 ggr ökad risk att utsättas för brott Utsätts oftare för både upprepade och mer allvarliga övergrepp Förövaren finns ofta inom familjen.
Del 2: Undersöka barnens utsatthet och mötet med rättsväsendet Varför en ökad utsatthet? Större omvårdnads- och omsorgsbehov Safe Targets, begränsad förmåga att förstå och/eller förmedla sina erfarenheter Crosse (2003) familjemedlemmar som har vetskap om sexuella övergrepp väljer i högre grad att bortse från detta faktum, 43 % för barn med NPF jämfört med 11 % för barn utan (skyddstanke) Osynliggjorda, ofta pga. fördomar
Del 2: Undersöka barnens utsatthet och mötet med rättsväsendet Preliminära resultat från ett polisdistrikt i Stockholm: Misshandelsbrott 12 % Sexualbrott 13 % Jfr. prevalens 5-8 % Högre andel sexualbrott jfr. med år 2006 14 % slutredovisas med FUP (varav 1 sexualbrott) Återstår: Att undersöka om åtal väckts och om eventuell dom meddelats Förhören ska kodas och analyseras
Del 2: Undersöka barnens utsatthet och mötet med rättsväsendet Generella slutsatser: Låg åtalsfrekvens vad gäller samtliga ärenden Barnahusverksamheten verkar inte ha påverkat åtalsfrekvensen (jfr. 2006) Barn med NPF hörs inte i alla fall Information om funktionsnedsättningen förs ofta in i utredningen efter barnförhöret, jfr. med barnets rätt att bli hörd Slutredovisas med FUP oftare när det handlar om övergrepp från icke närstående, t.ex. grannar, skolpersonal och äldre barn (inte ett enda fall med övergrepp från närstående slutredovisas med FUP)
Del 2: Undersöka barnens utsatthet och mötet med rättsväsendet Hur tillgodoses behovet av barnpsykologisk/psykiatrisk sakkunskap under förundersökningen? Handläggning av ärenden rörande övergrepp mot barn, Handbok, Åklagarmyndigheten, Utvecklingscentrum, 2012 (utgiven 2006) Beträffande förundersökningar där målsäganden är ett mindre barn eller har något fysiskt eller psykiskt funktionshinder bör åklagaren alltid ta under övervägande att anlita expertis i utredningen för att i första hand vara ett stöd i anslutning till barnförhöret. I vissa fall kan det vara lämpligt att gå så långt att man låter den sakkunnige hålla hela eller delar av förhöret.
Del 3: Syfte: Undersöka kunskapen hos rättsväsendets aktörer vad gäller barnneuropsykiatriska funktionsnedsättningar (enkätundersökning bland poliser, åklagare och domare) EJ ÄNNU GENOMFÖRD; exempel från polisdistrikt) Övergripande frågeställningar: Hur uppfattar rättsväsendets aktörer sin kompetens vad gäller att bemöta/bedöma barn med NPF? Tillräcklig grad av kunskap och är denna grundad på neuropsykiatrisk expertis? Särskild utbildning? Inom vilka områden saknas kunskap/kompetens och hur kan detta förbättras?
Del 4: Syfte: Belysa vissa särskilda utrednings- och bevissvårigheter Två delstudier (4:1 och 4:2)
Del 4:1: Undersöka hur domstolarna bedömer och värderar utsagor av barn med NPF Material: Tingsrätts- och hovrättsdomar, sexualbrott mot barn, 2010 (ej sexuellt ofredande) Övergripande frågeställningar: Vilka typer av diagnosrelaterade argument använder domstolarna/är dessa grundade på neuropsykiatrisk expertis? Finns det felaktiga antaganden rörande funktionsnedsättningen? Anlitas sakkunskap och i vilken form?
Del 4:1: Undersöka hur domstolarna bedömer och värderar utsagor av barn med NPF 269 tingsrättsdomar från år 2010 rörande sexualbrott 14 domar rör barn med NPF (5 %, jfr. förundersökningar) Har ökat med 100 % sedan 2004 och 2006 (2 %) 9 flickor och 4 pojkar (1 okänd) Medelålder 13.15 år NPF: Intellektuell funktionsnedsättning (8), ASD (2), ADHD (2), ADHD/ASD (1), ADHD/ASD/Tourettes (1) 10 fall rör grova övergrepp och 4 mindre grova övergrepp Kontrollgrupp 14 domar rörande barn utan NPF
Del 4:1: Undersöka hur domstolarna bedömer och värderar utsagor av barn med NPF 9 tilltalade förnekar brott och 5 erkänner 9 tilltalade döms i tingsrätt och 5 frias (64 resp. 36 %) OBS! Hög friandefrekvens jfr. med övriga brott och sexualbrott mot barn 8 domar överklagas till hovrätt (57 %) 5 domslut fastställs av hovrätt 2 av de tilltalade frias i hovrätt och 1 tidigare friad döms Efter lagakraftvunnen dom döms totalt 9 av de tilltalade (64 %) och 5 frias (36%) Jfr. 14 kontrollgrupp, 86 % döms och 14 % frias.
(Jfr. NJA 1992 s. 446) Projektets delar Del 4:1: Undersöka hur domstolarna bedömer och värderar utsagor av barn med NPF Sakkunnig förordnad av domstol (offentlig sakkunnig) eller partssakkunnig Inte en enda offentlig sakkunnig förordnades i de 14 fallen (0 %) I 5 mål åberopades partssakkunnig av åklagaren [som regel skriftliga utlåtanden] (36 %) 2 sakkunniga hördes inför rätten; 3 skriftliga utlåtanden från BUP Frågor rörande NPF besvarades av tingsrätterna själva eller berördes inte i domskälen (64 %) Skepticism mot sakkunniga kontra objektivitet?
Del 4:1: Undersöka hur domstolarna bedömer och värderar utsagor av barn med NPF Sakkunnigbevisningen handlade om barnets generella trovärdighet Det saknades uttalanden om det specifika barnets kognitiva förutsättningar, såsom barnets förmåga att korrekt uppfatta och tolka händelser, minnesfunktion och intellektuell utveckling och kommunikativ förmåga I 4 av 5 fall där sakkunnigbevisning åberopades friades den tilltalade. Tingsrätten gick således emot den sakkunniges bedömning
Del 4:1: Undersöka hur domstolarna bedömer och värderar utsagor av barn med NPF Domskälen kodades och analyserades I många fall använde sig domstolarna av argument relaterade till NPF utan sakkunskap (ofta komplicerade resonemang utan behövlig kunskap) I vissa fall diskuterades barnets beteende utan sakkunskap utan att klargöra för funktionsnedsättningens betydelse för beteendet (över resp. undertolkning) Exempel: I ett fall ansåg tingsrätten att målsägandens avsaknad av känslor var märkligt. Barnet hade en intellektuell funktionsnedsättning
Del 4:1: Undersöka hur domstolarna bedömer och värderar utsagor av barn med NPF Barn med autism i nedre tonåren, den tilltalade döms, ingen sakkunnigmedverkan. Enligt tingsrätten har förhören, som hållits av en och sammaförhörsledare, genomförts på ett föredömligt sätt. Några ledande frågor har inte förekommit. A har fått god tid på sig att svara på frågorna. A har varit angelägen att säga ifrån och tillrättalägga när det uppstått något missförstånd. Han har berättat om detaljer på ett sätt som gör att han framstår som trovärdig [ ]. Tingsrätten gör den bedömningen att A:s berättelse innehåller sådana detaljer att det är fråga om en självupplevd händelse.
Del 4:1: Undersöka hur domstolarna bedömer och värderar utsagor av barn med NPF Hovrättsdom i samma mål, den tilltalade frikänns. [ ] målsäganden under stora delar av förhören döljer sitt ansikte och är mycket ordkarg. Berättelsen innehåller få detaljer och den kan inte anses ha berättats spontant. Diametralt motsatt bedömning av samma utsaga Beskriver vad som eventuellt kan förväntas av ett barn med autism Behov av sakkunskap
Del 4:1: Undersöka hur domstolarna bedömer och värderar utsagor av barn med NPF Sedan 1980-talet har en metod för utsageanalys utvecklats i rättspraxis Utsagans tillförlitlighet undersökt med en kriterieprövning (inlånad från vittnespsykologin) Kriterier: lång, klar, tydlig, detaljerad, sammanhängande, konstant, rimlig, självupplevd och inte innehålla motsägelsefulla uppgifter (Schelin 2007) I 12 fall av 14 användes dessa kriterier av tingsrätterna
Del 4:1: Undersöka hur domstolarna bedömer och värderar utsagor av barn med NPF Utsagor från barn med NPF förväntas uppfylla samma krav som barn utan NPF Detaljrikedom var det mest nämnda kriteriet, 10 av 14 fall. I 6 av dessa 10 bedömdes utsagan vara bristfällig Endast i 1 fall nämndes NPF som en eventuell anledning till bristen på detaljer (den tilltalade friades)
Del 4:1: Undersöka hur domstolarna bedömer och värderar utsagor av barn med NPF Felaktiga antaganden aktualiserar ett behov av sakkunskap Bedömer med hjälp av psykologisk schablonkunskap (Christiansson & Ehrencrona, 2012) Betonar ofta ögonkontakt, öppen hållning, förväntat offerbeteende Hur förhåller sig dessa kriterier till barn med NPF?
Del 4:2: Påverkar vetskapen om den neuropsykiatriska funktionsnedsättningen värderingen av barnets utsaga, och i så fall, hur? Övergripande frågeställning: Påverkas trovärdighets- och tillförlitlighetsbedömningen av vetskapen om funktionsnedsättningen och, i så fall, på vilket sätt? Experimentell studie
Del 4:2: Påverkar vetskapen om den neuropsykiatriska funktionsnedsättningen värderingen av barnets utsaga, och i så fall, hur? Studien har genomförts under år 2013 Har föregåtts av en pilotstudie inom ramen för en studentuppsats Samtliga deltagare var studenter på Juristprogrammet, Stockholms universitet Kontrollgrupp, ca 20 domare
Del 4:2: Påverkar vetskapen om den neuropsykiatriska funktionsnedsättningen värderingen av barnets utsaga, och i så fall, hur? Publicerad studie: Är en barnneuropsykiatrisk funktionsnedsättning detsamma som en processuell funktionsnedsättning? Om objektivitet, saklighet och rättstrygghet (Barnrätt En antologi, Norstedts juridik, 2014) Planerad internationell publikation tillsammans med Institutionen för Neurovetenskap, Uppsala universitet
Del 4:2: Påverkar vetskapen om den neuropsykiatriska funktionsnedsättningen värderingen av barnets utsaga, och i så fall, hur? 107 juridikstudenter Samtliga deltagare fick ta del av en skriftlig bakgrundinformation (påstådda övergrepp mot en 11-årig flicka av biologisk pappa) Experimentellt upplägg: Hälften av deltagarna (n= 53) fick veta att flickan hade diagnosen ASD/ADHD (Aspergers syndrom), hälften fick inte denna information (n= 54) Tidigare forskning visar ingen koppling mellan förmåga att lämna tillförlitliga uppgifter och ASD/ADHD
Del 4:2: Påverkar vetskapen om den neuropsykiatriska funktionsnedsättningen värderingen av barnets utsaga, och i så fall, hur? Samtliga deltagare fick sedan läsa SAMMA barnförhör (i dialogform) Därefter fick samtliga deltagare skatta flickans trovärdighet och faktorer kopplade till utsagans tillförlitlighet (10-gradig skala) samt flickans förmåga att berätta i förhållande till sin ålder (normal/bättre/sämre/jag vet inte) Även deltagarnas kön efterfrågades
Resultatet bekräftas av kontrollgruppen
Del 4:2: Del 4:2: Påverkar vetskapen om den neuropsykiatriska funktionsnedsättningen värderingen av barnets utsaga, och i så fall, hur? Forskning har påvisat negativa attityder mot personer med olika typer sjukdomar/funktionsnedsättningar, t.ex. Westbrook m.fl. (1993) visar att personer med astma, diabetes, hjärtsjukdom och ledgångsreumatism är de mest accepterade, medan personer med AIDS, utvecklingsstörning, psykiska funktionsnedsättningar och CP-skada är de minst accepterade Denna hierarki har förblivit densamma de senaste 20 åren (se SOU 1998:16) Kvinnliga förmodade våldtäktsoffer med intellektuella funktionsnedsättningar: de ljuger, de är sexuellt promiskuösa, de är inte tillförlitliga förhörspersoner
Del 4:2: Påverkar vetskapen om den neuropsykiatriska funktionsnedsättningen värderingen av barnets utsaga, och i så fall, hur? Motsatt resultat i Nordamerikanska studier där barn med NPF inte verkar missgynnas. TEORI: Skillnad mellan kompetens och trovärdighet I mål då kompetens och kognitiv förmåga betonas (t.ex. barn som ögonvittnen) uppfattas yngre barn generellt som sämre informanter I mål då trovärdighet, uppriktighet och ärlighet betonas (t.ex. sexuella övergrepp mot barn) anses yngre barn vara bättre informanter pga. sexuell oerfarenhet och bristande förmåga att hitta på sexuella skeenden I och med tilltagande ålder ökar den kognitiva förmågan och då minskar trovärdighet, uppriktighet och ärlighet men kompetens och kognitiv förmåga ökar Samma attribut tillskrivs barn med funktionsnedsättningar och fortlever i högre ålder (gäller även vuxna med funktionsnedsättningar)
Del 4:2: Påverkar vetskapen om den neuropsykiatriska funktionsnedsättningen värderingen av barnets utsaga, och i så fall, hur? Teorin bekräftades av en studie av Henry m.fl. (2011) Normalbegåvade och barn med intellektuella funktionsnedsättningar Testgruppen gavs inte tillfälle att påverkas av icke-juridiska faktorer Bedömde att svaren från barnen med intellektuella funktionsnedsättningar var generellt sämre Färre detaljer
riktning) utan sakkunskap Projektets delar Del 4:2: Påverkar vetskapen om den neuropsykiatriska funktionsnedsättningen värderingen av barnets utsaga, och i så fall, hur? Varför skiljer sig resultaten från de Nordamerikanska studierna? Skillnad mellan lekmannadomare och lagfarna domare? I svensk studie förhörsutskrift. Endast i en Nordamerikansk studie har man använt sig av videoinspelade förhör. Gravare form av funktionsnedsättning i Nordamerikanska studier (intellektuell funktionsnedsättning/utvecklingsstörning) Risk för fördomsfulla bedömningar (i positiv och negativ
Del 5: Intervjua personer med NPF som har varit i kontakt med rättsväsendet med anledning av utsatthet för brott Ej ännu genomförd Kvalitativa intervjuer
Sammanfattning Dyster bild Eventuellt stöd för att svenska barn med NPF i högre grad är utsatta för sexuella och/eller fysiska övergrepp Även vid erkännanden så läggs förundersökningarna ner/skyddstanke Sakkunskap/expertis tas inte in under förundersökningarna Förhörskvaliteten har förbättrats sedan 2006, förmodligen till följd av utbildningsinstaser/vidareutbildningar Barnens utsagor bedöms till stor del utan sakkunskap. Objektivitet, saklighet? Både ur ett rättssäkerhets- och rättstrygghetsperspektiv Strukturell diskriminering? Likhet inför lagen? Är det bättre att inte ta upp funktionsnedsättningen? Jfr. Barnkonventionen art. 12 om rätten att bli hörd
Sammanfattning Fler utbildningsinstanser behövs bland poliser, åklagare och domare Fler sakkunniga måste involveras Kommunikationen mellan de sakkunniga och rättsväsendets aktörer måste förbättras Rättsväsendet måste ställa distinkta frågor till de sakkunniga rörande kognitiva förutsättningar Risk för att det skapas och upprätthålls negativa föreställningar i samhället som förstärker synen på dessa barn som safe targets
Avslutning